Utlåtande i anledning av väckta motioner angående folkomröstning sinstitutet.
1920-05-03 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1920:38, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående folkomröstning sinstitutet.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr dS.
1
Nr 38.
Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1920 kl. ’/2 4 e. in.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
angående folkomröstning sinstitutet.
Närvarande: herrar Larsson i Västerås*), Clason, Strömberg, Schlyter, Hellberg,
Thulin, Ljunggren*), von Geijor, Modig*), von Hofsten*), Ii. G.
Andersson, Magnusson i Tumhult*), Janson i Kungsör, Hallén,
Jansson i Edsbäcken*), Henrikson, Hansson i Gärda, Leander,
Vennerström och Forssell*).
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en motion i första kammaren, nr 217, har herr Clason hemställt,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, det täcktes
Kung]. Maj:t låta verkställa en allsidig utredning, huru folkomröstningsinstitutet
verkat i främmande länder, och huruvida, i vilken utsträckning
samt under vilka former och betingelser ifrågavarande institut må för
viktiga frågor införas i vår författning, ävensom därefter för riksdagen
framlägga förslag till de ändringar i grundlagarna, vartill utredningen
kan giva anledning.»
Samma hemställan göres, med viss formell skiljaktighet, i motion
i andra kammaren, nr 824, av herr Vennerström.
I motion i första kammaren, nr 220, av herr Lindhagen hemställes,
»att riksdagen måtte besluta hos regeringen begära förslag till sådant
tillägg till grundlagarna:
att folkstyrelsen kommer att omfatta icke blott valrätt till förtroenderådsförsamlingar
av det ena eller andra slaget utan även omedelbar
beslutanderätt i viktiga frågor;
att denna beslutanderätt vid sidan av riksdagens befogenheter
kommer att omfatta icke blott folkomröstning på initiativ av regering
eller riksdag (»referendum») utan även folkomröstning på initiativ från
medborgarens sida (»initiativ»);
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 5 sand. 27 Käft. (Nr 38.)
1260 20 1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 38.
Utskottets
yttrande.
samt att för dylik beslutanderätts utövning- objektiv kunskap i det
ämne, varöver skall beslutas, i möjligaste mån meddelas de röstande.»
Beträffande motiveringarna till förevarande yrkanden får utskottet
hänvisa till motionerna.
Föregående år väcktes i förevarande fråga av berr Lindhagen en
motion med ett yrkande, som förutom vissa rent formella skiljaktigheter
sammanföll med den hemställan, som i årets motion av samma motionär
framställes. I sitt utlåtande i anledning av denna motion hemställde
konstitutionsutskottet om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om
en allsidig utredning av folkomröstningsinstitutet; klämmen i utskottets
yttrande har i år upptagits av herr Clason i hans nyss nämnda motion.
Motiveringen till denna utskottets hemställan var följande:
»Frågan om införande av folkomröstning i vår författning har förut
vid tvenne tillfällen varit föremål för riksdagens prövning. 1908 väcktes
inom andra kammaren av herr Staalf m. fl. en motion, i vilken hemställdes,
kitt riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kungl. Maj:t låta anställa eu allsidig utredning av frågan om
folkomröstning såsom ett medel att vinna avgörande vid meningsskiljaktighet
mellan kamrarna i lag- och grundlagsfrågor, samt därefter
för riksdagen framlägga förslag till de ändringar i grundlagen, vartill
utredningen kan giva anledning’. Motionen avstyrktes av konstitutionsutskottet
och avslogs i kamrarna. År 1917 förelåg ett förslag av herr
Lindhagen med i huvudsak samma hemställan som den, han nu gjort.
Konstitutionsutskottet föreslog, att motionen icke måtte till någon åtgärd
föranleda. Första kammaren biträdde denna hemställan, under det att
andra kammaren anslöt sig till eu vid utskottets utlåtande fogad reservation
av herr Olof Olsson m. fl., vilken hemställde, ’att riksdagen ville
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta anställa
en allsidig utredning, huruvida och i vilken utsträckning landets
röstberättigade medborgare må äga rätt att genom allmän omröstning
träffa avgörande i landsviktiga frågor samt därefter för riksdagen framlägga
förslag till de ändringar i grundlagen vartill utredningen kan
giva anledning’.
Mellan herr Staaffs in. fl. skrivelseförslag 1908 och herr Lindhagens
skrivelseförslag 1917 och 1919 föreligga betydande skiljakiigheter.
1908 års förslag upptog närmast omröstningsinstitutet såsom ett skiljedomsreferendum
mellan kamrarna, då dessa stannat i upprepade beslutskonflikter.
I sådana konfliktsfall skulle på initiativ av Kungl. Maj:t
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 38.
