Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om ändring av § 1 i kungliga förordningen den 30 maj 1919 om rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa offentliga nöjestillställningar.

1920-04-15 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1920:30, Utlåtande, i anledning av väckt motion om ändring av § 1 i kungliga förordningen den 30 maj 1919 om rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa offentliga nöjestillställningar.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 15 april 1920 kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning av väckt motion

om ändring av § 1 i kungliga förordningen den 30 maj

1919 om rätt för kommun att upptaga särskild avgift

vid vissa offentliga nöjestillställningar.

Närvarande: herrar Larsson i Västerås, Clason, Schlyter, Hellberg, Thulin*), von

Geijer*), Oscar E. Larsson*), Vindahl, H. G. Andersson, Magnusson i

Tumhult, Zander*), Hansson i Gärda, Leander, Runefors, Forssell och

Karlsson i Vadstena.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 83, undertecknad av

herrar Wijk, Lagerbjelke, C. Ekman och (jrne, hemställes »det riksdagen

för sin del ville besluta, att § 1 mom. c i kungl. förordningen av den

30 maj 1919 om rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa

offentliga föreställningar skall erhålla följande ändrade lydelse:

c) cirkus-, varieté- och kabaretföreställning, uppvisning i idrott samt

annan liknande tillställning».

Till stöd för sin hemställan hava motionärerna anfört följande:

»Vid framläggande av Kungl. Maj:ts proposition angående nöjesskatt

till 1919 års riksdag uttalade sig statsrådet och chefen för finansdepartementet

i sitt anförande till statsrådsprotokollet angående de principer,

som voro grundläggande för Kungl. Maj:ts förslag. Enligt statsrådet

borde nöjestillställningarnas egen beskaffenhet i första hand vara avgörande

för frågan, om skatt vid dem skall uttagas eller ej, liksom vid

själva avvägandet av skatten. I konsekvens härmed borde nöjesskatten

omfatta alla tillställningar, i vilka nöjes- eller förströelsemomentet är det

enda eller huvudsakliga. Där förutom nämnda moment ett annat och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlutande Nr SO. 7

högre syfte ingår i tillställningarna, borde skatten göras i motsvarande

mån lindrigare. Vid skattesatsernas bestämmande borde därjämte i görligaste

mån hänsyn tagas till nöjenas större eller mindre kulturella värde.

I enlighet med dessa statsrådets principer, som godtagits av riksdagen,

har bland tillställningar, som kunna underkastas nöjesskatt, även

inbegripits uppvisning i idrott, dock med den inskränkning, att sådan

uppvisning, för att kunna beskattas, skall vara professionell.

Anledningen till don nämnda begränsningen är tydligen den, att lagstiftaren

förmenat idrottsuppvisningar av amatörer vara ett uttryck för

rent idrottsintressc utan bikaraktär av nöjestillställuing i egentlig mening

och endast åsyftande att väcka håg för idrott och samla medel för arbetet

till folkets utveckling i fysiskt hänseende. Först med det professionella

. inslaget finge uppvisningarna eller festerna karaktär av nöjestillställning.

Eu sådan uppfattning är emellertid endast delvis riktig. Skillnaden

mellan professionell idrott och sådan, utövad av amatörer, är åtminstone

från synpunkten av nöjesskattens berättigande ofta mycket ringa, stundom

alls ingen. De störa fotbollstävlingar, för att taga ett exempel, där

lag från olika delar av landet eller från olika länder möta varandra, utgöra

numera nöjestillställningar av första ordningen, lika utpräglade

som kapplöpningar eller biografföreställningar, och denna nöjeskaraktär

är icke mindre, då de tävlande äro amatörer än om de varit rena

professionals.

Sådana tillställningars undantagande från beskattning undandrager

vederbörande kommun ofta betydliga skattebelopp, och vad mera är:

detta fritagande står synnerligen illa överens såväl med hela lagens anda

som med den uttalade principen, att vid skattesatsernas bestämmande

hänsyn skall tagas till nöjenas större eller mindre kulturella värde.

Ett försök från vederbörande kommuns sida att få idrottsuppvisningar

av denna art hänförda till »annan liknande tillställning)) enligt

lagens § 1 mom. c har icke vunnit framgång, och någon möjlighet att

få dem indragna under nöjesbeskattningen synes för närvarande ej

föreligga.

h ör att råda bot på detta förhållande synes den enklaste utvägen

vara den, att ur lagtexten stryka det skyddande ordet »professionell)).

Idrottstillställningar komma då i samma läge som exempelvis musikaliska

och andra föreställningar, där kommunen måste utöva sin diskretionära

befogenhet att, när anledning därtill finnes, fritaga från skatt. Det föreligger

knappast anledning antaga, att idrotten skulle behöva ett bättre

skydd än dessa andra tillställningar eller att dess befogade intressen

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

8 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.

skulle bliva mindre väl tillgodosedda av vederbörande kommunala myndighet.

