Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om arbetstidens begränsning, dels i anledning därav väckta motioner, dels ock väckta motioner om upphävande eller suspension av samma lag m. m.
1921-06-02 · 51 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 48 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1921:32, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om arbetstidens begränsning, dels i anledning därav väckta motioner, dels ock väckta motioner om upphävande eller suspension av samma lag m. m.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
1
Nr
32.
Ankom till riksdagens kansli den 3 juni 1921 kl. •/» 1 e- ''ro
-
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om arbetstidens begränsning, dels i anledning
därav väckta motioner, dels ock väckta motioner om upphävande
eller suspension av samma lag m. m.
Närvarande: herrar von Sneidern, von Sydow, Carl E. Svensson, Hult, Tjällgren,
Linder*, Boberg, Sigfrid Hansson, Andersson i Knäppinge, Karlsson i
Gasabäck, Hagman, Nilsson i Vibberbo, Carlsson i Solberga, Johanson
i Stockholm, Holmström och Sundling.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Genom en den 6 maj 1921 dagtecknad proposition, nr 359, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i
statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga
här nedan införda förslag till lag om arbetstidens begränsning.
I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling
i ett sammanhang förehaft följande inom riksdagen väckta motioner,
nämligen
inom första kammaren:
nr 71 av herrar Trygger, Aaby Ericsson, Joh. Nilsson i Skottlandshus,
greve Spens, Boberg, Heyman, Joh. Carlsson i Hällsbäck, Rooth,
Gustafsson, Frändén, Bogberg, Jeansson, Antonsson, Enhörning, Boman,
von Hofsten, Jesper son och J. B. Johansson;
nr 230 och 231 av herr von Sydow;
nr 232 av herrar Sigfrid Hansson och C. E. Svensson;
nr 233 av friherre Adelswärd;
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 2 avd. 26 höft. (Nr 32.)
1
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
nr 234 av herrar von Kock, Hult och Pers;
nr 235 av herr Irändén med instämmande av herrar Högberg och
Olofsson;
nr 236 av herrar von Hofsten, Berg qvist, Aaby Ericsson, Hellberg,
Arvid Erikson, Lyberg, Edw. Larson, August Johansson och Borell med
instämmande i motionens syfte av herrar Bune och Reuterskiöld;
nr 237 av herrar friherre Barnekow, Bondeson, Pålsson, K. A.
Nilson, Edw. Larson, Ingeström, S. M. Petterson, August Johansson och
Elof B. Andersson; samt
nr 238 av herr Lindley;
inom andra kammaren:
nr 117 av herrar Lindman, Nilsson i Bonarp, Magnusson i Tumhult,
Norman, Öberg, Lithander, Svensson i Betingetorp, friherre Hermelin,
Erlansson, Söderhielm, Carlsson i Solberga, Nyländer, Olsson i Broberg,
Block, Olsson i Berg, Holmgren, Falk, Andersson i Knäppinge, Bengtsson
i Kullen, Kaijser, Lindström i Mörby, Wiklund, Pettersson i Bjälbo,
Winkler, Jönsson i Boa, Persson i Fritorp, Broander, Nilsson i Antnäs,
Thore, Clemedtson, Gustafson i Kasenberg, Leffler, Sundling, Fjellman,
Lindmark, Lubeck, Gustafsson i Örebro, friherre Stjernstedt, Sommelius,
Andersson i Storegården, Poppius, Larsson i Sjötorp, Thorsell, Bos,
Nilsson i Landeryd, Svensson i Långelanda, Starbäck, Jonson i Remröd;
Björkman i Länghem, Corneliusson, Olsson i Blädinge, Laurén, Hederstierna
och Brännström;
nr 363 av herr Wahren med instämmande i motionens syfte av
herrar Björkman i Norrköpiug och Kant;
nr 364 av herrar Olsson i Ramsta, Olsson i Rösta, Andersson i
Milsmaden, Sehlin, Olsson i Hov, Johansson i Edsbyn, Hansson i Bäck,
Osberg, Bergström i Bäckland, Danielsson, Ödström, Jönsson i Fridhill,
Pehrsson i Bramstorp, Jansson i Edsbäcken, Godén i Skälby, Janson i
Kungsör, Igel, Olsson i Labbemåla, Schill, Carlsson i Gävle och Godin
i Vike;
nr 365 av herrar Johanson i Stockholm, Holmström och Hagman;
nr 366 av herr Kaijser;
nr 367 av herrar Magnusson i Tumhult och Bengtsson i Norup; samt
nr 368 av herrar Rehn, Olsson i Mora, Persson i Tofta, Hamrin,
Bäckström och Holmner.
