Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om ändring i § 1 av förordningen om landsting.

1920-03-12 · 5 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1920:10, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om ändring i § 1 av förordningen om landsting.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr It).

I

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1920 kl. 1/s * e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning av väckta motioner om

ändring i § 1 av förordningen om landsting.

Närvarande: herrar Larsson i Västerås, Olason, Hellberg, Johansson i Kälkebo, K. J. Ekman,

Ejuuggren, von Geijer, Oscar E. Larsson, Windahl,® Larsén, Magnusson i Törnhult,*

Janson i Kungsord Jansson i Edsbäclcen,® Zander, Henrikson, Leander, Hansson i

Sölvesborg, Andersson i Igelboda* och Persson i Fritorp.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 171, av herr WindaM,

samt i en inom andra kammaren väckt motion, nr 143, av herr Anderson

i Råstock hemställes, »att riksdagen måtte besluta,

dels att i landstingsförordningen § 1 orden: »dock att» etc. till och

med »utträde» skall ur paragrafen utgå,

dels att beträffande städer, som redan utträtt ur landsting, måtte

vid vad sålunda ägt rum bero.»

Tillika hemställes, »att vederbörande utskott, om yrkandet i princip

kan godkännas, måtte föreslå erforderlig omformulering av lagtexten.»

Till stöd för sin hemställan hava motionärerna anfört följande:

»Den nu uti landstingsförordningen § 1 gällande grundsats, att

stad, som har ett invånareantal av minst en etthundrafemtiondel av

rikets hela invånareantal etc., icke längre skall tillhöra länets landsting,

torde numera i stort sett kunna anses föråldrad och framför allt i sin

nuvarande form otidsenlig.

De praktiska skäl, som från städernas sida talat för ett särskiljande

av stad som nått en viss storlek, torde ävenledes hava förlorat väsentligt

i betydelse. Ty vilka äro de största uppgifterna, som tillkomma landstinget?

Jo, sjukvård av olika slag, undervisningsfrågor, skydds- och

uppfostringsfrågor, fattigvårdsuppgifter m. m.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. ö sand. 10 höft. (Nr 10—11.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.

Utskottets

yttrande.

I alla eller de flesta av dessa frågor torde intressena för staden

som sådan och länets landsbygd plus småstäderna vara sammanfallande,

och med få undantag torde också efter en skilsmässa gemensamt ägda

anstalter av olika slag utgöra regeln.

Samhörigheten i stort upphör således icke i och med en skilsmässa

utan äger alltfort rum, och då därtill kommer, att enligt § 47 mom. o

redan nu kan i fråga om uttaxering skiljas på olika företag, synes ingen

anledning förefinnas ens ur intressesynpunkt för den större staden, att

nu gällande grund för utträde ur landsting bibehålies.»

Frågan om stad bör deltaga i landsting eller ej var vid landstingsförordningens

tillkomst föremål för mycken diskussion. 1 den år 1858

tillsatta kommitté, vars förslag ligger till grund för 1862 års förordning

om landsting, var denna fråga en av dem, som orsakade de starkaste

meningsbrytningarna. Kommitténs majoritet ställde sig på den

ståndpunkten, att alla städer borde deltaga i landsting och anförde

härför den motiveringen, att om ock städernas och landsbygdens i

många fall skilda intressen i viss mån kunde göra det tvivelaktigt, om

städerna borde ingå i landsting eller ej, intressegemenskapen i andra,

särskilt ekonomiska frågor samt landsbygdens behov av, som kommittén

uttrycker det, »städernas intelligenta krafter», dock borde tälla utslaget

för stadskommunernas deltagande i landstinget. Emot denna

majoritetens ståndpunkt avgavs reservation av eu kommittémedlem, riksarkivarien

Nordström, som ansåg, att städerna icke borde deltaga i landsting

och i sin motivering uttryckte farhågan, att om majoritetens förslag

antoges, städerna, vilkas representation i landstingen måste bliva

svagare än landsbygdens, genom den gemensamma representationens

beslut skulle tvingas utgiva bidrag till företag, som de kanske rent av

ansåge vara skadliga för sina intressen.

Frågan om städernas deltagande i landsting blev också livligt debatterad

vid 1859—60 års riksdag, som hade att avgiva yttrande över de

kommittérades förslag. Därvid visade sig, att inom borgarståndet övervägande

sympatier funnos för reservantens ståndpunkt, att städer icke

borde deltaga i landsting, under det att de övriga stånden, om också

vad prästeståndet beträffar med stor tvekan, anslöto sig till kommittémajoritetens

uppfattning.

Kommittéreservantens och borgarståndets mening blev emellertid

ej utan inflytande på Kungl. Maj:ts beslut. Detta innebar nämligen en

kompromiss mellan de båda stridiga ståndpunkterna, i det att i landstingsförordningens

första paragraf stadgades, att stad, vars folkmängd

opaginerad Kontrollera mot PDF

KonstUutioumttskotlets utlåtande AV lo.

oj översteg 25,000 personer, skulle deltaga i landsting, under det att

stad med större invånareantal skulle utskiljas ur respektive landstingsområde.