»

Enligt nöjesskatteförordningens nuvarande lydelse bestämmes i § 1

på följande sätt, vad med beskattningsbar nöjestillställning avses:

Med nöjestillställning avses i denna förordning

a) konsert, opera- och annan musikalisk föreställning, dramatisk och

litterär föreställning samt uppvisning i konstnärlig dans;

b) biografföreställning;

c) cirkus-, varieté- och kabaretföreställning, samt annan liknande

tillställning;

d) bal, maskerad, annan danstillställning och med dessa jämförlig

nöjestillställning;

e) kapplöpning, travkörning och uppstigning i luftballong eller

flygmaskin; samt

f) förevisning av djur, trolleriföreställning, uppvisning i boxning,

akrobatikföreställning, förevisning av panorama, vaxkabinett, marionettteater

och dylikt.

De i dessa sex punkter uppräknade nöjestillställningarna äro enligt

§ 3 i beskattningsavseende fördelade på tre klasser, vilka beskattas enligt

olika skatteskalor; de i punkt a) uppräknade nöjestillställningarna äro

underkastade den lägsta beskattningen, de i punkt b) uppräknade falla

inom en högre skatteskala och de i punkterna c)—f) uppräknade inom

den högsta skatteskalan. Enligt nuvarande bestämmelser äro uppvisningar

i professionell idrott föremål för beskattning enligt den högsta

skatteskalan, under det att uppvisningar i icke professionell idrott ej äro

underkastade nöjesbeskattning. Såsom synes, avser motionärernas förslag,

att även dessa senare idrottsuppvisningar skulle bliva föremål för beskattning

enligt den högsta skatteskalan.

Grundtanken i föreliggande motion, att nöjesskatt även bör kunna

upptagas vid uppvisningar i icke professionell idrott, är enligt utskottets

mening väl värd beaktande. Det torde stå utom tvivel, att en stor del

av de icke professionella idrottsuppvisningarna enligt sakens natur lika

väl böra vara underkastade nöjesskatt som andra offentliga nöjestillställningar,

vilka enligt nöjesskatteförordningens nuvarande lydelse äro föremål

för dylik beskattning; särskilt komma härvid i fråga en del av de

stora idrottstävlingar, vilkas karaktär av offentliga nöjen är uppenbar.

Tydligt är dock, att vissa andra slag av idrottsuppvisningar, vid vilka

nöjesmomentet är mindre utpräglat eller den uppfostrande betydelsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlutande Nr SO.

i)

synnerligen stor, icke böra göras till föremål för nöjesbeskattning.

För tillgodoseendet av denna synpunkt erbjuder emellertid, enligt utskottets

mening, bestämmelserna i nöjesskatteförordningens 2 § 2 mom.

tillräckliga garantier; där stadgas ju nämligen, »att kommunen äger rätt

att, när skäl därtill äro, lör visst fall eller beträffande vissa slag av

ifrågavarande tillställningar medgiva befrielse från skattens utgörande

eller skattebeloppets användande för det ändamål, till vars främjande

tillställningen må hava anordnats».

I olikhet mot motionärerna anser emellertid utskottet, att en viss

skillnad i beskattningshänseende bör göras mellan professionella och icke

professionella idrottsuppvisningar. Principen, att vid skattesatsernas bestämmande

hänsyn i möjligaste mån bör tagas till nöjenas större eller

mindre kulturella värde, synes tala lör, att de icke professionella idrottsuppvisningarna

underkastas skatt enligt en lägre skatteskala än de

professionella uppvisningarna. Av detta skäl anser utskottet, att de

icke professionella idrottsuppvisningarna böra hänföras till den klass av

nöjen, varom i förordningens § 1 punkt a) stadgas och som drabbas

av den lägsta skatteskalan.

På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,

måtte för sin del antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av § 1 punkt a) i förordningen

den 30 maj 1919 om rätt för kommun att upptaga

särskild avgift vid vissa offentliga nöjestillställningar.

Härigenom förordnas att § 1 punkt a) i förordningen

den 30 maj 1919 om rätt för kommun att

upptaga särskild avgift vid vissa offentliga nöjestillställningar

skall erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

a) konsert-, opera- och annan musikalisk föreställning,

dramatisk och litterär föreställning, uppvisning i

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 5 samt. 20 käft. (Nr 28—30.) 1212 20 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.

konstnärlig dans samt uppvisning i icke professionell

idrott.

Stockholm den 15 april 1920.

På konstitutionsutskottets vägnar:

VIKTOR LARSSON.

av herr Forssell.

Reservation:

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1930.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:180 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändring av § 1 i kungliga förordningen den 30 maj 1919 om rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid s. 12 i texten