I de lika lydande motionerna nr 71 i första kammaren av herr
Trygger m. fl. och nr 117 i andra kammaren av herr Lindman
m. fl., vilka motioner väckts inom den ordinarie motionstidens utgång,
hemställes, att riksdagen måtte för sin del besluta, att lagen den
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32. 3
17 oktober 1919 om arbetstidens begränsning skall omedelbart upphöra
att gälla eller åtminstone tillämpningen därav inställas tillsvidare.
Beträffande grunderna för det med propositionen avsedda lagförslag
ävensom de skäl. som i motionerna åberopas till stöd för däri
gjorda yrkanden, lar utskottet, i den mån ej redogörelse därför här
nedan lämnas, hänvisa till den kungl. propositionen respektive motionerna.
Vid 1920 års riksdag förelåg till behandling ett flertal motioner
angående upphävande eller suspension av lagen om arbetstidens begränsning
eller ändring i samma lag. Över berörda motioner avgav
andra lagutskottet yttrande och anförde därvid följande:
»Utskottet vill till en början erinra om, att genom antagande av
ifrågavarande lag om arbetstidens begränsning förverkligats ett önskemål,
som sedan länge med stor skärpa framförts från arbetarhåll och
som först efter stora strider vunnit statsmakternas erkännande.
Det torde sålunda vara uppenbart, att utskottet icke utan tungt
vägande skäl kan tillstyrka upphävande av eller vittgående förändringar
i denna lag. Såvitt utskottet har sig bekant, hava de förhållanden, som
rådde vid lagens antagande, sedermera icke i avsevärd mån ändrats.
Att vissa olägenheter kunde komma att följa av en sådan lagstiftning
var redan vid dess tillkomst förutsett, och den omständigheten, att sådana
nu också i större eller mindre grad framträtt, kan icke utgöra tillräckligt
skäl att uppgiva de viktiga önskemål, som lagen avser att
främja. Vid sådant förhållande får utskottet, under hänvisning jämväl
till vad de i ärendet hörda myndigheterna härom och i övrigt yttrat,
avstyrka de motioner, som åsyfta upphävande eller suspension av lagen.
Utskottet anser sig ej heller kunna tillstyrka de motioner, som
åsyfta möjlighet för arbetsgivare och arbetare att avtala om arbetstidens
längd. Det torde kunna starkt ifrågasättas, huruvida med hänsyn
till de starka organisationer, som nu i vårt land finnas av både
arbetsgivare och arbetare, en dylik avtalsfrihet i realiteten skulle kunna
i någon väsentlig grad genomföras. Men därtill kommer, att avtalsfriheten
skulle innebära en återgång till förhållandena före lagens antagande
å de mer eller mindre vidsträckta områden, för vilka motionärerna
vilja förbehålla en sådan avtalsfrihet och således faktiskt i stor
utsträckning innebära ett upphävande av lagen. Dessa motioner träffas
således i huvudsak av samma anmärkningar, som riktats mot yrkandena
om lagens fullständiga upphävande eller suspension.
I likhet med socialstyrelsen finner emellertid utskottet, att lagen
om arbetstidens begränsning möjligen genom en del förändringar
1920 års
riksdag.
