Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående partiell löneförbättring för häradshövdingarna m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1920-05-20 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1920:151, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående partiell löneförbättring för häradshövdingarna m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande AV 151.

1

Nr 151.

Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1920 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående partiell

löneförbättring för häradshövdingarna m. m. jämte

i ämnet väckta motioner.

(l:a avd.)

I den till'' riksdagen den 7 januari 1920 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t, under åberopande

av punkterna 10, 18 och 19 i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen

dels att, i avbidan å eventuell jrroposition om delning av vissa

domsagor, i ordinarie anslaget till Svea hovrätt med därunder lydande

justitiestat beräkna en höjning från dess nuvarande belopp 947,087

kronor med 11,413 kronor till 958,500 kronor, därav bestämt anslag

953,500 kronor och förslagsanslag 5,000 kronor,

dels att, i avbidan å särskild proposition om löneförbättring förvissa

häradshövdingar m. in., till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna

för domsagornas förvaltning på extra stat för år 1921 såsom

förslagsanslag beräkna ett belopp av 450,000 kronor,

dels ock att, i avbidan å särskild proposition i ämnet, till löneförbättring

för vissa häradshövdingar in. m. å extra stat för år 1921. såsom

förslagsanslag, högst, beräkna ett belopp av 290,000 kronor.

Vidare har Kung]. Maj:t i den till riksdagen likaledes den 7 januari

1920 avlåtna propositionen med förslag till tilläggsstat för år 1920 (nr 2),

under åberopande av punkterna 8 och 9 i det vid propositionen fogade

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 samt. 62 käft. (Nr 151.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

statsrådsprotokollet över justftiedepartementsärenden för samma dag, i

vad detsamma avsåge förevarande tilläggsstat, föreslagit riksdagen

dels att, i avbidan på särskild proposition om löneförbättring för

vissa häradshövdingar in. in., till förstärkning av det i 1920 års riksstat

å extra stat upptagna förslagsanslaget till bestridande av vissa bidrag

till kostnaderna för domsagornas förvaltning å tilläggsstat för år 1920

såsom förslagsanslag, högst, beräkna ett belopp av 75,000 kronor,

dels ock att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till löneförbättring

för vissa häradshövdingar in. in. å tillägsstat för år 1920

såsom förslagsanslag, högst, beräkna ett belopp av 290,000 kronor.

Sedermera bär Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 5

mars 1920 dagtecknad proposition (nr 334), under åberopande av det

vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels för möjliggörande av delning ej mindre av Gästriklands domsaga

sålunda, att domsagans östra tingslag jämte Österfärnebo socken

av västra tingslaget bildar en domsaga, benämnd Gästriklands östra domsaga,

och västra tingslaget utom nyssnämnda socken bildar en domsaga,

kallad Gästriklands västra domsaga, än även av Västerbottens södra domsaga

sålunda, att Umeå tingslag med undantag av den del av Hörnefors

socken, som nu hör till detta tingslag, bildar en domsaga, benämnd Umeå

domsaga, samt återstående delen av domsagan bildar eu domsaga med

bibehållande av den nuvarande domsagans namn, i 1921 års riksstat

höja det under andra huvudtiteln uppförda ordinarie anslaget till Svea

hovrätt med därunder lydande justitiestat från dess nuvarande belopp

947,087 kronor med 10,100 kronor till 957,187 kronor, därav bestämt

anslag 952,187 kronor och förslagsanslag 5,000 kronor,

dels och fastställa avlöningsförmånerna för en var av häradshövdingarna

i de föreslagna fyra nya domsagorna sålunda:

p}u.....................kronor 4,500

tjänstgöringspenningar............. -_____1>500 6,000,

dels bestämma, att från och med år 1921 tjänstgöringspenningarna

skola utgå i Marks domsaga med 2,500 kronor och i Borås domsaga med

1,800 kronor för år,

dels medgiva, att under tiden från och med den 1 juli 1920 till

och med år 1923 må från det under andra huvudtiteln uppförda ordinarie

förslagsanslaget till ersättning åt domare, vittnen och parter utgå till tillförordnad

brottmålsdomare i Norrbottens län ersättning för rannsakningar

med häktade i enlighet med, där särskilda omständigheter ej föranleda

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statxutskottetx utlåtande AV låt.

3

annat, följande grunder, nemligen dels ett årligt arvode av 3,000 kronor,

dels 50 kronor för varje av brottmålsdomare]! för sådan rannsakning

hållet urtima ting eller extra sammanträde under lagtima ting, dels resekostnads-

och traktamentsersättning enligt tredje klassen i gällande resereglemente

eller enligt den klass, som i blivande resereglemente kan

komma att bestämmas för häradshövding, dock med iakttagande att dagtraktamente

ej må beräknas för dygn, varunder förrättning ägt rum, dels

ock för varje av brottmålsdomare! handlagt rannsakningsmål traktamente

för två expeditionsdagar efter 25 kronor för varje dag.

dels bestämma, att såsom pensionsunderlag för häradshövding skall

från och med den 1 januari 1921 gälla ett belopp av 5,600 kronor,

dels ock under andra huvudtiteln bevilja

a) till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas

förvaltning, i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som finnas

upptagna i en av Kungl. Maj:t utfärdad stadga i ämnet med de ändringar

i samma stadga, som kunna föranledas av vissa av chefen för justitiedepartementet

i ärendet väckta förslag, å extra stat för år 1921 ett

förslagsanslag å 440,000 kronor,

b) för möjliggörande av tillämpning i vissa delar redan från

och med den 1 juli 1920 av nyssnämnda ändringar i berörda stadga

på 1920 års tilläggsstat till förstärkning av det å extra stat för år 1920

beviljade förslagsanslaget till nyss omförmälda ändamål ett förslagsanslag,

högst, 75,000 kronor,

c) till partiell löneförbättring för häradshövdingarna och bestridande

av vissa reseköstnadsbidrag till sådana befattningshavare, allt i enlighet

med av departementschefen förordade grunder, på extra stat för år 1921

ett förslagsanslag, högst, 350,400 kronor samt

d) till samma ändamål på 1920 års tilläggsstat ett förslagsanslag,

högst, 336,100 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokoll.

