Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående partiell löneförbättring för häradshövdingarna m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1920-05-20 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1920:151, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående partiell löneförbättring för häradshövdingarna m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande AV 151.
1
Nr 151.
Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1920 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående partiell
löneförbättring för häradshövdingarna m. m. jämte
i ämnet väckta motioner.
(l:a avd.)
I den till'' riksdagen den 7 januari 1920 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t, under åberopande
av punkterna 10, 18 och 19 i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen
dels att, i avbidan å eventuell jrroposition om delning av vissa
domsagor, i ordinarie anslaget till Svea hovrätt med därunder lydande
justitiestat beräkna en höjning från dess nuvarande belopp 947,087
kronor med 11,413 kronor till 958,500 kronor, därav bestämt anslag
953,500 kronor och förslagsanslag 5,000 kronor,
dels att, i avbidan å särskild proposition om löneförbättring förvissa
häradshövdingar m. in., till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna
för domsagornas förvaltning på extra stat för år 1921 såsom
förslagsanslag beräkna ett belopp av 450,000 kronor,
dels ock att, i avbidan å särskild proposition i ämnet, till löneförbättring
för vissa häradshövdingar in. m. å extra stat för år 1921. såsom
förslagsanslag, högst, beräkna ett belopp av 290,000 kronor.
Vidare har Kung]. Maj:t i den till riksdagen likaledes den 7 januari
1920 avlåtna propositionen med förslag till tilläggsstat för år 1920 (nr 2),
under åberopande av punkterna 8 och 9 i det vid propositionen fogade
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 samt. 62 käft. (Nr 151.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
statsrådsprotokollet över justftiedepartementsärenden för samma dag, i
vad detsamma avsåge förevarande tilläggsstat, föreslagit riksdagen
dels att, i avbidan på särskild proposition om löneförbättring för
vissa häradshövdingar in. in., till förstärkning av det i 1920 års riksstat
å extra stat upptagna förslagsanslaget till bestridande av vissa bidrag
till kostnaderna för domsagornas förvaltning å tilläggsstat för år 1920
såsom förslagsanslag, högst, beräkna ett belopp av 75,000 kronor,
dels ock att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till löneförbättring
för vissa häradshövdingar in. in. å tillägsstat för år 1920
såsom förslagsanslag, högst, beräkna ett belopp av 290,000 kronor.
Sedermera bär Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 5
mars 1920 dagtecknad proposition (nr 334), under åberopande av det
vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels för möjliggörande av delning ej mindre av Gästriklands domsaga
sålunda, att domsagans östra tingslag jämte Österfärnebo socken
av västra tingslaget bildar en domsaga, benämnd Gästriklands östra domsaga,
och västra tingslaget utom nyssnämnda socken bildar en domsaga,
kallad Gästriklands västra domsaga, än även av Västerbottens södra domsaga
sålunda, att Umeå tingslag med undantag av den del av Hörnefors
socken, som nu hör till detta tingslag, bildar en domsaga, benämnd Umeå
domsaga, samt återstående delen av domsagan bildar eu domsaga med
bibehållande av den nuvarande domsagans namn, i 1921 års riksstat
höja det under andra huvudtiteln uppförda ordinarie anslaget till Svea
hovrätt med därunder lydande justitiestat från dess nuvarande belopp
947,087 kronor med 10,100 kronor till 957,187 kronor, därav bestämt
anslag 952,187 kronor och förslagsanslag 5,000 kronor,
dels och fastställa avlöningsförmånerna för en var av häradshövdingarna
i de föreslagna fyra nya domsagorna sålunda:
p}u.....................kronor 4,500
tjänstgöringspenningar............. -_____1>500 6,000,
dels bestämma, att från och med år 1921 tjänstgöringspenningarna
skola utgå i Marks domsaga med 2,500 kronor och i Borås domsaga med
1,800 kronor för år,
dels medgiva, att under tiden från och med den 1 juli 1920 till
och med år 1923 må från det under andra huvudtiteln uppförda ordinarie
förslagsanslaget till ersättning åt domare, vittnen och parter utgå till tillförordnad
brottmålsdomare i Norrbottens län ersättning för rannsakningar
med häktade i enlighet med, där särskilda omständigheter ej föranleda
Statxutskottetx utlåtande AV låt.
3
annat, följande grunder, nemligen dels ett årligt arvode av 3,000 kronor,
dels 50 kronor för varje av brottmålsdomare]! för sådan rannsakning
hållet urtima ting eller extra sammanträde under lagtima ting, dels resekostnads-
och traktamentsersättning enligt tredje klassen i gällande resereglemente
eller enligt den klass, som i blivande resereglemente kan
komma att bestämmas för häradshövding, dock med iakttagande att dagtraktamente
ej må beräknas för dygn, varunder förrättning ägt rum, dels
ock för varje av brottmålsdomare! handlagt rannsakningsmål traktamente
för två expeditionsdagar efter 25 kronor för varje dag.
dels bestämma, att såsom pensionsunderlag för häradshövding skall
från och med den 1 januari 1921 gälla ett belopp av 5,600 kronor,
dels ock under andra huvudtiteln bevilja
a) till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas
förvaltning, i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som finnas
upptagna i en av Kungl. Maj:t utfärdad stadga i ämnet med de ändringar
i samma stadga, som kunna föranledas av vissa av chefen för justitiedepartementet
i ärendet väckta förslag, å extra stat för år 1921 ett
förslagsanslag å 440,000 kronor,
b) för möjliggörande av tillämpning i vissa delar redan från
och med den 1 juli 1920 av nyssnämnda ändringar i berörda stadga
på 1920 års tilläggsstat till förstärkning av det å extra stat för år 1920
beviljade förslagsanslaget till nyss omförmälda ändamål ett förslagsanslag,
högst, 75,000 kronor,
c) till partiell löneförbättring för häradshövdingarna och bestridande
av vissa reseköstnadsbidrag till sådana befattningshavare, allt i enlighet
med av departementschefen förordade grunder, på extra stat för år 1921
ett förslagsanslag, högst, 350,400 kronor samt
d) till samma ändamål på 1920 års tilläggsstat ett förslagsanslag,
högst, 336,100 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokoll.