4 Andra lagutskottets utlåtande År 32.
skulle kunna utan att dess effektivitet därigenom avsevärt förringades,
i vissa avseenden bättre anpassas efter praktiska livets krav.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om, att när lagen erhöll
giltighet för endast ett begränsat antal år, så avsågs härmed att särskilt
understryka dess karaktär av försökslagstiftning, och statsmakterna
hava sålunda från början varit medvetna om, att förändringar
kunde komma att visa sig behövliga. Då utskottet tagit del
av arbetsrådets av trycket utgivna beslut, har det ej kunnat undgå
att finna, att den förväntan med avseende på lagens förmåga av
smidig anpassbarhet efter förhållandena i det enskilda fallet ej blivit
till fullo infriad. Av formuleringen av vissa av arbetsrådets beslut
synes utskottet framgå, att lagens snäva avfattning för arbetsrådet
känts som ett band, då framställningar måst avvisas, vilkas beviljande
uppenbart skulle hava varit till gagn för såväl arbetare som
arbetsgivare, men som omöjliggjorts av lagens tydliga bestämmelser.
Detta gäller exempelvis vissa avslag på framställningar att på fem
dagar fördela veckans 48 timmar eller mindre del därav, dock så
att de lagstadgade 8V2 timmarna om dagen överskredos. Av andra
arbetsrådets beslut har utskottet åter funnit anledning ifrågasätta en
prövning av lagens formulering i avsikt att åstadkomma jämkningar,
vilka kunna möjliggöra en något vidare tolkning än den nu av arbetsrådet
tillämpade. Så har utskottet fäst sig vid, att lagens begrepp
rörelse ansetts ha så vidsträckt omfattning, att därunder måste inbegripas
arbete exempelvis vid fattigvård och å kyrkogård. Vidare synas
några av de bestämmelser, som avse att i enskilda fäll bereda möjlighet
till undantag, vara så avfattade, att det därmed avsedda syftet ej blivit
uppnått. Att döma av vissa arbetsrådets beslut synes så vara förhållandet
med möjligheten att bereda undantag från hela lagen på
grund av arbetets oregelbundna natur och från dess 4 §:s bestämmelser
om arbetstiden på grund av arbetets beskaffenhet att medföra synnerligen
ringa ansträngning.
Utskottet anser, att dessa redan yppade brister i lagen ävensom
sådana, vilka under dess fortsatta tillämpning kunna bliva uppenbara,
böra giva anledning till omedelbar undersökning samt framläggande
snarast, möjligt av de ändringsförslag, vartill utredningen kan giva
anledning. Denna överarbetning av lagen bör utgå ifrån att utan
rubbning av de principer, varpå densamma är byggd, söka ur den
bortarbeta vad som under tillämpningen visat sig vara till hinder för
en skälig jämkning mellan olika intressen. Tillfälle till en sådan
överarbetning erbjuder sig enligt utskottets uppfattning i samband
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32. 5
med deu prövning av lämpligheten för Sveriges del att ratificera
det vid den internationella arbetskonferensen i Washington sistlidna
höst antagna förslaget till arbetstidskonvention, till vilket även de
svenska ombuden vid kongressen gåvo sin anslutning. Då detta förslag
i vissa avseenden icke överensstämmer med den svenska lagen
och en ratifikation skulle medföra förbindelse att bringa konventionens
bestämmelser i verkställighet senast den 1 juli 1921, torde Kungl.
Maj:t för eventuella förslags framläggande för nästa riksdag behöva
snarast till undersökning upptaga frågan om den svenska lagens ställning
till konventionen. Med detta uttalande vill utskottet givetvis ej
på något sätt föregripa lösningen av frågan, huruvida Sverige skall
ansluta sig till den internationella konventionen eller ej. Ej heller
huruvida anslutningen skall ske med reservation för av svenska förhållanden
förorsakade avvikelser — dessa må redan nu vara lagfästade
eller påkallade av vunnen erfarenhet vid den nuvarande lagens tilllämpning.
Åt utredningen må även överlämnas att pröva, huruvida
en på vissa områden önskvärd ökad rörelsefrihet lämpligast kan vinnas
genom jämkningar av de bestämmelser i den svenska lagen, som
reglera dessa områden, genom medgivande av ökad befogenhet åt
arbetsrådet eller genom tillämpning av vissa bestämmelser i konventionen,
exempelvis dess friare bestämmelser beträffande övertid.
Vid den av utskottet förordade överarbetningen av lagen bör även
det av herr Jeansson i Kalmar i motion nr 124 i första kammaren
väckta spörsmålet bliva föremål för uppmärksamhet.