3
eller endera kammaren en folkomröstning anställas i frågan. Enligt
gängse terminologi åsyftades alltså ett till vissa fall begränsat, endast
lag- och grundlagsfrågor omfattande, fakultativt referendum. Närmast
avsågs institutet som ett korrektiv på det dåvarande tvåkammarsystemet.
Den föreslagna utredningen skulle sålunda begränsas till detta syfte.
Det är också i denna speciella betydelse, som referendum av konstitutionsutskottet
i dess motivering avvisades såsom stridande mot det
gällande tvåkammarsystemets grundsatser. — De senare motionerna åter,
liksom den av andra kammaren 1917 biträdda reservationen, föreslå,
att folkomröstningsinstitutet i hela dess vidd skall upptagas till prövning.
Herr Lindhagen påyrkar, att såväl det s. k. referendum i egentlig
mening som det s. k. initiativet skall ingå i en eventuell utredning, och
omnämnda reservation förordar en allsidig undersökning av samma
spörsmål.
I flera europeiska och utomeuropeiska konstitutionella stater har
på senare tid folkomröstningsinstitutet gjort betydande landvinningar
liksom det även fått ökad användning och rikare utformning inom de
författningar, där det sedan gammalt haft burskap. Det schweiziska
statsskicket upptager folkomröstning för förbundsstat såväl som för
delstater. Det senare är även fallet i de nordamerikanska delstaterna,
där det vunnit stor betydelse vid sidan av representationerna. I den
australiensiska förbundsstaten av 1900 infördes referendum, liksom det
också kommit till användning för delstaterna. I Danmark stadgades
vid författningsrevisionen 1912—1915 det obligatoriska författningsreferendum.
I de författningsprojekt, som för närvarande i skilda stater
utarbetas, ingår referendum flerstädes som en väsentlig del, bland annat
i den nya tyska förbundsrepubliken. Åven om folkomröstningen fortfarande
är fr&nmande för ett flertal konstitutioner, står den likväl på
de flesta håll på dagordningen och diskuteras ingående i den statsrättsliga
litteraturen i ämnet och i parlamentariska förslag. Vid sidan
av exempelvis Belgien och Frankrike, där upprepade projekt förelegat,
må särskilt nämnas England, där vid ö^erhuskonflikten 1910 av konservativa
ledare i överhus och underhus framburos mycket uppmärksammade
förslag till införande av referendum, och Norge, som sedan begynnelsen
av 1890-talet kan uppvisa en följd av referendummotioner. Senast
1917 väcktes flera motioner, vilka väl av grundlagsutskottet avstyrktes
och i stortinget avslogos men föranledde en av samtliga partier enhälligt
biträdd begäran om regeringsutredning i saken.
Om sålunda referendumfrågan för närvarande har en stor betydelse
och aktualitet i skilda länder, synas däremot omdömena om huru det i
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 38.
praktiken verkat under skilda förutsättningar ock i olika former fortfarande
vara divergerande. De motiv, som i olika stater ock från olika
politiska meningsriktningar legat bakom kraven på införande av referendum,
kava även varit växlande. På vissa kåll kava särskilt de principiella
demokratiska synpunkterna vägt tyngst i argumenteringen. Man
kar betraktat institutet som en naturlig konsekvens av kela den fortskridande
demokratiska utvecklingen. På andra kåll kar däremot i synnerket
uppskattats dess betydelse som ett i viss mån återhållande moment
i lagstiftningen, som ett effektivt demokratiskt regleringsinstitut samt
såsom kontrollmedel på det alltför starkt utvecklade partilivet. En historik
över folkomröstningen i olika stater visar avgjort, att referendums
användbarhet som modern garanti i modererande riktning alltmer vunnit
erkännande, särskilt i ock med att den garanti mot förhastade beslut,
vilken förut sökts i ett tvåkammarsystem med utpräglad karaktärsskillnad
mellan kamrarna, blivit alltmer beskuren. Genom institutets vidare utformning,
för vilken ett stort antal alternativa förslag och kombinationer
erbjuda sig, kava dessa skilda synpunkter kunnat komma till sin rätt.
Utskottet, inom vilket av skilda anledningar sympatier visat sig
för folkomröstningsinstitutet, har för sin del anslutit sig till ett skrivelseförslag
i motionens syfte. Utskottet anser nämligen, att i vårt land
liksom utomlands den politiska utvecklingen i hög grad aktualiserat
frågan om folkomröstning, men håller tillika före, att denna beträffande
former ock verkningar innesluter så mångahanda spörsmål, att en på
ingående sakkunskap byggd undersökning av frågan i kela dess omfattning
ock med omsorgsfull hänsyn tagen till säregna svenska förutsättningar
torde vara nödig för ett definitivt ställningstagande till dess tilllämpning
på svenska konstitutionella förhållanden.»
