Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande den s. k. Storängsbanken å bandelen Graversfors—Ahy.

1920-06-10 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1920:225, Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande den s. k. Storängsbanken å bandelen Graversfors—Ahy.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 225.

3

Nr 225.

Ankom till riksdagens kansli den 10 juni 1920 kl. 6 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande den s. k.

Storängsbanken å bandelen Graversfors—Ahy.

(4:de avd.)

I två till statsutskottet för förberedande behandling överlämnade

motioner väckta inom första kammaren, den ena, nr 59, av herr E. Klefbeck,

samt den andra, nr 88, av herr K. von Geijer, har hemställts, i den

förra motionen, att riksdagen måtte besluta, att, med inställande av nu

pågående förstärkningsarbeten, järnvägslinjen vid Storängsbanken å bandelen

Graversfors—Åby å östra stambanan skall dragas längre in i

berget genom en tunnel, samt härför anslå 270,000 kronor, och i den

senare, att riksdagen ville besluta att dels i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta föranstalta om fullt effektiv prövning

av stabiliteten hos Storängsbanken, dels ock såsom förslagsanslag

anvisa härför erforderliga medel.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de av motionärerna

gjorda framställningarna, får utskottet hänvisa till motionerna.

Såsom i motionerna omförmälts, har frågan om en linjeomläggning

av östra stambanan förbi den s. k. Storängsbanken varit föremål för

uppmärksamhet av 1918 års statsrevisorer.

Beträffande förhållandena å platsen samt förstärkningsarbetena därstädes

meddelade statsrevisorerna i sin berättelse följande.

.»Östra stambanan framgår här längs kanten av Storängsberget, omkring 20

meter över bottnen i den nedanför berget gående dalsänkan. Terrasseringen för

banan å sträckan i fråga — mellan kilometer 172 + 640 och 172 + 900, se bilaga

I vid revisionsberättelsen — har till största delen åstadkommits genom å snedslänten

anbragt bankfyllning. Å vissa delar av sträckan är dessutom spåret till

en del eller hela sin bredd inlagt å utsprängd bergspall. Å en kortare sträcka

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

StatsutsJcottets utlåtande Nr 225.

(kilometer 172 + 730 —172 + 770) utgöres spårets stöd utåt dalen av en stenmur,

som ursprungligen utförts såsom kallmur. Några delar av de utfyllda bankslänterna

hava beklätts med sten. Såväl i stenmuren som delvis även i stenbeklädnaden

har sedermera för åstadkommande av ökad sammanhållning ingiutits cementbruk.

Sedan ett tjugutal år tillbaka har tåghastigheten vid passerandet av ifrågavarande

handel betydligt nedsatts. Platsen har dessutom varit föremål för ständiga

observationer.

I skrivelse till järnvägsstyrelsen den 15 juni 1917 framhöll vederbörande

distriktsförvaltning, att det borde utredas, huruvida och i vad mån jordlagrets

beskaffenhet under och nedanför Storängsbanken kunde utgöra någon risk för

den därå utfyllda järnvägsbankens bestånd, samt hemställde, att statens järnvägars

geotekniska kommission måtte erhålla uppdrag att avgiva utlåtande i ämnet.

Genom beslut den 18 i samma månad uppdrog ock järnvägsstyrelsen åt sagda

kommission att skyndsamt inkomma med det begärda utlåtandet.

-Kommissionen framlade efter verkställda undersökningar förslag till förstärkningsåtgärder

i skrivelse till järnvägsstyrelsen den 12 november 1917, vilken

sedermera kompletterades med en skrivelse den 3 maj 1918.

I förstnämnda skrivelse anförde geotekniska kommissionen beträffande de

allmänna grundförhållandena på platsen följande:

''Närmast berget, som här i allmänhet stupar brant ned eller sänker sig i

branta avsatser, förekommer i regel mer eller mindre mäktig morän. Moränen

är vanligen fast och torr, men har här och var vid de utförda provgrävningarna

visat sig ganska uppblött och lös till följd av framrinnande grundvatten. Särskilt

gäller detta, där moränen befinner sig under den av grundvattentillförseln

i dalen betingade grundvattenytan.