Härjämte hava till utskottet remitterats följande i ämnet väckta
motioner, nämligen nr 268 inom första kammaren av herr A. Pers, vilken
hemställt,
att Kungl. Maj:ts proposition nr 334, i vad den rör anslag för
möjliggörande av delning av Gästriklands domsaga, icke må av riksdagen
bifallas
nr 293 inom samma kammare av herr K. Schlyter, vilken hemställt,
4
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
l:o. att riksdagen ville avslå Kungl. Maj:ts begäran om anslag för
möjliggörande av delning dels av Gästriklands domsaga och dels av
Västerbottens södra domsaga;
2:o. att riksdagen ville besluta att såsom villkor för användande av
anslaget till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas
förvaltning föreskriva,
att arvoden till förste och andre notarier, t. f. domkavande, vice
häradshövdingar och e. o. assessorer (biträdande domare) skola utgå
med de i propositionen föreslagna beloppen, med rätt dock för e. o.
assessor att utöver arvodet uppbära lösen för de gravationsbevis, som
av honom utfärdas;
att häradshövding icke må erhålla tjänstledighet, som innebär befrielse
från hållande av allmänna tingssammanträden, i större utsträckning
än 1918 års domsagostadga medger;
att de i samma stadga fastställda kompetenskraven i fråga om häradshövdingarnas
vikarier, vice häradshövdingar och förste notarier (4,
12, 20—-23 §§) i huvudsakliga delar upprätthållas; dock att viss tids
tjänstgöring å domarkansli ej bör krävas såsom villkor för erhållande av
förordnande såsom förste notarie, att vikariatsförordnande med den befogenhet,
som avses i 20 § av domsagostadgan må meddelas den, som uppnått
24 års ålder och minst ett år efter avlagd examen tjänstgjort såsom
biträde hos häradshövding, att den tid av 2 års tjänstgöring såsom biträde
åt häradshövding, vilken omtalas i 21 § domsagostadgan såsom förutsättning
för erhållande av vikariatsförordnande med vidsträcktare befogenhet
än nyss sagts, må nedsättas till 1 Vs år, att tjänstgöring vid
rådhusrätt i större utsträckning än för närvarande är fallet må kunna ersätta
tjänstgöring vid häradsrätt, samt att den i andra stycket av 21 §
domsagostadgan föreskrivna begränsningen av tingssittningsrätten till tre
allmänna sammanträden ej skall äga tillämpning förrän efter utgången
av år 1923;
att i domsagostadgan skola lämnas generella föreskrifter angående
de mål och ärenden, vilka i domsaga, där e. o. assessor (biträdande domare)
finnes förordnad, må överflyttas å denne, utan hinder för Kungl.
Maj:t att härutinnan meddela särskilda föreskrifter för olika domsagor
och därvid, beträffande domsagor, som bestå av mera än ett tingslag,
jämväl på det sätt verkställa en arbetsfördelning mellan häradshövdingen
och assessorn, att assessorn må förordnas att regelmässigt hålla visst antal
av de allmänna tingssammanträdena i något av tingslagen;
att häradshövding, till vars domsaga utgår något bidrag av ifrågavarande
anslag, skall vara skyldig att hålla kansli tillgängligt för all
-
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
5
inänheten å ort, som av Kungl. Maj:t bestämmes och å tid, som i 9 §
domsagostadgan sägs;
samt att även i »ivrigt bestämmelserna i domsagostadgan i huvudsakliga
delar komma att vinna fortfarande tillämpning med de jämkningar,
som föranledas av riksdagens bifall til! den kungl. propositionen;
samt
3:o. att riksdagen i sammanhang med besvarandet av Kungl. Majrts
proposition nr 334 ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t ville låta verkställa eu utredning rörande frågan om avskaffande
av sportelsystemet såsom avlöningsform för domare samt senast för 1922
års riksdag framlägga det förslag, vartill denna utredning, i vad den rör
häradshövdingarna, kan föranleda,
samt nr 127 inom andra kammaren av herr A. J. Bärg, vilken
föreslagit,
att riksdagen ville vid beviljandet av den föreslagna löneförbättringen
för häradshövdingarna eller vid anslaget till domsagornas förvaltning
knyta det villkor, att häradshövding skall vara skyldig att hålla
kansli å den ort Kungl. Maj:t med hänsyn till domsagans intresse finner
skäl igt föreskriva;
att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning rörande avskaffande av sportelsystemet såsom avlöningsform
för domare samt senast vid 1922 års riksdag framlägga det förslag,
vartill utredningen kan föranleda;
samt att riksdagen ville avslå Kungl. Maj:ts begäran om anslag för
möjliggörande av Gästriklands och Västerbottens södra domsagors delning.
1 samband med dessa frågor har utskottet även till behandling
förehaft en av herr C. Lindhagen inom första kammaren väckt motion
(nr 149), däri hemställts, att riksdagen ville, med anledning av det
väntade förslaget om ytterligare utvidgning av domsagas år 1918 inrättade
kansli med flera statsunderstödda juridiska biträden in. in., besluta,
att vid sådant kansli även skall fast anställas erforderligt antal skrivbiträden
såsom statstjänstemän med understöd, utom av ersättning för renskrivning
från domhavanden, med vissa bidrag av statsverket såsom en
mindre grundlön jämte ersättning för sjukhjälp och semester samt pension.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Uti skrivelse den 31 maj 1919 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t
måtte verkställa utredning rörande lämpligheten och omfattningen av eu
partiell löneförbättring för häradshövdingarna samt till riksdagen inkom
-
Löneförbättring
i
häradshövdingarna.
6 Statsutskottets utlåtande Nr 151.
ma med det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Därefter
har chefen för justitiedepartementet enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
tillkallat vissa personer att såsom sakkunniga inom departementet biträda
vid verkställande av den av riksdagen begärda utredningen samt till
behandling upptaga i samband därmed stående frågor om säkerställande
av tillgången på nödiga arbetskrafter för rättsskipningens behöriga gång
ävensom andra med utredningen sammanhängande spörsmål angående
domsagornas förvaltning. Omförmälda av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåtna
proposition nr 334 ansluter sig i väsentliga delar till det betänkande,
som av nämnda sakkunniga avgivits den 9 januari 1920.
Utskottet anser sig först böra upptaga till behandling frågan om
löneförbättring för häradshövdingarna. 1 fråga om det sätt, varpå enligt
Kungl. Maj:ts förslag berörda löneförbättring skall genomföras, är i huvudsak
att märka, att det förutsatts, att även efter den föreslagna löneförbättringens
genomförande dyrtidstillägg skulle komma att beredas häradshövdingarna,
varemot den för år 1919 utgående tillfälliga löneförbättringen
ej skulle komma att utgå för tid efter nämnda års slut, att det ansetts
för närvarande icke böra ifrågakomma att avskaffa sport elsystemet,
att såsom skälig minimiinkomst för eu häradshövding — bortsett från
dyrtidstillägg och stämpel provision — antagits ett belopp av 11,000 kröner
utom för häradshövdingarna i Västerbottens och Norrbottens län samt
i Härjedalens domsaga, för vilka minimiinkomsten ansetts böra beräknas
till 11,500 kronor, att den erforderliga höjningen av häradshövdingarnas
avlöningsförmåner ansetts böra åstadkommas genom kontant lönefyllnad
av statsmedel efter en fallande skala, därvid i fråga om domsagor, där
den behållna inkomsten beräknats uppgå till eller överstiga 15,000 kronor,
någon lönefyllnad icke skulle ifrågakomma, samt att dessutom i vissa
domsagor skulle utgå resekostnadsbidrag enligt närmare angivna grunder.