De av föregående års konstitutionsutskott anförda skälen för en allsidig
utredning av folkomröstningsinstitutet synas fortfarande äga full
giltighet; till den givna redogörelsen för institutets tillämpning i främmande
länder kan blott tillfogas, att detta institut genom den föregående
år antagna författningen för den tyska republiken vunnit en betydelsefull
plats i ännu en europeisk stat. Den föreslagna utredningen bör givetvis
omfatta olika former såväl av egentligt referendum som folkinitiativ; uppmärksamhet
synes även böra ägnas åt den konsultativa (rådgivande)
folkomröstningen, ehuruväl denna, enligt utskottets uppfattning, utan
kinder av våra nuvarande författningsbestämmelser i särskilda fall kan
åvägabringas, då den ju endast avser att’ utröna folkmeningens ställningtill
en viss fråga och alltså ej kar karaktären av ett beslut eller innebär
något intrång på statsmakternas rättigheter. Slutligen bör också ut
-
Ko m ti tutionsu tsk o Hets utlåtande Nr 38.
5
redningen omfatta frågan om huru före omröstningen en objektiv upplysning
om föreliggande spörsmål må kunna meddelas de röstande.
Utskottet får alltså med bifall till herrar Clasons och Vennerströms
motioner samt med anledning av herr Lindhagens motion hemställa,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa en
allsidig utredning, huru folkomröstningsinstitutet verkat
i främmande länder, och huruvida, i vilken utsträckning
samt under vilka former och betingelser ifrågavarande
institut må för viktiga frågor införas i vår författning,
ävensom därefter för riksdagen framlägga förslag till de
ändringar i grundlagarna, vartill utredningen kan giva
anledning.
Stockholm den 3 maj 1920.
På konstitutionsutskottets vägnar:
SAM. CLASON.
Reservationer:
1) av herr Clason, som anfört:
Då jag icke kan godkänna den i utskottets motivering uttalade uppfattningen,
att konsultativ folkomröstning kan utan hinder av våra
nuvarande författningsbestämmelser åvägabringas, har jag yrkat, att vad
utskottet därom yttrat skulle utgå ur motiveringen, och att alltså sista
meningen å sid. 4 skall hava följande lydelse: »Den föreslagna utredningen
bör givetvis omfatta olika former såväl av egentligt referendum
som folkinitiativ, och bör uppmärksamhet därvid naturligtvis även ägnas åt
den konsultativa folkomröstningen».
2) av herrar von Geijer, Magnusson i Tumhult, Henrikson och Forssell,
som anfört:
Ifrågavarande motioner avse att i vårt lands statsskick införa ett
för detsamma fullständigt nytt institut, folkomröstningsinstitutet. Låt
vara att, såsom av utskottet angives, detta institut på senare tider gjort
betydande landvinningar i flera europeiska och utomeuropeiska stater
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 5 saml. 27 höft. (Nr 38.) laco so 2
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 38.
och att det även fått ökad användning och rikare utformning inom de
författningar, där det sedan gammalt haft burskap; men vi finna ej, att
denna omständighet ensam kan betinga införandet hos oss av en så
genomgripande och till sina verkningar så svåröversiktlig nyhet. Det
synes oss hava ålegat förslagsställarna att påvisa, att förhållandena i
vårt land betinga densamma. Enligt vår mening hava förslagsställarna
brustit härutinnan och stött sin uppfattning på abstrakta grunder, vilket
ock torde framgå av den omständigheten, att de meningsriktningar, som
legat bakom kravet på införandet av referendum, varit så växlande.
Någon utbredd önskan eller stadgad mening om lämpligheten av referenduminstitutet
har icke heller försports inom vårt land.
Redan dessa omständigheter föranleda oss att yrka avslag å motionerna.
Men oavsett detta, synes den avfattning, utskottet givit sin hemställan,
vara sådan, att densamma, enligt vår mening, icke bör bifallas.
Vi anse det nödvändigt, att, innan riksdagen skrider till att taga ställning
till en så utomordentligt viktig fråga genom att i skrivelse till
Kungl. Maj:t begära framläggande av förslag i ämnet, riktlinjerna till
ett sådant förslag borde finnas angivna. Vad utskottet härutinnan angivit
— om nu över huvud några riktlinjer kunna anses föreligga —
är så obestämt och oklart, att vi icke kunna biträda skrivelseförslaget.
Aven om riksdagen må anses formellt hava bibehållit sin prövningsrätt,
synes oss dock ett biträdande av en sådan skrivelse kunna tolkas som
ett godkännande på förhand av något, vars räckvidd vi ej kunna överskåda.
På grund av vad sålunda anförts, hemställa vi, att ifrågavarande
motioner icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., iy20.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1920:343 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående folkomröstningsinstitutet. s. 1 i texten