Vad beträffar herr Bengtssons i Norup motion, finner utskottet
de av arbetsrådet åberopade skälen för lagens tillämpning å den personal,
som avses i herr Bengtssons motion, övertygande. Under
sådana förhållanden kan utskottet ej tillstyrka en lagändring, varigenom
denna personal uteslutes från en förmån, som den redan
kommit eller efter utlupen anståndstid skulle komma i besittningav.
En sådan åtgärd skulle säkerligen även på många håll giva anledning
till en icke önskvärd friktion mellan personal och sjukhusledning.
Emellertid vill utskottet påpeka lämpligheten av, att en skälig
anståndstid lämnas sjukhusen, innan lagen bringas i tillämpning. Detta
särskilt med hänsyn till svårigheter med bostäders beredande åt den
ökade personalen vid å landsorten belägna sjukvårdsinrättningar.»
På grund härav blevo samtliga motioner av utskottet avstyrkta.
Utskottet hemställde emellertid, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte anhålla, att Kungl. Magt i samband med förestående prövning av
Utskott ei.
Herr von
Sydows
motion
6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
Sveriges anslutning till den vid den internationella arbetskonferensen i
Washington antagna konventionen snarast måtte låta utreda och för
riksdagen framlägga de förslag till ändringar i lagen om arbetstidens
begränsning av den 17 oktober 1919, som, i anslutning till vad ovan
i motiveringen anförts, kunde finnas påkallade av vunnen erfarenhet
om lagens tillämpning, och vilka, utan att rubba lagens grunder, kunde
vara ägnade att bättre anpassa densamma efter det praktiska livets krav.
Yad utskottet hemställt blev av riksdagen bifallet.
Vidkommande först yrkandena om upphävande eller suspension av
lagen om arbetstidens begränsning anser utskottet, att anledning icke
förekommit att frångå den ståndpunkt utskottet nästlidet år intog till
frågan. Det torde höra framhållas, att Sverige genom sin anslutning
till nationernas förbund i princip uttalat sig för en begränsning av arbetstiden
till 8 timmars arbetsdag och 48 timmars arbetsvecka. Vid sådant
förhållande är det av internationella hänsyn icke möjligt att nu avskaffa
den redan införda arbetstidslagen, även om Sverige för sin del icke kan
ratificera den vid Washingtonkonferensen den 29 oktober—29 november
1919 föreslagna konventionen rörande samma lag.
Vad härefter angår den kungl. propositionen kan utskottet i huvudsak
dela föredragande departementschefens omdöme om det av socialstyrelsen
reviderade förslaget till arbetstidslag, nämligen att detsamma på det hela
taget väl lyckats att i skälig mån och på tillfredsställande sätt tillgodose
de önskemål, som givit anledning till riksdagens ovanberörda hemställan
om revision. De avvikelser, som Kungl. Maj:t funnit sig böra göra från
socialstyrelsens förslag, anser utskottet motiverade.
Utskottet har därför i huvudsak funnit sig kunna tillstyrka bifall
till den kungl. propositionen. På några särskilda punkter föreslås dock
vissa ändringar. Redogörelse för dessa lämnas här nedan vid de särskilda
lagrummen. I samband härmed skall utskottet jämväl till behandling
upptaga de i motionerna väckta frågorna.
1 §•
Herr von Sydow har i sin motion yrkat, att paragrafen måtte
erhålla följande ändrade lydelse:
»Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, som är att hänföra
till industri eller hantverk eller som avser person- eller godsbefordran
så ock å hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning eller annat
dylikt särskilt arbetsföretag, för såvitt i rörelsen eller företaget till arbete
för arbetsgivares räkning i regel användas flera än fyra arbetare.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32. 7
Från lagens tillämpning undantagas dock
a) arbete, som utforsa i arbetarens hem eller eljest under sådana
förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över
arbetets anordnande,
b) arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj,
c) arbete, som till sin natur är så oregelbundet, att det icke kan
förläggas till bestämda tider,
d) arbete, som bedrives av staten,
e) skeppstjänst, som omförmäles i lagen om arbetstiden å svenska
fartyg ävensom fiske,
f) skogsarbete samt kolning i mila, ändock att arbetet icke är att
hänföra till skogsarbete, ävensom flottning,
g) industriel! rörelse, som är att betrakta såsom binäring till jordbruk
och
h) arbete som åligger trafikpersonal vid järnväg, som är upplåten
för allmän trafik.»