Av en vid propositionen fogad Bilaga A. inhämtas de särskilda belopp,
som föreslagits skola årligen utgå såsom lönefyllnad och resekostnadsbidrag
till häradshövdingarna i de särskilda domsagorna. Enligt propositionen
skola dessa belopp utgå från och med innevarande år till och
med år 1922. Sedermera skulle vart femte år med ledning av tillgänglig
statistik över inkomster och förvaltningsutgifter i de särskilda domsagorna
fastställas de belopp, som för följande fem år borde utgå såsom
lönefyllnad och resekostnadsbidrag.
Utskottets Såväl billig hänsyn till häradshövdingarna som angelägenheten av
utlutande, rättsskipningens behöriga upprätthållande kräva enligt utskottets förme
-
Statsutskotteta utlåtande Nr 151.
7
ilande, att en löneförbättring för häradshövdingarna nu genomföres. Under
nuvarande förhållanden synes det icke heller kunna ifrågakomma att
bygga en sådan löneförbättring på andra principer än dem, som ligga
till grund för propositionen i denna del. Utskottet har i huvudsak ej
heller funnit något att anmärka mot det sätt, på vilket dessa principer
i de särskilda fallen tillämpats. 1 ett visst avseende anser sig dock utskottet
böra framställa en erinran närmast med anledning av de i herrar
Schlyters och Bärgs motioner gjorda yrkanden rörande skyldighet för
häradshövding att hålla kansli å ort, som av Kungl. Maj:t bestämmes.
Beträffande den sålunda väckta frågan är att märka, att redan nu
enligt 9 § domsagostadgan häradshövding i domsaga, där förste notarie
är anställd, är pliktig att viss tid varje helgfri dag hålla kansli tillgängligt
för allmänheten å ort, där tingsställe är beläget, eller ock å annan
plats, som av hovrätten i sådant avseende godkänts. Emellertid torde
ett allmänt intresse otvivelaktigt påfordra, att skyldigheten att hålla kansli
tillgängligt för allmänheten genomföres i än större utsträckning, och
det synes utskottet även lämpligt att bestämmandet i fråga om den ort,
där kansliet bör vara förlagt, överlämnas till Kungl. Maj:t. Genom en
sådan anordning synes lättast kunna undvikas den fara för att vid bestämmandet
av kansliort olika principer komma att göra sig gällande,
vilken måhända kan föreligga, därest avgörandet liksom hittills skall tillkomma
de särskilda hovrätterna. Enligt utskottets mening bör därför
häradshövding, som kommer i åtnjutande av ifrågavarande löneförbättring,
vara skyldig att underkasta sig de bestämmelser angående platsen
för domsagans kansli, som av Kungl. Maj:t kunna komma att meddelas.
Även ur en annan synpunkt torde emellertid yrkandet om skyldighet
för häradshövdingarna att hålla kansli å av Kungl. Maj:t bestämd
ort förtjäna beaktande. T ett stort antal av de fall, där domsagokanslierna
för närvarande äro förlagda utom respektive domsagors områden,
synes det otvivelaktigt, att även allmänhetens intresse därigenom tillgodoses.
Detta kan exempelvis vara händelsen, därest kansliet är beläget
i en i närheten av donfsagan belägen stad, dit domsagans invånare av
naturliga skäl ofta hava att färdas. Emellertid lärer det icke kunna
förnekas, att i en del fall, då domsagokanslierna äro förlagda eller häradshövdingarna
eljest hava sin bostad utom respektive domsagors områden,
till stöd därför icke kan åberopas något allmänhetens intresse
utan förnämligast häradshövdingens privata önskemål. Är detta sistnämnda
händelsen och medför tillika den omständigheten, att kansliet
eller häradshövdingens bostad ligger utom domsagans område, en ökning
av förvaltningsutgifterna utöver vad som eljest behövt bliva fallet, synes
8
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
det icke riktigt, att berörda ökning skall föranleda en höjning av häradshövdingen
tillkommande lönefyllnad eller resekostnadsbidrag. Emellertid
har det uppenbarligen icke varit möjligt för utskottet att nu ingå i eu
närmare undersökning av de särskilda fall, i vilka av nit berörda anledning
eu nedsättning av de såsom lönefyllnad och resekostnadsbidrag
föreslagna beloppen skulle kunna ifrågasättas. Utskottet har därför ansett
det böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att taga under omprövning, i
vilken mån nedsättning av lönefyllnad eller resekostnadsbidrag kan anses
påkallad i särskilda fall, då höjning av förvaltningsutgifterna ägt rum
till följd av nu omförmälda anledning.
Utskottet upptager härefter den i herrar Schlyters och Bärgs
motioner jämväl berörda frågan rörande sportelsystemets avskaffande.
Det synes'' utskottet härvid uppenbart, att nämnda system, vilket i hög
grad avviker från de löneformer, som numera i allmänhet tillämpas i
fråga om statens tjänstemän, är förenat med åtskilliga olägenheter. Icke
minst den nu föreslagna löneregleringen ådagalägger detta. Å andra
sidan torde det icke kunna förnekas, att systemet även medför vissa
fördelar. Utskottet förbiser ej heller, att systemets avskaffande kommer
att möta icke obetydliga svårigheter, samt särskilt att statens utgifter för
rättsskipningen därvid helt visst komma att avsevärt ökas. Utan en ingående
utredning torde det icke vara möjligt att avgöra, huruvida övervägande
skäl tala för sportelsystemets avskaffande eller dess bibehållande.
Att en sådan utredning kommer till stånd synes utskottet emellertid
med hänsyn till frågans betydelse vara önskvärt, och utskottet
anser sig fördenskull böra tillstyrka, att riksdagen hos Kungl. Maj:t
anhåller om utredning i berörda avseende. I betraktande därav, att de
nu såsom lönefyllnad och resekostnadsbidrag föreslagna beloppen förutsatts
skola oförändrade utgå till och med år 1922 synes det önskvärt,
att berörda utredning bliver slutförd i så god tid, att de förslag, som av
densamma må föranledas, kunna föreläggas 1922 års riksdag.
