Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i vissa delar av förordningen om landsting.
1920-03-12 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1920:8, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i vissa delar av förordningen om landsting.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
1
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1920 kl. 1 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion
om ändring i vissa delar av förordningen om landsting.
Närvarande: herrar Larsson i Västerås, Hellberg *, Johansson i Kälkebo, K. J. Ekman *,
Ljunggren, von Gei jer*, Oscar E. Larsson, Modig, von Hofsten* Larsén,
Jansson i Edsbäcken*, Zander, Henrikson, Kahlström, Persson i Tofta,
Andersson i Igelboda *, Eliasson, Karlsson i Vadstena och Persson i
Fri torp.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 58, har herr Andersson i Igelboda hemställt, »att riksdagen för
sin del måtte besluta sådan ändring i förordningen om landsting, att stad,
som icke utgör egen valkrets, och som icke utan olägenhet kan förenas
med annan eller andra städer, må förenas med den domsaga, vari eller
varintill den är belägen».
Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:
»Enligt 2 § i förordningen om landsting skall, för utseende av landstingsmän,
länet indelas i valkretsar särskilt för landsbygden och särskilt
för städerna.
Bestämmelsen om att städer och landsbygd skola utgöra särskilda valkretsar
var nödvändig, så länge de hade att utse landstingsmän efter olika
grunder, men sedan denna bestämmelse upphört, torde det böra tagas
under övervägande, huruvida något skäl vidare förefinnes för att bibehålla
den nu gällande åtskillnaden mellan land och stad i avseende å valkretsindelningen.
Bestämmelsen i fråga tillkom otvivelaktigt under intryck av den uppfattningen,
att stad och land hade skilda intressen att bevaka i landstingen,
många ansågo till och med, att tingen huvudsakligen skulle komma
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 5 samt. 8 käft. (Nr 8.) 1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
att syssla med landsbygdens angelägenheter, så att det kunde sättas i
fråga, huruvida städerna alls skulle deltaga i desamma. De år som gått
sedan 1862, då landstingen infördes, ha dock givit en helt annan erfarenhet.
Någon intressemotsättning mellan stad och land har ej förmärkts,
åtminstone icke på senare tiden, och den proportionellt starkare representation,
som städerna haft gent emot landsbygden, har därför också ansetts,
utan fara för landsbygdens övervikt, kunnat avskaffas. Däremot har bestämmelsen
om, att stad och land skola utgöra särskilda valkretsar bibehållits,
utan att något annat skäl därför kunnat åberopas, än att bestämmelsen
vunnit hävd, och att dess avskaffande måhända skulle synas städerna
ägnat att medföra en ytterligare förskjutning till deras nackdel.
Bestämmelsen medför emellertid ganska stora olägenheter, bland annat
därigenom, att en valkrets omfattande småstäder får en mycket spridd form,
och detta blir i ännu högre grad fallet genom den utökning av valkretsarnas
storlek, som beslutades i samband med rösträttsreformen vid urtima riksdagen
1918. I detta fall kan Stockholms län giva ett exempel. Där äro
länets alla städer, utom Södertälje, sammanförda till en valkrets, således
omfattar denna valkrets 6 städer spridda över hela länet. Frånsett omöjligheten
för valmännen i de olika städerna att lära känna de kandidater, som
skola väljas, medför denna valkretsindelning många praktiska svårigheter, säväl
vid uppsättande av kandidater, som vid förberedande av valet i övrigt.
Den största olägenheten är dock den, att stadsvalkretsarna bli allt för
små för att någon proportionell rättvisa skall kunna åstadkommas. Enligt
den valkretsindelning, som verkställdes föregående år, utse 34 stadsvalkretsar
eller 60 % av samtliga, 3 landstingsmän eller därunder, 9 valkretsar
utse två landstingsmän och 1 valkrets utser endast en landstingsman.
Att proportionalismen i dessa fall ej kan komma till sin rätt är
uppenbart.
Då, enligt mitt förmenande, städerna ha mera gemensamma intressen
med de bygder, vari de äro belägna än med varandra, tager jag mig friheten
föreslå sådan ändring i förordningen om landsting, att städer, som
ej bilda egen valkrets, må kunna förenas med den domsaga, vari eller
varintill de äro belägna.
Samtidigt kunde tagas under övervägande, huruvida stadsvalkretsarna
borde göras lika stora som landsvalkretsarna, eller med en minimifolkmängd
av 20,000. Då emellertid en sådan förändring skulle innebära, att
flertalet städer skulle komma att tillföras landsvalkretsar, och då något
skäl möjligen kan finnas att bibehålla stad och land åtskilda, då ej särskilda
olägenheter därav uppstå, har jag ej velat föreslå någon ändring i
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
3
detta hänseende. Likaledes anser jag, att städer fortfarande må kunna
förenas, då detta utan olägenhet, kan ske.»
Vid tillkomsten av 1862 års förordning om landsting var frågan, om
stad skulle deltaga i landsting eller ej, föremål för starka meningsbrytningar;
särskilt anförde man mot städernas deltagande i landstingen, att
dessa, som till övervägande del komme att bestå av representanter för
landsbygden, icke skulle tillräckligt beakta städernas speciella intressen.
Frågan löstes genom bestämmelsen, att stad, vars folkmängdssiffra ej översteg
25,000, skulle deltaga i landsting, under det att stad med större
invånareantal skulle utskiljas ur respektive landstingsområde. För att
undanröja de betänkligheter, som från städernas håll framkommit mot
stads deltagande i landsting, stadgades därjämte, att de städer, som deltoge
i landsting, skulle i desamma erhålla en i förhållande till folkmängden
starkare representation än landsbygden.
Detta stadgande om starkare representation för städerna bibehölls
även, då det proportionella valsättet 1909 infördes vid landstingsmannaval.
Därvid genomfördes även, som en följd av proportionalismens införande,
bestämmelser om större valkretsar, och då måste givetvis, på grund
av den olika representationsrätten, städerna för sig sammanslås till särskilda
valkretsar, skilda från landsbygdens.
Så länge den olika representationsrätten för land och stad kvarstod,
var alltså en uppdelning på lands- och stadsvalkretsar vid val till landsting
nödvändig. Då denna olika representationsrätt genom lagen av 23
december 1918 borttogs, var emellertid möjlighet beredd även för nya
bestämmelser beträffande valkretsindelningen. Tanken på en sådan förändring,
varigenom vid indelningen i landstingsvalkretsar stad skulle
kunna sammanföras med kringliggande landsbygd, framfördes också av det
tredje särskilda utskottet vid 1918 års urtima riksdag, som hade att behandla
de föreslagna ändringarna i landstingsförordningen. Utskottet skriver
nämligen i sitt utlåtande nr 1, sedan det motiverat det av hänsyn
till proportionalismens bättre tillgodoseende framkomna förslaget, att på
landet minimiantalet landstingsmän på varje valkrets skulle höjas från
tre till fem: »En motsvarande anordning för städernas vidkommande
har utskottet däremot med hänsyn till de med en dylik anordning
förenade praktiska svårigheterna och den knappa tid, som stått
till utskottets förfogande, för närvarande ej kunnat föreslå. Frågan synes
emellertid utskottet vara värd all uppmärksamhet, därvid särskilt bär tagas
under övervägande, huruvida icke för vinnande av det angivna syftemålet
mindre städer lämpligen kunna förenas med kringliggande landsbygd i gemen -
Ulslcotlets
yttrande.
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
samma valkretsar.» Utskottet har alltså tänkt sig sammanförandet i gemensamma
valkretsar av städer och landsbygd såsom ett medel att skapa de
större valkretsar, som ur proportionalismens synpunkt äro önskvärda.
En förändring i den riktning, som i det nämnda utskottsutlåtandet
an ty des och i förevarande motion föreslås, synes ur flera synpunkter väl
motiverad. De vid landstingsförordningens tillkomst framkomna farhågorna
för en stark intressemotsättning mellan stad och landsbygd inom landstingen
hava, så vitt utskottet har sig bekant, icke besannats och därmed
hade bestämmelsen om skilda valkretsar lika väl som det 1918 borttagna
stadgandet om olika representationssätt förlorat sitt väsentliga berättigande.
Det torde vara otvivelaktigt, att de smärre städer, varom här är fråga, ur
intressesynpunkt i regel stå närmare kringliggande landsbygd än de städer,
med vilka de för närvarande äro förenade till landstingsvalkretsar. Särskilt
starkt framträder den berörda bristen i nuvarande ordning i de icke
sällsynta fall, då ett flertal småstäder i skilda delar av ett län äro förenade
till en landstingsvalkrets. Härtill kommer att, såsom i det citerade
utskottsutlåtandet framhålles, genom en förändring i föreslagen riktning
större valkretsar skulle kunna erhållas, vilket ur proportionalismens synpunkt
måste anses önskvärt; de flesta stadsvalkretsarna äro enligt nu
gällande ordning så små, att det proportionella valsättet alls icke, eller
blott i ringa grad, kommer till sin rätt. På grund av dessa skäl anser
utskottet en förändring i den av motionären föreslagna riktningen önskvärd.
Utskottet anser sig emellertid ej kunna, såsom i motionen påyrkats,
omedelbart föreslå de ändringar i landstingsförordningen, som för tillgodoseende
av motionens syftemål äro behövliga. En begäran hos Kungl. Maj:t
om utarbetandet av behövliga stadganden synes så mycket mera befogad,
som möjligen, i samband med pågående utredning om reformering av det
proportionella valsättet, även andra förändringar i hithörande delar av
landstingsförordningen kunna visa sig behövliga. Därjämte bör, enligt utskottets
mening, vid utarbetandet av dessa bestämmelser den frågan komma
under prövning, huruvida icke i fall, då städerna i en landstingsvalkrets
fortfarande önska bilda gemensam valkrets, detta fortfarande utan hinder
av de ifrågasatta nya bestämmelserna må kunna ske.
På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motion,
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t låta utarbeta och för riksdagen framlägga
förslag om sådana ändringar i förordningen om lands
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
K om ti tutionsutskottets utlåtande Nr 8.
6
ting, att stad, som icke utgör egen valkrets och ej
utan olägenhet kan förenas med annan eller andra
städer, må förenas med den domsaga, vari eller varintill
den är belägen.
Stockholm den 12 mars 1920.
På konstitutionsutskottets vägnar:
VIKTOR LARSSON.
Reservation
av herrar Ekman, K. J., von Oeijer och von Hofsten.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 5 samt. 8 käft. (Nr 8.)
2
opaginerad Kontrollera mot PDF
STOCKHOLM, 0. L. SVANBÄCKS BOKTRYCKERI, 1920
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1920:104 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändring i vissa delar av förordningen om landsting. s. 1 i texten