Härjämte hava till utskottet remitterats följande i ämnet väckta

motioner, nämligen nr 268 inom första kammaren av herr A. Pers, vilken

hemställt,

att Kungl. Maj:ts proposition nr 334, i vad den rör anslag för

möjliggörande av delning av Gästriklands domsaga, icke må av riksdagen

bifallas

nr 293 inom samma kammare av herr K. Schlyter, vilken hemställt,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

l:o. att riksdagen ville avslå Kungl. Maj:ts begäran om anslag för

möjliggörande av delning dels av Gästriklands domsaga och dels av

Västerbottens södra domsaga;

2:o. att riksdagen ville besluta att såsom villkor för användande av

anslaget till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas

förvaltning föreskriva,

att arvoden till förste och andre notarier, t. f. domkavande, vice

häradshövdingar och e. o. assessorer (biträdande domare) skola utgå

med de i propositionen föreslagna beloppen, med rätt dock för e. o.

assessor att utöver arvodet uppbära lösen för de gravationsbevis, som

av honom utfärdas;

att häradshövding icke må erhålla tjänstledighet, som innebär befrielse

från hållande av allmänna tingssammanträden, i större utsträckning

än 1918 års domsagostadga medger;

att de i samma stadga fastställda kompetenskraven i fråga om häradshövdingarnas

vikarier, vice häradshövdingar och förste notarier (4,

12, 20—-23 §§) i huvudsakliga delar upprätthållas; dock att viss tids

tjänstgöring å domarkansli ej bör krävas såsom villkor för erhållande av

förordnande såsom förste notarie, att vikariatsförordnande med den befogenhet,

som avses i 20 § av domsagostadgan må meddelas den, som uppnått

24 års ålder och minst ett år efter avlagd examen tjänstgjort såsom

biträde hos häradshövding, att den tid av 2 års tjänstgöring såsom biträde

åt häradshövding, vilken omtalas i 21 § domsagostadgan såsom förutsättning

för erhållande av vikariatsförordnande med vidsträcktare befogenhet

än nyss sagts, må nedsättas till 1 Vs år, att tjänstgöring vid

rådhusrätt i större utsträckning än för närvarande är fallet må kunna ersätta

tjänstgöring vid häradsrätt, samt att den i andra stycket av 21 §

domsagostadgan föreskrivna begränsningen av tingssittningsrätten till tre

allmänna sammanträden ej skall äga tillämpning förrän efter utgången

av år 1923;

att i domsagostadgan skola lämnas generella föreskrifter angående

de mål och ärenden, vilka i domsaga, där e. o. assessor (biträdande domare)

finnes förordnad, må överflyttas å denne, utan hinder för Kungl.

Maj:t att härutinnan meddela särskilda föreskrifter för olika domsagor

och därvid, beträffande domsagor, som bestå av mera än ett tingslag,

jämväl på det sätt verkställa en arbetsfördelning mellan häradshövdingen

och assessorn, att assessorn må förordnas att regelmässigt hålla visst antal

av de allmänna tingssammanträdena i något av tingslagen;

att häradshövding, till vars domsaga utgår något bidrag av ifrågavarande

anslag, skall vara skyldig att hålla kansli tillgängligt för all
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

5

inänheten å ort, som av Kungl. Maj:t bestämmes och å tid, som i 9 §

domsagostadgan sägs;

samt att även i »ivrigt bestämmelserna i domsagostadgan i huvudsakliga

delar komma att vinna fortfarande tillämpning med de jämkningar,

som föranledas av riksdagens bifall til! den kungl. propositionen;

samt

3:o. att riksdagen i sammanhang med besvarandet av Kungl. Majrts

proposition nr 334 ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t ville låta verkställa eu utredning rörande frågan om avskaffande

av sportelsystemet såsom avlöningsform för domare samt senast för 1922

års riksdag framlägga det förslag, vartill denna utredning, i vad den rör

häradshövdingarna, kan föranleda,

samt nr 127 inom andra kammaren av herr A. J. Bärg, vilken

föreslagit,

att riksdagen ville vid beviljandet av den föreslagna löneförbättringen

för häradshövdingarna eller vid anslaget till domsagornas förvaltning

knyta det villkor, att häradshövding skall vara skyldig att hålla

kansli å den ort Kungl. Maj:t med hänsyn till domsagans intresse finner

skäl igt föreskriva;

att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utredning rörande avskaffande av sportelsystemet såsom avlöningsform

för domare samt senast vid 1922 års riksdag framlägga det förslag,

vartill utredningen kan föranleda;

samt att riksdagen ville avslå Kungl. Maj:ts begäran om anslag för

möjliggörande av Gästriklands och Västerbottens södra domsagors delning.

1 samband med dessa frågor har utskottet även till behandling

förehaft en av herr C. Lindhagen inom första kammaren väckt motion

(nr 149), däri hemställts, att riksdagen ville, med anledning av det

väntade förslaget om ytterligare utvidgning av domsagas år 1918 inrättade

kansli med flera statsunderstödda juridiska biträden in. in., besluta,

att vid sådant kansli även skall fast anställas erforderligt antal skrivbiträden

såsom statstjänstemän med understöd, utom av ersättning för renskrivning

från domhavanden, med vissa bidrag av statsverket såsom en

mindre grundlön jämte ersättning för sjukhjälp och semester samt pension.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Uti skrivelse den 31 maj 1919 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t

måtte verkställa utredning rörande lämpligheten och omfattningen av eu

partiell löneförbättring för häradshövdingarna samt till riksdagen inkom
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Löneförbättring

i

häradshövdingarna.

6 Statsutskottets utlåtande Nr 151.

ma med det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Därefter

har chefen för justitiedepartementet enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande

tillkallat vissa personer att såsom sakkunniga inom departementet biträda

vid verkställande av den av riksdagen begärda utredningen samt till

behandling upptaga i samband därmed stående frågor om säkerställande

av tillgången på nödiga arbetskrafter för rättsskipningens behöriga gång

ävensom andra med utredningen sammanhängande spörsmål angående

domsagornas förvaltning. Omförmälda av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåtna

proposition nr 334 ansluter sig i väsentliga delar till det betänkande,

som av nämnda sakkunniga avgivits den 9 januari 1920.

Utskottet anser sig först böra upptaga till behandling frågan om

löneförbättring för häradshövdingarna. 1 fråga om det sätt, varpå enligt

Kungl. Maj:ts förslag berörda löneförbättring skall genomföras, är i huvudsak

att märka, att det förutsatts, att även efter den föreslagna löneförbättringens

genomförande dyrtidstillägg skulle komma att beredas häradshövdingarna,

varemot den för år 1919 utgående tillfälliga löneförbättringen

ej skulle komma att utgå för tid efter nämnda års slut, att det ansetts

för närvarande icke böra ifrågakomma att avskaffa sport elsystemet,

att såsom skälig minimiinkomst för eu häradshövding — bortsett från

dyrtidstillägg och stämpel provision — antagits ett belopp av 11,000 kröner

utom för häradshövdingarna i Västerbottens och Norrbottens län samt

i Härjedalens domsaga, för vilka minimiinkomsten ansetts böra beräknas

till 11,500 kronor, att den erforderliga höjningen av häradshövdingarnas

avlöningsförmåner ansetts böra åstadkommas genom kontant lönefyllnad

av statsmedel efter en fallande skala, därvid i fråga om domsagor, där

den behållna inkomsten beräknats uppgå till eller överstiga 15,000 kronor,

någon lönefyllnad icke skulle ifrågakomma, samt att dessutom i vissa

domsagor skulle utgå resekostnadsbidrag enligt närmare angivna grunder.

