Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående klassificering av postkontoren och telegrafverkets stationer jämte i ämnet väckta motioner.

1920-05-28 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1920:165, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående klassificering av postkontoren och telegrafverkets stationer jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

1

Nr 165.

Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1920 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

klassificering av postkontoren och telegrafverkets

stationer jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

Uti en till riksdagen den 12 mars 1920 avlåten proposition nr 243

har Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bifogat utdrag av

statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag föreslagit riksdagen

dels godkänna de i statsrådsprotokollet angivna grunder för klassificering

av telegrafverkets stationer ävensom vid bifall härtill besluta,

att antalet av följande befattningar vid telegrafverket skall från och med

den 1 juli 1920 utgöra:

telegrafkommissarie av klass IB................................. 17

x> » » 2 .................................. 21

dels besluta, att från och med den 1 januari 1921 antalet avdelningsingenjörer

vid telegrafverket skall ökas till fyra och antalet förste

kontrollörer till tjugo;

dels medgiva, att ur telegrafverkets tjänst avgången person, vilken

innehaft med pensionsrätt icke förenad befattning och som befinnes vara

i behov av understöd, må av telegrafstyrelsen tilldelas årligt understöd

med lämpligt belopp, icke överstigande vad som motsvarar två tredjedelar

av den årsinkomst, han senast åtnjutit från telegrafverket, att utgå

av nämnda verks medel, dock att dylikt understöd, där ej särskilda omständigheter

föranleda undantag, må tilldelas allenast den, vars tjänstetid

uppgår till minst 25 år, däri inberäknad den tid vederbörande före

antagandet i telegrafverkets tjänst kan hava innehaft anställning vid

enskilt telefonnät, som övertagits av telegrafverket, eller såsom föreståndare

för eller biträde vid sådan växelstation inom rikstelefonnätet, vars

betjäning antages av vederbörande abonnenter;

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 sand. 68 hetjt. (Nr 165.) 1612 20 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

Klassificeringen

av postmästare

och

telegraflrommissarler.

dels ock medgiva, att av telegrafverkets medel må till Norra Sveriges

rikstelefonisters vilohemsförening utan personlig ansvarighet under år

1920 utbetalas ett belopp av högst 25,000 kronor såsom bidrag till

gäldande av föreningens kostnader för inrättande av ett vilohem.

Förevarande proposition har hänvisats, i vad den avser medgivande

för telegrafstyrelsen att tilldela ur telegrafverkets tjänst avgången person

årligt understöd, till bankoutskottet och i övrigt till statsutskottet.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet.

I anledning av förevarande proposition har uti två likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren (nr 270) av herrar C.

G. Ekman och N. A. Nilsson i Kabbarp samt den andra (nr 373) inom

andra kammaren av herr B. Nilsson i Landeryd m. fl., hemställts, att

riksdagen måtte, med godkännande av de grunder som beträffande

postanstalternas klassificering utvecklats i kommunikationsverkens lönenämnds

utlåtande den 28 januari 1920, besluta, att antalet av följande

befattningar vid postverket skall från och med den 1 juli 1920 utgöra:

postmästare av klass 1 18

» » » 2 30.

Vidare har herr T. Julin uti eu inom första kammaren väckt motion

(nr 294) hemställt, att riksdagen ville som sin mening uttala, att den

i statsrådsprotokollet av den 12 mars 1920 omnämnda utredning för

klassificering av postkontoren icke bör överlämnas till kommunikationsverkens

lonenämnd utan bör handläggas i samband med den i samma

protokoll omförmälda undersökningen om förekomsten av överkvalificerad

arbetskraft i postverket, och

att riksdagen måtte besluta, att tjänsteman i postverket, som i anledning

därav, att under fortgången av förenämnda utredningar postmästartjänst

icke definitivt tillsättes, allenast förordnas att tillsvidare

bestrida högre tjänst än sin egen, skall, för den tid förordnandet av

honom bestrides, äga uppbära avlöning och äga rätt till tjänstårsberäkning,

som om han vore konstituerad å den högre tjänsten.

I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sina framställningar

får utskottet hänvisa till motionerna.

Genom den vid 1919 års lagtima riksdag beslutade löneregleringen

för kommunikationsverken inordnades föreståndarna för postkontoren

samt för telegrafverkets och statens järnvägars stationer i likhet med

övriga ordinarie tjänstemän vid ifrågavarande verk i en för de olika

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

3

verken gemensam löneskala. Därvid förutsattes emellertid, att en omklassificering

av såväl postkontoren som telegraf- och järnvägsstationerna

skulle komma till stånd. Något definitivt förslag till denna omklassificering

hade år 1919 icke hunnit utarbetas, men ställdes i utsikt, att

denna fråga beträffande post- och telegrafverken möjligen skulle kunna

underställas innevarande års riksdag.

I avvaktan på detta definitiva förslag träffades provisoriska beslut

rörande det antal stationsföreståndare inom vissa högre lönegrader som

i och med det nya lönereglementets ikraftträdande den 1 juli 1920 skulle

förefinnas inom respektive verk. Härvid gjordes för postverkets och

statens järnvägars del ingen ändring i rådande förhållanden. Beträffande

telegrafverket åter företogs en mindre omklassificering, som innebar

uppflyttning i högre lönegrad av vissa telegrafkommissarier.