Beträffande herr Lindhagens ovanberörda motion anser sig utskottet
kunna förutsätta, att vid en utredning i nyss Angivna syfte kommer af t
tagas under omprövning frågan om beredande av statsanställning åt
å domsagokanslierna tjänstgörande skrivbiträden. Att innan en sådan
utredning föreligger bereda statsanställning åt ifrågavarande skrivbiträden
svnes utskottet icke böra ifrågakomma, och får utskottet därutinnan hänvisa
till de skäl, som av utskottet anförts vid behandlingen av vid föregående
riksdagar i likartat syfte väckta motioner. På grund härav och
då motionären ej förebragt någon utredning angående grunden för an
-
Statsutskottets utlåtande A r 151. 9
ställande och avlöning av ifrågavarande personal, har utskottet ansett sig
ej kunna biträda det av motionären framställda yrkandet.
Mot det i propositionen framställda förslag att såsom pensiousunderlag
för häradshövding från och med den 1 januari 1921 skall gälla
ett belopp av 5,(»00 kronor finner utskottet icke anledning att framställa
någon erinran.
Utskottet övergår härefter till de i propositionen framställda förslagen
för säkerställande av tillgången pa arbetskrafter för rättsskipningens
behöriga gång. 1 propositionen hänvisas härutinnan till de sakkunnigas
utredning, utvisande att för närvarande förefinnes stor brist på
juridiskt bildade arbetskrafter såväl i hovrätterna som i domsagorna
ävensom att enligt de sakkunnigas mening huvudorsaken till denna brist
vore att söka i ekonomiska förhållanden.
Beträffande de i propositionen framställda förslagen rörande de
årliga avlöningsförmånerna för biträden och vikarier i domsagor i allmänhet
gäller i huvudsak följande. I samtliga domsagor skall medgivas
rätt för häradshövdingen att få andre notarie anställd och skall avlöningen
till andre notarie utgå med 1,800 kronor, därav 1,000 kronor bestridas
av statsverket och 800 kronor av häradshövdingen. Avlöningsbeloppen
för förste notarier, vilka även för närvarande enligt bestämmelserna
i domsagostadgan kunna anställas i samtliga domsagor, föreslås
nu i alla domsagor till 2,400 kronor att utgå helt av statsmedel. I domsagorna
inom Norrbottens och Västerbottens län samt i Härjedalens domsaga
skola emellertid utgå tillägg till arvodena åt förste notarie med
300 kronor och åt andre notarie med 200 kronor, allt av statsmedel.
Den tillförordnad doinhavande tillkommande vikariatsersättning, vilken i
allmänhet naturligen bestrides av vederbörande häradshövding,^ skall såsom
regel utgå med 3,000 kronor. Da till vikarie förordnas någon, som
innehaft förordnande såsom ledamot eller fiskal i hovrätt men icke vunnit
utnämning till vice häradshövding, skall emellertid till vikariatsersättningen
utgå ett tillägg av statsmedel med 1,500 kronor. Vid förvaltande
av ledig domsaga samt i vissa andra fall skall, i likhet med
vad för närvarande enligt 34 § domsagostadgan gäller, ersättning till
vikarie utgå enligt andra grunder än nyss angivits, och skola i sadana
fall vikarierna jämväl äga uppbära de såsom ökning av häradshövdingarnas
löneförmåner föreslagna lönefyllnader och resekostnadsbidrag.
Vidare skall, då Kungl. Magt meddelar häradshövding uppdrag, som kan
förväntas under längre tid förhindra honom från utövningen av hans
ämbete, det ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma, huruvida och i
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 samt. 02 höft. (Nr 151.) 2
Säkerställande
ar
tillgången
på nödiga
arbetskrafter.
u) I allmänhet.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
Utskottets
utlåtande.
;>) Ordnande
av ämbctsgöromålen
i
särskilt arbetstyngda
domsagor.
vilken utsträckning häradshövdingens vikarie skall komma i åtnjutande
av avlöningsförmåner enligt andra grunder än de i allmänhet i sådant
avseende gällande. Arvodet till vice häradshövdingarna, vilka enligt
domsagostadgans föreskrift förordnas av Kungl. Maj:t, skall utgå med
4,500 kronor. Därjämte föreslås ett ålderstillägg av 500 kronor att utgå
efter det fem år förflutit från vederbörandes utnämning till vice häradshövding
eller, beträffande de vice häradshövdingar, som utnämnts år
1918, efter det vederbörandes tjänstgöringstid såsom domhavande, fiskal
eller ledamot i hovrätt eller revisionssekreterare uppgått till sammanlagt
minst 8 år. Emellertid skall vice häradshövdingarvodet ävensom ålderstillägget
i sin helhet innehållas, då vice häradshövding innehar förordnanden
av viss närmare angiven beskaffenhet. Slutligen skola vice
häradshövdingarna erhålla rätt till semester under en månad årligen,
därvid statsverket skall antingen till vice häradshövdingen utgiva ersättning
för det vikariatsarvode, som under ledigheten frångår honom, eller
ock bestrida den avlöning, som kan komma att utgå till vice häradshövdingens
vikarie som domhavande. Enligt propositionen skola de i
nu omförmälda avseenden föreslagna bestämmelserna träda i kraft den
1 juli 1920.
Utskottet finner det av behovet påkallat, att eu avsevärd förbättring
av de i domsagorna tjänstgörande biträdenas och vikariernas ekonomiska
ställning nu kommer till stånd. Särskilt den nu förefintliga
betydande bristen på arbetskrafter vid våra domstolar är ett viktigt skäl
härför. På grund härav och då utskottet icke funnit anledning till erinran
mot de av Kungl. Maj:t för ändamålet föreslagna åtgärderna, har utskottet
ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts framställning i denna del.
Efter att hava behandlat de nu omförmälda frågorna upptager
propositionen det av de sakkunniga jämväl berörda spörsmålet om ordnande
av ämbetsgöromålen i de mest svårskötta domsagorna. För att råda bot
på de missförhållanden, som för närvarande föranledas av den i vissa
domsagor synnerligen stora arbetsmängden, föreslås i propositionen, att i
de domsagor, beträffande vilka Kungl. Maj:t så förordnar, skall finnas
anställd eu så kallad biträdande domare med högre kompetens än de i
domsagorna tjänstgörande förste och andre notarierna. För att kunna
erhålla förordnande som biträdande domare skall erfordras att hava uppehållit
tjänst såsom ledamot eller fiskal i hovrätt och arvodet till de biträdande
domarna skall sättas till 4,000 kronor årligen att utgå av statsmedel.