Därjämte stadgades i § 47, att uttaxering kunde ske särskilt

för städer och särskilt för landsbygd, om företag, för vilket uttaxeringerfordras,

är av gagn huvudsakligen för städer, respektive för landsbygd.

1862 års bestämmelser i denna punkt hava i huvudsak fått stå orubbade.

En förändring har blott skett så til! vida, att 1894, som eu konsekvens

av förstakammarplatsernas fixering till 150, den folk mängd si fira,

vid vilken stad skall utträda ur landsting, ändrades från 25,000 till 7i»o

av rikets folkmängd, vilket f. in innebär, att stad med ungefär 38,700

invånare skall utskiljas ur respektive landstingsområde.

För den förändring, motionärerna härutinnan föreslagit, kunna utan

tvivel goda skäl förebringas. Den intressemotsats mellan städer och

landsbygd inom landstingen, som man vid landstingsförordningens tillkomst

befarade, har icke, eller i varje fall ej med den styrka, som då

på vissa håll förutsattes, visat sig, och därmed har givetvis även etr

skäl för de större städernas utträde ur landsting bortfallit. I vissa fall

kan utan tvivel eu stor stads skilsmässa från respektive landstingsområde

orsaka betydliga svårigheter och brytningar, då den förut förhandenvarande

gemensamheten i en mängd angelägenheter skall upplösas.

Och om också det stundom kan vara behövligt eller t. o. in.

nödvändigt, att mera betydande städer fritt få ordna sina egna angelägenheter

och alltså utträda ur landsting, torde i varje fall den bestämda

gräns, som nu är stadgad för städs kvarvarande i landsting,

vara sätt lägre än som betingas av något verkligt behov, ja, t. o. in-,

såsom motionen synes ge vid handen, kunna medföra olägenheter för

den stad, som vid den tvingas till utträde. Varje sådan gräns blir naturligtvis

mer eller mindre godtycklig; men det torde dock icke vara

omöjligt att finna eu ungefärlig befolkningssiffra, vid vilken eu stad bör

kunna anses ensam mäkta påtaga sig de uppgifter, som påvila ett landstingsområde.

Det finns ingen rimlig anledning att antaga, att denna

siffra just skulle sammanfalla med den folkmängdskvot, som berättigar

till eu representant i första kammaren. Utskottet anser emellertid förevarande

fråga vara av den art, att eu allsidig utredning av densamma,

omfattande även möjlighet av fakultativt utträde, bör äga rum, och hemställer

utskottet därför om skrivelse till Kungl. Maj:t i sådant syfte.

På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet alltså

hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Kr 10.

Kungl. Maj:t låta verkställa utredning av frågan, huruvida

och på vad sätt ändring i gällande bestämmelser

om stads utträde ur landsting må kunna ske,

samt till riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

giver anledning.

Stockholm den 12 mars 1920.

På konstitutionsutskottets vägnar:

VIKTOK LARSSON.

Reservation:

av herrar Larsson i Västerås, Glasört, Johansson i Kälkebo, K. J.

Ekman, om Geijer, Larsén, Le under, Hansson i Sölvesborg och Persson i

Fritorp, vilka ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:

Frågan om stad----(lika med utskottet) — —--ur

respektive landstingsområde.

Så vitt hittills varit bekant, hava gällande bestämmelser rörande

stads rättighet och skyldighet att utträda ur landsting icke förorsakat

någon nämnvärd olägenhet. För städer med omkring 40,000 invånare

och därutöver skulle det säkerligen i de flesta fall kännas såsom ett

obehörigt tvång att icke få själva fritt ordna för den betydelsefulla angelägenheten,

särskilt på sjukvårdens och fattigvårdens m. fl. områden.

Utskottet har därför icke kunnat anse befogat att beröva dylika städer

mot deras vilja eu sådan författningsenligt dem tillkommande frihet.

Emellertid vill utskottet icke förneka, att omständigheter i vissa fall

kunna tänkas vara sådana, att upprätthållande för viss tid framåt av

den inom ett landstingsområde mellan stad och land bestående gemenskapen

skulle kunna vara önskvärt för såväl staden ifråga som landstinget

i övrigt. I sådant fall borde det stå staden och landstinget fritt

att genom eu överenskommelse, om vilken båda parterna voro ense,

besluta, att den dittillsvarande gemenskapen skulle för viss tid framåt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr W.

fortfara. Donna tid borde därvid iixeras, till sådan längd, att alltför

täta förändringar i förhållandena undvekes.

På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, huruvida

och under vilka förhållanden de gällande bestämmelserna

om stads rättighet och skyldighet att utträda ur

landsting må kunna ändras därhän, att i do fall, då

såväl stad som landsting önska fortsatt samarbete i

landstinget, oaktat stad uppnått den storlek som berättigar

till utträde, den bestående gemensamheten må

kunna för viss tid framåt fortfara, ävensom för riksdagen

framlägga det. förslag, vartill utredningen kan

föranleda.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:103 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändring i § 1 av förordningen om landsting. s. 6 i texten