Jämlikt Kungl. Maj-.ts befallning hava sedermera på hösten 1919

generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen var för sig inkommit med förslag

till de ändringar i fråga om klassificeringen av postkontoren respektive

telegrafstationerna, som kunde föranledas av den nya löneregleringen.

över dessa förslag har kommunikationsverkens lönenämnd den 28

januari 1920 avgivit utlåtande, varefter generalpoststyrelsen i skrivelse

den 10 februari 1920 yttrat sig i anledning av lönenämndens utlåtande.

Vad statens järnvägar beträffar hava de nu tillämpade grunderna

för klassificering av järnvägsstationerna av järnvägsstyrelsen befunnits

riktiga och tillfyllestgörande. Det har därför icke ansetts av behovet

påkallat att för statens järnvägars del upptaga klassificeringsfrågan i

dess helhet till behandling, förrän till grund för bedömandet av stationernas

inbördes ställning kunde läggas trafikfaktorerna för en tidsperiod,

under vilken mera normala förhållanden kunde anses hava varit rådande.

Oaktat sålunda frågan om klassificeringsgrunderna för statens järnvägars

stationer icke ansetts aktuell, har lönenämnden dock, med hänsyn till

nämndens uppgift att även på detta område söka åstadkomma likställighet

de olika kommunikationsverken emellan, ansett sig vid bedömandet

av klassificeringsförslagen för post- och telegrafverken böra taga vederbörlig

hänsyn jämväl till den bestämda klassificeringen vid statens järnvägar.

De manliga postmästarna äro enligt hittills gällande lönestat indelade

i sex klasser, varjämte de tre postmästarna av klass 1 A vid postkontoren

Stockholm i, Göteborg 1 och Malmö 1 åtnjuta särskilda tillläggsarvoden.

I sitt yttrande den 31 december 1918 angående vissa organisationsförhållanden

vid postkontoren meddelade kommunikationsverkens löne
-

Postmästarna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Er 165.

kommitté sin avsikt att hänföra de manliga postmästama till fem grader

genom sammanslåendet av befattningarna dels såsom postmästare av

klass 1 A och 1 B och dels såsom postmästare av klass 2 A och 2 B,

i sammanhang varmed en ny grad, överpostmästare, skulle inrättas, vilken

för det närvarande skulle avses för de postmästare i rikets tre största

städer, som nu åtnjuta särskilt tilläggs arvode. Kommitténs löneregleringsförslag

och den nya löneregleringen för kommunikationsverken är

också i denna del av berörda innebörd.

Vid 1919 års lagtima riksdag fattades i enlighet med grunderna

för genomförandet av kommunikationsverkens lönereglering beshit rörande

antalet överpostmästare samt postmästare av klass 1 och 2 från och med

den 1 juli 1920. (Antalet befattningshavare inom klasserna 3 och 4

bestämmes av Kungl. Maj:t ensam.) Innebörden av detta riksdagens

beslut framgår av nedanstående sammanställning:

Enligt 1919 års stat.1)

Postmästare

av

klass 1 A ........

....... 11''

3>

» 1 B ........

....... 23

Postmästare

av

klass 2 A ........

....... 15

» >

3>

» 2 B ........

....... 28

Enligt beslut av 1919 års lagtima riksdag.

Överpostmästare ................................ 3

Postmästare av klass 1 .................... 31

Postmästare av klass 2 ..................... 43

Såsom ovan nämnts, har generalpoststyrelsen hösten 1919 inkommit

med förslag till omklassificering av postkontoren. På grundval av detta

förslag, vilket underkastades omarbetning inom lönenämnden, framlade

nämnden en detaljerad plan till provisorisk klassindelning av postmästarna,

avsedd att träda i kraft den 1 juli 1920 och att tillämpas jämväl å de

nuvarande befattningshavarna.

Skiljaktighetema mellan de sålunda uppgjorda båda förslagen framgå

av nedanstående tabell, som därjämte utvisar det antal befattningar inom

de högsta klasserna, som fastställdes av 1919 års lagtima riksdag.

enligt beslut av

enligt generalpost-

enligt nämndens

1919 års riksdag2)

styrelsens förslag

förslag

överpostmästarklassen ...

3

9

3

klass 1 ..............................

31

34

18

» 2 ..............................

43

50

30

» 3 ..............................

—

88

42

» 4...........................

...... —

75

163

S:ma 256

256

'') Att tillämpas före nya löneregleringens ikraftträdande den 1 juli 1920.

a) Att provisoriskt gälla från ock med den 1 juli 1920. Beträffande antalet postmästare

av klasserna 3 och 4 äger Kungl. Maj:t ensam besluta.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 165. 5

Det av lönenämnden framlagda förslaget, som beträffande överpostmästarklassen

och klasserna 1 och 2 för att kunna antagas påkallade

riksdagens prövning, fann emellertid departementschefen sig icke kunna

biträda, utan ansåg han på anförda skäl det vara riktigast, att postverkets

klassificeringsfråga underkastades förnyad utredning, innan förslag

i ämuet underställdes riksdagen. Den sålunda ifrågasatta utredningen

borde med det snaraste igångsättas och kunde lämpligen anförtros åt

lönenämnden. Därvid borde emellertid klarhet jämväl vinnas i den av

lönenämnden väckta frågan, huruvida över huvud överkvalificerad arbetskraft

i någon större utsträckning för närvarande användes vid postverket,

varför jämväl en utredning i sistnämnda ämne borde verkställas.

