Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av §§ 25—27 i förordningen om landsting.

1920-03-05 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1920:4, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av §§ 25—27 i förordningen om landsting.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1920 kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om

ändrad lydelse av §§ 25—27 i förordningen om landsting.

Närvarande: Herrar Larsson i Västerås, Strömberg, Johansson i Kälkebo*),

K. J. Ekman*), Thulin*), Ljunggren, von Geijer, Larsén,

Almkvist*), J. B. Johansson, Jansson i Edsbäcken, Zander,

Henrikson, Hansson i Gärda, Leander, Kahlström*), Nilsson i

Antnäs, Runefors och Andersson i Igelboda.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 9, har herr Hage hemställt

»att riksdagen för sin del måtte antaga följande:

Lag om ändrad lydelse av §§ 25—27 i förordningen om landsting

den 2 L mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 25—27 i förordningen om landsting

den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 25.

Vid varje lagtima landstings första sammanträde företages upprop av

samtliga valkretsarna i länet, därvid de utsedda ombuden skola sina fullmakter

förete. Framställes anmärkning mot ombuds behörighet att i landstinget

taga inträde, äga de landstingsmän, vilkas fullmakter godkända

blivit, att, efter fulländat upprop, däröver besluta; och må över sådant

beslut klagan ej föras.

§ 26.

Sedan granskning av fullmakterna på sätt § 25 föreskriver ägt rum,

utser landstinget bland tingets ordinarie ledamöter en ordförande och en

vice ordförande för tiden intill nästa lagtima sammankomst.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 5 saml. 4 käft. (Nr 4.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.

Upphör under nämnda tid ordföranden eller vice ordföranden att vara

landstingsman, upphör jämväl befattningen som ordförande eller vice ordförande.

§ 27.

Den landstingsman, som bevistat de flesta landstingen, eller, där två

eller flera landstingsmän deltagit i lika många landsting, den av dem, som

är till levnadsåren äldst, förer ordet till dess ordförande blivit vald. Inträffar

under mötet samtidigt förfall för både ordförande och vice ordförande,

utses under enahanda ordförandeskap en av landstingets ordinarie

ledamöter att tjänstgöra som ordförande till dess iörfallet upphört.

Vid samtidigt förfall för både ordförande och vice ordförande under

den tid, då landstinget ej är samlat till möte, skall ovannämnda äldste

ledamot tjänstgöra som ordförande, till dess förfallet upphört.

Därest under tiden mellan landstingets lagtima sammanträden ordförande

avgår eller hans befattning eljest upphör, skall vice ordföranden

tjänstgöra som ordförande intill nästa lagtima sammankomst. Skulle under

samma tid jämväl vice ordföranden avgå eller hans befattning upphöra,

skall bemälde äldste ledamot tjänstgöra som ordförande.

Konungens befallningshavande kallar äldste ledamot till tjänstgöring,

varom ovan stadgat är.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920.»

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»I trontalet vid innevarande års riksdag återfinnes även ett uttalande

därom, att regeringen kommer att för riksdagen framlägga förslag om val

av talmän och vice talmän i kamrarna genom kamrarnas egna medlemmar.

En sådan reform, som för länge sedan borde ha varit genomförd, står i

full överensstämmelse med den fullt riktiga uppfattning, som gör gällande,

att representanterna i varje beslutande politisk eller kommunal institution

böra själva ha rätt att utse den eller de personer, som skola leda och utåt

representera folkrepresentationen. Kommer en sådan reform till stånd,

återstår dock fortfarande de kungavalda ordförandena i en beslutande institution,

nämligen landstingen. Ur ''principiella utgångspunkter kan det

därför vara lämpligt, att Kungl. Maj:ts prerogativ även på detta område

försvinner, även om naturligtvis en sådan reform ej kan anses ha en alltför

stor betydelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.

3

Motioner om en sådan omändring ha också flera gånger framförts i

riksdagen, senast år 191 G, men ha alltid avslagits. Då nu emellertid en

reform i dylik riktning kommer att ske med avseende på talmausskapet i

riksdagen, torde det kunna antagas, att riksdagen skall visa sig villig att

även gå med på en dylik ändring med avseende på landstingens presidium.»

Förslag om rätt för landsting att själft utse ordförande hava framförts

i riksdagen vid flera tillfällen, nämligen 1869, 1870, 1906, 1912, 1913,

1914 och 1916. De motiv, som förebragts mot den föreslagna reformen

och hittills hindrat densammas genomförande, äro huvudsakligen av praktisk

natur. Desamma finnas utförligt angivna i lagutskottets utlåtande

nr 32 vid 1906 års riksdag, varest särskilt framhålles, att landstingets

ordförande i god tid före tingets sammanträde borde taga kännedom om

vad därvid skall förekomma och att detta nödvändiggjorde hans utnämning

på förhand av utanför tinget stående myndighet. Därjämte påpekade utskottet,

att även mellan landstingens sammanträden en ordförande måste

finnas och att därför, om denne skulle väljas av landstinget, sammankallande

av urtima landsting för utseende av efterträdare till avgången ordförande

kunde nödvändiggöras; även för undvikande av dylika valsammanträden

med åtföljande kostnader och olägenheter borde, ansåg utskottet,

rätt att tillsätta ordförande stanna hos Kungl. Maj:t. Lagutskottets mening

delades av bägge kamrarna. Detta lagutskottets utlåtande åberopas,

då frågan nästa gång, vid 1912 års riksdag, kom före, av konstitutionsutskottet

i dess utlåtande nr 25 och torde sammanfatta de skäl, som främst

framförts mot förslagen om förändring av hithörande bestämmelser i av

motionen angiven riktning. Eesultatet av frågans behandling vid 1912

års riksdag blev emellertid i så måtto ett annat, att andra kammaren

denna gång förordade en skrivelse till Kungl. Maj:t i motionens syfte.

