Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av varukredit åt vissa nödlidande länder.

1920-06-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1920:197, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av varukredit åt vissa nödlidande länder.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

1

Sr 197.

Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1920 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

beredande av varukredit åt vissa nödlidande

länder.

(l:a avd.)

. . en riksdagen avlåten, den 7 maj 1920 dagtecknad propo
sition

ni 427), vilken hänvisats till förberedande behandling av statsutskottet,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid propositionen

lögade statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag föreslagit

liksdagen medgiva, att Kungl. Maj:t må i den ordning och enlio-t de

grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas, ikläda svenska staten betalningsansvar

dels till ett belopp av högst 10 miljoner kronor för varor,

som i anledning av rådande nödtillstånd kunna komma att av svenska

exportörer på. kredit levereras till Estland, Lettland, Litauen, Polen,

Lzecko-Slovakien, Österrike, Ungern och Rumänien, dels ock i fall av

behov till ett belopp av ytterligare högst 15 miljoner kronor för varor,

som av enahanda anledning kunna komma att levereras till av nöd

hemsökta länder.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Den hjälpaktion för bispringande av nödlidande länder, varom i

denna proposition i första hand är fråga, planerades å eu konferens i

Köpenhamn i mars 1920 mellan representanter för de skandinaviska

landerna samt Storbritannien och Nordamerikas Förenta Stater. Sedermera

har frågan ytterligare avhandlats å en internationell konferens i

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 samt. 81 käft. (Nr 197—198) j

Kungl. Maj:ts

förslag.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande Nr 197.

Paris under april månad detta år. Vid sistnämnda konferens tillsattes

en kommitté för handkavande av arbetet med hjälpaktionens vidare

ordnande, i vilken kommitté även Sverige är representerat.

Enligt den plan för den ifrågasatta hjälpaktionen, som å Köpenhamnskonferensen

framlades skulle såsom likvid lör de varor, som le\ererades

till de hjälpbehövande länderna, av dessa utfärdas skattkammarväxlar,

löpande med G procent ränta och betalbara i det kreditgivande

landets mynt inom ett år från utställandet, men med rätt för det

låntagande landet att omsätta växlarna på tolv månader åt gången,

högst dock intill fem år från utställningsdagen. Dessa förbindelser

skulle, vad angår Österrike och Ungern, medföra förmånsrätt till betalning

ur dessa staters tillgångar och inkomster samt prioritet framför

de skadestånd, varom stadgas i det i S:t Germain ingångna fredsfördraget

eller i till detsamma hörande fördrag och överenskommelser. Vad angmge

övriga låntagande länder skulle de ifrågavarande förbindelserna medföra

första rätt till betalning ur alla de inkomster, respektive land kunde

komma att erhålla såsom kompensation, gottgörelse eller skadestånd

från något fiendeland.

Vidare vore det tänkt, att de nöd hjälpskrediter, som av vissa

länder redan lämnats, skulle, åtminstone i den mån de givits efter ^en

1 januari 1920, inbegripas bland dem, för vilka ovan omförmälda förbindelser

skulle utfärdas. _ __

De kreditgivande länderna skulle själva äga bestämma, vilka länder

de ville bispringa och vilka varor de för sådant ändamål ville avstå.

Krediten borde ordnas genom respektive staters bemedling, em ai stat

dock obetaget att å vederbörande exportörer överflytta någon del av

krediten.

Den centrala ledningen av hjälpaktionen skulle handhavas av en

internationell organisation i Paris, i vilken varje långivande land skulle

vara representerat.

Departementschefen har nu ansett sig böra förorda att sverige

deltager i den sålunda planerade hjälpaktionen. Dock har departementschefen

ansett det nödvändigt, att Sverige begränsar sitt deltagande i

hjälpaktionen till de länder, med vilka det sedan gammalt stått i förbindelse,

d. v. s. Estland, Lettland, Litauen, Polen, Czecko-Slovakien,

Österrike, Ungern och Rumänien. Utgångspunkten för. Sveriges deltagande

måste vidare enligt departementschefens mening vara, att

understödet finge lämnas i sådana svenska varor, som inom landet föiefunnes

eller kunde framställas i den omfattning, att landets eget oundgängliga

behov av sådana varor icke äventyrades. De varor, vilka

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

3

därvidlag kunde ifrågakomma, vore i främsta rummet diverse industriprodukter

(särskilt maskiner), vilka kunde befrämja lantbruk och industri

inom de hjälpbehövande länderna. Därutöver borde möjligen, ehuru i

mindre kvantiteter, vissa livsmedel och industriella råvaror kunna tillhandahållas.

Det högsta varuvärde, som från svensk sida skulle kunna garanteras

till export å ifrågavarande länder skulle enligt departementschefens

uppfattning utgöra 20 miljoner kronor. Av detta belopp borde hälften

kunna åstadkommas genom medverkan från vederbörande exportörers

sida, medan ett belopp av högst 10 miljoner kronor skulle garanteras

av staten. Departementschefen har vidare ifrågasatt, att de å skattkammarväxlarna

inflytande kapitalavbetalningar skulle tillgodoföras vederbörande

exportör, till dess han erhållit full betalning för det kapitalbelopp,

för vilket han själv stode risken, samt att först vad därefter inflöte skulle

utgöra täckning för det belopp, för vilket staten iklätt sig betalningsansvar.

Beträffande de närmare anstalterna från svensk sida för anordnandet

av varuleveranser och krediter m. m. borde det, enligt vad departementschefen

anfört, i händelse den förordade statsgarantien å 10

miljoner kronor lämnades, få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga

erforderliga åtgärder.

Förutom ovan angivna hjälpaktion har emellertid departementschefen

ifrågasatt, att statens medverkan skulle lämnas med export till

andra i nödtillstånd varande länder, särskilt Tyskland och Ryssland.

Till de rent humanitära skälen för lämnande av den hjälp, som kunde

stå oss till buds, komme i avseende å dessa båda länder det förhållandet,

att tillvaratagandet av våra egna intressen under vissa omständigheter

kunde göra en kreditgivning i större eller mindre skala fullt

motiverad. För beredande av möjlighet för Sverige att deltaga i en

ifrågasatt sådan aktion har det synts departementschefen välbetänkt att

för mötande av alla eventualiteter hos riksdagen äska medgivande till

att Kungl. Maj:t må — utöver redan nämnda 10 miljoner kronor — i

fall av behov ikläda svenska staten betalningsansvar för en ytterligare

varukredit till utlandet — företrädesvis då till länder, som icke berördes

av den å Pariskonferensen planerade hjälpaktionen — till belopp av

15 miljoner kronor.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att jämväl vårt

land bör i mån av tillgångar deltaga i den vid konferenserna i Köpen
-

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

hamn och Paris planerade hjälpaktionen till vissa nödlidande länder.

Denna aktion synes även utskottet böra för Sveriges del i första hand

omfatta sådana länder, med vilka vårt land sedan gammalt stått i förbindelse,

samt omfatta sådana råvaror, industrialster och förnödenheter,

vilka med hänsyn till vår folkhushållning kunna undvaras.

Beträffande säkerheten för den ifrågasatta krediten har utskottet

inhämtat, att de av departementschefen omförmälda, å konferensen i

Köpenhamn föreslagna bestämmelserna lära på konferensen i Paris hava

blivit i vissa avseenden ändrade. Den viktigaste förändringen torde vara,

att beträffande de skuldförbindelser, som skola utfärdas av andra länder

än Österrike och Ungern, stadgats, att de skola medföra första rätt till

betalning ur alla de inkomster, respektive land kunde komma att erhålla

såsom kompensation, gottgörelse eller skadestånd från något fiendeland,

med förbehåll för de anspråk, som kunna häfta vid dessa kompensationer,

gottgörelser eller skadestånd med hänsyn till tidigare upptagna lån.

Då sådana lån torde förekomma till ganska betydande belopp,

synes utskottet, att genom det ifrågavarande tillägget den säkerhet, som

eljest kunnat tillmätas dessa skuldförbindelser, utan tvivel blivit beträffande

sistnämnda länder betänkligt reducerad. Allenast beträffande varuleveranser

till Österrike och Ungern torde följaktligen den av Köpenhamnskonferensen

avtalade säkerheten numera vara att påräkna.

Med hänsyn till den sålunda beträffande flertalet länder minskade

säkerheten har utskottet icke kunnat undgå att ställa sig betänksamt

till frågan om den begärda kreditens beviljande. Då emellertid vårtland

icke synes böra intaga en mera avvisande ställning än övriga å

ovannämnda konferenser representerade stater, har utskottet icke ansett

sig böra avstyrka förslaget i denna del.

I fråga åter om den kredit, som, utöver nyssnämnda 10 miljoner

kronor, med statens medverkan skulle lämnas till nödlidande länder, närmast

Tyskland och Ryssland, synes det utskottet visserligen tveksamt, huruvida

ett beslut i denna fråga bör fattas, innan ännu någon utredning vunnits

rörande sättet för ordnande av denna angelägenhet. Med hänsyn emellertid

till att riksdagen snart kommer att avslutas och då möjlighet synes böra

förefinnas för vårt land att, därest så skulle befinnas önskvärt, deltaga

jämväl i en ifrågasatt hjälpaktion av senast berörd art, bär utskottet

ansett sig böra tillstyrka, att medgivande lämnas Kungl. Magt att ikläda

svenska staten betalningsansvar av ytterligare högst 15 miljoner kronor

för varor, som kunna komma att levereras till nödlidande länder, under

förutsättning att ifråga om denna kredit enahanda grunder vinna tillämp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 197.

5

ning som de, vilka i fråga om den förut angivna krediten å 10 miljoner

kronor skola gälla för Österrike och Ungern.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva, att Kungl. Maj:t må

ikläda svenska staten betalningsansvar dels i överensstämmelse

med den plan och på de villkor, som vid

konferenserna i Köpenhamn och Paris under våren

1920 framlagts, samt enligt de närmare bestämmelser,

som varda av Kungl. Maj:t meddelade, till ett belopp

av högst 10 miljoner kronor för varor, som i anledning

av rådande nödtillstånd kunna komma att av

svenska exportörer på kredit levereras till Estland,

Lettland, Litauen, Polen, Czecko-Slovakien, Österrike,

Ungern och Rumänien, dels ock i fall av behov på de

villkor, som kunna komma att fastställas för kredit

till Österrike och Ungern, samt enligt av Kungl. Maj:t

meddelade särskilda bestämmelser till ett belopp av

ytterligare högst 15 miljoner kronor för varor, som

av enahanda anledning kunna komma att levereras till

av nöd hemsökta länder.

Stockholm den 8 juni 1920.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S- II. Kvarnzelius, J. Nilsson i Skottlandshus, N. A. Nilsson.

H. F. Lamm, IL Af. Bäckström, J. L. Widell, C. G. Ekman, O. U. B. Olsson, O. Bergkvist,

E. A. Hallin, C. P. V. Nilsson och J. Nilsson i Malmö samt

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, J. Jönsson i Revinge, O■ Hson

Waldén, S. Bengtsson i Norup, P. B. Nilsson i Landeryd, W. Bäckström, C. It. Jansson i

Falun, J. Erlansson, A. J. Andersson i Gävle, O. Nilsson i Örebro, S. E- J. Liibeck ocli J. D.

Norman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:405 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av varukredit åt vissa nödlidande länder. s. 1 i texten