För att underlätta genomförandet av de förändringar i fråga om

postkontorens indelning, vartill en blivande utredning kunde giva anledning,

syntes lämpligt, att föreståndarbefattningar vid inträffande vakanser

tills vidare tillsattes allenast på förordnande. En dylik princip hade

redan förut tillämpats vid statens järnvägar.

Att postmästarnas klassificeringsfråga det oaktat nu föreligger till

riksdagens prövning, beror på att lönenämndens i ämnet framställda förslag

upptagits av vissa motionärer, som hemställt att detsamma måtte

till sina grunder av riksdagen godkännas.

De manliga föreståndarna för telegrafverkets stationer utgöras

enligt hittills gällande avlöningsreglemente av dels telefon- och telegrafdirektörer,

de sistnämnda av två grader, dels ock telegrafkommissarier

av fyra lönegrader. Enligt det nya avlöningsreglementet hava de två

graderna telegrafdirektörer sammanslagits till en grad samt den högsta

kommissariegraden uppdelats i två grader. Om man bortser från telefon-

och telegrafdirektörerna, vilka intaga en särskild ställning, komma

sålunda de övriga manliga stationsföreståndarna på den nya lönestaten

att utgöra fem klasser, benämnda telegrafkommissarie av klass 1 A respektive

klass 1 B, klass 2, klass 3 och klass 4. Av kvinnliga stationsföreståndarbefattningar

finnas enligt nu gällande avlöningsreglemente tre

grader, eller kommissarie av 5:e, respektive 6:e och 7:e lönegraderna,

under det att i det nya reglementet upptagas allenast två dylika befattningar,

telegrafkommissarier av klass 5 och klass 6.

Innehållet av 1919 års riksdags beslut rörande antalet av vissa av

ifrågavarande befattningar vid telegrafverket från och med den 1 juli

1920 framgår av följande sammanställning:

Telegraf
kommissa
rierna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

Enligt 1919 års stat. *) Enligt beslut vid 1919 års lagtima riksdag.

Telefondirektör................................. 2 Telefondirektör ................................. 2

Telegrafdirektör av l:a lönegraden 11 Telegrafdirektör................................. 4

» » 2:a » o)

„ , . . „ ... _ „ ITelegrafkommissarie av kl. 1A......... 5

Telegrafkommissarie av l:a lonegr. 16 t » » kl 1B 11

» » 2:a »16 » » kl. 2............ 16

För telegrafverkets del har nu inom telegrafstyrelsen utarbetats ett

nytt klassificeringsförslag för telegrafstationerna. Detta har emellertid

underkastats en revision inom lönenämnden. Skiljaktigheterna mellan

de båda sålunda uppgjorda förslagen framgår av nedanstående tabell,

som jämväl utvisar det av 1919 års lagtima riksdag beslutade antalet

telegrafkommissarier inom de motsvarande klasser, rörande vilka det tillkommer

riksdagen att uti ifrågavarande hänseende besluta.

klass

1A ............

enligt beslut av

1919 års riksdag* 2)

........................ 5

enligt telegraf- styrelsens förslag

5

enligt nämndens

förslag

5

»

IB ............

........................ 11

24

17

»

2.................

........................ 16

28

21

3..................

....................... .

11

15

4..................

—

2

12

»

5..................

........................ .

48

39

y>

6..................

...................... —

29

38

S:ma —

147

147 stationer.

Vid prövningen av dessa förslag har departementschefen ansett sig

böra tillstyrka, att den av nämnden uppgjorda planen lägges till grund

för en klassificering av telegrafstationerna, därvid han dock i likhet med

lönenämnden utgått från att en i enlighet härmed genomförd reglering

icke kan betraktas såsom annat än en provisorisk åtgärd.

I enlighet härmed har Kungl. Maj:t nu föreslagit riksdagen att med

ändring av sitt år 1919 i detta hänseende fattade beslut fastställa antalet

telegrafkommissarier inom klass 1 B till 17 och klass 2 till 21.

Rörande antalet befattningshavare inom klasserna 3—6 äger Kungl.

Maj:t själv besluta.

b Att tillämpas före den 1 juli 1920.

2) Att gälla provisoriskt från och med den 1 juli 1920. Beträffande antalet

telegrafkommissarier av klasserna 3—6 äger Kungl. Maj:t ensam besluta.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

7

I övriga till statsutskottet hänvisade delar innefattar propositionen

förslag om inrättande av ytterligare dels en avdelningsingenjör, avsedd

att bliva föreståndare för kabelblocksarbetena vid stadsnätet i Göteborg,

dels ock en förste kontrollör för Stockholmstelefons huvudstation.