Av en vid propositionen fogad Bilaga A. inhämtas de särskilda belopp,

som föreslagits skola årligen utgå såsom lönefyllnad och resekostnadsbidrag

till häradshövdingarna i de särskilda domsagorna. Enligt propositionen

skola dessa belopp utgå från och med innevarande år till och

med år 1922. Sedermera skulle vart femte år med ledning av tillgänglig

statistik över inkomster och förvaltningsutgifter i de särskilda domsagorna

fastställas de belopp, som för följande fem år borde utgå såsom

lönefyllnad och resekostnadsbidrag.

Utskottets Såväl billig hänsyn till häradshövdingarna som angelägenheten av

utlutande, rättsskipningens behöriga upprätthållande kräva enligt utskottets förme
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskotteta utlåtande Nr 151.

7

ilande, att en löneförbättring för häradshövdingarna nu genomföres. Under

nuvarande förhållanden synes det icke heller kunna ifrågakomma att

bygga en sådan löneförbättring på andra principer än dem, som ligga

till grund för propositionen i denna del. Utskottet har i huvudsak ej

heller funnit något att anmärka mot det sätt, på vilket dessa principer

i de särskilda fallen tillämpats. 1 ett visst avseende anser sig dock utskottet

böra framställa en erinran närmast med anledning av de i herrar

Schlyters och Bärgs motioner gjorda yrkanden rörande skyldighet för

häradshövding att hålla kansli å ort, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

Beträffande den sålunda väckta frågan är att märka, att redan nu

enligt 9 § domsagostadgan häradshövding i domsaga, där förste notarie

är anställd, är pliktig att viss tid varje helgfri dag hålla kansli tillgängligt

för allmänheten å ort, där tingsställe är beläget, eller ock å annan

plats, som av hovrätten i sådant avseende godkänts. Emellertid torde

ett allmänt intresse otvivelaktigt påfordra, att skyldigheten att hålla kansli

tillgängligt för allmänheten genomföres i än större utsträckning, och

det synes utskottet även lämpligt att bestämmandet i fråga om den ort,

där kansliet bör vara förlagt, överlämnas till Kungl. Maj:t. Genom en

sådan anordning synes lättast kunna undvikas den fara för att vid bestämmandet

av kansliort olika principer komma att göra sig gällande,

vilken måhända kan föreligga, därest avgörandet liksom hittills skall tillkomma

de särskilda hovrätterna. Enligt utskottets mening bör därför

häradshövding, som kommer i åtnjutande av ifrågavarande löneförbättring,

vara skyldig att underkasta sig de bestämmelser angående platsen

för domsagans kansli, som av Kungl. Maj:t kunna komma att meddelas.

Även ur en annan synpunkt torde emellertid yrkandet om skyldighet

för häradshövdingarna att hålla kansli å av Kungl. Maj:t bestämd

ort förtjäna beaktande. T ett stort antal av de fall, där domsagokanslierna

för närvarande äro förlagda utom respektive domsagors områden,

synes det otvivelaktigt, att även allmänhetens intresse därigenom tillgodoses.

Detta kan exempelvis vara händelsen, därest kansliet är beläget

i en i närheten av donfsagan belägen stad, dit domsagans invånare av

naturliga skäl ofta hava att färdas. Emellertid lärer det icke kunna

förnekas, att i en del fall, då domsagokanslierna äro förlagda eller häradshövdingarna

eljest hava sin bostad utom respektive domsagors områden,

till stöd därför icke kan åberopas något allmänhetens intresse

utan förnämligast häradshövdingens privata önskemål. Är detta sistnämnda

händelsen och medför tillika den omständigheten, att kansliet

eller häradshövdingens bostad ligger utom domsagans område, en ökning

av förvaltningsutgifterna utöver vad som eljest behövt bliva fallet, synes

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

det icke riktigt, att berörda ökning skall föranleda en höjning av häradshövdingen

tillkommande lönefyllnad eller resekostnadsbidrag. Emellertid

har det uppenbarligen icke varit möjligt för utskottet att nu ingå i eu

närmare undersökning av de särskilda fall, i vilka av nit berörda anledning

eu nedsättning av de såsom lönefyllnad och resekostnadsbidrag

föreslagna beloppen skulle kunna ifrågasättas. Utskottet har därför ansett

det böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att taga under omprövning, i

vilken mån nedsättning av lönefyllnad eller resekostnadsbidrag kan anses

påkallad i särskilda fall, då höjning av förvaltningsutgifterna ägt rum

till följd av nu omförmälda anledning.

Utskottet upptager härefter den i herrar Schlyters och Bärgs

motioner jämväl berörda frågan rörande sportelsystemets avskaffande.

Det synes'' utskottet härvid uppenbart, att nämnda system, vilket i hög

grad avviker från de löneformer, som numera i allmänhet tillämpas i

fråga om statens tjänstemän, är förenat med åtskilliga olägenheter. Icke

minst den nu föreslagna löneregleringen ådagalägger detta. Å andra

sidan torde det icke kunna förnekas, att systemet även medför vissa

fördelar. Utskottet förbiser ej heller, att systemets avskaffande kommer

att möta icke obetydliga svårigheter, samt särskilt att statens utgifter för

rättsskipningen därvid helt visst komma att avsevärt ökas. Utan en ingående

utredning torde det icke vara möjligt att avgöra, huruvida övervägande

skäl tala för sportelsystemets avskaffande eller dess bibehållande.

Att en sådan utredning kommer till stånd synes utskottet emellertid

med hänsyn till frågans betydelse vara önskvärt, och utskottet

anser sig fördenskull böra tillstyrka, att riksdagen hos Kungl. Maj:t

anhåller om utredning i berörda avseende. I betraktande därav, att de

nu såsom lönefyllnad och resekostnadsbidrag föreslagna beloppen förutsatts

skola oförändrade utgå till och med år 1922 synes det önskvärt,

att berörda utredning bliver slutförd i så god tid, att de förslag, som av

densamma må föranledas, kunna föreläggas 1922 års riksdag.

