Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående klassificering av postkontoren och telegrafverkets stationer jämte i ämnet väckta motioner.
1920-05-28 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1920:165, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående klassificering av postkontoren och telegrafverkets stationer jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
1
Nr 165.
Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1920 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
klassificering av postkontoren och telegrafverkets
stationer jämte i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
Uti en till riksdagen den 12 mars 1920 avlåten proposition nr 243
har Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bifogat utdrag av
statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag föreslagit riksdagen
dels godkänna de i statsrådsprotokollet angivna grunder för klassificering
av telegrafverkets stationer ävensom vid bifall härtill besluta,
att antalet av följande befattningar vid telegrafverket skall från och med
den 1 juli 1920 utgöra:
telegrafkommissarie av klass IB................................. 17
x> » » 2 .................................. 21
dels besluta, att från och med den 1 januari 1921 antalet avdelningsingenjörer
vid telegrafverket skall ökas till fyra och antalet förste
kontrollörer till tjugo;
dels medgiva, att ur telegrafverkets tjänst avgången person, vilken
innehaft med pensionsrätt icke förenad befattning och som befinnes vara
i behov av understöd, må av telegrafstyrelsen tilldelas årligt understöd
med lämpligt belopp, icke överstigande vad som motsvarar två tredjedelar
av den årsinkomst, han senast åtnjutit från telegrafverket, att utgå
av nämnda verks medel, dock att dylikt understöd, där ej särskilda omständigheter
föranleda undantag, må tilldelas allenast den, vars tjänstetid
uppgår till minst 25 år, däri inberäknad den tid vederbörande före
antagandet i telegrafverkets tjänst kan hava innehaft anställning vid
enskilt telefonnät, som övertagits av telegrafverket, eller såsom föreståndare
för eller biträde vid sådan växelstation inom rikstelefonnätet, vars
betjäning antages av vederbörande abonnenter;
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 sand. 68 hetjt. (Nr 165.) 1612 20 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
Klassificeringen
av postmästare
och
telegraflrommissarler.
dels ock medgiva, att av telegrafverkets medel må till Norra Sveriges
rikstelefonisters vilohemsförening utan personlig ansvarighet under år
1920 utbetalas ett belopp av högst 25,000 kronor såsom bidrag till
gäldande av föreningens kostnader för inrättande av ett vilohem.
Förevarande proposition har hänvisats, i vad den avser medgivande
för telegrafstyrelsen att tilldela ur telegrafverkets tjänst avgången person
årligt understöd, till bankoutskottet och i övrigt till statsutskottet.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet.
I anledning av förevarande proposition har uti två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren (nr 270) av herrar C.
G. Ekman och N. A. Nilsson i Kabbarp samt den andra (nr 373) inom
andra kammaren av herr B. Nilsson i Landeryd m. fl., hemställts, att
riksdagen måtte, med godkännande av de grunder som beträffande
postanstalternas klassificering utvecklats i kommunikationsverkens lönenämnds
utlåtande den 28 januari 1920, besluta, att antalet av följande
befattningar vid postverket skall från och med den 1 juli 1920 utgöra:
postmästare av klass 1 18
» » » 2 30.
Vidare har herr T. Julin uti eu inom första kammaren väckt motion
(nr 294) hemställt, att riksdagen ville som sin mening uttala, att den
i statsrådsprotokollet av den 12 mars 1920 omnämnda utredning för
klassificering av postkontoren icke bör överlämnas till kommunikationsverkens
lonenämnd utan bör handläggas i samband med den i samma
protokoll omförmälda undersökningen om förekomsten av överkvalificerad
arbetskraft i postverket, och
att riksdagen måtte besluta, att tjänsteman i postverket, som i anledning
därav, att under fortgången av förenämnda utredningar postmästartjänst
icke definitivt tillsättes, allenast förordnas att tillsvidare
bestrida högre tjänst än sin egen, skall, för den tid förordnandet av
honom bestrides, äga uppbära avlöning och äga rätt till tjänstårsberäkning,
som om han vore konstituerad å den högre tjänsten.
I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sina framställningar
får utskottet hänvisa till motionerna.
Genom den vid 1919 års lagtima riksdag beslutade löneregleringen
för kommunikationsverken inordnades föreståndarna för postkontoren
samt för telegrafverkets och statens järnvägars stationer i likhet med
övriga ordinarie tjänstemän vid ifrågavarande verk i en för de olika
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
3
verken gemensam löneskala. Därvid förutsattes emellertid, att en omklassificering
av såväl postkontoren som telegraf- och järnvägsstationerna
skulle komma till stånd. Något definitivt förslag till denna omklassificering
hade år 1919 icke hunnit utarbetas, men ställdes i utsikt, att
denna fråga beträffande post- och telegrafverken möjligen skulle kunna
underställas innevarande års riksdag.
I avvaktan på detta definitiva förslag träffades provisoriska beslut
rörande det antal stationsföreståndare inom vissa högre lönegrader som
i och med det nya lönereglementets ikraftträdande den 1 juli 1920 skulle
förefinnas inom respektive verk. Härvid gjordes för postverkets och
statens järnvägars del ingen ändring i rådande förhållanden. Beträffande
telegrafverket åter företogs en mindre omklassificering, som innebar
uppflyttning i högre lönegrad av vissa telegrafkommissarier.