I herrar Sigfrid Hanssons och C. E. Svenssons samt herr Johansons
i Stockholm m. fl. motioner har yrkats,
att undantag från lagens tillämpning å rörelse eller företag, som
ej använder flera än fyra arbetare, måtte ur lagförslaget utgå;
att punkterna d) och h) i lagförslaget måtte utgå;
samt att punkt f) måtte erhålla följande lydelse:
»Skogsarbete, kolning därunder inbegripen, samt flottning utom
vid skiljeställen.»
Friherre Adelswärd samt herr Rehn m. fl. hava ansett, att lagens
tillämplighetsområde om möjligt redan nu borde inskränkas till industriell
rörelse, ungefärligen uti den genom Washingtonkonventionen angivna
omfattning, men med det i lagförslaget och i gällande svensk lag
gjorda undantag för de minsta företagen.
I varje fall borde de i 5 § av förslaget uppräknade »rörelserna»
undantagas från bestämmelser, som närmast avsetts för en industriell
arbetstidslag.
I undantagsbestämmelser under f) borde strykning ske av orden
»utom vid skiljeställe», enär sakens natur och vunnen erfarenhet visade
att varje slag av flottningsarbete borde undantagas.
Bland undantagen under g) borde tilläggas »torvupptagning».
Herrar
Sigfrid Hanssons
och C K
Sv nssons
samt herr
Johansons t
Stock olm
m. flis
motioner.
Friherre
Adelsvärds
samt herr
Ethns m. fl:s
motioner.
Herr von
Kochs m. flis
motion.
8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
Herr von Koch och hans medmotionärer hava yrkat, att § 5 mom.
a) i förslaget till lag om arbetstidens begränsning måtte utgå, och att
i stället såsom ett särskilt moment i förslagets § 1 införes en undantagsbestämmelse,
omfattande de i mom. a) upptagna verksamhetsgrenarna.
Herr Frän- I herr Frändéns motion har yrkats, att riksdagen måtte besluta,
déns motion. a^t arbeten med väg- och vattenbyggnad ävensom under virkesflottning
vid skiljeställen undantagas i lagen om arbetstidens begränsning.
„ tt r Herr von Hofsten och hans medmotionärer samt herrar Magnusson
stens rn. fl.-s i Tumhult och Bengtsson i Norup hava hemställt, att riksdagen matte
mZIusZZi för sil1 del besluta sådan ändring i det av Kungl. Maj:t i proposition
Tumhult och nr 359 framlagda förslaget till lag om arbetstidens begränsning, att
Bengtssons 5 a) utgår, och att i stället såsom ett särskilt moment i förslagets 1 §
motioner, införes en undantagsbestämmelse, omfattande de i 5 §: a) upptagna
verksamhetsgrenarna.
Herr Kaijsers 1 herr Kaijsers motion yrkas, att riksdagen måtte, för den händelse
motion. riksdagen antager den av Kungl. Maj:t föreslagna lagen om arbetstidens
begränsning, för sin del besluta sådan lydelse av § 1, att efter mom. i)
insättes ett så lydande mom. j): »arbete som utföres av vid sjukvårdsinrättning
anställd personal».
Utskottet
De framställda yrkandena om inskränkning av lagens tillämplighetsområde
till motsvarighet med Washingtonkonferensens beslut angående
arbetstidens begränsning, d. v. s. i huvudsak till fabriks- och hantverksrörelse,
inklusive byggnadsverksamhet, jämte transportverksamhet,
kan utskottet icke förorda. Genom ett bifall till berörda hemställan
skulle nämligen betydande grupper av arbetare, t. ex. handelsarbetarna,
som redan kommit i åtnjutande av lagens skydd, ställas utanför densamma.
Härigenom skulle onödigtvis fram skapas arbetskonflikter. Härtill
kommer att vår lagstiftning på förevarande område ännu befinner
sig på försöksstadiet, varför några så genomgripande förändringar icke
böra vidtagas utan tungt vägande skäl. Sådana skäl hava emellertid
icke anförts till stöd för motionärernas hemställan.
av herrar Sigfrid Hansson och C. E. Svensson samt herr
i Stockholm m. fl. framställda yrkandet, att undantaget från
Det
Johanson
lagens tillämpning å rörelse eller företag, som ej använder flera än fyra
arbetare, måtte ur lagförslaget utgå, har jämväl framförts inom social
opaginerad Kontrollera mot PDF
<)
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
styrelsen vid ärendets behandling därstädes. 1 sitt betänkande yttrar
socialstyrelsen — efter att hava påpekat, att genom den nu gällande
lagens bestämmelser avskiljas från lagens tillämpning sädana rörelser
med högst fyra arbetare, som bedrivas på landet eller i stad, köping
eller municipalsamhälle med högst 1,500 mantalsskrivna innevånare —
bland annat följande:
»Dessa företag skötas till stor del av företagaren själv med biträde
av hustru och barn, vilkas arbetstid ej regleras av arbetstidslagen. Användes
i sådant fall ett eller annat till familjen icke hörande biträde,
bibehåller företaget likväl ofta i viss mån karaktären av ett hem, och
det kan icke gärna förväntas, att lagens bestämmelser med hänsyn till
de utom familjen stående biträdena skola komma till någon noggrannare
tillämpning. 1 de små företagen äro arbetarna i många fall, s\mnerligast
vid ackordsarbete, vana att få ganska självständigt bestämma sina arbefstider
— äro de borta den ena dagen, taga de skadan igen genom förlängt
arbete den andra. För en del av de allra minsta företagen, såsom
små matserveringar, kaféer, bagerier, åkerier m. fl., ställer sig även lagens
genomförande mycket ekonomiskt betungande. Erinras må också därom,
att en effektiv kontroll över lagens efterlevnad inom dessa företag knappast
låter sig praktiskt genomföra.
Ser man till, huru arbetstidsförhållandena faktiskt gestalta sig
inom småföretagen, vitsordas från olika håll, bland annat från yrkesinspektionen,
att arbetstidslagen i stor utsträckning åsidosattes inom
dylika företag i städer, köpingar och municipalsamhällen med över
1,500 invånare. En allmänt utbredd uppfattning lär också vara, att
alla företag med färre än fem arbetare, oavsett var de bedrivas, äro
fritagna från lagens tillämpning.
Om än den förevarande geografiska uppdelningen sålunda icke
vunnit åsyftad tillämpning, har den likväl i åtskilliga fall medfört förargelseväckande
förhållanden. Om exempelvis en smed bedriver sin
rörelse inom gränsen för ett samhälle med över 1,500 invånare men å
plats, som fullständigt har karaktären av landsbygd — en del städers
jurisdiktion sträcker sig ju ganska långt utom stadsplaneområdet —
måste det förefalla honom som en obegriplig och upprörande orättvisa,
att han men ej hans värsta konkurrent, som har sin smedja strax
utanför gränsen, skall vara kringskuren i sin verksamhet av arbetstidslagen.
Klagomål över dylika förhållanden ha framställts, men har det
från myndigheternas sida givetvis ej kunnat göras något för att komma
den klagande till hjälp. Särdeles egendomlig måste ifrågavarande bestämmelse
te sig för småföretagen i samhällen, vilkas folkmängd sa att
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 2 avd. 26 höft. (Nr 32.) 2
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
säga pendlar på själva gränstalet 1,500 — det ena året skola de vara
underkastade lagstadgad arbetstidsbegränsning, det andra icke.
Såsom ovan redan angivits, gäller här omhandlade geografiska
uppdelning icke i fråga om sådana arbetsföretag, där verksamheten ej
är att hänföra till rörelse, utan äro dessa, när arbetarantalet i regel
understiger fem, undantagna från lagens tillämpning, var de än bedrivas.