Beträffande herr Lindhagens ovanberörda motion anser sig utskottet

kunna förutsätta, att vid en utredning i nyss Angivna syfte kommer af t

tagas under omprövning frågan om beredande av statsanställning åt

å domsagokanslierna tjänstgörande skrivbiträden. Att innan en sådan

utredning föreligger bereda statsanställning åt ifrågavarande skrivbiträden

svnes utskottet icke böra ifrågakomma, och får utskottet därutinnan hänvisa

till de skäl, som av utskottet anförts vid behandlingen av vid föregående

riksdagar i likartat syfte väckta motioner. På grund härav och

då motionären ej förebragt någon utredning angående grunden för an
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande A r 151. 9

ställande och avlöning av ifrågavarande personal, har utskottet ansett sig

ej kunna biträda det av motionären framställda yrkandet.

Mot det i propositionen framställda förslag att såsom pensiousunderlag

för häradshövding från och med den 1 januari 1921 skall gälla

ett belopp av 5,(»00 kronor finner utskottet icke anledning att framställa

någon erinran.

Utskottet övergår härefter till de i propositionen framställda förslagen

för säkerställande av tillgången pa arbetskrafter för rättsskipningens

behöriga gång. 1 propositionen hänvisas härutinnan till de sakkunnigas

utredning, utvisande att för närvarande förefinnes stor brist på

juridiskt bildade arbetskrafter såväl i hovrätterna som i domsagorna

ävensom att enligt de sakkunnigas mening huvudorsaken till denna brist

vore att söka i ekonomiska förhållanden.

Beträffande de i propositionen framställda förslagen rörande de

årliga avlöningsförmånerna för biträden och vikarier i domsagor i allmänhet

gäller i huvudsak följande. I samtliga domsagor skall medgivas

rätt för häradshövdingen att få andre notarie anställd och skall avlöningen

till andre notarie utgå med 1,800 kronor, därav 1,000 kronor bestridas

av statsverket och 800 kronor av häradshövdingen. Avlöningsbeloppen

för förste notarier, vilka även för närvarande enligt bestämmelserna

i domsagostadgan kunna anställas i samtliga domsagor, föreslås

nu i alla domsagor till 2,400 kronor att utgå helt av statsmedel. I domsagorna

inom Norrbottens och Västerbottens län samt i Härjedalens domsaga

skola emellertid utgå tillägg till arvodena åt förste notarie med

300 kronor och åt andre notarie med 200 kronor, allt av statsmedel.

Den tillförordnad doinhavande tillkommande vikariatsersättning, vilken i

allmänhet naturligen bestrides av vederbörande häradshövding,^ skall såsom

regel utgå med 3,000 kronor. Da till vikarie förordnas någon, som

innehaft förordnande såsom ledamot eller fiskal i hovrätt men icke vunnit

utnämning till vice häradshövding, skall emellertid till vikariatsersättningen

utgå ett tillägg av statsmedel med 1,500 kronor. Vid förvaltande

av ledig domsaga samt i vissa andra fall skall, i likhet med

vad för närvarande enligt 34 § domsagostadgan gäller, ersättning till

vikarie utgå enligt andra grunder än nyss angivits, och skola i sadana

fall vikarierna jämväl äga uppbära de såsom ökning av häradshövdingarnas

löneförmåner föreslagna lönefyllnader och resekostnadsbidrag.

Vidare skall, då Kungl. Magt meddelar häradshövding uppdrag, som kan

förväntas under längre tid förhindra honom från utövningen av hans

ämbete, det ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma, huruvida och i

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 samt. 02 höft. (Nr 151.) 2

Säkerställande

ar

tillgången

på nödiga

arbetskrafter.

u) I allmänhet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

Utskottets

utlåtande.

;>) Ordnande

av ämbctsgöromålen

i

särskilt arbetstyngda

domsagor.

vilken utsträckning häradshövdingens vikarie skall komma i åtnjutande

av avlöningsförmåner enligt andra grunder än de i allmänhet i sådant

avseende gällande. Arvodet till vice häradshövdingarna, vilka enligt

domsagostadgans föreskrift förordnas av Kungl. Maj:t, skall utgå med

4,500 kronor. Därjämte föreslås ett ålderstillägg av 500 kronor att utgå

efter det fem år förflutit från vederbörandes utnämning till vice häradshövding

eller, beträffande de vice häradshövdingar, som utnämnts år

1918, efter det vederbörandes tjänstgöringstid såsom domhavande, fiskal

eller ledamot i hovrätt eller revisionssekreterare uppgått till sammanlagt

minst 8 år. Emellertid skall vice häradshövdingarvodet ävensom ålderstillägget

i sin helhet innehållas, då vice häradshövding innehar förordnanden

av viss närmare angiven beskaffenhet. Slutligen skola vice

häradshövdingarna erhålla rätt till semester under en månad årligen,

därvid statsverket skall antingen till vice häradshövdingen utgiva ersättning

för det vikariatsarvode, som under ledigheten frångår honom, eller

ock bestrida den avlöning, som kan komma att utgå till vice häradshövdingens

vikarie som domhavande. Enligt propositionen skola de i

nu omförmälda avseenden föreslagna bestämmelserna träda i kraft den

1 juli 1920.

Utskottet finner det av behovet påkallat, att eu avsevärd förbättring

av de i domsagorna tjänstgörande biträdenas och vikariernas ekonomiska

ställning nu kommer till stånd. Särskilt den nu förefintliga

betydande bristen på arbetskrafter vid våra domstolar är ett viktigt skäl

härför. På grund härav och då utskottet icke funnit anledning till erinran

mot de av Kungl. Maj:t för ändamålet föreslagna åtgärderna, har utskottet

ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts framställning i denna del.

Efter att hava behandlat de nu omförmälda frågorna upptager

propositionen det av de sakkunniga jämväl berörda spörsmålet om ordnande

av ämbetsgöromålen i de mest svårskötta domsagorna. För att råda bot

på de missförhållanden, som för närvarande föranledas av den i vissa

domsagor synnerligen stora arbetsmängden, föreslås i propositionen, att i

de domsagor, beträffande vilka Kungl. Maj:t så förordnar, skall finnas

anställd eu så kallad biträdande domare med högre kompetens än de i

domsagorna tjänstgörande förste och andre notarierna. För att kunna

erhålla förordnande som biträdande domare skall erfordras att hava uppehållit

tjänst såsom ledamot eller fiskal i hovrätt och arvodet till de biträdande

domarna skall sättas till 4,000 kronor årligen att utgå av statsmedel.