Av nämnda arvodesbelopp skall emellertid blott hälften utgå,
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
11
om det i något fall skulle inträffa, att vice häradshövding bleve förordnad
till biträdande domare. Bestämmelserna i detta ämne hava föreslagits
skola träda i kraft den 1 januari 1921.
Beträffande frågan om arbetsfördelningen mellan häradshövdingen
och deri biträdande domaren hava under ärendets föregående behandling
olika åsikter gjorts gällande. De sakkunniga, som ansett, att de biträdande
domarna borde »på ett mera självständigt siitt deltaga i domargöromålens
handläggning», hava hållit före, att allmänna föreskrifter icke
borde meddelas angående arbetsfördelningen mellan häradshövdingen och
den biträdande domaren utan att det borde överlämnas åt hovrätterna
att efter vederbörande häradshövdings hörande meddela erforderliga bestämmelser
i berörda hänseende särskilt för varje domsaga. Processkommissionen
har däremot ansett, att föreskrifter angående arbetsfördelningen
mellan häradshövdingen och den biträdande domaren, i analogi med de
för de särskilda rådhusrätterna fastställda arbetsordningarna, borde meddelas
av Kung!. Maj:t.
Departementschefen har i sitt vid propositionen fogade yttrande
till statsrådsprotokollet gjort gällande, att det bör undvikas att giva de
biträdande domarne den av de sakkunniga förordade självständiga ställningen
samt att i stället de biträdande domarne böra bliva verkliga biträden
åt häradshövdingen. Departementschefen anför vidare bland
annat:
»Några särskilda bestämmelser angående fördelningen av arbetet
mellan häradshövdingen och den biträdande domaren torde icke böra
meddelas vare sig av hovrätten eller av Kungl. Maj:t. Det bör givetvis
utan särskilt förordnande tillkomma den biträdande domaren att vidtaga
vissa enklare på domhavanden ankommande åtgärder i överensstämmelse
med vad som för närvarande gäller beträffande förste notarie, och böra
bestämmelser därom införas i domsagostadgan. I övrigt synes det böra
ankomma på hovrätten att med anledning av vederbörande häradshövdings
ansökning om tjänstledighet för varje särskilt fall uppdraga utövningen
av häradshövdingämbetet i större eller mindre omfattning åt
den biträdande domaren, åt förste notarien eller eventuellt åt annan person.
Skyldighet att mottaga sådant förordnande i domsagan bör givetvis
åligga biträdande domaren. Det torde ligga i öppen dag, att, om åt befattningarna
som biträdande domare gives den karaktär, som av mig nu
skisserats, och man sålunda undviker att på förhand i detalj reglera dessa
befattningshavares åligganden, större möjlighet vinnes för vederbörande
att ordna arbetsfördelningen inom domsagan på det sätt, som med hänsyn
till de vid varje tillfälle föreliggande omständigheterna kan befinnas
lämpligast.»
12
Statsutskottet# utlåtande Nr 151.
Utskottets
utlåtande.
I förenämnda av herr Schlyter väckta motion göres gällande, att
hovrätterna ej vore lämpade att verkställa uppdelningen av arbetsbördan
mellan häradshövdingen och den biträdande domaren. För att denna
uppdelning skulle kunna ske efter enhetliga principer måste den verkställas
av Ivungl. Maj:t. Det vore dock icke nödvändigt, att Kung!.
Maj:t fastställde en särskild arbetsordning för varje domsaga, där biträdande
domare funnes anställd. Saken kunde så ordnas, att Kungl. Maj:t
meddelade föreskrift därom, att häradshövding i domsaga, varom nu vore
fråga, när han så begärde och hovrätten funne det erforderligt, skulle
kunna befrias från vissa slags mål eller ärenden. Vidare antydes ett
visst sätt för arbetets uppdelning, så att företrädesvis göromål av enklare
beskaffenhet skulle komma på den biträdande domarens lott. I domsagor
bestående av mera än ett tingslag kunde arbetsfördelningen verkställas
på det sätt, att den biträdande domaren förordnades att regelmässigt
hålla visst antal av de allmänna tingssam man trädena i något av
tingslagen. — I samma motion påyrkas vidare, att de biträdande domarne,
som motionären anser lämpligen kunna benämnas e. o. assessorer,
skola utöver det dem tillerkända arvodet erhålla rätt till lösen för
de gravationsbevis, som av dem utfärdas.
Utskottet finner det otvivelaktigt, att arbetsbördan i vissa domsagor
är av den omfattning, att särskilda åtgärder måste vidtagas för att
göromålen skola kunna behörigen ombesörjas. Mot det i propositionen
i sådant hänseende framställda förslaget om anställande av biträdande
domare i de domsagor, beträffande vilka Kungl. Maj:t så förordnar, eller
mot det för de biträdande domarnes del föreslagna arvodet av 4,000 kronor
finner utskottet icke heller något vara att erinra. Samma skäl, som
anförts till stöd för att eu något förmånligare ställning i ekonomiskt avseende
bör beredas häradshövdingar samt förste och andre notarier i vissa
nordligt belägna domsagor, torde emellertid böra föranleda till att en
motsvarande förmån beredes jämväl biträdande domare, som eventuellt
kunna bliva förordnade i någon av ifrågavarande domsagor. Utskottet
anser därför att, om i någon av dessa domsagor biträdande domare förordnas,
det honom tillkommande arvode skäligen kan sättas till 4,500
kronor. Någon höjning av det i propositionen begärda anslaget till bestridande
av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas förvaltning
torde dock ej behöva förekomma till följd av nämnda ökning i arvodet.
På sätt i propositionen angivits, finner utskottet det uppenbart,
att i domsagostadgan böra införas bestämmelser därom, att den biträdande
domaren skall hava att utan särskilt förordnande vidtaga vissa
Statsutskottets utlutande Nr loJ.
13
enklare pa domhavanden ankommande åtgärder. 1 övrigt finner utskottet
det ej höra möta l)etänkligheter att, såsom i propositionen föreslagits,
åt hovrätterna överlåta att på hittills övligt sätt vid behov av ledighet
för häradshövdingen uppdraga utövningen av domarämbetet i större eller
mindre omfattning vare sig åt den biträdande domaren eller åt annan
person. Att åt Kungl. Maj:t förbehålla prövningen av frågor av så detaljerad
natur som arbetsfördelningen mellan häradshövdingen och den
biträdande domaren i särskilda domsagor synes utskottet av flera skäl
mindre lämpligt. På grund bland annat av de täta ombyten av personal,
som beträffande domsagokauslierna tydligen icke kunna undvikas,
lärer det icke vara möjligt att giva arbetet därstädes den mera fasta och
stadigvarande organisation, som är utmärkande för exempelvis rådhusrätterna.