Därjämte har Kungl. Maj:t underställt riksdagens prövning frågan

om beredande av medel för inköp av tomt, avsedd för ytterligare ett

vilohem för telefonister.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, innebär det nya avlöningsreglementet

för kommunikationsverken, som träder i tillämpning

den 1 juli innevarande år, att det antal klasser, vari postmästarna för

närvarande äro uppdelade, skola minskas från nuvarande 6 (1 A, 1 B,

2 A, 2 B, 3 och 4) till 4 genom sammanslåendet av befattningarna dels

såsom postmästare av klass 1 A och 1 B till en ny klass 1 och dels

såsom postmästare av klass 2 A och 2 B till klass 2 (i sammanhang

varmed en ny grad såsom överpostmästare skulle inrättas för de tre postmästare

av klass 1 A som för närvarande åtnjuta särskilt tilläggsarvode).

Enligt det av lönenämnden för post- och telegrafverket nu uppgjorda,

såsom provisoriskt betecknade omklassificeringsförslaget skulle

ett antal postkontor komma att flyttas till annan klass än den, vari de

för närvarande äro placerade. Så skulle exempelvis 25 postkontor flyttas

från den nuvarande klass 2 B till klass 3 samt 70 postkontor från klass

3 till klass 4. Den sålunda föreslagna omklassificeringen skulle tillämpas

icke allenast å själva postkontoren och föreståndarebefattningarna därstädes

utan även å de nuvarande innehavarna av dessa befattningar,

vilka således, därest de önskade övergå å den nya lönestaten, skulle

komma att vidkännas en motsvarande förändring i tjänsteställning. I

de fall då omklassificeringen kunde komma att medföra direkt minskning

av den avlöning, som efter nuvarande grunder utgår till vederbörande

befattningshavare, skulle dock personlig gottgörelse utgå härför.

På i propositionen anförda skäl har emellertid departementschefen

ansett, att med den sålunda föreslagna provisoriska omklassificeringen

borde tillsvidare anstå. I syfte att underlätta genomförandet av de

sänkningar, som ifråga om postkontorens ställning i åtskilliga fall syntes

påkallad, skulle dock tillsvidare ledigblivna postmästarebefattningar tillsättas

endast på förordnande.

I avseende å det sålunda av lönenämnden uppgjorda provisoriska

omklassificeringsförslaget, som departementschefen icke ansett sig kunna

biträda, men vartill vissa motionärer uttalat sin anslutning, vill utskottet

till en början framhålla, att den lönereglering, som år 1919 genom
-

Proposltionens

Innehåll

1 övrigt.

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

fördes för de fyra kommunikationsverken, uttryckligen avsåg att bringa

enhetlighet mellan befattningshavarne vid dessa verk. Därav följde

givetvis att, om det vid jämförelse mellan i arbete och ansvar likställda

befattningshavares löneförmåner visade sig, att en viss grupp befann sig

i en i förhållande till övriga grupper omotiverat gynnad ställning, en

därav betingad omplacering dem emellan bleve nödvändig. I samma

män som samtliga befattningshavare inrangerades i en gemensam, fortlöpande

löneplan, skulle underlåtenhet att genomföra en sådan omplacering

inverka förryckande på hela löneplanen samt medföra, att vederbörande

verk bleve tvingat att till ett större eller mindre antal tjänstemän

utbetala löner, som till storleken bestämdes, icke av arbetets kvalité

eller därmed förbundet ansvar, utan enbart med hänsyn till en tidigare,

inom någotdera av de sammanförda verken uppgjord placering

av de ifrågavarande befattningarna.

Vid tidigare löneregleringar har ett dylikt betraktelsesätt, icke ens

då det gällt att reglera enbart med aktgivaude på förhållandena inom

ett och samma verk, kunnat av riksdagen godtagas. Ån mindre måste

det enligt utskottets mening finnas antagligt, då, såsom i detta fall är

händelsen, ett flertal stora verk skola samtidigt löneregleras efter samfällda

principer. Om därvid iakttages, att den befattningshavare, som

vid omregleringen innehar tjänst, vilken tarvar nedflyttning, personligen

hålles skadeslös mot inkomstminskning, synas ytterligare anspråk från

befattningshavarnas sida gent emot staten icke med skäl kunna göras

gällande vare sig ur billighetens eller den formella rättens synpunkt.

Ett annat förfarande skulle också antingen omöjliggöra all enhetlig lönereglering

eller också föranleda statsutgifter i betydande omfattning utan

däremot svarande vederlag.

I det förslag till lönereglering för bland andra verk även postverket,

som kommunikationsverkens lönekommitté år 1919 framlade, framhöll

kommittén uttryckligen, att då ersättningen till postmästarne för postsparbanksgöromål

m. fl. enligt förslaget bortfölle, det kunde inträffa, att

löneminskning för vissa av dessa befattningshavare uppstode. Så yttrade

kommittén sid. 79 i betänkandet, att »i några enstaka fall torde

dock ett personligt lönetillägg för postmästare, vars avlöning å den nya

staten komme att understiga hans sammanlagda inkomst i tjänsten, under

år 1919 bliva erforderligt». Och kommittén tilläde, att i dylikt fall

»lärer bestämmelse därom böra inflyta i de övergångsbestämmelser, som

enligt kommitténs förslag skola utfärdas av Kungl. Maj:t».

Proposition nr 391 vid 1919 års riksdag, i vilken nämnda förslag

förelädes riksdagen, redogjorde för denna kommitténs ståndpunkt (se sid.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 165. * 9

53). Föredragande departementschefen uttalade jämväl sin anslutning

till vad kommittén därutinnan anfört, och riksdagen lämnade vad i detta

avseende omförmäldes utan erinran.