Tid 1913 års riksdag kom frågan åter före, då genom en kunglig

proposition med förslag av ordagrant samma innehåll som det i förevarande

motion framlagda. I det förslaget bifogade yttrandet av vederbörande departementschef

upptogos de i de nämnda utskottsutlåtandena anförda betänkligheterna

till bemötande, varjämte i förslaget inrycktes vissa bestämmelser,

som avsågo att fullständigt undanröja de praktiska olägenheter, som genom

den föreslagna reformen annars kunnat tänkas hava uppkommit. Yad

först beträffar anmärkningen, att ordföranden i landstinget före dettas

sammanträde borde taga kännedom om vad därvid* skulle förekomma och

att detta skulle nödvändiggöra utnämning på förhand, framhölls av depar
-

Ulskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.

tementschefen, att »ej endast ordföranden utan även övriga ledamöter av

landstinget (särskilt blivande utskottsordförande) torde vara nödsakade att

före tingets sammanträde sätta sig in i de ärenden, som skola förekomma»

och att »även om det överlämnas åt landstinget att utse ordförande, anledning

saknas antaga, att icke landstinget genom att omvälja den ordförande,

som visat sig för uppdraget skickad, komme att i regel söka undvika

de möjliga olägenheter täta ombyten av ordförande tilläventyrs skulle

medföra». Därjämte föreslogs en förändring av § 32 i landstingsförordningen,

varigenom ökad garanti skulle givas för att inkomna framställningar

i god tid före landstingets sammanträde tillhandahölles landstingets

ledamöter, som alltså alla skulle kunna få tillfälle att på förhand sätta

sig in i förevarande frågor.

Yad åter beträffar de i omförmälda utskottsutlåtanden framställda

erinringarna om att även mellan landstingets sammanträden en ordförande

måste finnas, föreslogos i det kungliga förslaget bestämmelser, genom vilka

garanterades, att, utan att några sammanträden mellan de ordinarie landstingen

bleve behövliga, luckan efter en avgången ordförande alltid skulle

kunna fyllas. Det föreslogs nämligen införandet i § 27 av stadganden,

enligt vilka, vid förfall för eller avgång av ordförande, under den tid,

landstinget ej är samlat, vice ordföranden skulle tjänstgöra som ordförande,

eller, om även vice ordförande finge förfall eller avginge, den landstingsman,

som bevistat de flesta landstingen, eller, där två eller flera landstingsmän

deltagit i lika många landsting, den av dem, som är till levnadsåren

äldst.

Detta Kungl. Maj:ts förslag tillstyrktes av konstitutionsutskottet vid

1913 års riksdag i dess utlåtande nr 25, under framhållande av att de

förut förebragta praktiska skälen mot landstings rätt att självt utse ordförande

genom de i propositionen ifrågasatta anordningarna syntes undanröjda.

Utskottets hemställan bifölls av andra kammaren men avslogs av

den första, varmed den föreslagna reformen alltså även denna gång gick

om intet; däremot genomfördes i § 32 de av Kungl. Maj:t föreslagna förändringarna,

varigenom avsågs att bereda tillfälle för varje landstingsman

att i god tid före landstingets sammanträde sätta sig in i förevarande

frågor. Då förslag om landsting att själft utse ordförande 1914 och 1916

genom motioner ånyo förelädes riksdagen, blev resultatet likaledes negativt,

i det att de båda kamrarna stannade i olika beslut.

Då föreliggande motion om ändring i §§ 25—27 i landstingsförordningen

ordagrant återger det i 1913 års kungl. proposition framlagda förslaget,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.

o

anser sig utskottet, i fråga om do tidigare framställda praktiska betänkligheterna

mot rätt för landsting att själft utse ordförande, kunna hänvisa till

vad som blivit anfört i det till Kungl. Maj:ts proposition nr 185 vid

1913 års riksdag fogade utdraget av protokollet över civilärenden den 4

april 1913 och konstitutionsutskottets utlåtande nr 25 vid samma riksdag.

Med hänsyn härtill och då enligt konstitutionsutskottets mening det måste

anses önskligt, att även i fråga om landstingen den princip genomföres,

som alltmera trängt igenom i fråga om offentliga beslutande församlingar,

nämligen att de tillerkännas rätt att själva utse de personer, som skola

leda deras förhandlingar, får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till herr Hages motion

II: 9, måtte för sin del antaga följande:

»Lag om ändrad lydelse av §§ 25—27 i förordningen

om landsting den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 25—27 i förordningen

om landsting den 21 mars 1862 skola erhålla följande

ändrade lydelse:

§ 25.

