Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungi. Maj.ts i statsverkspropositionen under sjunde huvudtiteln framlagda förslag till inrättande av ett riksräkenskapsverk jämte i ämnet väckta motioner.

1920-05-07 · 87 sidor, varav 74 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 74 av 87 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1920:107, Utlåtande i anledning av Kungi. Maj.ts i statsverkspropositionen under sjunde huvudtiteln framlagda förslag till inrättande av ett riksräkenskapsverk jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

1

Nr 107.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1920 kl. 2 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungi. Maj.ts i statsverkspropositionen

under sjunde huvudtiteln framlagda förslag till inrättande

av ett riksräkenskapsverk jämte i ämnet väckta

motioner.

(3:e avd.)

I den till riksdagen den 7 januari 1920 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov under år 1921 har Kuugl. Maj:t

under sjunde huvudtiteln, punkt 16, föreslagit riksdagen att ej mindre,

dels godkänna nedan intagna förslag till avlöningssfat för riksräkenskapsverket,

att tillämpas från och med år 1921, ävensom de av

chefen för finansdepartementet föreslagna villkor och bestämmelser för

åtnjutande av de i samma stat upptagna avlöningsförmåner,

dels förklara,

att ålderstilläggen till de i staten uppförda tjänsterna skola utgå

av det under sjunde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg;

samt

att en var, som med eller efter ingången av år 1921 tillträder

ordinarie befattning i riksräkenskapsverket, skall vara pliktig att underkasta

sig ovanberörda villkor och bestämmelser för avlöningsstatens

åtnjutande;

än även till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet

under år 1921 bevilja å ordinarie stat ett anslag av 338,000 kronor.

Under punkt 17 av sammma huvudtitel har Kung!. Maj:t vidare

föreslagit riksdagen att till förstärkning av arbetskrafterna hos riksräkenskapsverket

ävensom till beredande av arvodesfyllnad åt vikariBihany

till riksdagens protokoll 1920. 6 samt. 48 käft. (Nr 107.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

erande extra revisorer i enlighet med vad av chefen för finansdepartementet

förordats å extra stat för år 1921 bevilja ett förslagsanslag, högst,

36,800 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till det vid

statsverkspropositionen under rubrik »sjunde huvudtiteln» fogade statsrådsprotokollet

över finansärenden för nämnda dag sid. 177—302.

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet

till behandling förehaft tre till utskottet remitterade motioner nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 86, inom första kammaren

av herr J. Johansson i Kälkebo m. fl. och den andra, nr 152, inom

andra kammaren av herr E. G. Nilsson i Vibberbo m. fl., vari hemställts,

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag om inrättande av ett

riksräkenskapsverk, dels ock en inom andra kammaren av herr D. Norman

m. fl. väckt motion, nr 109, vari hemställts, att riksdagen ville, med

avslag å Kungl. Maj:ts förslag om inrättande av ett riksräkenskapsverk,

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa en ny utredning angående

räkenskaps- och revisionsväsendets ordnande efter i motionen angivna

grundlinjer.

I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för de av dem

gjorda framställningarna, får utskottet hänvisa till motionerna.

Förslaget till stat för riksräkenskapsverket är av följande lydelse:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 101.

3

Avlönlngsstut för rlksrttkensknpsvorkct.

1

j Tjänst-

|

i

i Lön

görings-

pen-

ningar

Orts-

tillägg

j Summa

1

i kronor

kronor

kronor

1 kronor

1 generaldirektör och chef............

7,000

3,000

1,000

11,000

1 byråchef .................................

5,000

2,500

600

8,100 1

! 2 byråchefer ..............................

10,000

5,000

1,200

16,200

1 förste revisor...........................

arvode .............................

3,600

1,800

400

5,800 )

500 11

5 förste revisorer ........................

arvoden ..............................

|

O

O

o

00

9,000

2,000

29,000 ! I

2,500 ! 1

i 1 revisor....................................

2,600

85,800

1,600

300

4,500

i 33 revisorer .................................

1 kvinnligt biträde av tredje gra-

52,800

9,900

148,500 |

den, registrator och aktuarie ...

1,500

700

200

2,400 *

1 kvinnligt biträde av tredje graden

1,500

700

200

2,400

1 kvinnligt biträde av andra graden

22 kvinnliga biträden av andra gra-

1,300

500

200

2,000

<

den .......................................

28,600

11,000

4,400

44,000

1 kvinnligt biträde av första graden

6 kvinnliga biträden av första gra-

1,100

300

200

1,600 .

1

den .......................................

6,600

1,800

1,200

9,600

y

1 förste vaktmästare .................

1.100

650

150

1,900

1 vaktmästare ...........................

900

550

ISO

1,600

4 vaktmästare ..........................

3,600

2,200

600

6,400

Till vikariatsersättning samt arvoden

och flitpenningar åt e. o. tjänste-

178,200

94,100

22,700

298,000

män, biträden och vaktmästare ...

—

— i

40,000 j

Summa kronor

_ |

—

338,000 |

Efter 5 år kan lönen böjas

med 600 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

, med 500 kronor och efter

10 år med ytterligare 500

kronor.

Efter 5 år kanlönen höjas med

500 kronor, efter 10 år

medytterligare 500 kronor

och efter 15 år med än

ytterligare 500 kronor.

Efter 5 år kan avlöningen

höjas med 200 kronor,

efter 10 år med ytterligare

200 kronor och efter 15

år med än ytterligare 200

kronor; skolande av varje

avlöningsförhöjning 100

kronor anses tillhöra lön

och 100 kronor tjänstgöringspenningarna.

Efter 3 år kan lönen höjas

med 100 kronor, efter 6

år med ytterligare 100

kronor och efter 9 år

med än ytterligare looj

kronor.

Anm. 1. Av det till kontorschef utgående arvodet skola 200 kronor anses motsvara tjänstgöringspenningar.

Anm. 2. Ifråga om bostad m. fl. förmåner skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse

bestämmelserna i § 3 av kungörelsen den 1 november 1918 (nr 836) angående avlöningsförbättring

från och med åt 1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

De av departementschefen förordade avlöningsvillkoren äro avfattade

i huvudsaklig överensstämmelse med vad för de under senare

år nyroglerade centrala ämbetsverken och statsdepartementen blivit i

sådant hänseende föreskrivet. Då det nya verket är avsett att övertaga

bland annat den nuvarande, så kallade statsbokföringskommitténs uppgifter,

har emellertid föreslagits, att därest biträde, som befordras till

ordinarie biträde i riksräkenskapsverket från tiden för den nya statens

ikraftträdande, omedelbart dessförinnan mot fast arvode utfört arbete av

motsvarande eller jämförlig beskaffenhet i statskontoret, kammarrätten

eller statsbokföringskommittén, biträdet må för åtnjutande av avlöningsförhöjning

räkna sig till godo nämnda tjänstgöring.

Det nya ämbetsverket är avsett att i huvudsak bildas genom en

utbrytning dels ur kammarrätten av dess revisionsavdelning, dels ock ur

statskontoret av dess riksbokslutsbyrå. Förutom de till nämnda avdelning

och byrå hörande åligganden skulle det nya verket handhava

samtliga de uppgifter, som nu tillkomma statsbokföringskommittén.

Beträffande statskontorets och kammarrättens nuvarande åligganden

och organisation ävensom i fråga om statsbokföringskommitténs uppgifter

och verksamhetsformer får utskottet meddela följande redogörelse.

Statskontorets Statskontoret har enligt gällande instruktion till åliggande:

nuvarande att, där ej för särskilda fall annorledes är förordnat, emottaga och redovisa

åligganden, statsverkets inkomster och bestrida statsutgifterna i överensstämmelse med de av

Kungl. Maj:t fastställda stater, allmänna författningar eller särskilda nådiga föreskrifter,

samt, på sätt redan är eller framdeles må bliva förordnat, i kronans kassor

jämväl låta emottaga andra verks och myndigheters särskilt ingående uppbörd, för

att vederbörande tillhandahållas;

att förvalta de under statskontorets vård stående särskilda fonder och kassor

samt göra deras tillgångar räntebärande, på sätt genom fastställt reglemente eller

tid efter annan givna föreskrifter är eller må varda bestämt;

att i enlighet med därom i varje särskilt fall givna bestämmelser ombesörja

de olika slag av lånerörelse, vilkas handhavande blivit genom allmän författning

eller annan nådig föreskrift åt statskontoret anförtrott;

att över allt detta verkställa erforderlig bokföring samt för övrigt uti vad

på statskontoret kan ankomma tillse, att kronans rätt och bästa städse iakttages,

och att de allmänna författningar, som redan äro eller framdeles kunna varda i

berörda avseenden gällande, bliva noggrant iakttagna;

att i fråga om anskaffande av normalpapper ävensom blanketter till de för

kronans uppbörd m. m. erforderliga längder och kvittenser iakttaga vad därom är

eller framdeles varder föreskrivet;

att i enlighet med det formulär, som av Kungl. Maj:t är eller varder fastställt,

upprätta rikshuvudbok. utvisande statsverkets samtliga tillgångar, inkomster

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1U7. °

och utgifter, samt därjämte granska och efter samråd med vederbörande ämbetsverk

föreslå formulär för de räkenskaper, vilka för rikshuvudboken skola ligga

till grund;

att i enlighet med föreskrifter, som av Kungl. Magt meddelats, årligen upprätta

och till trycket befordra en liggare över statsverkets specialutgiftsstater m. m.

(statsliggare) ävensom för varje år upprätta och till vederbörande i god tid översända

stater för rikets samtliga län;

att å den löpande kronouppbörden utöva kontroll genom granskning dels av

de frän länen och Stockholms stad årligen ingående relationer om restantierna å

kronouppbörden, över vilka sammandrag skall uppgöras för att till Kungl. Maj.t

ingivas tillika med berättelse om befintliga propriebalanser, och dels av de likaledes

från länen och Stockholms stad inkommande årliga bevillningssammandrag, varöver

ett generalsammandrag skall upprättas lör att genom statskontorets försorg från

trycket utgivas och med allmänna tidningarna utdelas; samt

att, därest vid uppbörds- och redogörelseverket någon oriktighet förefinnes,

som i administrativ väg ej kan avhjälpas, överlämna ärendet till vederbörande

ämbetsmyndighet för laga åtal och avgörande. ...... ....

Statskontoret åligger ock att pröva ansökningar om pension för justitieråd

och regeringsråd samt om pension enligt lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension i de fall, då dylik pension enligt 13 § i samma lag skall sökas

hos statskontoret.

Dessutom är statskontoret skyldigt :

att årligen ej mindre, så snart rikshuvudboken hunnit avslutas, till Kungl.

Makt inkomma med berättelse om statsverkets ställning vid föregående års slut än

även till trycket befordra och före den 1 oktober till Kungl. Maj:t insända ett kapitalkonto

till rikshuvudboken, avsett att avlämnas till då förestående statsrevision;

att varje år före den 15 december till Kungl. Maj:t inkomma med förslag

till beräknande av statsverkets inkomster vid näst följande statsreglering ävensom

med upplysningar rörande förhållanden i övrigt av beskaffenhet att höra bringas

till Kungl. Maj:ts kännedom i och för uppgörande av propositionen till riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behov;

att, på sätt särskilt är eller varder stadgat, tillhandagå riksdagens statsutskott

och revisorer med nödiga upplysningar, räkenskaper och handlingar samt att

tillhandahålla cheferna för statsdepartementen de upplysningar, vilka av dem kunna

infordras rörande statsverkets inkomster och utgifter in. m., som därmed äger

sammanhang; oeh .... ...

att varje halvår inom den 15 januari och den lo juli låta genom därtill iorordnad

ämbets- eller tjänsteman verkställa inventering av mynt- och justermgsverkets

behållning av myntat och omyntat guld, silver, koppar, zink, tenn och brons

ävensom av dess kassa, samt däröver till Kungl. Maj:t ingiva berättelse.

Statskontorets styrelse utgöres av en generaldirektör, såsom chef för verket,

och fem statskommissarier, såsom ledamöter i styrelsen och chefer, var för sm

byrå, nämligen en för fondbvrån. en för första utgiftsbyrån, en för andra utgutsbyrån,

en för tredje utgiftsbyrån och en för riksbokslutsbyrån.

Riksbokslutsbyrån. vars huvudsakliga uppgifter enligt det föreliggande förslaget

skola överflyttas på riksräkenskapsverket, liar särskilt till åliggande: att för

varje år uppgöra och, så fort eke kan, avsluta rikshuvudbok, med tillsyn därå, alt

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kammarrättens

nuvarande

åligganden.

6 Statsutskottets utlåtande Nr 107.

de räkenskaper, som härför erfordras, i god tid bliva för statskontoret tillgängliga

och att de för dem fastställda formulär äro vederbörligen iakttagna; att upprätta

statsliggaren och de för länen gällande specialstater; att mottaga och sammanställa

de årliga statistiska tablåerna över statens produktiva fonder; att verkställa granskning

av de årliga restantierelationerna och bevillningssammandragen; att uppsätta

och expediera de skrivelser, vilka av granskningen må påkallas, samt uppgöra dels

det sammandrag över restantierna med ty åtföljande berättelser om propriebalanserna,

som skall till Kungl. Maj:t ingivas, dels det generalsammandrag över allmänna

bevillningen, som genom trycket bör allmänheten meddelas; att upprätta

förslag till den beräkning av statsinkomsterna, varmed statskontoret har att i sin

berättelse till Kungl. Maj:t före varje riksdag inkomma; samt att uppgöra föreskrivna

likvider med andra förvaltande verk ävensom erforderliga överslag över

besparingar och brister å utgiftsanslagen samt överskott och brister å de beräknade

statsinkomsterna.

Utöver de här angivna allmänna åligganden tillkomma riksbokslutsbyrån

vissa andra åligganden, som upptagas i nådiga kungörelserna den 10 december 1909

med föreskrifter dels om statsverkets giroräkning i riksbanken och dels i anledning

av överflyttning på riksbanken av statskontorets kassarörelse.

Av statskontorets ordinarie tjänstemän äro å riksbokslutsbyrån placerade eu

andia gradens tjänsteman, förste revisor, samt fyra första gradens tjänstemän, benämnda

revisorer och bokhållare. A byrån äro därjämte anställda en extra förste

revisor och en extra revisor, vilka åtnjuta avlöning från å extra stat anvisat anslag.

A riksbokslutsbyrån tjänstgöra två å ordinarie stat uppförda kvinnliga biträden

av andra graden, ett å extra stat uppfört biträde av första graden samt två

biträden, som åtnjuta avlöning från av Kungl. Maj:t särskilt anvisade medel. Sistnämnda

båda biträden tjänstgöra å den så kallade giroavdelningen.

Kammarrätten har enligt gällande instruktion att till prövning och avgörande

upptaga:

l:o. Balansmål eller angivelser emot kronans och allmänna verks uppbördsman

och redogörare för tillgrepp och förskingring av sådana dem, under eget ansvar

inför kronan eller verket, anförtrodda medel eller persedlar, för vilka redogörelse

ingårotill kammarrättens revisionsavdelning.

2:0- Atal mot ämbete- och tjänstemän för fel och försummelser i avseende

å såväl uppbörden, förvaltningen och redovisningen av de i l:o omförmälda medel

och persedlar som ock kontrollen och tillsynen därvid; dock att, därest åtalet avser

hovrätter eller kollegier, statskontoret, armé- eller marinförvaltningen, kammarrättens

åtgärd ej må sträcka sig längre än att överlämna frågan till justitiekanslersämbetets

handläggning.

Från de i l:o och 2:o nämnda mål undantagas åtal mot ämbete- och tjänstemän

vid krigsmakten för brott, som förövats i fält eller inom fästning, som för

annat ändamål än övning ställes eller är ställd på krigsfot, eller på sjötåg i krigstid,

såvida åtalet anställes, medan truppen är i fält eller sjötåget varar eller fästningen

fortfarande är ställd på krigsfot.

3:o. Revisionsavdelningens och advokatfiskalens anmärkningar vid de för granskning

inkomna räkenskaperna angående kronans eller andra allmänna medel eller

persedlar, evad dessa anmärkningar avse uppbörden, förvaltningen, redovisningen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

7

eller kontrollen, ävensom anmärkningsmål, anhängiggjorda av de för granskning av

statens trafikerade järnvägars och statens järnvägsbyggnaders räkenskaper och förvaltning

utsedda överrevisorerna.

4:o. Anmälningar och åtal i anledning av försummelse att inom föreskriven

tid till kammarrätten avlämna räkenskaper för granskning.

5:o. Frågor om befattningshavare i kammarrätten tillkommande aktoratseller

anmärkningsarvode.

6:o. Tvister angående betalning på grund av borgen för kronans uppbördsmän.

7:o. Besvär över Kungl. Maj:ts befallningshavandes beslut i frågor om debitering

av utskylder eller avgifter, enligt vad särskilt finnes stadgat.

8:o. Besvär över Kungl. Maj:ts befallningshavandes förordnanden, som angå

utfordrande av kronans räntor och ingälder samt avse beskattningsförfattningarnas

tillämpning och verkställighet, då icke fråga är om vad utmätas skall eller om förment

olaglighet vid själva utmätningen.

9:o. Besvär i taxeringsmål ävensom över Kungl. Maj:ts befallningshavandes

beslut i frågor om böter enligt bevillningsförordningen och förordningen om inkomstskatt

samt i mål om debetsedelslösen.

10:o. Besvär i mål om mantalsskrivning samt ansvar enligt förordningarna

angående mantalsskrivning.

ll:o. Besvär över Kungl. Maj:ts befallningshavandes beslut i mål angående

avkortning av allmänna medel.

12:o. Av vederbörande förvaltningsmyndigheter prövade, underställningsvis

eller genom besvär inkomna mål angående avskrivning av allmänna medel så ock

genom besvär inkomna mål om avskrivning av persedlar.

13:o. Frågor om avskrivning i kammarrättens advokatfiskalskontors aktoratsräkning

och revisionsavdelnings aktoratsböcker.

14:o. Av Kungl. Maj:ts befallningshavande avgjorda, genom underställning

eller besvär inkomna mål angående restitution av allmänna medel.

15:o. Besvär över vederbörande förvaltningsmyndigheters beslut i frågor

angående överskott och brister i arméns eller marinens persedelförråd (reskontreringsmål).

16:o. Besvär över förvaltningsmyndigheternas beslut i anmärknings- eller

redogörelsemål.

17:o. Besvär över utslag, meddelade av konsistorierna eller av Kungl. Maj:ts

befallningshavande och konsistorierna gemensamt i frågor om orätt förvaltning av

eller bristande redovisning för allmänna läroverks och kyrkors med flera dylika

medel.

18:o. Av Kungl. Maj:ts befallningshavande prövade fattigvårdsmål, enligt

vad särskilt finnes stadgat.

19:o. Sådana från fångvårdsstyrelsen, enligt den för detta ämbetsverk gällande

instruktion, till kammarrätten överlämnade anmärkningsfrågor, där yrkande

om ersättning blivit väckt emot landshövding eller landshövdingämbete.

20:o. De anmärkningar mot förmyndarkammarens i Stockholm förvaltning

och räkenskaper, som av vederbörande revisorer i deras berättelse blivit framställda.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

Statsbokföringskommitténs

uppgifter.

o

21:o. Åtal för fel och försummelse i tjänsten av andra befattningshavare

i kammarrätten än presidenten och ledamöterna.

Kammarrätten består av president och tio kammarrättsråd. I handläggningen

av de ovan under punkterna 3—5, 11—16, 19 och 20 omförmälda mål deltaga såsom

ledamöter två revisionskommissarier, den ene av dem såsom föredragande.

Revisionskommissarierna intaga i avlöningskänseende en mellanställning mellan andra

och tredje gradens tjänstemän, med en begynnelseavlöning av 6,800 kronor.

I den till kammarrätten hörande revisionsavdelningen verkställes granskningen

av de kronans och andra allmänna räkenskaper, i avseende å vilka ej annorledes är

förordnat; och gäller i fråga om berörda revision, att. så snart räkenskaperna inkommit,

med dem ofördröjligen skall företagas en förberedande undersökning i

huvudsakligt syfte att utröna, huruvida propriebalans eller äventyr för kronans eller

det allmännas säkerhet i något hänseende må förennnas, i vilken händelse anmälan

därom genast bör hos kammarrätten göras; skolande därefter de räkenskaper, vilka

icke förut undergått granskning i detalj, fullständigt granskas samt de redogörelser,

som i det redovisande verket blivit detaljgranskade, underkastas, i den män tiden

det medgiver, ytterligare revision, mindre i avseende å redogörelsernas sifferuppgifter

än till kontrollerande av vederbörande myndigheters förvaltningsåtgärder.

Denna så kallade ordinarie revision bör vara fullbordad senast inom ett år

från den dag, räkenskapen blivit till revisionsavdelningen avlämnad, där ej för

granskningen av någon särskild räkenskap är eller kan varda annorlunda föreskrivet.

A kammarrättens ordinarie stat för år 1920 äro uppförda följande befattningshavare

tillhörande revisionsavdelningen, nämligen 2 första revisorer, 26 revisorer

och 8 kvinnliga biträden av andra graden (räknebiträden). Revisorerna åtnjuta

en begynnelseavlöning av 4,500 kronor. För första revisorerna tillkomma

arvoden å 800 kronor. På extra stat för innevarande år äro beviljade medel till

4 revisorer och 4 räknebiträden ävensom till fyllnad i avlöningen åt en extra förste

revisor, vilken befattning uppehälles av eu ordinarie revisor. Under förutsättning

att revisionsavdelningen bibehålies i kammarrätten, har kammarrätten emellertid

hemställt om utökande av den extra personalen med ytterligare 7 extra revisorer

och 5 extra räknebiträden.

Beträffande stat sbokföring skommittén och dess arbete torde, efter en från

kommittén erhållen redogörelse, böra framhållas följande:

Sedan för Kungl. Maj:t blivit erinrat, att föreskrifterna om sammanförandet i

statskontoret av de olika ämbetsverkens räkenskaper icke syntes fullt tillfredsställande,

särskilt med hänsyn till behövligheten av att en i möjligaste mån fullständig

kontroll över statsräkenskapen måtte kunna vinnas, uppdrog Kungl. Maj:t

den 26 september 1902 åt särskilda kommitterade att avgiva yttrande om de

ändringar i gällande bestämmelser rörande bokföringen i statskontoret, vilka kunde

anses påkallade, ävensom framställa förslag om sådana ändringar i de särskilda

ämbetsverkens bokföring, som kunde föranledas av en föreslagen ändrad eller utvidgad

bokföring i statskontoret.

Efter det dessa kommitterade utfört särskilda efter olika principer planlagda

försök till åstadkommande av en enhetlig, till kassakontroll och månatliga översikter

syftande central huvudbokföring, utverkade kommitterade Kungl. Maj:ts med
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

9

givande att från samtliga medelsförvaltande ämbetsverk och myndigheter infordra

månatliga kassarapporter beträlfande den löpande kassarörelsen under år 1904.

Efter att hava undersökt och ordnat det sålunda förefintliga materialet, uppställde

kommitterade i huvudsak följande program för statsbokföringsreformen:

Uppställningen av statsförvaltningens olika räkenskaper bör vara i möjligaste

mån enhetlig, varjämte den största möjliga enkelhet och reda måste eftersträvas.

Primärräkenskaperna måste vara inrättade med hänsyn till den centrala

bokföringens krav, detta för att rikshuvudboken skall kunna upprättas snabbt och

tillförlitligt.

För reformen har även uppställts det kravet, att under årets lopp skall

månad för månad vinnas en ständig överblick av ställningen å riksstatens inkomsttitlar

och utgiftsanslag. För detta syftes vinnande måste den primära bokföringen

ordnas med månatliga avslutningar.

Med statsbokföringsreformen har jämväl åsyftats, att rikshuvudbokföringen skall

innefatta kassakontroll, vilket betingar, att bokföringen hänföres till de verkligen

inbetalda och utbetalda beloppen.

Till statsbokföringsreformens principer hör ock, att alla beslut om utbetalningar

omedelbart skola verkställas, varigenom skillnaden mellan kassabokföringen

och den förr allmänt tillämpade anordningsbokföringen i möjligaste mån avlägsnas.

Tid efter annan hava uppå förslag av statsbokföringskommittén av Kungl.

Maj:t fastställts formulär för olika ämbetsverk och myndigheter, som utgöra s. k.

huvudförvaltningar, så att numera endast återstå överståthållareämbetet, utrikesdepartementet,

arméförvaltningen, mynt- och justeringsverket, generaltullstyrelsen

och stuteriöverstyrelsen. På uppdrag av riksgäldsfullmäktige har statsbokföringskommittén

jämväl utarbetat förslag till förändrat formulär för riksgäldskontoret.

Härtill torde, på grund av uttalanden av riksdagen, böra komma pensionsstyrelsen,

riksförsäkringsanstalten och eventuellt universiteten, vilka hittills icke

betraktats som huvudförvaltningar.

Då det visat sig, att de olika ämbetsverken och myndigheterna icke alltid

rätt uppfattat formulären, till följd varav felaktigheter i den centrala bokföringen

yppat sig, uppdrog Kungl. Maj:t den 21 december 1917 åt statsbokföringskommittén

att underkasta länens räkenskaper en formell granskning; och hava dessa

räkenskaper från och med år 1918 månatligen insänts till kommittén och därstädes

underkastats sådan granskning.

Då därefter nya formulär i december månad 1918 fastställdes för veterinärhögskolan,

institutet för blinda, nationalmuseum och kommerskollegium, meddelades

motsvarande föreskrifter angående formell granskning av dessas räkenskaper. Under

de senare åren hava också lotsstyrelsens samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

räkenskaper i enahanda syfte insänts till kommittén, ehuru uttrycklig föreskrift

därom icke finnes meddelad.

På grund av de till kommittén ingående månatliga kassarapporter och uppgifter

angående tillflödet å riksstatens inkomsttitlar respektive belastningen å utgiftsanslagen

upprättar kommittén månatligen sammandrag utvisande realiserandet av

budgeten, vilka överlämnas till vederbörande departementschefer.

Bihang till riksdagens protokoll 1920■ 6 samt. 48 käft. (Nr 107.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

Jtcvisions
hommitterades
tillsättande.

Statsbokföringskommitténs arbete ledes närmast av dess verkställande ledamot.

Kommittén är uppdelad på fyra olika avdelningar, nämligen:

1) formuläravdelningen, som har att utarbeta förslag till nya bokföringsformulär

samt förslag till allmänna föreskrifter om medelsförvaltningen,

2) länsavdelningen, som har till uppgift att verkställa den formella

kontrollen av länens medelsredovisningar och i övrigt öva tillsyn å samt framställa

förslag beträffande länens bokföring och redovisningsväsende,

3) allmänna avdelningen, som har att granska de från de centrala

ämbetsverken och myndigheterna ingående räkenskaperna och rapporterna, samt

4) kansliavdelningen, som bland annat upprättar de s. k. belastningstabellerna,

handhar kommitténs expedition och ekonomi m. m.

Hos kommittén äro för närvarande anställda 3 avdelningschefer, varav en

kvinnlig, 8 manliga samt 22 kvinnliga assistenter och biträden, vartill komma tillfälliga

biträden samt å formuläravdelningen arbetande särskilda sakkunniga.

Förevarande fråga har varit föremål för ett omfattande utredningsarbete.

I juni 1912 uppdrog chefen för finansdepartementet efter därom

erhållet bemyndigande åt tvenne sakkunniga — de s. k. revisionskommitterade

— att inom departementet verkställa utredning och avgiva

förslag i syfte att åvägabringa ökad enhetlighet och effektivitet i statens

centrala räkenskaps- och revisionsväsen.

I det statsrådsprotokoll, vari frågan om de sakkunnigas tillkallande

behandlades, utvecklades, hurusom kontrollen över ihedelsförvaltningen

genom de underordnade revisionsorganen lede av bristande enhetlighet

och reda. De största olägenheterna vidlådde emellertid organisationen

av den centrala medelskontrollen, vilken vore förlagd till två skilda

ämbetsverk, statskontoret och kammarrätten. Å statskontorets riksbokslutsbyrå

skulle nämligen genom rikshuvudbokens upprättande utövas

budgetkontroll, medan kammarrättens revisionsavdelning hade att utföra

den kamerala granskningen av statsräkenskapen. Kammarrättens revisionsavdelnings

arbete avsåge emellertid alldeles samma område som

riksbokslutsbyråns och båda inriktades på ett och samma mål, nämligen

räkenskapskontrollen: å ena sidan riksbokslutsbyrån mera positivt genom

räkenskapernas samarbetande till en budgetredovisning samt deras undersökning

gent emot riksstaten ävensom kassakontroll, och å den andra

sidan revisionsavdelningen mera negativt genom räkenskapernas undersökning

i detalj emot verifikationer och författningar. Till olägenheterna

av splittringen av kontrollen komme, att till båda de nämnda ämbetsverken

förlagts uppgifter, som vore alldeles främmande för medelskontrollen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

11

Revisionskommitterade framlade i augusti 1913 betänkande med

förslag till inrättande av ett riksrevisionsverk. Häri framhölls bland

annat, hurusom under den nuvarande bristen på enhetlighet inom statens

revisionsväsen vissa grenar av statsförvaltningen vore underkastade flerdubbel

granskning, nämligen både av specialrevisioner och av kammarrättens

revision, andra grenar däremot endast av kammarrättens revision,

under det att vissa ingalunda oviktiga områden av förvaltningen genom

omständigheternas makt — huvudsakligen emedan under den stora splittringen

intet centralt ämbetsverk haft ansvaret för och sin uppmärksamhet

oavlåtligt fästat på, att revisionsorganen alltjämt fungerade tillfredsställande

— kommit att alldeles undgå granskning eller endast

underkastats en på all sakkunskap blottad siffergranskning. Det vore

uppenbarligen en angelägenhet av yttersta vikt att klarlägga, huru denna

ojämnhet skulle kunna undanröjas.

Att man på vissa områden av statsförvaltningen infört specialrevisioner,

hade utan tvivel mången gång haft sin grund i en känsla

av, att den centrala revisionen i kammarrätten saknade erforderlig kompetens

för att utöva en verkligen effektiv granskning av dessa områden.

Detta hade i sin ordning medfört, att kammarrättens revision i avseende

å de räkenskaper, som de underordnade revisionsorganen skolat granska,

fått benägenhet att nedsjunka till en helt ytlig och punktuell granskning.

Samtidigt hade emellertid ingen uppmärksamhet ägnats däråt, att de

luckor i granskningen, som lämnats av specialrevisionerna, kommit att

täckas av det centrala kontrollorganet.

Kommit^erade framhöllo vidare, att den centrala bokföringen endast

vore en del av den centrala finanskontrollen, i all synnerhet sedan denna

bokföring redan för största delen av statsförvaltningen ordnats och jämväl

för övriga delar av förvaltningen skulle ordnas så, att den tillika innefattar

en central kassakontroll. Budgetredovisning och kameral revision

kunde för den skull icke från varandra skiljas, om de skulle lämna ett

tillfredsställande resultat.

Enligt revisionskommitterades förslag skulle riksrevisionsverket

hava till huvudsaklig uppgift att utöva den centrala kontrollen å förvaltningen

av kronans och vissa andra allmänna medel och tillgångar,

avdöma därvid uppkommande anmärkningsmål, upprätta budgetredovisning

och rikshuvudbok samt tillse, att statens räkenskaps- och revisionsväsen

i sin helhet tillfredsställande funktionerade.

Enligt kommitterades mening skulle verket till en början icke

övertaga väsentligen andra åligganden än dem, som nu påvilade statskontorets

riksbokslutsbyrå och kammarrättens revisionsavdelning jämte

Revisiontkom•

mitterades

förslag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Utlåtande

av statskontoret

den

6 nov. 1913

Utlåtande

av kammarrätten

den

34 nov. 1913.

12 Statsutskottets utlåtande Nr 107.

anmärkningsmålens avdömande och vad därmed ägde omedelbart sammanhang.

Sedan emellertid det centrala revisionsverket hunnit fullt organiseras

och vunnit stadga, kunde nya uppgifter tillkomma. Dessa borde

i främsta rummet avse kontroll å specialrevisionerna inom statsförvaltningen

och å det sätt, varpå den lokala bokföringen verkställdes.

En bland ämbetsverkets främsta uppgifter skulle vara att utöva

ständig tillsyn därå, att statens räkenskapsväsen ändamålsenligt funktionerade

och att erforderliga förbättringar inom detsamma bleve vidtagna.

I det utlåtande över betänkandet, som infordrades från statskontoret,

anförde detta ämbetsverk, att det skulle vara till fördel för det

allmänna, om det centrala revisionsorganet kunde på ett mera verksamt

sätt övervaka statens hela räkenskaps- och revisionsväsen för att ingripa

till avhjälpande av bristfälligheter, där sådana på detta vidsträckta

område yppade sig, samt för att taga initiativ till förbättringar inom

samma område. Den erforderliga förstärkningen av den centrala revisionen

borde dock ej ske så, att statsförvaltningens verkningsförmåga i

något annat avseende äventyrades, vilket skulle bliva förhållandet, om

riksbokslutsbyrån utbrötes ur statskontoret. Ämbetsverket skulle nämligen

härigenom förlora den överblick över finansförvaltningen, som

det nu ägde, och bliva i avsaknad av en del av det material, som vore

behövligt vid besvarandet av ett flertal frågor, som plägade remitteras

till ämbetsverket.

Inom statskontoret förefanns en reservant, som i huvudsak tillstyrkte

förslaget under anförande, bland annat, att revisionens ställning

borde göras stark gent emot förvaltningen, som skulle revideras, att

fördenskull central revision icke borde uppdragas åt ämbetsverk med

huvudsakligen andra uppgifter, att ej heller den centrala revisionen borde

splittras på flera ämbetsverk och att således de båda nu befintliga

organen för den centrala revisionen, statskontorets riksbokslutsbyrå och

kammarrättens revisionsavdelning, borde utbrytas från de ämbetsverk,

av vilka de nu utgjorde delar, och förenas till ett riksrevisionsverk.

Kammarrätten, som jämväl hördes över förslaget, framhöll i sitt

utlåtande såsom anmärkningsvärt, att kommitterade ej inlåtit sig på

någon undersökning om och i vad mån de brister, som kunde vidlåda

vårt nuvarande revisionsväsen, kunde avhjälpas inom de bestående förhållandenas

ram, men framför allt ansåg kammarrätten, att bärande skäl

icke vore anförda för den föreslagna sammanslagningen av delar av två

s. 13 Kontrollera mot PDF

Btalsu/skottets utlåtande Nr 107.

13

ämbetsverk. Och kammarrätten betonade, att kommitterades organisationsförslag

under alla omständigheter inneburo en fara för, att den

kamerala revisionen komme att i vikt och betydelse sättas tillbaka för

budgetredovisningen och den därmed i sammanhang stående granskningen.

Den nuvarande organisationen av den centrala statsmedelskontrollen

vore enligt kammarrättens mening att föredraga framför kommitterades

organisationsförslag. Kammarrätten framhöll, att även om det kunde

vara sant, att såväl rikshuvudbokföringen och vad därmed ägde sammanhang

som den kamerala revisionen i egentlig mening till sitt syfte

gånge ut på kontroll däröver, att statens inkomster behörigen inflöte

och redovisades och att statens utgifter instämde med fastställda stater

och i övrigt givna föreskrifter, så vore dock denna kontroll av så olika

art och beskaffenhet, att den både kunde och lämpligen även borde uppdelas

på olika linjer. Fördenskull förelåge, enligt kammarrättens uppfattning,

ej heller någon nödvändighet av att sammanföra kontrollarbetet till ett

verk, utan kunde det såsom hittills väl fortgå inom skilda verk. Därvid

borde beaktas, framhöll kammarrätten, att ämbetsverket av hänsyn till sitt

övriga arbete — beskattnings-, mantalsskrivnings- och även fattigvårdsmåfen

— alltjämt behövde tillgång till taxerings- och mantalslängder,

vilket nu kunde ske utan omgång under pågående föredragning. Kammarrättens

huvudanmärkning i fråga om riksrevisionsverkets föreslagna

befogenheter och organisation riktade sig emot verkets domsrätt och

avsåg att påvisa, dels att domstolen ur rättsskipningssynpunkt skulle

bliva alltför svag, dels ock att verkets dubbelställning såsom domstol

och revisionsmyndighet skulle vara ägnad att väcka betänklighet. I förra

hänseendet hade kammarrätten understrukit behovet av att i anmärkningsmålens

avgörande deltaga domare med erfarenhet och vana vid även

annan administrativ rättskipning än blott anmärkningsmåls avdömande.

Kammarrätten yttrade emellertid ock, att kammarrätten lika med

kommitterade funne en reform i syfte att åvägabringa större enhetlighet

och effektivitet i statens revisionsväsen för visso önskvärd. Kammarrätten

uppdrog därför i sitt utlåtande vissa linjer för den omorganisation

av ämbetsverket, som jämväl efter dess uppfattning vore erforderlig.

Vad angår kammarrätten såsom domstol ifrågasattes endast, att de

nuvarande revisionskommissarierna skulle erhålla kammarrättsråds ställning.

Beträffande kammarrätten såsom revisionsmyndighet syntes däremot

behovet av en reform vara mera djupgående. Härutinnan föreslogs,

att revisionsärendena i allmänhet skulle av cheferna för vederbörande

revisionskontor föredragas för presidenten, som i dylika frågor skulle

ensam äga beslutanderätt. Kontorscheferna borde fördenskull erhålla

s. 14 Kontrollera mot PDF

Gransknings
sakkunniga.

Statskontorets

utlåtande den

20 mars 1914.

14 Statsutskottets utlåtande Nr 107.

samma ställning i avlöningshänsende som de nuvarande revisionskommissarierna,

varjämte det sannolikt bleve nödvändigt öka dessa tjänstemäns

antal. Den nu angivna ordningen förutsatte emellertid, att kammarrättens

president icke längre deltoge i avdömandet av anmärkningsmålen.

Med anledning av ämbetsverkens avvisande ställning blevo, jämlikt

Kungl. Maj:ts bemyndigande i november 1913, sakkunniga tillkallade

för att inom finansdepartementet biträda vid granskningen av förslaget

till inrättande av ett riksrevisionsverk och de mot samma förslag framställda

anmärkningarna samt avgiva det utlåtande och förslag, vartill

granskningsarbetet kunde föranleda.

Dessa s. k. granskningssakkunniga avgåvo sitt betänkande i februari

1914, vari inrättandet av ett riksrevisionsverk tillstyrktes. De sakkunniga

ansågo för sin del, att redan den omständigheten, att den centrala

revisionen och kontrollen å statens ekonomiska förvaltning vore uppdelad

mellan två skilda ämbetsverk, av vilka det ena — statskontoret

— dessutom hade sig anförtrott en omfattande och mångsidig medelsförvaltning

och företrädde statsverkets gemensamma kassa, pekade hän

pa ett förhållande, som krävde rättelse. En reform av kammarrätten

med dess många och olikartade uppgifter skulle enligt de sakkunnigas

uppfattning icke leda till önskat resultat.

Granskningssakkunniga förordade emellertid vissa modifikationer i

revisionskommitterades förslag.

För att för statskontoret minska olägenheterna av riksbokslutsbyråns

utbrytande ur ämbetsverket föreslogo sålunda granskningssakkunniga,

i olikhet med vad revisionskommitterade förordat, att bokföringen

av statsverkets giroräkning samt upprättandet av statsliggaren icke

skulle överflyttas till det nya verket utan kvarbliva i statskontoret. För

att tillgodose kraven på full sakkunskap vid avdömandet av anmärkningsmålen

i såväl rent juridiskt som förvaltningsrättsligt hänseende

föreslogo granskningssakkunniga inrättande av en särskild revisionsrätt,

vilken skulle till behandling och avgörande upptaga de anmärkningsmål,

som dit hänvisades av riksrevisionsverket. Domstolen skulle bestå

av fyra ledamöter, två från kammarrätten och två från riksrevisionsverket.

Aven vissa andra jämkningar i revisionskommitterades förslag

förordades av granskningssakkunniga.

Statskontoret, som sattes i tillfälle att yttra sig över det nya förslaget,

fann, att trots de av granskningssakkunniga föreslagna ändrin
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

15

gärna i revisionskommitterades förslag ett bortflyttande från statskontoret

av de å riksbokslutsbyrån befintliga arbetskrafter skulle medföra

svårigheter vid behandlingen av en mängd frågor, som just genom den

intima samverkan inom statskontoret mellan riksbokslutsbyrån och verkets

övriga avdelningar utan omgång kunde finna sin lösning. Då alltså

riksbokslutsbyråns utbrytande ur ämbetsverket skulle medföra allvarliga

olägenheter, avstyrkte statskontoret fortfarande förslaget i denna del.

En reservant inom statskontoret tillstyrkte i allt väsentligt förslaget.

lian framhöll, att riksbokslutsbyråns insikt och erfarenhet i

räkenskapsfrågor visserligen kunde genom meddelande av upplysningar

och råd utgöra ett stöd för de ämbets- och tjänstemän, som hade speciella

förvaltningsfrågor om hand, samt att riksbokslutsbyrån i stor utsträckning

varit anlitad i sådant syfte både av statskontorets övriga

byråer och av andra ämbetsverk, och att så säkerligen komme att bliva

även i framtiden. Men då de andra ämbetsverken förmått reda sig

med den hjälp, de erhållit från en utanför stående byrå, finge man icke

frånkänna statskontorets utgifts- och fondbyråer samma förmåga. Icke

ens hänsynen till statskontorets speciella ändamål borde således utgöra

något hinder för den ur allmännare synpunkter påkallade reformen.

Kammarrätten riktade sig i sitt i ämnet avgivna utlåtande mot

den av de granskningssakkunniga föreslagna ordningen för anmärkningsmålens

förberedande behandling samt den ändring i revisorernas ställning

och befogenhet, som skulle bliva en följd av att riksrevisionsverket

såsom sådant skulle besluta, huruvida framställd anmärkning skulle överlämnas

till revisionsrättens avgörande. Åven den föreslagna organisationen

av domstolen‘fann kammarrätten otillfredsställande, bland annat

emedan revisionsrätten skulle komma att sakna sammanhållning och

ledning. Kammarrätten, som fortfarande ansåg, att den av ämbetsverket

i dess första utlåtande angivna planen för reform av revisionsväsendet

skulle bliva till sina verkningar fullt tillfredsställande, avstyrkte

alltså även det nya förslaget. Om i allt fall det förutvarande sambandet

mellan kammarrätten och dess revisionsavdelning skulle upplösas,

så borde anmärkningsmålens handläggning och avdömande fortfarande

förbliva hos kammarrätten. De borde dit överlämnas på samma sätt

och i samma ordning, som föreskrivits för vissa andra revisionella anmärkningar.

Kammarrättens organisation såsom domstol borde ock förbliva

orubbad allenast med den ändring, att revisionskommissariernas

ställning förändrades till kammarrättsråds med revisionsrotel.

Kammarrättens

utlåtande

den 7 april

1914.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

Tillkallande

av sakkunniga

den 16 maj

1919.

Den 16 maj 1919 tillkallade slutligen efter erhållet bemyndigande

chefen för finansdepartementet särskilda sakkunniga,’ som skulle hava

att framlägga förslag till ett riksrevisionsverk. Beträffande de direktiv,

som lämnats för detta utredningsarbete, inhämtas av statsverkspropositionen,

att departementschefen, efter att hava redogjort för den föregående

utredningen i frågan, till statsrådsprotokollet angående de sakkunnigas

tillkallande anfört följande:

»Av den lämnade redogörelsen framgår, att, ehuru enighet torde

råda därom, att reformer äro av nöden för att åstadkomma sammanhållning

och effektivitet i det centrala räkenskaps- och revisionsväsendet,

meningarna äro helt motsatta rörande reformernas innehåll. Också föreligga

rätt så mångskiftande förslag i ämnet. Att under sådana förhållanden

träffa det riktiga valet är ingalunda lätt, och vanskligheten

ökas därigenom, att de skilda uppslagen, mer eller mindre, snarare hava

karaktären av program för frågans lösning än utgöra i detalj utförda

förslag till organisation av här ifrågavarande förvaltningsgrenar. Innan

definitivt förslag i frågan kan framläggas, återstår alltså ett arbete, som

är så krävande på grund av sin invecklade och speciell sakkunskap

fordrande beskaffenhet, att det icke synes med fördel kunna utföras av

de ordinarie arbetskrafter, som stå till finansdepartementets förfogande.

Jag nödgas därför ifrågasätta, att särskilda sakkunniga ånyo tillkallas

för denna frågas behandling. En dylik utväg torde jämväl av den

anledning vara önskvärd, att det synes mig angeläget, att man söker

utforma ett förslag, som förmår samla större enighet än de, som hittills

sett dagen. För egen del tilltror jag mig icke att kunna med bestämdhet

angiva riktlinjerna för den blivande organisationen; men jag anser

det böra undersökas, om icke lösningen kan vinnas på den vägen, att

ett riksrevisionsverk upprättas med noga begränsade, rent administrativa

uppgifter med avseende å statens centrala räkenskaps- och revisionsväsen.

Domsrätten i anmärkningsmål synes mig däremot böra bibehållas

i kammarrätten.

Jag förutsätter härvid, att de båda huvuduppgifter, som skola tillkomma

riksrevisionsverket, betraktas såsom likvärdiga, och betonar, att

vid verkets organisation noga bör tillses, att den kamerala revisionens

intressen bliva behörigen tillgodosedda.

Jag hämtar stöd för den meningen, att ett nytt verk bör inrättas

och att det ej är tillfyllest med förändringar inom de bestående ämbetsverken

av de förhållanden, som statsbokföringsreformens genomförande

redan föranlett i fråga om utvecklingen och organisationen av

statsbokföringskommittén, särskilt genom kimgörelsen den 21 december

W

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

17

1917 med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen. Genom

denna kungörelse tiar det nya statsbokföringssystemet införts i länens

räkenskaper, varvid stadgats, bland annat, att kassarapporter med därtill

hörande avskrifter av inkomst- och utgiftsjournaler samt inkomstoch

utgiftsböcker jämte verifikationer ävensom debiterings- och uppbörd

sredogörelser samt bötesredogörelser skola månatligen insändas till

statsbokföringskommittén, som har att granska samtliga ifrågavarande

räkenskapshandlingar i formellt hänseende, och att före den 1 maj påföljande

år överlämna desamma, utom kassarapporterna, till kammarrätten

för den detta ämbetsverk åliggande granskning. Den betydelsefulla

granskningsuppgift, som sålunda tillagts statsbokföringskommittén,

bär statskontoret icke sett sig i stånd att mottaga. Under dessa förhållanden

måste statsbokföringskommittén redan anses fungera i viss

mån såsom ett ämbetsverk. Redan med hänsyn härtill synes det mig

nödvändigt, att snarast ett avgörande bliver träffat, huru det centrala

räkenskaps- och revisionsväsendet skall organiseras. Jag förutsätter

sålunda, att de uppgifter, som nu tillkomma statsbokföringskommittén,

skola överflyttas på ett blivande riksrevisionsverk och att i organisationsplanen

skola ingå förslag jämväl angående statsbokföringskommitténs

avveckling.»

De sakkunniga framlade i december 1919 förslag till det nya ämbetsverkets

organisation ävensom till stat för verket. Förslaget, som i

huvudsak ligger till grund för statsverkspropositionens framställning i

ämnet, har av de sakkunniga sammanfattats sålunda.

»Det nya ämbetsverket skall utöva ständig tillsyn därå, att statens

räkenskaps- och revisionsväsen ändamålsenligt funktionerar och

att erforderliga förbättringar inom detsamma varda vidtagna. I detta

syfte skall riksrevisionsverket efter samråd med vederbörande ämbetsverk

eller myndigheter fastställa formulär för deras räkenskaper och

övriga redovisningshandlingar samt meddela föreskrifter om sättet för

räkenskapsposternas behöriga bokföring och verificerande.

Ämbetsverket skall utöva den centrala kontrollen å statens inkomster

och utgifter samt å förvaltningen av statsförmögenheten ävensom

i övrigt handlägga ärenden, vilka äga samband med denna

kontroll.

Riksrevisionsverket skall med uppmärksamhet följa utvecklingen

inom de områden, som äro föremål för dess verksamhet, samt hos

Kungi. Magt föreslå erforderliga ändringar i de författningar och föreskrifter,

vilkas tillämpning det tillkommer verket att kontrollera, ävenBihancj

till riksdagens protokoll 1920. 6 saml. 48 höft. (Nr 107.) 3

Förslagets

innebörd.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

som avgiva förslag till de nya bestämmelser eller andra åtgärder, vilka

ämbetsverket på grund av gjorda iakttagelser funnit vara av behovet

påkallade.

'' Revisionen och därmed sammanhängande uppgifter.

Ämbetsverket skall tillse, att de räkenskaper och redovisningshandlingar,

vilka jämlikt särskilt meddelade bestämmelser skola till ämbetsverket

avgivas av statsmyndigheter, statstjänstemän och statsunderstödda

inrättningar ävensom av korporationer och enskilda, som erhålla

anslag av statsmedel mot redovisningsskyldighet, bliva vederbörligen

granskade.

Granskningen skall avse att kontrollera, förutom redogörelsernas

överensstämmelse med fastställda formulär samt deras riktighet till siffran,

att inkomsterna uppburits och redovisats samt utgifterna verkställts och

bokförts i enlighet med riksstat, utfärdade författningar och specialstater,

ävensom att i övrigt vid förvaltningen av kronans medel och’andra tillgångar

gällande föreskrifter blivit följda samt nödig sparsamhet och

statens bästa iakttagits.

Riksrevisionsverket äger att i fall av behov bestämma, att revisionen

skall verkställas inom det redovisande verkets lokaler.

Beträffande vid granskningen påvisade felaktigheter — de må avse

formella förfoganden eller oriktiga medelsdispositioner eller eljest —

skall riksrevisionsverket äga att meddela vederbörande dels i bokföringshänseende

erforderliga föreskrifter, dels även anvisningar om det sätt,

varpå rättelse skall ske.

Om en anmärkning rör sig om belopp av så ringa storlek, att

sakens utredning och beivrande anses vålla mera arbete och kostnad än

som motsvarar beloppet, må ämbetsverket på framställning av vederbörande

granskare kunna låta frågan om krav i anledning därav förfalla.

Vid fattande av dylikt beslut bör emellertid tagas hänsyn till

föreliggande omständigheter, såsom om beloppet representerar en tid

efter annan återkommande utgift, om i en och samma räkenskap förekommer

mer än en dylik utgift eller om principiella skäl till anmärkning

kunna anses föreligga.

Då riksrevisionsverket efter skriftväxling med vederbörande och i

övrigt verkställd utredning finner, att medel, som utbetalats, böra återbäras

eller att medel, som skolat inflyta, icke influtit eller att persedlar

icke behörigen redovisats, och om i sådant fall vederbörande icke ställer

sig riksrevisionsverkets anvisning till efterrättelse, skall talan genom

därtill av ämbetsverket förordnad tjänsteman utföras inför kammarrätten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

1!)

Vanligtvis lärer riksrevisionsverket komma att meddela sådant förordnande

åt den revisor, inom vilkens revisionslott anmärkningen uppkommit,

Denne väcker därefter talan i en till kammarrätten ställd

skrivelse, åtföljd av hela den utredning, som i ärendet åvägabragts i

riksrevisionsverket och på grund av vilken verket fattat sitt beslut

om talan.

Den process, som därefter skall förekomma inom kammarrätten,

torde komma att följa de former, som därför äro givna.

Sedan kammarrättens utslag meddelats, må riksrevisionsverket i

händelse av befogenhet förordna någon sin tjänsteman att överklaga

detsamma hos regeringsrätten.

Då laga kraftvunnet utslag föreligger, skall riksrevisionsverket

vaka däröver, att utdömda medel inflyta och varda redovisade ävensom

att persedlar i föreskriven ordning uppdebiterats. Hos ämbetsverket

skall förty föras aktoratsbok.

Därest i andra fall än nu är sagt vid granskningen inom riksrevisionsverket

någon oriktighet påträffas, som ej kan av detta ämbetsverk

avhjälpas, skall riksrevisionsverket överlämna ärendet till vederbörande

ämbetsmyndighet för laga åtgärd.

Riksrevisionsverket må hos de myndigheter, tjänstemän och institutioner,

vilkas räkenskaper skola granskas inom ämbetsverket, låta

verkställa inventeringar av kassor, värdehandlingar och förråd samt

undersökningar rörande redovismngsväsendet ävensom inhämta de underrättelser

i övrigt rörande förvaltningen och kontrollen dåra, som för

utförande av verkets åligganden kunna erfordras.

Inventeringsförrättare skall till riksrevisionsverket avgiva berättelse

över sina iakttagelser inom tid, som av verket bestämmes. Den, som

verkställer förrättning av ifrågavarande slag, må icke vara gäst hos den,

vilkens förvaltning är föremål för undersökning.

Riksrevisionsverket skall tillse, att revisionen vid de ämbetsverk,

inom vilka företages granskning av underordnade myndigheters redogörelser,

utföres på sådant sätt, att, med hänsyn jämväl till granskningen

inom riksrevisionsverket, betryggande kontroll förefinnes. Därest

vederbörande ämbetsverk förklarar sig icke kunna följa de direktiv, som

riksrevisionsverket i sådant hänseende meddelat, äger detta verk inberätta

förhållandet för Kungl. Maj:t.

Det skall åligga riksrevisionsverket att vid förefunnen balans hos

redogörare, vars räkenskap skall inom ämbetsverket granskas, avgiva

av vederbörande begärd utredning angående balansens belopp, tiden då

densamma uppkommit samt övriga omständigheter, vilka inom riksrevi
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

sionsverket kunna utrönas och äro av betydelse för utförande såväl avsjälva

balansmålet som av mål angående betalningsskyldighet på grund

av borgen för redogöraren. Det åligger jämväl ämbetsverket att i fråga

om åtal mot ämbets- och tjänstemän för fel och försummelser i avseende

å såväl uppbörden, förvaltningen och redovisningen av de under

ämbetsverkets granskning hörande medel som ock kontrollen och tillsynen

därvid meddela det utlåtande, som för åtalets utförande kan erfordras.

Bokföring såligganden m. in.

Inom riksrevisionsverket skall för varje månad verkställas central

bokföring på grund av de från vederbörande myndigheter inkommande

kassarapporter samt uppgifter rörande statens inkomster och utgifter

enligt riksstaten. Kassarapport för hela statsverket jämte sammandrag

över de å riksstatens inkomsttitlar influtna beloppen ävensom huvudtitelvis

upprättade sammandrag över belastningen å riksstatens särskilda

utgiftsanslag skola månatligen avlämnas till chefen för finansdepartementet,

varjämte sammandrag över belastningen å utgiftsanslagen under

varje huvudtitel skall månatligen avlämnas till vederbörande departementschef,

åtföljt av det yttrande däröver, vartill riksrevisionsverket finner

anledning.

På grundval av den månatliga bokföringen skall riksrevisionsverket

senast den 1 april upprätta samt till Kungl. Maj:t i två exemplar insända

budgetredovisning för det nästförflutna året jämte revisionsberättelse.

Det åligger vidare ämbetsverket att årligen, i enlighet med det

formulär, som av Kungl. Maj:t är eller varder fastställt, uppgöra och så

fort ske kan avsluta rikshuvudbok, utvisande statsverkets samtliga tillgångar,

inkomster och utgifter, ävensom att till trycket befordra och

till Kungl. Maj:t insända ett i enlighet med särskilt meddelade bestämmelser

avfattat utdrag av rikshuvudboken.

Riksrevisionsverket skall månatligen, varje gång för en tid av tre

månader framåt, verkställa beräkningar rörande statsverkets kassainkomster

och utgifter, vilka beräkningar månatligen tillställas finansdepartementet,

statskontoret, fullmäktige i riksgäldskontor, fullmäktige i

riksbanken samt, under riksdagstiden, stats-, banko- och jordbruksutskotten.

Det åligger riksrevisionsverket att å den löpande kronouppbörden

utöva kontroll genom granskning av de från länen och Stockholms stad

inkommande årliga bevillningssammandrag, varöver ett generalsammandrag

skall upprättas för att genom riksrevision sverkets försorg från

trycket utgivas och med allmänna tidningarna utdelas.

Riksrevisionsverket skall årligen till Kungl. Maj:t avgiva: före den

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

21

1 april arbetsberättelse för nästföregående året, innehållande arbetsförteckningar

ävensom uppgift å de ärenden, som till verket inkommit men

icke före årets utgång hunnit slutbehandlas; samt före den 15 december

förslag till beräknande av statsverkets inkomster vid nästföljande statsreglering

ävensom upplysningar rörande förhållanden i övrigt av beskaffenhet

att böra bringas till Kungl. Maj:ts kännedom i och för uppgörande

av proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd och

behov.

Riksrevisionsverket skall tillhandagå riksdagens statsutskott och

revisorer med nödiga upplysningar, räkenskaper och handlingar samt

tillhandahålla cheferna för statsdepartementen de upplysningar, vilka av

dem kunna infordras rörande statsverkets inkomster och utgifter m. m.,

som därmed äger sammanhang.

Organisation.

Riksrevisionsverkets styrelse utgöres av en generaldirektör, såsom

chef för verket, och tre revisionsråd, såsom ledamöter i styrelsen och

chefer, var för sin byrå, nämligen eu för riksbokslutsbyrån, tillika kanslibyrå,

en för första revisionsbyrån och en för andra revisionsbyrån.

Hos ämbetsverket äro anställda sex revisionskommissarier, därav

en tjänstgör å riksbokslutsbyrån, en å första revisionsbyrån och fyra

äro chefer för var sitt av andra revisionsbyråns fyra kontor, en registrator

och aktuarie samt revisorer, biträden och vaktmästare till i stat

bestämt antal, varjämte extra ordinarie personal må av verket antagas.

Revisionskommissarierna och revisorerna äro skyldiga att tjänstgöra

å den särskilda befattning inom vederbörlig grad, där riksrevisionsverket

till befordrande av arbetets oavbrutna gång finner vederbörande

lämplig och behövlig; och skall fördenskull fullmakt å beställning inom

ifrågavarande lönegrader avse icke viss tjänst utan tjänst i riksrevisionsverket

i allmänhet inom vederbörlig grad.

De särskilda byråerna inom riksrevisionsverket hava i allmänhet

till åliggande:

riksbokslutsbyrån, tillika kanslibyrå:

att bearbeta de räkenskaper och redovisningshandlingar, vilka skola

ligga till grund för den ämbetsverket åliggande centrala bokföringen,

de månatliga sammanställningarna, budgetredovisningen och rikshuvudboken;
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

att fullgöra riksrevisionsverkets åligganden i avseende å den centrala

bokföringen;

att upprätta förslag till den beräkning av statsverkets inkomster

m. m., som ämbetsverket skall avgiva till Kungl. Maj:t;

att mottaga och sammanställa de årliga statistiska tablåerna över

statens produktiva fonder;

att mottaga och registrera de till verket ingående handlingar samt

vaka däröver, att räkenskaperna på föreskrivna tider inkomma; samt

att handlägga de ärenden, som avse personalens avlöning och

verkets ekonomi;

första revisionsbyrån:

att verkställa fullständig formell och bokföringsteknisk samt siffermässig

(kalkulatorisk) granskning av samtliga till riksrevisionsverket

ingående räkenskaper och redovisningshandlingar;

att utöva noggrann tillsyn därå, att likvider mellan ämbetsverk

och myndigheter varda i vederbörlig ordning verkställda;

att handlägga ärenden, som avse utfärdandet av föreskrifter beträffande

bokföringen hos de ämbetsverk och myndigheter, vilkas räkenskaper

det tillkommer riksrevisionsverket att granska;

att upprätta förslag till räkenskapsformulär och blanketter;

att besvara av redogörare och bokförare samt ämbetsverk och

myndigheter framställda förfrågningar beträffande bokföringstekniken; samt

att i övrigt utöva en allmän tillsyn beträffande räkenskapsväsendet;

andra revisionsbyrån:

att förrätta granskning av alla till ämbetsverket inkommande

räkenskaper och redovisningshandlingar, i den mån sådan granskning

icke verkställes å övriga byråer;

att handlägga ärenden rörande revisionen inom andra ämbetsverk;

att vaka över att medel, som skola i följd av anmärkningar inflyta,

varda redovisade samt att föra aktoratsboken;

att vid yppade konkurser och i följd av utfärdade årsstämningar

vidtaga erforderliga åtgärder för bevakande av kronans eller det allmännas

fordringar och för beredande av säkerhet för desamma, därest

något fordringsbelopp i följd av anmärkningar mot inkomna räkenskaper

må vara att bevaka, och för sådant ändamål, därest granskningav

vederbörlig räkenskap ännu icke ägt rum, föranstalta, att sådan

varder, så fort ske kan, verkställd; samt

att verkställa de verket åliggande utredningar beträffande balanser

och anställande av reservationskrav hos skattskyldiga.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

23

I fråga om den inverkan genomförandet av det förslag, vars innebörd

nu angivits, skulle utöva å kammarrättens och statskontorets åligganden

och personal hava de sakkunniga ansett följande böra särskilt

betonas:

Genom detta förslag göres ingen rubbning i kammarrättens nuvarande

åligganden i avseende å:

a) anmärkningar, som till kammarrätten överlämnas dels från överrevisorer

vid statens affärsdrivande verk eller andra statsinstitutioner,

dels från fångvårdsstyrelsen, dels ock från revisorerna av förmyndarekammarens

i Stockholm räkenskaper och förvaltning;

b) besvär rörande förvaltningsmyndigheternas beslut i anmärkningsoch

redogörelsemål ävensom rörande utslag av konsistorierna eller av

dem och Konungens befallningshavande gemensamt i fråga om orätt

förvaltning eller bristande redovisning av vissa medel;

c) avkortnings-, avskrivnings-, restitutions- och reskontreriugsmål;

d) balans- och därmed sammanställda mål samt tvister angående

betalning på grund av borgen för kronans uppbördsmän.

Förevarande förslag betingar icke, såsom ett tidigare förslag, överflyttning

till det nya verket av ett kammarrättsråd och advokatflskalen

samt eu amanuens å kansliet och en å aktuariekontoret. Den för kammarrättens

nuvarande dömande verksamhet avsedda personalen — inklusive

nuvarande revisionskommissarier, vilka äro domare — blir, vid bifall till

nu föreliggande förslag, fullkomligt orubbad. Överflyttas skola endast''

revisionsavdelningens samtliga befattningshavare samt 3 vaktmästare.

Ej heller göres — såsom i ett tidigare förslag — någon rubbning i

statskontorets nuvarande åligganden beträffande:

a) moträkningen mot och den dagliga kontrollen å statsverkets

giroräkning och därmed sammanhängande uppgifter;

b) upprättande av statsliggaren och dess tryckning;

c) upprättande och utfärdande av länsstaterna;

d) granskningen av de hos länsstyrelserna utförda uträkningarna å

ersättning för rustning och rotering.

Vad angår avgivandet av inkomstberäkningen för statsverkspropositionen,

innebär vårt förslag, att denna beräkning skall verkställas och

avgivas av riksrevisionsverket.

I fråga slutligen om överflyttning från statskontoret till riksrevisionsverket

av tjänstebefattningar medför ett bifall till vårt förslag att

av riksbokslutsbyråns personal överflyttas: statskommissarien å denna

byrå, 2 förste revisorer, i det nya verket benämnda revisionskommis
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

Departements
chefen.

sarier, 3 revisorer, 1 extra revisor, byråns amanuenser utom en, 2 kvinnliga

biträden, därav 1 å extra stat, och 2 vaktmästare.

1 revisor, 1 amanuens och 3 kvinnliga biträden måste kvarbliva

i statskontoret för fullgörande av de riksbokslutsbyråns nuvarande

åligganden, vilka fortfarande skola tillhöra statskontoret.»

Chefen för finansdepartementet har i statsrådsprotokollet sammanfattat

skälen för en reform av den centrala räkenskapskontrollen sålunda

:

»En tillfredsställande kontroll å statens finansförvaltning synes

mig ej kunna ernås med utnyttjande i oförändrad form av de av varandra

helt oberoende statsorgan, genom vilka nämnda kontroll nu utövas.

Ej heller kunna partiella reformer inom den nuvarande organisationens

ram med fördel vidtagas eller mindre ombildningar av de

ämbetsverk, som nu hava denna kontroll sig anförtrodd, ifragasättas.

En omgestaltning av revisionsorganen påkallas alldeles särskilt

av nödvändigheten att fullfölja de syften, som uppburit den av Kungl.

Magt påbjudna omläggningen av statens räkenskapsväsen, vilken närmar

sig sin fullbordan.

Man måste genom enhetlighet i ledningen för framtiden betrygga

det snabbare och säkrare räkenskapsavläggande och den möjlighet till

en ständig överblick av budgetväsendet, som statsbokföringsreformen

medfört. Utan en omorganisation av revisionsväsendet, så att den kamerala

ej mindre än den formella granskningen kan följa de linjer, efter

vilka det centrala sammanförandet av de lokala räkenskapsposterna är

uppbyggt, skulle förvisso många av de fördelar, man velat vinna med

statsbokföringsreformen, alldeles utebliva.

Med de för det nya redovisningssystemet utmärkande månatliga

avslutningarna av räkenskaperna och kassarapporterna, sådana de blivit

av statsbokföringskommittén inrättade och ordnade omkring statsverkets

giroräkning såsom den centrala kassan, vinnes, bland .annat, översikt

av inkomsternas tillflöde och anslagens belastning månad efter månad

och på grundval härav kan under året eu fortlöpande budgetkontroil

byggas. Så länge kassarapporterna icke åtföljas av verifikationer, vilka

kunna underkastas granskning mot rapporterna, föreligger emellertid

icke full visshet, att rapporternas uppgifter äro tillförlitliga. Om revisionen

kan fortgå samtidigt med och i nära anknytning till den centrala

bokföringen, kunna budgetposterna redan under årets lopp i det väsentliga

justeras så, att budgetredovisningen, då den kort efter årets

slut sammanfattas, bliver fullt rättvisande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

27,

Det måsto därför ordnas så, att åtminstone den del av revisionen,

som avser räkenskapernas budgetenlighet och formella beskaffenhet, organiseras

för månatlig överarbetning av räkenskapsmaterialet och anknyter

sig så nära som möjligt till den centrala bokföringen. För ett

så betydande förvaltningsområde som länsstyrelsernas har sådan månatlig,

mot verifikationer och räkenskapsutdrag verkställd revision också

genomförts inom statsbokföringskommittén och visat sig fungera väl.

Denna kommitté granskar på enahanda sätt jämväl andra — ehuru

mindre omfattande — förvaltningar, nämligen kommerskollegium, veterinärhögskolan,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, lotsstvrelsen, nationalmuseum

samt institutet för blinda.

Genom att revisionen enligt systemet för månatlig granskning kan

verkställas redan månaden efter det förvaltningsåtgärderna vidtagits,

kan det i tid förekommas, att fel insmyga sig i förvaltningen och oriktiga

principer tillämpas. Vad detta betyder icke endast för förvaltningsverksamhetens

nöjaktiga anordning i allmänhet, utan även och i all synnerhet

för möjligheten att uppbygga budgetredovisningen på vederbörligen

tillrättalagda räkenskaper säger sig självt.

Det krav, som de förvaltande ämbets- och tjänstemännen kunna

med fullt fog uppställa, att så snart som möjligt erhålla decharge för

sina åtgärder, kan vid genomförd månadsgranskning jämväl tillmötesgås.

Enligt nuvarande system för revisionen inträffar det däremot alltjämt,

att anmärkningar framställas ända till 4 å 5 år efter det lörvaltningsåtgärderna

ägt ruin. Olägenheterna i en sådan ordning äro uppenbara.

Man måste emellertid jämväl för framtiden räkna med såväl årssom

månadsräkenskaper. Olägenheter härav framträda givetvis, men

de äro dock ur här f örevarande synpunkt mindre än vad till en början

kan befaras. Dels komma nämligen årsräkenskaperna att huvudsakligen

utgöra en enkel sammanfattning av månadsredovisningarna. Så är för

närvarande förhållandet med länens räkenskaper och övriga huvudförvaltningars

räkenskaper i avseende å den kontanta medelsförvaltningen.

Dels utgöras de redovisningar i övrigt, som skola upprättas endast per

år, oftast av redan nu självständiga räkenskapsserier, exempelvis förrådsredovisningar

av olika slag.

Emellertid föranleder denna uppdelning av statsmedelsredovisningarna

i dels månadsräkenskaper, vilka åtfölja kassarapporterna, dels

årsräkenskaper, att man icke kan tänka sig en för alla räkenskaper fullt

likformig revisionsordning. Man blir nödsakad att ordna dels en över

hela året mera jämnt fortlöpande och till förvaltningsåtgärderna tidigare

anknuten revision, byggd på månadsräkenskaper och kassarapporter, dels

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 samt. 48 Käft. (Nr 107.) 4-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

en senare revision, förrättad å årsräkenskaperna. I den mån som statsbokföringsreformen

hinner fullt genomföras kommer emellertid månadsrevisionen

att omfatta den ojämförligt största delen av statsmedelsredovisningarna.

I samband härmed blir det också möjligt att genom den månatliga

granskningen av kassarapporter och månadsredovisningar få fullständig

kontroll å budgetredovisningen, något som hittills saknats.

Med införandet av månatlig granskning följer emellertid ytterligare

en fördel, nämligen att det därigenom bliver möjligt att succesivt under

årets lopp utarbeta och samtidigt med budgetredovisningen avgiva en

revisionsberättelse beträffande granskningen av i stort sett samma räkenskaper,

som de, vilka budgetredovisningen omfattar. Förhållanden, som

av räkenskapstekniska skäl icke kunnat bliva detaljmässigt klarlagda i

budgetredovisningen, kunna mer ingående behandlas i revisionsberättelsen.»

Efter att hava framhållit, hurusom brister i avseende å revisionsväsendet

för närvarande göra sig gällande i åtskilliga hänseenden, har

departementschefen vidare anfört:

»En angelägen uppgift måste då vara att anordna ett systematiskt

och gemensamt planlagt samarbete mellan olika revisionsinstanser, varigenom

icke endast kontrollens effektivitet kan säkrare betryggas, måhända

också höjas, utan även nödig- ekonomisering med arbetskrafter ernås.

. Söker man förklaringen till de otillfredsställande förhållanden inom

revisionsväsendet, som nu blivit berörda, framstår det såsom naturligast

att hänföra dem till brister inom själva organisationen. Det är naturligt,

om under den stora splittringen av revisionsverksamheten intet centralt

ämbetsverk ansett sig uppbära hela ansvaret för och äga skyldighet att

uppmärksamma, huruvida den revisionella kontrollen å statsförvaltningen

fungerat i sin helhet tillfredsställande.

_ Vill man eftersträva garantier för att på området för den statsrevisionella

kontrollen system och enhetlighet bliva i framtiden rådande,

varförutan effektiviteten måste bliva lidande, synes det nödvändigt att

organisatoriskt låta revisionen framträda som en självständig statsfunktion,

att skänka densamma ett ledande organ med förutsättningar framförallt

genom homogeniteten i sin verksamhet att representera strävanden

och behov, som vid varje tillfälle äga aktualitet inom revisionsväsendet,

samt med vilja och kraft att emot andra intressen göra dess rättmätiga

anspråk gällande.»

För egen del har chefen för finansdepartementet yttrat följande:

»Da jag haft att taga ställning till frågan om inrättandet av ett

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

27

särskilt verk för räkenskaps- och revisionsväsendet, har jag visserligen

icke kunnat undgå att känna betänksamhet mot att förorda upprättandet

av ett nytt centralt ämbetsverk av den betydande omfattning här är

i fråga.

Kunde de uppgifter, som skulle vara det nya verket förelagda, på

ett fullt ändamålsenligt sätt lösas inom ramen av bestående förvaltningsorganisation,

skulle en sådan lösning av mig med tillfredsställelse tillstyrkas.

Någon dylik utväg av ens någorlunda acceptabel beskaffenhet synes

mig emellertid icke föreligga. Därest statsmakterna icke, efter det att

frågan om det centrala räkenskaps- och revisionsväsendets ordnande så

länge utretts, vilja samla hela denna del av den centrala administrationen

i ett särskilt fristående verk, måste ju antingen tanken att bringa

enhetlighet och reda på det förevarande området uppges eller ock den

ifrågavarande centrala kontrollen utövas inom någon redan befintlig

central myndighet.

Då ingen lärer ifrågasätta att överföra den formella räkenskapskontrollen

och budgetredovisningen till kammarrätten, finnas egentligen

blott tvenne möjligheter. Den ena är att låta det ifrågasatta verket

flytta in i statskontoret som en avdelning av detta redan nu mycket

störa ämbetsverk. Den andra är att låta statsbokföringskommittén

fortsätta att fungera som ett ämbetsverk vid sidan av de officiellt erkända.

Att låta statskontoret övertaga ett riksrevisionsverks uppgifter

synes vara eu praktiskt oframkomlig väg, även om man skulle uppgiva

tanken att på ett håll förena den formella och den kamerala räkenskapsgranskningen

och inskränka sig till att lägga in den nuvarande statsbokföringskommittén

uti statskontorets organisation. Enligt vad jag erfarit

måste ett ämbetsverk av sådan omfattning anses alltför svårt att administrera.

Därtill kommer, att, då jämväl statskontorets egna räkenskaper

skola undergå granskning, anordningen skulle innebära den obestridliga

egendomligheten, att en avdelning av statskontoret skulle utöva kontroll

över verket. Eu sådan lösning anser jag mig icke kunna tillråda.

Att i stället låta statsbokföringskommitténs arbete fortgå som hittills

kan jag heller icke förorda. Denna sedan år 1902 arbetande kommitté

har av Kungl. Maj:t med riksdagens vetskap och medgivande tilllagts

sådana befogenheter, att den redan intager ett centralt verks ställning

inom administrationen. Ett betydande antal räkenskapsförande

verk och myndigheter äro redan underkastade statsbokföringskommitténs

direkta kontroll och äro förpliktade att följa därifrån utfärdade före
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

skrifter. Den liar beklätts med uppdrag att i stor omfattning verkställa

den centrala bokföringen och är i färd att, efter riksdagens önskan,

genomföra statsbokföringsreformen.

Ett sådant tillstånd är i längden ohållbart. Ån mer egendomligt

skulle det givetvis komma att gestalta sig, om den kamerala revisionen

nu på ett eller annat sätt skulle anknytas till den i statsbokföringskommittén

pågående räkenskapsgranskningen. Det lärer väl icke ens

kunna ifrågasättas att bekläda en kommitté med befogenheter av denna

art. De betydande fördelar, som äro att vinna genom att sammanknyta

räkenskapsgranskningens tvenne huvuddelar, skulle uppenbarligen vid

sådant förhållande få tillspillogivas.

Att nu undanskjuta frågan om statsbokföringskommitténs avveckling

genom att ytterligare uppskjuta frågan om det centrala räkenskapsverkets

inrättande kan, synes det mig, endast innebära, att statsmakterna

om ett år ånyo få taga ställning till frågan. På ett dylikt uppskov står

intet att vinna, men väl torde det menligt inverka på ett snabbt och

säkert genomförande av statsbokföringsreformen. Särskilt med hänsyn

till den av olika skäl starkt motiverade omläggningen snarast möjligt

av budgetåret anser jag det innebära allvarliga nackdelar, om frågan

nu skulle ånyo skjutas åt sidan. Ty det är av vikt att, då budgetårets

omläggning skall ske, det centrala räkenskapsväsendet hunnit erhålla eu

fast organisation.

Jag anser mig böra till sist uttryckligen betona, att det mera är i

formell än i reell mening det härvidlag kan talas om inrättandet av

ett nytt verk. Det nya verkets beståndsdelar finnas redan: statsbokföringskommittén,

riksbokslutsbyrån i statskontoret och kammarrättens

revisionsavdelning. Frågau gäller alltså i grunden endast, huruvida den

centrala räkenskapskontrollen fortfarande skall åligga tre institutioner,

av vilka en är organiserad som kommitté och vars utgiftsstat därmed

icke är underkastad riksdagens prövning, eller om en enhetlig organisation

skall åstadkommas av de ifrågavarande administrativa organen.

Då fördelarna av en enhetlig organisations åstadkommande kunna

ernås utan ökad kostnad för statsverket — — — tvekar jag icke att

tillstyrka framläggandet för innevarande års riksdag av förslag om inrättandet

av ett centralt verk för räkenskaps- och revisionsväsendet.»

Från det av de senast tillkallade sakkunniga framlagda förslaget innebär

den i statsverkspropositionen gjorda framställningen endast mindre avvikelser.

Här torde endast böra erinras om att verkets benämning av Kungl.

Maj:t föreslagits till riksräkenskapsverket i stället för riksrevisionsverket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

2!)

På därom i vederbörlig ordning framställd begäran hava utlåtan- utlåtanden av

n 0 ” nrwitifnrtuiU.

gen icke varit i tillfälle att så helt överblicka frågan, som för avgivande

av ett sådant uttalande skulle erfordras. Men av det framlagda förslaget

har armé förvaltningen icke kunnat bliva övertygad om verkets

behövlighet. Förslaget innefattar enligt arméförvaltningens mening icke

tillräcklig saklig utredning. Det har fördenskull synts ämbetsverket

önskvärt att frågan, innan den definitivt avgöres, ännu eu gång göres

till föremål för utredning.

Marinförvaltningen har uttalat, att inrättandet av det föreslagna

riksräkenskapsverket icke för marinförvaltningens del synes medföra

några olägenheter. Tre reservanter hava ansett, att marinförvaltningen

bort tillstyrka inrättandet av verket ifråga, under uttalande tillika av

den önskan, att marinens nuvarande revision måtte snarast möjligt

överföras till det nya ämbetsverket. Två ledamöter hava ur allmänna

synpunkter funnit inrättandet av det föreslagna verket vara opåkallat.

Att behov av större enhetlighet och effektivitet i avseende å den utskottets

centrala kontrollen över statsmedelsförvaltningen föreligger, synes utskottet

vara till fyllest ådagalagt. Den ifrågavarande kontrollen• utövas

för närvarande av tre olika statsorgan: statskontoret, kammarrätten och

statsbokföringskommittén. Det har visserligen anförts, att utan svårigheter

eu bestämd åtskillnad skulle kunna göras mellan de olika slag

av kontroll, som tillkomma nämnda myndigheter. Av de utredningar,

som verkställts, har utskottet emellertid bibringats den uppfattningen,

att så icke kan anses vara förhållandet. Det har tvärtom gjort sig

gällande helt olika uppfattningar om vad som bort konstateras genom

den av statskontoret vid budgetredovisningens upprättande utövade

budgetkontrollen och vad som bort beivras vid den av kammarrätten

verkställda kamerala revisionen. Intet tvivel lärer heller råda därom, att

den formella granskning, som genom statsbokföringskommittén utövas

å de till kommittén ingående räkenskaperna och som innebär dels tillsyn

å att räkenskaperna äro i formellt hänseende riktiga samt att inkomster

och utgifter förts å vederbörliga titlar, dels ock granskning av

att veriliceringen av inkomster och utgifter är fullständig och riktig,

tjänar såväl rikshuvudbokföringens som den kamerala revisionens intressen.

Den nuvarande ordningen lider emellertid även av andra brister,

avgivits dels av

den över Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställnm

arméförvaltningen, dels ock av marinförvaltningen. !

(Bil. A och B)

Arméförvaltningen har icke velat bestämt uttala sig om behövligheten

av ett ämbetsverk av den föreslagna typen, enär arméförvaltnin
-

armtlförvaltnintjen

och

marinförvaltningen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

i det att beträffande vart och ett av de organ, som nu hava att taga

befattning med den centrala medelskontrollen, mindre tillfredsställande

förhållanden råda.

Att rikshuvudboken upprättas av statskontoret, som förvaltar en

avsevärd del av statskapitalet, medför den olägenheten, att ämbetsverket

vid utövandet av budgetkontrollen å andra myndigheter blir bundet av

hänsyn till den förvaltning, ämbetsverket självt handhar. Olämpligheten

härav är så mycket större, som någon efterföljande kontroll å riksbokslutet

icke företages frånsett den granskning, som kan utföras av riksdagens

revisorer.

Beträffande den av kammarrätten utövade revisionen har detta

ämbetsverk själft erkänt behovet av mera djupgående reformer av

revisionens ledning. Det torde ock vara uppenbart, att med den nuvarande

organisationen av ämbetsverket revisionens speciella synpunkter

hava svårt att i vederbörlig grad göra sig gällande.

Vad slutligen angår statsbokföringskommittén, har denna tydligen

genom omständigheternas makt kommit att erhålla uppgifter, som endast

böra tillkomma ett fast organiserat ämbetsverk. Detta gäller icke blott

den direkta räkenskapskontrollen utan även den centrala bokföring och

den allmänna tillsyn å räkenskapsväsendet, som utövas genom kommittén.

Med hänsyn till det genom statsbokföringskommittén bedrivna

reformarbetets betydelse för frågan om riksräkenskapsverkets inrättande,

har utskottet ansett sig böra något ingå på en del av de erinringar, som

framställts mot nämnda reform.

Det har från olika håll anförts, att det arbete, som av statsbokföringskommittén

nedlägges på utarbetandet av de månatliga sammanställningarna

av rapporterna rörande budgetens realiserande, icke skulle

vara av en betydelse, som stode i förhållande till arbetet, detta emedan

kassaposterna icke gåve tillförlitlig kännedom om den verkliga anslagsställningen,

vilken vore beroende bland annat på träffade dispositioner,

som ej erhölle uttryck i kassaräkenskapen.

Med anledning av dessa anmärkningar vill utskottet först framhålla,

att beträffande det vida övervägande antalet utgiftsanslag kassautgifterna

äro tillräckligt vägledande för bedömande av anslagsstcällningen.

V ad övriga anslag angår så kan, med iakttagande av den

redan för närvarande på vissa håll tillämpade principen att särskilt

bokföra träffade medelsdispositioner, kassarapporterna kompletteras med

de uppgifter, som erfordras för att vinna eu så tillförlitlig överblick

över anslagsställningen, som överhuvud är möjlig. Den föreslagna instruktionen

för riksräkenskapsverket förutsätter ock, att de månatliga

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

31

belastningssammandragen från verket åtföljas av erforderliga upplysningar.

Vid sådant förhållande och då, enligt vad utskottet från statsbokföringskommittén

inhämtat, det arbete, som erfordras för själva sammanställningen

inom kommittén av belastningstabellerna, kräver obetydlig

arbetskraft, har utskottet icke kunnat tillmäta nu berörda anmärkningar

avgörande betydelse för frågans bedömande.

T den av herr Norman m. fl. väckta motionen har ifrågasatts,

huruvida icke den kontroll, som av statsbokföringskommittén utföres,

skulle kunna i väsentlig mån inskränkas.

Enligt utskottets uppfattning måste vid varje revision tillses, att

inkomster och utgifter äro förda på rätta titlar och att i övrigt bokföringen

och verificeringen är formellt riktig. Frågan gäller därför

egentligen, huruvida den formella kontrollen, som i allt fall bör utövas

och som till väsentlig del får anses åligga kammarrätten redan nu —

enligt dess instruktion skola de räkenskaper, som ej förut undergått

granskning i specialrevision, fullständigt granskas — bör föregå den

centrala bokföringen eller icke.

Beträffande denna fråga vill utskottet framhålla följande.

Därest berörda kontroll förlädes efter bokslutet, skulle en av de

största fördelarna med den månatliga bokföringen, nämligen möjligheten

av att få riksbokslutet i görligaste mån räkenskapsmässigt riktigt,

bliva outnyttjad. Ty även om det ej låter sig göra att grunda budgetredovisningen

på kameralt granskade räkenskaper, bör det dock vara av

stor betydelse, att de poster, som ingå i densamma, äro korrekta i

avseende å titelbelastningen och dylikt. Detta framgår redan av den

omständigheten, att på grund av riksstatsanslagens olika natur besparingar

å olika slags anslag skola behandlas på skilda sätt. Av det

material, som tillhandahållits utskottet från statsbokföringskommittén,

har ock framgått, att den av kommittén verkställda formella granskningen

givit anledning till ingripande från kommitténs sida i betydande

omfattning. Det har ock visat sig, att med den hittillsvarande ordningen,

då rikshuvudboken uppgjorts på grundval av årsräkenskaper,

det icke varit möjligt att på den tid, som stått till buds för riksbokslutet,

tränga igenom de särskilda verkens bokföring. Någon granskning

mot verifikationer har endast rent undantagsvis förekommit, då

särskild anledning förelegat att misstänka felaktigheter. Åven i fall,

då det av specialräkenskaperna framgått, att olika principer beträffande

anslagsbelastningen blivit följda i olika verk, har det, åtminstone

beträffande större förvaltningsgrenar, varit ogörligt att medhinna sådan

detaljundersökning, som erfordrats för vinnande av likformighet. Helt

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

annorlunda ställer sig saken, om under det löpande förvaltningsåret

bokföringen kan följas månad för månad och rättelse ske under årets

lopp. Med en sådan anordning kan budgetredovisningen föreligga i

möjligast korrekta skick kort tid efter årets utgång.

På grund av vad nu anförts bar utskottet icke kunnat biträda den

uppfattningen, att den rikshuvudbokföringen föregående räkenskapskontrollen

bör inskränkas, varvid utskottet emellertid förutsätter, att

i den mån särskilda specialrevisioner förefinnas, den formella kontrollen

av de underlydande förvaltningsorganens räkenskaper utövas av specialrevisionerna.

I sitt utlåtande i ämnet har arméförvaltningen bland annat framhållit,

att statsbokföringsreformens utsträckande till arméns samtliga myndigheter

skulle komma att medföra krav på betydligt ökade arbetskrafter.

Ett fullt tillräckligt material för ett tillförlitligt bedömande av

denna fråga har visserligen icke stått till buds, men utskottet vill framhålla,

att enligt erhållna uppgifter någon personalökning icke föranletts

genom införandet exempelvis vid marinens myndigheter av det nu tilllämpade,

på statsbokföringskommitténs principer grundade bokföringssystemet.

Utskottet får emellertid med styrka betona, att därest, såsom

det vill synas, det vid arméns kassaförvaltningar hittills tillämpade redovisningssystemet

på ett snabbt och tillförlitligt sätt kan lämna de uppgifter,

som erfordras för sammanställningen inom arméförvaltningen av

arméns bokföring, så böra givetvis icke ändringar i den lokala bokföringen

genomföras allenast för likformighets vinnande. Utskottet vill ock erinra

därom, att enligt det upprättade förslaget till instruktion för riksräkenskapsverket

dettas befogenhet att fastställa formulär för statsräkenskaperna

är knuten vid den förutsättningen, att samförstånd ernåtts mellan riksräkenskapsverket

och vederbörande förvaltande myndigheter samt att,

därest samförstånd icke kan ernås, ärendet skall underställas Kung].

Maj:ts prövning. Att vid dylik prövning jämväl bör tagas hänsyn till

personalbehov och därmed sammanhängande kostnader är självfallet.

I urméförvaltningeus utlåtande hava även berörts vissa andra

spörsmål, som icke äga något direkt samband med den nu föreliggande

frågan. Beträffande kontrollen å statsverkets giroräkning hava sålunda

framställts vissa erinringar. Utom det att endast arméförvaltningen

själv och icke dess underordnade myndigheter avsetts att beredas tillgång

till giroräkningen, vill utskottet allenast framhålla, att kontrollen

ä det med giroräkningen förenade checksystemet, vilket ansluter sig till

det inom affärsvärlden allmänt använda, lätt kan i vissa avseenden förstärkas,

dels ock att checksystemet såsom sådant är oberoende av själva

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande, Nr 107.

33

bokföringssystemet. Kontrollen å giroräkningen är för övrigt avsedd

att såsom hittills bibehållas i statskontoret. Vad arméförvaltningen

vidare anfört om specialrevisionernas inflyttande i riksräkenskapsverket

torde i förevarande sammanhang icke behöva närmare skärskådas, då

något förslag i dylik riktning för närvarande ej föreligger.

Att den befattning med själva räkenskapsväsendets utveckling,

som utövas av statsbokföringskommittén, är av den beskaffenhet, att

densamma rätteligen bör hänföras till ett centralt ämbetsverk torde vara

tydligt. Aven om den nu pågående bokföringsreformen inom ej allt

för lång tid utsträckts till samtliga de verk, som reformen hittills ansetts

böra omfatta, lärer man få utgå från, att nya huvudförvaltningar tillkomma

och att förbättringar inom detta vidsträckta och samtliga statens

medelsförvaltande verk och myndigheter berörande område alltfort komma

att påfordras.

På grund av ovan anförda omständigheter har utskottet vunnit

den uppfattningen, att man måste räkna med att statsbokföringskommitténs

huvudsakliga uppgifter även för framtiden måste fyllas. Då det

självfallet icke i längden går för sig att låta statsfunktioner av den vikt

och omfattning, det bär gäller, utföras av eu tillfälligt fungerande kommitté,

återstår intet annat än att överflytta kommitténs arbete på ett fast

organiserat ämbetsverk. Det gäller då att tillse, huru detta mål lämpligast

skall nås.

Såsom en utväg för avhjälpande av det nuvarande tillståndet har

pekats på ett inflyttande av statsboksföringskommitténs uppgifter i statskontoret.

Skälen mot en dylik lösning hava framhållits redan i statsrådsprotokollet.

Åven utskottet har funnit en dylik anordning vara

förbunden med stora olägenheter. Statskontoret skulle med eu sådan

utvidgning erhålla så stor omfattning, att en verklig ledning från

chefens sida av räkenskapsväsendet och vad därmed sammanhör skulle

omöjliggöras. Skulle ett inflyttande av statsbokföringskommittén i statskontoret,

äga rum, lider intet tvivel om, att det bleve nödvändigt att

väsentligt förstärka arbetskrafterna i statskontoret utöver vad som skulle

följa av att bokföringskommitténs nuvarande kvinnliga personal överfördes

till ämbetsverket. Såsom i statsrådsprotokollet upplysts har ock

från statskontorets egen sida betänkligheter rests mot en sådan anordning.

Men ytterligare ett skäl talar mot att statskontoret övertar statsbokföringskommitténs

uppgifter. Statskontoret är självt ett av de verk,

vilkas räkenskaper böra undergå formell granskning. Ur principiell svnpunkt

måste det fördenskull anses vara oriktigt, att statskontoret övertar

ifrågavarande uppgift. I varje fäll måste så ordnas, att kammarrätten får

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 samt. 48 höft. (Nr 107.)

h

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

sig ålagt att särskilt kontrollera statskontorets egen medelsförvaltning

i förevarande hänseende. Att härav måste följa bristande enhetlighet i

kontrollen är uppenbart. Men även själva riksbokslutet bör, om detsamma

bibehålies i statskontoret, särskilt granskas av kammarrätten,

vilket, såsom ovan nämnts, för närvarande icke sker. Och för nämnda

kontroll fordras särskilda arbetskrafter utöver de nu i kammarrätten förefintliga.

Det skulle emellertid även kunna ifrågasättas att överflytta den del

av statsbokföringskommitténs verksamhet, som består i formell granskning

av räkenskaperna med tillhörande verifikationer, till kammarrätten

och låta kommitténs uppgifter i övrigt övertagas av statskontoret. Frånsett

att med en sådan anordning den erforderliga snabbheten i den

kontroll, som bör föregå räkenskapernas sammanställande i budgetredovisningen,

icke säkerställes, är att märka, att densamma förutsätter en

väsentlig förstärkning av kammarrättens revisionsavdelnings ledande

krafter. Såsom ovan framhållits har kammarrätten ansett en dylik förstärkning

erforderlig redan med de nuvarande uppgifterna för revisionen.

Det synes emellertid utskottet tvivelaktigt, om de åtgärder, som kammarrätten

ifrågasatt, skola bliva tillfredsställande och om icke även med

bibehållande i huvudsak av det hittillsvarande arbetsområdet revisionsavdelningen

borde ställas under ledning av en särskild chef, exempelvis

i den ställning, marinöverkommissarien i marinförvaltningen intager.

Utvidgas kammarrättens uppgift med den ingående formella kontrollen

å räkenskapen, blir enligt utskottets förmenande ett dylikt krav oavvisligt.

Vidare skulle av en dylik anordning påfordras en utökning av antalet

revisionskontor i kammarrätten utöver vad som skulle erfordras å

den mot kammarrättens revisionsavdelning svarande byrån i riksräkenskapsverket.

Därjämte komme det att bliva nödvändigt att höja avlöningarna

för kontorscheferna, emedan under nu ifrågavarande förutsättning

dessa tillika borde bliva föredragande i vissa revisionsärenden.

Åven för detta fall erfordras i kammarrätten särskild arbetskraft för

granskning av riksbokslutet. Förevarande lösning förutsätter ock en

förstärkning av ledningen å riksbokslutsbyrån i statskontoret. På grund

av att chefen å denna byrå måst övertaga beredning och föredragning

av åtskilliga ärenden, framför allt kungl. remisser, vilka icke

egentligen tillhört byråns område, har han kunnat ägna allt mindre tid

åt själva bokslutet. Också har enligt propositionen någon minskning i

det nuvarande antalet byråchefer i statskontoret icke föreslagits. Överföras

nu statsbokföringskommitténs åligganden beträffande tillsynen å räkenskapsväsendet,

utarbetandet av nya räkenskapsformulär m. m. till stats
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande AV 107.

A.r>

kontoret, blir det nödvändigt att för ledningen av den egentliga bokföringsavdelningen

erhålles eu särskild byråchef.

Oavsett kostnadsfrågan vidlådas emellertid båda nu nämnda alternativ

av betydande brister. Full enhetlighet i kontrollen skapas ej genom dem.

Ej heller erhålles eu myndighet, som ensam är ansvarig för räkenskapsväsendets

behöriga funktionerande och medelskontrollens säkra utövande.

Vad särskilt angår överflyttandet av statsbokföringskommitténs formella

kontroll å statsräkenskaperna till kammarätten, lider såsom antytts denna

utväg av den olägenheten, att den centrala bokföringen kommer att försenas.

Denna omständighet blir av stor betydelse efter eu omläggning av budgetåret,

enär det då gäller att få budgetredovisningen avslutad snarast möjligt

efter årets utgång. Givet är också, att — då materialet för riksbokslutet

och den kamerala revisionen är detsamma — med en delning av

arbetskrafterna på skilda ämbetsverk det icke låter sig göra att utnyttja

dessa på samma sätt, som skulle vara möjligt, om de vore förenade i

ett verk.

Att åter till statskontoret eller kammarrätten förlägga hela den nu

ifrågavarande verksamheten måste vara alldeles uteslutet, då det ifrågakommande

verket därigenom skulle erhålla en oproportionerlig sammansättning

och få sig pålagda åligganden, som icke läte sig förenas med de

i och för sig stora och maktpåliggande uppgifter, som redan tillkomma

verket. En dylik plan finner utskottet därför icke kunna förordas.

Vill man vinna det syfte, som avsetts med den föreslagna reformen,

framstår därför enligt utskottets uppfattning såsom den bästa lösningen

att sammanföra statskontorets riksbokslutsbyrå, kammarrättens

revisionsavdelning och statsbokföringskommitten i ett särskilt ämbetsverk.

Såsom departementschefen framhållit, förefinnas i huvudsak redan

de olika beståndsdelar, av vilka verket skulle bestå, varför det egentligen

endast till namnet är fråga om ett nytt verk. Några ökade kostnader

uppstå därför ej heller, utan torde genom bokföringskommitténs

indragning en ej obetydlig besparing komma att inträda. Åven om man

jämför kostnaden för det nya verket med de utgifter, som skulle föranledas

av en inflyttning av statsbokföringskommittén i statskontoret

respektive kammarrätten, framgår det, att någon nämnvärd kostnadsökning

icke inträder, då man ju måste utgå från att dessa båda ämbetsverk

böra så utrustas, att de bliva fullt skickade att handhava såväl de

dem nu åliggande göromålen som de nya uppgifterna.

Vad först beträffar kostnaderna för riksräkenskapsverket i jämförelse

med de kostnader, som utgå för motsvarande personal inom

statskontoret, kammarrätten och statsbokföringskommittén, får utskottet

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

i anslutning till den i statsrådsprotokollet å sid. 220 och 221 intagna

tablån meddela följande jämförelse mellan motsvarande kostnader, sådana

de med ledning av statskontorets och kammarrättens beräkningar för år

1921 samt uppgifter från statsbokföringskommittén ställa sig i förhållande

till den stat för riksräkenskapsverket, som utskottet nedan förordar.

Från staten för statskontoret överflyttas:

ordinarie staten ................................................. kr. 25,500: —

extra stat............................................................. » 7,500: — 33,000:

Från staten för kammarrätten överflyttas:

ordinarie staten ................................................. kr. 155,900: —

extra stat.............................................................. )> 76,734:— 232,634: —

Statsbokföring skommitténs nuvarande kostnader:

De mot statens för riksräkenskapsverket

avlöningskostnader svarande utgifterna

inom statsbokföringskommittén beräknas

per månad till omkring kr. 10,000l), alltså

för år till................................................. kr. 120,000: —

Till nämnda belopp böra läggas till kommitténs

verkställande ledamot utgående ersättningför

mistade avlöningsförmåner jämte

kommittéarvode............................................. » 13,500: — 133,500:

Summa kronor 399,134: —

Dragas härifrån de av utskottet nedan tillstyrkta

kostnaderna för riksrevisionsverket

:

ordinarie staten............................................. kr. 322,000: —

extra stat......................................................... x 36,800: — 358,800:_

erhålles en skillnad av..................................................... kronor 40,334: —

som alltså skulle utgöra den beräknade besparingen genom statsbokföringskommitténs

inflyttande i riksräkenskapsverket.

*) Enligt utskottet tilihandakommen uppgift från statsbokföringskommittén uppgå dess beräknade

avlöningskostnader för år 1920 till 170,000 kronor, varifrån avgå 50,000 kronor, som beräknats

motsvara dyrtidstillägg för personal, vilken icke åtnjuter sådant tillägg på grund av anställning

i statens tjänst.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr l<)7. 37

Att eu så avsevärd besparing beräknats komma att uppstå förklaras

därav, att genom sammanförandet av revisions- och bokföringspersonalen

ifråga densamma kan bättre utnyttjas än hittills varit fallet.

Såsom nedan närmare beröres har ock av den hos statsbokföringskommittén

för närvarande anställda kvinnliga personalen endast omkring

halva antalet beräknats komma att erfordras vid inrättandet av riksräkenskapsverket.

Vidare har man räknat med, att för framtiden det icke

skall bliva behövligt att i samma utsträckning som hittills varit erforderligt

inom statsbokföringskominittén, tillkalla speciella sakkunniga för

utarbetande av nya bokföringsformulär.

Givet är emellertid, att inrättandet av det nya verket kommer att

medföra vissa krav på nya lokalutrymmen. Det är dock att märka, dels

att statsboksföringskommittén för närvarande förhyr lokaler, dels ock

att statskontorets riksbokslutsbyrå redan nu är i färd med att avflytta

från statskontorets nuvarande ämbetslokal, varifrån en del måst avskiljas

för att möta krav på ökat utrymme från kammarkollegium, som fr. o. m.

innevarande år fått sin ordinarie personal väsentligt förstärkt. Lokalfrågan

kan fördenskull icke komma att medföra kostnader av den betydenhet,

att desamma skulle avgörande inverka på frågan, om riksräkenskapsverket

bör inrättas eller icke.

För bedömande av kostnadsfrågan har utskottet ock funnit det

vara av intresse att meddela en jämförelse mellan kostnaderna för riksräkenskapsverket,

sådant det av utskottet förordas, och det enda alternativ

till lösning av frågan, som utskottet i övrigt funnit vara av beskaffenhet

att överhuvud kunna komma i betraktande, nämligen förslaget

att till statskontoret överflytta statsbokföringskommitténs befattning

med tillsynen å räkenskapsväsendet, utarbetandet av nya bokföringsformulär,

sammanställningen av tabellerna över anslagsbelastningen m. in.

samt att till kammarrätten förlägga den egentliga formella kontrollen å

räkenskaperna, Vid jämförelsen torde emellertid hänsyn endast behöva

tagas till avlöningarna för de manliga ordinarie befattningshavarna,

vilka skulle motsvara varandra. I övrigt skilja sig de båda alternativen

icke nämnvärt. De för det andra alternativet upptagna befattningarna

ansluta sig till vad utskottet ovan anfört beträffande en dylik lösning.

Det torde endast böra framhållas, att i sagda alternativ 1 revisor i

kammarrätten särskilt beräknats för granskning av riksbokslutet och

budgetredovisningen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

I Riksräkenskapsvsrk inrättas.

II. Statskontoret och kammarrätten övertaga

statsbokföringskommitténs åligganden.

generaldirektör ......

............... kronor 11,000

Statskontoret:

1 byråchef ............

............... 8,100

1 statskommissarie ..........

kronor

8,100

2 byråchefer .........

............... » 16,200

1 förste revisor ................

..... »

5,800

1 förste revisor .......

............... ■> 5,800

1 » » .................

.....

5,800

4 » revisorer ...

............... » 23,200

1 revisor ..........................

..... »

4,000

1 revisor ...............

............... * 4,500

2 revisorer .......................

..... »

8,000

32 revisorer............

............... » 144,000

Kammarrätten:

1 revisionsdirektör..............

.... »

9,500

1 revisionskommissarie.......

.....

6,800

3 revisionskommissarier ....

.....

20,400

1 revisor .........................

..... »

4,500

30 revisorer......... .............

____ »

135,000

Summa kronor 212,800 Summa kronor 207,900

.Skillnaden mellan de båda förslagen skulle alltså ej bliva mera än

omkring 5,000 kronor. Denna skillnad till det senare förslagets fördel

anser utskottet dock vara mera skenbar än verklig. Det måste nämligen,

såsom redan antytts, anses obestridligt, att den personal, som

sammanföres i ett enda verk under gemensam ledning, kan utnyttjas

betydligt mera effektivt än om samma personal är splittrad på två

skilda verk. Fördenskull bör ock personalökning kunna längre undvikas,

om riksräkenskapsverket inrättas.

\ id bedömandet av frågan om det nya verkets inrättande bör emellertid

framförallt hänsyn tagas till, att genom att afl den centrala medelskontrollen,

i dess olika former, samlas på en hand, skapas den största möjliga

garanti för, att kontrollen blir enhetligt ledd och att den kan på bästa

möjliga sätt göra sig gällande. Kungl. Maj:t får därigenom till sitt

förfogande ett verk, från vilket med fullt fog ansvar för räkenskapsoch

revisionsväsendets läge kan utkrävas. I görligaste mån skapas ock

förutsättningar för att budgetredovisningen skall bliva snabbt upprättad

och avfattad efter enhetliga principer. Såsom redan antytts är också en

snabb budgetredovisning av stor betydelse, för att icke säga eu förutsättning

för den omläggning av budgetåret, vilken man eftersträvar.

Då alltså utskottet anser förslaget om inrättande av ett räkenskapsverk

erbjuda betydande fördelar framför övriga tänkbara lösningar

av frågan och då förslaget enligt utskottets uppfattning i verkligheten

också är det, som ur kostnadssynpunkt är det mest fördelaktiga,

har utskottet funnit sig böra tillstyrka, att ett riksräkenskaps
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

:39

verk från och med år 1921 inrättas i huvudsaklig överensstämmelse

med Kungl. Maj:ts förslag.

Vad angår den föreslagna organisationen av det nya verket har

utskottet funnit det ändamålsenligt, att själva revisionsorganet skiljes

från domstolen i anmärkningsmål. Därigenom möjliggöres en kraftig

och målmedveten ledning av revisionsarbetet. Beträffande frågan om

anmärkningsmålens förberedande behandling i riksräkenskapsverket har

dock utskottet ansett det böra skapas starkare garantier än departementschefen

ansett nödiga, för att gjorda anmärkningar icke onödigtvis tillbakahållas.

Utskottet har därför velat förorda, att såväl i fråga om

kommunicering av väckt anmärkning som beträffande beslut, huruvida besvarad

anmärkning skall överlämnas till kammarrätten, ärendet hänskjutes

till avgörande i verkets plenum, därest chefen för sin del ansett,

att kommunikation ej bör ske eller att talan ej bör väckas hos kammarrätten.

Därjämte anser utskottet, att, därest vid plenibehandling av

dylikt ärende lika röster stanna mot lika, verkets beslut bör avfattas

i enlighet med deras mening, vilka anse, att anmärkningen bör kommuniceras,

respektive hänskjutas till kammarrättens avdömande.

I övrigt har utskottet icke funnit anledning att närmare inlåta

sig på förslaget till instruktion för det nya verket.

Vad angår den föreslagna staten för riksräkenskapsverket, har utskottet

ansett sig böra framställa vissa erinringar. Härvid har dock

utskottet icke velat ifrågasätta någon ändring i vare sig den föreslagna

ställningen för verkets chef eller antalet byråchefer. Den uppgift, som

tillkommer det högsta organet för medelskontrollen inom statsförvaltningen,

är enligt utskottets uppfattning av den maktpåliggande art,

att chefen bör intaga generaldirektörs ställning. Med hänsyn till såväl

önskvärdheten av att erhålla tillräckligt mångsidig och kvalificerad

sakkunskap inom verkets styrelse som ock omfattningen av de göromål,

som åligga verket, skulle det enligt utskottets förmenande vara olämpligt

att bestämma antalet byråchefer till lägre antal än tre.

I fråga om antalet förste revisorer har utskottet funnit sig böra

förorda en nedsättning i Kungl. Maj:ts förslag, som upptager 6 dylika

befattningar. Av dessa svara 5 mot enahanda befattningar i statskontoret

och kammarrätten. Den sjätte av ifrågavarande tjänstemän

är avsedd för ett fjärde revisionskontor å den byrå, som i det nya

verket skulle motsvara kammarrättens revisionsavdelning. Kammarrätten

har visserligen tidigare uttalat såsom ett önskemål, att étt fjärde

revisionskontor måtte inrättas, men i sitt statförslag för år 1921 har

kammarrätten icke gjort någon framställning i dylikt syfte. Vidare är

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

att märka, att det tredje kontoret inrättats först från och med år

1918, varvid dock allenast uppförts ett arvode å extra stat för kontorsföreståndaren.

Vid sådant förhållande och med hänsyn därtill

att kammarrättens nuvarande revisionsavdelning i det nya verket kommer

att ställas under särskild byråchef synes det utskottet, att anslag för

en fjärde kontorschef, avsedd för ifrågavarande byrå, icke är erforderligt.

Avlöningen för förste revisorerna har av Kung!. Maj:t föreslagits

till andra gradens normalavlöning jämte ett arvode av 500

kronor för år. Skälet härför är givetvis att finna däri, att revisorerna

i kammarrätten för närvarande åtnjuta en avlöning, som med 500

kronor överstiger avlöningen för första gradens tjänstemän. Att emellertid

beträffande förste revisorerna iakttaga en dylik skillnad synes dock

utskottet icke vara av omständigheterna påkallat särskilt med hänsyn

till de ökade befordringsutsikter, som skapas genom riksräkenskapsverkets

inrättande. Utskottet anser alltså, att tjänstemännen ifråga

böra erhålla avlöning enligt andra normalgraden.

Självfallet är, att de tjänstemän, som varit förste revisorer i kammarrätten,

böra efter utnämning till förste revisorer i riksräkenskapsverket

för vinnande av ålderstillägg i den nya tjänsten få räkna sig till godo

tjänstgöringen i kammarrätten. På grund av riksdagens redan fattade

beslut med anledning av propositionen ur 359 med förslag till vissa

bestämmelser angående ålderstillägg för civila befattningshavare i statens

tjänst lärer emellertid särskilt beslut beträffande nu ifrågavarande tjänstemäns

ålderstilläggsberäkning icke vara av nöden.

Beträffande de föreslagna 34- ordinarie tjänstemännen i första

lönegraden, revisorerna, innebär förslaget härutinnan iugen ökning i

de arbetskrafter, som nu förefinnas eller befunnits böra anställas redan

under den nuvarande organisationen. Dock skulle 6 extra revisorer

uppflyttas å ordinarie stat. Bibehållas å extra stat skulle därjämte 6

revisorer. Mot förevarande förslag har utskottet endast haft att erinra,

att den ordinarie revisorstjänst, som motsvaras av en extra revisor i

statskontoret, synes kunna uteslutas från riksräkenskapsverkets stat.

Sagda tjänsteman skulle hava till åliggande att uppgöra vissa förutberäkningar

angående statsverkets inkomster och utgifter. Det vill

synas utskottet, att denna uppgift skulle kunna övertagas av finansdepartementets

budgetbyrå, helst som det för ifrågavarande beräkningar

erforderliga materialet i huvudsak måste särskilt för ändamålet införskaffas.

Antalet å ordinarie stat uppförda revisorer minskas härigenom

från 34 till 33.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

41

De föreslagna kvinnliga biträdena — 2 i tredje, 23 i andra och

7 i första graden — motsvaras dels av 8 ordinarie och 9 extra räknebiträden

i kammarrätten, samtliga av andra graden, dels ock av 2 biträden

i statskontoret, därav 1 i andra och 1 i första graden, det senare för

närvarande å extra stat. Övriga 13 biträden torde i huvudsak komma

att rekryteras från statsbokföringskommittén, som för närvarande har

23 kvinnliga biträden. Ett av biträdena är avsett att tjänstgöra såsom

registrator. Utskottet har icke funnit tillräcklig anledning föreligga

att förorda ändring i det av Kungl. Maj:t föreslagna antalet kvinnliga

biträden eller dessas fördelning på olika lönegrader.

Vad beträffar antalet vaktmästare, som i statförslaget upptagits

till 1 förste vaktmästare och 5 vaktmästare, varav 3 beräknats medfölja

från kammarrätten och 1 från statskontoret, har utskottet ansett

det vara tillräckligt med förutom förste vaktmästaren 4 vaktmästare.

Vidkommande slutligen anslaget till vikariatsersättning - in. m. kåta

på grund av den av utskottet förordade minskningen i antalet tjänstemän

detta anslag nedsättas med ett dessa befattningshavares tjänstgöringspenningar

under semester motsvarande belopp. Då även av

andra skäl en mindre nedsättning i anslagsposten synes kunna vidtagas,

har utskottet ansett densamma kunna bestämmas till 38,900

kronor. Härigenom skulle slutsumman för verket i sin helhet komma

att uppgå till 322,000 kronor.

Beträffande de av Kungl. Maj:t föreslagna avlöningsbestämmelserna

och deras tillämpande har utskottet funnit sig böra förorda följande

jämkningar.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle befattningshavare i riksräkenskapsverket

vara underkastad att när helst så av Kungl. Maj:t prövas

lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom den centrala statsförvaltningen.

Då emellertid förflyttningsskyldighet i denna vidsträckta

omfattning nu icke åligger befattningshavare i statskontoret och kammarrätten,

torde sagda bestämmelse icke kunna vinna tillämplighet på

de ordinarie befattningshavarne i nämnda båda verk, vilka med 1921

års ingång varda överflyttade till riksräkenskapsverket. I anslutning

härtill har utskottet formulerat sin hemställan under punkt I c).

Enligt avlöningsbestämmelserna skall vid sjukdomsfall eller när

det erfordras för tjänsteresor eller för beredande av semester befattningshavare

vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i ämbetsverket,

bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt tre månader

under ett och samma kalenderår; ägande han därvid att, i stället

för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall de för beBihang

till riksdagens ''protokoll 1920. 6 sand. 48 höft. (Nr 107.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

fattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest däremot svarande

belopp. Då emellertid beträffande kvinnlig befattningshavares tjänstgöringsskyldighet

och avlöningsförhållanden för nu nämnda fall särskilda

bestämmelser gälla, bör framför ordet »befattningshavare» inskjutas

»manlig».

Till följd av att enligt utskottets förslag förste revisorerna skulle erhålla

avlöning enligt andra normalgraden, bör, för att förebygga avlöningsminskning,

i stadgandena rörande ålderstillägg göras det tillägg,

att, därest revisor, vilken såsom sådan intjänat tre ålderstillägg, befordras

till förste revisor, honom omedelbart skall tillgodoföras ett ålderstillägg

såsom förste revisor.

På grund av riksdagens ovan berörda beslut i anledning av

propositionen nr 359 med förslag till vissa bestämmelser angående

ålderstillägg för civila befattningshavare i statens tjänst torde därjämte

i ålderstifläggsbestämmelserna böra göras en allmän hänvisning till

innehållet av sagda beslut.

Vad angår det av Kungl. Maj:t å extra stat för år 1921 begärda

anslaget till förstärkning av arbetskrafterna hos riksräkenskapsverket

ävensom till beredande av arvodesfyllnad åt vikarierande revisorer, har

utskottet ej funnit skäl att ifrågasätta någon ändring. Ifrågavarande arvodesfyllnad

har upptagits till samma belopp, som för år 1920 av

riksdagen anvisats för motsvarande ändamål vid kammarrätten, 12,600

kronor. Återstoden av anslaget, 24,200 kronor, är avsedd för ovanberörda

6 extra revisorer jämte vikariatsersättning för dem.

Med vad utskottet ovan yttrat torde de i ämnet väckta motionerna

få anses besvarade. Utskottet har alltså icke, på sätt av herr Norman

m. fl. ifrågasatts, funnit behov föreligga av ytterligare utredning i den

föreliggande frågan.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

förslag samt med avslag å de i ämnet av

herrar Johansson i Kälkebo m. fl., Norman m. fl. och

Nilsson i "Vibberbo m. fl. i ämnet väckta motionenerna

må

I. a) godkänna följande avlöningsstat för riksräkenskapsverket,

att tillämpas från och med år 1921:

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

43

Tjänst-

Summa

Lön

görings-

penningar

tillägg

kronor

kronor

kronor

kronor

7,000

3.000

1,000

11,000

5,000

2,500

600

8,100

flitter 5 år kan lönen höjas

10,000

5,000

1,200

16,200

/ med 600 kronor.

j Etter 5 år kan lönen höjas

3,600

1,800

400

5,800

| med 500 kronor och efter

14,400

7,200

1,600

23,200

j 10 år med ytterligare 500

J kronor.

Ef ter 5 år kan lönen höjas med

2,600

83,200

1,600

51,200

300

9,600

4,500

144,000

500 kronor, efter 10 år

med ytterligare 500 kronor

och efter 15 år med än

ytterligare 500 kronor.

1,500

700

200

2,400

Efter 5 år kan avlöningen

höjas med 200 kronor,

1,500

700

200

2,400

efter 10 år med ytterligare

200 kronor och efter 15

1,300

28,600

500

11,000

200

4,400

2,000

44,000

år med än ytterligare 200

kronor; skolande av varje

avlöningsförhöjning 100

kronor anses .tillhöra lön

1,100

300

200

1,600

och 100 kronor tjänst- göringspenningarna.

6,600

1,800

1,200

9,600

t Efter 3 år kan lönen höjas

1,100

900

650

550

150

150

med 100 kronor, efter 6

1,900

1,600

år med ytterligare 100 !

kronor och efter 9 år |

2,700

1,650

450

4,800

med än ytterligare 100

kronor.

171,100

90,150

21,850

283,100

38,900 ''

_

—

—

322,000 i

|

1 generaldirektör och chef .....

1 byråchef.............................

2 byråchefer..........................

1 förste revisor .....................

4 förste revisorer....................

1 revisor .............................

32 revisorer.............................

1 kvinnligt biträde av tredje gra.''

den, registrator och aktuarie

1 kvinnligt biträde av tredje graden

....................................

1 kvinnligt biträde av andra gra

den ....................................

22, kvinnliga biträden av andra

graden ..............................

1 kvinnligt biträde av första graden

..............................

6 kvinnliga biträden av första

graden ........................

1 förste vaktmästare .........

1 vaktmästare..................

3 vaktmästare ..................

Till vikariatsersättning samt ar-|

voden och flitpenningar åt e. o.

tjänstemän, biträden och vaktmästare

........................

Summa kronorl

Anm. I fråga om bostad m. fl. förmåner skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse

bestämmelserna i § 3 av kungörelsen den X november 1918 (nr 836) angående avlöningsförbättring

från och med år 1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

b) godkänna följande villkor och bestämmelser

för åtnjutande av de i berörda stat upptagna avlöningsförmånerna

:

i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning

till annan tjänst, förening av tjänster m. m.:

att innehavare av befattning i riksräkenskapsverket

skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden, som

vid en möjligen inträdande förändrad organisation av

ämbetsverket eller eljest kan varda stadgad, samt i

sådant hänseende ävensom, därest ämbetsverkets ställning

inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma

ej längre kan såsom självständigt ämbetsverk

anses, eller, därest vissa ifrågavarande ämbetsverk

tillhörande göromål överflyttas till annat ämbetsverk,

vara pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad

och den avlöning, han innehar, efter ny eller förändrad

arbetsordning sköta de med befattningen förenade

göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,

tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen överlämnas;

att befattningshavare vidare skall, likaledes med

bibehållande av nyssnämnda förmåner, vara underkastad

att, när helst så av Kungl. Maj:t prövas lämpligt, låta

sig förflyttas till annan befattning inom den centrala

statsförvaltningen;

att med ordinarie befattning i riksräkenskapsverket

icke må förenas annan tjänst å rikets, riksdagens

eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk

ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande

eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,

som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit

registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom

tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning

av vad slag som helst, så framt ej, vad

angår generaldirektör och byråchef, Kungl. Maj:t och,

vad angår innehavare av annan befattning, riksräkenskapsverket

uppå därom gjord framställning och

efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänste
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

befattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen

i ämbetsverket, finner uppdraget eller befattningen

kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas;

samt

att förste revisor och revisor är skyldig att tjänstgöra

å den särskilda befattning inom vederbörlig grad,

där riksräkenskapsverket till befordrande av arbetets

oavbrutna gång finner vederbörande lämplig och behövlig;
i

fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. nu:

att befattningshavare skall, i den mån ej undantag

kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall

efter prövning medgivas, vara å tjänsterummet tillstädes

minst sex timmar varje söckendag;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast

för den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort

eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit

från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som förordnats

att uppehålla befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin

befattning, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägget,

men att den, som eljest undfår ledighet, såsom lör

svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring

hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller

andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges

från tjänstgöring eller av annan anledning är

lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas

att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar

avstå så mycket av lönen eller ortstillägget,

som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest

prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare

för tid, varunder hän avhållit sig från tjänstgöring

utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet

eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd

från tjänstgöring eller i häkte tagen, den del av hans

avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens

uppehållande, skall under tiden innehållas,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära något

därav;

att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för

tjänsteresor eller för beredande av semester manlig befattningshavare

skall vara skyldig att, om han förordnas till

högre befattning i ämbetsverket, bestrida densamma,

dock ej längre än sammanlagt tre månader under ett

och samma kalenderår; ägande han därvid att, i stället

för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall

de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,

men eljest däremot svarande belopp;

att emellertid, därest byråchef eller förste revisor

till följd av tjänsteresa eller för handläggning av särskilda

ärenden är under allenast några få, högst fyra

dagar, hindrad att sköta sin befattning, tjänsteman

av lägre grad skall vara pliktig att utan särskild ersättning

sköta de till befattningen hörande löpande

göromål;

att envar befattningshavare i riksräkenskapsverket

skall vara skyldig underkasta sig, efter Kung! Maj:ts

bestämmande, upphörande av eller minskning i extra

inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed; samt

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande,

entledigande eller dödsfall själva lönen ävensom

ortstillägget skola utgå till månadens slut;

i fråga om ålderstillägg:

att, därest förhöjning av avlöningen efter viss

tids fortsatt innehavande av befattning i samma lönegrad

är i staten medgiven, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda

efter fem år för annan befattningshavare än vaktmästare

och efter tre år för vaktmästare, under villkor

att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den

tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning,

med gott vitsord bestritt sin egen eller, på

grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort

annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

47

må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester

eller ledighet för fullgörande av värnplikt, och

för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter

ytterligare fem respektive tre år, på samma villkor,

samt

för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske,

efter än ytterligare fem, respektive tre år, ävenledes

på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda

avlöningsförhöjningar angår, att den högre avlöningen

ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret

näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern

blivit uppnådd;

att därvid befattningshavare, som vid 1921 års

ingång överföres från statskontoret eller kammarrätten

till riksräkenskapsverket, tillgodoräknas den tid, som

före denna avlöningsstats trädande i kraft förflutit från

hans tillträde på grund av fullmakt eller konstitutorial

till av honom intill utgången av år 1920 innehavd,

motsvarande befattning i statskontoret respektive kammarrätten;
att

befattningshavare tillika bör tillgodoräknas

den tid, han inom samma eller jämförlig lönegrad

innehaft ordinarie tjänst i statsdepartement eller i annat

statens ämbetsverk;

att befattningshavare, som utnämnts att från den

nya statens ikraftträdande vara innehavare av ordinarie

tjänst i riksräkenskapsverket eller att från och med dagunder

år 1920 vara innehavare av ordinarie tjänst i

statskontoret eller kammarrätten, må för erhållande

av avlöningsförhöjning tillgodoräknas den tid, varunder

han omedelbart före tillträdet till befattningen på grund

av stadigvarande förordnande bestritt tjänst i statskontoret

respektive kammarrätten av motsvarande eller

högre lönegrad med av riksdagen å extra stat anvisad

avlöning;

att, därest revisor, vilken såsom sådan intjänat

tre ålderstillägg, befordras till förste revisor, honom

skall omedelbart tillgodoföra^ ett ålderstillägg såsom

förste revisor;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

att, därest biträde, som befordras till ordinarie

biträde i riksräkenskapsverket från tiden för den nya

statens ikraftträdande, omedelbart före nämnda ikraftträdande

mot fast arvode utfört arbete av motsvarande

eller jämförlig beskaffenhet i statskontoret, kammarrätten

eller sta’tsbokföringskommittén, biträdet må för

åtnjutande av avlöningsförhöjning räknas till godo

nämnda tjänstgöring;

att den, som från tiden för den nya statens ikraftträdande

antages till annan ordinarie vaktmästaretjänst

i riksräkenskapsverket än befattning som förste vaktmästare,

eller, som från och med dag under år 1920

antages till annan ordinarie vaktmästarebefattning i

statstjänst än befattning som förste vaktmästare, må

för erhållande av avlöningsförhöjning tillgodoräknas den

tid, han omedelbart före tillträdet till befattningen

innehaft stadigvarande anställning såsom extra vaktmästare

i statstjänst med full tjänstgöringsskyldighet

och med avlöning nära jämförlig med ordinarie vaktmästares;
att,

därest vaktmästare, vilken såsom sådan intjänat

tre ålderstiilägg, befordras till förste vaktmästare,

honom omedelbart skall tillgodoföras ett

ålderstiilägg såsom förste vaktmästare;

att i fråga om ålderstiilägg skola i övrigt gälla

de bestämmelser, som innefattas i riksdagens skrivelse

nr 185 den 5 maj 1920 i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition nr 359 med förslag till vissa bestämmelser

angående ålderstiilägg för civila befattningshavare i

statens tjänst; samt

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad

tid för erhållande av avlöningsförhöjning, redan uppnått

den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna

i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt

till pension är skyldig att från tjänsten avgå, icke

må tillträda samma förhöjning;

i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten

och pensionsrätt:

att semester årligen må, när sådant utan hinder

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

49

för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjutas av

generaldirektören, byråcheferna och förste revisorerna

under en och en halv månad, av revisorerna och kvinnliga

biträden under en månad, samt av förste vaktmästaren

och de övriga vaktmästarna under femton

'' dagar;

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten

ävensom i fråga om rätt till pension skall gälla vad i

särskild lag angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvitt angår innehavare av befattning,

som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen

stadgat, med skyldighet emellertid för befattningshavare

att vara underkastade de förändrade bestämmelser i

berörda hänseenden, som kunna varda meddelade;

ävensom

i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattning

skav are:

att beträffande de i staten upptagna kvinnliga

befattningshavare skola i övrigt lända till efterrättelse

de föreskrifter, som äro eller kunna varda utfärdade

angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla

för de å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters

stater uppförda biträdesbefattningar.

c) förklara

att ålderstilläggen till de i staten uppförda tjänsterna

skola utgå av det under sjunde huvudtiteln

uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg; samt

att en var, som med eller efter ingången av

år 1921 tillträder ordinarie befattning i riksräkenskapsverket,

skall vara pliktig att underkasta sig ovanberörda

villkor och bestämmelser för avlönings statens

åtnjutande, dock att de ordinarie befattningshavare,

som, med tillämpning av nu gällande avlöningsvillkor

för statskontoret och kammarrätten, varda vid 1921

års ingång överförda från dessa ämbetsverk till riksräkenskapsverket,

icke skola vara pliktiga underkasta

sig bestämmelsen om skyldighet att, när helst så av

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 saml. 48 höft. (Nr 107.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

Kungl. Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till

annan befattning inom den centrala statsförvaltningen.

d) till upprätthållande av riksräkenskapsverkets

verksamhet under år 1921 bevilja å ordinarie stat ett

anslag av 322,000 kronor.

II. till förstärkning av arbetskrafterna hos riksräkenskapsverket

ävensom till beredande av arvodesfyllnad

åt vikarierande extra revisorer i enlighet med

vad av chefen för finansdepartementet förordats å extra

stat för år 1921 bevilja ett förslagsanslag, högst 36,800

kronor.

Stockholm den 7 maj 1920.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. II. Kvarnzelius, C. J. G. Stvarts, J. Nilsson i Malmö,

./. Nilsson i Skottlandshus, N. A. Nilsson, H. F. Lamm, Ollas A. Ericsson, H. M. Bäckström,

J. L. Widell, C. G. Ekman, O. U. B. Olsson och 0. Bergqvist samt

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, J. Jönsson i Revinge, O- H.son

Waldén, S. Bengtsson i Norup, P. B. Nilsson i Landeryd, C It Jansson i Falun, J. Erlansson,

O■ Osberg, K. E. W. Söderhiehn, E. Andersson i Prästbol, J. D. Norman och S. E. Ljungkvist.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

51

Reservationer:

av herrar S. H. Kvarnzelius, 0. A. Ericsson, J. L. Widell och

K. E. W. Söderhielm, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

icke måtte av riksdagen bifallas.

av herr J. D. Norman, vilken anfört följande:

»Enligt statsutskottets utlåtande (sid. 33—35) har med skärpa

framhållits, att statsbokföringskommitténs arbetsuppgifter varken helt

eller delvis kunde överflyttas vare sig till kammarrätten eller till statskontorets

riksbokslutsbyrå. Till följd härav borde statsbokföringskommittén

ingå såsom en särskild byrå i det nya riksräkenskapsverket.

Statsbokföringskommitténs arbetsuppgifter äro emellertid följande:

1. att utöva viss del av den centrala kassakontrollen;

2. att med ledning av månatliga kassarapporter verkställa den

centrala bokföringen;

3. att verkställa den formella, bokföringstekniska och siffermässiga

(kalkulatoriska) granskningen av månadsräkenskaperna;

4. att utarbeta tabeller över anslagsbelastningen de s. k. belastningstabellerna;

samt

5. att utarbeta förslag till bokförings formulär, tillhandahålla blanketter

m. m.

1) Enligt det äldre räkenskapssystemet utövas kassakontrollen av

de respektive myndigheterna själva. Varje myndighet har sin egen

giroräkning, vars behållning skall stämma med den i räkenskapen uppgivna

behållningen. (Ett tillgrepp av penningar visar sig nämligen

fullkomligt automatisk på så sätt, att räkenskapen icke »går i hop».

Den stämmer ej med bankbeskedet). Riktigheten av den i räkenskapen

uppgivna kassaställningen kontrolleras genom inventeringar. Vid dessa

inventeringar finnas alla för en effektiv kontroll erforderliga handlingar

tillgängliga.

Enligt statsbokföringskommitténs system kunna de respektive myndigheternas

räkenskaper icke lämna någon uppgift om kassabehållningen.

Myndigheterna hava nämligen icke några egna giroräkningar. Kassa
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

kontrollen är enligt detta system fördelad på fem olika håll, nämligen:

i riksbanken, i statskontoret, hos en tjänsteman inom varje ämbetsverk,

i statsbokföringskommittén och i kammarrätten. På ingendera av dessa

ställen finnas samtliga, för en kassakontroll erforderliga handlingar samlade.

Åven om riksbokslutsbyrån, kammarrätten och statsbokföringskommittén

sammanföras till ett ämbetsverk komma ändock icke samtliga

för en effektiv kaesakontroll erfox-derliga handlingar att finnas samlade

inom ämbetsverket. Härutöver är att märka, att, om den som förfalskat

en check, själv lämnar riksbanken och statskontoret uppgift om

checken på sätt i kungl. kungörelsen nr 145/1909 § 4 mom. 3 säges,

passerar den falska checken oanmärkt dessa båda kontrollanstalter.

Det i utskottets utlåtande sidan 32 gjorda uttalande, att kontrollen

å bokföringskommitténs checksystem lätt kunde i vissa avseenden

förstärkas, måste anses innebära ett medgivande från utskottets sida, att

det nya systemet icke kan anses fullt betryggande. Men även om den

nu antydda åtgärden vidtages, kommer ändock det föreslagna systemet

med sitt betungande och vidlyftiga rapportsystem att ur kassakontrollsynpunkt

vara svagare än det äldre systemet.

Om man återgår till det äldre, mindre betungande men mera betryggande

systemet, kan den å statskontorets giroavdelning nu anställda

personalen indragas, riksbanken befrias från en avsevärd arbetsbörda,

och slutligen blir den personal, som nu inom statsbokföringskommittén

är sysselsatt med den centrala kassakontrollen, fullständigt överflödig.

2) Den centrala bokföringen avser utarbetandet av rikshuvudboken.

Rikshuvudboken är en sammanställning av de medelsredovisande myndigheternas

räkenskaper. Dessa myndigheter äro 51 till antalet. Bokföringstitlarnas

antal uppgår enligt riksstaten till omkring 1,000. Ett överslag

av de anslag å vilka myndigheterna redovisa giver vid handen, att de

bokföringsposter, som ingå i ett månadsbokslut, uppgå till mellan 6,000 å

7.000 poster. Inom arméförvaltningen bokföras de underlydande myndigheternas

inkomst- och utgiftssummor för månaden, vilka uppgå till 4,000 å

5.000 bokföringsposter, på 9 å 10 dagar av ett enda kvinnligt biträde

med tillhjälp av en bokföringsmaskin. Då riksbokslutet icke torde lämpligen

kunna verkställas med tillhjälp av bokföringsmaskiner och då

arbetet för vinnande av tid bör utföras samtidigt beträffande de olika

hnvudtitlarna, kräves för riksbokslutet en betydligt större personal. För

var och en av de större huvudtitlarna torde erfordras 1 kvinnligt biträde.

Bokföringen av de mindre huvudtitlarna kräver naturligtvis proportionsvis

mindre arbetskraft.

Efter nu antydda grunder synes ett månadsbokslut kunna utföras

opaginerad Kontrollera mot PDF

33

Stat stut »kottets utlåtande Nr 107.

av 7 kvinnliga biträden (1 för I—V huvudtitlarna, 3 för VI—VIII

huvudtitlarna och 3 för övriga utgiftstitlar och statsverkets inkomsttitlar).

3) Beträffande den formella bokföringstekniska och siffermässiga

(kalkulatoriska) granskningen, torde följande böra framhållas. Enligt

utskottets yttrande sidan 31 måste det tillses, att inkomster och utgifter

äro förda å rätta titlar samt, att, om denna kontroll förlädes efter bokslutet,

skulle en av de största fördelarna med den månatliga bokföringen

bliva outnyttjad. Kontrollen över att inkomster och utgifter äro bokförda

å rätta titlar måste emellertid tillgå så, att varje särskilt inkomst- och

utgiftsbelopp i primärräkenskaperna genomgås i regel mot verifikationerna.

Då dessa poster ensamt för Kungl. Maj:ts befallningshavande uppgå till

omkring sjuttio tusen, och då den till buds stående tiden för granskningen

uppgår till omkring 20 dagar, erfordras för i frågavarande

granskning en synnerligen stor personal. Härvidlag är vidare att märka,

att den personal, som verkställer granskningen måste äga en ingående

kunskap om de ändamål, för vilka de olika anslagen få tagas i bruk,

om riksdagstryck, om specialförfättningar m. m. Slutligen har såsom

ovan antytts i utskottets yttrande framhållits, att ett inflyttande av kommitténs

uppgifter i statskontoret vore förbundet med stora olägenheter.

Av närslutna tablå, som utvisar de institutioner, från vilka de olika

tjänstemännen skulle överflyttas till det nya verket, dels huru denna

personal skulle fördelas å det nya verkets olika byråer, ävensom av uppgiften

i propositionen, sidan 212, erhålles emellertid den överraskande

upplysningen, att nu ifrågavarande granskningsarbete skulle utföras av

endast två från statskontorets riksbokslutsbyrå till det nya verket överflyttade

revisorer. Det är emellertid fullkomligt otänkbart, att dessa båda

revisorer skulle kunna ens närmelsevis hinna genomgå de till hundratusental

uppgående inkomst- och utgiftsbeloppen i primärräkenskaperna.

Deras arbete kan sålunda icke lämna någon som helst garanti för, att

de i ett månadsbokslut ingående beloppen ligga på rätta titlar. Den

formella granskningen måste sålunda i praktiken huvudsakligen inskränka

sig till den kollationering av kassarapporterna mot räkenskaperna samt

den allmänna tillsyn över räkenskaperna, som kan utföras av ovanberörda

7 bokföringsbiträden, möjligen med en arbetsförstärkning av ett par

kvinnliga biträden för extra hjälp och summering under viss kortare tid.

Går riksdagen in på den principen, att kontrollen över, huruvida

inkomster och utgifter ligga å rätta titlar skall vara utförd före bokföringen,

måste en högst betydande ökning av revisorernas antal vidtagas.

Önskemålet att förlägga nu ifrågavarande kontroll före bokslutets

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

synes — vid det förhållande att statsbokföringskommittén icke visat

och erfarenheten från kammarrätten icke givit vid handen, att några

avsevärda belopp blivit bokförda å oriktiga anslag — vara förestavat

mera av en teoretisk princip än av ett praktiskt behov. Förlägges åter

denna granskning efter månadsbokslutet, kan den enligt från kammarrätten

inhämtade upplysningar ske utan tidsutdräkt eller arbetsökning

samtidigt med den övriga kamerala granskningen.

Den granskning åter, som enligt vanliga bokföringsregler föregår

varje bokföringsmässig sammanställning av primärräkenskaper, skulle,

enligt vad nir anförts, kräva en arbetsförstärkning under viss kortare

tid av 2 kvinuliga biträden.

4) Beträffande de s. k. belastningstabellerna torde böra framhållas,

att dessa tabeller sakna all praktisk betydelse i vad de avse avlöningsanslag

och i övrigt sådana anslag, som utgå efter av Kungl. Maj:t och

riksdagen angivna grunder. Att utarbeta tabeller över dessa anslag

måste sålunda anses vara ett bortkastat arbete. Beträffande åter det

fåtal sådana underhålls- och anskaffningsanslag, som förvaltas av de

centrala ämbetsverken, kunna nu ifrågavarande tabeller hava någon

betydelse, om vid deras upprättande hänsyn tages till gjorda medelsdepositioner.

Belastning stab eller böra följaktligen utarbetas endast rörande

sistnämnda anslag. Då arbetet med utarbetandet av belastningstabellerna

enligt utskottets yttrande, sidan 31, krävde obetydlig arbetskraft, och då

arbetet icke kan utföras förr än bokslutet är färdigt, synas ifrågavarande

tabeller kunna utarbetas av de för den egentliga bokföringen avsedda

7 biträdena. För belastningstabellernas utarbetande skulle sålunda icke

erfordras någon personalökning.

5) Utarbetandet av bokföringsformuläret bland annat jämväl för

nya huvudförvaltningar synes, sedan bokföringssystemet en gång blivit

fastslaget, kunna verkställas av innehavaren av den enda manliga tjänstebefattning,

som överförts från statsbokföringskommittén, vilken befattning

enligt förslaget skulle uppföras i andra lönegraden. Blankettförrådet

synes fortfarande böra handhavas av den från kommittén överflyttade

vaktmästaren.

Om man sålunda återgår till det äldre, mera betryggande räkenskapssystemet

och om belastningstabeller utarbetas endast för sådana

anslag, beträffande vilka det kunde vara av någon praktisk betydelse att

känna anslagsbelastningen, samt om statsbokföringskommitténs uppgifter

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

55

i övrigt givas ändamålsenliga och uppnåeliga samt, riktiga dimensioner

skulle dess arbetsuppgifter bestående i:

a) att med ledning av månatliga kassarapporter verkställa den centrala

bokföringen,

b) verkställa den allmänna översikt av månadsräkenskaperna, som

måste föregå varje bokföringsmässig sammanställning av primärräkenskaper,

c) utarbeta tabeller över anslagsbelastningen, s. k. belastningstabeller

beträffande sådana anskaffnings- och underhållsanslag, som förvaltas

av centrala ämbetsverk, samt

d) tillse, att det fastslagna bokföringssystemet rätt tillämpas enligt

utförda bokföringsformulär m. m.

Den personal, som enligt vad ovan sagts, erfordras för dessa uppgifters

utförande, utgöres av 9 kvinnliga biträden — varav exempelvis

7 i andra och 2 i första lönegraden — 1 tjänsteman i andra lönegraden

samt 1 vaktmästare. Avlöningen till denna personal uppgår till 24,600

kronor (=7 x 2,000 + 2 x 1,600 + 5,800 4- 1,600); statsbokföringskommittén

uppgives i propositionen kosta för närvarande 133,500 kronor årligen.

En årlig besparing skulle sålunda kunna göras på 108,900 kronor.

Så väl nu ifrågavarande arbetsuppgifter som den därför erforderliga

personalen synas utan olägenhet kunna överflyttas till statskontorets

riksbokslutsbyrå, varvid jämväl bör tagas i betraktande, dels att den

lokal i statskontoret, som för närvarande inrymmer den s. k. giroavdelningen,

bliver disponibel, då giroavdelningen vid en återgång till det

äldre systemet blir obehövlig, dels ock att den personal, som nu finnes

på giroavdelningen, nämligen 1 revisor och 2 kvinnliga biträden ävensom

de två revisorer, som enligt propositionen skulle överflyttas från

statskontoret till riksräkenskapsverkets första revisionsbyrå antingen

skulle kunna användas för andra arbetsuppgifter inom statsförvaltningen

eller ock deras tjänstebefattningar i sinom tid indragas.

Den kamerala revisionen har av utskottet skjutits helt i andra

planet. Under ärendets mångåriga föregående .behandling har gång på

gång av kammarrätten och andra representanter för den kamerala revisionen

framhållits det ogynnsamma och försvagande inflytande, som en

organisation efter de nu förordade linjerna måste utöva å denna revision.

Senast hava dessa erinringar upprepats och ytterligare understrukits

i en av kammarrättens samtliga revisorer till statsutskottet ingiven

framställning. Sällan torde en ifrågasatt omorganisation hava så

enstämmigt avråtts från verkligen sakkunnigt fackmannahåll, som det

nu av utskottet förordade förslaget.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

Utskottet har ej funnit nödigt att på något sätt ingå i närmare

undersökning av de i denna del gjorda erinringarna. Det enda utskottet

har att säga är ett uttalande om, att för avvisande redan i räkenskapsverket

av en ifrågasatt anmärkning skall krävas, att frågan anmäles i

det nya verkets plenum. Men härmed är förvisso intet i själva sakläget

ändrat. Revisorerna mista ofrånkomligt den självständiga och

ansvariga ställning de nu intaga och nedsjunka till utredningsbiträden,

skyldiga att i sitt arbete följa chefens direktiv och instruktioner. Det

kan ej ifrånkommas, att denna osjälvständiga och beroende ställning

måste verka förslappande på deras arbete och betaga dem håg och lust

till eget initiativ, allra helst om detta någon gång försökes men icke

vinner överordnades bifall. Det lärer icke vara att vänta, att det nya

verket skall besväras med många pleniärenden av den art, varom utskottet

talar. Enklare och mera välbetänkt lära revisorerna snart finna det

vara att blott följa givna order och dem förelagda schabloner ifråga om

sättet för revisionsarbetets utförande, lämnande åt de överordnade ansvaret

för att granskningen av räkenskapens författningsenlighet därmed

är behörigen fullgjord.

Don kamerala revisionens anordning enligt det av utskottet förordade

systemet vittnar om ganska liten förståelse för denna revisions

betydelse för statshushållningen och om än mindre förståelse för det

synnerligen mödosamma och otacksamma arbete, som samma revision

kräver. Det snart sagt enda som därvid kan hålla intresse och arbetslust

uppe — känslan av den personliga insatsen och den personliga

ansvarigheten — skäres bort. Den ersättes förvisso icke av det allmänna

ansvar, som lag stadgar för fel eller försummelse i tjänsten.

Följderna av det uppenbara försvagande av den kamerala revisionen,

som förslaget innebär, lära ej heller underlåta att visa sig, men då är

det försent att återgå till förut beprövade anordningar.

Beträffande nu föreliggande fråga stå å ena sidan sakkunnigeutlåtanden

för förslaget och å andra sidan ämbetsverkens tungt vägande

skäl mot detsamma; och hava ämbetsverken därvid med styrka framhållit

nödvändigheten av att förslaget underkastas en allsidig och mera

saklig granskning än vad som skett i de föreliggande sakkunnigeutlåtandena.

Att sakkunnigeutlåtandena i viss mån fått en ensidig

prägel torde icke kunna förnekas. För egen del finner jag sådana

omständigheter vara förebragta, att jag måste yrka på, att frågan tages

till omprövning i hela dess vidd.

Jag yrkar därför

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet* utlåtande Nr 107-

57

att riksdagen ville, med avslag å Kungl. Maj:ts

förslag om inrättande av ett riksriikenskapsverk, i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kxingl. Maj:t

täcktes låta verkställa eu ny utredning angående räkenskaps-

och revisionsväsendets ordnande efter ovan och

i motionen i andra kammaren nr 109 angivna grundlinjer.

»

Bihang till riksdagens protokoll 1920 6 samt. 48 höft. (Nr 107.)

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

Tablå

utvisande: A) den personal, som skall ingå i det föreslagna riksrerisonsverket,

B) denna personals placering inom det nya verket.

General-

direktörer

Byråchefer

Tjänstemän

av2 lönegraden

Kammarrät- tens revisorer

Statskonto- rets revisorer

Kvinnliga

biträden

Förste vakt- mästare

Vaktmästare

3 gr.

2 gr.

1 gr.

—

—

1

1

—

3

1

—

1

1

—

—

1 2

2

25

8

3

—

—

21

11

-

—

9

—

—

—

1

3

i

—

—

2

4

7

1

—

1

3

6

36

4

2

23

7

1

5

—

1

1

—

2

1

—

—

—

—

1

3

36

—

17

_

_

_ !

1

—

1

—

—

1

6

7

1

5

1

3

6

36

4

2

23

7

1

5 i

A)

Från statskontoret överflyttad personal

å ordinäre stat ..................

D:o do å extra ordinarie stat.........

Från kammarrätten överflyttad personal

å ordinarie stat..................

D:o d:o å extra ordinarie stat.........

flyttad personal

Nya tjänster ........

B)

Summa personal

Riksräkenskapsverkets personal:

å riksbokslutsbyrån...............

å första revisionsbyrån .........

å andra » .........

Gemensam personal...............

Summa personal

1 Se prop. sid 215.

'' Uppehälles av en ord. revisor. På grund härav äro de ord. revisorernas antal här upptagna

till 25 i st. för 26, se prop. sid. 210.

3 Överflyttad från statskontorets riksbokslutsbyrå, avsedda för kontroll över att inkomstoch

utgiftsposterna äro bokförda å rätta titlar i primärräkenskaperna. Se prop. sid. 212 rad 5

(uppifrån till styckets slut).

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

59

Bilaga A.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 19 mars 1920 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt

arméförvaltningen att skyndsamt inkomma med utlåtande över Eders Kungl. Maj:ts

i 1920 års statsverksproposition gjorda framställning om inrättande av ett riksräkenskapsverk;

och får i anledning härav arméförvaltningen i underdånighet anföra

följande.

Enligt det vid nyssnämnda proposition fogade statsrådsprotokoll, däri behandlas

frågan om utgifterna under riksstatens sjunde huvudtitel, är, på sätt framgår

av punkt 16 (sid. 189) avsett, att det föreslagna riksräkenskapsverket skulle i sig

upptaga kammarrättens revisionsavdelning och statskontorets riksbokslutsbyrå. Därjämte

skulle till det ifrågasatta nya ämbetsverket överflyttas de uppgifter, som

sedan en följd av år åligga den s. k. statsbokföringskommitten, och i vilka ingår

dels att i stor omfattning verkställa den centrala bokföringen dels ock att, på

grund av uttalanden från riksdagens sida, genomföra en reform av statsbokföringen.

På grund av den korta tid, som för remissens besvarande stått arméförvaltningen

till buds, och under framhållande av att arméförvaltningen hittills icke yttrat

sig över de särskilda betänkanden i fråga om upprättande av ett riksrevisionsverk,

vilka avgivits den 15 augusti 1913 av de s. k. revisionskommitterade, den 10

februari 1914 av de s. k. granskningssakkunniga och den 18 december 1919 av

vissa detta år ytterligare tillkallade sakkunniga, och vilka betänkanden — särskilt

det sist angivna — ligga till grund för det nu inför riksdagen framlagda förslaget,

har ämbetsverket funnit sig kunna behandla samma förslag i huvudsak allenast med

hänsynstagande till den inverkan, riksräkenskapsverkets inrättande skulle få på

bokföringen, kontrollen, redovisningen och revisionen av lantförsvarets medel.

De erinringar, arméförvaltningen vid denna granskning funnit sig böra framställa,

har ämbetsverket — i viss anslutning till de olika arbetsuppgifter, som enligt

upprättat förslag till instruktion för riksräkenskapsverket inom detsamma skulle

handläggas på dess tre olika byråer: riksbokslutsbyrån, första revisionsbyrån för

den formella räkenskapskontrollen samt andra revisionsbyrån för den kamerala revisionen

— funnit sig böra upptaga under följande tre rubriker, nämligen: I) riksbokslutet

och dess förhållande till den kamerala revisionen, II) statsbokföringsreformen

med därtill hörande frågor samt III) revisionsväsendets omorganisation.

I) Eiksbokslutet och dess förhållande till den kamerala revisionen.

Förslaget avser, såsom redan nämnts, att den statskontoret för närvarande

tillkommande uppgiften att, efter bearbetning av medelsförvaltande verks och myndigheters

räkenskaper, uppgöra den s. k. rikshuvudboken, icke vidare skulle tillhöra

nämnda ämbetsverk, utan i stället överlämnas till det föreslagna nya ämbetsverket.

Anledningen till att denna åtgärd funnits vara av behovet påkallad, torde närmast

ligga däri, att man vid förslagets uppgörande såsom från ett oomtvistat förhållande

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

utgått därifrån, att en tillfredsställande kontroll över statens medelsförvaltning ickeskulle

kunna åvägabringas, med mindre en sammanslagning skedde mellan riksbokslutsarbetet

och den kamerala revisionen. Samtidigt torde emellertid den omständigheten,

att vissa uppgifter rörande den formella räkenskapskontrollen hittills icke

anförtrotts åt något av de redan befintliga ämbetsverken — närmast väl statskontoret

— utan åt statsbokföringskommittén, hava givit anledning därtill, att det befunnits

bättre att sammanföra alla de nu nämnda tre olika grupperna av arbetsuppgifter

till ett nytt ämbetsverk än att föreslå upplösande av nämnda kommitté

och vidtaga åtgärder i syfte att dels inordna dess arbete i avseende å räkenskapskontroll

och bokföring under riksbokslutsarbetet i statskontoret eller eljest i området

för något annat redan befintligt ämbetsverk, dels efter viss reformering bibehålla

den kamerala revisionen i kammarrätten.

Yad angår förvaltningen av de för lantförsvaret anslagna medel, kan arméförvaltningen

ingalunda finna, att räkenskapernas slutliga sammanförande i riksbokslutet

skulle vara en arbetsuppgift, som med någon som helst nödvändighet måste

handläggas inom samma ämbetsverk, till vilket hör den räkenskapskontroll, som

utövas av den kamerala revisionen och varmed avses att genom räkenskapernas

granskning mot verifikationer utröna, att bokförda poster verkligen utbetalts, samt

huruvida gällande författningar och andra förvaltningsföreskrifter behörigen tillämpats.

I kammarrättens den 7 april 1914 avgivna, i nu ifrågavarande statsrådsprotokoll

visserligen omnämnda, men ej refererade utlåtande över 1913 års s. k. »granskningssakkunnigas»

betänkande bär detta ämbetsverk gjort gällande samma uppfattning,

som den av arméförvaltningen nu uttalade. I ett till kammarrättens nämnda

utlåtande fogat yttrande har presidenten A. Petersson särskilt uppmärksammat

spörsmålet i fråga och därvid efter en vidlyftig motivering, till vilken armeförvaltningen

tillåter sig hänvisa, anfört, bland annat, att den budgetkontroll, som utövades

vid riksbokslutsarbetet och inom kammarrättens revision vore av väsentligen olika

art: den ena vore av formell art och inriktade sig på räkenskapernas bearbetande

och tillrättaläggande för ett generellt bokslut, den andra vore av reell art och ginge

ut på räkenskapernas granskning mot verifikationerna, med uppgift att kontrollera

posternas materiella riktighet även ur budgetsynpunkt, att någon anledning att

sammanslå de olika granskningsarbetena, vid riksbokslutsarbetet inom statskontoret

och vid revisionen inom kammarrätten, icke förelåge, att det syntes otvivelaktigt,

att det alltjämt komme att visa sig ändamålsenligt att bedriva dessa olikartade

arbeten skilda från varandra, samt att under sådana förhållanden ej heller förelåge

något principiellt skäl för sammanslagning av riksbokslutsbyrån och kammarrättens

revisionsavdelning till ett verk.

I detta sålunda refererade yttrande anser arméförvaltningen sig i fråga om

medelsförvaltningen vid lantförsvaret kunna i allo instämma.

II) Statsbolcföringsreformen med därtill hörande frågor.

Uti ett av statsbokföringskommittén den 13 januari 1913 avgivet underdånigt

utlåtande i fråga om den centrala bokföringen och kassakontrollen angivas statsbokföringsreformens

innebörd och syftemål, och äro de där å sid. 4 och 5 sammanfattade

under fem särskilda punkter av huvudsakligen följande innehåll:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande, Nr 107.

Öl

1) rikshuvudbokföringen borde innefatta kassakontroll och utan särskild bearbetning

av primärräkenskaperna lämna direkt materiel till en budgetredovisning;

2) för att vinna kassakontroll borde i riksbanken öppnas en statskontorets

gemensamma giroräkning, till vilken samtliga huvudförvaltningar skulle äga tillgång

för insättningar och uttag:

3) den centrala bokföringen borde grundas på månatliga kassarapporter från

samtliga medelsförvaltande ämbetsverk och myndigheter och dessas kassarapporter

alltså uppställas fullkomligt enhetligt och specifikt upptaga endast sådana poster,

som vore för den centrala bokföringen erforderliga;

4) den primära bokföringen borde ordnas med månatliga avslutningar sålunda,

att de specifika utgifter, som skulle inflyta i kassarapporterna, direkt och

utan omgång kunde därur framgå, och borde den verkställas efter ett och samma

system för hela statsförvaltningen och i övrigt utmärkas av enkelhet och reda; samt

5) i statskontorets riksbokslutsbyrå borde uppläggas en huvudbok eller liggare,

i vilken månad för månad skulle införas de poster, varom de från ämbetsverken

och myndigheterna inkommande kassarapporterna lämnade uppgifter, och borde för

varje riksstatens såväl inkomsttitel som utgiftsanslag i denna huvudbok eller liggare

återfinnas ett särskilt konto, så att av dessa konti under hela årets lopp kunde

vinnas en ständig översikt av samtliga inkomsttitlars och utgiftsanslags ställning.

I anslutning härtill uttalas i föreliggande framställning till riksdagen, sid. 184,

bland annat, att med de för det nya redovisningssystemet utmärkande månatliga

avslutningarna av räkenskaperna och kassarapporterna, sådana de blivit av statsbokföringskommitten

inrättade, skulle vinnas, bland annat, översikt av inkomsternas

tillflöde och anslagens belastning månad efter månad och kunde på grundval härav

under året byggas en fortlöpande budgetkontroll.

Genom en anordning med månatligen avslutad kassabokföring och kassarapporter,

sådan denna anordning redan trätt i tillämpning beträffande vissa förvaltningsområden,

vinnes väl en tillförlitlig översikt över de kontanta utbetalningarna,

men angående anslagens verkliga ställning eller anslagsbelastningen inom

statsförvaltningen över huvud taget erhålles härigenom icke någon kännedom, allra

minst inom lantförsvarets och därmed i detta avseende likställda förvaltningsområden.

Inom sådana verk, exempelvis länsstyrelserna, där medelsförvaltningen är i

huvudsak inskränkt till regelbundna utbetalningar, avseende avlöning och dylikt,

kan väl genom kassabokföring med därpå grundade kassarapporter under löpande

budgetår vinnas klarhet i fråga om vissa anslags ställning, men denna vinst äf av

ringa eller intet intresse. Utgifterna äro någorlunda konstanta och kunna ej påverkas

av förvaltningsåtgärdema. Annorlunda ställer sig saken beträffande belastningen

av anslag, som äro avsedda för utgifter, som ske exempelvis enligt träffade

leveransavtal eller med andra ord enligt beslutade dispositioner. För att erhålla en

fullständig uppgift om anslagsställningen måste i avseende å sådana anslag vid

sidan om kassabokföringen verkställas en särskild dispositionsbokföring. Dylik bokföring

finnes för närvarande inom arméförvaltningen.

Härigenom vinnes en verklig insikt om anslagsbelastningen. Denna bokföring,

vid sidan av kassaräkenskapen, lämnar nämligen upplysning om ej blott utbetalda

utan även disponerade medel, och förvaltningsåtgärdema måste lämpas efter

det återstående odisponerade beloppet, om icke anslagen skola överskridas. Kassaräkenskapen

kan utvisa stora behållningar å ett anslag, även om dessa äro bundna

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande Nr 107,

för libvider av avtalade leveranser. Den odisponerade behållningen är det ur förvaltningssynpunkt

av största vikt och intresse att känna, mindre den kontanta behållningen.

Enligt § 5 mom. 1 i förslaget till instruktion för riksräkenskapsverket skola

vissa sammandrag över anslagsbelastningen överlämnas till cheferna för de olika

statsdepartementen. Huru missvisande dylika på kassabokföring grundade uppgifter

kunna bliva, är av det ovan anförda lätt att förstå och framgår än tydligare av

följande exempel. Om arméförvaltningens intendentsdepartement träffar avtal om

inköp av kläde, vilka inköp ofta nog samtidigt uppgå till omkring 100,000 meter,

att levereras och likvideras inom 8 å 9 månader, kan denna anslagsbelastning, som

enligt nu gällande pris uppgår till över 2,400,000 kronor, icke bliva synlig i kassaräkenskaperna,

förrän leveransen fullgjorts och betalats. De från riksräkenskapsverket

till vederbörande departementschef månatligen lämnade sammandragen över

anslagsbelastningen skulle sålunda i nu anförda fall under en tid av 8 å 9 månader

bliva missvisande på över 2,400,000 kronor. Liknande förhållanden kunna anföras

beträffande snart sagt varje underhålls- och anskaffningsanslag under fjärde huvudtiteln

och sannolikt även under övriga huvudtitlar beträffande just sådana anslag,

rörande vilka det kunde vara av största intresse att veta den verkliga anslagsbelastningen.

Den i förslaget framhållna fördelen i detta avseende av den nya bokföringen

torde sålunda icke hava något reellt värde och på intet sätt motivera det

arbete, som kräves för uppgifternas sammanställande. Detta arbete tar, sedan räkenskaperna

tillrättalagts, liten tid, föga arbetskraft.

Sedan frågan om sådana på kassaställningen grundade rapporter, som i förslaget

avses, på sin tid uppkommit, utarbetades inom arméförvaltningen dylika

rapporter kvartalsvis och lämnades till chefen för lantförsvarsdepartementet. Som

emellertid dessa rapporter, vilka grundades på kassabokföringen och icke på den

verkliga anslagsbelastningen, visade sig utan något egentligt värde, upphörde ämbetsverket

med deras utarbetande, och från lantförsvarsdepartementets sida hava de ej

heller vidare efterfrågats.

Särskilda rapporter, grundade på fullständig dispositionsbokföring, hava däremot

sedan en följd av år av arméförvaltningen månadsvis avlämnats till departementet

i fråga om vissa tillgångar, som stå direkt under Eders Kungl. Maj:ts disposition,

nämligen fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter och huvudtitelns

allmänna besparingar. Därutöver hava vid särskilda tillfällen på anfordran lämnats

på dylik bokföring grundade uppgifter rörande andra anslag.

Med avseende på nu berörda fråga tillåter sig arméförvaltningen för övrigt

hänvisa till kammarrättens särskilda utlåtanden den 24 november 1913 och den

7 april 1914 över dels 1912 års revisionskommitterades betänkande dels ock 1913

års granskningssakkunnigas utlåtande ävensom presidenten Peterssons förut åberopade

särskilda yttrande, som fogats vid det senare av nyssnämnda utlåtanden.

Till huvudsyftemålen med statsbokföringsreformen skulle, på sätt ovan nämnts,

vidare höra vinnande av kassakontroll genom öppnande i riksbanken av en statsverkets

gemensamma giroräkning, till vilken samtliga huvudförvaltningar skulle äga

tillgång för insättningar och uttag. Det torde emellertid med fog kunna ifrågasättas,

om inrättandet av denna statsverkets gemensamma giroräkning och det av

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande AV 107. 63

denna giroräkning åtminstone delvis betingade räkenskapssystemet ur förvaltningsoch

kassakontrollsynpunkt medfört eller kan komma att medföra samma säkerhet

som om, liksom beträffande arméförvaltningen ännu är fallet, särskilda giroräkningar

och ett därför avpassat räkenskapssystem Unge bibehållas vid de särskilda ämbetsverken.

Enligt hittills inom statsförvaltningen använda räkenskapssystem skall kassabokens

debetposter, d. v. s. den ingående behållningen i kontant och å giroräkning

jämte uppbörden stämma mot kreditposterna, d. v. s. utgiftsposterna j''ämte den utgående

behållningen i kontant, och å giroräkningen. Skulle tillgrepp av penningemedel

ske, måste detta vid en dylik räkenskap automatiskt visa sig därigenom, att

räkenskapen icke »går i hop». Den stämmer icke med giroräkningens saldo. För

att få kassaräkenskapen att stämma med giroräkningen, måste då vid varje avslutning

och inventering bristen täckas eller ock förfalskning i ett eller annat avseende

vidtagas. Vore tillgreppet av någon nämnvärd storlek, kan det ock automatiskt

giva sig tillkänna mot slutet av räkenskapsåret på det sätt, att verket eller förvaltmngen

komme att å sin giroräkning sakna erforderligt rörelsekapital. Detta

erhålles nämligen därigenom, att statskontoret på anfordran månad för månad överflyttar

penningemedel till vederbörande verks giroräkningar, dock ej till större belopp,

än vad riksstaten för varje särskilt verks förvaltningsområde angiver. Skulle

nu någon avsevärd del av dessa medel tillgripas, räcka de helt naturligt ej till att

bestrida statsutgifterna.

Vid tillämpning av statsbokföringsreformen skall däremot icke finnas någon

kassabok i egentlig mening. De respektive verken skola nämligen föra en inkomstoch

en utgiftsjournal, vilkas poster icke balansera mot varandra och ej heller mot

statsverkets gemensamma giroräkning. Några in- och utgående behållningar kunna

nämligen icke förekomma här, da verken i fråga icke hava egna giroräkningar och

sålunda icke äga något saldo å denna räkning. Ett tillgrepp av penningemedel

från den gemensamma giroräkningen kan följaktligen icke giva sig tillkänna på det

sätt, att räkenskapen icke går ihop, och vid verk med obegränsad dragningsrätt å

statsverkets gemensamma giroräkning kan någon brist på rörelsekapital icke förekomma.

För det fåtal myndigheter, som för närvarande endast äga begränsad

dragningsrätt å statsverkets giroräkning, skulle emellertid under vissa omständigheter

brist å rörelsekapital mot slutet av året kunna uppstå. Att föreskrifter om

begränsad dragningsrätt dock icke kunna anses såsom en fullt effektiv kontrollåtgärd,

torde emellertid framgå av en från statskontoret under hand inhämtad uppgift

därom, att år 1919 visst verk överskred den för detsamma begränsade dragningsrätten,

vilket icke varit möjligt, om verket i fråga haft egen giroräkning.

I detta sammanhang torde böra framhållas, att enligt det nya bokföringssystemet

check kan utfärdas, utan att utbetalningsbeslut föreligger, och som checken

oftast skall vara försedd med endast två namn, men enligt författningarna ofta med

flera, behöver vid en eventuell förfalskning endast ett, högst båda namnen förfalskas

-billigt det vid arméförvaltningen använda systemet är det formulär, som utgör

själva checken, och det formulär, som är avsett för förvaltningsmyndighetens utbetalmngsbeslut,

tryckta pa samma blankett, men åtskilda genom ett perforerat veck.

Fnligt detta system kan check sålunda icke utfärdas utan att formligt utbetalningsbeslut

förut fattats och införts å blanketten. Vid förfalskning av arméförvaltningens

checker måste alltså även utbetalningsbeslutet förfalskas, enär checken icke

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

är betalbar i bank, om utbetalningsordern saknas, och måste således ej mindre än

minst fyra, eventuellt ända intill sex namn förfalskas.

Fördelen av ett system, enligt vilket varje förvaltande verk disponerar egen

giroräkning, torde särskilt tydligt framgå, om man tager i betraktande, att å statsverkets

gemensamma giroräkning checker å obegränsade belopp kunna dragas, da

däremot enligt förstnämnda system de belopp, som kunna uttagas, begränsas av den

innestående behållningen på ämbetsverks egen giroräkning, vilket i regel motsvarar

allenast den löpande månadens medelsbehov. Sålunda finnes t. ex. för armeförvaltningens

vidkommande, på grund av ämbetsverkets åliggande att månadsvis tillhandahålla

underlydande kassaförvaltningar erforderliga medel, aldrig mer än en

bråkdel av månadsbeloppet disponibelt å dess giroräkning. ...

Avsikten med inrättandet av statsverkets gemensamma giroräkning, bär såsom

redan antytts, varit vinnande av kassakontroll. Enligt nådiga kungörelsen den

10 december 1909 med föreskrifter om statsverkets gemensamma giroräkning i

riksbanken, § 4 mom. 3, åligger det ämbetsverk och myndigheter, som äga utställa

check å statsverkets giroräkning, att varje söckendag till nksbokslutsbyrån och

riksbankens huvudkontor insända uppgift om nummer och belopp å värjo check, som

under nästföregående söckendag utfärdats. Enligt § 5 skall riksbankens huvudkontor

senast varje onsdagsmiddag tillhandahålla nksbokslutsbyrån uppgift till nummer och

belopp å de checker, som under nästföregående vecka blivit statsverkets giroräkning

påförda, med angivande av det ämbetsverk eller den myndighet, som utfärdat checken

samt det saldo samma räkning vid nästföregående veckoavslutnmg utvisacte.

Slutligen skall, enligt § 6, nksbokslutsbyrån, med ledning av den i § 5 omnarnnda

uppgift, lämna vederbörande ämbetsverk och myndigheter meddelande om de checker,

som blivit av riksbanken inlösta. Härtill kommer den befattning med kassakontrollen,

som f. n. utövas inom statsbokföringskommittén och kammarrättens

revisionsavdelning. , , ., -n

Härav framgår, att kassakontrollen hos de verk och myndigheter, vid vilka

statsbokföringsreformen börjat tillämpas, f. n. är splittrad på icke mindre än fem

olika håll, nämligen i riksbankens huvudkontor, i statskontorets riksbokslutsbyrä,

hos en tjänsteman i vederbörande ämbetsverk, i statsbokföringskommitténs avdelning

för budgetkontroll och kammarrättens revisionsavdelning. På ingendera av dessa

fem ställen finnas dock samlade alla de handlingar, på vilka en effektiv kassakontroll

kan grundas. Genom riksräkenskapsverkets inrättande skulle väl de uppgifter

i fråga om kassakontrollen, som tillhöra nksbokslutsbyrån, statsbokföringskommittén

ävensom kammarrättens revisionsavdelning, sammanföras inom det nya ämbetsverket,

men det oaktat synes nyssnämnda hinder mot kassakontrollens effektivitet icke

Om exempelvis den, som förfalskat eller falskeligen utfärdat check, lämnar

riksbankens huvudkontor och statskontorets riksbokslutsbyrä den i § 4 inom 3 i

nyssberörda nådiga kungörelsen av den 10 december 1909 omnämnda underrättelse,

att checken blivit utfärdad, kommer den falska checken att oanmärkt passera dessa

båda kontrollinstitutioner. , .., . .... ... ,

Med ett kassa- och räkenskapssystem med skilda girorakmngar lör de olika

myndigheterna, föreligger däremot möjlighet för en effektivare kassakontroll, enär

vederbörande inventeringsförrättare omedelbart omhänderhar samtliga för inventeringen

erforderliga handlingar. På eu gång kunna sålunda verifikationerna genomgas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets tillit lande Nr 107.

(i."

och granskas, kassan uppräknas, den enligt räkenskaperna uppgivna behållningen å

giroräkningen jämföras med bankbesked, ävensom postbok och checkblanketter

in. fl. handlingar företes. Denna den kraftigaste kassakontroll, som gärna kan

åstadkommas, är omöjliggjord hos de medelsförvaltande verk, som erhållit dragningsrätt

å statsverkets gemensamma giroräkning. inventering verkställes ju för varje

vecka genom riksbokslutsbyrån.

Ännu en fråga av vikt för medelsförvaltningen vid lantförsvaret synes här

böra vidröras. Enligt statsbokföringskommitténs system kan man ej nog hastigt

upptäcka, om en check utkvitterats av obehörig person. Först när den rätte ägaren

till checken giver sig till känna, kan undersökning igångsättas. Har orätt person

däremot tillgripit en av arméförvaltningen i behörig ordning utfärdad check och

utkvitterat checkbeloppet, kan detta med nuvarande postgång konstateras i arméförvaltningen

så gott som omedelbart. Då riksbanken efter avskiljande och behållande

av själva checken omedelbart översänder det vid densamma fogade »utbetalningsbeslutet»,

och då vederbörande å detta beslut måste kvittera checken, innan

beloppet utbetalas i banken, kan man i arméförvaltningen, »om särskild anledningförefinnes»,

i de allra flesta fall konstatera, om en förfalskning i nu antydda hänseende

ägt rum genom att jämföra denna namnteckning med den rätte checkägarens

namnteckning å leveranskontrakt eller andra handlingar.

Såsom ytterligare skäl för införandet av en statsverkets gemensamma giroräkning

har i statsbokföringskommitténs förberörda utlåtande av den 13 januari

1913 i fråga om den centrala kassabokföringen och kassakontrollen, sid. 5, framhållits,

att reformen medförde fördelen av minskat behov av kassaförlag. Riktigheten

av denna uppgift torde dock med fog kunna ifrågasättas och i varje fall böra

göras till föremål för ytterligare utredning, varvid särskilt ett uttalande av riksbanksfullmäktige

skulle kunna vara upplysande.

Ytterligare ett av de huvudsyftemål, vars vinnande synes vara avsett att

påskyndas genom riksräkenskapsverkets inrättande, är, att den primära bokföringen

skulle omläggas efter ett och samma system för hela statsförvaltningen. För de

verk, där statsbokföringsieformen genomförts, utgöras primärräkenskaperna av en

inkomst- och en utgiftsjournal samt en inkomst- och en utgiftsbok. Avskrifter av

dessa journaler och böcker överlämnas, såsom framgår av sid. 182 i ovanberörda

statsrådsprotokoll, f. n. till statsbokföringskommittén, som har att före den 1 maj

påföljande år överlämna dem till kammarrätten. De särskilda inkomst- och utgiftsposterna

skola sålunda skrivas fyra gånger.

På grund av den begränsade personaltillgången inom kassaförvaltningarna

vid lantförsvarets olika formationer och anstalter har arméförvaltningen måst vidtaga

särskilda åtgärder för att minska personalens arbetsbörda med bokföringsarbetet.

Så har exempelvis införts ett självkopierande bokföringssystem. Enligt detta

system finnes endast en enda månadsräkenskap och, då denna föres, erhålles samtidigt

genom självkopiering en dublett därav. På grund härav behöver de olika

posternas text endast skrivas en enda gång mot, såsom nu faktiskt sker, fyra

gånger enligt bokföringskommitténs förslag. Skulle statsbokföringskommitténs system,

vilket, enligt vad som utrönts vid en utav arméförvaltningen förut på given anledning

verkställd utredning, kräver väsentligt mera arbete än det nu använda, komma

att tillämpas vid lantförsvaret, måste icke allenast vid de under arméförvaltningen

bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 samt. 48 höft. (Nr 107.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

f. n. lydande 93 kassaförvaltningar utan även vid ämbetsverket självt anställas nya

tjänstemän. Antalet av dessa tjänstemän skulle med all säkerhet uppgå till inemot

ett hundratal. Då statsbokföringskommitténs förslag endast avser den centrala bokföringen

(bokföringen vid truppförbanden ordnas av arméförvaltningen själv, icke

av Kungl. Maj:t) kan detsamma icke på det antydda sättet påverka personalbehovet

vid trupp förbanden. De kostnader, som anställandet av denna personal komme att åsamka

statsverket, äro betydande. Då emellertid det inom lantförsvaret nu tillämpade enkla

bokföringssystemet varken med avseende på reda eller kontroll är bokföringskommitténs

system underlägset, snarare tvärtom, synes det icke böra ifrågasättas att, genom

ombyte av räkenskapssystem vid armén, åsamka staten stora kostnader endast för

vinnande av den formella fördelen, att alla statens verk skola hava till formen lika

räkenskaper. En annan sak är, att räkenskaperna skola i det centrala verket vara

så inrättade, att därifrån utgående räkenskapsuppgifter kunna utan omarbetning

ingå i riksräkenskapen. Så är ock förhållandet med arméförvaltningens räkenskaper.

Arméförvaltningen har ansett sig böra framhålla vikten av att dessa förhållanden

beaktas, innan ett eventuellt beslut fattas om inrättandet av det föreslagna

riksräkenskaps verke t.

Genom vad arméförvaltningen nu anfört rörande statsbokföringsreformen

med därtill hörande frågor, anser arméförvaltningen sig hava beträffande lantförsvarets

förvaltningsområde ådagalagt

1) att rapporterna till cheferna för vederbörande statsdepartement över anslagsbelastningen

måste bliva synnerligen missvisande just i de delar, där det kunde

vara av intresse att känna anslagsbelastningen;

2) att arméförvaltningens hänvisande till statsverkets gemensamma giroräkning

med dess vidlyftiga rapportsystem måste anses vara ur kassakontrollsynpunkt

svagare än det system, som f. n. tillämpas vid förvaltningar med egna giroräkningar;

samt

3) att det nya räkenskapssystemet, om det skulle vinna tillämpning inom

lantförsvaret, skulle i sin tillämpning bliva väsentligt dyrbarare än det nuvarande

och onödigt tyngande för förvaltningsarbetet.

På grund härav och då det föreslagna nya ämbetsverket är avsett att organiseras

för genomförande av statsbokföringsreformen vid de förvaltningar, där den

ännu icke blivit införd, däribland vid lantförsvarets, anser arméförvaltningen det

vara i hög grad önskvärt, att inrättandet av det nya verket f. n. kunde skjutas åt

sidan, och att bokföringsreformens principer finge underkastas en förnyad allsidig

och ingående granskning. I detta sammanhang torde böra påpekas, att från statsbokföringsreformen

undantagits de affärsdrivande verken, som sannolikt ansetts icke

kunna bindas inom denna reforms snäva gränser, samt erinras, att försvarsförvaltningarnas

arbete i mycket stor utsträckning avser en verklig affärsrörelse, som

måste utövas efter verkliga affärsmetoder.

III. Revisionsväsendets omorganisation.

Beträffande frågan om revisionsväsendets omläggning är 1919 års sakkunnigas

förslag i väsentliga delar hållet i så allmänna ordalag, att detsamma undandrager

sig en ingående granskning. Arméförvaltningens utlåtande måste därför inskränka

sig till mera allmänna uttalanden.

Av de frågor, som sammanhänga med förevarande del av förslaget, är den

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

67

ojämförligt viktigaste den, som gäller specialrevisionernas organisation och ställning

till det föreslagna riksräkenskapsverket.

Enligt 1912 års revisionskommitterades förslag skulle efter riksrevisions▼erkets

upprättande undersökning av specialrevisionerna fortgå, så att man måtte

kunna anknyta dem till riksrevisionsverket på ett sådant sätt, att en verkligt effektiv

och alla förvaltningsområden omspinnande revision kunde ernås. På samma gång

kunde tagas under övervägande, huruvida icke åtminstone några av de dubbelrevisioner,

som tyngde förvaltningen, kunde upphävas.

I ett av särskilda sakkunniga den 15 juli 1917 avgivet betänkande i fråga

om organiserandet av den maritima revisionen hemställde dessa sakkunniga, att

den kamerala revisionskontrollen å förvaltningen inom marinen skulle uteslutande

åläggas statens centrala revisionsorgan och att som följd därav bl. a. även marinförvaltningens

kamerala revision, i vad den icke åsyftade en »undersökning av ingivna

räkningars formella, titelmässiga och kalkulatoriska riktighet», för framtiden

skulle upphöra. I det år 1919 uppgjorda förslaget, sådant det framgår av statsrådsprotokollet,

finnes däremot icke någon klar utredning om denna icke allenast för

hela revisionsväsendot avgörande, utan även å förvaltningsbestyret vid de centrala

förvaltande verken synnerligen viktiga fråga, utan rör sig förslaget liksom nyss

åberopade betänkande i detta avseende med en i hög grad invecklad och svävande

terminologi.

Av förenämnda tidigare uttalanden att döma, torde det kunna förutses, att

efter riksräkenskapsverkets eventuella tillkomst det icke skulle dröja länge, förrän

det kravet komme fram, att, bland andra specialrevisioner, den, som finnes inrättad

i arméförvaltningen, skulle antingen helt indragas och överflyttas till det nya verket

eller ock ställas i fullkomligt beroende av detsamma. För förvaltningen av lantförsvaret

skulle en sådan följd av tillskapandet av det nya ämbetsverket bliva högst

betänklig. För närvarande äger en livlig och i hög grad nyttig samverkan rum

mellan de rent förvaltande avdelningarna i arméförvaltningen och de inom ämbetsverket

inrättade revisionsorganen. Vid utarbetande av förslag till allmänna författningar,

avgivande av en mångfald utlåtanden och meddelande av mera speciella

föreskrifter rörande avlöningsförhållanden och underhåll m. m. åt den militära personalen

måste arméförvaltningen ofta låta verkställa utredningar ur revisionsmaterialet

och beakta de rön och erfarenheter, som revisionen kunna vinna vid

fullgörandet av sina uppgifter. Å andra sidan kan revisionen, såsom utgörande en

del av ämbetsverket självt, ständigt hos den personal, som haft ansvaret för eller

biträtt med utarbetandet av förvaltningsföreskrifterna, erhålla erforderliga upplysningar

beträffande dessas syftemål och rätta innebörd. Just i möjligbeten av nu

nämnda samverkan, synnerligen värdefull inom ett så vidsträckt och till följd av

ofta inträffade författningsändringar rörligt förvaltningsområde som försvarets, torde

det hava blivit möjligt att, trots de upprepade ändringarna i organisationen, bibehålla

erforderlig reda, ordning och kontroll inom arméns förvaltning. Då i den

närmaste tiden ytterligare organisatoriska förändringar inom försvarsväsendet torde

vara att motse, framträda förenämnda och andra skäl för revisionens orubbade bibehållande

inom verket med än större styrka. Förvaltningsarbetet skulle emellertid,

enligt arméförvaltningens åsikt, i hög grad försvåras, om riksräkenskapsverket mer

eller mindre direkt skulle sättas i tillfälle att, med undanskjutande av ämbetsverket

självt, övertaga ledningen av arméförvaltningens revision.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

Ätt detta — om än ej tydligt uttryckt — är syftet med det föreliggande,

av 1919 års sakkunniga utarbetade organisationsförslaget, torde få sin belysning av

det i statsrådsprotokollet intagna instruktionförslagets § 22 med därtill hörande

motivering. I detta stadgande uttryckes nämligen, att det nya ämbetsverket skulle

äga att »i fall av behov» bestämma, att »revisionen skall verkställas inom det redovisande

verkets lokaler». I motiveringen härför säges, att en motsvarande bestämmelse

skulle återfinnas i instruktionen för kommarrätten under § 25. Går man till

nämnda författningsrum finner man emellertid, att föreskriften i fråga lyder sålunda :

»Kammarrätten äger bestämma, huruvida revisionen skall verkställas inom det redovisande

verkets lokaler, eller om handlingarna böra till kammarrätten för sådant

ändamål överlämnas».

Olikheten mellan sistnämnda stadgande och det föreslagna är uppenbar. A

ena sidan avser tydligen kammarrättens instruktion att fastslå, att detta ämbetsverks

revision — som, på sätt nedan närmare kommer att framhållas, i fråga om

förut i detalj granskade räkenskaper endast fungerar såsom överrevision — kan,

utan att eftersätta sin nyssnämnda uppgift, befria det redovisande verket från att

till kammarrätten insända vederbörliga räkenskaper och i stället för ändamålet låta

någon kammarrättens tjänsteman verkställa en överrevision inom förstnämnda verk,

sedan dettas egen revision avslutat sin granskning av visst års räkenskaper. A

andra sidan måste, på grund av åtskilliga uttalanden i samband med det föreliggande

förslaget, förutsättas, att riksräkenskapsverket eventuellt skulle enligt den

citerade instruktionsbestämmelsen vara berättigat att helt övertaga revisionsarbetet

inom det redovisande verket. Det är visserligen svårt att tolka betydelsen av berörda

bestämmelse, ty den är, liksom åtskilliga andra bestämmelser i instruktionsförslaget.

till formen så svävande, att däri kan inläggas olika tolkningar i det hänseende

den avser att reglera. Hade den citerade instruktionsbestämmelsen avsett

att lämna stadgande om en överrevision, likartad med den kammarrätten nu utövar

i sin revision, hade formuleringen ej behövt ändras. Bestämmelsen torde alltså

sannolikt betyda något annat. Eventuellt skulle den kunna innebära, att revisionsarbetet

skulle helt övertagas av riksräkenskapsverket, i vilket fall de nuvarande

för arméförvaltningens revision avsedda lokalerna skulle upplåtas åt det nya verket.

Då arméförvaltningens revisionspersonal för närvarande utgöres av 2 revisionskommissarier,

9 revisorer, minst ett tiotal amanuenser och e. o. manliga biträden, 6

kvinnliga revisionsbiträdeu av andra lönegraden och 6 kvinnliga siffergranskare

av första lönegraden, lärer övertagandet av revisionsarbetet i dess helhet bliva

omöjligt för det nya riksräkenskapsverket, såvida icke nämnda personal i huvudsak

dit överflyttas. År meningen icke den nu angivna, måste förutsättas, att riksräkenskapsverket,

under det revisionen inom det redovisande verket ännu påginge,

skulle äga ingripa däri, eventuellt för att lämna direktiv för arbetets bedrivande

därstädes. Då arméförvaltningen för sin del måste förutsätta, att dess egen revisionspersonal

alltid kommer att innehava en större sakkunskap inom vederbörligt förvaltningsområde

än den, varöver riksräkenskapsverket skulle kunna förfoga, tvekar

arméförvaltningen icke att uttala, att lämnandet åt riksräkenskapsverket av ett

sådant obestämt bemyndigande, som ifrågavarande stadgande avser, skulle kunna

på ett högst olyckligt sätt förrycka arbetet inom arméförvaltningen, liksom detsamma

givetvis skulle menligt inverka på dess revisionspersonals initiativlust och ansvarskänsla.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Stotsutukultel.f utlåtande AV 107.

69

Vissa i förslaget gjorda speciella uttalanden rörande revisionsväsendets organisation

synas i detta sammanhang böra upptagas till skärskådande.

Enligt sid. 185 skulle sålunda den bristande följdriktigheten inom nuvarande

organisationen framträda måhända skarpast härutinnan, att vissa grenar av statsförvaltningen

vore underkastade flerdubbel granskning, nämligen både av specialrevisioner

och av kammarrättens revision, andra grenar endast av kammarrättens

revision. Enahanda uttalande återfinnes i 1912 års revisionskommitterades förslag.

Det nuvarande revisionsväsendet förutsätter emellertid icke någon dubbeirevision

i egentlig mening. I § 25 av kammarrättens instruktion stadgas nämligen,

att endast de räkenskaper, som icke förut undergått granskning i detalj, skola därstädes

fullständigt granskas, under det att de redogörelser, som i det redovisande

verket blivit detaljgranskade, underkastas, i den män tiden det medgiver, ytterligare

revision, mindre i avseende å redogörelsens sifferuppgifter än till kontrollerande av

vederbörande myndigheters förvaltningsåtgärder. Enligt kammarrättens utlåtande

den 15 november 1917 (sid. 13) över förberörda betänkande och förslag i fråga om

organiserandet av den maritima revisionen åsyftar nyssberörda s. k. generella

granskning väsentligen att vara en kontroll över huru revisionsarbetet inom specialrevisionerna

utföres. Nyssberörda kontroll är icke att jämställa med dubbelrevision

i den mening, som gjorts gällande i de framställda förslagen, och det torde ligga

i öppen dag, att denna kontroll är ur flera synpunkter välbetänkt och välbehövlig.

Å sid. 185 sista stycket säges vidare, att vissa områden av förvaltningen

genom omständigheternas makt kunna alldeles undgå granskning eller endast underkastas

siffergranskning.

Härmed torde, med hänsyn till den utredning, som förebragts i presidenten

Peterssons merberörda promemoria (sid. 17, 18), icke kunna åsyftas ett i det av

revisionskommitterade år 1913 avgivna förslaget gjort uttalande, att dä varje år

hundratals miljoner omfördes från den ena statsinstitutionen till den andra, till ojämförligt

största delen via statsverkets giroräkning, i ett mycket stort antal fall den

föreskrivna kontrollen icke kunde verkställas, utan att revisionen förskaffade sig

tillgång till statsverkets giroräkning, vilken som bekant fördes i statskontorets

riksbokslutsbyrå.

Vid detta förhållande torde nu ifrågavarande uttryck snarare avse ett i revisionskommitterades

förslag gjort uttalande, att i fråga om statsunderstödda inrättningar

och sammanslutningar alltjämt saknades en genomförd princip i avseende å

skyldigheten att avlämna räkenskaper till kammarrätten, såsom handelshögskolan i

Stockholm, Sveriges allmänna exportförening, de blindas förening, nordiska museet

m. fl. Rörande detta uttalande har kammarrätten i sitt utlåtande den 24 november

1913 framhållit (sid. 4), att om statens reviderande och kontrollerande verksamhet

utsträcktes till att omfatta alla eller ett flertal statsunderstödda anstalter och institutioner,

om därvid skulle granskas jämväl förvaltningen av de enskilda medel, över

vilka inrättningar kunna förfoga, och om till dylika inrättningar komme att hänför,as

jämväl sådana, som åtnjöte statsunderstöd allenast i form av skattefrihet, så vore

det utan vidare uppenbart, att en dylik utsträckning komme att betinga en högst

betydande tillökning av den reviderande personalen och även kunde inverka på

organisationen i övrigt.

Enligt motiven till § 2 mom. 1 av nu föreliggande förslag till instruktion för

riksräkenskapsverket skulle dess kontrollverksamhet väl icke omedelbart utsträckas att

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

avse andra räkenskaper än som enligt nu gällande bestämmelser skola undergå granskning

inom kammarrätten. Å andra sidan har antytts, att en framtida utvidgning av

det nya verkets kontrollverksamhet syntes böra bliva beroende av erfarenheten, sedan

ämbetsverket någon tid varit i verksamhet. Arméförvaltningen anser, att innan

beslut fattas om riksräkenskapsverkets inrättande, en bestämd ståndpunkt bör tagas

till frågan rörande området för dess kontrollverksamhet. Beslutet kan eljest tänkas

medföra ekonomiska konsekvenser av icke avsedd omfattning.

Enligt sid. 184 skulle, i anslutning till statsbokföringsreformen, med därtill

hörande system med månatliga kassarapporter från de medelsförvaltande myndigheterna,

revisionen verkställas redan månaden efter den, varunder vederbörande förvaltningsåtgärd

vidtagits. Föreliggande förslag till inrättande av riksräkenskapsverket

är alltså baserat på en sådan anordning av redovisningsväsendet, att detsamma

genomgående skulle grunda sig på månadsredovisningar. Vad lantförsvarets

räkenskaper angår, är redovisningen från arméförvaltningen underlydande kassaförvaltningar

väl redan ordnad på angivna sätt, och den inom ämbetsverket anordnade

tekniska och kamerala revision är även fortlöpande i den mening, att granskningen

av visst års redovisningsmaterial icke uppskjutes, till dess materialet för årets alla

tolv månader jämte årsräkenskapen hunnit inkomma. Givet är dock, att om arméförvaltningens

revision skulle åläggas att viss kort tid, efter det de olika månadsredovisningarna

inkommit, överlämna desamma till riksräkenskapsverket i granskat

skick, granskningen inom arméförvaltningen av räkenskapsmaterialet icke vidare

skulle kunna ske på samma effektiva sätt som hittills. För sådant ändamål är det

nämligen i fråga om flertalet slags utgifter oundgängligen nödvändigt, att möjlighet

för den reviderande personalen förefinnes att jämföra den ena månadens redovisning

med den andras. Vid sådant förhållande och då det icke torde kunna så ordnas,

att månadsräkenskaper, som redan avlämnats från arméförvaltningen, skulle under

pågående granskning inom riksräkenskapsverket kunna i det stora antal fall, då

sådan åtgärd erfordras, såsom lån återfås, anser arméförvaltningen den ifrågasatta

anordningen vara för lantförsvarets del praktiskt outförbar. I varje fall måste, om

en sådan anordning genomfördes, revisionspersonalen väsentligt ökas. Under nuvarande

förhållanden kan nämligen revisionsarbetet utjämnas de särskilda månaderna

emellan, men om räkenskaperna skulle månadsvis avlämnas, bleve det nödvändigt

att äga tillgång till erforderlig personal för utförandet av granskningsarbetet inom

samma tid, vare sig granskningsmaterialet, som i omfång växlar högst avsevärt

under olika månader, vore större eller mindre. En annan betydande olägenhet skulle

även vara förknippad med en anordning av ifrågavarande art. Den tekniska revision,

som nu utföres på arméförvaltningens olika avdelningar, verkställes före den

kamerala. Detta bland annat i den avsikten, att den tekniska ledningen inom ämbetsverket

skall så fort som möjligt få kännedom om förekommande missförstånd eller

fel i det rent praktiska förvaltningsarbetet samt kunna omedelbart åstadkomma

rättelse. Men även denna revision kräver tid. Huru arbetet skall kunna ordnas

så, att både den tekniska och den kamerala revisionen skall månad för månad medhinnas,

innan räkenskapen skall överlämnas till riksräkenskapsverket, är ofattbart i

fråga om ett så vitt omfattande förvaltningsområde, som försvarets. Det skulle,

såsom redan framhållits, kräva en högst väsentligt ökad personal. Men det är

nästan lika ofattbart, huru riksräkenskapsverket skulle kunna fullgöra sina åligganden

i förevarande avseende. I de sakkunnigas förslag (sid. 184 i propositionen)

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskott/ts utlåtande Nr 107.

71

yttras: »Sä länge kassarapporterna icke åtföljas av verifikationer, vilka kunna underkastas

granskning mot rapporterna, föreligger (emellertid) icke full visshet, att

rapporternas uppgifter äro tillförlitliga. Om revisionen kan fortgå samtidigt med

och i nära anknytning till den centrala bokföringen etc.». Skall nu från det centrala

verk, som handhaver statens bokföring, månatligen kunna Rimnas vederbörande

statsråd uppgifter om statsverkets kassaställning och anslagsbelastningen, måste ju

allt detta utföras inom en rimlig tid, eljes bliva rapporterna även av sådan anledning

värdelösa. Vad det här omförmäla arbetet innebär, framgår därav, att endast

från arméförvaltningen skulle till riksrevisionsverket månatligen överlämnas verifikationer

till omkring 5 å 6 meters höjd, om de staplas upp på varandra. För allenast

den kamerala granskningen härav använder arméförvaltningen nu eu personal om

ungefär 30 personer. Skulle dessa räkenskaper och verifikationer granskas först

tekniskt på arméförvaltningens särskilda avdelningar, sedan kameralt å dess civila

departement och slutligen ännu en gång i riksrevisionsverket, så bör ju detta vara

tillfredsställande ur revisionssynpunkt, men huru det skall kunna »verkställas redan

månaden efter det förvaltningsåtgärderna» (skall väl, koncisare uttryckt, vara utbetalningarna)

»vidtagits», är otänkbart.

I förslaget har uppenbarligen tillräcklig hänsyn icke tagits till förhållandena

inom så stora förvaltningsgrenar, som försvarets. Eller ock torde avsikten vara att

söka framdeles samla hela räkenskaps- och revisionsväsendet i det nya verket, varest

man då kunde handla efter omständigheterna. Men även detta vore outförbar av

den anledning, att man på vissa områden icke kan helt skilja den positiva förvaltningen

från all revision.

Förslagets svaghet i förevarande avseende torde hava framkallats av den

uppfattningen, att revisionen oupplösligt nära sammanhänger med bokföringen. Denna

uppfattning är dock oriktig, såsom redan anmärkts. Bokföringen bör vara så snabb

som möjligt, dels ur kassakontrollsynpunkt och dels, åtminstone på vissa områden,

med hänsyn till de positiva förvaltningsåtgärderna. Revisionen, som kräver väsentligt

längre tid, om den skall bliva effektiv, kan väl föranleda ändringar i bokföringsresultatet,

som dock i regeln äro av oväsentlig betydelse. Revisionsarbetet — särskilt

det kamerala —- kan därför utan olägenhet ordnas så, att det medför minsta

möjliga kostnad utan att därför brista i skälig snabbhet och effektivitet. Den kamerala

revisionens huvuduppgift att sporra vederbörande funktionärer till iakttagande

av givna bestämmelser i sin verksamhet, att hindra slentrian i förvaltningen och

att åstadkomma en likartad och riktig författningstillämpning i de fall, då olika

uppfattningar göra sig gällande hos skilda myndigheter, kan likaväl och bättre ernås,

om revisionen icke måste vara avslutad månadsvis samtidigt med bokföringen,

utan får verkställas i sådan ordning, att ett helt års förvaltningsåtgärder kunna

samtidigt bedömas.

På grund av vad arméförvaltningen sålunda anfört beträffande förslaget om

införande av månatligen fullgjord revision, tvekar arméförvaltningen icke att uttala

den meningen, att genom en sådan anordning, som den av de sakkunniga föreslagna,

det nuvarande revisionsarbetet inom arméförvaltningen skulle utan motsvarande

nytta komma att väsentligt fördyras och fullständigt förryckas.

Enligt sid. 184 skulle det krav, som förvaltande ämbets- och tjänstemän

kunde med fullt fog uppställa, att så snart som möjligt erhålla decharge för sina

åtgärder kunna vid genomförd månadsgranskning jämväl tillmötesgås. Beträffande

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

ett liknande uttalande av 1912 års revisionskommitterade bär kammarrätten i sitt

utlåtande den 14 november 1913 (sid. 11) anfört, att enligt nämnda system preskriptionstiden

för redogörarnas ansvarighet väl finge anses taga sin början deu

dag, då årsräkensfcapen inkomme till riksrevisionsverket, vadan någon vinst av reformen

i förevarande hänseende knappast vore att påräkna. Vad sålunda anförts

finner arméförvaltningen vara i allo tillämpligt beträffande det föreliggande förslaget.

Da arméförvaltningen, enligt vad av det föregående framgår, funnit önskvärt,

att föreliggande förslag icke måtte komma att oförändrat genomföras, har arméförvaltningen

icke haft anledning att särskilt granska dess detaljer. Arméförvaltningen

har emellertid velat göra följande erinringar mot förslaget till instruktion för

riksräkenskapsverket samt i fråga om dess lokalfråga.

Instruktionsförslaget.

Vad förslaget till instruktion beträffar, synes det i formellt avseende vara

otillfredsställande. Föreskrifterna äro nämligen i flera fall otydliga och svävande.

Riksräkenskapsverkets ställning i förhållande till andra myndigheter synes oklar.

På grund härav undandrager sig förslaget i väsentliga delar ett sakligt bemötande.

I förstnämnda avseende tillåter sig arméförvaltningen dock fästa uppmärksamheten

på bestämmelserna i § 2. Enligt mom. 1 skall riksräkenskapsverket tillse,

att räkenskaper och redovisningshandlingar bliva vederbörligen granskade, utan att

tydligen angivits, huruvida därmed avses den granskning, som skall utföras av verket

självt eller av andra revisionsorgan. I mom. 2 klargöres vad »granskningen» —

således den i mom. 1 omförmälda — skall avse. Men i mom 3 stadgas, att beträffande

vid »granskningen» påvisade felaktigheter riksräkenskapsverket skall meddela

föreskrifter m. m. för erhållande av rättelse. Sådana föreskrifter kunna givetvis

icke grundas på annan granskning än den, som sker i riksräkenskapsverket. I

mom. 5 talas slutligen om »granskningen inom riksräkenskapsverket». Dessa oklara

bestämmelser skulle givetvis lätt förorsaka missförstånd och trassel.

I § 4 omförmäles, att riksräkenskapsverket skulle äga meddela vissa direktiv

för andra jämnställda verk. ntt ett samarbete mellan de skilda verken bör äga

rum i det åsyftade avseendet, därom kunna nog alla vara eniga. Men att det ena

verket skulle, om samförstånd ej kan ernås, äga rätt att utfärda direktiv för det

andra, kan knappast vara lämpligt, i synnerhet som dylikt direktiv av riksräkenskapsverket

skulle komma att meddelas det sakkunniga och för förvaltningen ansvariga

verket. Ett sådant tillvägagångssätt torde ock vara föga ägnat att stärka

det samförstånd mellan verken, som torde få anses eftersträvansvärt. Skall eu

sådan rätt finnas, bör den i allt fall vara tydligt begränsad.

Rörande § 22 har arméförvaltningen redan yttrat sig i annat sammanhang

Den i § 23 andra stycket föreslagna bestämmelsen förefaller skäligen olämplig

Erfarenhet torde ej heller i ringaste mån hava ådagalagt behovet därav. Den förutsätter

emellertid en sådan förkastlig ömsesidig illojalitet, att man måste önska, att

en sådan bestämmelse ej heller i framtiden någonsin må bliva behövlig. Riksräkenskapsverkets

tjänstemän torde ej heller löpa någon synnerlig risk att bliva utsatta

för en sådan frestelse, som däri avses.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlutande Nr 107.

73

$5 25 mom. 3. Man torde kunna fråga sig, huruvida med ordet »redogörare»

avses även de centrala redovisande verken och ej blott dem underordnade myndigheter.

Skulle det förra vara avsett, torde stadgandet få anses innebära ett olämpligt

frångående från hittills gällande administrativa bestämmelser.

De reservationsvis gjorda uttalandena av f. d. kammarrättsrådet P. G. Widén

rörande avfattningen av § 2 och kammarrättsrevisorn I. Blom rörande §§ 2 och 15

i instruktionsförslaget, finner arméförvaltningen i alla delar vara att föredraga framför

den avfattning, dessa paragrafer erhållit i instruktionsförslaget.

Lokalfrågan.

Beträffande slutligen lokalfrågan anser arméförvaltningen sig böra framhålla,

att förslaget icke innehåller någon utredning varken om hur stor lokal, som skulle

erfordras för det nya verket, var sådan lokal skulle kunna erhållas, eller vilka

kostnader dess anskaffande komme att medföra.

Sammanfattning och förslog.

I det föregående har arméförvaltningen dels framhållit vissa allmänna synpunkter,

dels ock gjort eu del mera speciella anmärkningar, vilka, närmast med

hänsyn till lantförsvarets förvaltning, synts arméförvaltningen böra beaktas vid bedömandet

av ifrågavarande, på 1919 års sakkunnigas utlåtande grundade förslag

rörande inrättandet av ett nytt ämbetsverk med dess ifrågasatta uppgifter beträffande

den centrala statsbokföringen med riksbokslutet och den formella räkenskapskontrollen

samt den kamerala revisionens omorganisation. Arméförvaltningen

anser sig hava ådagalagt, att riksräkenskapsverkets tillkomst icke skulle komma

att medföra några fördelar för den arméförvaltningen anförtrodda gren av statsförvaltningen.

Det torde emellertid ankomma på arméförvaltningen att jämväl avgiva ett

uttalande, huruvida de arbetsuppgifter beträffande statsförvaltningen i det hela, vilka

skulle tillkomma det nya ämbetsverket, kunna anses vara av sådan omfattning, att

de i och för sig motivera den ifrågasatta åtgärden med därmed förbundna kostnader.

Yad angår den centrala statsbokföringen torde till en början icke böra förbises,

att de affärsdrivande verkens räkenskapsväsende helt skulle falla utom riksräkenskapsverkets

befogenhetsområde och att alltså sistnämnda verk redan härigenom

komme att i förevarande avseende få reducerad betydelse. Det synes vidare böra

beaktas, att då bokföringen alltid måste grundas på riksstatens uppställning och

såsom en sekundär åtgärd ansluta sig till de olika förvaltningsåtgärderna såsom det

primära, åstadkommandet av en enhetlig tabellarisk uppställning av bokföringen

inom olika förvaltningsgrenar, i den mån sådan är praktiskt möjlig, synes vara en

angelägenhet, som kan åstadkommas utan anordnande av något mer omfattande

förvaltningsorgan.

Beträffande åter frågan om den formella räkenskapskontroll, som det skulle

ankomma på riksräkenskapsverket att ombesörja och som för närvarande huvudsakligen

ankommer på statsbokföringskommittén, vill arméförvaltningen framhålla,

att omfattningen av kommitténs nyssnämnda uppgift väl icke är för arméförvaltningen

tillräckligt känd för att kunna göras till föremål för ett fullständigt beBihang

till riksdagens protokoll 1920. 6 sand. 48 höft. (Nr 107.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets utlåtande AV 107.

dömande, men det oaktat synes det arméförvaltningen icke otänkbart, att fullgörandet

av arbetsuppgiften i fråga skulle kunna ordnas efter ganska enkla riktlinjer

och utan att för ändamålet skulle behöva anlitas någon större eller särskilt

högt kvalificerad personal.

Vad slutligen angår det ifrågasatta nya ämbetsverkets befattning med den

kamerala revisionen, torde böra beaktas hurusom verkets ifrågavarande arbetsuppgift,

sedan vägande anmärkningar framställts mot 1913 och 1914 års förslag i motsvarande

hänseende, väsentligen inskränkts enligt det av 1919 års sakkunniga

utarbetade, i statsrådsprotokollet godtagna förslaget. Enligt detta skulle, vid en

inskränkt tolkning av det mångtydiga instruktionsförslaget, riksräkenskapsverket

åtminstone till en början endast hava att ombesörja visst granskningsarbete ävensom

att övervaka enhetligheten i revisionsarbetet inom förvaltningar med egen

revision, varjämte anmärkningsyrkanden skulle från ämbetsverkets sida kunna utställas

mot vederbörande redogörare. Avdömandet av anmärkningsmål skulle däremot

fortfarande ankomma på kammarrätten. Huruvida riksräkenskapsverkets på

angivna sätt begränsade uppgift i fråga om den kamerala revisionen kan tillräckligt

betinga verkets upprättande, torde åtminstone för närvarande böra betraktas såsom

i hög grad ovisst.

Med vad arméförvaltningen sålunda anfört har arméförvaltningen emellertid

icke velat bestämt uttala sig därom, att ett ämbetsverk av den föreslagna arten, skulle

vara obehövligt. Arméförvaltningen har icke varit i tillfälle att så helt överblicka

frågan, som för avgivande av ett sådant uttalande skulle erfordras. Men av det

framlagda förslaget har arméförvaltningen icke kunnat bliva övertygad om verkets

behövlighet. Förslaget innefattar enligt arméförvaltningens mening icke tillräcklig

saklig utredning härom, en uppfattning, som även synes hysas av kammarrätten.

I detta ämbetsverks utlåtande den 24 november 1913 (sid. 3) över 1912 års

revisionskommitterades förslag fann nämligen kammarrätten för sin del anmärkningsvärt,

att kommitterade ej inlåtit sig på någon undersökning, om och i vad mån de

brister, som kunde vidlåda vårt nuvarande revisionsväsende, kunde avhjälpas inom

de bestående förhållandenas ram; och i den vid kammarrättens förutberörda utlåtande

av år 1914 fogade P. M. (sid. 19) av presidenten Petersson framhölls, att den allsidiga

utredning, som borde vara verkställd, innan beslut fattades om det nya

verkets inrättande, icke syntes föreligga, med mindre vissa av kammarrätten uppkastade

riktlinjer för reformering av den kamerala revisionen blivit underkastade

en verklig undersökning. Enligt förevarande statsrådsprotokoll sid. 183 hava 1919

års sakkunniga visserligen anfört, att frågan, huruvida de brister, som »enligt vad

allmänt erkänts» vidlådde vårt nuvarande revisionsväsende, skulle kunna avhjälpas

inom de bestående förhållandenas ram, blivit till fullo belyst av tidigare verkställd

utredning. Så vitt arméförvaltningen har sig bekant föreligger dock icke någon

sådan utredning, och i varje fall har den icke åvägabragts av 1919 års sakkunniga.

Kammarrättens krav på en allsidig och uttömmande utredning, om och i vad mån

de brister, som med verkligt fog kunna riktas mot det nuvarande revisionsväsendet,

kunna avhjälpas inom det beståendes ram, anser alltså arméförvaltningen fortfarande

böra beaktas.

Skulle emellertid ett ämbetsverk anses böra inrättas för ifrågavarande ändamål,

anser arméförvaltningen, att dess uppgifter böra noggrannare preciseras och

gränserna för dess befogenhet närmare angivas än som skett i det framlagda för
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Stats.utskottets utlåtande Nr 107.

75

slaget,. Även torde höra undersökas noggrannare an som skett, om de nu föreslagna

uppgifterna för verket äro de enda och i förhållande till andra verk de råtta, som

höra tillkomma detsamma.

Av ifrågavarande statsrådsprotokoll framgår, att åsikterna i denna fråga gå

vitt i sär. Å ena sidan stå de sakkunnigeutlåtanden, däri förslaget framförts, å

andra sidan myndigheternas tungt vägande yttranden mot samma förslag. Det synes

under sådana omständigheter önskvärt, att frågan, innan den definitivt avgöres,

ännu en gång göres till föremål för utredning. Härför böra dock allenast anlitas

personer, som äga full juridisk, administrativ och affärsteknisk kompetens för det

svåra och-i många hänseenden grannlaga uppdraget och vilka förut icke uttalat

sig i frågan och fördenskull kunna utan förutfattad mening sakligt pröva värdet av

de skilda ståndpunkterna. En sådan förutsättningslös prövning av frågan kan icke

anses hava ägt rum vid den bearbetning förslaget senast undergått. Vid en sådan

ny prövning bör givetvis tagas under övervägande, dels huruvida icke nu förefintliga,

verkligen påvisade eller påvisbara brister skulle kunna avhjälpas utan den kostnad,

som är förenad med inrättandet av ett särskilt ämbetsverk, dels, därest ett sådant

ämbetsverk befunnes nödvändigt, huru den därför lämpligaste organisationen med

riktiga gränser för dess ändamål och befogenhet bör komma till stånd, dels ock

slutligen huru statsbokföringen bör lämpligast ordnas med hänsyn til budgetredovisningen,

förvaltningen inom olika områden av statens verksamhet samt en betryggande

kassakontroll.

Stockholm den 31 mars 1920.

Underdånigst:

A. ODELSTIERNA. FREDRIK FRÖLICH. CARL EDV. STERKY.

OSCAR ÖSTERMAN. M. KTNNANDER.

G. Almgren.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

Bilaga B.

Underdånigt utlåtande.

Inrättandet av det föreslagna riksräkenskapsverket synes icke för marinförvaltningen

medföra några olägenheter.

På begäran av föredraganden bifogas en promemoria angående hans personliga

uppfattning i ämnet på grund av hans erfarenheter från annan förvaltningsverksamhet.

Härjämte överlämnas utdrag av protokollet utvisande i ärendet yppade skiljaktiga

meningar.

I ärendets handläggning deltagande: undertecknad, chef, samt Boalt, föredragande,

Wolff, Falkman, Grafström, Wester, Åkermark, Malström, Bjuggren och

Halidén. Stockholm den 8 april 1920.

Underdånigst

På kungl. marinförvaltningens vägnar:

HENRY LINDBERG.

E. A. Gräntz.

Utdrag ao protokoll hållet hos kungl. mar införvalt ningen den 8 april

1920.

Chefen för civilavdelningen, marinöverkommissarien Boalt föredrog Kungl.

Maj:ts nådiga remiss den 19 mars 1920 å Kung!. Maj:ts i statsverkspropositionen

för år 1921 gjorda framställning om inrättande av ett riksräkenskapsverk, och

beslöts underdånigt utlåtande på sätt registraturet utvisar.

Från beslutet voro marinintendenten Halidén, kommendörkaptenen Åkermark,

amiralitetsrådet Wolff och chefen för ämbetsverket skiljaktiga.

Halidén, med vilken Åkermark och chefen instämde, yttrade:

»Lämpligheten för marinförvaltningen att få sin revision bortflyttad ocli

inkorporerad i ett centralt riksräkenskaps- och revisionsverk är utförligt belyst i

statskommissarie!! Tenows betänkande av år 1912 angående den maritima förvaltningens

organisation och revision samt i marinens redovisningssakkunnigas betänkande

av år 1917 i fråga om ordnandet av den maritima revisionen.

Det i det senare betänkandet avgivna förslaget är av marinförvaltningen

tillstyrkt uti underdånigt utlåtande av den 10 januari 1918, vari marinförvaltningen

bland annat anför, att det då föreliggande förslaget såsom innebärande en
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet* utlåtande Nr 107.

77

botliga grunder för revisionens utförande borde medgiva eu beaktansvärd såväl tidssom

kostnadsbesparing, ävensom att eu omläggning av revisionsväsendet enligt de

sakkunnigas förslag dessutom skulle frigöra marinens myndigheter från ett arbete,

som väl i princip Unge anses ligga utanför dess egentliga uppgift.

Härigenom har marinförvaltningen redan i princip anslutit sig till kravet på

ett centralt revisionsverk.

Intet bär sedan dess inträffat, som kan motivera att marinförvaltningen nu

skulle intaga eu annan ståndpunkt.

Visserligen innehåller det nu föreliggande förslaget till inrättande av ett

riksräkenskapsverk intet därom att marinförvaltningens revision skulle upphöra,

och ur marinförvaltningens synpunkt är ju detta eu svaghet, dä ämbetsverket på

sätt dess åberopade uttalande den 10 januari 1918 giver vid handen, håller före,

att det vore en fördel för ämbetsverket och för granskningens effektivitet, om

ämbetsverkets revision upphörde för att uppgå i det nya verket.

Men såsom förslaget nu föreligger skulle dess genomförande likväl innebära

en avsevärd lättnad för marinförvaltningen.

Ett av det nya ämbetsverkets huvuduppgifter skulle ju .nämligen bliva

att biträda de särskilda ämbetsverken med organisationen av räkenskapsväsendet,

varigenom på denna grund ämbetsverket skulle komma att övertaga eu avsevärd

del av marinförvaltningens ansvar därför, att den mångsidiga förvaltningens redovisnings-

och revisionsväsende tillfredsställande fimktionerar.

Det nya redovisningssystemet, som för marinen genomförts från och med är

1918 efter förslag av statsbokföringskommittén, har visat sig funktionera så val,

att definitiva siffror för marinen kunde för år 1919 till riksbolcsslutet avlämnas

redan i början av februari 1920. Bokslutet fortgår numera med lätthet, och jämväl

under årets lopp möjliggöras erforderliga översikter över riksstatsanslagens

ställning i den mån sådant genom redovisningsbokföring är möjligt.

För tillsyn därå, att detta redovisningssystem för framtiden uppehälles och

nödig anpassning till tid efter annan inträdande förändrade förhållanden såväl inom

marinförvaltningen som inom statsförvaltningen i övrigt i rätt tid företagas, vore

det förvisso av betydelse, att en central myndighet inrättades med den befogenhet,

som nu föreslagits för riksräkenskapsverket.

Jag anser därför att marinförvaltningen bort i sitt underdåniga utlåtande

tillstyrka inrättandet av det föreslagna riksräkenskapsverket, under uttalande tilllika

av den önskan, att marinens nuvarande revision snarast möjligt måtte överföras

till det nya ämbetsverket.»

Wolff utlät sig:

»För marinförvaltningens vidkommande kan det visserligen synas likgiltigt,

om vissa delar av den befattning med statens räkenskaps- och redovisningsväsende,

som nu tillkommer statskontoret och kammarrätten, överflyttas till och sammanföras

i ett nytt verk, det föreslagna riksräkenskapsverket, allenast något ingrepp

icke göres i marinförvaltningens befogenhet och förpliktelse att i tekniskt och

ekonomiskt avseende utöva överstyrelsen över rikets sjöförsvar. Vad angår de

funktioner i avseende å det centrala räkenskapsväsendet, som nu faktiskt utövas

av den egendomliga och tillfälliga institution, som kallas statsboksföringskommittén,

är att märka, att desamma rätteligen måste anses tillhöra statskontorets riksboksslutsbyrå.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

Inrättande av ett dylikt nytt verk bör givetvis dock endast under den förutsättning

komma i fråga, att tungt vägande skäl därför kunna åberopas.

De på detta område speciellt sakkunniga ämbetsverken, statskontoret och

kammarrätten, hade icke funnit sådana skäl föreligga. Visserligen skiljer sig det

nu framlagda förslaget i en del avseenden från såväl det av 1912 års sakkunniga

i ämnet

kraftigt och på ovedersägligen objektiva grunder avstyrkta förslaget som ock det

förslag, vilket i samma ämne avgivits av 1913 års sakkunniga (»granskningssakkunniga»),

särskilt därutinnan, att domsrätten i anmärkningsmål bibehållits i kammarrätten.

Men bortsett från frågan om domsrätten gälla de anmärkningar, som

riktats mot »revisionskommitterades» och »granskningssakkunnigas» särskilda förslag,

i allt väsentligt även det förslag, som nu föreligger till prövning.

Aven över nyssnämnda »granskningssakkunnigas» förslag hava statskontoret

och kammarrätten blivit hörda. Angående de av dessa ämbetsverk avgivna utlåtanden

meddelar emellertid det statsverkspropositionen bifogade statsrådsprotokollet

endast den knapphändiga upplysningen, att båda ämbetsverken avstyrkt även det

nya förslaget. Och dock innehålla dessa utlåtanden jämte det vid kammarrättens

utlåtande fogade särskilda yttrandet av verkets president Albert Petersson, vilken

instämt med kammarrättens övriga ledamöter, en utomordentligt sakrik belysning

av den föreliggande frågan. Det bleve allt för vidlyftigt att här redogöra för dessa

utlåtanden. Av statskontorets utlåtande — avgivet den 14 mars 1914 — bifogas

här en avskrift. Kammarrättens den 4 april 1914 avgivna utlåtande, som föreligger

i tryck, upptager med därtill hörande bilagor ej mindre än 79 trycksidor. Jag

nödgas inskränka mig till att hänvisa till dessa utlåtanden, vilka jämte de båda

ämbetsverkens tidigare utlåtanden i ämnet innehålla tungt vägande skäl mot inrättandet

av det ifrågasatta nya ämbetsverket, även om det får de i förhållande

till de tidigare förslagen mera begränsade uppgifter, som det för riksdagen nu

framlagda förslaget avser. Endast om följande må särskilt erinras.

Statskontoret har i sitt utlåtande den 20 mars 1914 eftertryckligen »för sin

del visat, att riksbokslutsbyråns utbrytande ur ämbetsverket icke påkallas av något

hållbart skäl, utan tvärtom skulle medföra allvarliga olägenheter».

Kammarrättens digra utredning i ämnet har givit enahanda resultat i avseende

å revisionsavdelningens utbrytande ur verket och därmed sammanhängande

frågor.

Presidenten Petersson har i sitt nyss åberopade särskilda yttrande med synnerlig

skärpa ådagalagt,

»att den kamerala revisionen inom det centrala revisionsverket icke står i

något nödvändigt sammanhang med den nu pågående räkenskaps- och bokföringsreformen,

utan kan ordnas oberoende av denna,

att en rationellt riktig och praktiskt lämplig gräns kan uppdragas mellan den

budgetkontroll, som kan och bör utövas vid och genom riksbokslutet, och det

beaktande av budgetssynpunkten, som bör förekomma vid den kamerala revisionen;

att ett sammanförande av riksbokslutsarbetet med den kamerala revisionen

är ur kontrollsynpunkt icke nödigt och ur synpunkten av dessa arbetens lämpliga

bedrivande icke ändamålsenligt;

att de brister, som för närvarande må vidlåda den kamerala revisionen, väsent
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Stuts utskottets utlåtande Nr 107.

79

ligen leda sitt ursprung från otillräckligheten av de för arbetets ledande och övervakande

nu tillgängliga arbetskrafterna å kammarrättens revisionsavdelning; samt

att dessa brister kunna effektivt avhjälpas inom den bestående organisationens

ram, om blott de ledande krafterna å revisionsavdelningen vederbörligen förstärkas»;

och har presidenten Petersson tillika påpekat, hurusom det torde »utan vidare bevisföring

vara uppenbart, att en dylik förstärkning kan anordnas med avsevärt lägre

merkostnad för statsverket, än det nya ämbetsverket skulle betinga, särskilt om

man beaktar, att lokalfrågan icke blivit i de föreliggande betänkandena närmare

utredd».

Då jag i allo måste dela de åsikter, som sålunda och på sakligt starka skäl

gjort sig gällande i statskontoret och kammarrätten och då jag vidare i huvudsak

kan instämma i vad föredraganden anfört i den föreliggande frågan, sedd från allmänna

synpunkter, måste jag givetvis ock finna inrättandet av det föreslagna riksräkenskapsverket

opåkallat.

Slutligen må ock några ord sägas om kostnadsfrågan.

Föredragande departementschefen har, med hänvisning till en i statsrådsprotokollet

intagen kostnadstablå, ställt i utsikt, att inrättande av riksräkenskapsverket

skulle medföra besparing för statsverket. Detta lärer dock ej bliva förhållandet.

De i kostnadstablån intagna jämförelsesiffrorna äro missvisande därutinnan,

att i det i tablån angivna avlöningsbeloppet för statsbokföringskommittén, 120,000

kronor, lärer ingå jämväl dyrtideersättning, under det att dylik ersättning naturligtvis

ej ingår i de uti tablån angivna kostnadsbeloppen för statskontorets riksbokslutsbyrå

och kammarrättens revisionsavdelning samt i det framlagda förslaget till stat

för riksräkenskapsverket. Med avseende dels härå, dels å den omständigheten, att

den nuvarande statsbokföringskommitténs personal år 1921 i allt fall skulle betydligt

minskas, i följd därav att under sagda år omläggningen av statens räkenskaper

torde vara i stort sett genomförd, dels slutligen därå, att ej heller nu några kostnader

för beredande av lokaler för det ifrågasatta ämbetsverket blivit beräknade,

torde det ligga i öppen dag, att i stället för den i utsikt ställda besparingen en

betydlig kostnadsökning för statsverket skulle bliva en följd av inrättandet av det

föreslagna nya verket».

Som ovan. Ex protocollo:

E. A. Gräntz.

Avskrift
-

Bilaga till marinförvaltningens protokoll den 8 april 1820.

1914 de» 20 mars.

Till Konungen, underdånigst, ifråga om inrättandet av ett riksrevisionsverk.

Sedan inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga den 10 nästlidne februari

avgivit underdånigt utlåtande och förslag i fråga om inrättande av ett riksrevisionsverk,

har statskontoret genom nådig remiss den 9 i denna månad anbefallts att av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

BO

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

giva och senast den 1 nästkommande april inkomma med underdånigt utlåtande Över

nämnda förslag, i vad det avviker från det av särskilda kommitterade den 15 augusti

1913 avgivna förslaget i samma hänseende. Och får statskontoret i anledning härav

med remissaktens återställande i underdånighet anföra följande.

Den avvikelse från kommitterades förslag, såvitt statskontoret angår, som

först och främst tilldrager sig uppmärksamheten, är de sakkunnigas förslag, att

bokföringen av statsverkets giroräkning vid ämbetsverkets ifrågaställda sönderbrytning

icke skulle medfölja riksbokslutsbyrån till det nya verket, utan kvarstanna

i statskontoret.

Härigenom hava de sakkunniga i själva verket underkänt ett av de huvudskäl,

varpå kommitterade stött hela sitt reformförslag. Ett av de bägge »grundfel»

för vilkas avhjälpande reformen vore avsedd, skulle ju nämligen enligt kommitterades

mening ligga häruti, att den kontroll över statsmedelsförvaltningen, »som

bestode i budgetredovisningens upprättande samt den under utbildning varande centrala

kassakontrollen ävensom kontrollen å statsverkets giroräkning, vore förlagd

till en integrerande del av ett av de ämbetsverk, vilkas förvaltningsåtgärder just

skulle kontrolleras, nämligen statskontoret». Då de sakkunniga nu givit statskontoret

rätt härutinnan, att den centrala kontroll, som innebäres i bokföringen av statsverkets

giroräkning, fortfarande lämpligen bör försiggå inom statskontoret, hava de

sökt att så mycket starkare framhålla de olägenheter, som enligt deras mening

skulle ligga däri, att den »budgettekniska kontrollen» vore förlagd till statskontorets

riksbokslutsbyrå; och då de sakkunniga åtminstone något tydligare än kommitterade

förut gjort angivit, vari dessa förmenta olägenheter skulle bestå, ser sig statskontoret

nödsakat att underkasta de sakkunnigas uttalanden härutinnan en kortare

granskning, vilket torde vara så mycket nödvändigare, som de sakkunnigas framställning

i denna del icke kan undgå att verka vilseledande för dem,- som ej närmare

känna förhållandena.

Såsom en olägenhet av riksbokslutets kvarstannande i statskontoret hava de

sakkunniga framhållit, att statskontoret därigenom komme att i sista hand avgöra

det berättigade eller icke berättigade i sina egna åtgärder i avseende å bokföringen

av de medel, som stå under dess förvaltning, och vidare vid utövandet av kontrollen

å andra förvaltande myndigheter bleve bundet av hänsyn till den förvaltningen, som

vore åt ämbetsverket självt anförtrodd, vilket vore så mycket mer ägnat att väcka

betänkligheter, som kammarrätten icke alls granskade specialräkenskaperna i budgettekniskt

hänseende och ej heller kontrollerade statsbokslutet riktighet. Ifrågavarande

budgettekniska kontroll, som isynnerhet innebure tillsyn över att budgetens

inkomster och utgifter bokförts å vederbörliga riksstatstitlar samt att de olika anslagen

icke belastats i högre grad än som riksstaten och riksdagens föreskrifter

medgåve, hade hittills »faktiskt» varit förlagd till ett förvaltande verk, som i stor

utsträckning självt vore kontrollens föremål. Följden härav hade också helt naturligt

blivit den, att detta ämbetsverks förvaltningsåtgärder i nu berörda viktiga hänseenden

undandragits kontroll.

Denna de sakkunnigas framställning måste betecknas såsom vilseledande, då

den är ägnad att väcka den föreställningen, att statskontoret för närvarande på ett

på ett okontrollerat eller rent av okontrollerbart sätt förvaltar statsmedlen.

Vad nu först angår kontrollen över statskontorets »egna åtgärder i avseende

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlutande Ne 107.

81

ii bokföringen», må erinras därom, att bokföringen icke verkställes av desil, som

liga att å statskontorets vägnar fatta beslut, utan av underordnade tjänstemän.

Frågor om sättet för bokföringen komma under statskontorets prövning, endast dä

allmänna föreskrifter utfärdas eller när av särskild anledning föreskrift i speciella

fall erfordras. Är fråga om allmänna föreskrifters utfärdande, tillkomma ju dessa

på föredragning av chefen för riksbokslutsbyrån, och om vid fall av senare slaget

tvekan om riktiga sättet för bokföringen kan uppkomma, inhämtas alltid nämnde

byråchefs mening; och då det icke ens påståtts, att dennes mening icke skulle vid

dylika ärendens avgörande vinna tillbörligt gehör, torde den omständigheten att,

såsom kommitterade uttrycka sig, de övriga byråernas chefer »bilda majoritet i

ämbetsverkets plenum», icke hava visats innebära någon fara för oriktiga beslut i

bokföringsfrågor. En sådan fara synes då snarare kunna tänkas uppkomma, om

statskontoret enligt det föreliggande förslaget skulle berövas stödet av den speciella

insikt och ■'' erfarenhet i räkenskapsfrågor, som naturligtvis alltid måste förutsättas

hos chefen för riksbokslutsbyrån. Om nu denne, såsom ju ganska naturligt är, utövar

ett avgörande inflytande beträffande rent tekniska bokföringsfrågor, så kan ju den

kontroll, som vid riksbokslutet utövas gent emot andra förvaltande myndigheter,

ej heller försvagas genom någon obehörig hänsyn till statskontorets egen förvaltning

uti ifrågavarande avseende.

Nu synas emellertid de sakkunniga förmena, att ett bortflyttande av riksbokslutsbyrån

skulle vara nödigt för att möjliggöra effektiv kontroll över att statskontoret

icke utanordnar utgifter under orätta utgiftstitlar eller belastar anslagen

med högre utgifter än riksstaten och riksdagens föreskrifter medgiva. Härå kan

genmälas, att, om under arbetet å riksbokslutet det skulle upptäckas, att genom

något felaktigt anordningsbeslut av statskontoret ett anslag till följd av förbiseende

oriktigt belastats — något som naturligtvis kan inträffa, ehuru statskontoret ej

känner något dylikt fall, liksom ej heller vare sig de sakkunniga eller de kommitterade

åberopat ett enda exempel å någon av de påstådda olägenheterna ■— så kan

under nuvarande förhållanden ett dylikt fel rättas omedelbart och utan någon sådan

skriftväxling, som skulle erfordras, om felet påpekades av en utomstående myndighet.

Aven för ett sådant fall skulle alltså riksbokslutsbyråns bortflyttande medföra

olägenhet.

De sakkunnigas farhågor synas alltså gälla ett sådant uppkonstruerat fall,

att, sedan vid bokslutsarbetet riktigheten av något statskontorets beslut ifrågasatts,

chefen för riksbokslutsbyrån skulle vid sakens handläggning i plenum befinnas omfatta

en annan mening härutinnan än statskontorets pluralitet. I frågor rörande

riksstatens riktiga tillämpning torde emellertid icke någon särskild av statskontorets

byråchefer kunna göra anspråk på att a priori representera större sakkunskap än

de övriga: och om någon ledamot, som vid en dylik frågas avgörande blivit överröstad,

ett fall, som såvitt statskontoret känner aldrig inträffat, skulle vidhålla den

övertygelsen, att hans tolkning vore den rätta, förefinnes alltid utväg att bringa

beslutet under kammarrättens prövning, varefter saken eventuellt kan i anmärkningsväg

dragas under den högsta instansens, regeringsrättens, prövning.

Ty påståendet, att kammarrättens granskning ej skulle avse även kontroll

över att utgifter avförts eller inkomster uppförts å behöriga titlar eller att anslag

ej överskridits, är så långt ifrån riktigt, att motsatsen direkt framgår av det förhållandet,

att kammarrättens anmärkningar mot verk och myndigheter ofta hava

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 sand. 48 höft. (Nr 107.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets ''utlåtande Nr 107.

82

just sådan innebörd. Slående exempel härpå utgöra vissa anmärkningar, som kammarrätten

nyligen riktat mot väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i fråga om överskridande

av anslag. Och att sådan kontroll utövas och måste utövas just inom

kammarrätten, är ju så mycket naturligare som för dylika frågors prövning i de

flesta fall kräves tillgång till verifikationshandlingarna, vilka ju ej äro föremål för

någon granskning från riksbokslutsbyråns sida.

Tvärt emot vad de sakkunniga anfört om, att »statskontorets förvaltningsåtgärder

i nu berörda viktiga hänseende undandragits kontroll» — ett påstående

som statskontoret redan i sitt föregående yttrande vederlagt — är alltså rätta förhållandet,

att sådana statskontorets beslut, varigenom någon utgiftstitel belastats, i

hela deras vidd äro föremål för kammarrättens granskning; och härmed förfaller

de sakkunnigas hela bevisföring i detta stycke.

Om det bör anses såsom en brist, att kammarrätten, såsom de sakkunniga

påpekat, ej kontrollerar även statsbokslutets riktighet, kan ju detta lätt avhjälpas

genom föreskrift i sådant avseende. Härigenom skulle ju då vinnas den ytterligare

fördelen, att även bokslutsarbetet bleve kontrollerat av ett utomstående ämbetsverk,

vartill möjlighet icke komme att förefinnas, om enligt förslaget detta arbete skulle

förrättas av samma myndighet, som hade revisionen om hand. Just omsorgen att

vinna behörig kontroll synes alltså höra föranleda till riksbokslutets kvarblivande i

statskontoret.

Även i en mängd andra punkter skulle de sakkunnigas framställning tarva

bemötande från statskontorets sida. Men då den knappt tillmätta tiden ej medgivit

någon större vidlyftighet härutinnan, nödgas statskontoret inskränka sig till några

få randanmärkningar.

I fråga om den årliga inkomstberäkningens avgivande hava de sakkunniga

förklarat det vara efter riksbokslutsbyråns överflyttande till riksrevisionsverket

ändamålsenligast och naturligast, att detta uppdrag- anförtros åt det senare verket.

Då vad de sakkunniga härutinnan anfört torde vara avsett att bemöta statskontorets

förut uttalade mening i frågan, vill statskontoret endast erinra, att statskontoret ej

yttrat sig om vilket av de bägge verken, som efter reformens eventuella genomförande

borde erhålla uppdraget, utan endast framhållit, att det nuvarande statskontoret,

således med inbegripande av riksbokslutsbyrån, synes bättre ägnat att

handlägga denna fråga än ett nyinrättat riksrevisionsverk.

De sakkunniga hava bestritt, att i regel skulle å riksbokslutsbyrån förefinnas

räkenskapsmateriak varav statskontoret vid sin övriga ämbetsutövning bär behov.

I anledning härav får statskontoret meddela, att alltifrån februari månads början

och till den 1 oktober, då riksbokslutet föreligger, statskontorets övriga avdelningar

nu kunna ur till bokslutsbyrån från länsstyrelserna inkomna räkenskapsutdxag,

besparingsförteekningar m. m. samt å byrån verkställda omslut inhämta sådana

upplysningar rörande budgetredovisningen för det föregående året, som särdeles ofta

behövas vid avgivandet av de underdåniga utlåtanden, som i allt större utsträckning

varda från ämbetsverket infordrade.

Rörande statskontorets betänkligheter mot kommitterades uttalande om den

årliga, revisionsberättelsens betydelse i konstitutionellt avseende, bava de sakkunniga

»u anfört, att ur konstitutionell synpunkt en sådan berättelse endast skulle ha den

uppgiften att giva en klar framställning av tutt budgeten faktiskt blivit realiserad.

¥ör så vitt emellertid de sakkunniga dela de kommitterades mening därom, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr JO"/.

Ko

detta klarläggande skall ske i syfte att berättelsen skall komma att utgöra ett »på

förhand bearbetat material för bedömandet av det ansvar, som på grund av statsmedelsdispositionen

kan åvila Konungens rådgivare», måste statskontoret vidhålla

sin mening om olämpligheten härav.

De sakkunniga hava utförligt framhållit hurusom det nya verkets inrättande

vore en nödvändig förutsättning för ett tidsenligt reformarbete i fråga om statens

räkenskapsväsen. Härvid torde kunna erinras att ett dylikt reformarbete för statskontorets

vidkommande alltjämt pågått under mer än ett tiotal år och att någon

brist på initiativ i detta avseende icke förelegat. Att detta reformarbete skulle

äventyras genom riksbolcslutsbyråns kvarstannande inom statskontoret, saknar allt

stöd av den gångna tidens erfarenhet. Enligt statskontorets mening skulle tvärtom

genom ett bortflyttande av de å nämnda byrå befintliga arbetskrafter svårigheter

uppstå vid behandlingen av en mängd frågor, som nu just genom den intima samverkan

mellan statskontorets riksbokslutsbyrå och dess övriga avdelningar kunna

utan omgång finna sin lösning.

De för granskning av det föreliggande förslaget och däremot gjorda invändningar

tillkallade sakkunniga, av vilka förslagets upphovsman själv är en, hava med

stöd'' av uppkonstruerade teorier om riksbokslutets betydelse för kontrollen över

statskontorets förvaltning förklarat sig anse alla skäl tala för inrättande av ett fristående

riksrevisionsverk i huvudsaklig överensstämmelse med kommitterades förslag.

Då statskontoret för sin del visat att riksbokslutsbyråns utbrytande ur

ämbetsverket icke påkallas av något hållbart skäl, utan tvärtom skulle medföra

allvarliga olägenheter, nödgas statskontoret fortfarande avstyrka förslaget i denna del.

WACHTMEISTER.

SYLVAN. SÖDERMARK. LEIJONHUFVUD.

BECKMAN

föredr. (reservant).

Ahlm.

Vidimeras ex offieio

Tore IJedrén.

P. M.

Det föreliggande förslaget om inrättande av ett riksräkenskapsverk torde

vara avsett som slutbyggnaden till den s. k. statsbokföringsreformen och sålunda få

anses vila å denna.

Varje statsbokföring måste hava till ändamål att dels stödja kassakontrollen

och dels lämna redovisning för statens inkomster respektive utgifter enligt den fördelning

Kungl. Maj:t och riksdagen beslutat. Sedan den äldre för sin tids förhållanden

synnerligen väl lämpade bokföringen enligt anordningsmetoden numera

torde vara helt övergiven, skiljer sig den av statsbokföringskommittén genomförda

bokföringen från annan statsbokföring huvudsakligen allenast i två avseenden. För

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets utlutande Nr 107.

central kassakontroll har införts anordningen med statsverkets giroräkning, och bokföringen

ansluter sig till månatliga förteckningar å inkomster och utgifter fördelade

å titlar, med tillhörande kassarapporter.

För central kassakontroll över ett hundratal förvaltningsmyndigheter vid armén

fungerar sedan åtskilliga år tillbaka en metod, som är betydligt snabbare, mera

effektiv och mindre arbetskraft krävande än anordningen med statsverkets giroräkning.

Huru otymplig denna sistnämnda anordning är, torde bäst framgå därav, att

det befunnits alldeles otänkbart att utsträcka dess tillämpning längre än till de centrala

förvaltningsmyndigheterna. Arméförvaltningens system kan däremot tillämpas

för samtliga förvaltningsmyndigheter utan att därför kräva nämnvärt ökad arbetskraft.

De månatliga förteckningarna över kassaposterna, enligt statsbokföringsreforrnen,

synas vara inrättade med utgångspunkt från synnerligen enkla förvaltningsförhållanden.

Ursprungligen äro de uppenbarligen avsedda allenast för förvaltningsmyndigheter

utan annan penningförvaltning än den, som avser överlämnande av

penningbelopp från ett verk till annat eller utbetalning av ersättningar till enskilda,

men däremot icke för sådan förvaltning, som kan karaktäriseras såsom affärsrörelse.

De s. k. affärsdrivande verken äro också uteslutna från statsbokföringsreformen.

De därmed jämställda försvarsförvaltningarna synas däremot vara avsedda att påtvingas

statsbokföringsreformen. Så har redan skett med marinens myndigheter och

marinförvaltningen. För vilka enkla förvaltningsförhållanden den reformerade bokföringen

är inrättad torde bäst framgå därav, att för marinens myndigheter såsom

örlogsvarv, flottans stationer och kustartilleriets regementen och kårer icke anses

behövas något officiellt bokslut, utan endast de månatliga förteckningarna över kassaposterna

med fördelning å anslagstitlar. Att genomföra samma reform för arméns

regementen och kårer, fabriker etc. skulle betyda borteleminerandet av grundförutsättningen

för den där genomgående införda s. k. självhushållningen. Och vilka

förluster detta skulle kunna medföra för statsverket torde icke behöva påpekas.

De månatliga förteckningarna över kassaposterna enligt statsbokföringsreformen

kunna icke utgöra exakta bokslut. Vid armén, där jämväl dylika månatliga

förteckningar ägt rum allt sedan år 1908, ha dessa visserligen det företrädet, att

de givits formen av ett verkligt bokslut, men ingen lärer tillmäta dem ett dylikt

boksluts värde. Ett verkligt bokslut upprättas vid armén endast en gång årligen.

Möjligt vore naturligtvis att verkställa månadsbokslut alldeles som inom enskilda

industrier, där man anser sig göra vinst därpå långt utöver kostnaderna. Men för

försvarsförvaltningarna åtminstone skulle en sådan anordning innebära ödslande med

arbetskraft och papper utan någon beräknelig besparing. De vidlyftiga uträkningar,

som ligga till grund för de många överföringarna i sammanhang med årsbokslutet såväl

i marin- som i arméförvaltningen — se arméförvaltningens utlåtande den 11 oktober

1913 — kunna och böra icke rimligen försiggå mera än en gång om året. Dessa

överföringar förskjuta resultatet av månadsboksluten så väsentligt, att sådana bokslut

måste bliva i stort sett värdelösa.

Att de månatliga förteckningarna över kassaposterna icke kunna vara exakta,

synes vara av statsbokföringskommittén insett. Det har nämligen föreskrivits, att

vid årsskiftet — således endast en gång årligen — s. k. utgiftsrester skola angivas.

Frånsett att ett dylikt förfarande, som i själva verket är en sammanblandning av

utbetalningsbesluten med själva utbetalningen, i viss mån förrycker den exakta

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottet* utlåtande Nr 107.

8f>

kassabokföringen, kali detsamma tillämpas endast pa mycket enkla förvaltningsförliållanderi.

Helt naturligt kan det icke komma i fråga att såsom utgiftsrester i

bokföringen angiva exempelvis den mångfald vid årskifte ofullbordade likvider, som

bero av ingångna byggnadsentreprenadkontrakt vid armén. Givetvis är det av vikt

att hålla reda på alla beslut, som föranleda framtida utgifter, men detta kan icke

ske genom någon kassabokföring, utan måste ske genom bokföring av själva besluten.

Det var uppenbarligen också en sådan bokföring riksdagen år 1911 begärde,

då den med föranledande av förhållandena inom eu gren av försvarsförvaltningen

önskade åtgärder för en ständig anslagsöversikt. En sådan har ställts i utsikt med

tillhjälp av månatliga kassaförteckningar. Enligt kammarrättens vitsord har det

orimliga häri till full evidens bevisats i arméförvaltningens förenämnda utlåtande.

Det ligger ju också helt i sakens egen natur. Och lika litet som ett exakt årsbokslut

kan tjäna vederbörande myndighet i verklig förvaltningsverksamhet som

enda ledning för bedömandet av vad som återstår odisponerat av ett anslag, lika

litet kan ett dylikt årsbokslut och naturligtvis än mindre månatliga kassapostförteckningar

ligga till grund för utkrävande av ansvaret för anslagsöverskridande.

Härför fordras systematisk bokföring av förvaltningsbesluten, som alldeles icke kan

ske i sammanhang med den nuvarande kassabokföringen.

Aven de statsfinansiella beräkningarna synes man vilja stödja genom månatliga

kassaförteckningar. Dock torde man kunna finna bättre hjälpmedel för sådant

ändamål. Huru snabbt kassabokföringen, om den göres sådan, att den förtjänar

ett dylikt namn, än verkställes, komma dock månader att förflyta, innan resultatet

föreligger. Detta måste alltså betecknas såsom förlegat för ifrågavarande ändamål.

Vidare kan, såsom förut framhållits, ett månadsbokslut åtminstone för de i detta

avseende så viktiga försvarsförvaltningarna icke bliva tillnärmelsevis tillförlitligt.

Härvid är det givetvis icke fråga om de små eller möjligen undantagsvis något

större fel, som härröra av försummelse eller oförstånd eller möjligen ännu svårare

förhållanden och som kunna rättas genom en de finansiella beräkningarna föregående

revision av räkenskapsmaterialet i ett riksräkenskapsverk eller annorstädes,

utan på de vida större fel, som på sätt ovan anförts enligt sakens egen natur

måste vidlåda månadsbokslut. För de statsfinansiella beräkningarna torde emellertid

icke behövas något fullständigt bokslut eller rättare sagt icke något bokslut

alls. På nämnda beräkningar inverkar ju i regel icke huvudparten av det som

ingår i bokslutet. Bestämda anslag och reservationanslag torde man vid de finansiella

beräkningarna icke böra anse såsom någon tillgång, åtminstone i regel.

Statsinkomsterna och ställningen å förslagsanslagen — det enda, som i regel är

av vikt för nu ifrågakomma ändamål — torde man, om föreskrift därom utgår i

god tid, kunna utan någon synnerlig olägenhet eller besvär för förvaltningsmyndigheterna

erhålla förtecknade nästan till dags'' dato vid tiden för den behövliga beräkningen.

Och härtill kunna, om man så vill, fogas med stor tillförlitlighet utförda

beräkningar rörande förslagsanslagens sannolika ställning under den nämaste

framtiden.

De månatliga förteckningarna å kassaposterna kunna sålunda, vad anslagsfördelningen

beträffar, bliva någorlunda tillförlitliga endast för förvaltningen utan

egentlig affärsrörelse och således icke för de affärsdrivande verken eller försvarsförvaltningarna.

Även om de kunde för sådana verk som Riksarkivet, Nationalmuseum

etc. uppvisa den ständiga anslagsställningen och sålunda ligga till grund

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

dels för utkrävaudet av ansvaret för anslagsöverskridande inom dylika verk och dels

för budgetberäkningen rörande desamma, så vore därmed föga vunnet för statsverket.

För sådant ändamål kräves kännedom om försvarsförvaltningarnas anslagsställning.

Erfarenheten torde ha att uppvisa, att det varit anslagsbrister inom

sistnämnda förvaltningsområde, som påvisat behovet av ständig överblick över

anslagsställningen. Men en sådan kan nås icke genom kassabokföring utan endast

genom systematisk bokföring av själva förvaltningsbesluten — dispositionsbokföring.

Vilken form en statsräkenskap bör ha, är endast en kontorsteknisk fråga.

Härvid är själva räkenskapstekniken av mindre betydelse. I ena fallet kan det

visa sig lämpligare att använda den italienska bokföringsmetonden, i andra fall den

s. k. kolumnmetoden och i åter andra kortsystemet. Det viktigaste för ett räkenskapsverk

hos en statsförvaltningsmyndighet är att det från grunden upp anpassats till alla

detaljer i gällande författningar, vilkas efterlevnad räkenskapen har att bevisa, och till

de övriga för vält ningsförhållanden, som skola av räkenskapen klarläggas och redovisas.

Till följd härav kan en reform av räkenskapsverket för sådana stora och speciella förvaltningsorgan

som marin- och armeförvaltningarna icke på ett lyckligt sätt genomföras

genom ett yttre ingrepp- Härför fordras medverkan icke blott av bokföringskunniga

utan jämväl av samtliga de krafter, som äga sakkunskap i avseende å själva förvaltningsarbetet.

Vid en jämförelse mellan räkenskapsverket för marinförvaltningen

underlydande myndigheter, som tillkommit genom yttre ingrepp, och motsvarande

räkenskapsverk vid armén skall det utan tvivel med full tydlighet framgå, att det

senare i eu mångfald detaljer bygger på en kontorsteknik, som medför betydliga

lättnader såväl för själva förvaltningsarbetet som för den kontrollerande revisionen.

Då de stora mål, som angivits för statsbokföringsreformen enligt min åsikt

icke kunna på denna väg uppnås, och arméförvaltningens räkenskaps- och kontrollmetoder,

som icke blott äro ett program utan ett under en följd av år prövat

system, utvisa, att erforderliga reformer av kassaväsende och revision kunna åvägabringas

utan stora yttre ingrepp, följer härav enligt min åsikt, att ett riksräkenskapsverk

icke behöver inrättas som slutbyggnad på statsbokföringsreformen.

Val är det av vikt, såvitt min erfarenhet giver mig möjlighet att bedöma

frågan, att statens kassaväsende och bokföring sammanhålles med den revision,

som avser dels tryggande av kassakontrollen och dels siffergranskningen, och som

kan utföras av skriv- och räknebiträden under en skicklig tjänstemans ledning.

Men någon nödvändighet är detta icke. Och det förefaller mig. som om större

slitningar skulle kunna uppstå av eu åtskillnad mellan författningsenlig revision,

utförd av akademiskt bildade tjänstemän, och domsrätt^! i anmärkningsmål än av

eu åtskillnad mellan hela revisionen och bokföringen.

För att återbörda den granskning, som uppdragits åt statsbokföringskommittén,

till hittillsvarande ordinarie statsorgan för kontrollen har enligt uppgift

uppstått svårigheter. Denna granskning torde vid en närmare undersökning visa

sig vara väsentligen av formell art. Och om de icke specificerade svårigheterna

icke äro större än den angivna, nämligen att statskontoret skulle komma att i

visst avseende utöva kontrollen över sig självt, så torde nämnda svårigheter icke

vara oöverkomliga. Ty kontrollen över statskontorots egen bokföring torde framdeles

som hittills kunna utövas av kammarrätten, om dett 2 ämbetsverk härför

vederbörligen utrustas.

Såsom ett motiv för inrättande av ett riksräkenskapsverk har jämväl åbe
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 107.

87

ropats sammanhanget mellan dess verksamhet och omläggningen av budgetåret.

Något nödvändigt sammanhang häremellan kan jag icke finna föreligga. En budget,

avsedd för ett statsregleringsär, omfattande exempelvis tiden den 1 juli—den 30

juni, torde kunna både beräknas, redovisas och fullt betryggande kontrolleras, riksräkenskapsverket

förutan.

Från allmänna synpunkter kan jag för min del sålunda icke finna, att ett

nytt ämbetsverk behöver inrättas för statsbokföringen och revisionen.

Skall denna fråga åter ses uteslutande ur marinförvaltningens synpunkt, kan

jag icke finna, att inrättandet av ett riksräkenskapsverk kan medföra någon olägenhet

för marinförvaltningen, så länge ämbetsverket får behålla sitt revisionskontor. De

arbetskrafter, som krävas för behörigt upprätthållande av marinförvaltningens förvaltningsverksamhet

lära nämligen icke komma att undanhållas ämbetsverket.

Stockholm den 8 april 1920.

H. Boalt.

Marino verkommissarie.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:7 Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1921 sjunde huvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1920:249 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjunde huvudtiteln framlagda förslag till inrättande av ett rik sr öken ska s. 1 i texten