I de övergångsbestämmelser, Kungl. Maj:t den 16 april 1920 på

förslag av kommunikationsverkens lönenämnd fastställt för tjänstemän

vid postverket, vilka övergå på den nya lönestaten, äro också stadgande!!

intagna, som tillförsäkra bland andra postmästare ersättning för eventuell

inkomstminskning. Dessa stadganden äro därtill, vid jämförelse med

ett flertal i liknande fall tidigare av riksdagen beslutade, så tillvida för

postmästare särskilt förmånliga, som däri stadgas rätt för sistnämnda

befattningshavare att uppbära gottgörelse, beräknad enligt under senaste

året, 1919, uppburen ersättning, medan eljes i regel föreskrivits, att gottgörelse

till befattningshavare för upphävd sportelrätt skulle grundas på

och motsvara vad som uppburits enligt ett femårigt medeltal.

Vid sådant förhållande finner sig utskottet icke kunna dela de av

departementschefen uttalade betänkligheterna mot ett godkännande av

kommunikationsverkens lönenämnds förslag till klassificering av postkontoren.

Detta kan så mycket mindre vara fallet, som den utväg till

frågans lösning, departementschefen förordat, nämligen att omklassificeringen

av postkontoren skall tills vidare anstå, vid en närmare prövningvisat

sig innebära i olika avseenden uppenbara ojämnheter och orättvisor

och dessutom vara ägnad att framkalla konsekvenser, eventuellt sträckande

sig över hela den ännu ej tillämpade löneregleringen.

Emot ett godkännande av Kungl. Maj:ts förslag kan sålunda först

anmärkas, att det står i tydlig strid mot de förutsättningar, under vilka

såväl lönekommittén framlade som riksdagen godkände 1919 års lönereglering.

I det därom avgivna betänkandet yttrade kommittén (se

sid. 186!), att den i löneplanen verkställda grupperingen av föreståndarne för

postkontoren samt telegrafverkets och statens järnvägars stationer förutsatte,

att en omklassificering av dessa anstalter kommer att ske, vilken jämväl,

fortsatte kommittén, »nödvändiggöres, vad postkontoren beträffar, av

sammanslåendet av vissa postmästargradera. I enlighet härmed föreslog

också departementschefen, att, i sammanhang med löneregleringen, under

avvaktan på omklassificeringen, inga andra förändringar skulle ske, än

att postkontoren sammanfördes till de av kommittén föreslagna och av

riksdagen beslutade antalet grader. Därav framgår otvetydigt, att såväl

Kungl. Maj:t som riksdagen godtog kommitténs mening, att detta sammanförande

nödvändiggjorde en omklassijicering. Men för att denna åter

skulle äga någon mening, måste den givetvis komma till stånd, innan

det nya avlöningsreglementet trädde i kraft. Kommittébetänkandet beBihang

till riksdagens protokoll 1920. 6 sand. 68 käft. (Nr 165.) 101220 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

tecknar också detta vara lika erforderligt för postverket, med hänsyn

till de sammanslagna postmästargraderna, som för telegrafverket, med

hänsyn till uppbördsprovisionens bortfallande. Därav följer, att vad

Kungl. Maj:t i proposition 243 vid 1920 års riksdag föreslår ifråga om

uppskov med omklassificeringen av postkontoren, icke låter sig förena

med det av 1919 års riksdag fattade beslutet om ny lönereglering.

Denna är för postverket och telegrafverket godkänd under tydlig förutsättning

av en av det nya lönereglementets ikraftträdande obunden omklassificering.

Som av propositionen framgår, har Kungl. Maj:t också, vad telegravfverket

angår, upptagit kommittéförslaget till omklassificering utan

förändring, medan däremot postkontoren få kvarstå i sina »sammanförda

grupper». En jämförande prövning av stationsföreståndarnes ställning

vid dessa båda verk visar omedelbart, att vad som med denna olika behandling

åstadkommes, är motsatsen till en enhetlig lönereglering. Ån

mera bristfälligt ter sig resultatet, om jämförelsen utsträckes till statens

järnvägars stationsföreståndare. Enligt vad utskottet under hand erfarit,

har också från sistnämnda verks sida uttryckligt meddelats, att en på

dylikt sätt sönderbruten klassificering komme att medföra krav på en omedelbart

genomförd ny sådan, utan avvaktan på den tidigare angivna

önskvärda förutsättningen att »för bedömandet av stationernas inbördes

ställning kunde läggas trafikfaktorerna för en tidsperiod, under vilken

mera normala förhållanden kunde anses hava varit rådande».

Men det är icke blott i förhållande till stationsföreståndarne inom

övriga verk, som en underlåten klassifikation vid postverket skapar

ojämnhet och orättvisa. Åven de skillda befattningshavarne emellan inom

samma verk uppstår uppenbar oreda. Så komma exempelvis att

bland postmästare i l:sta klassen ingå föreståndare, om vilka generalpoststyrelsens

egen poängberäkning vitsordar, att'' dem icke åligger på

långt när så mycket och så ansvarsfullt arbete, som fallet är med

åtskilliga i till 2:dra klassen hörande postmästare. Samma förhållande

gäller också vid fördelningen mellan 2:dra och 3:e och i än högre grad

mellan 3:e och 4:e löneklasserna. Då de nya lönerna börja utfalla, tillkomma

de icke befattningshavarne i proportion till utfört arbete och

åvilande ansvar, utan beroende på hur man verkställde en uppdelning

av stationerna på en tid, då förhållandena, på grund av senare förskjutningar

på många punkter voro alldeles ojämförbara med de nuvarande.