Vid varje lagtima landstings första sammanträde

företages upprop av samtliga valkretsarna i länet, därvid

de utsedda ombuden skola sina fullmakter förete. Framställes

anmärkning mot ombuds behörighet att i landstinget

taga inträde, äga de landstingsmäD, vilkas fullmakter

godkända blivit, att, efter fulländat upprop, däröver

besluta; och må över sådant beslut klagan ej föras.

§ 26.

Sedan granskning av fullmakterna på sätt § 25

föreskriver ägt rum, utser landstinget bland tingets

ordinarie ledamöter i en ordförande och en vice ordförande

för tiden intill nästa lagtima sammankomst.

Upphör under nämnda tid ordföranden eller vice

ordföranden att vara landstingsman, upphör jämväl befattningen

som ordförande eller vice ordförande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.

§ 27.

Den landstingsman, som bevistat de flesta landstingen,

eller, där två eller flera landstingsman deltagit

i lika många landsting, den av dem, som är till levnadsåren

äldst, förer ordet till dess ordförande blivit vald.

Inträffar under mötet samtidigt förfall för både ordförande

och vice ordförande, utses under enahanda

ordförandeskap en av landstingets ordinarie ledamöter

att tjänstgöra som ordförande till dess förfallet upphört.

Vid samtidigt förfall för både ordförande och vice

ordförande under den tid, då landstinget ej är samlat

till möte, skall ovannämnda äldste ledamot tjänstgöra

som ordförande, till dess förfallet upphört.

Därest under tiden mellan landstingets lagtima

sammanträden ordförande avgår eller hans befattning

eljest upphör, skall vice ordföranden tjänstgöra som

ordförande intill nästa lagtima sammankomst. Skulle

under samma tid jämväl vice ordföranden avgå eller

hans befattning upphöra, skall bemälde äldste ledamot

tjänstgöra som ordförande.

Konungens befallningshavande kallar äldste ledamot

till tjänstgöring, varom ovan stadgat är.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920.»

Stockholm den 5 mars 1920.

På konstitutionsutskottets vägnar:

Viktor Larsson.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.

7

Reservation

av herrar von Geijer, Johansson, J. B., Henrikson och Nilsson

i Antnäs, som anfört:

»Vid 1916 års riksdag, då, såsom ovan sagts, förslag om rätt för

landsting att självt utse ordförande genom motion förelädes riksdagen, yttrade

konstitutionsutskottet till stöd för sin avstyrkande hemställan följande:

''Förslag om rätt för landstingen att själva utse ordförande hava

— — — — — upprepade gånger förelegat riksdagen till bedömande,

utan att dock av riksdagen godkännas. De skäl, som åberopats mot en

sådan lagändring, hava företrädesvis varit av rent praktisk art och utvecklades

utförligare särskilt av lagutskottet vid 1906 års riksdag i dess utlåtande

nr 32 samt av åtskilliga talare under debatten i andra kammaren

samma år, då ändringsförslaget också av andra kammaren avvisades.

Av konstitutionsutskottet vid 1912 års riksdag blevo dessa skäl i

korthet sammanfattade i följande yttrande, som sedermera upprepades av

utskottet även vid 1914 års senare riksdag: »Såvitt utskottet funnit,

hava några olägenheter av det sätt, på vilket den Kungl. Maj :t tillerkända

rätten att utse landstingsordförande hittills utövats, ej kunnat påpekas.

Tvärtom synas — varom också 1906 års lagutskott erinrat — vissa fördelar

därmed förenade. I detta avseende vill utskottet särskilt framhålla,

hurusom det med hänsyn till den starkt begränsade tiden för landstingets

sammanträde, som endast under viss förutsättning kan få överskrida sex

dagar, är av synnerlig vikt och understundom ett oavvisligt krav, att

ordföranden äger tillfälle att före landstingets sammanträde, i den mån

det kan ske, bereda de ärenden, som äro avsedda att föreläggas landstinget,

binder nuvarande förhållanden, då Kungl. Maj:t är i tillfälle att i god tid

före landstingets början utse ordförande i detsamma, kan detta krav tillgodoses.

Därest åter landstinget självt skulle utse ordförande lärer detta,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.

även om ordförandens befattning liksom nu skulle fortfara intill nästa lagtima

sammankomst, icke alltid kunna äga rum.’»

Dessa skäl äga, enligt vår mening, alltjämt giltighet. På grund härav

och då såsom ock av 1916 års konstitutionsutskott anförts något praktiskt

behov av den ifrågasatta ändringen icke kunnat påvisas, men dylikt behov

kraftigt talar för bibehållande av nu gällande ordning, hemställa vi,

att ifrågavarande motion icke må till någon riksdagens^

åtgärd föranleda.»

Stockholm 1920. Kung!. Hofboktr. Iduns Tryckeri-A.-B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:85 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av §§ 25-27 i förordningen om landsting. s. 3 i texten