Jämlikt Kungl. Maj-.ts befallning hava sedermera på hösten 1919
generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen var för sig inkommit med förslag
till de ändringar i fråga om klassificeringen av postkontoren respektive
telegrafstationerna, som kunde föranledas av den nya löneregleringen.
över dessa förslag har kommunikationsverkens lönenämnd den 28
januari 1920 avgivit utlåtande, varefter generalpoststyrelsen i skrivelse
den 10 februari 1920 yttrat sig i anledning av lönenämndens utlåtande.
Vad statens järnvägar beträffar hava de nu tillämpade grunderna
för klassificering av järnvägsstationerna av järnvägsstyrelsen befunnits
riktiga och tillfyllestgörande. Det har därför icke ansetts av behovet
påkallat att för statens järnvägars del upptaga klassificeringsfrågan i
dess helhet till behandling, förrän till grund för bedömandet av stationernas
inbördes ställning kunde läggas trafikfaktorerna för en tidsperiod,
under vilken mera normala förhållanden kunde anses hava varit rådande.
Oaktat sålunda frågan om klassificeringsgrunderna för statens järnvägars
stationer icke ansetts aktuell, har lönenämnden dock, med hänsyn till
nämndens uppgift att även på detta område söka åstadkomma likställighet
de olika kommunikationsverken emellan, ansett sig vid bedömandet
av klassificeringsförslagen för post- och telegrafverken böra taga vederbörlig
hänsyn jämväl till den bestämda klassificeringen vid statens järnvägar.
De manliga postmästarna äro enligt hittills gällande lönestat indelade
i sex klasser, varjämte de tre postmästarna av klass 1 A vid postkontoren
Stockholm i, Göteborg 1 och Malmö 1 åtnjuta särskilda tillläggsarvoden.
I sitt yttrande den 31 december 1918 angående vissa organisationsförhållanden
vid postkontoren meddelade kommunikationsverkens löne
-
Postmästarna.
4
Statsutskottets utlåtande Er 165.
kommitté sin avsikt att hänföra de manliga postmästama till fem grader
genom sammanslåendet av befattningarna dels såsom postmästare av
klass 1 A och 1 B och dels såsom postmästare av klass 2 A och 2 B,
i sammanhang varmed en ny grad, överpostmästare, skulle inrättas, vilken
för det närvarande skulle avses för de postmästare i rikets tre största
städer, som nu åtnjuta särskilt tilläggs arvode. Kommitténs löneregleringsförslag
och den nya löneregleringen för kommunikationsverken är
också i denna del av berörda innebörd.
Vid 1919 års lagtima riksdag fattades i enlighet med grunderna
för genomförandet av kommunikationsverkens lönereglering beshit rörande
antalet överpostmästare samt postmästare av klass 1 och 2 från och med
den 1 juli 1920. (Antalet befattningshavare inom klasserna 3 och 4
bestämmes av Kungl. Maj:t ensam.) Innebörden av detta riksdagens
beslut framgår av nedanstående sammanställning:
Enligt 1919 års stat.1)
Postmästare
av
klass 1 A ........
....... 11''
3>
» 1 B ........
....... 23
Postmästare
av
klass 2 A ........
....... 15
» >
3>
» 2 B ........
....... 28
Enligt beslut av 1919 års lagtima riksdag.
Överpostmästare ................................ 3
Postmästare av klass 1 .................... 31
Postmästare av klass 2 ..................... 43
Såsom ovan nämnts, har generalpoststyrelsen hösten 1919 inkommit
med förslag till omklassificering av postkontoren. På grundval av detta
förslag, vilket underkastades omarbetning inom lönenämnden, framlade
nämnden en detaljerad plan till provisorisk klassindelning av postmästarna,
avsedd att träda i kraft den 1 juli 1920 och att tillämpas jämväl å de
nuvarande befattningshavarna.
Skiljaktighetema mellan de sålunda uppgjorda båda förslagen framgå
av nedanstående tabell, som därjämte utvisar det antal befattningar inom
de högsta klasserna, som fastställdes av 1919 års lagtima riksdag.
enligt beslut av
enligt generalpost-
enligt nämndens
1919 års riksdag2)
styrelsens förslag
förslag
överpostmästarklassen ...
3
9
3
klass 1 ..............................
31
34
18
» 2 ..............................
43
50
30
» 3 ..............................
—
88
42
» 4...........................
...... —
75
163
S:ma 256
256
'') Att tillämpas före nya löneregleringens ikraftträdande den 1 juli 1920.
a) Att provisoriskt gälla från ock med den 1 juli 1920. Beträffande antalet postmästare
av klasserna 3 och 4 äger Kungl. Maj:t ensam besluta.
Statsutskottets utlåtande Nr 165. 5
Det av lönenämnden framlagda förslaget, som beträffande överpostmästarklassen
och klasserna 1 och 2 för att kunna antagas påkallade
riksdagens prövning, fann emellertid departementschefen sig icke kunna
biträda, utan ansåg han på anförda skäl det vara riktigast, att postverkets
klassificeringsfråga underkastades förnyad utredning, innan förslag
i ämuet underställdes riksdagen. Den sålunda ifrågasatta utredningen
borde med det snaraste igångsättas och kunde lämpligen anförtros åt
lönenämnden. Därvid borde emellertid klarhet jämväl vinnas i den av
lönenämnden väckta frågan, huruvida över huvud överkvalificerad arbetskraft
i någon större utsträckning för närvarande användes vid postverket,
varför jämväl en utredning i sistnämnda ämne borde verkställas.
För att underlätta genomförandet av de förändringar i fråga om
postkontorens indelning, vartill en blivande utredning kunde giva anledning,
syntes lämpligt, att föreståndarbefattningar vid inträffande vakanser
tills vidare tillsattes allenast på förordnande. En dylik princip hade
redan förut tillämpats vid statens järnvägar.
Att postmästarnas klassificeringsfråga det oaktat nu föreligger till
riksdagens prövning, beror på att lönenämndens i ämnet framställda förslag
upptagits av vissa motionärer, som hemställt att detsamma måtte
till sina grunder av riksdagen godkännas.
De manliga föreståndarna för telegrafverkets stationer utgöras
enligt hittills gällande avlöningsreglemente av dels telefon- och telegrafdirektörer,
de sistnämnda av två grader, dels ock telegrafkommissarier
av fyra lönegrader. Enligt det nya avlöningsreglementet hava de två
graderna telegrafdirektörer sammanslagits till en grad samt den högsta
kommissariegraden uppdelats i två grader. Om man bortser från telefon-
och telegrafdirektörerna, vilka intaga en särskild ställning, komma
sålunda de övriga manliga stationsföreståndarna på den nya lönestaten
att utgöra fem klasser, benämnda telegrafkommissarie av klass 1 A respektive
klass 1 B, klass 2, klass 3 och klass 4. Av kvinnliga stationsföreståndarbefattningar
finnas enligt nu gällande avlöningsreglemente tre
grader, eller kommissarie av 5:e, respektive 6:e och 7:e lönegraderna,
under det att i det nya reglementet upptagas allenast två dylika befattningar,
telegrafkommissarier av klass 5 och klass 6.
Innehållet av 1919 års riksdags beslut rörande antalet av vissa av
ifrågavarande befattningar vid telegrafverket från och med den 1 juli
1920 framgår av följande sammanställning:
Telegraf
kommissa
rierna.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
Enligt 1919 års stat. *) Enligt beslut vid 1919 års lagtima riksdag.
Telefondirektör................................. 2 Telefondirektör ................................. 2
Telegrafdirektör av l:a lönegraden 11 Telegrafdirektör................................. 4
» » 2:a » o)
„ , . . „ ... _ „ ITelegrafkommissarie av kl. 1A......... 5
Telegrafkommissarie av l:a lonegr. 16 t » » kl 1B 11
» » 2:a »16 » » kl. 2............ 16
För telegrafverkets del har nu inom telegrafstyrelsen utarbetats ett
nytt klassificeringsförslag för telegrafstationerna. Detta har emellertid
underkastats en revision inom lönenämnden. Skiljaktigheterna mellan
de båda sålunda uppgjorda förslagen framgår av nedanstående tabell,
som jämväl utvisar det av 1919 års lagtima riksdag beslutade antalet
telegrafkommissarier inom de motsvarande klasser, rörande vilka det tillkommer
riksdagen att uti ifrågavarande hänseende besluta.
klass
1A ............
enligt beslut av
1919 års riksdag* 2)
........................ 5
enligt telegraf- styrelsens förslag
5
enligt nämndens
förslag
5
»
IB ............
........................ 11
24
17
»
2.................
........................ 16
28
21
3..................
....................... .
11
15
4..................
—
2
12
»
5..................
........................ .
48
39
y>
6..................
...................... —
29
38
S:ma —
147
147 stationer.
Vid prövningen av dessa förslag har departementschefen ansett sig
böra tillstyrka, att den av nämnden uppgjorda planen lägges till grund
för en klassificering av telegrafstationerna, därvid han dock i likhet med
lönenämnden utgått från att en i enlighet härmed genomförd reglering
icke kan betraktas såsom annat än en provisorisk åtgärd.
I enlighet härmed har Kungl. Maj:t nu föreslagit riksdagen att med
ändring av sitt år 1919 i detta hänseende fattade beslut fastställa antalet
telegrafkommissarier inom klass 1 B till 17 och klass 2 till 21.
Rörande antalet befattningshavare inom klasserna 3—6 äger Kungl.
Maj:t själv besluta.
b Att tillämpas före den 1 juli 1920.
2) Att gälla provisoriskt från och med den 1 juli 1920. Beträffande antalet
telegrafkommissarier av klasserna 3—6 äger Kungl. Maj:t ensam besluta.
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
7
I övriga till statsutskottet hänvisade delar innefattar propositionen
förslag om inrättande av ytterligare dels en avdelningsingenjör, avsedd
att bliva föreståndare för kabelblocksarbetena vid stadsnätet i Göteborg,
dels ock en förste kontrollör för Stockholmstelefons huvudstation.
Därjämte har Kungl. Maj:t underställt riksdagens prövning frågan
om beredande av medel för inköp av tomt, avsedd för ytterligare ett
vilohem för telefonister.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, innebär det nya avlöningsreglementet
för kommunikationsverken, som träder i tillämpning
den 1 juli innevarande år, att det antal klasser, vari postmästarna för
närvarande äro uppdelade, skola minskas från nuvarande 6 (1 A, 1 B,
2 A, 2 B, 3 och 4) till 4 genom sammanslåendet av befattningarna dels
såsom postmästare av klass 1 A och 1 B till en ny klass 1 och dels
såsom postmästare av klass 2 A och 2 B till klass 2 (i sammanhang
varmed en ny grad såsom överpostmästare skulle inrättas för de tre postmästare
av klass 1 A som för närvarande åtnjuta särskilt tilläggsarvode).
Enligt det av lönenämnden för post- och telegrafverket nu uppgjorda,
såsom provisoriskt betecknade omklassificeringsförslaget skulle
ett antal postkontor komma att flyttas till annan klass än den, vari de
för närvarande äro placerade. Så skulle exempelvis 25 postkontor flyttas
från den nuvarande klass 2 B till klass 3 samt 70 postkontor från klass
3 till klass 4. Den sålunda föreslagna omklassificeringen skulle tillämpas
icke allenast å själva postkontoren och föreståndarebefattningarna därstädes
utan även å de nuvarande innehavarna av dessa befattningar,
vilka således, därest de önskade övergå å den nya lönestaten, skulle
komma att vidkännas en motsvarande förändring i tjänsteställning. I
de fall då omklassificeringen kunde komma att medföra direkt minskning
av den avlöning, som efter nuvarande grunder utgår till vederbörande
befattningshavare, skulle dock personlig gottgörelse utgå härför.
På i propositionen anförda skäl har emellertid departementschefen
ansett, att med den sålunda föreslagna provisoriska omklassificeringen
borde tillsvidare anstå. I syfte att underlätta genomförandet av de
sänkningar, som ifråga om postkontorens ställning i åtskilliga fall syntes
påkallad, skulle dock tillsvidare ledigblivna postmästarebefattningar tillsättas
endast på förordnande.
I avseende å det sålunda av lönenämnden uppgjorda provisoriska
omklassificeringsförslaget, som departementschefen icke ansett sig kunna
biträda, men vartill vissa motionärer uttalat sin anslutning, vill utskottet
till en början framhålla, att den lönereglering, som år 1919 genom
-
Proposltionens
Innehåll
1 övrigt.
Utskottets
yttrande.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
fördes för de fyra kommunikationsverken, uttryckligen avsåg att bringa
enhetlighet mellan befattningshavarne vid dessa verk. Därav följde
givetvis att, om det vid jämförelse mellan i arbete och ansvar likställda
befattningshavares löneförmåner visade sig, att en viss grupp befann sig
i en i förhållande till övriga grupper omotiverat gynnad ställning, en
därav betingad omplacering dem emellan bleve nödvändig. I samma
män som samtliga befattningshavare inrangerades i en gemensam, fortlöpande
löneplan, skulle underlåtenhet att genomföra en sådan omplacering
inverka förryckande på hela löneplanen samt medföra, att vederbörande
verk bleve tvingat att till ett större eller mindre antal tjänstemän
utbetala löner, som till storleken bestämdes, icke av arbetets kvalité
eller därmed förbundet ansvar, utan enbart med hänsyn till en tidigare,
inom någotdera av de sammanförda verken uppgjord placering
av de ifrågavarande befattningarna.
Vid tidigare löneregleringar har ett dylikt betraktelsesätt, icke ens
då det gällt att reglera enbart med aktgivaude på förhållandena inom
ett och samma verk, kunnat av riksdagen godtagas. Ån mindre måste
det enligt utskottets mening finnas antagligt, då, såsom i detta fall är
händelsen, ett flertal stora verk skola samtidigt löneregleras efter samfällda
principer. Om därvid iakttages, att den befattningshavare, som
vid omregleringen innehar tjänst, vilken tarvar nedflyttning, personligen
hålles skadeslös mot inkomstminskning, synas ytterligare anspråk från
befattningshavarnas sida gent emot staten icke med skäl kunna göras
gällande vare sig ur billighetens eller den formella rättens synpunkt.
Ett annat förfarande skulle också antingen omöjliggöra all enhetlig lönereglering
eller också föranleda statsutgifter i betydande omfattning utan
däremot svarande vederlag.
I det förslag till lönereglering för bland andra verk även postverket,
som kommunikationsverkens lönekommitté år 1919 framlade, framhöll
kommittén uttryckligen, att då ersättningen till postmästarne för postsparbanksgöromål
m. fl. enligt förslaget bortfölle, det kunde inträffa, att
löneminskning för vissa av dessa befattningshavare uppstode. Så yttrade
kommittén sid. 79 i betänkandet, att »i några enstaka fall torde
dock ett personligt lönetillägg för postmästare, vars avlöning å den nya
staten komme att understiga hans sammanlagda inkomst i tjänsten, under
år 1919 bliva erforderligt». Och kommittén tilläde, att i dylikt fall
»lärer bestämmelse därom böra inflyta i de övergångsbestämmelser, som
enligt kommitténs förslag skola utfärdas av Kungl. Maj:t».
Proposition nr 391 vid 1919 års riksdag, i vilken nämnda förslag
förelädes riksdagen, redogjorde för denna kommitténs ståndpunkt (se sid.
Statsutskottets utlåtande Nr 165. * 9
53). Föredragande departementschefen uttalade jämväl sin anslutning
till vad kommittén därutinnan anfört, och riksdagen lämnade vad i detta
avseende omförmäldes utan erinran.
I de övergångsbestämmelser, Kungl. Maj:t den 16 april 1920 på
förslag av kommunikationsverkens lönenämnd fastställt för tjänstemän
vid postverket, vilka övergå på den nya lönestaten, äro också stadgande!!
intagna, som tillförsäkra bland andra postmästare ersättning för eventuell
inkomstminskning. Dessa stadganden äro därtill, vid jämförelse med
ett flertal i liknande fall tidigare av riksdagen beslutade, så tillvida för
postmästare särskilt förmånliga, som däri stadgas rätt för sistnämnda
befattningshavare att uppbära gottgörelse, beräknad enligt under senaste
året, 1919, uppburen ersättning, medan eljes i regel föreskrivits, att gottgörelse
till befattningshavare för upphävd sportelrätt skulle grundas på
och motsvara vad som uppburits enligt ett femårigt medeltal.
Vid sådant förhållande finner sig utskottet icke kunna dela de av
departementschefen uttalade betänkligheterna mot ett godkännande av
kommunikationsverkens lönenämnds förslag till klassificering av postkontoren.
Detta kan så mycket mindre vara fallet, som den utväg till
frågans lösning, departementschefen förordat, nämligen att omklassificeringen
av postkontoren skall tills vidare anstå, vid en närmare prövningvisat
sig innebära i olika avseenden uppenbara ojämnheter och orättvisor
och dessutom vara ägnad att framkalla konsekvenser, eventuellt sträckande
sig över hela den ännu ej tillämpade löneregleringen.
Emot ett godkännande av Kungl. Maj:ts förslag kan sålunda först
anmärkas, att det står i tydlig strid mot de förutsättningar, under vilka
såväl lönekommittén framlade som riksdagen godkände 1919 års lönereglering.
I det därom avgivna betänkandet yttrade kommittén (se
sid. 186!), att den i löneplanen verkställda grupperingen av föreståndarne för
postkontoren samt telegrafverkets och statens järnvägars stationer förutsatte,
att en omklassificering av dessa anstalter kommer att ske, vilken jämväl,
fortsatte kommittén, »nödvändiggöres, vad postkontoren beträffar, av
sammanslåendet av vissa postmästargradera. I enlighet härmed föreslog
också departementschefen, att, i sammanhang med löneregleringen, under
avvaktan på omklassificeringen, inga andra förändringar skulle ske, än
att postkontoren sammanfördes till de av kommittén föreslagna och av
riksdagen beslutade antalet grader. Därav framgår otvetydigt, att såväl
Kungl. Maj:t som riksdagen godtog kommitténs mening, att detta sammanförande
nödvändiggjorde en omklassijicering. Men för att denna åter
skulle äga någon mening, måste den givetvis komma till stånd, innan
det nya avlöningsreglementet trädde i kraft. Kommittébetänkandet beBihang
till riksdagens protokoll 1920. 6 sand. 68 käft. (Nr 165.) 101220 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
tecknar också detta vara lika erforderligt för postverket, med hänsyn
till de sammanslagna postmästargraderna, som för telegrafverket, med
hänsyn till uppbördsprovisionens bortfallande. Därav följer, att vad
Kungl. Maj:t i proposition 243 vid 1920 års riksdag föreslår ifråga om
uppskov med omklassificeringen av postkontoren, icke låter sig förena
med det av 1919 års riksdag fattade beslutet om ny lönereglering.
Denna är för postverket och telegrafverket godkänd under tydlig förutsättning
av en av det nya lönereglementets ikraftträdande obunden omklassificering.
Som av propositionen framgår, har Kungl. Maj:t också, vad telegravfverket
angår, upptagit kommittéförslaget till omklassificering utan
förändring, medan däremot postkontoren få kvarstå i sina »sammanförda
grupper». En jämförande prövning av stationsföreståndarnes ställning
vid dessa båda verk visar omedelbart, att vad som med denna olika behandling
åstadkommes, är motsatsen till en enhetlig lönereglering. Ån
mera bristfälligt ter sig resultatet, om jämförelsen utsträckes till statens
järnvägars stationsföreståndare. Enligt vad utskottet under hand erfarit,
har också från sistnämnda verks sida uttryckligt meddelats, att en på
dylikt sätt sönderbruten klassificering komme att medföra krav på en omedelbart
genomförd ny sådan, utan avvaktan på den tidigare angivna
önskvärda förutsättningen att »för bedömandet av stationernas inbördes
ställning kunde läggas trafikfaktorerna för en tidsperiod, under vilken
mera normala förhållanden kunde anses hava varit rådande».
Men det är icke blott i förhållande till stationsföreståndarne inom
övriga verk, som en underlåten klassifikation vid postverket skapar
ojämnhet och orättvisa. Åven de skillda befattningshavarne emellan inom
samma verk uppstår uppenbar oreda. Så komma exempelvis att
bland postmästare i l:sta klassen ingå föreståndare, om vilka generalpoststyrelsens
egen poängberäkning vitsordar, att'' dem icke åligger på
långt när så mycket och så ansvarsfullt arbete, som fallet är med
åtskilliga i till 2:dra klassen hörande postmästare. Samma förhållande
gäller också vid fördelningen mellan 2:dra och 3:e och i än högre grad
mellan 3:e och 4:e löneklasserna. Då de nya lönerna börja utfalla, tillkomma
de icke befattningshavarne i proportion till utfört arbete och
åvilande ansvar, utan beroende på hur man verkställde en uppdelning
av stationerna på en tid, då förhållandena, på grund av senare förskjutningar
på många punkter voro alldeles ojämförbara med de nuvarande.
Mot lönenämndens klassificeringsförslag anmärkes i propositionen, att
det av nämnden själv betecknats såsom »provisoriskt». Utskottet kan
icke däri finna anledning att icke godtaga detsamma för en tid framåt,
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
11
under vilken såväl frågan om överkvalificerad arbetskraft inom postverket
i dess helhet som även spörsmålet om en för kommunikationsverken
gemensam omklassificering av stationerna utredes och beslutas. I olikhet
med den av Kungl. Maj:t förordade anordningen föregriper nämligen
denna provisoriska klassificering icke en definitiv sådan. Den inför omedelbart
större rättvisa de jämnställda befattningshavarne inom kommunikationsverken
emellan. Den ansluter sig, sakligt och formellt, till det
beslut rörande kommunikationsverkens lönereglering som föregående års
riksdag fattade. Och dess antagande underlättar de påbegynta utredningarna
av lönereformer för statstjänare i allmänhet, som under innevarande
år blivit igångsatta.
Utskottet finner sig alltså böra biträda det yrkande, som blivit framställt
i motionerna I: 270 och II: 373.
Vad angår det av herr Julin i motion nr 294 framställda yrkandet,
— att tjänsteman, som under i propositionen angivna förut sättningar,
förordnas att bestrida viss postmästaretjänst, skulle äga uppbära på angivet
sätt utgående avlöning och tillgodoföras viss tjänstårsberäkning —
så har detsamma i händelse av bifall till denna utskottets hemställan,
därmed upphört att äga betydelse och behöver alltså icke föranleda särskilt
yttrande från utskottets sida.
Att, på sätt herr Julin vidare föreslagit, riksdagen skulle meddela
direktiv rörande den lämpliga formen för verkställandet av den utredningrörande
en definitiv omklassificering av bland annat postkontoren, som
i propositionen förebådats, har utskottet icke funnit vara av förhållandena
påkallat.
Beträffande härefter telegrafverket nödvändiggör, såsom av departementschefen
framhållits, uppbördsprovisionens borttagande att jämväl
klassificeringen av telegrafstationerna genomföres redan från tiden för
reglementets ikraftträdande.
Det framlagda klassificeringsförslaget, vilket underkastats eu ingående
granskning inom lönenämnden, har icke givit utskottet anledning till
erinran. Utskottet anser sig emellertid böra erinra, att detsamma endast
är provisoriskt och att jämväl frågan om en definitiv omklassificering
av telegrafstationerna är avsedd att underkastas ytterligare utredning.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet
hemställa,
I) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition, i vad densamma gäller telegrafverket,
12
4
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
a) godkänna de i statsrådsprotokollet över civilärenden
den 12 mars 1920 angivna grunder för klassificering
av telegrafverkets stationer ävensom vid bifall
härtill besluta, att antalet av följande befattningar vid
telegrafverket skall från och med den 1 juli 1920
utgöra:
telegrafkommissarie av klass IB ................................ 17
» » » 2...................................... 21
b) besluta, att från och med den 1 januari 1921.
antalet avdelningsingenjörer vid telegrafverket skall ökas
till fyra och antalet förste kontrollörer till tjugo;
c) medgiva, att av telegrafverkets medel må till
Norra Sveriges rikstelefonisters vilohemsförening utan
personlig ansvarighet under år 1920 utbetalas ett belopp
av högst 25,000 kronor såsom bidrag till gäldande
av föreningens kostnader för inrättande av ett vilohem;
II) att riksdagen, med bifall till de av herrar
C. G. Ekman samt N. A. Nilsson i Ivabbarp samt
herr B. N. Nilsson i Landeryd m. fl. i ämnet väckta
motionerna, må, med godkännande av ovan angivna
grunder för klassificering av postkontoren besluta, att,
på sätt kommunikationsverkens lönenämnds betänkande
den 28 januari 1920 angiver, antalet av följande befattningar
vid postverket skall från och med den 1
juli 1920 utgöra:
postmästare av klass 1................................................... 18
» » » 2................................................... 30;
III) att herr T. Julins i ämnet väckta motion icke
må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 maj 1920.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZEL1US.
StatsutsJcottets utlåtande Nr 165.
13
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. 11. Kvarnzelius, N. A. Nilsson, H. F. Lamm,
H. M. Bäckström, J. L. Widell, C. G. Ekman, E. A. Hallin, J. Jeansson, C. I. Asplund,
C. P. V. Nilsson, J. Nilsson i Malmö och P. M. Olsson samt
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund i Brattfors, J.
Jönsson i Revinge, P. Nilsson i Bonarp, 0. Il:son Waldén, P. B. Nilsson i Landeryd,
W. Bäckström, C. B. Jansson i Falun, J. Erlansson, A. J. Andersson i Gävle, 0. Nilsson
i Örebro och A. Mossberg.
Reservation:
av herrar H. F. Lamm, J. Jeansson, C. J. Asplund, J. Nilsson
i Malmö, P. M. Olsson, A. Anderson i Råstock, P. Nilsson i Bonarp,
C. R. Jansson i Falun, A. J. Andersson i Gävle och 0. Nilsson i Örebro,
vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Såsom — — — — tilläggsarvode).
Enligt det av lönenämnden för post- och telegrafverket nu uppgjorda,
såsom provisoriskt betecknade omklassificeringsförslaget skulle
ett avsevärt antal postkontor komma att nedflyttas till lägre klass än
den, vari de för närvarande äro placerade. Så skulle exempelvis nedflyttas
25 postkontor från den nuvarande klass 2 B till klass 3 samt 70
, postkontor från klass 3 till klass 4, och den sålunda föreslagna omklassificeringen
skulle tillämpas icke allenast å själva postkontoren
och föreståndarebefattningarna därstädes utan även å de nuvarande innehavarna
av dessa befattningar, vilka således, därest de önskade övergå
å den nya lönestaten, skulle komma att vidkännas eu sänkning i tjänsteställning.
I de fall då omklassificeringen kunde komma att medföra
direkt minskning av den avlöning, som efter nuvarande grunder utgår
till vederbörande befattningshavare, skulle dock personlig gottgörelse
utgå härför.
På i propositionen anförda skäl har emellertid departementschefen
funnit att med den sålunda föreslagna provisoriska omklassificeringen
borde tillsvidare anstå. I syfte att underlätta genomförandet av de
sänkningar, som ifråga om postkontorens ställning i åtskilliga fall syntes
påkallad, skulle dock tillsvidare ledigblivna postmästarebefattningar tillsättas
endast på förordnande.
I avseende å det sålunda av lönenämnden uppgjorda provisoriska
omklassificeringsförslaget, vilket departementschefen icke ansett sig kunna
biträda, men vartill vissa motionärer uttalat sin anslutning, vill utskottet
till en början framhålla, att ett genomförande av detsamma komme att
medföra att vissa befattningshavare, som utnämnts till och erhållit konstitu
-
14
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
torial såsom postmästare av viss klass, vid genomförande av den nya
löneregleringen icke skulle komma i åtnjutande av löneförmåner i den
lönegrad, vartill deras befattningar hänförts. Ett sådant förfarande torde
icke stå i överensstämmelse med den praxis, som hittills tillämpats i en
del likartade fall. Vid ikraftträdandet av 1910 års lönestater för postverket
fingo sålunda de dåvarande innehavarna av postmästarebefattningar,
vilka sänktes till lägre klass, kvarstå i förutvarande klass. Och i sammanhang
med 1918 års tillfälliga lönereglering för kommunikationsverken erhöll
ett dylikt ärende en liknande utgång. För vissa befattningshavare vid
postkontoren, nämligen brevbärarförmännen och värdebrevbärarna, vilka
man tidigare, i saknad av en mellangrad mellan å ena sidan postiljon
och å andra sidan förste postiljon, hänfört till den senare gruppen,
infördes då en dylik mellangrad, varvid emellertid föreskrevs att de
värdebrevbärare och brevbärareförmän, som dittills i lönehänseende räknats
såsom förste postiljoner, skulle lämnas oberörda av förändringen,
och i detta förhållande har icke nu vid den definitiva löneregleringen
ifrågasatts någon ändring. Jämväl från statens järnvägar föreligger
exempel på liknande praxis. Den nya klassificering av järnvägsstationerna,
som år 1916 vann Kungl. Maj:ts godkännande, medförde nedflyttning
i lönehänseende av vissa stationsföreståndarbefattningar. De
sålunda beslutade förändringarna hava emellertid icke ansetts kunna
genomföras annat än successivt i mån av nuvarande befattningshavarnas’''
avgång, och genom den nya löneregleringens genomförande torde därför eu
del av dessa befattningshavare komma i eu högre löneklass än den,
vartill deras befattningar rätteligen äro att hänföra. Så torde exempelvis
å två stationer, som enligt 1916 års klassificeringsplan skola besättas
med stationsinspektorer av klass 3 (med lön enligt 12:e lönegraden),
nuvarande föreståndarna komma att bibehållas vid sin ställning såsom
stationsinspektorer av klass 2 (med lön efter 14:e lönegraden). Liknande
är förhållandet med ett flertal stationsinspektorer av klass 4 A, som,
ehuru de av dem innehavda föreståndarbefattningarna sänkts till stationsmästartjänster
av klass 5 (med lön enligt 9:e lönegraden), dock torde
komma att jämväl framdeles erhålla lön efter ll:e lönegraden.
Denna i praxis tillämpade grundsats, att vid omreglering av en
tjänst hänsyn bör tagas till tjänstens innehavare, har även fått sin utformning
i det nya avlöningsreglementet för kommunikationsverken. Enligt
§ 14 av samma reglemente gäller nämligen, att, därest befattning
nedflyttas till lägre lönegrad, skall den, som då innehar tjänsten, äga
uppbära lön i den lönegrad, befattningen förut tillhörde, intill dess han
avgår. Motsvarande stadgande återfinnes jämväl i postverkets nu gällande
avlöningsreglemente.
Statsutskottets utlåtande Nr 1G~>,
15
Enligt utskottets mening kan därför på goda grunder ifrågasättas,
huruvida det kan anses befogat att låta en nedflyttning av postmästarbefattningarna,
låt vara i och för sig av behovet påkallad, drabba de
nuvarande befattningshavarna.
Uppmärksammas må emellertid vidare, att förevarande fråga redan
varit föremål för riksdagens prövning. Då 1919 års riksdag i sammanhang
med fastställandet av antalet utav vissa högre befattningar vid
postverket bestämde, att postmästarna av klass 1 och 2 skulle från och
med den 1 juli 1920 bibehållas vid oförändrat antal (dock med den
jämkning, som föranleddes av införandet av överpostmästargraden), torde
riksdagen hava avsett, att denna fråga härigenom skulle provisoriskt
ordnas för den närmaste tiden av löneregleringens tillämpning, i avvaktan
på att förslag till en definitiv, för post- och telegrafverken samt statens
järnvägar gemensam klassificeringsplan kunde framläggas. Åven om
det därvid icke ansågs uteslutet, att detta definitiva förslag skulle kunna
föreläggas redan innevarande års riksdag, torde det icke hava avsetts
att beslut om nya provisoriska bestämmelser nödvändigt skulle erfordras
redan vid 1920 års riksdag. De postmästare, om vilkas omklassificering
nu är fråga, måste alltså anses hava haft all anledning förvänta, att
1919 års riksdags i ämnet fattade beslut innefattade de grunder, varigenom
deras tjänsteställning vid övergången till den nya staten reglerades.
Då således enligt utskottets mening ifrågavarande för postkontoren
utarbetade omklassificeringsplan icke utan åsidosättande av rättvisa
och billighet kan tillämpas på de nuvarande befattningshavarna,
har utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka de motionsvis gjorda framställningarna
härom, utan delar utskottet i förevarande hänseende den
av departementschefen uttalade uppfattningen, att förevarande klassificeringsfråga
bör underkastas förnyad utredning, därvid ledigblivna postmästarbefattningar
böra tillsättas endast på förordnande.
Vad angår det av herr Julin i dennes i ämnet väckta motion framställda
yrkandet om full avlöning för posttjänsteman vid förordnande å
högre tjänst, får utskottet erinra, att Kungl. Maj:t jämlikt 40 § i det
nya avlöningsreglementet för kommunikationsverken äger att själv i
detta hänseende fatta beslut. Därest därför Kungl. Maj:t med hänsyn
till de uppgifter, som åvila vederbörande t. f. befattningshavare och den
placering, som befattningen på grund härav kan komma att erhålla vid
den framtida omklassificeringen, finner löneförmånerna böra bestämmas
till vad som skulle utgått för fall att tjänsten varit besatt med ordinarie
innehavare, torde hinder härför icke föreligga. Huruvida, såsom niotio
-
16
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
nären därjämte föreslagit, tjänsteman, som erhåller dylikt förordnande
å högre befattning än sin egen ordinarie tjänst, skall äga rätt till tjänstårsberäkning,
torde icke för närvarande behöva avgöras, utan synes denna
fråga lämpligen böra prövas i samband med de övergångsbestämmelser,
som kunna föranledas av en blivande definitiv klassificering.
Att, på sätt herr Julin vidare föreslagit, riksdagen skulle meddela
direktiv rörande den lämpliga formen för verkställandet av den utredning
angående en definitiv omklassificering av bland annat postkontoren, som
i propositionen förebådats, har utskottet icke funnit vara av förhållandena
påkallat.
Beträffande härefter telegrafverket nödvändiggör, såsom av departementschefen
framhållits, uppbördsprovisionens borttagande, att klassificeringen
av telegrafstationerna genomföres redan från tiden från reglementets
ikraftträdande. Då den nu framlagda planen härför innebär en
ökning av antalet telegrafstationer i de högre klasserna, har dess genomförande
icke mött samma svårigheter som i fråga om postverket.
Det framlagda klassificeringsförslaget, vilket underkastats en ingående
granskning inom lönenämnden, har icke givit utskottet anledning till
erinran. Utskottet anser sig emellertid böra framhålla, att detsamma endast
är provisoriskt och att jämväl frågan om en definitiv omklassificering
av telegrafstationerna är avsedd att underkastas ytterligare utredning.
Jämväl i de övriga delar, i vilka propositionen varit hänvisad till
statsutskottet för förberedande behandling, har utskottet ansett sig böra
tillstyrka densamma.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet
hemställa,
I) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition, i vad densamma hänvisats till
statsutskottet, och med avslag å de av herrar C. Gr.
Ekman samt N. A. Nilsson i Kabbarp och herr B. N.
Nilsson i Landeryd m. fl. i ämnet väckta motionerna, må
a) godkänna — — —--21;
b) besluta — — — — — tjugo;
c) medgiva — — — — — vilohem;
II) att herr T. Julius i ämnet väckta motion må
anses besvarad genom vad här ovan anförts.»
Stockholm, K. L. Beckmans boktr., 1920.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1920:350 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående klassificering av postkontoren och telegrafverkets stationer. s. 1 i texten