Ovanpå moränen förekommer nedemot dalytans nivå glacial lera, som på

sina ställen, i regeln under hastigt uttunnande, sträcker sig långt upp i slänten

under bankfyllningen. Denna lera är i djupare lägen mycket lös men tilltager

i allmänhet i torrhet och fasthet, ju högre upp i slänten den ligger. Den glaciala

leran överlagras av postglaciala avlagringar, förnämligast fin eller medelgrov

sand.

Den risk för markförskjutning, som på denna plats möjligen kan föreligga,

torde bestå däri, att denna sand vid kraftig nederbörd och i övrigt tillstötande

ogynnsamma förhållanden kan komma i rörelse ovanpå underlagrande av vatten

på ytan uppblött lera. Därtill kommer, att den ovan omnämnda stenmuren visat en

del svaghetstecken. Muren synes hava något deformerats under tidernas lopp,

och denna deformation har möjligen, att döma av hittills utförda observationer,

ännu icke upphört.’

Särskilt omfattande förstärkningsåtgärder har kommissionen ansett vara erforderliga

omkring sektionerna 172 + 722, 172 + 733 och 172 + 743 (profil av

sektionen 172 + 733, se bilaga II). Beträffande denna sträcka anför kommissionen

följande:

''Här sträcker sig leran långt in under släntfyllningen och intar dessutom

ett sådant lutande läge, att möjligheten av en utgifning av den på leran vilande

sanden icke får anses utesluten, så mycket mer som i åtskilliga av de här utförda

provgroparna sanden befunnits vara så vattensjuk, att den företer fly t jordskaraktär.

När därtill kommer, att den tidigare omnämnda stödmuren, som till viss

del infaller å denna sträcka, åtminstone vid sektion 172 + 733, icke är grundlagd

s. 5 Kontrollera mot PDF

/Statsutskottets utlåtande Nr 225.

5

på berg utan just på den sand, som några meter Längre ned i slänten visat ovannämnda

fly t jordskaraktär, har kommissionen ansett en förstärkning av denna

sträcka ofrånkomlig.’

Kommissionens förslag rörande förstärkningen å nu nämnda del av banken

avser att ungefär mitt i slänten bredvid varandra anordna trenne stödmurar,

vardera å omkring 10 meters längd. Ovanför och mellan murarna skulle anbringas

stenfylinad med överytan anordnad som beklädnad.

De förstärkningsarbeten, som kommissionen beträffande banken i övrigt

föreslagit, äro, såsom av det nedanstående framgår, av jämförelsevis mindre

omfång.

Omkring sektionen vid kilometer 172 + 840 sträcker sig, yttrar kommissionen,

leran högt upp i slänten, och den överlagrande sanden har här på sina ställen

befunnits vara mycket vattenförande. Då leran på denna plats har ganska brant

lutning, kan, enligt kommissionen, eu markförskjutning icke anses helt utesluten.

Kommissionen har därför ansett, att en stödmur bör anordnas å sträckan 172 4- 833 — 172 + 845.

Vidare har kommissionen föreslagit anläggande av en mur å sträckan kilometer

172 + 866 —172 + 873, detta emedan här förekommer lera med överlagrande.

sand högt upp i slänten och i sådant läge, att enligt kommissionens

uppfattning risk för skred möjligen kan finnas.

Även omkring sektionen'' vid kilometer 172 + 880 har kommissionen funnit

förstärkningsarbeten erforderliga. Kommissionen anför beträffande denna sektion,

att lagerföljden här hade en, efter allt att döma, från området i övrigt så till

vida avvikande beskaffenhet, att under moränen påträffades siktad sand, som

visat sig vara mycket blöt i de djupare liggande partierna. Kisken för skred å

denna plats torde emellertid enligt kommissionens uppfattning väsentligen vara

att tillskriva samma betingelser som på övriga ställen, nämligen den övre sandens

benägenhet att vid uppblötning komma i rörelse ovanpå lerlagret. Kommissionen

har likväl icke ansett det vara fullständigt uteslutet, att jämväl det kraftigt vattenförande

sandlagret under moränen möjligen kunde innebära någon fara för

släntens _ bestånd. Behovet av förstärkning på denna plats understrykes enligt

kommissionen av det förhållandet, att mindre sättningar i slänten här konstaterats.

