Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges anslutning till nationernas förbund.

1920-03-01 · 70 sidor, varav 66 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 66 av 70 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SärU 1920:1, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges anslutning till nationernas förbund.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 1 mars 1920 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

Sveriges anslutning till nationernas förbund.

I en den 14 februari 1920 till riksdagen avlåten och till dess särskilda

utskott överlämnad proposition, nr 90, har Kungl. Maj:t, under proposition.

åberopande av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

samma dag, föreslagit riksdagen, att riksdagen må samtycka

till att Kungl. Maj:t avgiver förklaring, att Sverige ansluter sig

till akten om nationernas förbund av den 28 juni 1919.

1 samband härmed har utskottet till behandling förehaft i anled- Motioner.

ning av propositionen väckta och till utskottet hänvisade motioner, nämligen

inom första kammaren:

Nr 216 av herr Ekman, Karl Johan,

Nr 218 av herr Reuterskiöld,

Nr 219 av herrar Westman, och Olsson, Ahlmans Olof,

Nr 225 av herr Winberg,

Nr 226 av herr Lindhagen,

inom andra kammaren:

Nr 323 av herr Vennerström. m fl.

I herr Ekmans motion hemställes:

att riksdagen med anledning av Kung!. Maj:ts proposition rörande

Sveriges anslutning till nationernas förbund ville göra det uttalande, att

då Sverige vid uppkommande konflikter mellan främmande makter

framdeles såsom hittills vill för sin del obrottsligt iakttaga en sträng och

opartisk neutralitet;

då Sverige under inga omständigheter vill lana sin medverkan till

en ur rent mänsklig synpunkt så skändlig och upprörande handling som

en uthungringsblockad mot ett annat tolk, vare sig vän eller fiende; samt

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 samt. 1 avd. 1 Käft. (AV 1.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

då Sveriges folk under inga omständigheter vill tillåta, att svenska

trupper för främmande ändamål föras utom Sveriges gränser, eller att

främmande trupper indragas i landet;

men fasthållandet av .dessa grundsatser skulle omöjliggöras genom

ett inträde i nationernas förbund;

finner sig riksdagen icke kunna bifalla Kungl. Maj:ts härom gjorda

framställning.

Herr Reuterskiöld har gjort följande hemställanden:

dels att riksdagen, om den samtycker till den förklaring Kungl.

Maj:t önskar avgiva, ville uttala, att detta samtycke ges allenast under

förutsättning att i grundlagsenlig ordning erforderliga grundlagsändringar

kunna genomföras, och att meddelande härom skall lämnas vid förklaringens

givande.

dels att riksdagen, om den samtycker till den förklaring, Kungl.

Maj:t önskar avgiva, ville uttala, att detta samtycke ges allenast under

sagda förutsättning, och att meddelande härom skall lämnas vid förklaringens

givande;

dels att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t,

efter tagen kännedom om Förenta Staternas eventuella reservationer, ville

dels pröva, i vad mån dessa böra för Sveriges del möjligen upptagas,

dels genom förhandling med Förenta Staterna söka erhålla denna makts

stöd för deras godkännande vid inträdet, även till Sveriges förmån;

dels att riksdagen, om den samtycker till den förklaring Kungl.

Maj:t önskar avgiva, ville uttala, att detta samtycke ges allenast under förutsättning,

att i motionen angivna tolkningar av förbundsaktens bestämmelser

före förklaringens avgivande konstateras vara av förbundet erkända;

dels slutligen att riksdagen endast på det sätt ville bifalla Kungl.

Maj:ts proposition nr 90, att dels riksdagen i princip samtycker till en

anslutning till folkförbundet av 28 juni 1919, dels ock riksdagens samtycke

ges allenast under de förutsättningar, som ovan angivits, ävensom

med det villkor och förbehåll, att Sveriges neutralitet enligt hittills gällande

rätt under krig, som ej av förbundsaktens art. 16 reglerats, sådan

den enligt sagda förutsättningar bör tolkas, icke på något sätt beröres

av inträdet i förbundet, och att Sveriges inträde icke fullbordas förrän

samtliga europeiska stater upptagits i förbundet, samt att i tvist mellan

europeisk och utomeuropeisk makt Sveriges ingripande enligt förbundsaktens

artikel 16 icke må kunna påfordras, liksom ej heller i tvist mellan

utomeuropeiska makter inbördes, dels slutligen Kungl. Maj:t anmodas

härom inleda nödiga underhandlingar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

3

Herrar Westman och Olsson hemställa,

att riksdagen med anledning av proposition nr 90 snarast möjligt

måtte besluta att hos Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

göra framställning därom, att den för Sverige utsatta tidsfrist, inom vilken

Sverige har att ingiva förklaring rörande inträde i nationernas förbund

måtte förlängas minst tre månader.

I herr Winbergs motion hemställes:

att riksdagen, med anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 90,

må för sin del avgiva följande svar å den mottagna inbjudan att inträda

i nationernas förbund:

Då riksdagen för sin del finner, att det nu föreliggande förslaget

till bildande av ett nationernas förbund saknar en del av de viktiga förutsättningar,

utan vilka en sådan sammanslutning aldrig kan bli ett verkligt

folkens förbund, med tillträde för samtliga nationer, och på grund

härav, i stället för att utgöra en garanti för fred och samarbete, snarare

kommer att ge uppslag till olika politiska maktkombinationer med därav

följande fortsatta rustningar och konflikter, i vilka vårt land varken bör

eller kan engagera sig, och då vidare den för behandling av detta ärende

tillmätta tidsfristen icke medgivit de allsidiga prövningar av detsamma,

som ärendets vikt skulle kräva; anser sig riksdagen icke kunna biträda

Kungl. Maj :ts förslag om Sveriges anslutning till akten om nationernas

förbund av den 28 juni 1919.

I herr Lindhagens motion hemställes:

att riksdagen, med anledning av propositionen om Sveriges anslutning

till nationernas förbund, ville för sin del besluta, att till svar å

inbjudningen skall avgivas följande förklaring, nämligen:

Do. att Sverige med tillfredsställelse motser bildandet av ett folkens

förbund och synnerligen gärna ansluter sig till en sådan organisation

;

2:o. att Sverige, som ej tillåtits medverka i tillkomsten av den

nu framlagda förbundsakten, ej kan inom förelagda två månader vara

färdigt med ett ödesdigert beslut, som måste i ett demokratiskt samhällsskick,

byggt på folklig kontroll, fattas med överläggning av folket själft;

3:o. att svenska folket i varje fall givetvis ej kan utan reservation

ansluta sig till ifrågavarande förbundsakt, då den från alla håll

väckt stora betänkligheter;

4:o. att från svensk sida därför föreslås, att en konferens med

representanter för alla folk sammankallas för att broderligt överlägga

om de förändringar i förbundsakten, som kunna möjliggöra en allmän

och samtidig anslutning och av förbundet skapa en sann verklighet;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

o:o. att enligt svensk folkmening de reela förutsättningarne för

ett sådant världsförbund är, att de årtusenden gamla sanningarne, som

predikas bland annat om söndagarne i kyrkorna, omsättes åtminstone

någorlunda uti praktisk politik om vardagarne; och

6:o. att svenska folket redan nu för ett verkligt folkens förbund

vill ifrågasätta några riktlinjer, som kunna formuleras sålunda:

folkens förbund, som bygger ytterst på vapenvåld och uthungring och

icke på försonlighet och förtroende, saknar de andliga förutsättningarna för att

skapa ett fredsrike;

folkens förbund, utan frigörelse och anslutning på samma gång av

Asiens och Afrikas kulturfolk, är icke alls något folkens förbund;

folkens förbund, utan anslutning av Tyskland och Ryssland, är en svag

skapelse, som går på kryckor;

folkens förbund, utan avrustning av den allmänna värnplikten och det gamla

krigsväsendets övriga institutioner och dess anda, blir en ny äventyrlighet, en

tummelplats fortfarande utan tvivel för bajonettpolitik och annat hot mot fred

och mänsklighet;

folkens förbund, utan obligatorisk skiljedom i alla tvistefrågor, blir en

rättsordning utan ordning och rätt;

folkens förbund, utan ett andligt bindemedel uti ett världsspråk, som

efter internationell överenskommelse inläres i alla skolor, blir lätt ett Babels

torn med få utsikter till fulländning och många till ett sammanstörtande;

folkens förbund, utan lösning av den sociala frågan inom varje folk i

syfte att skapa en broderlig mänsklighet utan klasskillnader, blir ett förbund

av allenast vulkaner med ständiga utbrott utan någon varaktig inre eller yttre

fred;

folkens förbund, med försmående av de andliga verkligbeterna, personlighetens

kultivering och självansvaret såsom hörnstenar i statsbildningen vid

sidan av det materiella underlaget, blir fortfarande en bräcklig, kärlekslös inrättning,

behärskad av an lig kapitalism, hemfallen åt andlig fattigdom och sannolikt

ohjälpligt invigd i sin ordning till undergång.

I motionen av herr Vennerström m. fl. hemställes:

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 90 angående

anslutning till nationernas förbund.

Beträffande de av motionärerna anförda motiveringarna tillåter sig

utskottet hänvisa till motionerna.

Den kungl. I det utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

Pionen!" den ^ februari 1920, som är bilagt den till utskottets behandling hänvisade

kungl. propositionen, lämnar departementschefen till en början en

översikt rörande tillkomsten av akten om nationernas förbund. Efter en

allmän historik redogöres härvid för president Wilsons initiativ jämte de

förberedande arbeten, som ledde till förbundsaktens slutliga fastställande.

I samband härmed avhandlas Sveriges deltagande i förarbetena för en

s. 5 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

5

internationell rättsordning och det samarbete mellan de skandinaviska

makterna, som i detta syfte inleddes, ävensom de åtgärder, som av nämnda

makter vidtagits för uppnående av samverkan mellan Europas neutrala

stater, i syfte att tillvarataga dessa staters gemensamma intressen vid eller

efter krigets slut. I fortsättningen av sitt anförande redogör departementschefen

för själva förbundsaktens innehåll, varvid en utförlig kommentar

lämnas rörande innebörden av aktens särskilda artiklar. Vidare

upptages till behandling förhållandet mellan förbundsaktens bestämmelser

och andra delar av fredstraktaterna, varjämte det yttrande, som de svenska

delegerade i Paris våren 1919 avgivit om Sveriges ställning till

nationernas förbund, göres till föremål för ett närmare omnämnande. Sedan

ytterligare de av cheferna för general- och marinstaberna infordrade utlåtandena

angående de militärpolitiska synpunkterna vid Sveriges ställningstagande

till förbundet blivit omnämnda, sammanfattar departementschefen

slutligen sin uppfattning rörande den till Sverige framförda inbjudan

att biträda akten om nationernas förbund i följande uttalande,

som bär må anföras:

»Den grundläggande utgångspunkten för Sveriges ställningstagande

i denna djupt betydelsefulla fråga måste enligt min mening vara, att det chefens

för hela kulturvärlden framstår såsom en bjudande plikt att nu söka

skapa en mellanstatlig rättsorganisation för att förebygga nya krig och Anslutning

lösa uppkommande tvister staterna emellan genom fredliga medel även- till pnncisom

återknyta och utveckla det internationella samarbetet. Världskrigets

fruktansvärda erfarenheter hava gjort detta krav levande inom alla kul- förbund.

turfolk, och det åligger dem alla att var i sin stad söka bidraga till

förverkligande av denna mänsklighetens gemensamma livssak. Att en

dylik mellanstatlig organisation innebär vissa band på den handlingsfrihet,

som hittills tillkommit varje enskild stat i kraft av dess suveränitet,

och medför vissa nya förpliktelser för alla till organisationen anslutna

stater, kan uppenbarligen icke undvikas, om man vill giva effektivitet

åt en ny ordning för ''fredens bevarande. Jag känner mig också övertygad

därom, att en alldeles övervägande mening inom vårt land är

enig om, att Sverige i princip bör medverka till den tanke, som ligger

till grund för nationernas förbund.

Det gäller emellertid också att pröva det sätt, varpå denna tanke n^”^aröbliver

utförd genom det nu konstituerade förbundet. Jag har i det före- rande förgående

haft anledning att beröra ett stort antal anmärkningar, som ur b"8rtftuering''

olika synpunkter kunna riktas så vid emot förfarandet vid förbundets och orgatillkomst

som emot viktiga delar av den antagna förbundsakten. Det ’dmtion.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

slutliga avgörandet i fråga om Sveriges ställningstagande beror alltså

därpå, om dessa brister och svagheter i nationernas förbund äro sådana,

att de böra och kunna förhindra Sveriges anslutning.

Yad angår förfarandet vid förbundets tillkomst har jag redan haft

tillfälle att anmärka, att om även från de under kriget neutrala staternas

sida allvarliga gensagor måste riktas mot att de blevo utestängda från

de avgörande förhandlingarna om förbundets konstruering och mot förbundsaktens

inryckande i fredstraktaterna mellan de krigförande makterna,

så bör det dock — såsom även skett från de schweiziska och nederländska

regeringarnas sida — erkännas, att vissa praktiskt-politiska skäl

kunna anföras för detta tillvägagående, utan vilket det måhända icke

hade varit möjligt att verkligen omsätta förbundstanken i handling. Jag

betonar likaledes, med hänvisning till den förut lämnade utredningen, att

förbundsaktens infogande i fredstraktaterna ävensom de speciella funktioner,

som genom dessa traktater överlämnats åt nationernas förbund i

samband med ett antal detaljbestämmelser i fredsuppgörelsen, på intet

sätt göra förbundet såsom sådant ansvarigt för denna fredsuppgörelses

innehåll eller ålägga de i förbundet inträdande staterna att medverka

vid dess genomförande. Ur dessa synpunkter synas mig alltså icke avgörande

hinder föreligga för Sveriges anslutning till förbundet. Däremot

bör uttryckligen framhållas, att om Sverige inträder i förbundet, det

sker med avsikt att verka för dess utveckling till en verkligen universell

sammanslutning i enlighet med den idé, som måste anses såsom grundläggande

för dess uppgifter, och under förhoppning, att särskilt de

europeiska stater, vilka ej nu inbjudits, snarast möjligt må vinna

inträde.

Rörande förbundets organisation gjordes under de icke-officiella

förhandlingarna mellan fredskonferensens ledning och de neutrala makternas

delegerade från dessa

tillgodosedda vid förbundsaktens slutliga avfattning. Utan tvivel måste

det — för att erinra om några bland dessa yrkanden — betraktas som

allvarliga svagheter, att icke mera betryggande garantier kunde vinnas

rörande nu icke inbjudna staters upptagande i förbundet, att de mindre

staternas representation i förbundets råd icke ordnades på ett mera tillfredsställande

sätt, att fasta regler rörande delegerade-församlingens sammanträden

saknas, att den fasta internationella domstol, som omnämnes

i förbundsaktens art. 14, icke blev omedelbart organiserad och ej heller

föreskrifterna rörande medling och skiljedom fingo vidare omfattning och

bättre precisering. Men ej heller dessa luckor eller anmärkningspunkter

i förbundsakten torde kunna anses så vägande, att Sverige på grund

s. 7 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

7

därav skalle vara nödsakat att vägra sin anslutning. Upptagandet av

nu uteslutna stater i förbundet är enligt förbundsakten beroende av delegeradeförsamlingens

beslut, och varje neutral stat, som nu inträder i

förbundet, kan alltså i denna viktiga punkt i sin mån själv medverka

till förbundets utveckling, liksom den även får tillfälle att verka för de

behövliga förbättringarna i förbundets organisation. Säsong förut blivit

omnämnt, föreligga från de nordiska ländernas sida vissa'' preliminära

förslag i’sistnämnda syfte, och bland dem är särskilt det viktiga kravet

på en fast internationell domstol för närvarande upptaget till gemensam

behandling med Schweiz och Nederländerna.

Av central vikt för frågan om Sveriges anslutning äro slutligen de Xens bt

delar av förbundsakten, som innehålla reglerna för förbundets verksamhet stämmeher

till fredens bevarande, artiklarna 10—17. Av dessa artiklars innebörd

beror å ena sidan, huru långt förbundets förmåga att förebygga krig och Medlenmarskydda

de olika förbundsmedlemmarna kan anses sträcka sig och å andranast{°g£.*

sidan omfattningen av de förpliktelser vid utförandet av denna förbundets

konstitutiva uppgift, som varje stat åtager sig genom att inträda i detsamma.

Jag skall här sammanföra grunddragen av den uppfattning, som

jag förut gjort gällande vid kommentaren till de särskilda artiklarna,

och som, enligt vad jag förvissat mig om, till fullo överensstämmer med

det resultat, vartill de norska och danska regeringarna i detta avseende

kommit.

Artikel 10 innehåller bestämmelsen att förbundets medlemmar förplikta

sig att respektera och gentemot alla yttre angrepp upprätthålla

förbundets samtliga medlemmars territoriella integritet och förhandenvarande

politiska oberoende, och artikel 11 innehåller en uttrycklig förklaring,

att varje krig eller krigshot, vare sig det riktas emot någon förbundsmedlem

eller mot en utomstående stat, vidkommer föi bundet i dess

helhet, samt att förbundet bör vidtaga lämpliga mått och steg för att

trygga freden.

Jag har i den föregående utvecklingen av dessa stadgandens innehåll

uttalat, att dessa proklamationer icke kunna tolkas isolerade och

endast efter de i dem använda ordalagen, b ör att rätt första deras innebörd

måste man jämföra ifrågavarande artiklar med art. 12—17, vilka

innehålla närmare bestämmelser om, på vilket sätt och med vilka medel

förbundet skall verka i och för uppnående av de proklamerade förbundsuppgifterna.

Av sistnämnda artiklar framgår, att förbundsakten icke fullständigt

avskaffar kriget såsom folkrättsligt aktionsmedel. Den har icke

kunnat nå längre än till att begränsa dess användning till så
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

dana fall, då fredlig lösning visat sig omöjlig trots alla försök därtill

från förbundets sida. Däremot förpliktar akten förbundsmedlemmarna

att ovillkorligen först försöka en fredlig lösning av uppkommen tvist

antingen genom ett domstolsförfarande eller, om de tvistande ej kunna

enas härom, genom tvistens överlämnande till behandling av förbundsrådet

eller eventuellt förbundsförsamlingen.

Har tvisten efter parternas gemensamma önskan gått till domstolsförfarande

och har domstolens utslag fallit, äro parterna förpliktade att

ärligt ställa sig domen till efterrättelse. Skulle emellertid en part icke

ställa sig en meddelad dom till efterrättelse, har förbundsrådet skyldighet

att föreslå åtgärder för att åvägabringa domens verkställighet. Vilka

åtgärder rådet äger föreslå, är ej uttalat. Det synes otvivelaktigt att

rådet, där omständigheterna därtill föranleda, kan föreslå en militär

aktion mot tredskande part, ävensom att jämväl utan sådant förslag från

rådets sida militär aktion kan tillgripas för genomförande av domen utav

den part, som accepterat densamma. I intet fall får dock krig påbörjas

förrän tre månader förflutit efter det domen fallit, ej heller får krig begynnas

mot en stat, som vill foga sig efter domen. Huruvida en tredje

stat äger befogenhet att utan uppfordran av rådet deltaga i eu doms

genomförande genom krigisk aktion, är föremål för olika meningar.

Om de tvistande förbundsmedlemmarna icke kunna enas om att

hänskjuta tvisten till domstolsförfarande, äro de pliktiga att överlämna

den till behandling av rådet.

Rådet har att i första hand söka bilägga tvisten. Lyckas detta

icke, skall rådet utarbeta och offentliggöra eu rapport innehållande dels

en redogörelse för de faktiska omständigheterna i avseende å tvisten,

dels ock ett förslag till dess lösning. Kan rådet ena sig om rapportens

innehåll, får eu dylik enhällig rapport i väsentliga avseenden samma

betydelse som en skiljedom. Visserligen har ej rådet skyldighet att

föreslå åtgärder för den anbefalla lösningens genomförande, men befogenheten

att använda krig som aktionsmedel är förhanden enligt motsvarande

regler som vid skiljedom.

Inträffar det åter, att enighet inom rådet icke kan uppnås, blir

situationen en annan. I detta fall synes envar av parterna efter tre månaders

förlopp hava rätt att vädja till vapnen. Huruvida övriga förbundsmedlemmar

hava fria händer att deltaga i ett dylikt krig, är föremål

för olika meningar.

Av vad jag nu anfört framgår, att förbundsakten även känner tilllåtna

krig, och medgiver förbundsmedlem rätt att hålla sig utanför ett

s. 9 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

9

dylikt krig. Neutralitetsbegreppet är alltså ingalunda oförenligt med medlemsskap

i förbundet, såvitt det nämligen gäller tillåtna krig.

Om däremot en förbundsmedlem griper till vapen, utan att först

hava försökt de utvägar till fredlig uppgörelse, som förbundsakten anvisar,

eller om förbundsmedlem, efter det tvisten bragts inför domstol

eller förbundsråd, börjar krig innan den föreskrivna tre-månadersfristen

gått till ända, eller begynner krig mot en medlem, som vill foga sig efter

en skiljedom eller en enhällig rådsrapport, skall angriparen anses hava

begått en krigshandling mot samtliga övriga medlemmar av förbundet.

I ett dylikt fall är neutralitet i begreppets hittillsvarande bemärkelse icke

medgiven, utan samtliga förbundsmedlemmar hava skyldighet att omedelbart

emot den fredsbrytande staten sätta i gång det slags aktion, som är

skildrad i art. 16 första stycket, och som närmast kan betecknas såsom

en fullständig ekonomisk avspärrning gentemot fredsbrytande stat.