Mot lönenämndens klassificeringsförslag anmärkes i propositionen, att

det av nämnden själv betecknats såsom »provisoriskt». Utskottet kan

icke däri finna anledning att icke godtaga detsamma för en tid framåt,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

11

under vilken såväl frågan om överkvalificerad arbetskraft inom postverket

i dess helhet som även spörsmålet om en för kommunikationsverken

gemensam omklassificering av stationerna utredes och beslutas. I olikhet

med den av Kungl. Maj:t förordade anordningen föregriper nämligen

denna provisoriska klassificering icke en definitiv sådan. Den inför omedelbart

större rättvisa de jämnställda befattningshavarne inom kommunikationsverken

emellan. Den ansluter sig, sakligt och formellt, till det

beslut rörande kommunikationsverkens lönereglering som föregående års

riksdag fattade. Och dess antagande underlättar de påbegynta utredningarna

av lönereformer för statstjänare i allmänhet, som under innevarande

år blivit igångsatta.

Utskottet finner sig alltså böra biträda det yrkande, som blivit framställt

i motionerna I: 270 och II: 373.

Vad angår det av herr Julin i motion nr 294 framställda yrkandet,

— att tjänsteman, som under i propositionen angivna förut sättningar,

förordnas att bestrida viss postmästaretjänst, skulle äga uppbära på angivet

sätt utgående avlöning och tillgodoföras viss tjänstårsberäkning —

så har detsamma i händelse av bifall till denna utskottets hemställan,

därmed upphört att äga betydelse och behöver alltså icke föranleda särskilt

yttrande från utskottets sida.

Att, på sätt herr Julin vidare föreslagit, riksdagen skulle meddela

direktiv rörande den lämpliga formen för verkställandet av den utredningrörande

en definitiv omklassificering av bland annat postkontoren, som

i propositionen förebådats, har utskottet icke funnit vara av förhållandena

påkallat.

Beträffande härefter telegrafverket nödvändiggör, såsom av departementschefen

framhållits, uppbördsprovisionens borttagande att jämväl

klassificeringen av telegrafstationerna genomföres redan från tiden för

reglementets ikraftträdande.

Det framlagda klassificeringsförslaget, vilket underkastats eu ingående

granskning inom lönenämnden, har icke givit utskottet anledning till

erinran. Utskottet anser sig emellertid böra erinra, att detsamma endast

är provisoriskt och att jämväl frågan om en definitiv omklassificering

av telegrafstationerna är avsedd att underkastas ytterligare utredning.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet

hemställa,

I) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande proposition, i vad densamma gäller telegrafverket,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

4

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

a) godkänna de i statsrådsprotokollet över civilärenden

den 12 mars 1920 angivna grunder för klassificering

av telegrafverkets stationer ävensom vid bifall

härtill besluta, att antalet av följande befattningar vid

telegrafverket skall från och med den 1 juli 1920

utgöra:

telegrafkommissarie av klass IB ................................ 17

» » » 2...................................... 21

b) besluta, att från och med den 1 januari 1921.

antalet avdelningsingenjörer vid telegrafverket skall ökas

till fyra och antalet förste kontrollörer till tjugo;

c) medgiva, att av telegrafverkets medel må till

Norra Sveriges rikstelefonisters vilohemsförening utan

personlig ansvarighet under år 1920 utbetalas ett belopp

av högst 25,000 kronor såsom bidrag till gäldande

av föreningens kostnader för inrättande av ett vilohem;

II) att riksdagen, med bifall till de av herrar

C. G. Ekman samt N. A. Nilsson i Ivabbarp samt

herr B. N. Nilsson i Landeryd m. fl. i ämnet väckta

motionerna, må, med godkännande av ovan angivna

grunder för klassificering av postkontoren besluta, att,

på sätt kommunikationsverkens lönenämnds betänkande

den 28 januari 1920 angiver, antalet av följande befattningar

vid postverket skall från och med den 1

juli 1920 utgöra:

postmästare av klass 1................................................... 18

» » » 2................................................... 30;

III) att herr T. Julins i ämnet väckta motion icke

må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 maj 1920.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZEL1US.

s. 13 Kontrollera mot PDF

StatsutsJcottets utlåtande Nr 165.

13

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. 11. Kvarnzelius, N. A. Nilsson, H. F. Lamm,

H. M. Bäckström, J. L. Widell, C. G. Ekman, E. A. Hallin, J. Jeansson, C. I. Asplund,

C. P. V. Nilsson, J. Nilsson i Malmö och P. M. Olsson samt

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund i Brattfors, J.

Jönsson i Revinge, P. Nilsson i Bonarp, 0. Il:son Waldén, P. B. Nilsson i Landeryd,

W. Bäckström, C. B. Jansson i Falun, J. Erlansson, A. J. Andersson i Gävle, 0. Nilsson

i Örebro och A. Mossberg.

Reservation:

av herrar H. F. Lamm, J. Jeansson, C. J. Asplund, J. Nilsson

i Malmö, P. M. Olsson, A. Anderson i Råstock, P. Nilsson i Bonarp,

C. R. Jansson i Falun, A. J. Andersson i Gävle och 0. Nilsson i Örebro,

vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Såsom — — — — tilläggsarvode).

Enligt det av lönenämnden för post- och telegrafverket nu uppgjorda,

såsom provisoriskt betecknade omklassificeringsförslaget skulle

ett avsevärt antal postkontor komma att nedflyttas till lägre klass än

den, vari de för närvarande äro placerade. Så skulle exempelvis nedflyttas

25 postkontor från den nuvarande klass 2 B till klass 3 samt 70

, postkontor från klass 3 till klass 4, och den sålunda föreslagna omklassificeringen

skulle tillämpas icke allenast å själva postkontoren

och föreståndarebefattningarna därstädes utan även å de nuvarande innehavarna

av dessa befattningar, vilka således, därest de önskade övergå

å den nya lönestaten, skulle komma att vidkännas eu sänkning i tjänsteställning.

I de fall då omklassificeringen kunde komma att medföra

direkt minskning av den avlöning, som efter nuvarande grunder utgår

till vederbörande befattningshavare, skulle dock personlig gottgörelse

utgå härför.

På i propositionen anförda skäl har emellertid departementschefen

funnit att med den sålunda föreslagna provisoriska omklassificeringen

borde tillsvidare anstå. I syfte att underlätta genomförandet av de

sänkningar, som ifråga om postkontorens ställning i åtskilliga fall syntes

påkallad, skulle dock tillsvidare ledigblivna postmästarebefattningar tillsättas

endast på förordnande.

I avseende å det sålunda av lönenämnden uppgjorda provisoriska

omklassificeringsförslaget, vilket departementschefen icke ansett sig kunna

biträda, men vartill vissa motionärer uttalat sin anslutning, vill utskottet

till en början framhålla, att ett genomförande av detsamma komme att

medföra att vissa befattningshavare, som utnämnts till och erhållit konstitu
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

torial såsom postmästare av viss klass, vid genomförande av den nya

löneregleringen icke skulle komma i åtnjutande av löneförmåner i den

lönegrad, vartill deras befattningar hänförts. Ett sådant förfarande torde

icke stå i överensstämmelse med den praxis, som hittills tillämpats i en

del likartade fall. Vid ikraftträdandet av 1910 års lönestater för postverket

fingo sålunda de dåvarande innehavarna av postmästarebefattningar,

vilka sänktes till lägre klass, kvarstå i förutvarande klass. Och i sammanhang

med 1918 års tillfälliga lönereglering för kommunikationsverken erhöll

ett dylikt ärende en liknande utgång. För vissa befattningshavare vid

postkontoren, nämligen brevbärarförmännen och värdebrevbärarna, vilka

man tidigare, i saknad av en mellangrad mellan å ena sidan postiljon

och å andra sidan förste postiljon, hänfört till den senare gruppen,

infördes då en dylik mellangrad, varvid emellertid föreskrevs att de

värdebrevbärare och brevbärareförmän, som dittills i lönehänseende räknats

såsom förste postiljoner, skulle lämnas oberörda av förändringen,

och i detta förhållande har icke nu vid den definitiva löneregleringen

ifrågasatts någon ändring. Jämväl från statens järnvägar föreligger

exempel på liknande praxis. Den nya klassificering av järnvägsstationerna,

som år 1916 vann Kungl. Maj:ts godkännande, medförde nedflyttning

i lönehänseende av vissa stationsföreståndarbefattningar. De

sålunda beslutade förändringarna hava emellertid icke ansetts kunna

genomföras annat än successivt i mån av nuvarande befattningshavarnas’''

avgång, och genom den nya löneregleringens genomförande torde därför eu

del av dessa befattningshavare komma i eu högre löneklass än den,

vartill deras befattningar rätteligen äro att hänföra. Så torde exempelvis

å två stationer, som enligt 1916 års klassificeringsplan skola besättas

med stationsinspektorer av klass 3 (med lön enligt 12:e lönegraden),

nuvarande föreståndarna komma att bibehållas vid sin ställning såsom

stationsinspektorer av klass 2 (med lön efter 14:e lönegraden). Liknande

är förhållandet med ett flertal stationsinspektorer av klass 4 A, som,

ehuru de av dem innehavda föreståndarbefattningarna sänkts till stationsmästartjänster

av klass 5 (med lön enligt 9:e lönegraden), dock torde

komma att jämväl framdeles erhålla lön efter ll:e lönegraden.

Denna i praxis tillämpade grundsats, att vid omreglering av en

tjänst hänsyn bör tagas till tjänstens innehavare, har även fått sin utformning

i det nya avlöningsreglementet för kommunikationsverken. Enligt

§ 14 av samma reglemente gäller nämligen, att, därest befattning

nedflyttas till lägre lönegrad, skall den, som då innehar tjänsten, äga

uppbära lön i den lönegrad, befattningen förut tillhörde, intill dess han

avgår. Motsvarande stadgande återfinnes jämväl i postverkets nu gällande

avlöningsreglemente.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1G~>,

15

Enligt utskottets mening kan därför på goda grunder ifrågasättas,

huruvida det kan anses befogat att låta en nedflyttning av postmästarbefattningarna,

låt vara i och för sig av behovet påkallad, drabba de

nuvarande befattningshavarna.

Uppmärksammas må emellertid vidare, att förevarande fråga redan

varit föremål för riksdagens prövning. Då 1919 års riksdag i sammanhang

med fastställandet av antalet utav vissa högre befattningar vid

postverket bestämde, att postmästarna av klass 1 och 2 skulle från och

med den 1 juli 1920 bibehållas vid oförändrat antal (dock med den

jämkning, som föranleddes av införandet av överpostmästargraden), torde

riksdagen hava avsett, att denna fråga härigenom skulle provisoriskt

ordnas för den närmaste tiden av löneregleringens tillämpning, i avvaktan

på att förslag till en definitiv, för post- och telegrafverken samt statens

järnvägar gemensam klassificeringsplan kunde framläggas. Åven om

det därvid icke ansågs uteslutet, att detta definitiva förslag skulle kunna

föreläggas redan innevarande års riksdag, torde det icke hava avsetts

att beslut om nya provisoriska bestämmelser nödvändigt skulle erfordras

redan vid 1920 års riksdag. De postmästare, om vilkas omklassificering

nu är fråga, måste alltså anses hava haft all anledning förvänta, att

1919 års riksdags i ämnet fattade beslut innefattade de grunder, varigenom

deras tjänsteställning vid övergången till den nya staten reglerades.

Då således enligt utskottets mening ifrågavarande för postkontoren

utarbetade omklassificeringsplan icke utan åsidosättande av rättvisa

och billighet kan tillämpas på de nuvarande befattningshavarna,

har utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka de motionsvis gjorda framställningarna

härom, utan delar utskottet i förevarande hänseende den

av departementschefen uttalade uppfattningen, att förevarande klassificeringsfråga

bör underkastas förnyad utredning, därvid ledigblivna postmästarbefattningar

böra tillsättas endast på förordnande.

Vad angår det av herr Julin i dennes i ämnet väckta motion framställda

yrkandet om full avlöning för posttjänsteman vid förordnande å

högre tjänst, får utskottet erinra, att Kungl. Maj:t jämlikt 40 § i det

nya avlöningsreglementet för kommunikationsverken äger att själv i

detta hänseende fatta beslut. Därest därför Kungl. Maj:t med hänsyn

till de uppgifter, som åvila vederbörande t. f. befattningshavare och den

placering, som befattningen på grund härav kan komma att erhålla vid

den framtida omklassificeringen, finner löneförmånerna böra bestämmas

till vad som skulle utgått för fall att tjänsten varit besatt med ordinarie

innehavare, torde hinder härför icke föreligga. Huruvida, såsom niotio
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 165.

nären därjämte föreslagit, tjänsteman, som erhåller dylikt förordnande

å högre befattning än sin egen ordinarie tjänst, skall äga rätt till tjänstårsberäkning,

torde icke för närvarande behöva avgöras, utan synes denna

fråga lämpligen böra prövas i samband med de övergångsbestämmelser,

som kunna föranledas av en blivande definitiv klassificering.

Att, på sätt herr Julin vidare föreslagit, riksdagen skulle meddela

direktiv rörande den lämpliga formen för verkställandet av den utredning

angående en definitiv omklassificering av bland annat postkontoren, som

i propositionen förebådats, har utskottet icke funnit vara av förhållandena

påkallat.

Beträffande härefter telegrafverket nödvändiggör, såsom av departementschefen

framhållits, uppbördsprovisionens borttagande, att klassificeringen

av telegrafstationerna genomföres redan från tiden från reglementets

ikraftträdande. Då den nu framlagda planen härför innebär en

ökning av antalet telegrafstationer i de högre klasserna, har dess genomförande

icke mött samma svårigheter som i fråga om postverket.

Det framlagda klassificeringsförslaget, vilket underkastats en ingående

granskning inom lönenämnden, har icke givit utskottet anledning till

erinran. Utskottet anser sig emellertid böra framhålla, att detsamma endast

är provisoriskt och att jämväl frågan om en definitiv omklassificering

av telegrafstationerna är avsedd att underkastas ytterligare utredning.

Jämväl i de övriga delar, i vilka propositionen varit hänvisad till

statsutskottet för förberedande behandling, har utskottet ansett sig böra

tillstyrka densamma.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet

hemställa,

I) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande proposition, i vad densamma hänvisats till

statsutskottet, och med avslag å de av herrar C. Gr.

Ekman samt N. A. Nilsson i Kabbarp och herr B. N.

Nilsson i Landeryd m. fl. i ämnet väckta motionerna, må

a) godkänna — — —--21;

b) besluta — — — — — tjugo;

c) medgiva — — — — — vilohem;

II) att herr T. Julius i ämnet väckta motion må

anses besvarad genom vad här ovan anförts.»

Stockholm, K. L. Beckmans boktr., 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:350 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående klassificering av postkontoren och telegrafverkets stationer. s. 1 i texten