Av nämnda arvodesbelopp skall emellertid blott hälften utgå,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

11

om det i något fall skulle inträffa, att vice häradshövding bleve förordnad

till biträdande domare. Bestämmelserna i detta ämne hava föreslagits

skola träda i kraft den 1 januari 1921.

Beträffande frågan om arbetsfördelningen mellan häradshövdingen

och deri biträdande domaren hava under ärendets föregående behandling

olika åsikter gjorts gällande. De sakkunniga, som ansett, att de biträdande

domarna borde »på ett mera självständigt siitt deltaga i domargöromålens

handläggning», hava hållit före, att allmänna föreskrifter icke

borde meddelas angående arbetsfördelningen mellan häradshövdingen och

den biträdande domaren utan att det borde överlämnas åt hovrätterna

att efter vederbörande häradshövdings hörande meddela erforderliga bestämmelser

i berörda hänseende särskilt för varje domsaga. Processkommissionen

har däremot ansett, att föreskrifter angående arbetsfördelningen

mellan häradshövdingen och den biträdande domaren, i analogi med de

för de särskilda rådhusrätterna fastställda arbetsordningarna, borde meddelas

av Kung!. Maj:t.

Departementschefen har i sitt vid propositionen fogade yttrande

till statsrådsprotokollet gjort gällande, att det bör undvikas att giva de

biträdande domarne den av de sakkunniga förordade självständiga ställningen

samt att i stället de biträdande domarne böra bliva verkliga biträden

åt häradshövdingen. Departementschefen anför vidare bland

annat:

»Några särskilda bestämmelser angående fördelningen av arbetet

mellan häradshövdingen och den biträdande domaren torde icke böra

meddelas vare sig av hovrätten eller av Kungl. Maj:t. Det bör givetvis

utan särskilt förordnande tillkomma den biträdande domaren att vidtaga

vissa enklare på domhavanden ankommande åtgärder i överensstämmelse

med vad som för närvarande gäller beträffande förste notarie, och böra

bestämmelser därom införas i domsagostadgan. I övrigt synes det böra

ankomma på hovrätten att med anledning av vederbörande häradshövdings

ansökning om tjänstledighet för varje särskilt fall uppdraga utövningen

av häradshövdingämbetet i större eller mindre omfattning åt

den biträdande domaren, åt förste notarien eller eventuellt åt annan person.

Skyldighet att mottaga sådant förordnande i domsagan bör givetvis

åligga biträdande domaren. Det torde ligga i öppen dag, att, om åt befattningarna

som biträdande domare gives den karaktär, som av mig nu

skisserats, och man sålunda undviker att på förhand i detalj reglera dessa

befattningshavares åligganden, större möjlighet vinnes för vederbörande

att ordna arbetsfördelningen inom domsagan på det sätt, som med hänsyn

till de vid varje tillfälle föreliggande omständigheterna kan befinnas

lämpligast.»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottet# utlåtande Nr 151.

Utskottets

utlåtande.

I förenämnda av herr Schlyter väckta motion göres gällande, att

hovrätterna ej vore lämpade att verkställa uppdelningen av arbetsbördan

mellan häradshövdingen och den biträdande domaren. För att denna

uppdelning skulle kunna ske efter enhetliga principer måste den verkställas

av Ivungl. Maj:t. Det vore dock icke nödvändigt, att Kung!.

Maj:t fastställde en särskild arbetsordning för varje domsaga, där biträdande

domare funnes anställd. Saken kunde så ordnas, att Kungl. Maj:t

meddelade föreskrift därom, att häradshövding i domsaga, varom nu vore

fråga, när han så begärde och hovrätten funne det erforderligt, skulle

kunna befrias från vissa slags mål eller ärenden. Vidare antydes ett

visst sätt för arbetets uppdelning, så att företrädesvis göromål av enklare

beskaffenhet skulle komma på den biträdande domarens lott. I domsagor

bestående av mera än ett tingslag kunde arbetsfördelningen verkställas

på det sätt, att den biträdande domaren förordnades att regelmässigt

hålla visst antal av de allmänna tingssam man trädena i något av

tingslagen. — I samma motion påyrkas vidare, att de biträdande domarne,

som motionären anser lämpligen kunna benämnas e. o. assessorer,

skola utöver det dem tillerkända arvodet erhålla rätt till lösen för

de gravationsbevis, som av dem utfärdas.

Utskottet finner det otvivelaktigt, att arbetsbördan i vissa domsagor

är av den omfattning, att särskilda åtgärder måste vidtagas för att

göromålen skola kunna behörigen ombesörjas. Mot det i propositionen

i sådant hänseende framställda förslaget om anställande av biträdande

domare i de domsagor, beträffande vilka Kungl. Maj:t så förordnar, eller

mot det för de biträdande domarnes del föreslagna arvodet av 4,000 kronor

finner utskottet icke heller något vara att erinra. Samma skäl, som

anförts till stöd för att eu något förmånligare ställning i ekonomiskt avseende

bör beredas häradshövdingar samt förste och andre notarier i vissa

nordligt belägna domsagor, torde emellertid böra föranleda till att en

motsvarande förmån beredes jämväl biträdande domare, som eventuellt

kunna bliva förordnade i någon av ifrågavarande domsagor. Utskottet

anser därför att, om i någon av dessa domsagor biträdande domare förordnas,

det honom tillkommande arvode skäligen kan sättas till 4,500

kronor. Någon höjning av det i propositionen begärda anslaget till bestridande

av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas förvaltning

torde dock ej behöva förekomma till följd av nämnda ökning i arvodet.

På sätt i propositionen angivits, finner utskottet det uppenbart,

att i domsagostadgan böra införas bestämmelser därom, att den biträdande

domaren skall hava att utan särskilt förordnande vidtaga vissa

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlutande Nr loJ.

13

enklare pa domhavanden ankommande åtgärder. 1 övrigt finner utskottet

det ej höra möta l)etänkligheter att, såsom i propositionen föreslagits,

åt hovrätterna överlåta att på hittills övligt sätt vid behov av ledighet

för häradshövdingen uppdraga utövningen av domarämbetet i större eller

mindre omfattning vare sig åt den biträdande domaren eller åt annan

person. Att åt Kungl. Maj:t förbehålla prövningen av frågor av så detaljerad

natur som arbetsfördelningen mellan häradshövdingen och den

biträdande domaren i särskilda domsagor synes utskottet av flera skäl

mindre lämpligt. På grund bland annat av de täta ombyten av personal,

som beträffande domsagokauslierna tydligen icke kunna undvikas,

lärer det icke vara möjligt att giva arbetet därstädes den mera fasta och

stadigvarande organisation, som är utmärkande för exempelvis rådhusrätterna.

Vid sådant förhållande torde man genom utfärdande av detaljerade

reglementariska föreskrifter rörande arbetsfördelningen i domsagorna

icke kunna vinna de fördelar, som i allmänhet äro förenade med

de för ämbetsverken fastställda arbetsordningarna. Å andra sidan kunna

dylika reglementariska föreskrifter förminska möjligheten att ordna arbetet

i domsagorna på ett sätt, som vid särskilda tillfällen framstode som

mest lämpligt. Även om man åt hovrätterna överlämnar att i särskilda

fall träffa avgörande om den ledighet, som bör tillkomma häradshövdingen,

torde man i övrigt kunna utgå från att, på sätt i herr Schlvters

motion tydligen åsyftas, företrädesvis de mera krävande och maktpåliggande

göromålen i den utsträckning, som lämpligen kan ske, bliva förbehållna

åt häradshövdingarnas egen handläggning. Emellertid lärer beträffande

domsagor, i vilka biträdande domare anställes, icke lämpligen

kunna upprätthållas den enligt 16 § domsagostadgan i allmänhet gällande

föreskriften, att häradshövding icke bör vinna befrielse från mera än

högst tre allmänna tingssammanträden om året. Utskottet vill emellertid

erinra om, att även för närvarande enligt 19 § domsagostadgan förefinnes

möjlighet för Kungl. Maj:t att beträffande särskilt arbetstyngda

domsagor medgiva undantag från berörda föreskrift.

Till att medgiva de biträdande domarne rätt till lösen för av dem

utfärdade gravationsbevis föreligger enligt utskottets mening icke tillräckliga

skäl. För den händelse den av utskottet föreslagna utredningen

angående sportel systemet kommer till stånd, torde därvid även kunna

tagas i övervägande, huruvida i fall av systemets bibehållande de biträdande

domarne möjligen böra i någon utsträckning berättigas att uppbära

lösen för av dem utfärdade expeditioner.

Den i herr Schlvters motion ifrågasatta benämningen e. o. assessorer

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande AV 151.

Delning av

domsagor.

Ltskottets

utlåtande.

för de biträdande domarne torde icke behöva föranleda något yttrande

från utskottets sida.

Utskottet övergår härefter till de i propositionen framställda förslagen

rörande delning av Gästriklands domsaga och Västerbottens södra

domsaga. Såsom förut nämnts, har i de av herrar Sehlyter och Bärg

väckta motionerna yrkats avslag å förslagen om nämnda domsagors delning,

och vidare har i den av herr Pers väckta motionen framställts enahanda

yrkande beträffande delningen av Gästriklands domsaga.

Den i ärendet förebragta utredningen giver tydligen vid handen,

att arbetsbördan i de båda nu ifrågavarande domsagorna är mycket betydande,

och utan tvivel krävas särskilda åtgärder för att rättsskipningens

krav i dessa domsagor skola bliva behörigen tillgodosedda. Utskottet

vill dock erinra, hurusom av tillgänglig statistik måste anses framgå,

att i vissa andra domsagor göromålen äro av en ännu större omfattning.

Då i fråga om dessa andra domsagor det ansetts vara tillfyllest med de

åtgärder, som i övrigt i propositionen föreslagits, främst anställande av

biträdande domare, torde enligt utskottets mening knappast kunna uppvisas

något avgörande skäl, varför just beträffande de båda nu ifrågavarande

domsagorna det skulle vara erforderligt att åvägabringa delning

av desamma. I betraktande av de föreslagna mycket vittgående åtgärderna

för säkerställande av tillgången på biträden i domsagorna bör man

fastmera kunna hysa grundad förhoppning, att betingelserna för rättsskipningens

handhavande skola för framtiden bliva så förbättrade, aft det

bliver möjligt för en häradshövding med biträden att tillfredsställande

ombesörja göromålen, även där dessa äro av den omfattning som i berörda

två domsagor. Det kan tydligen icke ifrågakomma, att utskottet

skulle närmare ingå på frågan om arbetsfördelningen mellan häradshövdingen

och hans biträden. Utskottet vågar dock hysa den förhoppningen,

att det skall visa sig möjligt att på sådant sätt ordna arbetsfördelningen

dem emellan, att företrädesvis de mera krävande göromålen i allmänhet

komma att ombesörjas av häradshövdingarna själva. I den mån

en sådan anordning låter sig genomföras, torde man därmed hava uppnått

den garanti för rättsskipningens behöriga handhavande, som över

huvud står att vinna. I betraktande av de kvalifikationer, som uppställts

för de biträdande domarnas del, torde det i övrigt icke böra möta

större betänkligheter att i jämförelsevis betydande omfattning åt dem

anförtro även hållandet av lagtima ting eller allmänna tingssammanträden.

Då utskottet sålunda är av den meningen, att det kommer att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statmtukottets utlåtande Nr 151.

15

bliva möjligt att behörigen tillgodose rättsskipningen inom ifrågavarande

båda domsagor utan delning av desamma, bliva tydligen för utskottet av

särskild betydelse de skäl, som från andra synpunkter anförts mot delningarnas

företagande, nämligen dels hänsyn till den blivande rättegångsreformen

och dels de ökade kostnader, som av delningarna föranledas. På

sålunda anförda skäl anser sig utskottet böra avstyrka de i propositionen

framställda förslagen rörande delning av ifrågavarande båda domsagor.

Därest propositionen i denna del avslås, följer därav, att ordinarie anslaget

till Svea hovrätt med därunder lydande justitiestat kan bibehållas

vid oförändrat belopp ävensom att anslaget till lönefyllnad och resekostnadsbidrag

för häradshövdingarna icke behöver för år 1921 upptagas

till högre belopp än det i propositionen för år 1920 angivna eller

336,100 kronor.

Mot de i propositionen framställda förslagen rörande fördelning av Fördelning

tjänstgöringspenningarna i de nybildade Marks och Borås domsagor även- ^ringspen
som

återupprättande av brottmålsdomarbefattningen i Norrbottens län ningarna i

Marks och

llorås domsagor;

återupprättande

av brottmålsdomarbefattn

in
-

finner utskottet icke anledning att framställa någon erinran.

gen i Xorrhottens

lön.

I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet har ytterligare Ändringar i

berörts frågan om vissa ändringar i domsagostadgan. Dessa ändringar stadgan."

avse, förutom eu redan genom kungl. kungörelsen den 5 mars 1920 företagen

modifikation av stadgans övergångsbestämmelser, ett upphävande

av den i stadgan genomförda klassindelningen av domsagorna allt efter

den behållna inkomstens beräknade storlek. I sistnämnda avseende har

föreslagits, dels att den i fråga om domsagor av första och andra klasserna

för närvarande medgivna förmånen att ersättning av statsmedel

utgår, då annan än förste notarien förordnas att såsom extra domare

hålla rannsakning med häktad person, skall upphöra, dels att kostnadsfri

semester hädanefter skall beredas även häradshövdingarna i domsagor

av tredje klassen.

Departementschefen har i denna fråga slutligen yttrat följande.

»Därest de av mig nu föreslagna åtgärderna komma att genomföras,

blir därav givetvis en följd, att domsagostadgan måste i åtskilliga delar

underkastas omarbetning. I samband därmed torde lämpligen kunna

tagas i övervägande, huruvida mindre ändringar i nämnda stadga kunna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

Utskottets

utlåtande.

Kostnadsbe
räkning
arna.

anses påkallade även i andra avseenden än de hittills av mig berörda.

Härpå behöver jag dock ej närmare ingå i detta sammanhang.»

Såsom av det föregående inhämtas, hava i den av herr Schlyter

väckta motionen beträffande domsagostadgan framställts yrkanden, avseende

att bibehållandet av vissa bestämmelser i nämnda stadga med

närmare angivna modifikationer måtte föreskrivas såsom villkor för användande

av anslaget till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna

för domsagornas förvaltning.

Mot de omförmälda ändringarna i domsagostadgan i syfte att upphäva

den nuvarande klassindelningen av domsagorna synes utskottet icke

något vara att erinra. Herr Schlyters nyss anförda yrkanden kan utskottet,

som emellertid förutsätter, att riksdagen beredes tillfälle att yttra

sig över ändringar i domsagostadgan av mera betydelsefull eller principiell

innebörd, icke tillstyrka.

Mot de av departementschefen verkställda kostnadsberäkningarna

har utskottet icke funnit anledning till någon anmärkning.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet

hemställa,

I. att riksdagen må

a) med bifall till herrar Pers, Schlyters och Bärgs

ovanberörda motioner, de båda sistnämnda i vad de

avse ifrågasatt delning av Gästriklands domsaga och

Västerbottens södra domsaga, avslå Ivungl. Maj:ts i

sådant hänseende framställda förslag,

b) bestämma, att från och med år 1921 tjänstgöringspenningarna

skola utgå i Marks domsaga med

2.500 kronor och i Borås domsaga med 1,800 kronor

för år,

c) medgiva, att under tiden från och med

den 1 juli 1920 till och med år 1923 må från det

under andra huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget

till ersättning åt domare, vittnen och parter

utgå till tillförordnad brottmålsdomare i Norrbottens

län ersättnig för rannsakningar med häktade i enlighet

med, där särskilda omständigheter ej föranleda

annat, följande grunder, nämligen dels ett årligt arvode

av 3,000 kronor, dels 50 kronor för varje av brottmålsdomaren

för sådan rannsakning hållet urtima ting

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

17

eller extra sammanträde under lagtima ting, dels resekostnads-

och traktamentsersättning enligt tredje klassen

i gällande resereglemente eller enligt den klass, som i

blivande resereglemente kan komma att bestämmas för

häradshövding, dock med iakttagande att dagtraktamente

ej må beräknas för dygn, varunder förrättning

ägt rum, dels ock för varje av brottmålsdomaren handlagt

rannsakningsmål traktamente för två expeditionsdagar

efter 25 kronor för varje dag,

d) bestämma, att såsom pensionsunderlag för

häradshövding skall från och med den 1 januari 1921

gälla ett belopp av 5,600 kronor,

e) under andra huvudtiteln bevilja

1) till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna

för domsagornas förvaltning, i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som finnas upptagna i eu

av Kungl. Maj:t utfärdad stadga i ämnet med de ändringar

i samma stadga, som kunna föranledas av vissa

av chefen för justitiedepartementet i ärendet väckta

förslag jämte vad utskottet här ovan i ämnet anfört,

å extra stat för år 1921 ett förslagsanslag å 440,000

kronor,

2) för möjliggörande av tillämpning i vissa delar

redan från och med den 1 juli 1920 av nyssnämnda

ändringar i berörda stadga på 1920 års tillägg sstat till

förstärkning av det å extra stat för år 1920 beviljade

förslagsanslaget till nyss omförmälda ändamål ett förslagsanslag,

högst 75,000 kronor,

3) till partiell löneförbättring för häradshövdingarna

och bestridande av vissa resekostnadsbidrag till

sådana befattningshavare, allt i enlighet med av departementschefen

förordade grunder samt med iakttagande

av vad utskottet härovan anfört beträffande

dels skyldighet för häradshövding att hålla kansli tillgängligt

för allmänheten å tid, som i 9 § av domsagostadgan

angives, samt å ort, som av Kungl. Maj:t bestämmes,

dels ock jämkning i vissa fall av löneförbättringens

belopp, på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag,

högst 336,100 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 sand. 62 käft. (Nr 151.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

4) till samma ändamål på 1920 års tilläggsstat

ett förslagsanslag, högst 336,100 kronor,

II) att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning

rörande frågan, huruvida sportelsystemet såsom

avlöningsform för domare lämpligen bör avskaffas eller

under nuvarande förhållanden bibehållas, samt för riksdagen

snarast möjligt framlägga de förslag, som må

av utredningen föranledas,

III) att herr Schlyters motion, i vad den avser

andra ämnen än delning av Gästriklands domsaga och

Västerbottens södra domsaga samt sportelsystemets avskaffande,

må anses genom vad utskottet härovan anfört

besvarad,

IV) att herr Lindhagens ovanberörda motion icke

må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 20 maj 1920.

På statsutskottets vägnar: •

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, H. F. Lamm, H. M. Bäckström,

J. L. Widell, O. V. B. Olsson, O. Bergqvist, A. Pers, J. Jeansson, C. 1. Asplund, C. P. V.

Nilsson, P. M. Olsson och F. L. Lindqvist samt

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, J. Jönsson i Re vinge, P- Nilsson

i Bonarp, P. B. Nilsson i Landeryd, W. Bäckström, C. 11. Jansson i Falun, J. Erlansson.

A. J. Andersson i Gäfle, O. Nilsson i Örebro, A. E. Åkesson, K. E. W. Söderhielm

och O. N. Torgén.