Reaktionen mot fredsbrytaren stannar emellertid icke vid den ekonomiska

avspärrningen; även en militär aktion kan ifrågakomma. Angående

förbundsmedlems skyldighet att deltaga i dylik aktion hava olika

meningar uttalats; det synes emellertid vara fullt befogat att hävda såsom

riktig den mening, vilken jag i överensstämmelse med vad de svenska

delegerade vid Paris-konferensen uttalat (se sid. 87) förut gjort gällande,

eller att från rådets sida icke kan uppställas en ovillkorlig fordran

på deltagande i militär aktion, utan att det endast tillkommer rådet befogenhet

att väcka förslag, som de särskilda förbundsmedlemmarna hava

rätt att antaga eller förkasta. En annan sak är att omständigheterna i

särskilda fall kunna vara sådana, att både moraliska och politiska grunder

bjuda, att ett föreslaget deltagande i en militär aktion icke avböjes.

Däremot är otvivelaktigt den i art. 16 stycket 3 omtalade förpliktelsen

för en stat att tillåta passage av militär styrka över statsterritoriet en

ovillkorlig förpliktelse, om det ock måste anses självfallet, att denna

passagerätt icke får sättas i utövning, utan att överenskommelse på förhand

träffats angående de närmare villkoren och sättet för dess utövande.

Under vissa förutsättningar kan en förbundsmedlem även enligt

art. 17 bliva förpliktad att deltaga i ekonomisk avspärrning och att

lämna fri passage för trupper, nämligen om eu utanför förbundet stående

stat, sedan tvist uppstått med annan stat vare sig inom eller utom förbundet,

antagit eu inbjudan från förbundets sida att för tvistens lösande

åtaga sig de med medlemsskap i förbundet förenade förpliktelser, men

sedermera griper till krig i strid mot reglerna i art. 12—16, eller om eu

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 sand. 1 ard. 1 käft. (AV /.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Begränsningar

i förbundets

och

dess medlemmars

åligganden

Neutralitet

inom förbundets

ram.

utanför förbundet stående stat avböjt en sådan inbjudan och sedermera,

i strid mot nyss nämnda regler, gripit till krig mot en förbundsmedlem.

Utöver nu angivna noga fixerade fall, i vilka alltså städse förutsättes

att en stat begynt ett enligt förbundsakten otillåtet krig, har

förbundsmedlem icke någon skyldighet att deltaga i en ekonomisk aktion

mot annan stat, vare sig inom eller utom förbundet, eller att tillåta

passage för militära styrkor. Huru det enligt art. 16 förhåller sig med

skyldigheten att deltaga i militär aktion, är redan sagt, och jag vill allenast

tillägga, att det ej heller ur någon annan bestämmelse i förbundsakten

kan härledas någon förpliktelse för en särskild förbundsstat att

deltaga i en militär aktion.

Det är sålunda tydligt, att de åtgärder, som artiklarna 12—17

ålägga förbundet för genomförande av de i art. 10—11 proklamerade

grundsatserna om skydd för varje förbundsmedlem, äro i vissa avseenden

begränsade, och att på samma gång bestämda begränsningar förefinnas

i de förpliktelser gent emot fredsstörande makter, som en enskild

stat ikläder sig genom att inträda i förbundet.

Begränsningarna kunna ur olika synpunkter bedömas olika. De

svenska delegerade vid fredskonferensen hava uttalat, att det ur synpunkten

av förbundets förmåga att realisera sitt fredsbevarande syfte ej

kan anses lyckligt, att skyldigheten till deltagande i militära sanktioner

icke blivit fullt genomförd, men också att ifrågavarande stadgandes avfattning

å andra sidan innebär en garanti mot allt för vittgående krav

på särskilda staters medverkan vid en aktion från förbundets sida. I

stort sett måste efter min mening för en stat i Sveriges ställning den

senare synpunkten tillmätas större betydelse. Cheferna för general- och

marinstaberna hava visserligen ifrågasatt räckvidden och värdet av förbundets

»garanti» för förbundsmedlemmarnas integritet och oberoende enligt

artiklarna 10 och 11. Men de förbundsåtgärder, som artiklarna

12 17 stadga för varje fall av konflikt eller krigsfara, äro i alla händelser

så vittgående, att förbundets effektiva stöd kan i fullt mått komma

den stat till godo, som själv för en fredlig politik och uppfyller föreskrifterna

i samma artiklar rörande medling eller skiljedom vid eventuellt

uppkommande tvister. Att en stat i Sveriges ställning genom inträde i

förbundet icke förpliktas till deltagande i ekonomisk aktion utöver vad

som uttryckligen stadgas i art. 16—17 och själv har rätt att avgöra över

sitt deltagande i militär aktion från förbundets sida i de enda fall, då

en sådan — enligt artikel 16 — i förbundsakten föreskrives, bör under

sådana förhållanden betraktas såsom en fördel.

I den män stabscheferna i sina yttranden synas hava ansett de

förpliktelser, som följa av ett inträde i förbundet, vara mera vittgående,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

11

hava de utgått från en annan uppfattning av innebörden i förbundsaktens

nu ombandlade artiklar än den jag på anförda skäl gjort gällande.

Så långt deras uttalanden bero härpå, har jag icke någon anledning

att upptaga dem till granskning. Jag anmärker endast, att stabscbeferna

på samma grunder kommit till en allt för mörk teckning av

neutralitetsbegreppets ställning till förbundets grundsatser. Generalstabschefens

uttalande, att möjligheten att vid uppstående konflikter iakttaga

neutralitet synes »bliva starkt kringskuren eller till och med komma att

upphöra» för medlemmar av förbundet, kan alltså icke godtagas. Såsom

jag i det föregående visat, finnes intet hinder att upprätthålla neutralitet

i sådana krig, som icke direkt strida mot förbundsakten, och det är

endast i de noga bestämda fall, då förbundet såsom sådant träder i direkt

aktion enligt art. 16 och 17, som neutralitet i hittills varande mening

ej är förbundsmedlem medgiven på grund av förpliktelsen till ekonomisk

avspärrning gent emot fredsbrytaren samt skyldighet att eventuellt

medgiva genomtåg för förbundets stridskrafter.

Vad stabscheferna anfört om att Sverige icke genom inträde i förbundet Sveriges förkan

påräkna ett sådant skydd, som gör det överflödigt att upprätthålla t händelse av

ett eget försvarsväsen, överensstämmer med den framställning jag förut

givit av innebörden i förbundsaktens art. 8. Däremot kan jag icke dela 1 det.Un

den av generalstabschefen uttalade meningen, att den särskilda militära

uppgift utöver den nationella säkerhetens ''tryggande, som för Sverige

skulle tillkomma genom medlemskap i nationernas förbund — eventuellt

deltagande i en militär aktion av förbundet — skulle kunna »kräva en

ökning av hittillsvarande försvarsanordningar». Såsom jag tidigare utvecklat,

avser bestämmelsen i artikel 8 eu begränsning av rustningarna,

och när artikeln förutsätter, att varje stat skall önska upprätthålla försvarsanstalter

till »det minimum som är förenligt med den nationella

säkerheten och med genomförandet av internationella förpliktelser förmedelst

en samfälld aktion», så står det även enligt denna förutsättning ■

den enskilda staten fullkomligt fritt att för sin del betrakta det minimum,

som den finner sig behöva för sin nationella säkerhet, såsom tillfyllest

även för eventuella bidrag till en förbundsaktion.

Den slutliga avvägningen mellan förmåner och olägenheter av en f^anslut

anslutning till förbundet måste emellertid, såsom såväl stabscheferna som ning^ch vid

delegerade vid Pariskonferensen framhållit, ske genom en jämförelse

mellan det läge, som för Sverige skulle följa av ett inträde i förbundet, Ubundet.

med det liige, vari vårt land skulle komma, om det stannar utanför.

Stabscheferna synas anse, att Sveriges läge genom inträde i förbundet

skulle ur militärpolitisk synpunkt försämras, utan att detta uppväges av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

det stöd, som kan påräknas från förbundet, medan Sverige, om det icke

inträder i förbundet, enligt marinstabsehefens uttalande visserligen avsäger

sig förbundets »garanti» enligt artikel 10, men »undgår de med ett

inträde i förbundet förenade olägenheterna, utan att därmed helt uteslutas

från möjligheten att draga nytta av den ökade utsikt till fredens

bibehållande, i allmänhet, som förbundets tillvaro kan innebära». De

svenska delegerade vid Pariskonferensen hava däremot stannat vid ett

motsatt resultat, och måste jag för min del ansluta mig till deras uppfattning.

Stabscheferna torde hava väsentligen överskattat den handlingsfrihet,

som i realiteten skulle tillkomma en stat utom förbundet. Bestämmelserna

i art. 17 giva vid handen, att förbundet kan komma att

ingripa även gent emot stater, som icke äro förbundsmedlemmar. Såsom

delegerade framhålla, kan möjligheten för en stat, som står utom

förbundet, att bevara neutraliteten vid uppkommande konflikter bliva

skäligen illusorisk, enär förbundet, då det träder i aktion enligt artikel

16, är förpliktat att avbryta även en icke-förbundsmedlems samfärdsel

° med den stat, mot vilken aktionen riktas. Över huvud taget måste

i sådana fall, då nationernas förbund träder i aktion, en utanför förbundet

stående stat i Sveriges ställning hava att räkna med olägenheter och

vådor, som väl torde uppväga de med ett medlemskap av förbundet följande

förpliktelserna. Delegerade antyda därjämte, att redan i och

för sig ett avstandstagande från förbundet kan bringa Sverige i en skev

ställning till de makter, som ingått i förbundet, och att detta i all synnerhet

torde vara att befara, därest samtliga övriga inbjudna europeiska

stater skulle ingå. Efter vad numera synes vara klart, torde så bliva

förhållandet. Jag hänvisar i detta avseende till vad som förut meddelats

om att Spanien redan inträtt, Schweiz beslutit inträde samt Nederländernas,

Danmarks och Norges regeringar framlagt proposition i

detta syfte.

Visserligen har å andra sidan en av de ledande makterna vid beslutet

om förbundets grundläggning, Förenta Staterna, på grund av de

förut nämnda striderna mellan presidenten Wilson och senaten angående

förbehåll vid fredstraktatens ratificering ännu icke tillträtt förbundet.

Detta förhållande kan ej undgå att väcka betänkligheter, då Förenta

Staternas deltagande måste ur olika synpunkter anses som en av de viktigaste

betingelserna för att nationernas förbund skall kunna verka för

det syfte som det för sig uppställt. Emellertid fortgå alltjämt förhandlingarna

om ratificeringen, och man torde hava rätt att hoppas, att de

skola leda till ett resultat, genom vilket även denna makt tar plats inom

förbundet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

13

Granskningen av förbundsaktens bestämmelser angående förebyggande

av krig och medlemmarnas ställning till denna förbundets verksamhet

leder alltså till den slutsats, att Sveriges anslutning kan tillrådas,

så mycket hellre som riskerna av att stanna utanför förbundet måste

anses större än de risker, som kunna följa av en anslutning.

Denna slutsats överensstämmer med det resultat, vartill jag kommit

även i övriga huvudpunkter av min sammanfattande överblick över

Sveriges ställningstagande till den nu föreliggande frågan.

Under sådana förhållanden synas mig de principiella skäl för Sveriges

anslutning, från vilka jag utgått, böra tillmätas avgörande betydelse.

Nationernas förbund, sådant det nu framträder i förbundsakten, motsvarar

visserligen i många avseenden icke de förhoppningar, som knutits

till tanken om en ny mellanfolklig rättsorganisation, och de brister och

svagheter, som vidlåda förbundet, kunna få menliga följder för dess

förmåga att fylla sina stora uppgifter. Men detta förbund utgör dock,

om än ofullkomligt, ett första försök att samla stater och folk till samfält

arbete för fredens bevarande och rättens hävdande i världen, och

Sverige bör icke undandraga sig att så långt det förmår medverka härtill.

Om jag slutligen övergår till de former, i vilka en anslutning från gf^förhålSveriges

sida till nationernas förbund kan ske, har jag först att upp- lande till

märksamma den frågan, huruvida en sådan anslutning kräver ändringar gudlig

i svensk grundlag eller allmän lag. Delegerade vid Pariskonferensen, och lag.

som upptagit denna fråga, hava för sin del uttalat, att något bestämt

hinder i grundlag för Sveriges omedelbara inträde icke torde vara för

handen, sedan det blivit otvetydigt förklarat, att deltagande i de s. k.

militära sanktionerna icke utgör någon ovillkorlig förpliktelse. Jag ansluter

mig fullständigt till denna mening.

Delegerade ifrågasätta emellertid, att i händelse av Sveriges inträde

snarast möjligt en ändring skulle ske i regeringsformens § 74, vilken i

sin nuvarande lydelse medgiver tillämpning av den s. k. rekvisitionslagstiftningen

endast när fråga är om upprätthållande av rikets neutralitet

eller avvärjande av befarat eller börjat angrepp, alltså icke för det fall,

att Sverige såsom medlem av förbundet skulle deltaga i en militär aktion

för dess räkning, och uttala likaledes, att eu ändring i värnpliktslagens

föreskrifter om värnpliktiga truppers användning utom riket synes vara

av nöden. Slutligen framhålla delegerade, att ett tillträde till förbundet

kräver åtgärder för att bereda möjlighet till en sådan ekonomisk avspärrning,

som enligt förbundsaktens art. 1(1 och 17 kan ifrågakomma.

Det synes mig icke vara nödvändigt att för närvarande och innan

beslut om Sveriges anslutning blivit fattat upptaga dessa frågor. Jag

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Särskilda utskottets utlåtande JSr 1.

Utskotlets

yttrande.

anser mig endast böra framhålla, att om Sverige inträder i nationernas

förband detta icke medför någon ändring i riksdagens konstitutionella rätt

att enligt grundlagarna medverka vid alla beslut eller åtgärder, som därav

kunna föranledas, i de fall då grundlag eller lag kräva sådan medverkan.»

Det ämue, som i den kungl. propositionen avhandlas, är ett av de

betydelsefullaste, som underställts den svenska riksdagen. Det hade utan

tvivel varit önskligt, att en längre tidsfrist, än vad nu är fallet, varit

medgiven för avgivande av svar på den till vårt land riktade inbjudan

om inträde i nationernas förbund. Rikare tillfälle skulle under sådana

förhållanden även givits för den stora allmänheten att tränga in i och

bilda sig en mening om konsekvenserna av en anslutning till förbundet

eller ett avböjande av den föreliggande inbjudan. Utskottet har

därför till en början undersökt möjligheten att erhålla ett uppskov med

avgivande av den förklaring, som i den kungl. propositionen avses,

men funnit bestämda skäl tala mot ett försök i sådant syfte.

Utskottet vill i detta avseende erinra om det mottagande en sådan

framställning från Schweiz — den enda av de inbjudna makterna, som

ansett sig böra göra en dylik — rönt hos dem som haft att bestämma

i frågan.

På Schweiz’ anmälan, att förbundsrådet och förbundsförsamlingen

principiellt uttalat sig för anslutning till nationernas förbund, men gjort

detta beslut beroende av en blivande folkomröstning, vilken angavs icke

kunna äga rum inom den för inbjudna stater stadgade fristen av två

månader, och vilken enligt förbundsförsamlingens beslut ej skulle hållas,

förrän samtliga de fem huvudmakterna — alltså även Förenta staterna

efter ratifikation av fredstraktaten inträtt i förbundet, avgav nämligen

fredskonferensens högsta råd det svar, att ifrågavarande anmälan icke

kunde gälla såsom en förklaring om anslutning. Det påpekades, att en

sådan förklaring enligt förbundsakten måste göras utan förbehåll inom

loppet av två månader efter aktens ikraftträdande, och att detta ikraftträdande

icke vore beroende av samtliga fem huvudmakters ratifikation,

utan skulle enligt traktaten äga rum, så snart tre av dessa huvudmakter

jämte Tyskland deponerat sina ratifikationer. En förklaring om anslutning,

som måste underställas resultatet av en senare, efter fristens utlöpande

företagen folkomröstning, kunde icke anses giltig.

Med anledning av detta svar gjordes av schweiziska förbundsrådet

en förnyad framställning den 14 januari 1920 av innehåll, som i den

kungl. propositionen (sid. 24) omförmäles. Denna framställning blev

behandlad av det då konstituerade nationernas förbunds råd. Enligt nu
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 1.

15

mera ingången underrättelse har rådet den 13 februari 1920 avgivit ett

svar, varav följande här må anföras:

»Vad angår den anmälan om inträde, som schweiziska regeringen

har att avgiva, hyser nationernas förbunds råd, i betraktande av schweiziska

edsförbundets alldeles säregna författning, den mening, att en anmälan,

grundad på nationalförsamlingens beslut och avgiven inom en

tidrymd av två månader räknat från den 10 januari 1920, dagen för

förbundsaktens ikraftträdande, skall av förbundets övriga medlemmar

kunna godtagas såsom den förklaring, som enligt art. 1 kräves för tillträde

såsom ursprunglig medlem, under betingelse att bekräftelse å denna förklaring

genom det schweiziska folket och de schweiziska kantonerna

gives med kortast möjliga uppskov.»

Såsom av detta svar framgår, har nationernas förbunds råd numera

visserligen såtillvida tillmötesgått den schweiziska regeringens framställning,

att det förklarat sig anse en anmälan, grundad på nationalförsamlingens

beslut och avgiven inom tvåmånadersfristen, kunna godtagas av

förbundets övriga medlemmar under betingelse, att en bekräftande folkomröstning

med kortast möjliga uppskov företoges. Men denna förklaring

har tydligen gjorts under förutsättning, att Schweiz frånginge sin ursprungliga

ståndpunkt, att därförinnan alla fem huvudmakterna skulle

ha ratificerat fredstraktaten — underrättelse har numera ingått, att

schweiziska förbundsrådet föreslagit representationen att frånfalla sagda

villkor — och under uttryckligt betonande såsom ensamt avgörande skäl

av »schweiziska edsförbundets alldeles säregna författning». För övrigt

bör här framhållas, att av själva ordalagen framgår, att rådet endast

givit uttryck för sin uppfattning, men icke därigenom givit någon för

förbundets medlemmar bindande förklaring.

Det är tydligt, att för Sveriges vidkommande ej kan åberopas något

i författningen grundat skäl, jämförligt med det som för Schweiz’ del kunnat

anföras. Då härtill kommer, att Schweiz’ framställning om en förlängd tidsfrist,

för så vitt den grundats på andra skäl, särskilt det i en till utskottet

hänvisad i första kammaren väckt motion, nr 219, åberopade, att förbundet

icke kan anses vara färdigbildat före Förenta staternas inträde, bestämt tillbakavisats,

har ingen utsikt synts förefinnas, att Sverige skulle kunna

vinna framgång för anspråk på eu sådan undantagsställning, som i

någon mån blivit Schweiz, på grund av dess speciella författningsförhållanden,

medgiven. Därest samtliga eller ett flertal av de makter, som

inbjudits att biträda nationernas förbund, enat sig om att göra en framställning

om förlängd tidsfrist för avgivande av svar å nämnda inbju
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

dan, skulle förhållandet måhända varit ett annat. Men att Sverige ensamt

nu skulle taga ett sådant steg utan att för sin framställning kunna

åberopa särskilda grunder, har utskottet icke funnit sig kunna tillstyrka.

Då ett avböjande svar från rådet med visshet kan förutses, skulle

eu dylik framställning efter utskottets mening ingalunda vara ägnad att

främja Sveriges intressen.

I sin förut omförmälda motion har herr Eeuterskiöld förmenat

— något som även i den offentliga diskussionen framkommit —

att Sveriges samtycke till inträde i nationernas förbund endast bör kunna

givas under förutsättning, att i grundlagsenlig ordning erforderliga grundlagsändringar

kunna genomföras, men bär utskottet icke funnit denna

uppfattning grundad på hållbara skäl.

Då utskottet härefter övergår att taga ställning till det förbundsfördrag,

som Sverige inbjudits biträda, har utskottet, i likhet med Kungl.

Maj:t, ej kunnat undgå att till eu början fästa uppmärksamheten vid de

betänkligheter, vartill förbundsakten i dess nuvarande form ger anledning.

Dessa betänkligheter, som redan av Sveriges delegerade under fredskonferensen

i Paris till densamma framförts och sedermera i ett av de

delegerade avgivet utlåtande närmare utvecklats, hava i den kungl. propositionen

utförligt behandlats. Även i den offentliga diskussionen, i

värt land såväl som i främmande länder, har som bekant ett stort antal

anmärkningar framkommit såväl mot den konkreta gestaltning, som förbundet

erhållit, som mot särskilda bestämmelser i förbundsakten. Vid

granskning av de anmärkningar, som härutinnan ur skilda synpunkter

framställts, vill utskottet hålla sig till vissa punkter, vilka kunna betraktas

som särskilt betydelsefulla och kring vilka diskussionen företrädesvis

rört sig.

Den förbundet vidlådande brist, som kanske allra först tilldrar sig

uppmärksamheten, sammanhänger på det närmaste med omständigheterna

vid dess tillkomst. Dessa hava medfört att grundtanken för ett nationernas

förbund att utgöra en alla civiliserade stater omfattande organisation

för fredens bevarande icke från början blivit förverkligad, i det

att åtskilliga länder tillsvidare komma att stå utanför. Tydligt är att så

länge detta förhållande fortfar, kan förbundet endast på ganska ofullkomligt

sätt fylla sin stora uppgift att verka till förekommande av krig

och för vänskapligt närmande folken emellan. Särskilt ägnat att väcka betänklighet

är, att Nordamerikas förenta stater, som genom sin president

så synnerligen verksamt deltagit vid förbundets grundläggning, ännu icke

fattat beslut om sin anslutning, då det torde vara en väsentlig förutsätt
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

17

ning för att förbundet skall erhålla den universella karaktär, som tillämnats

detsamma, att nämnda makt tar plats bland dess medlemmar.

Detta förhållande är för visso beklagligt och kan giva förbundet sken

av att icke äga den universella syftning, som är dess bärande grundtanke.

Härtill bidrager jämväl den omständigheten att, till följd av den för

handlingsordning som kommit till användning, de numera inbjudna staterna

icke satts i tillfälle att vid grundandet medverka. Såsom redan anmärkts,

har därjämte den politiska situationen vid förbundets bildande haft till

följd, att åtskilliga europeiska stater, och bland dessa flera oss geografiskt

nära liggande, icke beretts tillfälle att från början ansluta sig. Gran

dad anledning torde emellertid förefinnas att antaga, att detta tillstånd,

åtminstone vad angår vissa av de utanför stående länderna, icke skall

bliva alltför långvarigt. Sedan den förbittrade stämning, som kriget helt

naturligt skapat, så småningom givit vika, och de demokratiska strävandena,

som synas allt mer och mer vinna mark i alla länder, utövat sm

gynnsamma inverkan, torde man hava rätt att hoppas på en ganska snar

utveckling av förbundet i här angiven riktning. Det ligger i förbundets

idé, att det bör omfatta alla civiliserade stater, och det kommer utan

tvivel att framstå som en plikt för dess medlemmar att arbeta härför.

Särskilt för de mindre staterna blir detta en bland de närmaste och naturligaste

uppgifterna.

Gent emot dem, som på grund av förbundsaktens sammanhang

med fredsfördraget i nationernas förbund endast vilja se ett segrarnes

förbund, må för övrigt påpekas, att de segrande stormakterna, för att åt

sig trygga ett avgörande inflytande i världen, icke skulle ha behöft upp

rätta någon sådan institution som denna. Då de i alla fall tagit detta

steg, ha de otvivelaktigt därmed haft ett annat syfte. Allt tyder

på att de därmed verkligen under det omedelbara intrycket av världskrigets

olyckor och lidanden åsyftat att lägga grunden till en organisation,

som skulle för framtiden förekomma ett upprepande av sådana olyckor.

En annan anmärkning mot den föreliggande förbundsakten av mycket

avsevärd betydelse för de mindre staterna är vidare den dominerande

ställning inom förbundet stormakterna erhållit. I förbundsakten är icke

fixerat, huru ofta förbundsförsamlingen, i vilken varje förbundsinedlem

har eu röst, skall sammankallas, och bestämmelserna rörande dess uppgifter

och kompetens i förhållande till förbundsrådet äro delvis svävande

och ofullkomliga. Till följd härav synes rådet, bestående av representan

ter för 5 stormakter och 4 andra stater, utsedda av församlingen, komma

att, åtminstone tillsvidare, inom förbundet intaga en synnerligen för
Jiihavg

till riksdagens protokoll 1920. 11 sand. 1 avd. 1 höft. (År 1.) B

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

härskande ställning. Det är naturligt, att detta förhållande, särskilt med

hänsyn till att de mindre staterna icke var för sig kunna påräkna en stadigvarande

representation i rådet, måste hos dessa väcka betänkligheter. Man

torde emellertid, såsom av de ovannämnda svenska delegerade framhållits, få

medgiva, att då bördan av verkställighetsåtgärder, som kunna bliva av nöden

för förbundets räkning, till allra största delen måste falla på stormakterna,

dessa icke utan fog böra hava sig tillförsäkrad en särskilt stark ställning

inom det förbundsorgan, som har att handlägga frågor om dylika åtgärder.

Denna ordning betecknar i alla fall, såsom de delegerade påpekat,

ett stort framsteg i förhållande till den hittillsvarande, då stormakterna

plägat förbehålla sig själva avgörandet av politiska tvister med tillkallande

allenast av de mindre makter som tvisten direkt berört.

Det bör slutligen här framhållas, att ovanberörda missförhållande

i någon mån även mildras därav, att för beslut i rådet fordras enhällighet,

vilket i många, fall måste vara till fördel för de mindre staterna.

Den brist på tydlighet och fullständighet, varav akten i åtskilliga

punkter lider, blir av särskild betydelse, då det gäller de för frågan om

Sveriges anslutning viktigaste delarna av förbundsakten, nämligen artiklarna

10—17, som innehålla de regler, akten uppställer för förbundets

verksamhet till fredens bevarande. Aktens bestämmelser i dessa punkter

ha också blivit föremal för olika tolkning. I dessa för vårt land så

betydelsefulla punkter har i den kungl. propositionen gjorts en utförlig

sammanfattning av de förpliktelser akten, så vitt oss angår, kan äga, och

utskottet finner sig för sin del böra giva sin anslutning till denna

tolkning.

Vad särskilt beträffar den viktiga art. 16 ha visserligen i den

offentliga diskussionen tvivelsmål uttalats, huruvida icke en längre gående

förpliktelse i fråga om militär sanktion innebures i förbundsakten, än

i den kungl. propositionen gjorts gällande. Utskottet vill emellertid framhålla,

att den tolkning av ovannämnda såväl som övriga här avhandlade

artiklars innebörd, som departementschefen givit, till fullo överensstämmer

med det resultat, vartill de norska och danska regeringarna i

detta avseende kommit, samt att även den nederländska regeringen i sin

proposition till generalstaterna om inträde i nationernas förbund i det

hela ställer sig på samma ståndpunkt.

Utskottet erinrar därjämte, att vilken tolkning som än antages rörande

förbundsaktens bestämmelser om militär sanktion, bibehåller varje

förbundsmedlem sin rätt att pröva, om den finner sig höra deltaga i en

sådan sanktion eller icke, i och genom det stadgande i art. 4, att envar

s. 19 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

19

i rådet icke representerad stat äger säte och stämma därstädes vid behandling

av fråga, som speciellt berör denna stats intressen; och enligt

art. 5 måste ett beslut av rådet i dylik fråga för att få bindande kraft

vara enhälligt.

Mot förbundsaktens stadganden måste — såsom även departementschefen

påpekat — vidare anmärkas, att bestämmelsen i art. 8, som reglerar

den viktiga frågan om rustningarnas begränsning, är alltför obestämd

för att kunna tjäna till verklig ledning för en genomgripande minskning

av rustningarna. Den åsikt har till och med uttalats, att en anslutning

till förbundet skulle, långt ifrån att vara ägnad att åstadkomma en minskning

i militärbördorna, snarare kräva en ökning av hittillsvarande försvarsanordningar.

Uppenbart är emellertid, att artikeln uttryckligen avser en

begränsning av rustningarna, vadan tydligen icke kan ifrågakomma någon på

själva akten grundad anmodan att stärka de militära försvarsanstalterna.

Visserligen torde mycket bero på de principer, enligt vilka rådet kommer

att utarbeta de i art. 8 omförmälda planer till en dylik begränsnings

genomförande, men det torde dock, såsom departementschefen anfört, böra

anses, att när artikeln förutsätter, att varje stat skall önska upprätthålla

försvarsanstalter till »det minimum som är förenligt, med den nationella

säkerheten och med genomförandet av internationella förpliktelser förmedelst

en samfälld aktion», så står det även enligt denna förutsättning

den enskilda staten fullkomligt fritt att för sin del betrakta det minimum,

som den finner sig behöva för sin nationella säkerhet såsom tillfyllest

även för eventuella bidrag till en förbundsaktion. Det slutliga malet är

i alla händelser — såsom det med klara ord utsagts av bland andra den

förre amerikanske statssekreteraren Lansing — att nå fram till ett tillstånd,

som kan betecknas såsom allmän avrustning.

Slutligen kan utskottet icke underlåta att uttala ett beklagande, att

organiserandet av en fast internationell domstol icke kunnat komma till

stånd i samband med själva förbundsakten, utan ställts på framtiden,

samt att i akten ej intagits bestämmelser om obligatorisk skiljedom i

alla rättstvister, utan i viss mån överlämnats åt förbundsmedlemmarna

själva att avgöra, huruvida en tvist ägnar sig för skiljedom eller ej.

Ett införande av en dylik bestämmelse och inrättandet av eu fast domstol

är en sak av den högsta vikt för främjandet av förbundets fredsbevarande

syften. Emellertid har ju Sverige liksom övriga skandinaviska

stater efter gemensamma överläggningar redan före förbundets

konstituerande framställt och sedermera till förbundets sekretariat inlämnat

förslag till förbättringar av förbundets organisation i detta avseende,

och ett samarbete äger för närvarande rum i Haag mellan sakkunniga

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

från de skandinaviska länderna samt Schweiz och Nederländerna i liknande

syfte. Det är att hoppas att detta samarbete skall giva till resultat

ett gemensamt förslag i ämnet, som kan påskynda en dylik domstols

upprättande.

De betänkligheter, vartill förbundsfördraget ger anledning och varåt

utskottet sålunda, i anslutning till vad i Kungl. Maj:ts proposition redan

framhållits, för sin del velat ge uttryck, framställa sig som naturliga

utgångspunkter för önskemål, vilkas snara realiserande i väsentlig mån

torde kunna betraktas som förutsättning för, att nationernas förbund på

ett tillfredsställande sätt skall kunna motsvara sin stora uppgift. Utskottet

påminner därom, att före förbundsfördragets slutgiltiga fastställande

åtskilliga erinringar framfördes från svenskt och annat neutralt håll,

och att på grund härav vissa ändringar i det ursprungliga förslaget

antogos, vilka innebära förbättringar. Det syfte, som med dessa erinringars

framförande avsågs, kunde dock i flere viktiga hänseenden då

icke uppnås. De svenska delegerade i Paris hava i sitt, i den kungl.

propositionen refererade yttrande, sammanfattat de huvudanmärkningar

som ej vunnit beaktande, och utskottet vill, i anslutning till vad i detta

yttrande och i den kungl. propositionen i övrigt härom blivit anfört som

sin mening uttala, att uppfyllandet av de önskemål, som innefattas i

berörda anmärkningar, allt framgent bör från svensk sida med all kraft

eftersträvas.

Bland dessa önskemål, som utskottet redan i det föregående haft

tillfälle att närmare beröra, må här som de viktigaste framhävas:

upptagande så snart sig göra låter av de icke inbjudna staterna i

förbundet;

åstadkommandet av en mera tillfredsställande ordning för de mindre

staternas representation i förbundets råd;

ett bestämdare reglerande av delegeradeförsamlingens sammanträden

och uppgifter samt av förbundsorganens inbördes kompetens;

organiserandet, så snart sig göra låter, av den fasta internationella

domstol, som i förbundsakten omtalas, samt ett bättre preciserande och

vidare utvecklande av det i densamma föreskrivna medlings- och skiljedomsförfarandet;
samt

sist, men icke minst, att det arbete för en universell och

effektiv begränsning av de nationella rustningarna, som i förbundsaktens

art. 8 utlovas, utan dröjsmål igångsättes och med verklig kraft bedrives.

Utskottet uttalar den förvissning, att om Sverige inträder i förbundet,

vårt lands regering skall oavlåtligt hava sin uppmärksamhet inriktad

s. 21 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

21

på att begagna de möjligheter, som erbjuda sig att verka för förbundets

utveckling efter dessa allmänna riktlinjer.

Den förändring i Sveriges sedan långliga tider intagna ställning

såsom principiellt neutral stat, som en anslutning till förbundet i viss

mån kan sägas medföra, har i diskussionen anförts såsoin ett viktigt

moment, ägnat att resa tvivel om tillrådligheten av ett sådant steg.

Fördragets bestämmelser i art. 16—17 angående deltagande i ekonomisk

aktion och tillåtande av passage av trupper medföra i vissa angivna fall

för medlemmarna förpliktelser, som maste medgivas icke vara förenliga

med upprätthållande av fullständig neutralitet, sadant detta begrepp

hittills uppfattats. Utöver dessa i nämnda stadganden noga fixerade fall

har emellertid förbundsmedlem icke skyldighet att medverka i ekonomiska

avspärrningsåtgärder eller medgiva genomtåg för militära styrkor. Om

alltså deltagande i ekonomisk aktion och tillåtande av passage av trupper

under vissa förhållanden kan bli en ofrånkomlig skyldighet, och om också

deltagande i militär aktion enligt art. 16 genom händelsernas tvång någon

gång icke skulle kunna undvikas, bör å andra sidan framhållas, att hela

den komplex av förberedande åtgärder, som förbundsakten föreskriver

till tvisters biläggande, måste anses utgöra en betryggande borgen för att

det alldeles övervägande antalet dylika konflikter skall kunna fredligt

avvecklas. Detta måste innebära eu avgjord förminskning av de risker

för krigiska förvecklingar, som hittills ständigt svävat som ett hot även

över länder, vilka såsom Sverige föra en bestämd freds- och neutralitetspolitik.

......

Det förtjänar i detta sammanhang framhävas, att det icke ar överensstämmande

med rätta förhållandet, da, såsom ofta skett, det påståendet

göres, att förbundsakten alldeles upphäver neutraliteten i hittills antagen

mening. Detta gäller väl ifråga om krig, som enligt akten äro otillåtna,

d. v. s. sådana angrepp, som igångsatts i strid mot de här antagna reglerna

för förfarandet vid uppkommen konflikt. Men i andra fall kommer rätten

till neutralitet även i framtiden att gälla på samma sätt som hittills.

Bedömandet av de konsekvenser, som ifråga om neutralitetens bevarande

uppstå genom inträde i nationernas förbund beioi emellertid

ytterst på ett samtidigt avvägande av de möjligheter till upprätthållande

av neutralitet i hittillsvarande mening, som kunna förefinnas för en

stat som nu ställer sig utanför. Den handlingsfrihet, som i veikligheten

tillkommer en stat utom förbundet, bör icke överskattas. Då föibunds

medlemmarna äro förpliktade att hindra samfärdsel mellan en dylik stat

utom förbundet och den, mot vilken en igångsatt förbundsaktion är riktad,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

torde möjligheten att upprätthålla de eu neutral stat tillkommande rättigheter

vara ytterst ringa, om ens någon. Såsom våra förut nämnda

delegerade framhållit, måste därför en utanför förbundet stående stat

i Sveriges ställning i händelse av förbundsaktion hava att räkna med

svårigheter i fråga om handlingsfrihetens bevarande, som äro lika störa

om icke störi e än de, som härflyta ur de med ett medlemsskap av förbundet

följande förpliktelserna.

\ ad beträffar de praktiskt-politiska följderna av ett eventuellt avståndstagande

från förbundet, anser sig utskottet jämväl i likhet med

delegerade höra betona, att dessa av allt att döma skulle bliva synnerligen

allvarliga. Med den skeva ställning Sverige under sådana förhållanden

komme att intaga till de makter, som ingått i förbundet, skulle vårt lands

utsikter att verksamt främja sina intressen i den internationella sammanlevnaden

väsentligen förminskas. Då vi ha att räkna med att alla

övriga inbjudna makter komma att ingå i förbundet, skulle Sverige i

händelse av ett avböjande komma att stå isolerat. Enligt ingångna

underrättelser sta folkrepresentationerna i vara grannländer Danmark och

Norge, med vilka Sverige under de senare åren inlett en betydelsefull

samverkan, beredda att lämna sitt bifall till de danska och norska regeringarnas

framställningar om anslutning till förbundet. Vilka följder ett

motsatt steg från Sveriges sida skulle medföra för denna samverkan i

fortsättningen är lätt att inse och behöver här ej närmare utvecklas.

Från en mera allmän synpunkt betraktat måste man visserligen

gorå sig förtrogen med den tanken, att, såsom förut påpekats, en anslutning

till förbundet någon gång kan för landet komma att medföra situationer,

där vissa risker föreligga. Men å andra sidan bör ej förglömmas, att

landet i en isolerad ställning icke kan påräkna det stöd och bistånd

från en över starka maktmedel förfogande sammanslutning, varav det under

vissa politiska situationer kan komma i trängande behov. En jämförelse,

som tar sikte på det läge, som för Sverige skulle följa genom ett

inträde i förbundet, och det läge, vari vårt land skulle komma, om det

stannar utanför, ger alltså enligt utskottets bestämda uppfattning avgjort

till resultat, att ett avböjande från svensk sida skulle medföra vida större

olägenheter och risker än en anslutning. En vägran av Sverige att mottaga

den till oss framförda inbjudan skulle därför icke vara förenlig med

våra verkliga intressen.

Men om vid ett noggrannt övervägande av de fördelar och nackdelar,

som kunna tänkas uppstå som en följd av Sveriges anslutning till

nationernas förbund, de praktiskt-politiska skälen måste anses tala för

s. 23 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

23

anslutning,'' tillkomma principiella synpunkter, som för ett slutligt bedömande

av hela frågan äga den största betydelse.

De bristfälligheter, som vidlåda förbundet, de önskemål för dess

fullkomnande, som i olika avseenden kunna framhållas och som utskottet

för sin del i det föregående betonat, få ej bortskymma den mäktiga och

löftesrika tanke, som bär upp detsamma. Det kan ej bestridas, att förbundsfördraget,

med de ledande grundsatser det innehåller, betecknar ett

ofantligt betydelsefullt steg framåt till grundläggande av ett mellanfolkligt

rättstillstånd. Inrättandet av nya internationella organ — utskottet erinrar

om att Sverige redan givit sin anslutning till den internationella

organisation för arbetarskydd, som Washingtonkonferensen i enlighet med

förbundsakten begynt uppbygga — det uttryckliga erkännandet av principerna

om nistningarnas begränsning och mellanstatliga avtals offentliggörande,

den bestämda förpliktelsen för förbundets medlemmar att

alltid: göra de allvarligaste försök till fredlig lösning av uppkommande

tvister, innan vapnen tillgripas, fastställandet av garantier för dessa förpliktelsers

iakttagande, proklamerandet av vittgående humana och socialpolitiska

internationella uppgifter — allt detta utgör viktiga moment, som

innebära rika utvecklingsmöjligheter för den nya organisationsform som

skapats. Denna har utgestaltats ur världskrigets ohyggliga erfarenheter,

och den framträder som ett första allvarligt försök att ersätta det

hittillsvarande anarkiska förhållandet staterna emellan med en mellanstatlig

rättsordning till förebyggande av nya krig. Skall förbundet komma att

verka på ett sätt, som överensstämmer med förbundsaktens anda, skola

dess utvecklingsmöjligheter på bästa sätt kunna tillvaratagas, då är det

emellertid en väsentlig förutsättning, att det vinner anslutning av alla

stater, som vilja bidraga till främjande av dess höga mål, världsfredens

bevarande. Endast därigenom kan ett internationellt rättsmedvetande,

en samlad världsopinion växa fram och vinna stadga som det verkligt

bärande underlaget för förbundets verksamhet.

Enligt utskottets åsikt bör Sverige ej saknas bland de kulturfolk,

vilka inträda som medlemmar i förbundet till samfällt arbete för upprätthållandet

av dess principer. Det steg Sverige härigenom tager innebär

visserligen ett åtagande av i viss mån vidgade förpliktelser. Men

skola de nya rättstankar, som genomgå förbundsakten, verkligen göra

sig gällande, kan det ej ske utan att vårt land nödgas redan i förväg

underkasta sig skyldigheter, till vilka det enligt sakernas förutvarande

ordning ägt att efter prövning i varje särskilt fall taga ställning.

Detta är en nödvändig följd av det nya betraktelsesätt, som ser tillvaratagandet

av de nationella intressena i det närmaste samband med upp
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

komsten och befästandet av en internationell rättsordning. För Sverige,

som med sina mer än hundraåriga fredstraditioner hängivet deltagit

i arbetet för den mellanfolkliga rättsutvecklingen, framstår det nn

som en historisk uppgift att på det sätt som den nya tiden kräver och

efter måttet av dess krafter medverka vid uppbyggandet av den rättsorganisation,

som nationernas förbund avser att förverkliga.

På grund av vad utskottet ovan anfört får utskottet alltså hemställa,

1) att den av herrar Westman och Åhlmans Olof

Olson avgivna motion, nr 219 i första kammaren, om

framställning avseende förlängning av tidsfristen för

beslut rörande Sveriges inträde i nationernas förbund,

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;

2) att riksdagen, med avslag å herr Ekmans motion,

nr 216, herr Reuterskiölds motion, nr 218, herr

Winbergs motion, nr 225, och herr Lindhagens motion,

nr 226, i första kammaren, samt herr Yennerströms

motion nr 323, i andra kammaren, må, med bifall till

Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition, samtycka till

att Kungl. Maj:t avgiver förklaring, att Sverige ansluter

sig till akten om nationernas förbund av den 28

juni 1919.

Stockholm den 1 mars 1920.

På utskottets vägnar:

HJ. BRANTING.

Vid ärendets slutbehandling hava närvarit: herrar Branting, Trygger, C. E. Svensson,

Kvarnzelius, Swartz, Möller, Alexanderson, Wohlin, Wigforss, Clason, Nilsson i Malmö, Aaby

Ericsson, M. Hellberg, Lindman, R. G. Hamilton, Larsson i Västerås, Magnusson i Tumhult,

Eriksson i Grängesberg, Röing, Engberg, Nilsson i Bonarp, Janson i Kungsör, Vennerström

och Hederstierna.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

25

Reservationer.

I. Vid punkt l:o i utskottets hemställan:

av hrr Wolxlin, Clason, Magnusson i Tumhult, Nilsson i Bonarp och

Vennerström, som ansett att utskottet bort tillstyrka bifall till hrr Vestmans

och Åhlmans Olof Olssons motion.

II. Vid punkt 2:o i utskottets hemställan:

dels av herrar Trygger, Clason, Aaby Ericsson, Lindman, Magnusson

i Tumhult och Nilsson i Bonarp, som anfört följande:

Med varma förhoppningar har det svenska folket omfattat tanken

på ett nationernas förbund med uppgift att ställa staternas inbördes förhållanden

icke under maktens utan under rättens och billighetens herravälde.

Kriget har för vårt land med ökad styrka framstått såsom en

kulturens fiende, och genom en mer än hundraårig neutralitetspolitik har

Sveriges folk kraftigt understrukit denna sin uppfattning. Detta ha vi

så mycket lättare kunnat göra, som otaliga band av aktning, vänskap

och tacksamhet förena oss med världens kulturstater. Då man nu inbjudit

vårt folk att ansluta sig till förbundsakten för nationernas förbund,

hava vi med det största erkännande tagit del av de grundsatser,

som i ingressen till densamma uttalas såsom normgivande för det nya

förbundet. Att rätt och heder skola utgöra grundvalen för internationella

förbindelser, att rättesnöret för regeringarnas handlande skall vara den

internationella rättens föreskrifter, att krig skola såvitt möjligt förekommas

samt att rättvisa och fördragstrohet skola behärska staternas inbördes

förbindelser, allt detta är ett vackert program, som ett verkligt nationernas

förbund med skäl kunde sätta sin stolthet i att förverkliga. Dessa

uttalade grundsatser torde få anses giva Sverige åtminstone den garantin,

att vårt folk fritt och utan risk att missförstås äger pröva, huruvida den

förbundsakt, man inbjudit oss att biträda, uppfyller de förutsättningar,

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 sand. 1 avd. 1 käft. (Nr 1.) 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

2b Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

som enligt vår mening fordras för att förbandet skall kunna fylla sin

höga uppgift.

Redan det sätt, varpå förbundet skapats, är dock ägnat att väcka

allvarliga betänkligheter. Medan de i världskriget deltagande allierade

och associerade makterna, fördragets s. k. signatärmakter, ensamma fått

såsom likställda överlägga om och utforma de särskilda förbundsbestämmelserna,

har man ställt Sverige inför kravet att inom en kort frist bestämma,

om vi utan förbehåll ville godkänna avtalet, detta trots att vid

tiden för vårt avgörande en bland de förnämsta signatärmakterna, Amerikas

Förenta stater, ännu icke definitivt avgjort, om eller på vilka villkor

denna makt vill ingå i förbundet. Denna omständighet i förening med

det förhållandet, att stater med Europas halva folkmängd ännu icke medgivits

rätt att ansluta sig till förbundet, bidrager till att förminska möjligheten

för oss att bedöma, om hänsynen till Sveriges väl tillåter oss

att binda vart land vid denna nya sammanslutning. Densamma får onekligen

genom nu påpekade förhållanden mera karaktären av en allians

under ledning av de segrande stormakterna än av ett nationernas förbund

till mänsklighetens bästa. Ett uttryck för att denna vår syn på

saken är riktig ligger otvivelaktigt däri, att förbundsakten utgör ''första

kapitlet i den mellan den s. k. ententens stater och Tyskland avslutade

fredstraktaten.

Huvudsakligen avgörande för vårt beslut måste dock bliva de i

förbundsakten intagna bestämmelserna. Att genom dessa Sveriges rätt

att själv bestämma över sina angelägenheter, på sätt har skett nästan

så länge riket ägt bestånd, samt att fortfarande upprätthålla sin neutralitet

måste lida vissa inskränkningar, är något, som följer av själva naturen

av ett nationernas förbund. Allt beror emellertid på omfattningen

av dessa inskränkningar och på de fördelar,1 som i stället skulle komma

oss till del genom inträde i förbundet. I nämnda avseende lider förbundsakten

av en brist, vilken särskilt för en mindre stat är av en väsentlig

betydelse, nämligen fördragsbestämmelsernas oklarhet och mångtydighet.

Därigenom bli vi ur stånd att klart överblicka vare sig vilka

rättigheter som skulle tillkomma vårt land såsom förbundsmedlem eller

vilka förpliktelser vi enligt fördraget skulle underkastas. Sålunda måste

det, särskilt i betraktande av gjorda uttalanden, vara ovisst, huruvida

vårt land icke genom inträde i förbundet får ställningen av ett slags

garant för genomförandet av fredsfördragets övriga bestämmelser. Åtminstone

förpliktelsen att gent emot alla angrepp utifrån upprätthålla

den genom fredsfördraget gjorda territoriella regleringen synes med ett

visst fog kunna anses framgå ur lydelsen av art. 10. Vidare lämnar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

21

art. 1(1 i ovisshet, huruvida vid ett krig, som med kränkning av förbundsfördraget

börjar, vi äro förpliktade att med militära maktmedel

medverka vid aktionen emot den fördragsbrytande staten. Denna ovisshet

träffar tydligen även vår rättighet att, om vi själva angripas, få

militärisk hjälp av övriga förbundsmedlemmar. Klart är, att denna situation

måste bli utav den största betydelse med avseende på de militära

bördor vi måste underkasta oss för att kunna säkerställa vårt oberoende.

Men härmed må vara huru som helst, vad som är otvivelaktigt

är, att vi i händelse av en dylik krigisk förveckling vore förpliktade

såväl att omedelbart avbryta alla förbindelser av kommersiell eller finansiell

art med den fördragsbrytande staten, att förbjuda alla förbindelser

mellan vårt lands innebyggare och innebyggarne i ifrågavarande stat

samt att förhindra alla förbindelser av finansiell, kommersiell eller personlig

art mellan denna stats innebyggare och innebyggare i varje annan

stat, oberoende därav huruvida den tillhör förbundet eller ej. Genom

dessa bestämmelser synes den s. k. hungerblockaden av ett folk ha blivit

införlivad nästan såsom ett rättsinstitut i den nya folkrätten, något som

står i skarp strid mot vårt folks rättsmedvetande. Men därtill kommer,

att alla dessa åtgärder synbarligen medföra fara att inveckla vårt folk i

allvarliga krigiska förvecklingar. Detta blir så mycket lättare följden,

som vi därjämte äro förpliktade att vidtaga erforderliga åtgärder för att

inom vårt område underlätta fri passage för andra förbundsmedlemmars

militära styrkor, som bekämpa den fördragsbrytande staten. Något utrymme

för vår hävdvunna neutralitetspolitik finns följaktligen icke i en

dylik situation, utan mot våra intressen, mot våra önskningar kunna vi

invecklas i krig kanske på vårt eget område, och detta, såsom förut sagts,

utan att äga en klar och obestridlig rätt till hjälp från dem, vilka kanske

genom sina åtgärder föranlett det fördragsbrott, mot vilket den militära

aktionen riktas.

Men det stannar icke vid fördragsbestämmelsernas bristfällighet i

angivna avseenden. Betydelsen av denna bristfällighet står i väsentligt

beroende av vem som äger det avgörande inflytandet i fråga om dessa

stadgandens tillämpning. Pråu denna synpunkt blir det uppenbarligen

av största betydelse, vilken anslutningen blir till förbundet och vilka

makter där hava en inflytelserik ställning — detta gör ovissheten om

Förenta staternas ställning till förbundet till eu synnerligen viktig fråga

— samt särskilt vilken möjlighet vårt land skulle äga att göra sin mening

gällande inom förbundet.

Förbundets förnämsta organ äro rådet och förbundsförsamlingen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Emot vad som borde vara fallet har rådet blivit så gott som allsmäktig!,

medan församlingen skjutits starkt tillbaka. I denna förbundsförsamling

äger varje förbundsmedlem säte, och majoriteten därstädes

utgöres, egendomligt nog, av utomeuropeiska stater och självstyrande

kolonier. Rådet åter bestar av de fem allierade och associerade huvudmakterna

eller, om Amerikas Förenta stater icke ingå i förbundet, av de

övriga fyra. Dessutom hava fyra mindre makter säte i rådet. Att intaga

dylik plats hava i fördraget utsetts Belgien, Brasilien, Grekland och

Spanien. Dessa sitta i rådet, till dess förbundsförsamlingen bland sina

medlemmar utser andra. Oklart är emellertid vilken majoritet som fordras

för en dylik förändring. Fordras enhällighet, lärer utsikten icke

vara stor för någon av de övriga att komma in i rådet. Då rådet i

regel måste vara enhälligt för att ett beslut skall åstadkommas, ligger

det ock nära till hands att antaga, att man icke kommer att vara synnerligen

benägen för förändringar i rådets sammansättning. Häri ligger

en stor fara för att rådets politik kommer att bestämmas av alltför stor

hänsyn för de staters intressen, som där äro representerade. Den allianskaraktär,

som vi förut trott oss finna hos förbundet, kommer härigenom

att° i hög grad förstärkas. Sverige har föga utsigt att få någon

plats i rådet, såvida det icke gäller en fråga, som speciellt berör dess intressen.

Att utom rådet skulle stanna jämväl åtskilliga mindre stater

såsom Danmark, ° Holland, Norge och Schweiz, vilka liksom vårt land

kunna ha anspråk att räknas bland världens förnämsta kulturbärande

och fredsälskande stater, är uppenbarligen till skada för förbundets utveckling

i rätt riktning.

Förbundets råd har såsom sagts vitt gående befogenheter. Visserligen

kan icke rådet hindra förbundsförsamlingen att med två

tredjedelars majoritet upptaga nya medlemmar i förbundet, men utan

rådets medgivande kan icke församlingen ge en makt rätt att ständigt

representeras i rådet eller öka antalet av de valda rådsmedlemmar, som

där äga representationsrätt. Det är rådet, som genom sin inbjudan avgör,

om en fråga speciellt berör en utom rådet stående förbundsmedlems

intressen och på grund därav rätt tillkommer honom att deltaga vid frågans

handläggning inom rådet. Det är rådet, som uppgör visserligen

blott planer till rustningarnes begränsning men som, när en stat en gång

fixerat sin försvarsstyrka, avgör om en ändring, som staten av hänsyn

till sin nationella säkerhet kan finna nödvändig, får vidtagas. Det är

rådet, som synes ha bestämmanderätten angående vilka privata företag

skola äga rätt att tillverka vapen och krigsförnödenheter. Det är rådet,

som vid angrepp eller fara för angrepp mot förbundsmedlems femton
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

29

ella integritet och politiska oberoende, skall taga i övervägande på vad

sätt förbundsmedlems i art. 10 stadgade förpliktelse att skydda denna

integritet och oberoende skall genomföras. Det är rådet, som vid varje

krig eller krigshot synes ha att taga de mått och steg, som äro ägnade att

verksamt trygga freden mellan staterna. Det är rådet, som föreslår de

åtgärder, vilka skola åvägabringa en skiljedoms verkställighet. Det är

rådet, som bestämmer huruvida en stats invändning, att en tvistig fråga

enligt internationell rätt tillkommer statens eget avgörande, skall beaktas

eller ej. Det är rådet, vars enhälliga uttalande i en till detsamma

hänskj liten tvist gör förbundsmedlem, som angriper den hos rådet vinnande,

till fördragsbrytare med alla därav i art. 16 nämnda konsekvenser.

Det fordras rådsmedlemmarnas röster för att, därest dylik tvist hänskjutits

till förbundsförsamlingen och av dennas majoritet avgjorts, detta

avgörande skall få samma betydelse som ett rådsavgörande. Det är

rådet, som vid fördragsbrytande krig har att föreslå och faktiskt kanske

bestämma, med vilka lånt-, sjö- och luftstridskrafter de särskilda förbundsmedlemmarna

skola bidraga vid förbundets aktion mot fredsbrytaren. Det

är rådet, som beslutar om uteslutande ur förbundet av förbundsmedlem,

som enligt rådets mening brutit mot någon av de ur förbundsfördraget

härflytande förpliktelser. Det är rådet, som har överinseende över mandatästaterna

i fråga om de under förbundet stående kolonier och territorier.

Det fordras slutligen de i rådet representerade staternas bifall för

att ett av förbundsförsamlingens majoritet fattat beslut om ändring i

förbundsakten skall bliva gällande.

Vad nu anförts angående rådets befogenheter torde otvetydigt

ådagalägga, till vems förmån den inskränkning i vår suveränitet skulle

givas som ett inträde i förbundet medför. Icke förbundet självt, representerat

av förbundsförsamlingen utan rådet eller med andra ord de

makter, som äro representerade i rådet, skulle erhålla den maktbefogenhet,

som berövats de svenska statsmakterna. Då härtill kommer att

den ställning, som förbundsrådet tillerkänt rådsmakterna, måste rent

faktiskt för dem medföra ett betydande inflytande även på frågor, som

icke egentligen ligga inom deras maktområde, såsom ekonomiska och

finansiella, framstå fördragets bestämmelser om förbundets organ och

dessas kompetens såsom egnade att i oskälig grad inkräkta på förbundsstaternas

suveränitet och handlingsfrihet. Ett inträde i förbundet, sådant

det skapats genom det föreliggande förbundsfördraget, skulle följaktligen

enligt vår mening i sina grundvalar rubba det nationella oberoende, som

Sveriges folk under seklers arbete uppbyggt och med de största offer

hittills bevarat. Vår självbestämningsrätt, vår neutralitet och vårt stat
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

liga oberoende, med ett ord allt vad vi ha kärt och dyrbart, vårt fädernesland,

bleve underkastat främmande makters gottfinnande och till tjänst

för deras särskilda intressen, om vi skulle sätta vårt namn under den

förbundsakt, som man erbjudit oss att nu biträda. Man har visserligen

gjort gällande att, om vi ställde oss utom förbundet, faran för vårt oberoende

och vår handlingsfrihet icke skulle undvikas utan snarare bliva

större. Valet skulle således stå icke mellan ett ont och ett gott utan

mellan tvenne onda ting, av vilka man borde taga det minst skadliga.

Detta resonemang förråder en misstro till andan inom förbundet, som

överskrider även en långt gående pessimism. Samma män, som anse

att man med lugn kan åt förbundets ledare överlämna tolkningen av de

oklara bestämmelserna angående våra rättigheter och förpliktelser, om vi

gå in i förbundet, hålla före att förbundet skulle göra vår ställning olidlig,

om vi begagnade oss av vår obestridliga rätt att stå utom förbundet,

detta trots det att vi samvetsgrannt uppfyllde våra internationella förpliktelser.

Vi för vår del gå icke så vitt i misstro mot förbundets

framtida verksamhet. Långvarig erfarenhet har för övrigt visat, att vårt

folks djupa fredskärlek och allvarliga pliktuppfyllelse mot andra stater

kunnat, även under de vanskligaste förhållanden, bevara vår frihet och

oberoende. I förtröstan på sanningens och rättens makt förvänta vi samma

resultat i framtiden. Vi gå hellre med öppen blick faror till mötes än

låta oss med förbundna ögon av andra föras mot olyckor, som vi själva •

genom vaksamhet och klokhet kanske kunnat förekomma.

Man har slutligen för vårt inträde i förbundet fört fram det stora

principiella skälet, att den tanke, som anses trots allt i detta ha fått

åtminstone något förverkligande, är en av mänsklighetens ädlaste uppsåt

samt att vi inom förbundet långt mer, än om vi ställde oss utanför,

skulle kunna bidraga till att förbundet förvandlades från vad det är till

vad det i civilisationens intresse borde vara. Härpå vilja vi giva det

svar, att de män, som på ett så lysande sätt gjort sig förtjänta om

sina länder genom den kraft de utvecklat till hävdande av deras intressen

i världskriget, kanske just på grund därav haft svårt att organisera

ett nationernas förbund, där tillräckligt utrymme lämnades åt övriga

staters berättigade intressen. Och enligt vår mening är det Sveriges

plikt mot sig självt och mänskligheten att högt för hela världen förklara,

att den föreliggande förbundsakten synes ersätta den förra jämviktspolitiken

icke med ett tillfredsställande mellanfolkligt rättstillstånd utan med

en internationell diktatur. Tydligare kunna vi ej göra denna förklaring

än genom att vägra biträda den nya maktgrupperingen. Vårt folk har

under loppet av sin historia, utan att beakta företagets exempellösa vå
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

31

dor, gjort insatsen av hela sin välfärd för att åt mänskligheten rädda

dess dyrbaraste rätt, samvetsfriheten. Det må icke anses förmätet, om

vår generation i anslutning till denna stolta tradition söker åt folken

bevara den frihet under skyddet av en internationell rättsordning, som

hittills beretts individen inom ett ordnat samhälle.

Den dag, då tillfälle kan givas oss att inträda i ett nationernas

förbund, som, under tillbörlig hänsyn till nationernas frihet och till kulturfolkens

så vitt möjligt genomförda likställighet, söker förena dessa till

samverkan för fredens upprätthållande och en fast internationell rättsordnings

uppbyggande, skall finna oss färdiga att med tacksamhet och

glad förhoppning giva stora offer för en sådan skapelse av folkens känsla

för solidaritet och broderskap. Men vi skulle avlägsna oss från detta

mål, om vi anslöte oss till den nu framlagda förbundsakten.

På grund av vad vi sålunda anfört hemställa vi,

att riksdagen icke måtte bifalla vad Kungl. Maj:t

i förevarande proposition föreslagit.

dels av herr Swartz, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen, under uttalande att, innan Förenta

staterna fattat beslut om och på vilka villkor de önska

inträda i nationernas förbund, slutlig ställning ej kunde

tagas till frågan om Sveriges anslutning till sagda förbund,

måtte förklara, att Kungl. Maj:ts proposition ej

för närvarande kunde bifallas.

dels av herr Wohlin, vilken hemställt, att utskottets utlåtande måtte

erhålla följande lydelse:

»Utskottet har tagit innehållet i Kungl. Maj:ts förevarande proposition

samt de till utskottet överlämnade handlingarna under noggrant

övervägande.

Utskottet är förvissat om att det svenska folket livligt delar önskningen,

att krigen hädanefter måtte kunna förebyggas genom skapandet

av eu på rätten grundad internationell ordning. Utskottet finner även,

att, i den mån det föreliggande förslaget till upprättande av ett folkens

förbund förverkligar strävandena i denna riktning, förslaget bör hälsas

med tillfredsställelse. Att förbundsakten, såsom från alla sidor erkännes,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

innehåller brister, skulle icke i och för sig utgöra hinder mot Sveriges

anslutning till densamma. Från intet håll lärer nämligen kunna uppställas

den fordran, att det första försöket efter världskriget till upprättande

av en mellanstatlig rättsordning skall vara fullkomligt.

För att emellertid eu stat med Sveriges traditioner som den internationella

rättstankens företrädare skall kunna ingå som medlem i det

folkförbund, som bygger på den föreliggande förbundsakten, kräves dock,

att denna förbundsakt verkligen för det allmänna rättsmedvetandet inom

vårt land framstår såsom en säker grundval för en internationell fredsoch

rättsordning. Ur praktisk politisk synpunkt kan ett inträde i förbundet

därtill endast försvaras under förutsättning, att de faror för Sverige,

som ett sådant inträde under nuvarande världsförhållanden måste

medföra, fullt uppvägas av de därmed för oss förenade fördelarna.

Såvitt utskottet för närvarande förmår att bedöma, föreligga i sist

angivna hänseenden mycket starka skäl till tvivel. De i förbundsakten

upptagna grundläggande bestämmelserna utgöra väl en viss garanti för

att konflikter mellan olika stater skola kunna fredligt avvecklas, men de

kunna dock ingalunda förebygga krig. Akten bygger icke på inrättandet

av internationella dömande myndigheter med erforderlig maktbefogenhet.

Det synes utskottet icke rätt väl överensstämma med Sveriges intressen

att utan förbehåll ansluta sig till en förbundsakt som den förevarande,

vilken, särskilt i fråga om de viktiga artiklarna 10 och 16, lämnar rum

för så olika tolkningar och vilken i varje fall är så avfattad, att Sverige

i viss situation kan bliva nödgat att tillåta utländska trupper att begagna

landet för genomtåg och således som militär operationsbas. Även

om juridisk förpliktelse icke föreligger att med svenska väpnade styrkor

medverka vid exekution av folkförbundets beslut, måste skyldigheten att

medgiva passage av främmande trupper anses medföra ett så stort avsteg

från Sveriges sekelgamla och även under världskriget upprätthållna

neutralitetspolitik, att enligt utskottets uppfattning riksdagen av omsorg

om rikets säkerställande mot att indragas i krigiska förvecklingar icke

bör påtaga sig ansvaret för detsamma. Enligt förbundsakten kan förbundsmedlem

dessutom förpliktas tillgripa sådana ekonomiska aktionsmedel

som hungerblockader, vilka, när de hittills använts, med rätta inom

neutrala länder väckt starkt ogillande och vilka strida mot en sann neutralitetspolitik

och mot av Sverige hävdade rättsgrundsatser.

I detta sammanhang vill utskottet även uttala, att de fördelar i

form av ökad trygghet mot yttre angrepp, som Sverige skulle kunna

ernå genom en anslutning till den förevarande förbundsakten, synas vara

alltför osäkra för att uppväga de utrikespolitiska olägenheter för vårt

s. 33 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

33

land och den minskning i vårt folks förtroende för egen kraft, som komme

att följa av de betydande inskränkningarna i Sveriges handlingsfrihet

och självbestämningsrätt.

Sveriges möjligheter att såsom medlem av förbundet verka för en

förbättring av detsamma äro i avsevärd mån kringskurna på grund av

att förbundsrådet intager en så förhärskande ställning och Sverige icke

kan påräkna en stadigvarande representation inom rådet.

En särskild anledning till ovisshet, huruvida folkförbundets verksamhet

kommer att motsvara berättigade förväntningar, ligger, såsom från

alla håll medgives, i att Nordamerikas Förenta Stater — ehuruväl dessa

staters nuvarande president anses som initiativtagaren till folkförbundets

upprättande — såvitt för närvarande kan bedömas icke synas komma

att inträda i förbundet åtminstone utan sådana förbehåll, som skola

avsevärt minska denna makts intresse att verka återhållande i fråga om

för mindre stater ödesdigra åtgärder från folkförbundets sida. Även av

det skälet synes vid det förestående beslutets fattande särskild hänsyn

böra tagas till Förenta Staternas hållning, att eu så stor del av den

svenska folkstammen ingår i Förenta Staternas befolkning.

Slutligen kan utskottet icke undgå att framhålla, att även om riksdagens

konstitutionella beslutanderätt icke i och för sig inskränkes genom

Sveriges inträde i förbundet, denna beslutanderätt dock efter sådant

inträde icke skulle kunna fritt utövas. Skulle riksdagen vägra sitt samtycke

till en grundlagsändring eller annan lagstiftningsåtgärd, som förutsättes

för fullgörande av de förpliktelser, Sverige såsom förbundsmedlem

iklätt sig, måste detta medföra allvarliga följder. Det riktiga får anses

vara att, innan Sverige inträder i förbundet, erforderliga ändringar i

grundlag och annan lag vidtagas.

På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte besluta att avgiva det svar

å Kung]. Maj:ts förevarande proposition, att riksdagen

livligt sympatiserar med strävandena att skapa en på

rätten grundad internationell ordning och anser Sverige

böra medverka till upprättandet av ett öppet och fredsbetryggande

nationernas förbund men likväl icke kunnat

bifalla Kungl. Maj:ts förslag att riksdagen må samtycka

till att Kungl. Maj:t avgiver förklaring, att Sverige

ansluter sig till akten om nationernas förbund av

den 28 juni 1919.»

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 sand. 1 avd. 1 höft. (Nr 1.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

dels av herr Vennerström som anfört:

Som representant i det särskilda utskottet för riksdagens socialdemokratiska

vänstergrupp kan jag ej biträda utskottsmajoritetens hemställan

till riksdagen att bifalla Kungl. Maj:ts förslag om anslutning till

nationernas förbund. En vänstersocialistisk vägran att medverka till Sveriges

inträde i nationernas förbund är ej liktydig med fientlighet mot

eller likgiltighet för den ursprungliga, vackra framtidstanke, som nu tagit

sig ett skröpligt uttryck i nationernas förbund. På grundval av solidariteten

mellan alla länders proletärer ha de socialistiskt tänkande befolkningslagren

alltid arbetat för att undanrödja de nationella intressekonflikter,

som manifesterat sig i väldiga rustningar och slutligen mynnat

ut i världskriget. De socialistiska internationalerna äro det senaste

halva seklets kraftigaste försök att sätta en fast mellanfolklig ordning

och ett intimt mellanfolkligt samarbete i stället för den kapitalistiska

våldsanarki, som byggt på en bestående nationell rivalitet.

I full överensstämmelse med sin internationellt socialistiska åskådning

se vänstersocialisterna med glädje och äro beredda att med all

kraft medverka till Sveriges inträde i ett verkligt nationernas förbund.

De instämma säkerligen helt och fullt i första punkten i den förklaring,

som enligt Lindhagens motion bör avlämnas som svar på inbjudningen

att inträda i nationernas förbund: »att Sverige med tillfredsställelse motser

bildandet av ett folkens förbund och synnerligen gärna ansluter sig

till eu sådan organisation». I ett folkens förbund, skapat och uppburet

av folken själva, byggt på demokratiska principer och fyllt med en folklig

anda, se vänstersocialisterna en oundgänglig förutsättning för att

mänskligheten en gång skall kunna komma bort från det nuvarande kapitalistiska

systemets mellanfolkliga massmord och inre sociala förtryck.

I det nationernas förbund, till vilket Sverige nu inbjudes att ansluta sig,

har emellertid idén om ett folkens förbund vid omsättningen i det praktiska

livet blivit omformad och karrikerad. Då nationernas förbund i sin

nuvarande gestaltning i stället lägger hinder i vägen för uppnåendet av

det socialistiska mellanfolkliga målet och då förbundet i många betydelsefulla

punkter står i avgörande motsättning mot de ledande principerna

för det socialdemokratiska vänsterpartiets program och hela socialistiska

åskådning, är det ur vänstersocialistisk synpunkt omöjligt att yrka bifall

till Sveriges inträde i detsamma.

I sin tillkomst och i sin utformning har nationernas förbund ingenting

av den demokratiens och folklighetens anda, som enligt själva namnet

borde vara den ledande i ett folkens förbund. Överallt spårar man

tvärtom despoti och fåtalsvälde. Vid förbundets skapande ha såväl de

s. 35 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

35

besegrade folken som de neutrala staterna hållits fullständigt utanför

varje medbestämmanderätt. Förbundet är endast de segrande staternas

förbund. Men det är icke de segrande folkens förbund. Det är de

segrande regeringarnas förbund. Varken folken själva eller folkrepresentationerna

ba haft något inflytande på de konferenser, som i Paris föregingo

det definitiva godkännandet av förbundsakten. En handfull allsmäktiga

diktatorer ha ensamma avgjort, burudana stadgandena skola vara

till det förbund, i vilket folken nu erbjudes att inträda.

Vid granskning av förbundsaktens innehåll spåra vi allestädes

samma minoritetsdiktatur som kommit till synes i sättet för förbundets

skapande. Förbundets tvenne ledande organ äro delegeradeförsamlingen

och rådet, det förra motsvarande förbundets parlament, det senare dess

regering. Förbundsparlamentet är fullständigt betydelselöst. Förbundsregeringen

har all makt och myndighet. Rådet utarbetar planerna för

varje förbundsstats militärväsende, beslutar om ekonomisk blockad och

militäraktion, utesluter förbundsmedlemmar o. s. v. Och i detta råd äro

folkens aristokrater, stormakterna, de styrande och ställande. Folkens

parias, småstaterna — bland dem Skandinaviens — spela blott statistroll.

Inom varje stat kräver demokratien, att parlamentet skall hava beslutanderätten

och att regeringen skall vara det verkställande organet. I

nationernas förbund tillerkännes förbundsregeringen all faktisk beslutanderätt

och förbundsparlamentet är bara en dekoration. Återigen en minoritetsdiktaturens

och despotiens anda, alldeles oförenlig med de demokratiska

principer, som borde vara oundgängliga som grundval för ett

verkligt folkens förbund.

Med större energi än något annat parti har det socialdemokratiska

vänsterpartiet gått i elden för en fullständig avskrivning av militärväsendet.

Det hemska åskådningsmaterial angående de militära rustningarnas

förbannelse för alla folk, som världskriget har levererat, har hos de pacifistiskt

tänkande breda folklagren framskapat en allt mera rotfast åskådning,

att det ligger i alla folks intressen att snarast möjligt genomföra

en radikal avskrivning av alla rustningar. Man trodde sig i nationernas

förbund erhålla detta instrument, varmed folken hänsynslöst skulle rödja

militärsystemen ur världen. Men sådant nationernas förbund nu är, har

det fullständigt kommit dessa förhoppningar på skam. I förbundsakten

ser man icke en fast vilja till total avrustning folken emellan, knappast

ens till eu mera avsevärd lättnad i rustningsbördorna. Lika litet som

man ser någon vilja till avrustning i de synnerligen omfångsrika militära

program för den närmaste tiden, som de segrande stormakterna på ententesidan

nyligen framlagt. Frankrike skall tillsvidare behålla sin tre
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Särskilda utskottets utlåtande AV 1.

ånga värnplikt och England sin övermäktiga flotta. Begränsningen av

rustningarna är i förbundsakten erkänd som eu allmän princip, men inga

som helst fasta grunder för principens genomförande äro fastställda. Till

vilken gräns rustningarna skola fixeras beror mest på förbundsrådet. Då

detta är övervägande sammansatt av ententens stormakter, bliva dess

militära intressen normgivande för de smärre förbundsstaternas rustningar.

Förbundsaktens artikel 8 fastslår, att de enskilda förbundsstaternas

rustningar böra fixeras vid det som är förenligt med den nationella säkerheten

och med genomförande av internationella förpliktelser förmedelst

en samfälld militär aktion. Förbundsrådet utarbetar rustningsplanen för

varje förbundsstat. Visserligen har varje stat formellt rätten att säga ja

eller nej till den framlagda planen. Men i realiteten blir rådets stormaktsvilja

den bestämmande. I samma artikel föreskrives att den av

rådet utarbetade rustningsplanen skall taga hänsyn till varje stats geografiska

läge. Då Sverige av ententens stormakter, de ledande inom rådet,

till följd av sitt geografiska läge betraktas som förbundets viktigaste

utpost intill Östersjön, där det icke är uteslutet att ententen befarar en

krigisk konflikt, kan man taga för visst att Sverige kommer att föreskrivas

eu i förhållandet till andra småstater proportionellt ganska betydande

rustningsbörda.

De militära myndigheterna befara, att Sverige vid inträde i Nationernas

förbund t. o. m. skall nödgas öka sina rustningar. Från sina

militära utgångspunkter anser generalstabscbefen Tingsten i sitt officiella

yttrande, att ett inträde i Nationernas förbund innebär en försämring av

nationens militärpolitiska läge. Han yttrar följande: »För försvarsvä
sendet

i en stat, sådan som Sverige, som sedan lång tid tillbaka inriktat

sin försvarsorganisation allenast på den nationella säkerhetens

tryggande, tillkommer alltså genom medlemskapet i Nationernas förbund

en ytterligare uppgift, vilken, för att det försvarspolitiska läget icke

skall försämras genom inträde i Nationernas förbund, kan kräva en ökning

av hittills varande försvarsanordningar, därest dessa i och för det nationella

försvaret för framtiden äro behövliga i samma omfattning som

förut.» Samma åskådning möter för Norges vidkommande i de norska

militära myndigheternas officiella yttranden angående inträde i Nationernas

förbund. Den norska generalstaben yttrar: »Det kan fruktas, att

de små nationerna efter deras inträde i förbundet skola bli starkare

belastade och lättare överansträngda än tidigare, då de helt själständigt

kunde ordna sitt försvars väsende». Den norska amiralstaben yttrar:

»Att döma av artikel 16 må vi vara förberedda på, att det skall ställas

s. 37 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

37

större krav på vårt sjöförsvar än nu är fallet.» Och försvarsdepartementet

yttrar bl. a.: »Det kan långt ifrån anses som säkert, att vi få

ett billigare försvar än vi tidigare bär haft.» Dessa av enbart militära

skäl dikterade farhågor för ökad rustningsbörda kunna tåla vid en betydlig

prutning. För Sveriges del är man dock berättigad draga den slutsatsen,

att vårt land vid ett inträde i Nationernas förbund måste säga farväl

till förhoppningarna att kunna bedriva avrustningen i det tempo, som

från de socialdemokratiska arbetarmassorna har kräfts. Vid inträde i

Nationernas förbund lägger man avrustningskravet utanför dörren. För

en representant för det socialdemokratiska vänsterpartiet, som alltjämt

fordrar total avrustning, är det av denna grund omöjligt att yrka bifall

till inträde i Nationernas förbund.

I full överensstämmelse med sin vägran att på allvar taga itu

med avrustningsproblemet ha förbundets diktatoriska skapare ej tillmätt

skiljedomsinstitutet en avgörande roll vid lösningen av de mellanfolkliga

tvistefrågorna. Från pacifistiskt och socialistiskt håll hårsmån städse

hållit på den obligatoriska skiljedomen såsom skiljemedel i alla mellanfolkliga

konflikter. Det har alltid skarpt klandrats, att enligt Haagkonventionen

och gängse fördrag skiljedomen hittills tillmätts blott ett ganska

begränsat utrymme. Andra socialistiska internationalens kongress i Bern

i februari 1919 krävde, att i folkförbundet skulle skapas instrument, som

genom medling och skiljedom kunna antingen förebygga eller bilägga

alla tvister mellan folken, även sådana frågor, vilka betecknas som livsoch

äresfrågor. I frågan om skiljedom har Nationernas förbund ej gått

nämnvärt utanför den förut fixerade ramen. Krig såsom ett skiljemedel

vid internationella tvister uteslutes icke av förbundsakten. Krigsprincipen

rymmes fortfarande inom den nya mellanfolkliga ordningen. Kriget

har rent av i vissa fall blivit legaliserat. Det socialistiska vänsterpartiet

kan vara med om anslutning blott till ett sådant Nationernas förbund,

som är berett att helt avskaffa kriget såsom medel att avgöra mellanfolkliga

tvister, och för detta ändamål är det berett att upprätta en fast

internationell skiljedomstol med för alla parter obligatoriskt förbindande

domsutslag.

Sveriges inträde i Nationernas förbund innebär eu total brytning

med Sveriges gamla neutralitetspolitik, sådan den utgestaltats under

Sveriges sekellånga fredshistoria. Under viirldskriget har Sverige sökt

upprätthålla en åt alla håll liksidig neutralitetspolitik och vägrat inlåta

sig på någon som helst allianspolitik. Just därigenom har Sverige kunnat

undgå att dragas in i krigets elände. Då eu liten flock desperados

yrkade på Sveriges modiga uppslutning på Centralmakternas sida, reste

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Sveriges demokrati ett förbittrat motstånd mot tanken på uppgivande

av vår neutralitet. Nu är den regeringsdemokrati, som dikterat särskilda

utskottets majoritetsbeslut, färdig att genom anslutning till Nationernas

förbund definitivt uppgiva Sveriges neutralitetspolitik och sluta upp i

allians åt ett annat stormaktshåll. Då Central-Europa och Öst-Europa

icke är inbjudna att ta säte och stämma i Nationernas förbund och då

Amerika antingen stannar utanför eller går in med reservation, som gör

anslutningen blott formell, blir Nationernas förbund endast en trustsammanslutning

av ententens stormakter och deras vasaller jämte de neutrala

stater, som under kriget kommit i mer eller mindre beroende av

ententen. I Sveriges fega undfallenhet för ententens önskningar att

gorå Sverige medansvarigt i sin förnuftslösa Rysslandspolitik och pressa

in Sverige i inringningen mot Ryssland har man under de senaste två åren

kunnat skönja början till Sveriges uppslutning i ententealliansen. Ett

inträde nu i ett Nationerras förbund, som ingenting annat är än en ententeallians,

* stryker endast under Sveriges faktiskt pågående nyorientering

åt en förut förkastad allianspolitik med alla dess farliga ekonomiska,

militära och krigiska konsekvenser.

Vid inträde i Nationernas lörbund kan Sverige icke längre behålla

sin neutralitet^ med vänskapligt samförstånd åt alla håll och frontställning

åt intet håll. Neutraliteten rymmes icke inom Nationernas förbund.

I1 örbundsakten bannlyser detta begrepp. Utom genom rådets tillstånd i

ett enda undantagsfall: Schweiz. Sverige kan icke längre hålla sig neutralt

och fredligt utanför uppstående krigiska konflikter. På hemställan

eller befallning från förbundets råd kan Sverige tvingas in i ekonomisk

blockad eller militäraktion icke blott mot grannar, med vilka det förut

städse levat på fredsfot, utan ock mot fjärran länder, med vilka Sverige

har ingenting alls att skaffa. Denna omkastning i Sveriges neutralitetspolitik

markeras i regeringspropositionens yttrande, att de svenska

statsmakterna måste ändra värnpliktslagens föreskrifter, så att värnpliktiga

truppers användning utom riket möjliggöres, samt att de måste

ändra regeringsformen § 74, vilken i sin nuvarande lydelse medgiver

tillämpning av den s. k. rekvisitionslagstiftningen endast när fråga är

om upprätthållande av Sveriges neutralitet eller avvärjande av befarat

eller börjat angrepp, alltså icke för det fall, att Sverige som medlem

av förbundet skulle deltaga i eu militäraktion för dess räkning.

Genom de åtaganden, som Sverige ikläder sig genom godkännande

av förbundsaktens innehåll utsättes vårt land för farliga krigiska risker.

Visserligen ålägges Sverige av förbundsakten icke formellt att jakande

besvara en hemställan från förbundsrådet att lämna svensk militär som

s. 39 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

39

hjälp till en av förbundet påkallad militäraktion. Men en hemställan

från ett så övermäktigt håll är i realiteten liktydig med en befallning

och skall säkerligen av Sverige uppfattas som en sådan. I enlighet med

förbundsakten tvingas Sverige vid en internationell militäroperation att

lämna fri passage för förbundsarméer liksom förbundets flottavdelningar.

I och med att så sker är Sverige en operationsbas för kriget och indraget

i detsamma samt ett föremål för militära anfall från den stat, mot

vilken förbundets aktion är riktad. Greklands öde under världskriget

ger en bitter lärdom. Även om Sverige land- eller sjövägen är ganska

väl skyddat för dylika anfall så ligger det dock öppet för luftanfall med

alla dess fruktansvärda förödelser. För övrigt övergår en ekonomisk

blockad, i vilken Sverige enligt förbundsakten tvingas att på rådets befallning

deltaga, av sig själv med nödvändighet i en militär konflikt. Då

Schweiz har kunnat erhålla tillstånd att behålla en permanent neutralitet,

borde även Sverige med sina gamla neutralitets- och fredstraditioner

vara berättigat att vidhålla sin neutralitet. Så länge som Nationernas

förbund icke tillerkänner Sverige rätten att av sin egen fria vilja leva i

fred och samförstånd med den övriga världen, kan det socialdemokratiska

vänsterpartiet icke medverka till Sveriges inträde i Nationernas förbund.

Det för Sveriges vidkommande kanske mest ödesdigra i förbundsakten

är dess sammankoppling med fredsfördraget i Versailles. Nationernas

förbund har tillkommit i våldsfreden i Versailles och blivit präglat

av dess våldsanda. Redan i denna sammankoppling ligger ett starkt

bevis för den förmodan att Nationernas förbund i sin nuvarande utformning

är avsett att vara en de segrande makternas liga för upprätthålllande

av denna våldsfred, som brutalt strider mot de av den västerländska

demokratien förut proklamerade principerna, att en bestående

världsfred måste grundas på samförstånd, mildhet och rättfärdighet. Nationernas

förbund är ett styrkebälte, varmed segermakterna omgjorda sig

själva, när de bereda sig för det nya krig, som de frukta som följd av

våldsfredens övergrepp. Enligt förbundsakten liksom fredsfördraget ålägges

Nationernas förbund eu hel rad viktiga och farliga uppdrag, såsom

verkställare av Versailles-fredens villkor. Förbundet har tilldelats protektionsrätt

över det omtvistade Saarområdet och den fria staden Danzig.

I förbundets hand bär lagts upprätthållandet av fredsbestämmelsen att

det tyska Österrikes oberoende skall i framtiden vara oavhändeligt, d. v.

s. dess förening med Tyskland för framtiden omöjliggjord. Bland förbundets

militära uppgifter ingår kontrollen över Tysklands så gott som

totala avrustning genom utsedda undersökningskommissioner. Dessa och

andra uppdrag, som direkt vid våldsfredens slutande tilldelats Nationer
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

nas förbund, kunna lått inveckla förbundet som helhet i krigiska äventyrligheter.

Förbundsaktens art. 10 innehåller eu förpliktelse för förbundets

samtliga medlemmar att upprätthålla medlemmarnas territoriella integritet

och förliandenvarande politiska oberoende. Härmed garantera förbundsmedlemmarna

obestridligen befästande av den territoriella indelning,

som blivit resultat av Versailles-freden. I åtskilliga fall ha de

segrande staterna i fredsfördragen frigjort underkuvade nationaliteter

från ett förut befintligt förtryck. Men i andra fall ha segrarna

gett möjlighet till ett nytt nationalitetsförtryck och därigenom allestädes

skapat explosionshärdar, ur vilka krig kunna blossa fram. Det

invändes, att en orättfärdig territoriell indelning kan på laglig väg förändras

och förbättras av delegeradeförsandingen och rådet. Men ententens

segrande stormakter och deras associerade ha en förkrossande majoritet

i såväl rådet som delegeradeförsandingen. De kunna därför icke

gärna tänkas medgiva en förändring annat än då den frampressats av

nödtvång. Då faran för framtida krigiska konflikter som följd av våldsfreden

ligger nära tillhands, utsätta sig alltså alla förbundsmedlemmarna

inom Nationernas förbund genom sina förbundspliktelser för denna hotande

fara. Hänsynen till egen välfärd borde bjuda Sverige att icke genom

inträde i Nationernas förbund utsätta sig för den krigsfaran. Därjämte

är det ur socialistisk synpunkt upprörande att tvingas medverka till upprätthållande

av en våldsfred, som vill för generationer framåt länka

Tysklands arbetande folk som penningskapande slavar åt ententens stormaktskapitalism.

Den socialistiska vänstern, som aldrig haft någon sympati

tillövers för det gamla militaristiska och kejsarstvrda Tyskland, kan

icke låna sin medverkan till bödeltjänst gentemot Tysklands arbetande

folk. Centralmakternas, särskilt Tyskland8 inträde i Nationernas förbund

är en oundgänglig förutsättning för att den socialdemokratiska vänstern

skulle kunna yrka bifall till Sveriges anslutning.

Nationernas förbund har även sin front riktad gentemot SovjetRyssland.

Ententemakternas försök att genom väpnad intervention eller

ekonomisk blockad, att genom vapen eller svält krossa Sovjet-Ryssland,

samt deras ständiga tillbakavisande av Sovjet-Rysslands upprepade fredsanbud,

vittnar om den hittills bestämmande andan hos de stater, som äro

allsmäktiga inom Nationernas förbund. Förbundet är ett ententemakternas

ömsesidiga försäkringsbolag gentemot ett befarat revolutionärt hot

från öster. Den engelske statsmannen Grey har nyligen uttryckligen

sagt ifrån, att »utan Amerikas inträde löper förbundet fara att bli föga

bättre än en de allierades liga till väpnat självförsvar mot preusseri och

s. 41 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

41

bolsjevism». I vägran att erbjuda Ryssland inträde i Nationernas förbund

ligger ett understrykande av förbundets karaktär som ett bålverk

mot bolsjevism. Såväl inom ententestaterna som inom de neutrala staterna

se mäktiga intressen i nationernas förbund en kapitalets heliga

allians mot bolsjevism. I en fronställning mellan ett av kapitalistiskt imperialistiska

intressen styrt ententernas förbund å ena sidan samt ett revolutionärt

Sovjet-Ryssland å andra sidan ser man i stora drag en frontställning

efter klasskampslinjer mellan kapital och arbete. Ehuru en viss uppmjukning

i inringningspolitiken skett, ha ententemakterna, de bestämmande

makterna inom Nationernas förbund, icke ännu definitivt erkänt SovjetRyssland

som jämställd stat men beslutat upptaga diplomatiska förbindelser

med detsamma på samma sätt som med andra stater. Så länge

Ryssland hålles utanför förbundet och fred icke är sluten, kan socialdemokratiska

vänstern icke medverka till Sveriges anslutning till Nationernas

förbund.

Mot de för Sverige obestridligt stora riskerna av ett inträde i förbundet

sätta anslutningens anhängare den enligt deras mening mycket större

risken av att stå utanför. De befara, att opinionen inom ententestaterna i

en vägran från Sveriges sida att inträda, skulle se en börjande orienteringåt

Centralmaktshåll. Särskilda utskottet anser, att Sverige skulle komma

i skev ställning till ententen. Mot detta kan anföras, att Sverige genom

anslutning till förbundet skulle komma i ännu skevare ställning till Central-Europas

och Öst-Europas stater. På det allra kraftigaste måste betonas,

att eu sådan tolkning av ett avslag på inträde i Nationernas förbund

är fullständigt obefogad. Den socialdemokratiska vänstern har under

kriget på det allra kraftigaste bekämpat varje tendens till en sådan orientering,

och tillbakavisar därför för sitt vidkommande lika energiskt varje

misstolkning av sitt avslagsyrkande. Den vill endast behålla Sveriges

gamla neutrala ställning utanför alla allianser och med samma vänskapliga

samförstånd åt alla håll. Detta och ingenting annat.

I enlighet med anförda skäl överensstämmer det bäst med Sveriges

intresse att icke gå in i Nationernas förbund. Men denna såväl nationella

som mellanfolkliga fråga kan och bör ej ses enbart ur den nationella

egoismens synvinkel. Utskottsmajoriteten anser, att Sverige genom

sina hundraåriga fredstraditioner och sina forna insatser i arbetet

för den mellanfolkliga rättsutvecklingen är förpliktat att gå in och i samförstånd

med andra neutrala stater söka i mänsklighetens intresse omdana

Nationernas förbund till en verlig folkens rättsorganisation. Utskott

smajoritetens ljusa tro, att Sverige genom sitt inträde kan göra eu

Bihang till riksdagens protokoll li)20. 11 sand. 1 avd. 1 höft. (Nr 1.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

stor insats i denna rättsutveckling, är icke grundad på erfarenhetens vittnesbörd.

Den är övertro mera än tro. Utskottsmajoriteten liksom regeringspropositionen

nödgas konstatera, att Sverige lika litet som andra

neutrala stater kunde öva något inflytande att tala om vid förbundets

tillkomst. Intet skäl finnes för den tron, att stormakterna efter anslutningen,

då småstaterna äro som slavar länkade vid deras triumfvagn, skulle

taga större hänsyn till deras önskningar, som de förut alldeles nonchalerat.

Inom det allsmäktiga rådet skulle de skandinaviska staterna, bland dem

Sverige, kunna göra åtskilligt i åsyftad riktning. Men där äro de nu

icke med och komma kanske aldrig därin. I delegeradeförsamlingen äro

de med. Men den är betydelselös. Och även där ha de anslutna stormakterna

genom sin riddarevakt av oberoende stater all bestämmanderätt.

Sverige gagnar icke bäst mänsklighetens sak och är icke mest trogen sina

rätts- och fredstraditioner genom att försvärja sig till en vrångbild av

folkens förbund.

Sveriges av regeringen och regeringspartierna i en hastig vändning

frampressade anslutning till nationernas förbund innebär ett otillbörligt

och upprörande åsidosättande av den demokratiska grundprincipen

att folkmajoriteten skall ha bestämmanderätt vid dess slutliga avgörande

av dess livsfrågor. Däremot står den despotiska anslutningsproceduren i

god samklang med den för folkens mening likgiltiga minoritetsdiktaturen

vid förbundets skapande. Det är icke regeringens och riksdagens ensak

att kasta över bord Sveriges hundraåriga och välsignelserika neutralitetspolitik

och länka Sveriges öden vid en allianspolitik av oöverskådliga,

ödesdigra konsekvenser. Det folk, som ytterst måste taga konsekvenserna,

har en ofrånkomlig rätt, låt vara att den icke är grundlagsstadgad, att

bliva hört före beslutets fattande. Folkrepresentanterna ha intet mandat

att för folket avgöra denna dess livsfråga, då den icke förelåg vid folkrepresentanternas

val. Socialdemokratiska vänstern har krävt folkomröstning.

Detta krav har mött ett enhälligt motstånd från de båda s. k. demokratiska

partierna, liberalerna och högersocialisterna. Den socialdemokratiska

vänsterns representant i särskilda utskottet kan icke medverka till ett anslutningsheslut,

som ej föregåtts av en rådgivande folkomröstning. [

riksdagen har Westman motionerat om åtgärders vidtagande för att erhålla

eu tidsfrist på tre månader. Inom denna tid skulle statsmakterna

med god vilja vara i stånd att anställa en folkomröstning. Därför har

denna motion inom utskottet fått mitt understöd,

Då sålunda en rad ur vänstersocialistisk synpunkt oeftergivliga

s. 43 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 43

förutsättningar för Sveriges anslutning till Nationernas förbund icke föreligga,

hemställer jag

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition

nr 90 angående anslutning till Nationernas förbund.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Förbundets

samman
sättning.

Bilaga I.

Översättning.

Förbundsakt för nationernas förbund.

De höga fördragsslutande parterna,

vilka anse, att det, för främjande av samarbetet mellan nationerna

samt tryggande åt dem av fred och säkerhet, är av vikt

att antaga vissa förpliktelser att icke gripa till krig,

att underhålla öppna samt på rätt och heder grundade internationella

förbindelser,

att noggrant iakttaga den internationella rättens föreskrifter, vilka

hädanefter komma att erkännas såsom rättesnöre för regeringarnas

handlande,

att vid de inbördes förbindelserna mellan ordnade samhällen upprätthålla

rättvisa och samvetsgrant hålla i helgd fördragsenliga förpliktelser,

antaga denna akt om upprättande av nationernas förbund.

Art. 1.

Ursprungliga medlemmar av nationernas förbund äro de signatärmakter,

som nämnas i bilagan till denna akt, ävensom de jämväl i sagda

bilaga angivna stater, vilka komma att utan förbehåll ansluta sig till

förbundsakten genom en inom två månader efter aktens ikraftträdande

till sekretariatet ingiven förklaring. Om sådan förklarings avgivande

skall meddelande lämnas förbundets övriga medlemmar.

Varje i bilagan ej angiven stat, dominion eller koloni med självstyrelse

må bliva medlem av förbundet, därest förbundsförsamlingen

med två tredjedelars majoritet uttalar sig för dess upptagande, samt

under förutsättning, att den lämnar betryggande garantier för sin uppriktiga

avsikt att iakttaga sina internationella förpliktelser, och godtager

förbundets bestämmelser beträffande dess stridskrafter och rustningar i

avseende å bär, flotta och luftvapen.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

45

Varje medlem av förbundet må två år efter verkställd uppsägning''

utträda ur förbundet, under villkor att samtliga dess internationella förpliktelser,

däri inbegripna förpliktelserna enligt denna akt vid tidpunkten

för dess utträde, blivit uppfyllda.

Art, 2.

Förbundets i denna akt bestämda verksamhet utövas genom eu Organ,

församling samt ett råd, med biträde av ett permanent sekretariat.

Art. 3.

Församlingen består av ombud för förbundets medlemmar. Forsamlingen

Den sammanträder med bestämda mellantider samt dessutom vid

varje tillfälle, då omständigheterna sådant påfordra, å den ort, som är

förbundets säte, eller å annan ort, som må bliva bestämd.

Församlingen är behörig att till behandling upptaga varje fråga,

som faller inom förbundets verksamhetsområde eller som berör världsfreden.

Varje medlem av förbundet må i församlingen hava högst tre

ombud och äger endast en röst.

Art. 4.

Rådet består av ombud för de allierade och associerade huvud- Kädet''

makterna1) samt för fyra andra medlemmar av förbundet. Dessa fyra

medlemmar skola fritt utses av församlingen vid tidpunkter, som denna

efter eget gottfinnande bestämmer. Intill dess ombud tillsatts för de av

församlingen första gången utsedda fyra förbundsmedlemmar, skola ombud

för Belgien, Brasilien, Spanien och Grekland vara ledamöter i rådet.

Med bifall av församlingens majoritet må rådet utse andra medlemmar

i förbundet att vara permanent representerade i rådet. Det må

med dylikt bifall jämväl öka antalet av de medlemmar i förbundet, som

skola av församlingen utses att vara representerade i rådet.^

Rådet sammanträder, när omständigheterna sådant påfordra, dock

minst en gång om året, å den ort, som är förbundets säte, eller å

annan ort, som må bliva bestämd.

G Enligt fredstraktaten i Versailles av den 28 juni 1919 avses med detta uttryck

Amerikas Förenta stater, Brittiska riket, Frankrike, Italien och Japan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4ft

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Rådet är behörigt att till behandling upptaga varje fråga, som faller

inom förbundets verksamhetsområde eller som beifir världsfreden.

Envar icke i rådet representerad medlem av förbundet skall inbjudas

att, då eu fråga, som speciellt berör dess intressen, dragés inför

rådet, dit sända ett ombud, som vid frågans handläggning skall hava

säte och stämma därstädes.

Varje i rådet representerad medlem av förbundet har där endast en

röst och ett ombud.

Art. 5.

Förfarande i För åvägabringande av beslut av församlingen eller rådet kräves

och "rader'' enhällighet av de vid sammanträdet representerade medlemmarne, med

mindre för visst fall annat är uttryckligen stadgat i denna akt eller i

föreliggande traktat.x)

Alla vid församlingens eller rådets sammanträden förekommande

frågor rörande förfarandet, däri inbegripet tillsättande av utskott för

utredning av särskilda frågor, avgöras av församlingen eller rådet; beslut

i sådana frågor fattas med enkel majoritet av de medlemmar av förbundet,

som äro företrädda vid sammanträdet.

Kallelse till församlingens och rådets första sammanträde skall utfärdas

av Amerikas Förenta staters president.

Art. 6.

Det permanenta sekretariatet har sin verksamhet å den ort, som är

förbundets säte. Det innefattar eu generalsekreterare tillika med de

sekreterare och den övriga personal, som må finnas erforderlig.

Den förste generalsekreterarens namn är angivet i bilagan. För

framtiden skall generalsekreteraren utnämnas av rådet med godkännande

av församlingens majoritet.

Vid sekretariatet anställda sekreterare och övrig personal tillsättas

av generalsekreteraren med godkännande av rådet.

Förbundets generalsekreterare är självskriven generalsekreterare i

församlingen och hos rådet.

Utgifterna för sekretariatet bestridas av förbundets medlemmar och

fördelas dem emellan i samma förhållande, som fastställts beträffande

kostnaderna för Världspostföreningens internationella byrå.

*) Fredstraktaten i Versailles av den 28 juni 1919.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

47

Art. 7.

Förbundets säte är Geneve.

Rådet äger att när som helst besluta om dess förläggande till

annan ort.

Samtliga befattningar hos förbundet eller till detsamma anknutna

organ, däri inbegripet sekretariatet, äro i lika mån tillgängliga för män

och kvinnor.

De av medlemmarna i förbundet utsedda ombuden samt förbundets

tjänstemän åtnjuta, då de befinna sig i tjänsteutövning, diplomatiska

privilegier och immuniteter.

Byggnader och mark, som disponeras av förbundet, av dess organ

eller för dess sammanträden, äro okränkbara.

Säte och

immnniteter.

Art. 8.

Förbundets medlemmar förklara sig erkänna, att fredens bevarande Begränsning

erfordrar de nationella rustningarnas begränsning till det minimum, som

är förenligt med den nationella säkerheten och med genomförandet av

internationella förpliktelser förmedelst en samfälld aktion.

Rådet skall, under hänsyntagande till varje stats geografiska läge

och övriga för staten säregna förhållanden, utarbeta planer till en dylik

begränsnings genomförande, vilka skola underställas de särskilda regeringarna

för prövning och avgörande.

Dessa planer skola åtminstone vart tionde år göras till föremål för

ny prövning samt, därest så skulle befinnas erforderligt, ändring.

Sedan de blivit av de särskilda regeringarna godkända, må den sålunda

fastställda gränsen för rustningarna icke utan rådets medgivande överskridas.

Förbundets medlemmar, som äro eniga om att tillverkningen genom

enskilda företag av ammunition och krigsmateriel giver anledning till

allvarliga betänkligheter, uppdraga åt rådet att taga under övervägande,

huru de skadliga verkningarna av sådan enskild tillverkning må kunna

förebyggas, varvid behörig hänsyn skall tagas till de behov, som förefinnas

hos sådana medlemmar av förbundet, som icke äro i stånd att

själva tillverka den ammunition och krigsmateriel, som är erforderlig för

deras säkerhet.

Förbundets medlemmar förplikta sig att på det mest öppna och

fullständiga sätt lämna varandra alla upplysningar med avseende å

omfattningen av deras rustningar, deras program för bär, flotta och luftvapen

samt fölhållandena inom de industrier, vilka kunna utnyttjas för

krigsändamål.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Militär kom

mission.

Upprätthällande

av

territoriell

integritet och

oberoende.

Krigshot.

Förhandling

i händelse

av tvist.

Art. 9.

Eu ständig kommission skall inrättas för att tillhandagå rådet med

anvisningar beträffande utförandet av bestämmelserna i artiklarna 1 och

8 samt i allmänhet beträffande militära och marina frågor ävensom frågor

rörande luftväsendet.

Art. 10.

Förbundets medlemmar förplikta sig att respektera och att gentemot

alla yttre angrepp upprätthålla förbundets samtliga medlemmars territoriella

integritet och förhandenvarande politiska oberoende. Därest sådant

angrepp äger rum, eller hot om eller fara för sådant angrepp föreligger,

skall rådet taga under övervägande, på vad sätt nu ifrågavarande förpliktelse

skall genomföras.

Art. 11.

Uttryckligen förklaras härmed, att varje krig eller krigshot, oberoende

av om någon av förbundets medlemmar .omedelbart därav beröres,

vidkommer förbundet i dess helhet, samt att förbundet bör taga de mått

och steg, som må finnas lämpliga och ägnade att verksamt trygga freden

mellan staterna. I sådant fall sammankallar generalsekreteraren omedelbart

rådet på begäran av vilken som helst av förbundets medlemmar.

Dessutom förklaras, att envar av förbundets medlemmar äger att

vänskapligen fästa församlingens eller rådets uppmärksamhet på varje

omständighet, som är av beskaffenhet att ogynnsamt inverka på de internationella

förbindelserna samt tillfölje härav hotar att störa freden eller

det goda samförståndet mellan folken, varpå freden beror.

Art. 12.

Förbundets medlemmar äro ense om att, därest mellan dem skulle

uppkomma någon tvist, som är ägnad att medföra brytning, de skola

hänskjuta densamma antingen till domstolsförfarande eller ock till rådets

prövning. De överenskomma jämväl att i intet fall gripa till krig, förrän

tre månader förflutit efter det att domstolens utslag fallit eller rådet

avgivit sitt yttrande.

I alla de fall, som avses i denna artikel, skall domen givas inom

skälig tid och rådets yttrande föreligga inom sex månader efter det

tvisten dit hänskjuta.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

49

Art. 13.

Förbundets medlemmar överenskomma att, närhelst mellan dem Skiljedom.

eu tvist uppstår, som enligt deras mening är ägnad att underkastas

domstols avgörande och icke kan på diplomatisk väg bringas till en tillfredsställande

lösning, tvisten i sin helhet skall hänskjutas till domstolsbehandling.

Till tvister, som i allmänhet äro ägnade att avgöras av domstol,

förklaras höra de, som angå tolkningen av fördrag, infernationellt-rättsliga

spörsmål, förefintligheten av någon omständighet, som, därest den konstateras,

skulle innebära åsidosättande av en internationell förpliktelse, eller

storleken och arten av den gottgörelse, som bör givas i fall av dylik

förpliktelses åsidosättande.

Den domstol, till vilken målet hänskjutes, skall vara den, varom

i det särskilda fallet parterna överenskomma, eller som finnes stadgad i

tidigare fördrag mellan dem.

Förbundets medlemmar förplikta sig att ärligt ställa sig meddelad

dom till efterrättelse samt att icke gripa till krig mot någon medlem av

förbundet, vilken fogar sig efter dom. Underlåter part att ställa sig dom

till efterrättelse, föreslår rådet åtgärder, som skola åvägabringa domens

verkställande.

Art. 14.

Åt rådet uppdrages att utarbeta förslag rörande inrättande av en inter^‘onell

fast internationell domstol och att underställa detsamma förbundets med-in domstol!*

lemmar. Denna domstol skall vara behörig att döma i alla tvister av internationell

natur, som parterna underställa densamma. Den skall därjämte

avgiva utlåtande i varje tvist eller fråga, som hänskjutes till densamma

av rådet eller församlingen.

Art. 15.

För den händelse att mellan medlemmar av förbundet uppstår en Provning ar

tvist, som synes kunna leda till brytning mellan dem, och denna tvist

icke hänskjutits till domstolsförfarande i enlighet med art. 13, överens- församiingc*.

komma förbundets medlemmar att hänskjuta saken till rådet. För sådant

ändamål är det tillräckligt, att part underrättar generalsekreteraren om

tvistens förefintlighet, varefter denne har att vidtaga alla nödiga åtgärder

i och för sakens fullständiga utredning och prövning.

.Bihang till liksdagens protokoll 11)20. 11 samt. 1 avd. 1 höft. (AV 1.)

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Parterna böra snarast möjligt framlägga sina yrkanden jämte alla

fakta och handlingar, som hava betydelse för deras bedömande. Rådet

må omedelbart förordna om offentliggörande av vad sålunda framlagts.

Det åligger rådet att söka åvägabringa tvistens biläggande. Därest

detta lyckas, skall rådet offentliggöra, i den omfattning det så finner lämpligt,

en redogörelse, upptagande de faktiska omständigheterna rörande

tvisten, de förklaringar, som därav må föranledas, samt förlikningsvillkoren.

Har tvisten icke kunnat biläggas, skall rådet utarbeta och offentliggöra

en rapport, vilken efter omröstning fastställts antingen enhälligt

eller genom majoritetsbeslut, och vilken skall innehålla, jämte redogörelse

för de med tvisten förbundna omständigheter, de förslag till lösning, som

rådet anser rättvisa och i det föreliggande fallet lämpliga.

Varje i rådet företrädd medlem av förbundet kan likaledes offentliggöra

en framställning av det faktiska sakförhållandet rörande tvisten

tillika med sina egna slutsatser.

Om rådets rapport antagits enhälligt, dock utan inberäknande av

de röster, som avgivas av parternas ombud, förplikta sig förbundets medlemmar

att icke gripa till krig mot part, som ställer sig det slut, rapporten

innehåller, till efterrättelse.

I händelse rådet för sin rapport icke lyckats erhålla enhällig anslutning

av ledamöterna, de tvistande parternas ombud ej inräknade,

förbehålla sig förbundets medlemmar rätt att handla så som de anse

nödvändigt för rättens och rättvisans hävdande.

Om en av parterna gör gällande och rådet erkänner, att tvisten

rör en fråga, som det enligt internationell rätt tillkommer denna part

att ensam avgöra, skall rådet konstatera detta i en rapport utan att

därvid anbefalla någon viss lösning.

Rådet må i alla i denna artikel avsedda fall hänskjuta tvisten

till församlingen. På begäran av part skall tvisten ock hänskjutas till

församlingen, därest dylik begäran framställes inom fjorton dagar från

det tvisten hänskjutits till rådet.

Då mål hänskjutits till församlingen, skola bestämmelserna i denna

artikel och i art. 12 beträffande rådets verksamhet och befogenhet äga

tillämpning i avseende å- församlingens verksamhet och befogenhet; dock

att en rapport, som avgivits av församlingen och för vilken rösta därvarande

ombud för de medlemmar av förbundet, som äro företrädda i

rådet, samt en majoritet av förbundets övriga medlemmar, parternas ombud

ej inräknade, skall anses hava samma verkan som en rapport, vilken

enhälligt antagits av rådets ledamöter, parternas ombud ej inräknade.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

51

Art. 16.

Om medlem civ förbundet griper till krig i strid mot sina förpliktelser

enligt artiklarna 12, 13 eller 15, skall ifrågavarande stat anses därigenom

utan vidare hava begått en krigshandling emot samtliga övriga

medlemmar av förbundet. Dessa förbinda sig att omedelbart avbryta alla

förbindelser av kommersiell eller finansiell art med den fördragsbrytande

staten, att förbjuda alla förbindelser mellan sina innebyggare och innebyggare

i ifrågavarande stat samt att förhindra alla förbindelser av finansiell,

kommersiell eller personlig art mellan denna stats innebyggare och

innebyggare i varje annan stat, oberoende därav, huruvida den tillhör

förbundet eller ej.

Det åligger i sådant fall rådet att föreslå de särskilda regeringar,

saken angår, med vilka lånt-, sjö- eller luft-stridskrafter de särskilda förbundsmedlemmarna

skola bidraga till de väpnade styrkor, som skola användas

till hävdande av förbundsförpliktelsernas helgd.

Förbundets medlemmar överenskomma vidare att, vid tillämpningen

av de i denna artikel förutsedda ekonomiska åtgärder, ömsesidigt

understödja varandra i syfte att så mycket som möjligt nedbringa därav

följande földuster och olägenheter. De skola likaledes ömsesidigt stödja

varandra i motstånd mot de särskilda åtgärder, som av en fördragsbrytande

stat må riktas mot någon av dem. De skola vidare vidtaga

erforderliga åtgärder för att, envar inom sitt statsområde, underlätta fri

passage för styrkor tillhörande förbundsmedlem, som deltager i gemensamma

åtgärder till skydd för förbundsförpliktelsernas helgd.

Varje medlem av förbundet, som brutit mot någon av de ur förbundsakten

härflytande förpliktelser, må uteslutas ur förbundet genom

ett av rådet fattat beslut, som biträdes av ombuden för alla övriga, i

rådet företrädda medlemmar av förbundet.

Art. 17.

Därest tvist uppstår mellan två stater, av vilka endast den ena

är medlem .av förbundet, eller mellan stater, av vilka ingendera tillhör

förbundet, skola den eller de stater, som icke tillhöra förbundet, inbjudas

att, för tvistens lösande, på villkor, som rådet må finna rättvisa, åtaga

sig de förpliktelser, som äro förenade med medlemskap i förbundet. Har

sådan inbjudan antagits, skola bestämmelserna i artiklarna 12—16 äga

tillämpning med de jämkningar, som av rådet må anses befogade.

Sedan inbjudan blivit utfärdad, skall rådet omedelbart inleda en

Sanktioner.

Tvist sura

berör en eller

flera stater

utanför förbundet.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Registrering

av fördrag.

Förnyad

prövning av

fördrag.

Med förbundsakten

oförenliga

fördrag.

Med förbundsakten

förenliga

fördrag.

utredning rörande tvisten samt föreslå de åtgärder, som i det föreliggande

fallet må synas lämpligast och mest effektiva.

Därest den inbjudna staten vägrar att för tvistens lösande åtaga

sig de förpliktelser, som äro förenade med medlemskap i förbundet, och

griper till krig mot någon medlem av förbundet, skola bestämmelserna i

art. 16 anses tillämpliga mot den inbjudna staten.

Om båda parterna efter inbjudan vägra att för tvistens biläggande

åtaga sig de förpliktelser, som äro förenade med medlemskap i förbundet,

äger rådet vidtaga sådana åtgärder samt framställa sådana förslag, som

äro ägnade att förebygga fientligheter och leda till tvistens lösning.

Art. 18.

Varje hädanefter av någon förbundsmedlem ingånget fördrag eller

gjort åtagande av mellanfolklig art skall omedelbart registreras bos sekretariatet

samt så skyndsamt som möjligt av detta offentliggöras. Intet

sådant mellanfolkligt fördrag eller åtagande skall vara bindande, förrän

det blivit registrerat.

Art. 19.

Församlingen må tid efter annan föreslå förbundets medlemmar

att taga under omprövning fördrag, som blivit otillämpliga, ävensom

förhållanden av internationell betydelse, vilkas fortbestånd skulle kunna

utgöra eu fara för världsfreden.

Art. 20.

Förbundets medlemmar erkänna, var och en i vad på honom ankommer,

att genom denna förbundsakt avskaffas alla mellan två eller

flera av dem bestående förpliktelser eller överenskommelser, vilka äro

oförenliga med förbundsaktens bestämmelser, och de förbinda sig högtidligen

att icke hädanefter åtaga sig några dylika förpliktelser.

Därest någon medlem av förbundet före sitt inträde i detsamma

åtagit sig förpliktelser, som äro oförenliga med förbundsakten, åligger

det denna medlem att omedelbart vidtaga åtgärder i syfte att vinna befrielse

från ifrågavarande förpliktelser.

Art. 21.

Mellanfolkliga fördrag, sådana som skilj edomsavtal och överenskommelser

hänförande sig till vissa områden, såsom Monroe-doktrinen,

s. 53 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

53

vilka åsyfta att trygga fredens bevarande, anses icke oförenliga med någon

bestämmelse i denna akt.

Art. 22.

Beträffande de kolonier och territorier, vilka till följd av världskriget

upphört att stå under de staters överhöghet, som tidigare styrde

dem, och vilka bebos av folk, som ännu ej äro i stånd att under de i den

moderna världen rådande svåra förhållandena själva tillvarataga sina in

tressen, bör gälla den grundsats, att dessa folks välbefinnande och utveckling

utgöra en helig uppgift för civilisationen, och att garantier för

denna uppgifts fullgörande böra intagas i förbundsakten.

Bästa sättet att förverkliga denna grundsats är, att förmynderskap

för sådana folk anförtros åt framskridna nationer, vilka genom sina hjälpkällor,

sin erfarenhet eller sitt geografiska läge bäst äro i stånd att åtaga

sig ansvar av denna art, och vilka äro därtill villiga, samt att ifrågavarande

nationer å förbundets vägnar och såsom dess befullmäktigade

utöva detta förmynderskap. .

Fullmaktens (mandatets) karaktär måste växla i man av folkets

utvecklingsståndpunkt, områdets geografiska läge och ekonomiska betingelser

samt andra liknande omständigheter.

Vissa samhällen, som tidigare tillhörde turkiska riket, hava natt

en sådan utvecklingsgrad, att deras ställning såsom oberoende nationer

provisoriskt kan erkännas, dock att de, intill dess att de bliva i stånd att

själva tillvarataga sina intressen, skola för sin förvaltning mottaga råd

och hjälp av en befullmäktigad stat. Vid utseende av sådan stat skola

dessa samhällens önskningar i första rummet komma i betraktande.

Andra folk, särskilt Centralafrikas, stå på eu sådan ståndpunkt,

att den befullmäktigade staten måste vara ansvarig för områdets förvaltning

i enlighet med betingelser, som förebygga missbruk sådana som

slavhandel, vapenhandel samt handel med spirituösa, garantera samvetsoch

religionsfrihet, med allenast den begränsning, som nödvändiggöres

av den allmänna ordningens och moralens upprätthållande, förhindra befästningars

och militära eller marina basers upprättande samt infödingars

övande"i vapnens bruk för annat än ordningens upprätthållande och områdets

försvarande, ävensom trygga samma möjligheter för alla till förbundet

hörande stater beträffande handel och samfärdsel.

Slutligen finnas områden, sådana som Sydvästafrika och vissa Öar i

södra delen av Stilla Havet, vilka, med hänsyn till sin ringa befolkningstäthet

eller storlek, sin avlägsenhet från civilisationens centra, sin egenskap

att gränsa till den befullmäktigade staten eller andra omständigheter, bäst

Mandat.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Särskilda utskotieis utlåtande Nr 1.

kunna förvaltas under den befullmäktigade statens lagar såsom en integrerande

del av ifrågavarande stat, med de garantier beträffande den

infödda befolkningens intressen, som ovan angivas.

I alla de fall då, på sätt i denna artikel avses, fullmakt lämnats,

skall den befullmäktigade staten till rådet avgiva en årlig rapport beträffande

det område, som anförtrotts åt dess vård.

Omfattningen av den befullmäktigade statens maktbefogenhet, uppsikt

och förvaltning skall, därest ej i förväg beträffande densamma överenskommelse

träffats mellan förbundets medlemmar, i varje särskilt fall

uttryckligen angivas av rådet.

En ständig kommission skall upprättas med uppgift att mottaga

och granska de befullmäktigade staternas årliga rapporter samt att tillhandagå

rådet med yttranden beträffande alla frågor, som hava avseende

å de anförtrodda uppdragens (mandatens) fullgörande.

Art. 23.

Internationell Under förbehåll för bestämmelserna i mellanfolkliga överenskom
adQtlontra''

me^ser) som redan äro gällande eller som härefter kunna komma att avslutas,

och i överensstämmelse med sådana bestämmelser förklara förbundets

medlemmar följande:

a) de skola bemöda sig att säkerställa och upprätthålla rättvisa och

humana arbetsvillkor för män, kvinnor och barn inom egna statsområden

såväl som i varje annat land, med vilket de stå i kommersiella och industriella

förbindelser, och att i detta syfte upprätta och underhålla

lämpliga internationella organisationer;

b) de åtaga sig förpliktelse att säkerställa en rättvis behandling av

den infödda befolkningen i de områden, som stå under deras förvaltning;

c) de uppdraga åt förbundet att hava överinseende över efterlevnaden

av överenskommelserna rörande vita slavhandeln, barnhandeln

samt handeln med opium och andra skadliga droger;

d) de uppdraga åt förbundet att hava överinseende över handeln med

vapen och ammunition på de länder, där kontroll över dylik handel är

i gemensamt intresse nödvändig;

e) de skola vidtaga erforderliga åtgärder för att åvägabringa och

upprätthålla kommunikationernas och transiteringens frihet, ävensom en

rättvis behandling av alla förbundets medlemmars handel, varvid hänsyn

skall tagas till de genom kriget 1914—1918 härjade områdenas särskilda

behov;

f) de skola bemöda sig att åvägabringa vidtagandet på internationell

väg av åtgärder till förebyggande och bekämpande av sjukdomar.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

55

Art. 24.

Alla internationella byråer, som redan upprättats genom allmänna intcmatiofördrag,

skola, under förutsättning av de fördragsslutande staternas sam-nella byråer''

tycke, ställas under förbundets ledning. Detsamma skall vara fallet med

alla de byråer och kommissioner för ordnande av frågor av mellanfolkligt

intresse, som framdeles må komma att upprättas.

I fråga om alla spörsmål av internationellt intresse, vilka regleras

av allmänna fördrag, men som icke äro ställda under överinseende av

internationella byråer eller kommissioner, skall förbundets sekretariat, om

de fördragsslutande staterna det begära och rådet därtill samtycker, samla

och utdela allt upplysningsmaterial av betydelse samt lämna allt annat

biträde, som må finnas nödigt eller önskvärt.

Rådet må bestämma, att kostnaderna för byrå eller kommission, som

ställts under förbundet, skall ingå i sekretariatets utgifter..

Art. 25.

Förbundets medlemmar förplikta sig att uppmuntra och gynna såväl Rada korset

bildandet av frivilliga, nationella, vederbörligen auktoriserade organisationer

av Röda korset, vilka hava till ändamål förbättrande av hälsotillståndet,

förebyggande av sjukdomar och avhjälpande av lidandet i

världen, som ock samverkan mellan dylika organisationer.

Art. 26.

Ändringar i denna förbundsakt träda i kraft, när de ratificerats Revision.

av de medlemmar av förbundet, vilkas ombud bilda rådet, samt av

majoriteten av de medlemmar, vilkas ombud utgöra församlingen.

Det står varje medlem av förbundet fritt att icke antaga förändringar,

som vidtagits i förbundsakten, men den upphör därigenom att

tillhöra förbundet.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga till förbundsakten.

I. Ursprungliga medlemmar av nationernas förbund.

Stater, som undertecknat fredstraktaten:

Amerikas Förenta stater

Belgien

Bolivia

Brasilien

Brittiska Riket

Canada

Australien

Sydafrika

Nya Zeeland

Indien

Kina

Cuba

Equador

Frankrike

Grekland

Guatemala

Haiti

Hedjaz

Honduras

Italien

Japan

Liberia

Nicaragua

Panama

Peru

Polen

Portugal

Rumänien

Serbisk-Kroatisk-Slovenska

staten

Siarn

Tehecko-Slovakien

Uruguay

Stater, som inbjudas att ansluta sig till förbundsakten:

Argentina

Chile

Columbia

Danmark

Nederländerna

Norge

Paraguay

Persien

Salvador

Spanien

Sverige

Schweiz

Venezuela

II. Nationernas förbunds förste generalsekreterare: Sir James Eric

Drummond, K. C. M. G., C. B.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

57

Bilaga 2.

Belysning av frågan om Schweiz’ anslutning till nationernas

förbund.

Memorandum, avi åte t av schweiziska förbundsrådet den 18 december 1919.

(Översättning.)

Oaktat deponeringen av ratifikationerna till fredsfördraget av den

28 juni 1919 ännu ej verkställts och följaktligen schweiziska förbundsrådet

heller icke officiellt inbjudits att avgiva förklaring om Schweiz’

tillträde till nationernas förbund enligt ordalydelsen i art. 1 i förbundsakten

av den 28 april 1919, har förbundsrådet äran bringa till kungl.

svenska regeringens kännedom, att schweiziska förbundsförsamlingen den

21 november 1919 fattat beslut till förmån för Schweiz’ inträde i nationernas

förbund, ett beslut, vars text bifogas detta memorandum.

Förbundsrådet förbehåller sig att i behörig tid till generalsekreteriatet

i nationernas förbund avgiva en formell anmälan om Schweiz’

inträde. För att tillmötesgå en önskan av schweiziska nationalradets

kommission, vill förbundsrådet redan nu meddela som sin mening, att

folkets och de schweiziska kantonernas omröstning rörande förbundsbeslutet

den 21 november 1919, vilken kommer att äga rum så snart

omständigheterna det medgiva, icke nödvändigtvis måste ske inom den

frist, som avses i art. 1 i förbundsakten. Det vore absolut i strid med

schweizisk konstitutionell sedvänja att underställa folket ett förslag till

beslut, vars juridiska grunder ännu ej fastställts. Förverkligandet av

nationernas förbund beror nämligen av alla de staters tillträde, åt vilka

förbundsakten, med hänsyn till deras särskilda politiska betydelse, tillerkänner

eu ständig representation i förbundsrådet.

Förbundsrådet betvivlar icke, att en anmälan om schweiziska förbundsförsamlingens

beslut, avgiven inom två månader efter fredstraktatens

ikraftträdande skall kunna tillförsäkra Schweiz — utan att föregripa

folkets och kantonernas beslut — alla de rättigheter, som tillkomma en

stat, vilken inbjudits att inträda i nationernas förbund i egenskap av

ursprunglig medlem. Schweiz är det enda land, där folkomröstningsBihung

till riksdagens protokoll 1920. 11 sand. 1 avd. 1 käft. (Nr /.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

principen ifråga om inträde i nationernas förbund utgör eu författningsenlig

nödvändighet. Som emellertid denna princip står i fullkomlig överensstämmelse

med andan i den internationella ordning, som nationernas

förbund avser att hävda, hyser förbundsrådet den fasta övertygelsen, att

någon olägenhet för Schweiz icke må uppkomma på grund av den demokratiska

karaktären av dess författningsrätt.

(Bilaga till förestående memorandum.)

(Översättning.)

Förbumlsbeslut

angående Schweiz’ inträde i nationernas förbund (den 21 november 1919).

Schweiziska förbundsförsamligen

efter att hava tagit kännedom om ett budskap från förbundsrådet

den 4 augusti 1919

konstaterar, att Schweiz’ ständiga neutralitet, erkänd särskilt i akten

av den 20 november 1815, i artikel 435 i fredstraktaten mellan de allierade

och associerade makterna och Tyskland betraktas såsom eu internationell

förpliktelse till fredens bevarande, och att Schweiz’ ständiga

neutralitet i enlighet med artikel XXI i förbundsakten bör betraktas såsom

på intet sätt oförenlig med bestämmelserna i sagda akt,

hoppas, att det nuvarande nationernas förbund måtte inom en ej

avlägsen framtid utvidgas till att bliva universellt och

beslutar:

I. Schweiz tillträder akten om nationernas förbund, antagen av

fredskonferensen i Paris den 28 april 1919.

Förbundsförfattningens bestämmelser angående förbundslagarnas

promulgation äro tillämpliga å ratifikation av ändringsförslag till denna

akt, samt i avseende å godkännande av varje slags konvention, som står

i samband med nationernas förbund.

Beslut om uppsägning av akten eller utträde ur nationernas förbund

måste underställas folkets och kantonernas omröstning.

Artikel 121 i förbundsförfattningen angående folkligt initiativ är

ävenledes tillämplig å beslut om uppsägning av akten eller utträde ur

förbundet.

II. Föreliggande förbundsbeslut skall underställas folkets och kantonernas

omröstning, så snart de fem stormakterna tillträtt förbundsakten.

III. Förbundsrådet har att sörja för utförandet av detta beslut.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

59

Schweizisk verbalnot av den 14 januari 1920.

(Översättning.)

Genom beslut den 6 december 1919 riktade schweiziska förbundsrådet

till de makter, som avses skola tillhöra nationernas förbund ett

memorandum, vari den mening gjordes gällande, att en anmälan, avgiven

på grundval av förbundsförsamlingens beslut till förmån för Schweiz’

anslutning till nationernas förbund, skulle ha till verkan att förbehålla

Schweiz de rättigheter, som tillkomma stat, vilken är inbjuden att ansluta

sig till förbundet i egenskap av ursprunglig medlem, även om den folkomröstning,

som på grund av Schweiz’ konstitutionella principer är erforderlig,

icke skulle kunna äga rum inom tvåmånadersfristen efter förbundsaktens

ikraftträdande.

Detta memorandum har franska republikens regering delgivit de

allierade och associerade makternas högsta råd, som genom fredskonferensens

generalsekretariat tillställde schweiziska beskickningen i Paris en

den 2 januari 1920 dagtecknad not av följande lydelse:

»! sitt memorandum av den 18 december 1919 har schweiziska

beskickningen under hänvisning till förbundsakten, vars datum beskickningen

sätter till den 28 april 1919, meddelat franska republikens regering,

att schweiziska förbundsförsamlingen den 21 november 1919 fattat

beslut till förmån för Schweiz’ inträde i nationernas förbund, ett beslut

vars test finnes bifogad sagda memorandum.

Schweiziska regeringen tillägger, att den förbehåller -sig att i sinom

tid till förbundets generalsekretariat avgiva en formell förklaring om sitt

tillträde efter den folkomröstning, som föreskrives av Schweiz’ författning

och som enligt regeringens mening icke nödvändigtvis behöver äga rum

inom den tid av två månader, som avses i förbundsaktens första artikel,

detta med hänsyn till att enligt regeringens mening förbundets förverkligande

berodde av anslutning av samtliga de stater, åt vilka akten medger

ständig representation i rådet.

Slutligen skulle, enligt schweiziska regeringens mening, anmälan om

förbundsförsamlingens beslut inom två månader efter fredstraktatens ikraftträdande

å ena sidan tillförsäkra Schweiz alla de rättigheter, som tillkomma

en stat, vilken är inbjuden att tillträda förbundet såsom ursprunglig

medlem, och samtidigt å andra sidan icke föregripa de slutliga beslut,

det schweiziska folket kommer att fatta vid den folkomröstning, som

fordras enligt den schweiziska författningen.

Franska republikens regering har delgivit schweiziska beskickningens

memorandum till de allierade och associerade makternas högsta

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 1.

råd. Högsta rådet anser, såsom förövrigt schweiziska i’egeringen själv

erkänner, att detta memorandum i intet avseende kan äga giltighet som

en anmälan om tillträde. Rådet har äran tillägga följande anmärkningar:
1.

Enligt förbundsaktens första artikel måste anmälan om tillträde

göras utan förbehåll och inom två månader efter aktens ikraftträdande;

den anmälan om tillträde, som göres beroende av resultatet av

folkomröstningen torde icke kunna betraktas som ett förbehållslöst tillträde.

Å andra sidan angå de åtgärder, den schweiziska författningen

kräver i dylikt fall, endast Schweiz. För övriga intresserade makter är

det enbart själva anmälan om tillträde, avgiven i enlighet med aktens

bestämmelser, som kan tagas i betraktande.

2. Den schweiziska noten uppger den 28 april såsom det datum,

då förbundsakten skulle ha antagits. Det bör anmärkas, att den enda

officiella texten är den, som undertecknats av makterna, och å vilken

sagda datum ej är tillämpligt.

3. Påståendet i den schweiziska noten, att förbundets förverkligande

skulle bero av de fem huvudmakternas ratifikation, överensstämmer

ej med slutbestämmelserna i fredstraktaten, enligt vilka detta i alla

delar, d. v. s. del I inbegripen (förbundsakten) är att tillämpa erga omnes

i allt som rör beräkning av tidsfrister och, i och med det att tre huvudmakter

och Tyskland deponerat sina ratifikationsinstrument, träder i kraft

för alla de makter, som i detta ögonblick ha ratificerat.

4. Förbundsrådets beslut, varav schweiziska regeringen till sitt

memorandum bifogat eu avskrift, innehåller slutligen i sin inledning vissa

anmärkningar om sambandet mellan Edsförbundets tillträde till nationernas

förbund och Schweiz’ ständiga neutralitet samt mellan fredsfördragets

art. 21 och 435.

Högsta rådet måste förbehålla sig prövningen av denna fråga.»

Vid mottagande av detta meddelande från högsta rådet ansåg sig

förbundsrådet böra precisera den schweiziska ståndpunkten i ett memorandum,

vars text finnes bifogad föreliggande not, och som det önskar

delgiva de makter, till vilka det haft äran rikta sitt memorandum av

den 6 sistlidne december.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

61

(Bilaga till förestående verbalnot.)

Memorandam.

(.Daterat den 14 januari 1920)

(''Översättning.)

Den 6 december 1919 riktade schweiziska förbundsrådet ett memorandum

till de makter, som undertecknat fredsfördraget, och till de

stater, som inbjudits att ansluta sig till nationernas förbund, och med

vilka Edsförbundet uppehåller ständiga diplomatiska förbindelser. Förbundsrådet

uttryckte där den mening, att Schweiz kunde genom eu anmälan

grundad på förbundsförsamlingens beslut och avgiven inom den

frist av två månader, som stadgas i art. 1 av förbundsakten, förbehålla

sig de rättigheter, som tillkomma stat, vilken är inbjuden att ansluta

sig till förbundet såsom ursprunglig medlem, även om folkomröstningen

och de schweiziska kantonernas beslut i enlighet med förbundsförfattningens

principer icke kunde äga rum inom denna frist.

Detta memorandum delgav franska republikens regering högsta

rådet, som upptog frågan till behandling och till förbundsrådet avlät

svar, daterat den 2 januari 1920. I besittning av detta svar anser sig

förbundsrådet böra precisera och utveckla sin ståndpunkt. Förbundsrådet

finner detta vara så mycket nödvändigare, som högsta rådets framställning

berör eu fråga — neutralitetsspörsmålet — vilken ej omnämndes

i sagda memorandum, men som för Schweiz har en avgörande betydelse,

såsom längre fram kommer att utvecklas.

I vad angår tidpunkten och formen för tillträdesanmälan hävdar

högsta rådet en strängt bokstavlig tolkning, som uppenbarligen är riktig.

Men förbundsrådet ansåg och anser fortfarande, att det vore överensstämmande

med förbundsaktens anda att vid tillämpningen av bestämmelsen

ifråga taga hänsyn till Schweiz demokratiska institutioner.

Aldrig någonsin har ett folk haft att direkt uttala sig om an internationell

akt av sådan räckvidd. De schweiziska väljarna, nitiska väktare av

sitt lands oberoende, önska omsorgsfullt pröva det förslag, som förelagts

dem. Arbetet för folkets upplysande före omröstningen kan bedrivas på

ett nyttigt och verksamt sätt, först sedan fredsfördragets ikraftträdande

skapat ett klart rättstillstånd.

Det har ej undgått schweiziska förbundsrådet, att den text, som

ingår i artiklarna 1—26 av fredsfördraget av den 28 juni 1919 är den

enda, som äger vitsord; någon annan text har ej heller underställts för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

G2

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

bundsförsamlingen. Den meningsskiljaktighet, som tillsynes förefinnes

mellan förbundsrådet och högsta rådet har alltså en enbart teoretisk

innebörd. ° I Pariskonferensens enhälliga viljeyttring den 28 april önskar

förbundsrådet se den skapande akt, som givit gestalt åt viljan att grunda

under namn av nationernas förbund eu oavhängig internationell orgaganisation.

De fredstraktater, i vilka förbundsakten intagits, beröra ej

direkt Schweiz, som förblivit neutralt under kriget. Det är detta skäl,

som föranlett schweiziska förbundsrådet att i artikel 4 i förbundsakten

behålla namngivandet av de fem makter, som ständigt äro representerade

i rådet i stället för uttrycket »de fem allierade och associerade stormakterna»,

som är fullständigt på sin plats i fredsfördraget.

Schweiziska förbundsrådet — lika litet som förbundsförsamlingen

— bestrider, att slutbestämmelsen i fredsfördraget av den 28 juni 1919

beträffande fristernas löpande bör finna sin tillämpning även å första

delen av fördraget (nationernas förbund). Det synes likväl, att innan

alla de fem stormakterna anslutit sig, akten — ur synpunkten av den

slutliga organisationen av nationernas förbund — saknar en väsentlig

bestämmelse. Det förefaller, som skulle det ur politisk synpunkt vara ett

faktum av största betydelse, om en av huvudmakterna stannade utanför

eller blott anslöte sig med begränsande förbehåll eller dröjde med att giva

sin anslutning inom överskådlig tid.

Då förbundsrådet fattade sitt beslut den 21 november, hade man

anledning att hoppas, att alla de fem stormakterna skulle ratificera tillräckligt

tidigt, för att folkomröstningen skulle kunna äga rum inom tvåmånadersfristen

eller åtminstone kort tid därefter. Om denna förhoppning

gäckades, skulle förbundsförsamlingen kallas att pröva frågan, huruvida

de, trots att deras förväntningar ej kunnat förverkligas, fasthölle

vid sitt beslut eller ville ändra detsamma. Förbundsrådet inser mycket

väl, att Schweiz — och detta särskilt i betraktande av den stora ära,

som visats landet genom valet av Geneve såsom säte för nationernas

förbund — icke kan till en obestämd tidpunkt uppskjuta sitt beslut om

anslutning till förbundet enligt bestämmelserna i art. 1 i förbundsakten.

Schweiz skall meddela sitt slutliga beslut, så snart dess särskilda konstitutionella

ställning så medger.

Slutligen har högsta rådet förbehållit prövningen av det samband,

som förefinnes mellan artiklarna 435 och 21 i fredsfördraget av den 28

juni 1919, i vad som avser Schweiz’ ständiga neutralitet, ett samband,

som omnämnes i inledningen till förbundsrådets beslut den 21 november

1919.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

63

Förbundsrådet hyser fullt förtroende för de vänskapliga känslor,

som de allierade och associerade makterna vid upprepade tillfällen lagt

i dagen gent emot detsamma och för de försäkringar, som de givit

Schweiz. Emellertid anser sig förbundsrådet beträffande Schweiz’ ständiga

neutralitet böra anföra följande:

I sitt memorandum den 8 februari och sitt budskap den 4 augusti

1919 utvecklade förbundsrådet skälen, för att Schweiz även inom nationernas

förbund måste bevara sin ständiga neutralitet. Förbundsrådet

fasthåller oförändrat sin ståndpunkt härutinnan.

Schweiz’ delegerade, som befunno sig i Paris i april månad 1919

utvecklade för flera av fredskonferensens deltagare Schweiz’ synpunkter

i detta avseende. De betonade särskilt, att den artikel, som kommissionen

för nationernas förbund ämnade inrycka i akten, och som i den

definitiva texten blivit art. 21, helt naturligt kunde och borde äga tilllämpning

på akten av den 20 november 1815 rörande Schweiz’ ständiga

neutralitet. Det var just samtidigt härmed, som förhandlingar ägde rum

beträffande artikel 435 i fredstraktaten. Denna artikel är av avgörande

vikt. Samtliga makter bekräfta därigenom Schweiz’ ständiga neutralitet

och erkänna, att densamma är en internationell förpliktelse till fredens

bevarande, d. v. s. en överenskommelse, som ej är oförenlig med någon

bestämmelse i förbundsakten. Den ordagranna överensstämmelsen i denna

punkt mellan ordalagen i artikel 21 och artikel 435 i fredstraktaten var

avsedd och hade sålunda ett bestämt ändamål. Det är endast under

förutsättning av detta dubbla erkännande — erkännande av den ständiga

neutraliteten och erkännande av neutralitetsbestämmelsens förenlighet

med förbundsaktens bestämmelser enligt artikel 21 — som förbundsrådet

samtycker att under förbehåll av förbundsförsamlingens gillande

avstå från vissa historiska rättigheter i Savoyen. Alla förbundsförsamlingens

diskussioner rörande såväl den allmänna frågan om Schweiz’

anslutning till nationernas förbund som ock den speciella beträffande

den överenskommelse, som avslutits mellan franska regeringen och förbundsregeringen

och som fått sitt uttryck i artikel 435, ha varit genomträngda

och behärskade av dessa synpunkter.

I sitt budskap av den 4 augusti 1919 och i sina förklaringar inför

kamrarna utvecklade förbundsrådet så tydligt som möjligt karaktären

och verkningarna av Schweiz’ ständiga neutralitet inom nationernas förbund.

Det är förbundsrådets mest bjudande plikt att i första hand upplysa

det schweiziska folket om räckvidden av do förpliktelser, som för

detsamma komma att härflyta av dess inträde i förbundet. Dessutom

vill förbundsrådet hos andra stater icke lämna rum för något tvivel om

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Schweiz'' orubbliga vilja att förbliva neutralt. Denna fråga berör schweiziska

folket i dess innersta hjärterötter. Den mest genomskinliga klarhet

i alla de väsentliga punkterna är för övrigt första villkoret för en folkomröstning.

Schweiz’ neutralitet måste förbliva erkänd i alla krig, även vid

aktioner, företagna av nationernas förbund på grundval av artikel 16.

Schweiz’ område är och förblir okränkbart; landet är redo till varje offer

för att försvara detsamma. Denna okränkbarhet har sin grund i ett

intresse, som står över förbundet självt, Schweiz kan alltså ej deltaga

i någon av nationernas förbund anbefalld militär åtgärd eller tillåta

något genomtåg eller någon förberedelse av militära företag å sitt territorium.

Vad angår frågan om de ömsesidighetsförpliktelser som för Schweiz

härflyta ur dess medlemskap i nationernas förbund, förpliktelser, som

Schweiz erkänner och proklamerar, har förbundsrådet i detalj uttalat sig

i sitt budskap den 4 augusti 1919 till förbundsförsamlingen.

Då högsta rådet — även om det blott skett under form av ett

förbehåll om framtida prövning — inlåtit sig på frågan om Schweiz’

neutralitet, finner sig förbundsrådet nödsakat göra sig underrättat, huruvida

högsta rådet eller nationernas förbunds råd dela den schweiziska

ståndpunkten i detta spörsmål. Förbundsrådet skulle vara i hög grad

tacksamt, om det kunde erhålla försäkringar, att dessa råd och de stater

de företräda dela Schweiz’ uppfattning. Besjälad av önskan att så snart

som möjligt erhålla folkets godkännande, måste förbundsrådet uttrycka

den förhoppningen, att denna fråga utan dröjsmål måtte bliva uppklarad.

Förbundsrådet tillåter sig att genom en särskild beskickning utveckla sin

synpunkt och är beredd att eventuellt medverka vid avfattningen av

ömsesidiga förklaringar.

Förbundsrådet begagnar tillfället att ånyo framhålla, att i dess

ögon ett nationernas förbund, upprättat på vidast möjliga grundval, utgör

eu nödvändighet i den internationella politiken, och uttrycker sin livligaste

förhoppning att såvitt det å detsamma ankommer kunna bidraga

till skapandet av detta storslagna och nödvändiga verk. När förbundsrådet

enträget anhåller, att Schweiz’ säregna läge måtte tagas i betraktande

i vad angår fristen för den definitiva anslutningsförklaringen, och

när det vidhåller sitt yrkande på erkännande av Schweiz’ ständiga neutralitet

inom förbundet, hyser det den övertygelsen att intet begära, som

i något avseende kan skada nationernas förbunds intressen.

Förbundsrådet tror sig ej avvika från sanningen, då det försäkrar,

att i intet annat land folket och myndigheterna ägnat denna fråga ett mera

s. 65 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

65

lidelsefullt intresse och ett mera samvetsgrant studium. Den schweiziska

politiken näros helt och hållet av de idéer om fred och rätt, som bilda

själva kärnan i den nya internationella ordningen. Dessa påpekanden

äro tillräckliga för att förtaga varje skugga av missförstånd beträffande

den allmänna andan och innebörden i förbundsrådets förklaring.

Svar å de schweiziska delegerades på basis av förestående memorandum gjorda

framställning, avgivet av Högsta Rådet den 26 januari 1920.

(Översättning.)

»Den 26 januari utvecklade Ni inför Högsta Rådet schweiziska

regeringens ståndpunkt i vad angår den Edsförbundet tillkommande ständiga

neutralitetens förenlighet med dess inträde i nationernas förbund. Högsta

rådet, som bland sina närvarande medlemmar räknade brittiska, franska

och italienska regeringscheferna, erkände enhälligt, att de allierade och

associerade makterna i fråga om Schweiz ständiga neutralitet äro och

förbliva förpliktade av Yersaillesfördrågets artikel 435, men ansåg vid

sitt senaste sammanträde, att det tillkomme nationernas förbunds råd att

uttala sig rörande de av Eder regering framställda anmärkningarna.»

Ytterligare åtgöranden från schweizisk sida.

Enär fristen för giltig anmälan om anslutning till nationernas förband

utlöper den 10 nästkommande mars, meddelade förbundsrådet nationernas

förbunds generalsekretariat, att det skulle sätta största värde pa,

att nationernas förbunds råd å dagordningen vid sitt förestående sammanträde

i London upptoge de frågor, som särskilt intressera Schweiz,

och vilkas provning från högsta rådet hänskjuta till nationernas förbunds

råd.

Meddelande från nationernas förbunds råd av den 13 februari 1920.

(Översättning.)

Nationernas förbunds råd, församlat till möte i London i St. James

Palace den 13 februari 1920, varvid närvoro---------(namn)

bär beträffande frågan om Schweiz’ tillträde såsom medlem av nationernas

förbund fattat följande beslut.

Nationernas förbunds råd, pa, -samma gång det bekrältar grundsatsen,

att neutral i tetsbegreppet för nationernas förbunds medlemmar

Bihang till riksdagen* protokoll 1920. II sand. / ant. 1 höft. ( År /.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

Särskilda uisicotteis utlåtande Nr 1.

66

icke är förenligt med principen, att alla förbundets medlemmar skola äga

att handla gemensamt för att giva helgd åt dess förpliktelser, erkänner,

att Schweiz befinner sig i en undantagsställning, grundad på eu sekelgammal

tradition, vilken uttryckligen införlivats med folkrätten och som

de medlemmar av nationernas förbund, som undertecknat Versaillestraktaten,

med full rätt erkänt genom art. 435, vari förklaras, att de

garantier, som till förmån för Schweiz stadgats genom 1815 års fördrag

och särskilt genom akten av den 20 november 1815, utgöra internationella

förpliktelser till fredens upprätthållande. Medlemmarna av nationernas

förbund hava rätt att förvänta sig, att det schweiziska folket icke skall

vilja hålla sig tillbaka, om det gäller att försvara förbundets höga grundsatser.

Det är i denna anda, som förbundets råd tagit kännedom om

de förklaringar, som av schweiziska regeringen avgivits i dess budskap

till förbundsförsamlingen den 4 augusti 1919 och i dess memorandum

den 13 januari 1920 och som bekräftats av de schweiziska delegerade vid

rådets möte. Enligt dessa förklaringar erkänner och proklamerar Schweiz

de samhörighetsförpliktelser, som härflyta ur dess medlemskap av natione^nas

förbund, däri inbegripet plikten att deltaga i de kommersiella

och finansiella åtgärder, som krävas av nationernas förbund mot en stat,

som bryter mot förbundsakten; det är berett till alla offer för att självt försvara

sitt eget område under alla omständigheter även under en av

nationernas förbund företagen aktion, men det skall icke vara förpliktat

att deltaga i en militär aktion eller tillåta passage av främmande trupper

eller förberedande av militära företag inom sitt område. Under godtagande

av dessa förklaringar erkänner rådet, att Schweiz’ ständiga neutralitet

och garantien för dess områdes otänkbarhet, sådana de vunnits

åt folkrätten genom fördragen och akten från 1815, rättfärdigas av den

allmänna fredens intressen och att de följaktligen äro förenliga med förbundsakten.

Yad angår den anmälan om inträde, som schweiziska regeringen

har att avgiva, hyser nationernas förbunds råd, i betraktande av schweiziska

edsförbundets alldeles säregna författning, den mening, att en anmälan,

grundad på nationalförsamlingens beslut och avgiven inom eu

tidrymd av två månader räknat från den 10 januari 1920, dagen för

förbundsaktens ikraftträdande, skall av förbundets övriga medlemmar

kunna godtagas såsom den förklaring, som enligt art. 1 kräves för tillträde

såsom ursprunglig medlem, under betingelse, att bekräftelse å denna

förklaring genom det schweiziska folket och de schweiziska kantonerna

gives med kortast möjliga uppskov.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

67

Bilar/a 3.

Reservationer till fredsfördraget med Tyskland i Versailles,

antagna av Förenta Staternas Senat.

(Översättning ur >Washington Post» den 19 november 1919.)

1. De av Senaten antagna reservationer och tolkningar skola utgöra

en del av och ett villkor för själva ratifikationsbeslutet, och skal!

ratifikationen icke träda i kraft eller vara för Amerikas Förenta Stater

bindande, förrän ovannämnda av Senaten antagna reservationer och tolkningar

godtagits såsom en del av och ett villkor för ratifikationsbeslutet

genom utväxling av noter med minst tre av de fyra allierade och associerade

huvudmakterna nämligen Brittiska riket, Frankrike, Italien och

Japan.

2. Förenta Staterna förstå och tolka art. 1 på det sätt, att de,

vid notifikation om utträde ur Nationernas Förbund enligt denna art.,

ensamma skola äga att bedöma, huruvida alla deras internationella förpliktelser

och alla deras förpliktelser enligt förbi!ndsakten hava uppfyllts,

samt att notifikation om Förenta Staternas utträde må givas genom samfällt

(concurrent.) beslut av Förenta Staternas kongress.

3. Förenta Staterna ikläda sig icke någon förpliktelse att upprätthålla

något annat lands territoriella integritet eller politiska oberoende

eller att enligt bestämmelserna i art. 10 intervenera i tvistigheter mellan

andra nationer, vare sig de äro medlemmar av Nationernas förbund eller

icke, eller att använda Förenta Staternas land- eller sjöstridskrafter enligt

någon art. i fördraget för något ändamål, försåvitt icke i varje särskilt

fall kongressen, vilken enligt konstitutionen har uteslutande rall att

förklara krig eller giva tillstånd till att använda Förenta Staternas bändsel

ler sjöstridskrafter, genom lag eller samfällt beslut sä bestämmer.

4. Förenta Staterna skola icke antaga något mandat, enligt art. 22

mom. 1 eller någon annan bestämmelse i fredsfördraget med Tyskland,

annat än genom åtgärd av Förenta Staternas kongress.

t

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

5. Förenta Staterna förbehålla sig uteslutande rätt att avgöra,

vilka frågor, som ligga inom deras interna jurisdiction och förklara, att

alla interna och politiska frågor, som helt eller delvis angå deras inre

förhållanden, däri inbegripet immigration, arbetarfrågor, kustfart, tulltaxan,

handel, förhindrandet av vita slavhandeln samt handeln med opium och

andra farliga droger, jämte alla andra inhemska frågor uteslutande falla

under Förenta Staternas jurisdiction, och icke under några förhållanden

enligt detta fördrag kunna underställas vare sig skiljedom eller övervägande

av Nationernas Förbunds råd eller församling eller något dess

organ eller beslut eller förslag från någon annan makts sida.

é. Förenta Staterna komma icke att till skiljedom eller till undersökning

av Nationernas Förbunds församling eller råd, varom i sagda

fredstraktat stadgas, hänskjuta några som helst frågor, vilka enligt Förenta

Staternas mening bero av eller sammanhänga med deras sedan långtid

fastslagna politik, vanligen benämnd Monroedoctrinen; denna doctrin

skall tolkas av U. S. A. allena och förklaras härmed ligga helt och hållet

utanför Nationernas Förbunds domvärjo samt vara i varje hänseende

oberörd av varje bestämmelse i sagda fredstraktat med Tyskland.

7. Förenta Staterna giva icke sitt samtycke till art. 156, 157 och

158 och förbehålla sig full handlingsfrihet med hänsyn till varje tvistighet,

som med anledning av nämnda art. må uppstå mellan republiken

Kina och kejsardömet Japan.

8. Förenta Staternas kongress skall genom lag träffa bestämmelse

om utseende av representanter för Förenta Staterna i Nationernas Förbunds

församling och råd; den kan efter gottfinnande besluta angående Förenta

Staternas deltagande i kommissioner, kommittéer, domstolar, råd eller

konferenser, och angående utseende av medlemmar däri samt angående

tillsättande av medlemmar av nyssnämnda kommissioner, kommittéer,

domstolar, råd eller konferenser eller av några andra ombud i enlighet

med fredsfördragets bestämmelser eller för att utföra dess bestämmelser;

och intill dess sådant deltagande och utseende på sådant sätt beslutats

och ombudens fullmakter och åligganden fastställts genom lag, skall

ingen vara representant för Förenta Staterna vare sig under nyssnämnda

Nationernas Förbund eller fredsfördraget med Tyskland eller befullmäktigad

att i enlighet därmed vidtaga någon åtgärd för Förenta Staterna

eller å deras vägnar; och ingen amerikansk medborgare må utses eller

förordnas till medlem av nyssnämnda kommissioner, kommittéer, domstolar,

råd eller konferenser annat än med bifall av Förenta Staternas

senat.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1,

69

9. Förenta Staterna utgå ifrån, att skadeståndskommissionen skall

giva föreskrifter för eller ingripa beträffande Förenta Staternas export

till Tyskland eller Tysklands till Förenta Staterna, endast försåvitt Förenta

Staterna genom lag eller samfällt beslut av kongressen godkänna

dylik föreskrift eller mellankomst.

10. Förenta Staterna skola icke vara förpliktade att bidraga till

några utgifter för Nationernas Förbund eller för dess sekretariat eller för

någon kommission, kommitté, konferens eller annat organ, som konstituerats

under Nationernas Förbund eller enligt bestämmelserna i fördraget

eller i ändamål att utföra fördragets bestämmelser med mindre och till

dess anslag för dylikt ändamål ställts till förfogande av Förenta Staternas

kongress.

11. Försåvitt Förenta Staterna skulle komma att biträda någon

av Nationernas Förbunds råd enligt bestämmelserna i art. VIII föreslagen

plan för rustningarnas begränsning, förbehålla de sig rätt att öka sina

rustningar utan medgivande av rådet, när helst Förenta Staterna hotas

med invasion eller äro invecklade i krig.

12. Förenta Staterna förbehålla sig rätt att enligt eget gottfinnandc

tillåta eu enligt definitionen i art. XVI i förbundsakteu för Nationernas

Förbund fÖrdragsbrytandc stats undersåtar, som äro bosatta i Förenta

Staterna eller annat land än det, som kränkt ovannämnda art. XVI, att

fortsätta sina kommersiella, finansiella och personliga förbindelser med

Förenta Staternas undersåtar.

13. Ingen bestämmelse i art. 296 och 297 eller i någon bilaga

till dessa eller i någon annan artikel eller avdelning i eller bilaga till

fredstraktaten med Tyskland må, vad Förenta Staternas undersåtar angår,

anses innebära någon bekräftelse eller stadsfästelse eller något godkännande

av någon handling, som eljest vore olaglig, eller stode i strid med

de rättigheter, som tillkomma Förenta Staternas medborgare.

14. Förenta Staterna lämna icke sin anslutning till del XIII art.

fr. o. in. 387 t. o. in. 427 (bildande av eu Internationell arbetskonferens)

sä framt kongressen icke genom lag eller gemensamt beslut framdeles

skulle förordna om Förenta Staternas representerande i den jämlikt nyssnämnda

del XIII upprättade organisation; i dylikt fall skall Förenta

Staternas deltagande jämte villkoren därför regleras av bestämmelserna

i dylik lag eller samfällt beslut.

15. Förenta Staterna ikläda sig icke någon förpliktelse att anse

sig bundna av något val, beslut, utlåtande eller utslag av rådet eller

församlingen, därvid någon medlem av förbundet, dess självstyrande

dominions, kolonier eller riksdelar tillsammans avgivit mer än en röst,

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Särskilda utskottets ullålande Nr 1.

och ikläda sig icke någon förpliktelse att anse sig bundna av något

beslut, utlåtande eller utslag av rådet eller församlingen, vilket tillkommit

på grund av någon tvist mellan Förenta Staterna och någon annan

medlem av förbundet, försåvitt sådan medlem eller någon därmed politiskt

förbunden självstyrande dominion, koloni, rike eller riksdel avgivit

sin röst.

Stockholm J9^0. Kutig!.. Boktryckeriet, P. A. Norstedt St Söner.

200938

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:53 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående Sveriges anslutning till Nationernas förbund. s. 1 i texten