Kommissionen har för den skull förordat anordnande av eu stödmur

jämväl å sträckan kilometer 172 + 877 —172 -f- 884.

Samtliga ovan berörda stödmurar skulle enligt kommissionens förslag nedföras

i morängruset samt förses med dränering. I sektionerna kilometerÄ72 +

870 och 172 + 880 skulle härvid användas 155 mm. rör med öppna muffar.

_ Genom vidtagande av de sålunda föreslagna åtgärderna skulle enligt kommissionens

åsikt banan erhålla sådan stabilitet, att någon nedsättning av tåghastigheten

icke vidare komme att bliva behövlig.»

Statsrevisorerna meddelade, att kostnaderna för de av geotekniska

kommissionen förordade arbetena, vilka av järnvägsstyrelsen anbefallts

till utförande, i oktober 1918 beräknats till 122,000 kronor. Statsrevisorerna

omförmälde vidare i sin berättelse, dels att tidigare upprättats

ett förslag till anläggning av linjen genom en insprängning i

berget i Öppet schakt, dels ock att ett ytterligare alternativ utarbetats,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 225.

som avsåg linjens framdragande i tunnel genom berget. Det förra förslaget

beräknades vid nämnda tid — oavsett kostnaderna för nödigt

trafikavbrott under tiden för arbetets utförande — kräva en kostnad av

185,000 kronor. Det senare alternativet angavs av statsrevisorerna hava

beräknats medföra en kostnad av 270,000 kronor.

För egen del framhöllo statsrevisorerna, att de av geotekniska kommissionen

föreslagna förstärkningsåtgärderna visserligen voro ägnade att

i avsevärd grad höja banans stabilitet, men att dock de vidtagna och

anbefallda åtgärderna icke kunde anses innebära mera än relativ trygghet.

Revisorerna ansågo därför att, med hänsyn till de oerhörda dimensioner

en järnvägsolycka på ifrågavarande plats skulle kunna antaga,

förslaget att i samband med linjeomläggning inspränga banan i en

tunnel bort tagas under närmare övervägande. Trots de redan vidtagna

förstärkningsåtgärderna ifrågasatte revisorerna, om icke förenämnda tunnelanläggning

likväl borde komma till stånd, och uttalade slutligen som

sin åsikt, att frågan om en linjeomläggning förbi Storängsbanken syntes

böra upptagas till förnyad prövning.

I yttrande med anledning av anmärkningen framhöll järnvägsstyrelsen

följande:

»Den lösning, som av geotekniska kommissionen föreslagits och sedermera

kommit till utförande, innebär enligt styrelsens åsikt, att bankens stabilitet för

framtiden blir fullt betryggande, men att dock kostnaderna härför bliva de

minsta möjliga. Järnvägsstyrelsen hade desto större anledning att låta utföra

förstärkningsarbetena enligt detta förslag, som ifrågavarande geotekniska kommission

måste anses vara den högsta auktoriteten inom landet vid bedömandet av

frågor av nu föreliggande art. Styrelsen anser sig gent emot revisorernas tal

om ''relativ trygghet’ böra påpeka, att tågen efter avslutande av de nu pågående

förstärkningsarbetena beräknas kunna framföras över Storängsbanken utan nedsatt

hastighet och utan särskild anordnad banbevakning å platsen. Med den skyldighet

styrelsen anser sig böra äga att på bästa sätt tillvarataga statsverkets ekonomiska

intressen, fanns för styrelsen icke heller någon anledning att välja ett dyrbarare

sätt för banans förstärkning än det nu under utförande varande, och har styrelsen

därför icke ansett sig kunna stå till ansvar med att låta utföra en så dyrbar

linjeomläggning, som med banans insprängande i tunnel, då ett så avsevärt billigare

och dock betryggande förstärkningsförslag förelåg, som det nu under utförande

varande. Och ur samma synpunkt måste styrelsen på det bestämdaste avstyrka

att en tunnelanläggning nu komme till utförande, sedan redan avsevärda kostnader

nedlagts på de pågående förstärkningsarbetena. _ I anslutning härtill anser

ock styrelsen några skäl ej föreligga, att frågan om linjeomläggning förbi Storängsbanken

upptages till förnyad prövning.»

Ifrågavarande anmärkning upptogs icke av 1919 års statsutskott i

dess utlåtande med anledning av statsrevisorernas berättelse och blev

fördenskull ej föremål för någon särskild riksdagens åtgärd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 225.

i

Såsom i den av herr von Geijer väckta motionen framhållits, hava

under arbetenas gång vissa modifikationer i den ursprungliga planen för

förstärkningsarbetena vidtagits. Härom och beträffande de uti båda de

förevarande motionerna berörda sättningarna i banken m. m. lämnas i

en av geotekniska kommissionen den 2 februari 1920 till järnvägsstyrelsen

avlåten skrivelse följande redogörelse, grundad på en den 27 januari

1920 verkställd besiktning å platsen.

»Vid ovannämnda besiktning konstaterades, att förstärkningsanordningarna

utförts i huvudsaklig överensstämmelse med kommissionens förslag med de modifikationer,

som sedermera i samråd med kommissionen blivit bestämda. I bankens

södra del hade sålunda utförts fyra tvärgående strävpelarliknande stöd, vilka nedförts

till berget. I bankens norra del vid den gamla vertikala muren hade ned

emot landsvägen uppförts tre längsgående murar, vilka grundlagts på fast botten.

Ovan dessa hade å slänten utförts en beklädnad av ordnad stenfyllning, på vilken

anbragts fem strävpelare av betong som stöd mot vertikalmuren. Vid besiktningstillfället

voro dessa arbeten slutförda undantagandes några mindre efterputsningsarbeten.

Dessutom pågick en mindre reparation av den sydligaste

änden av den gamla beklädnadsmuren i bankens södra del. Genom de här företagna

grävningarna hade nämligen beklädnadsmuren på denna plats blivit skadad.

I bankens södra del var dessutom under utförande en drän på banans vänstra

sida mellan denna och berget.

I stödmurarna utmed landsvägen vid bankens norra del kunde på några

ställen konstateras mycket fina sprickor i fogarna. I några av de vertikala

fogarna sågos sålunda på en del ställen avlossningssprickor mellan cementbruket

och murstenarna, i en del fall på ömse sidor av fogbruket. I vissa horisontalfogar

hade cementbruket lossnat från de överliggande stenarna, däremot, så vitt

man kunde, iakttaga, icke från de underligggande. Ingenstädes observerades genomgående

sprickor från skikt till skikt eller i stenarna eller eljest något, som kunde

antyda pågående relativrörelse inom murarna. Däremot hade vid ett tidigare

tillfälle mellan de tre delar, i vilka den sydligaste muren uppförts, observerats

sprickor, framkallade av på grund av olika grundläggningsdjup och utföringstid

uppkomna förskjutningar mellan dessa delar. Sistnämnda sprickor hade sedermera

igensatts och någon nybildning av liknande sprickor förmärktes icke.

Vidare observerades, att de tre mellersta strävpelarna mot den gamla muren

upptill något skilt sig från denna, två av dem några mm., den tredje (den näst

sydligaste av de fem) i översta delen cirka 1 cm., allt mätt vid strävpelarnas

överkant.

Dessa något vidgade fogar mellan den gamla muren och de mot denna

stående strävpelarna kunna naturligast förklaras såsom följd av en hopsättning

hos fyllningen och möjligen även hos grunden samt av en krympning hos betongen

i strävpelarna.

De ovanbeskrivna fina sprickorna i murarna vid landsvägen låta sig sannolikast

förklara såsom en följd av krympning i cementbruket och möjligen även

någon hoptryckning hos grunden under murarna.

Sprickor av dessa och till och med större dimensioner ävensom mindre

rörelser äro vanliga vid konstruktioner av detta slag och behöva på intet sätt

tydas såsom några svaghetstecken. Att strävpelarna till en början skulle skilja

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 225.

sig något från vertikalmuren var också, huvudsakligen på grund av oundviklig

hopsättning av den ordnade stenfyllning, på vilken strävpelarnas yttre delar vila,

förutsett, och för att förebygga, att desamma därvid skulle åstadkomma dragning

utåt i muren, hade man i samråd med kommissionen vid gjutningen av pelarna

inlagt papp mellan dessa och muren. Först när efter någon längre tids förlopp

dessa mellanrum upphört att märkbart vidga sig, hade man ämnat utfylla dem

med cementbruk.

Kommissionen har givetvis med de av densamma i dess skrivelser den 12

november 1917 och den 3 maj 1918 föreslagna förstärkningsanordningarna avsett

att åstadkomma full trafiksäkerhet hos banken. De av kommissionen föreslagna

förstärkningsåtgärderna hava utförts med de modifikationer och tillägg, som under

arbetets gång visat sig erforderliga dels som följd av grundens beskaffenhet,

dels av hänsyn till trafiksäkerheten under arbetets utförande. Dessa förändringar

och tillägg kunna icke anses hava medfört någon försvagning, utan innebära fastmer

ytterligare förstärkning.

Av de delar av banken, där risk befanns möjligen kunna föreligga, är den

södra numera stödd genom direkt på berget anbragta kraftiga murade strävpelare.

Den norra delens vertikalmur har fått sitt till en del av åtminstone tidvis

vattenförande sand bestående underlag instängt bakom den kraftiga av på fasta

jordlager vilande murar stödda stenfyllningen samt hindras genom betongsträvpelare

att tryckas ut. Då vidare påtalade sprickbildningar och rörelser hos förstärkningsanordningarna

i den norra bankdelen, såsom ovan visats, enligt kommissionens

mening icke äro att betrakta såsom svaghetstecken utan endast som

naturliga företeelser i konstruktioner av föreliggande typ, får kommissionen såsom

sin mening uttala, att bankens trafiksäkerhet, sedan de nu i det närmaste

fullbordade förstärkningsarbetena avslutats, ur byggnadsteknisk synpunkt är betryggande.

Emellertid vill kommissionen i detta sammanhang framhålla, att här givetvis,

liksom å andra punkter, där större ingrepp i grunden gjorts, nedsättning av

tåghastigheten bör bibehållas eu tid framåt.»

Enligt utskottet av järnvägsstyrelsen meddelad uppgift hade till den

8 mars 1920, då utskottet avlade besök vid Storängsbanken, förstärkningsarbetena

dragit en sammanlagd kostnad av omkring 240,300 kronor.

Arbetena voro vid denna tidpunkt i det närmaste avslutade och

beräknades i sin helhet komma att medföra en kostnad av 242,500

kronor.

Med anledning av ett utav dåvarande posthavande ingenjören vid

förstärkningsarbetena vid Storängsbanken i december 1919 framlagt

förslag angående prövning av bankens stabilitet, har geotekniska kommissionen

i skrivelse till järnvägsstyrelsen den 3 februari 1920 avgivit förslag

till vidtagande av åtgärder för provbelastning av banken. I förstnämnda

förslag ifrågasatt genomblötning av banken, varigenom skulle konstateras,

om genom riklig vattenföring bankens säkerhet kunde rubbas, har

kommissionen funnit vara praktiskt ogenomförbar på artificiell väg, men

har kommissionen ansett, att en eventuell prövning bör förläggas till

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 225.

9

antingen tiden för tjällossningen eller höstregnsperioden. Kommissionen

har i sistnämnda skrivelse förklarat sig anse, att, sedan en sådan provbelastning,

som av kommissionen föreslagits, utförts vid lämplig väderlek

och under förutsättning att därvid icke visat sig några tecken till

svaghet, all tveksamhet beträffande platsens stabilitet torde vara hävd.

Det har givetvis icke varit för utskottet möjligt att bilda sig ett

bestämt omdöme, huruvida ifrågavarande järnvägsbank efter de nu utförda

förstärkningsarbetena kan anses äga en tillfredsställande stabilitet.

Att, på sätt herr Klefbeck i sin motion föreslagit, utan vidare besluta

en omläggning av järnvägslinjen i tunnel genom Storängsberget, varför

kostnaden numera — frånsett i samband med linjeförflyttningen önskvärd

förbättring av kurvförhållandena — beräknas till 390,000 kronor,

har utskottet i varje fall icke kunnat förorda. Utskottet har så mycket

mindre kunnat tillstyrka ett beslut i sådan riktning, som, enligt vad utskottet

vid sitt besök å platsen erfarit, utredning saknas, huruvida, med

det sätt för anknytning söder om Storängsberget av en genom tunnel

anlagd linje till den nuvarande banan, som avsetts i det tidigare upprättade

förslaget till dylik omläggning, en betryggande trafiksäkerhet

skulle ernås.

Vad angår det av herr von Geijer framställda förslaget om utförande

av en fullt effektiv prövning av stabiliteten hos Storängsbanken, har,

såsom av det ovan anförda framgår, av statens järnvägars geotekniska

kommission utarbetats en plan för en dylik prövning. Utskottet saknar

visserligen anledning att direkt motsätta sig en provbelastning av banken,

men utskottet vill dock såsom sin mening framhålla, att på en sådan

åtgärd näppeligen kan grundas ett tillförlitligt omdöme om bankens

stabilitet. Den påfrestning av bärigheten hos de banken underliggande

jordlagren, som en sådan belastning innebär, torde nämligen, huru än

provet anordnas, bliva jämförelsevis ringa i förhållande till den vikt,

banken själv representerar. Skulle i allt fall järnvägsstyrelsen anse en

provbelastning böra äga rum, lära några särskilda anslagsmedel icke

behöva för ändamålet av riksdagen anvisas.

På grund av vad som i frågan tidigare förekommit, är det emellertid

enligt utskottets uppfattning givet, att, så länge den nuvarande järnvägsbanken

vid Storängsberget bibehålies, densamma bör bliva föremål

för fortsatt observation, så att erforderliga säkerhetsåtgärder i tid må

kunna vidtagas. Oavsett om några tecken till svaghet i banken komma

att visa sig, bör man enligt utskottets förmenande dels genom eu i

görligaste mån effektiv dränering söka förhindra, att vatten från det

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 6 samt. 95 höft. (Nr 224—226.) ma so 2

Utskottets

yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 225.

ovan banan liggande berget tränger ned under banken, dels söka åstadkomma

eu dränering av bankens fot och en sänkning av grundvattenytan

därstädes.

Då alltså järnvägsstyrelsen bör ägna fortsatt uppmärksamhet åt

Storängsbanken, har det synts utskottet, att åt styrelsen jämväl bör

uppdragas att verkställa ytterligare utredning, huru å ifrågavarande handel

en annan fullt betryggande sträckning av järnvägslinjen må kunna erhållas

samt om därmed förenade kostnader. Först sedan en dylik utredning

blivit utförd, torde man kunna till slutligt avgörande upptaga

frågan, huruvida, trots de redan utförda förstärkningsarbetena, en omläggning

av linjen bör äga rum.

Med stöd av vad ovan anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande av herrar

Klefbeck och von Geijer väckta motioner må i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes

uppdraga åt järnvägsstyrelsen att i samband med den

särskilda uppmärksamhet, som förutsättes fortfarande

komma att ägnas den s. k. Storängsbanken å bandelen

Graversfors—Åby, jämväl verkställa ytterligare

undersökning, huru östra stambanan å ifrågavarande

sträcka lämpligen må omläggas, samt att Kungl. Maj:t

ville till riksdagen inkomma med det förslag, till vilket

utredningen må föranleda.

Stockholm den 10 juni 1920.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 224.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1920:400 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner rörande den s. k. Storängsbanken ä bandelen o Graversfors—Aby. s. 5 i texten