Vid sådant förhållande torde man genom utfärdande av detaljerade
reglementariska föreskrifter rörande arbetsfördelningen i domsagorna
icke kunna vinna de fördelar, som i allmänhet äro förenade med
de för ämbetsverken fastställda arbetsordningarna. Å andra sidan kunna
dylika reglementariska föreskrifter förminska möjligheten att ordna arbetet
i domsagorna på ett sätt, som vid särskilda tillfällen framstode som
mest lämpligt. Även om man åt hovrätterna överlämnar att i särskilda
fall träffa avgörande om den ledighet, som bör tillkomma häradshövdingen,
torde man i övrigt kunna utgå från att, på sätt i herr Schlvters
motion tydligen åsyftas, företrädesvis de mera krävande och maktpåliggande
göromålen i den utsträckning, som lämpligen kan ske, bliva förbehållna
åt häradshövdingarnas egen handläggning. Emellertid lärer beträffande
domsagor, i vilka biträdande domare anställes, icke lämpligen
kunna upprätthållas den enligt 16 § domsagostadgan i allmänhet gällande
föreskriften, att häradshövding icke bör vinna befrielse från mera än
högst tre allmänna tingssammanträden om året. Utskottet vill emellertid
erinra om, att även för närvarande enligt 19 § domsagostadgan förefinnes
möjlighet för Kungl. Maj:t att beträffande särskilt arbetstyngda
domsagor medgiva undantag från berörda föreskrift.
Till att medgiva de biträdande domarne rätt till lösen för av dem
utfärdade gravationsbevis föreligger enligt utskottets mening icke tillräckliga
skäl. För den händelse den av utskottet föreslagna utredningen
angående sportel systemet kommer till stånd, torde därvid även kunna
tagas i övervägande, huruvida i fall av systemets bibehållande de biträdande
domarne möjligen böra i någon utsträckning berättigas att uppbära
lösen för av dem utfärdade expeditioner.
Den i herr Schlvters motion ifrågasatta benämningen e. o. assessorer
14
Statsutskottets utlåtande AV 151.
Delning av
domsagor.
Ltskottets
utlåtande.
för de biträdande domarne torde icke behöva föranleda något yttrande
från utskottets sida.
Utskottet övergår härefter till de i propositionen framställda förslagen
rörande delning av Gästriklands domsaga och Västerbottens södra
domsaga. Såsom förut nämnts, har i de av herrar Sehlyter och Bärg
väckta motionerna yrkats avslag å förslagen om nämnda domsagors delning,
och vidare har i den av herr Pers väckta motionen framställts enahanda
yrkande beträffande delningen av Gästriklands domsaga.
Den i ärendet förebragta utredningen giver tydligen vid handen,
att arbetsbördan i de båda nu ifrågavarande domsagorna är mycket betydande,
och utan tvivel krävas särskilda åtgärder för att rättsskipningens
krav i dessa domsagor skola bliva behörigen tillgodosedda. Utskottet
vill dock erinra, hurusom av tillgänglig statistik måste anses framgå,
att i vissa andra domsagor göromålen äro av en ännu större omfattning.
Då i fråga om dessa andra domsagor det ansetts vara tillfyllest med de
åtgärder, som i övrigt i propositionen föreslagits, främst anställande av
biträdande domare, torde enligt utskottets mening knappast kunna uppvisas
något avgörande skäl, varför just beträffande de båda nu ifrågavarande
domsagorna det skulle vara erforderligt att åvägabringa delning
av desamma. I betraktande av de föreslagna mycket vittgående åtgärderna
för säkerställande av tillgången på biträden i domsagorna bör man
fastmera kunna hysa grundad förhoppning, att betingelserna för rättsskipningens
handhavande skola för framtiden bliva så förbättrade, aft det
bliver möjligt för en häradshövding med biträden att tillfredsställande
ombesörja göromålen, även där dessa äro av den omfattning som i berörda
två domsagor. Det kan tydligen icke ifrågakomma, att utskottet
skulle närmare ingå på frågan om arbetsfördelningen mellan häradshövdingen
och hans biträden. Utskottet vågar dock hysa den förhoppningen,
att det skall visa sig möjligt att på sådant sätt ordna arbetsfördelningen
dem emellan, att företrädesvis de mera krävande göromålen i allmänhet
komma att ombesörjas av häradshövdingarna själva. I den mån
en sådan anordning låter sig genomföras, torde man därmed hava uppnått
den garanti för rättsskipningens behöriga handhavande, som över
huvud står att vinna. I betraktande av de kvalifikationer, som uppställts
för de biträdande domarnas del, torde det i övrigt icke böra möta
större betänkligheter att i jämförelsevis betydande omfattning åt dem
anförtro även hållandet av lagtima ting eller allmänna tingssammanträden.
Då utskottet sålunda är av den meningen, att det kommer att
Statmtukottets utlåtande Nr 151.
15
bliva möjligt att behörigen tillgodose rättsskipningen inom ifrågavarande
båda domsagor utan delning av desamma, bliva tydligen för utskottet av
särskild betydelse de skäl, som från andra synpunkter anförts mot delningarnas
företagande, nämligen dels hänsyn till den blivande rättegångsreformen
och dels de ökade kostnader, som av delningarna föranledas. På
sålunda anförda skäl anser sig utskottet böra avstyrka de i propositionen
framställda förslagen rörande delning av ifrågavarande båda domsagor.
Därest propositionen i denna del avslås, följer därav, att ordinarie anslaget
till Svea hovrätt med därunder lydande justitiestat kan bibehållas
vid oförändrat belopp ävensom att anslaget till lönefyllnad och resekostnadsbidrag
för häradshövdingarna icke behöver för år 1921 upptagas
till högre belopp än det i propositionen för år 1920 angivna eller
336,100 kronor.
Mot de i propositionen framställda förslagen rörande fördelning av Fördelning
tjänstgöringspenningarna i de nybildade Marks och Borås domsagor även- ^ringspen
som
återupprättande av brottmålsdomarbefattningen i Norrbottens län ningarna i
Marks och
llorås domsagor;
återupprättande
av brottmålsdomarbefattn
in
-
finner utskottet icke anledning att framställa någon erinran.
gen i Xorrhottens
lön.