Reservation

av herrar S. H. Kvarnzelius, H. F. Lamm. O. Bergqvist, F. L. Lindqvist,

P. M. Olsson, J. Jönsson i Revinge, K. E. W. Söderhielm och G. N.

Torgén, vilka beträffande frågan om delning av Gästriklands domsaga och

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

19

Västerbottens södra domsaga, ansett att utskottets yttrande bort hava

följande lydelse:

»Att göromålen i en var av de båda ifrågavarande domsagorna äro

av allt för stor omfattning för att kunna tillfredsställande ombesörjas

av eu häradshövding med sedvanliga biträden, torde kunna anses såsom

ett faktum. Även motionärerna synas erkänna detta. Utskottet kan

icke heller betvivla, att en var av de domsagor, som vid de föreslagna

delningarna skulle bildas, kommer att erbjuda ett fullt tillräckligt verksamhetsfält.

Vid sådant förhållande synes det utskottet tydligt, att eu

delning'' av domsagorna kommer att medföra större garantier för rättsskipningens

behöriga handhavande än anställande i domsagorna av biträdande

domare, vilkas erfarenhet måste vara väsentligen mindre än en

ordinarie häradshövdings. Utskottet vill även framhålla, att de biträdande

domarna tydligen icke kunna förväntas komma att under någon

längre tid kvarstanna vid samma befattning, samt att det synes uppenbart,

att täta ombyten av biträden i domsagorna måste medföra åtskilliga

olägenheter. Åtminstone under den närmaste framtiden lärer det

även vara att befara, att tillräckligt antal personer lämpliga att mottaga

förordnande som biträdande domare icke skall stå till buds. Den i propositionen

påpekade fördelen av större snabbhet i rättsskipningen, vilken

vinnes genom delning av dessa domsagor, var och en bestående av mer

än ett tingslag, får tydligen icke underskattas. Det synes utskottet i

hög grad ovisst, om samma fördel skulle kunna vinnas genom anställande

av biträdande domare i domsagorna. Såsom särskilda skäl för delningarnas

genomförande vill utskottet ytterligare anföra, beträffande

Gästriklands domsaga, att denna är den till invånarantalet största i riket,

samt beträffande Västerbottens södra domsaga den därstädes hastigt fortskridande

utvecklingen med därav följande ökade krav på rättsskipningen

och den i de nordliga delarna av landet särskilt svåra bristen på biträden,

i följd av vilken det är nödigt att för göromålens ombesörjande i

högre grad än eljest lita till häradshövdingarna själva. Utskottet vill

vidare erinra, att i båda förevarande fall de ifrågasatta delningarna äro

lätta att genomföra, då i huvudsak gränser mellan gamla tingslag kunna

följas, ävensom att några särskilda kostnader för ortsinvånarna icke äro

att förvänta i följd av delningarna. Då utskottet vunnit den övertygelsen,

att rättsskipningens krav skulle bliva väsentligen bättre tillgodosedda

genom ifrågavarande domsagors delning än genom anställande därstädes

av biträdande domare, kan utskottet icke tillmäta någon avgörande betydelse

åt de invändningar, som mot delningarnas företagande blivit

framställda med hänsyn till dels de därigenom föranledda ökade kost
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 151

naderna för statsverket, samt dels de svårigheter, som till följd av delningarna

kunde tänkas uppkomma vid genomförandet av den blivande

rättegångsr ef ormen. I sistnämnda avseende vill utskottet erinra om, att

häradshövding, som numera utnämnes, är skyldig att vid allmän omorganisation

av underrätterna övergå till annan tjänst vid sådan domstol.

Då i riket för närvarande finnas 123 häradshövding- och 91 borgmästareämbeten

synes det utskottet tydligt, att inrättandet av ytterligare två

häradshövdingämbeten icke kan komma att i nämnvärd mån försvåra

genomförandet av rättegångsreformen, även om efter densamma i enlighet

med ett inom processkommissionen uppgjort preliminärt utkast skulle

komma att finnas allenast omkring 110 häradshövdingar, sammanlagt för

stad och land. Mot det i propositionen föreslagna sättet för delningarnas

genomförande och de för sådant ändamål begärda anslagen har utskottet

icke funnit något att erinra. Utskottet får därför tillstyrka bifall till

propositionen i denna del;»

samt att utskottet förty bort hemställa,

under I a):

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts

proposition, i vad den avser delning av nedannämnda

domsagor och med avslag å herrar

Pers, Schlyters och Bärgs ovanberörda motioner,

de båda sistnämnda såvitt de röra sådan delning,

för möjliggörande av delning ej mindre av

Gästriklands domsaga sålunda, att domsagans östra

tingslag jämte Österfärnebo socken av västra tingslaget

bildar en domsaga, benämnd Gästriklands östra domsaga,

och västra tingslaget utom nyssnämnda socken

bildar en domsaga, kallad Gästriklands västra domsaga,

än även av Västerbottens södra domsaga sålunda, att

Umeå tingslag med undantag av den del av Hörnefors

socken, som nu hör till detta tingslag, bildar en domsaga,

benämnd Umeå domsaga, samt återstående delen

av domsagan bildar en domsaga med bibehållande av

den nuvarande domsagans namn, i 1921 års riksstat

höja det under andra huvudtiteln uppförda ordinarie

anslaget till Svea hovrätt med därunder lydande justitiestat

från dess nuvarande belopp 947,087 kronor

med 10,100 kronor till 957,187 kronor, därav bestämt

anslag 952,187 kronor och förslagsanslag 5,000 kronor,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

21

ävensom fastställa avlöningsförmånerna för en var

av häradshövdingarna i de föreslagna fyra nya domsagorna

sålunda:

lön.............kronor 4,500

tjänstgöringspenningar........»____1)500 6,000,

samt under I e) 3)

att riksdagen må till partiell löneförbättring för

häradshövdingarna och bestridande av vissa resekostnadsbidrag

till sådana befattningshavare, allt i enlighet med av

departementschefen förordade grunder samt med iakttagande

av vad utskottet härovan anfört beträffande

dels skyldighet för häradshövding att hålla kansli tillgängligt

för allmänheten å tid, som i 9 § av domsagostadgan

angives, samt å ort, som av Kungl. Maj:t

bestämmes, dels ock jämkning i vissa fall av löneförbättringens

belopp, på extra stat för år 1921 bevilja

ett förslagsanslag, högst 350,400 kronor.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:2b Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under tillägg sstatens för år 1920 andra huvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet s. 22 i texten
  2. Rskr. 1920:457 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående partiell löneförbättring för häradshövdingarna m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten