Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om vanställande av utredning rörande planmässigt ordnande av regelbunden automobiltrafik å lämpliga sträckor inom landet m. m.

1920-06-01 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1920:185, Utlåtande i anledning av väckt motion om vanställande av utredning rörande planmässigt ordnande av regelbunden automobiltrafik å lämpliga sträckor inom landet m. m.

Dokumentets text

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 185.

Nr 185.

Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1920 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om vanställande av

utredning rörande planmässigt ordnande av regelbunden

automobiltrafik å lämpliga sträckor inom landet m. m.

(4:e avd.)

Uti en inom andra kammaren väckt, till statsutskottet hänvisad

motion (nr 108) har herr S. Lubeck m. fl. hemställt, dels att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om föranstaltande genom vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens försorg av skyndsam utredning rörande

planmässigt ordnande av regelbunden automobiltrafik å lämpliga sträckor

inom landet, i förening med undersökning av ifrågakommande vägsträckors

beskaffenhet jämte anordningar och kostnader för deras försättande

och hållande i erforderligt skick, dels ock att riksdagen för

sålunda angivet ändamål måtte bevilja å tilläggsstat för år 1920 ett

belopp av 20,000 kronor samt å extra stat för år 1921 ett belopp av

50,000 kronor.

I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sin framställning

får utskottet hänvisa till motionen.

Allmänna

förutsättningar

för

regelbunden

automobiltrafik

på

landsbygden.

Beträffande de allmänna förutsättningarna för åstadkommande av

regelbunden automobiltrafik inom vårt land hava motionärerna anfört

följande:

»Under de senaste årtiondena har statens uppmärksamhet direkt och

indirekt varit på ett glädjande sätt inriktad på utvecklandet av landkommunikationerna

— särskilt järnvägarna — i de norrländska bygderna

och i gränstrakterna.

Den senaste tidens utveckling har emellertid fört fram ett nytt

trafikproblem i förgrunden, nämligen automobiltrajiken. Det finnes icke

blott i Norrland utan i alla delar av vårt vidsträckta land väldiga vidder,

som icke under överskådlig tid kunna nås med järnväg på rimligt avstånd.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 185.

19

Det finnes tämligen nära järnvägs- eller sjökommunikation samhällen,

för vilka eu järnvägsförbindelse icke är den ekonomiskt riktiga lösningen.

Aven där sådana framåtgående samhällen och bygder snart nog kunna

tänkas vara i stånd att skaffa sig eu järn vägsanslutning, hava de i avvaktan

härpå all anledning att söka förbättra sina kommunikationer med

enklare medel.

Trafikfrågor av samma natur som »kulturbanorna» i Norrland och

gränstrakterna finnas i mindre skala snart sagt överallt i vårt land. Det

rör sig visserligen om kortare distanser och kan därför sägas gälla

mindre trängande behov, men folktätheten och bördigheten äro i stället

vanligen större, följaktligen också de ekonomiska förutsättningarna för

att vinna åsyftat resultat med förbättrande av kommunikationerna. För

alla dessa trafikbehov innebär automobilväsendets utveckling till allt större

teknisk fulländning en faktor av allra största betydelse.

Därmed är alls icke sagt, att staten skulle direkt taga befattning

med inrättande av regelbundna automobilrouter. Tvärtom torde det som

regel kunna på förhand anses givet, att det i första hand tillkommer

enskilda och kommunerna, i vissa fall möjligen landstingen, att ordna

denna uppgift. Men det är å andra sidan ett synnerligen viktigt allmänt

intresse, att förutsättningarna för regelbunden automobiltrafik bliva enhetligt

undersökta och målmedvetet befrämjade genom statens försorg,

detta icke minst på grund av frågans intima samband med den alltjämt

olösta vägfrägan. — En regelbunden automobiltrafik kräver ovillkorligen

goda och starka, väl underhållna vägbanor och detta åter förutsätter

genomförande utan onödigt dröjsmål av den nyorganisation av vår vägförvaltning,

som varit föremål för många års utredningar och förslag.»

Motionärerna hava vidare erinrat om den pågående utredningen

rörande åstadkommande av maskinell landsvägstrafik i de nordliga länen

och framhålla därefter, hurusom genom järnvägsstyrelsens försorg under

senaste åren iordningställts ett par vägsträckor i Bohuslän (sammanlagt

52 km.) för regelbunden automobiltrafik. I detta hänseende åberopas

en utredning, verkställd utav den av järnvägsstyrelsen anlitade undersökningsförrättaren,

majoren I. Petersson, som bland annat yttrat följande:

»De nya vägar, som skulle användas, äro i allmänhet byggda med

4,5 meters bredd, men då deras vägkanter under en längre tid ej ernå

nog fasthet för att det förstärkningsmateriel å vägbanan, utan vilket denna

icke kan motstå trafikbelastningen, skall kunna anbringas, torde vara

nödvändigt att öka vägarnas bredd till 6 o meter mellan dikeskanterna.

Automobiltrafik

inom

de nordliga

länen och i

Bohuslän.

Vägbanans

förstärkning

och vägunderhållet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 18n.

Trafiktekniska

synpunkter.

De äldre vägsträckor, som äro smalare än 4,5 meter och sålunda måste

breddas, böra också givas 6,0 meters ’ bredd. Härigenom vinnes också

fördelen, att möten med automobiler och vanliga åkdon bli avsevärt

underlättade. Det bör här anmärkas, att ortens hästar inom mycket kort

tid vänja sig vid automobilerna. Så har exempelvis varit fallet i Norrland,

där på grund av de långa avstånden automobiltrafiken blivit mycket

utbredd.

För att vägbanan skall motstå den ökade belastningen av automobiltrafiken,

ehuru denna trafik, såsom längre fram skall närmare beskrivas,

är avsedd att äga ram med relativt lätta motorfordon, måste den förstärkas.

Å gamla väl tillkörda vägar torde ett väl vältat makadamlager

bliva tillfyllest. För lösa äldre samt alla nya vägar erfordras ett bärlager

av större skärv, som sedan täckes av ett vältat makadamlager.»

»Då erfarenheten visat, att svenska landsvägar, även sedan de blivit

på bästa ekonomiskt möjliga sätt förstärkta och i övrigt iordningställda,

icke kunna året om uthärda tung automobiltrafik, har en speciell för våra

vägar lämplig automobiltyp utexperimenterats och skulle här komma till

användning. Typen utgöres av ett med pneumatiska gummihjulringar

försett automobiltåg, bestående av dragautomobil samt en å två enaxliga

släpvagnar. Tåget är så konstruerat, att släpvagnarna följa automobilen

fullständigt i spår, varför sålunda intet extra utrymme i kurvor erfordras

för släpvagnarna; spårvidden liksom hjulstorleken är också densamma på

hela tåget. De starkare belastade drivhjulen — automobilens bakhjul —

äro försedda med vardera två gummiringar; i övrigt har varje hjul en

gummiring. Man har vid undersökning funnit, att belastningen per ytenhet

å vägbanan är mindre än en tredjedel av motsvarande belastning

från massiva gummihjul, varmed exempelvis den förut å sträckan Tanum

— Grebbestad använda personomnibussen var försedd. Automobiltåg inredas

dels för persontrafik, dels för enbart godstrafik. Å personautomobiltåg

förses själva automobilen med sittplatser för 16 resande, under det att

släpvagnarna avses för handbagage, övrigt resgods, post samt i mån av

utrymme för paketgods.

Godsautomobiltåg är utrustat enbart för godstransport. Genom anbringande

av några lösa bänkar kan emellertid ett sådant automobiltåg

sommartiden också begagnas tillfälligt för personbefordran. —---

Vad beträffar trafikens ordnande, må anföras, att genom de lätta och

jämförelsevis snabbgående — omkring 20 km. per timme — automobiltågen

blir det möjligt att upprätthålla en fullständig reguljär trafik. Varje

resande kan lita till, att anslutning vinnes med järnvägstågen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 185. 21

Det skulle vara till stor fördel för orten, att från vissa punkter, där

linjerna beröra havet och sjöar, insattes anslutande ång- eller motorbåtar.

En stor del av skärgårdsbefolkningen skulle härigenom få sina kommunikationer

i avsevärd mån förbättrade.»

»Eu annan omständighet», anföra motionärerna vidare, »tilldrager sig

i^ detta ämne också ett visst allmänt intresse. Hela södra och mellersta

Sverige, nedersta Norrland och stora delar av det övriga Norrland äro

snart nog överspända med ett nät av elektriska ledningar, matat huvudsakligen

från vattenfall och tätt nog för att möjliggöra en systematisk

laddning av elektriska automobiler resp. ett skyndsamt utbyte av dessas

ackumulatorbatterier mot nyladdade sådana. Elektrobilerna hava hittills

endast i Amerika kommit till någon större användning — ett hundratusental

torde där vara i bruk — och detta huvudsakligen i de större

städerna. De lämpa sig emellertid sannolikt redan nu för regelbunden

trafik å sträckor, där möjlighet till laddning med billig elektrisk ström

finnes (nattkraft o. d.), exempelvis för gods-, post- och persontrafik

mellan fabrikssamhällen och närbelägna järnvägsstationer o. d.

Vårt. land maste sägas erbjuda särskilda betingelser för en utveckling

i stort av elektrobilväsendet; därmed möjliggörande ökat oberoende

av utländskt bränsle på ett mycket viktigt område och med en

hastigt växande konsumtion. Om och hur pass hastigt en dylik utveckling

kan komma att äga rum, beror givetvis på elektrobilernas fullkomnande,

framför allt vad angår ackumulatorerna, så att de bliva fullt

diiftsäkra och ekonomiskt konkurrenskraftiga, något som emellertid synes

vara på god väg.

En i och _ för sig önskvärd utveckling av elektrobiltrafiken i stort

kiäver emellertid ovillkorligen möjligast enhetlig och ändamålsenlig utbildning

av bilernas batterier och av anordningarna över hela landet för

batteriernas utbyte och laddning. Ett enskilt svenskt företag har visserligen

redan i smått upptagit arbete i sådan riktning, men tydligt är, att

en fråga av denna innebörd och räckvidd måste i tid uppmärksammas

och stödjas av staten och kommunerna. Det har synts vara av vikt att

i förevarande sammanhang redan nu vidröra denna elektrobilfråga och

dess organisationsproblem, även om den möjligen ännu icke kan anses

mogen för direkta åtgärder.»

Utvecklingen pa automobilteknikens område har öppnat nya möjligheter

för astadkommande av regelbundna förbindelser olika orter emellan,

hör vårt lands del gäller detta särskilt sådana trakter, där behovet av

Klcktrob ilfrågans

allmänna

innebord.

Utskottets

yttrande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 185.

bättre kommunikationer är synnerligen stort, men där trafiken icke kan

tänkas nå en sådan omfattning, att de nationalekonomiska förutsättningarna

för anläggandet av en järnväg föreligga. Och på samma sätt

som staten lämnat och alltjämt ''lämnar sin medverkan vid anläggandet

av nya järnvägsförbindelser inom landet måste befrämjandet av den nya

trafikform, som möjliggjorts genom automobilväsendets utveckling, sägas

vara ett statsintresse.

På det outvecklade stadium, vari spörsmålet om åstadkommande av

en regelbunden automobiltrafik olika orter emellan för närvarande befinner

sig, gäller det i första hand att åstadkomma en utredning rörande

de allmänna förutsättningarna härför och det lämpligaste sättet för befrämjandet

från statens sida av detta trafikmedels utveckling. Därmed

är, såsom av motionärerna framhållits, alls icke sagt, att staten skulle

direkt tag''a befattning med inrättande av regelbundna automobiIroutcr.

Tvärtom torde det som regel kunna på förhand anses givet, att det i

första hand tillkommer enskilda och kommunerna, i vissa fall möjligen

landstingen, att ordna denna uppgift. Men det är å andra sidan ett

synnerligen viktigt allmänt intresse, att förutsättningarna för regelbunden

automobiltrafik bliva enhetligt undersökta och målmedvetet befrämjade

genom statens försorg.

Vad de nordliga länen beträffar har redan en dylik undersökning

kommit till stånd. På framställning av landshövdingen i Norrbottens

län har nämligen i enlighet med Kungl. Maj:ts den 31 december 1919

givna bemyndigande inom civildepartementet tillsatts sakkunniga med

uppgift att verkställa utredning om lämpligaste sättet för anordnande

av maskinell vägtrafik inom dessa län.

Men även inom andra delar av landet torde det mångenstädes visa

sig möjligt att åstadkomma ett upphjälpande av bristen på kommunikationer

genom inrättandet av automobiltrafik. Att så är fallet torde ligga

i öppen dag och är för övrigt bestyrkt genom av järnvägsstyrelsen och

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i ämnet gjorda uttalanden.

Utskottet anser därför det motionsvis framställda förslaget om

åstadkommande av en allmän utredning rörande frågan om förutsättningarna

för ett ordnande av regelbunden automobiltrafik inom vårt

land värt allt beaktande och finner sig böra i huvudsak tillstyrka

motionärernas framställning i ämnet. Ii örutom de allmänna trafikmöjligheterna

skulle enligt utskottets mening den kommande utredningen avse

att klarlägga tillhörande delar av själva vägproblemet, d. v. s. frågan

om våra landsvägars bärighet vid automobiltrafik, de förstärknings- och

ombyggnadsarbeten, som eventuellt böra ifrågakomma, den lämpligaste

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 185.

23

viigbrodden samt lutningsförhållanden m. m., och även problemet om den

ändamålsenligaste fordonstypen tarvar i samband därmed en ingående

undersökning med beaktande av de särskilda förhållandena i olika delar

utav landet. Det torde vara otvivelaktigt, att de klarläggande resultat,

som stå att vinna genom en dylik utredning, lämpligt begränsad och

målmedvetet bedriven, motivera densammas företagande.

Av motionärerna har förutsatts, att den sålunda tillstyrkta utredningen

skulle äga rum genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg

under medverkan av styrelsens tjänstemän. Med hänsyn därtill, att

särskilda sakkunniga redan tillkallats, vilkas uppdrag visserligen lokalt

begränsats, men i övrigt i väsentliga delar sammanfaller med det utredningsarbete,

varom nu är fråga, synes det emellertid även kunna

ifrågakomma, att den nu tillstyrkta allmänna undersökningen verkställes

genom i huvudsak samma sakkunniga, utan att därigenom det

åt dessa uppdragna arbetet utsträcktes över någon längre tid. Något

avgörande härutinnan torde dock icke nu behöva företagas utan synes

det böra ankomma på Kungl. Maj:t att härom fatta beslut, liksom ock

att fastställa de närmare grunderna för utredningens verkställande.

I sistnämnda hänseende vill emellertid utskottet framhålla, att utskottet

förutsätter, att planen för undersökningen begränsas att omfatta arbetsuppgifter,

som kunna tänkas leda till praktiska resultat, utan att själva

utredningsarbetet gives alltför stor omfattning.

Uti motionen har tillika hemställts om anvisande av särskilt anslag

för undersökningarnas bedrivande. Då emellertid Kungl. Maj:t, oavsett

om dylikt anslag beviljas, torde hava tillgång till medel härför, har utskottet

i detta hänseende icke ansett sig böra biträda motionärernas

förslag.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av herr Liibecks m. fl.

i ämnet väckta motion, må i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om en

allmän utredning av frågan''om förutsättningarna och

lämpligaste sättet för ordnande av regelbunden automobiltrafik

inom landet.

Stockholm den 1 juni 1920.

På statsutskottets vägnar:

A. ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 184.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:359 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om verkställande av utredning rörande planmässigt ordnande av regelbunden automobiltrafik å lämpliga sträcko s. 1 i texten