I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet har ytterligare Ändringar i
berörts frågan om vissa ändringar i domsagostadgan. Dessa ändringar stadgan."
avse, förutom eu redan genom kungl. kungörelsen den 5 mars 1920 företagen
modifikation av stadgans övergångsbestämmelser, ett upphävande
av den i stadgan genomförda klassindelningen av domsagorna allt efter
den behållna inkomstens beräknade storlek. I sistnämnda avseende har
föreslagits, dels att den i fråga om domsagor av första och andra klasserna
för närvarande medgivna förmånen att ersättning av statsmedel
utgår, då annan än förste notarien förordnas att såsom extra domare
hålla rannsakning med häktad person, skall upphöra, dels att kostnadsfri
semester hädanefter skall beredas även häradshövdingarna i domsagor
av tredje klassen.
Departementschefen har i denna fråga slutligen yttrat följande.
»Därest de av mig nu föreslagna åtgärderna komma att genomföras,
blir därav givetvis en följd, att domsagostadgan måste i åtskilliga delar
underkastas omarbetning. I samband därmed torde lämpligen kunna
tagas i övervägande, huruvida mindre ändringar i nämnda stadga kunna
16
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
Utskottets
utlåtande.
Kostnadsbe
räkning
arna.
anses påkallade även i andra avseenden än de hittills av mig berörda.
Härpå behöver jag dock ej närmare ingå i detta sammanhang.»
Såsom av det föregående inhämtas, hava i den av herr Schlyter
väckta motionen beträffande domsagostadgan framställts yrkanden, avseende
att bibehållandet av vissa bestämmelser i nämnda stadga med
närmare angivna modifikationer måtte föreskrivas såsom villkor för användande
av anslaget till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna
för domsagornas förvaltning.
Mot de omförmälda ändringarna i domsagostadgan i syfte att upphäva
den nuvarande klassindelningen av domsagorna synes utskottet icke
något vara att erinra. Herr Schlyters nyss anförda yrkanden kan utskottet,
som emellertid förutsätter, att riksdagen beredes tillfälle att yttra
sig över ändringar i domsagostadgan av mera betydelsefull eller principiell
innebörd, icke tillstyrka.
Mot de av departementschefen verkställda kostnadsberäkningarna
har utskottet icke funnit anledning till någon anmärkning.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet
hemställa,
I. att riksdagen må
a) med bifall till herrar Pers, Schlyters och Bärgs
ovanberörda motioner, de båda sistnämnda i vad de
avse ifrågasatt delning av Gästriklands domsaga och
Västerbottens södra domsaga, avslå Ivungl. Maj:ts i
sådant hänseende framställda förslag,
b) bestämma, att från och med år 1921 tjänstgöringspenningarna
skola utgå i Marks domsaga med
2.500 kronor och i Borås domsaga med 1,800 kronor
för år,
c) medgiva, att under tiden från och med
den 1 juli 1920 till och med år 1923 må från det
under andra huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget
till ersättning åt domare, vittnen och parter
utgå till tillförordnad brottmålsdomare i Norrbottens
län ersättnig för rannsakningar med häktade i enlighet
med, där särskilda omständigheter ej föranleda
annat, följande grunder, nämligen dels ett årligt arvode
av 3,000 kronor, dels 50 kronor för varje av brottmålsdomaren
för sådan rannsakning hållet urtima ting
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
17
eller extra sammanträde under lagtima ting, dels resekostnads-
och traktamentsersättning enligt tredje klassen
i gällande resereglemente eller enligt den klass, som i
blivande resereglemente kan komma att bestämmas för
häradshövding, dock med iakttagande att dagtraktamente
ej må beräknas för dygn, varunder förrättning
ägt rum, dels ock för varje av brottmålsdomaren handlagt
rannsakningsmål traktamente för två expeditionsdagar
efter 25 kronor för varje dag,
d) bestämma, att såsom pensionsunderlag för
häradshövding skall från och med den 1 januari 1921
gälla ett belopp av 5,600 kronor,
e) under andra huvudtiteln bevilja
1) till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna
för domsagornas förvaltning, i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som finnas upptagna i eu
av Kungl. Maj:t utfärdad stadga i ämnet med de ändringar
i samma stadga, som kunna föranledas av vissa
av chefen för justitiedepartementet i ärendet väckta
förslag jämte vad utskottet här ovan i ämnet anfört,
å extra stat för år 1921 ett förslagsanslag å 440,000
kronor,
2) för möjliggörande av tillämpning i vissa delar
redan från och med den 1 juli 1920 av nyssnämnda
ändringar i berörda stadga på 1920 års tillägg sstat till
förstärkning av det å extra stat för år 1920 beviljade
förslagsanslaget till nyss omförmälda ändamål ett förslagsanslag,
högst 75,000 kronor,
3) till partiell löneförbättring för häradshövdingarna
och bestridande av vissa resekostnadsbidrag till
sådana befattningshavare, allt i enlighet med av departementschefen
förordade grunder samt med iakttagande
av vad utskottet härovan anfört beträffande
dels skyldighet för häradshövding att hålla kansli tillgängligt
för allmänheten å tid, som i 9 § av domsagostadgan
angives, samt å ort, som av Kungl. Maj:t bestämmes,
dels ock jämkning i vissa fall av löneförbättringens
belopp, på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag,
högst 336,100 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 sand. 62 käft. (Nr 151.)
3
18
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
4) till samma ändamål på 1920 års tilläggsstat
ett förslagsanslag, högst 336,100 kronor,
II) att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning
rörande frågan, huruvida sportelsystemet såsom
avlöningsform för domare lämpligen bör avskaffas eller
under nuvarande förhållanden bibehållas, samt för riksdagen
snarast möjligt framlägga de förslag, som må
av utredningen föranledas,
III) att herr Schlyters motion, i vad den avser
andra ämnen än delning av Gästriklands domsaga och
Västerbottens södra domsaga samt sportelsystemets avskaffande,
må anses genom vad utskottet härovan anfört
besvarad,
IV) att herr Lindhagens ovanberörda motion icke
må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 20 maj 1920.
På statsutskottets vägnar: •
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, H. F. Lamm, H. M. Bäckström,
J. L. Widell, O. V. B. Olsson, O. Bergqvist, A. Pers, J. Jeansson, C. 1. Asplund, C. P. V.
Nilsson, P. M. Olsson och F. L. Lindqvist samt
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, J. Jönsson i Re vinge, P- Nilsson
i Bonarp, P. B. Nilsson i Landeryd, W. Bäckström, C. 11. Jansson i Falun, J. Erlansson.
A. J. Andersson i Gäfle, O. Nilsson i Örebro, A. E. Åkesson, K. E. W. Söderhielm
och O. N. Torgén.
Reservation
av herrar S. H. Kvarnzelius, H. F. Lamm. O. Bergqvist, F. L. Lindqvist,
P. M. Olsson, J. Jönsson i Revinge, K. E. W. Söderhielm och G. N.
Torgén, vilka beträffande frågan om delning av Gästriklands domsaga och
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
19
Västerbottens södra domsaga, ansett att utskottets yttrande bort hava
följande lydelse:
»Att göromålen i en var av de båda ifrågavarande domsagorna äro
av allt för stor omfattning för att kunna tillfredsställande ombesörjas
av eu häradshövding med sedvanliga biträden, torde kunna anses såsom
ett faktum. Även motionärerna synas erkänna detta. Utskottet kan
icke heller betvivla, att en var av de domsagor, som vid de föreslagna
delningarna skulle bildas, kommer att erbjuda ett fullt tillräckligt verksamhetsfält.
Vid sådant förhållande synes det utskottet tydligt, att eu
delning'' av domsagorna kommer att medföra större garantier för rättsskipningens
behöriga handhavande än anställande i domsagorna av biträdande
domare, vilkas erfarenhet måste vara väsentligen mindre än en
ordinarie häradshövdings. Utskottet vill även framhålla, att de biträdande
domarna tydligen icke kunna förväntas komma att under någon
längre tid kvarstanna vid samma befattning, samt att det synes uppenbart,
att täta ombyten av biträden i domsagorna måste medföra åtskilliga
olägenheter. Åtminstone under den närmaste framtiden lärer det
även vara att befara, att tillräckligt antal personer lämpliga att mottaga
förordnande som biträdande domare icke skall stå till buds. Den i propositionen
påpekade fördelen av större snabbhet i rättsskipningen, vilken
vinnes genom delning av dessa domsagor, var och en bestående av mer
än ett tingslag, får tydligen icke underskattas. Det synes utskottet i
hög grad ovisst, om samma fördel skulle kunna vinnas genom anställande
av biträdande domare i domsagorna. Såsom särskilda skäl för delningarnas
genomförande vill utskottet ytterligare anföra, beträffande
Gästriklands domsaga, att denna är den till invånarantalet största i riket,
samt beträffande Västerbottens södra domsaga den därstädes hastigt fortskridande
utvecklingen med därav följande ökade krav på rättsskipningen
och den i de nordliga delarna av landet särskilt svåra bristen på biträden,
i följd av vilken det är nödigt att för göromålens ombesörjande i
högre grad än eljest lita till häradshövdingarna själva. Utskottet vill
vidare erinra, att i båda förevarande fall de ifrågasatta delningarna äro
lätta att genomföra, då i huvudsak gränser mellan gamla tingslag kunna
följas, ävensom att några särskilda kostnader för ortsinvånarna icke äro
att förvänta i följd av delningarna. Då utskottet vunnit den övertygelsen,
att rättsskipningens krav skulle bliva väsentligen bättre tillgodosedda
genom ifrågavarande domsagors delning än genom anställande därstädes
av biträdande domare, kan utskottet icke tillmäta någon avgörande betydelse
åt de invändningar, som mot delningarnas företagande blivit
framställda med hänsyn till dels de därigenom föranledda ökade kost
-
20
Statsutskottets utlåtande Nr 151
naderna för statsverket, samt dels de svårigheter, som till följd av delningarna
kunde tänkas uppkomma vid genomförandet av den blivande
rättegångsr ef ormen. I sistnämnda avseende vill utskottet erinra om, att
häradshövding, som numera utnämnes, är skyldig att vid allmän omorganisation
av underrätterna övergå till annan tjänst vid sådan domstol.
Då i riket för närvarande finnas 123 häradshövding- och 91 borgmästareämbeten
synes det utskottet tydligt, att inrättandet av ytterligare två
häradshövdingämbeten icke kan komma att i nämnvärd mån försvåra
genomförandet av rättegångsreformen, även om efter densamma i enlighet
med ett inom processkommissionen uppgjort preliminärt utkast skulle
komma att finnas allenast omkring 110 häradshövdingar, sammanlagt för
stad och land. Mot det i propositionen föreslagna sättet för delningarnas
genomförande och de för sådant ändamål begärda anslagen har utskottet
icke funnit något att erinra. Utskottet får därför tillstyrka bifall till
propositionen i denna del;»
samt att utskottet förty bort hemställa,
under I a):
att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts
proposition, i vad den avser delning av nedannämnda
domsagor och med avslag å herrar
Pers, Schlyters och Bärgs ovanberörda motioner,
de båda sistnämnda såvitt de röra sådan delning,
för möjliggörande av delning ej mindre av
Gästriklands domsaga sålunda, att domsagans östra
tingslag jämte Österfärnebo socken av västra tingslaget
bildar en domsaga, benämnd Gästriklands östra domsaga,
och västra tingslaget utom nyssnämnda socken
bildar en domsaga, kallad Gästriklands västra domsaga,
än även av Västerbottens södra domsaga sålunda, att
Umeå tingslag med undantag av den del av Hörnefors
socken, som nu hör till detta tingslag, bildar en domsaga,
benämnd Umeå domsaga, samt återstående delen
av domsagan bildar en domsaga med bibehållande av
den nuvarande domsagans namn, i 1921 års riksstat
höja det under andra huvudtiteln uppförda ordinarie
anslaget till Svea hovrätt med därunder lydande justitiestat
från dess nuvarande belopp 947,087 kronor
med 10,100 kronor till 957,187 kronor, därav bestämt
anslag 952,187 kronor och förslagsanslag 5,000 kronor,
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
21
ävensom fastställa avlöningsförmånerna för en var
av häradshövdingarna i de föreslagna fyra nya domsagorna
sålunda:
lön.............kronor 4,500
tjänstgöringspenningar........»____1)500 6,000,
samt under I e) 3)
att riksdagen må till partiell löneförbättring för
häradshövdingarna och bestridande av vissa resekostnadsbidrag
till sådana befattningshavare, allt i enlighet med av
departementschefen förordade grunder samt med iakttagande
av vad utskottet härovan anfört beträffande
dels skyldighet för häradshövding att hålla kansli tillgängligt
för allmänheten å tid, som i 9 § av domsagostadgan
angives, samt å ort, som av Kungl. Maj:t
bestämmes, dels ock jämkning i vissa fall av löneförbättringens
belopp, på extra stat för år 1921 bevilja
ett förslagsanslag, högst 350,400 kronor.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1920:2b Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under tillägg sstatens för år 1920 andra huvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet s. 22 i texten
- Rskr. 1920:457 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående partiell löneförbättring för häradshövdingarna m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten