Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i vissa delar av förordningen om landsting.

1920-03-12 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1920:8, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i vissa delar av förordningen om landsting.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1920 kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion

om ändring i vissa delar av förordningen om landsting.

Närvarande: herrar Larsson i Västerås, Hellberg *, Johansson i Kälkebo, K. J. Ekman *,

Ljunggren, von Gei jer*, Oscar E. Larsson, Modig, von Hofsten* Larsén,

Jansson i Edsbäcken*, Zander, Henrikson, Kahlström, Persson i Tofta,

Andersson i Igelboda *, Eliasson, Karlsson i Vadstena och Persson i

Fri torp.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 58, har herr Andersson i Igelboda hemställt, »att riksdagen för

sin del måtte besluta sådan ändring i förordningen om landsting, att stad,

som icke utgör egen valkrets, och som icke utan olägenhet kan förenas

med annan eller andra städer, må förenas med den domsaga, vari eller

varintill den är belägen».

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:

»Enligt 2 § i förordningen om landsting skall, för utseende av landstingsmän,

länet indelas i valkretsar särskilt för landsbygden och särskilt

för städerna.

Bestämmelsen om att städer och landsbygd skola utgöra särskilda valkretsar

var nödvändig, så länge de hade att utse landstingsmän efter olika

grunder, men sedan denna bestämmelse upphört, torde det böra tagas

under övervägande, huruvida något skäl vidare förefinnes för att bibehålla

den nu gällande åtskillnaden mellan land och stad i avseende å valkretsindelningen.

Bestämmelsen i fråga tillkom otvivelaktigt under intryck av den uppfattningen,

att stad och land hade skilda intressen att bevaka i landstingen,

många ansågo till och med, att tingen huvudsakligen skulle komma

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 5 samt. 8 käft. (Nr 8.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

att syssla med landsbygdens angelägenheter, så att det kunde sättas i

fråga, huruvida städerna alls skulle deltaga i desamma. De år som gått

sedan 1862, då landstingen infördes, ha dock givit en helt annan erfarenhet.

Någon intressemotsättning mellan stad och land har ej förmärkts,

åtminstone icke på senare tiden, och den proportionellt starkare representation,

som städerna haft gent emot landsbygden, har därför också ansetts,

utan fara för landsbygdens övervikt, kunnat avskaffas. Däremot har bestämmelsen

om, att stad och land skola utgöra särskilda valkretsar bibehållits,

utan att något annat skäl därför kunnat åberopas, än att bestämmelsen

vunnit hävd, och att dess avskaffande måhända skulle synas städerna

ägnat att medföra en ytterligare förskjutning till deras nackdel.

Bestämmelsen medför emellertid ganska stora olägenheter, bland annat

därigenom, att en valkrets omfattande småstäder får en mycket spridd form,

och detta blir i ännu högre grad fallet genom den utökning av valkretsarnas

storlek, som beslutades i samband med rösträttsreformen vid urtima riksdagen

1918. I detta fall kan Stockholms län giva ett exempel. Där äro

länets alla städer, utom Södertälje, sammanförda till en valkrets, således

omfattar denna valkrets 6 städer spridda över hela länet. Frånsett omöjligheten

för valmännen i de olika städerna att lära känna de kandidater, som

skola väljas, medför denna valkretsindelning många praktiska svårigheter, säväl

vid uppsättande av kandidater, som vid förberedande av valet i övrigt.

Den största olägenheten är dock den, att stadsvalkretsarna bli allt för

små för att någon proportionell rättvisa skall kunna åstadkommas. Enligt

den valkretsindelning, som verkställdes föregående år, utse 34 stadsvalkretsar

eller 60 % av samtliga, 3 landstingsmän eller därunder, 9 valkretsar

utse två landstingsmän och 1 valkrets utser endast en landstingsman.

Att proportionalismen i dessa fall ej kan komma till sin rätt är

uppenbart.

Då, enligt mitt förmenande, städerna ha mera gemensamma intressen

med de bygder, vari de äro belägna än med varandra, tager jag mig friheten

föreslå sådan ändring i förordningen om landsting, att städer, som

ej bilda egen valkrets, må kunna förenas med den domsaga, vari eller

varintill de äro belägna.

Samtidigt kunde tagas under övervägande, huruvida stadsvalkretsarna

borde göras lika stora som landsvalkretsarna, eller med en minimifolkmängd

av 20,000. Då emellertid en sådan förändring skulle innebära, att

flertalet städer skulle komma att tillföras landsvalkretsar, och då något

skäl möjligen kan finnas att bibehålla stad och land åtskilda, då ej särskilda

olägenheter därav uppstå, har jag ej velat föreslå någon ändring i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

3

detta hänseende. Likaledes anser jag, att städer fortfarande må kunna

förenas, då detta utan olägenhet, kan ske.»

Vid tillkomsten av 1862 års förordning om landsting var frågan, om

stad skulle deltaga i landsting eller ej, föremål för starka meningsbrytningar;

särskilt anförde man mot städernas deltagande i landstingen, att

dessa, som till övervägande del komme att bestå av representanter för

landsbygden, icke skulle tillräckligt beakta städernas speciella intressen.

Frågan löstes genom bestämmelsen, att stad, vars folkmängdssiffra ej översteg

25,000, skulle deltaga i landsting, under det att stad med större

invånareantal skulle utskiljas ur respektive landstingsområde. För att

undanröja de betänkligheter, som från städernas håll framkommit mot

stads deltagande i landsting, stadgades därjämte, att de städer, som deltoge

i landsting, skulle i desamma erhålla en i förhållande till folkmängden

starkare representation än landsbygden.

Detta stadgande om starkare representation för städerna bibehölls

även, då det proportionella valsättet 1909 infördes vid landstingsmannaval.

Därvid genomfördes även, som en följd av proportionalismens införande,

bestämmelser om större valkretsar, och då måste givetvis, på grund

av den olika representationsrätten, städerna för sig sammanslås till särskilda

valkretsar, skilda från landsbygdens.

Så länge den olika representationsrätten för land och stad kvarstod,

var alltså en uppdelning på lands- och stadsvalkretsar vid val till landsting

nödvändig. Då denna olika representationsrätt genom lagen av 23

december 1918 borttogs, var emellertid möjlighet beredd även för nya

bestämmelser beträffande valkretsindelningen. Tanken på en sådan förändring,

varigenom vid indelningen i landstingsvalkretsar stad skulle

kunna sammanföras med kringliggande landsbygd, framfördes också av det

tredje särskilda utskottet vid 1918 års urtima riksdag, som hade att behandla

de föreslagna ändringarna i landstingsförordningen. Utskottet skriver

nämligen i sitt utlåtande nr 1, sedan det motiverat det av hänsyn

till proportionalismens bättre tillgodoseende framkomna förslaget, att på

landet minimiantalet landstingsmän på varje valkrets skulle höjas från

tre till fem: »En motsvarande anordning för städernas vidkommande

har utskottet däremot med hänsyn till de med en dylik anordning

förenade praktiska svårigheterna och den knappa tid, som stått

till utskottets förfogande, för närvarande ej kunnat föreslå. Frågan synes

emellertid utskottet vara värd all uppmärksamhet, därvid särskilt bär tagas

under övervägande, huruvida icke för vinnande av det angivna syftemålet

mindre städer lämpligen kunna förenas med kringliggande landsbygd i gemen -

Ulslcotlets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

samma valkretsar.» Utskottet har alltså tänkt sig sammanförandet i gemensamma

valkretsar av städer och landsbygd såsom ett medel att skapa de

större valkretsar, som ur proportionalismens synpunkt äro önskvärda.

En förändring i den riktning, som i det nämnda utskottsutlåtandet

an ty des och i förevarande motion föreslås, synes ur flera synpunkter väl

motiverad. De vid landstingsförordningens tillkomst framkomna farhågorna

för en stark intressemotsättning mellan stad och landsbygd inom landstingen

hava, så vitt utskottet har sig bekant, icke besannats och därmed

hade bestämmelsen om skilda valkretsar lika väl som det 1918 borttagna

stadgandet om olika representationssätt förlorat sitt väsentliga berättigande.

Det torde vara otvivelaktigt, att de smärre städer, varom här är fråga, ur

intressesynpunkt i regel stå närmare kringliggande landsbygd än de städer,

med vilka de för närvarande äro förenade till landstingsvalkretsar. Särskilt

starkt framträder den berörda bristen i nuvarande ordning i de icke

sällsynta fall, då ett flertal småstäder i skilda delar av ett län äro förenade

till en landstingsvalkrets. Härtill kommer att, såsom i det citerade

utskottsutlåtandet framhålles, genom en förändring i föreslagen riktning

större valkretsar skulle kunna erhållas, vilket ur proportionalismens synpunkt

måste anses önskvärt; de flesta stadsvalkretsarna äro enligt nu

gällande ordning så små, att det proportionella valsättet alls icke, eller

blott i ringa grad, kommer till sin rätt. På grund av dessa skäl anser

utskottet en förändring i den av motionären föreslagna riktningen önskvärd.

Utskottet anser sig emellertid ej kunna, såsom i motionen påyrkats,

omedelbart föreslå de ändringar i landstingsförordningen, som för tillgodoseende

av motionens syftemål äro behövliga. En begäran hos Kungl. Maj:t

om utarbetandet av behövliga stadganden synes så mycket mera befogad,

som möjligen, i samband med pågående utredning om reformering av det

proportionella valsättet, även andra förändringar i hithörande delar av

landstingsförordningen kunna visa sig behövliga. Därjämte bör, enligt utskottets

mening, vid utarbetandet av dessa bestämmelser den frågan komma

under prövning, huruvida icke i fall, då städerna i en landstingsvalkrets

fortfarande önska bilda gemensam valkrets, detta fortfarande utan hinder

av de ifrågasatta nya bestämmelserna må kunna ske.

På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion,

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t låta utarbeta och för riksdagen framlägga

förslag om sådana ändringar i förordningen om lands
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

K om ti tutionsutskottets utlåtande Nr 8.

6

ting, att stad, som icke utgör egen valkrets och ej

utan olägenhet kan förenas med annan eller andra

städer, må förenas med den domsaga, vari eller varintill

den är belägen.

Stockholm den 12 mars 1920.

På konstitutionsutskottets vägnar:

VIKTOR LARSSON.

Reservation

av herrar Ekman, K. J., von Oeijer och von Hofsten.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 5 samt. 8 käft. (Nr 8.)

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

STOCKHOLM, 0. L. SVANBÄCKS BOKTRYCKERI, 1920

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:104 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändring i vissa delar av förordningen om landsting. s. 1 i texten