Vid övervägande vilka förändringar av lagen lämpligen skulle
kunna ifrågakomma för att tillgodose riksdagens syfte med den begärda
revisionen, har styrelsen icke kunnat undgå att uppmärksamma härovan
berörda geografiska uppdelning av de små rörelserna med i regel färre
än fem arbetare. Ett borttagande av denna uppdelning, så att alla
dylika rörelser, oberoende av platsen för rörelsens utövande, skulle fritai>as
från den lagstadgade arbetstid sregleringen, synes nämligen icke
blott vara ägnat att medföra viss lindring av sådan art, som riksdagen
torde åsyftat, utan även vara väl motiverat med hänsyn till förut anförda
omständigheter. Någon större omgestaltning av de faktiskt bestående
arbetstidsförhållandena skulle förändringen för övrigt med hänsyn
till lagens förut berörda bristande efterlevnad sannolikt icke komma
att medföra.
I enlighet med vad sålunda anförts har åt huvudbestämmelsen
rörande lagens tillämpningsområde givits eu förändrad avfattning, som
i avseende å såväl rörelse som särskilt arbetsföretag, utan hänsyn till
platsen för dess bedrivande, begränsar lagens tillämpning till verksamhet,
vari i regel användas flera än fyra arbetare.»
De skäl, som socialstyrelsen sålunda anfört, anser utskottet vara
av så avgörande betydelse, att utskottet icke tvekar att tillstyrka bifall
till propositionen på denna punkt. Utskottet anser den av motionärerna
uttryckta farhågan, att skickliga och ordentliga arbetare skulle, till förfång
för de mindre hantverkarna, i allmänhet föredraga anställning med
kortare arbetstid, vara betydligt överdriven.
Herr Frändéns yrkande, att arbeten med väg- och vattenbyggnad
måtte helt och hållet undantagas från lagens tillämpning, kan utskottet
icke förorda. De arbeten på ifrågavarande områden, som icke utföras
under sådana förhållanden, att det tillkommer arbetsgivaren att vaka
över arbetets anordnande, torde redan enligt gällande bestämmelser vara
undantagna från lagens tillämpning. Beträffande övriga arbeten av
ifrågavarande slag föreligger ingen anledning till undantag.
11
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
Herrar Sigfrid Hanssons och C. E. Svenssons samt herr Johansons
i Stockholm m. fl:s yrkande, att mom. d) och h) måtte utgå, avser att
under lagens tillämpning införa arbete, som bedrives av staten, ävensom
arbete, som åligger trafikpersonal vid för allmän trafik upplåten järnväg.
Frånsett det oiämpliga att under ifrågavarande försökslagstiftniug införa
stora grupper arbetare, som nu äro därifrån undantagna, torde den
föreslagna åtgärden komma att medföra konsekvenser, som nu icke
kunna överskådas. Utskottet avstyrker bifall till yrkandet.
Utskottet delar departementschefens och socialstyrelsens uppfattning,
att jämväl s. k. platskolning bör undantagas från lagens tillämpning,
i följd varav utskottet avstyrker herr Sigfrid Hanssons m. H:s
yrkande i denna del.
I propositionen har bibehållits bestämmelsen i nuvarande lagen
beträffande flottning vid skiljeställe. Inom socialstyrelsen framställdes
reservationsvis vid arbetet med lagens revidering samma yrkande som
nu i ett flertal av motionerna, nämligen att flottning jämväl vid skiljeställe
skulle undantagas. Mot de skäl, som i reservationen framfördes,
har departementschefen gjort följande invändning: »Frågan om lagens
tillämpning å arbetet vid skiljestallena har allt ifrån utarbetandet av
den nu gällande lagen givit anledning till skarpa meningsmotsättningar,
och jag vill icke förneka, att det för lagstiftaren erbjuder svårighet
att taga ståndpunkt i denna fråga. Ifrågavarande arbete ställer sig
nämligen i hög grad skiftande — från arbete uppe vid de små skiljeställena,
vilket i fråga om oregelbundenhet, kortvarighet och omöjlighet
för arbetsgivaren att övervaka nära nog fullständigt överensstämmer
med flottningsarbete i allmänhet, och till det regelbundet industrimässigt
ordnade, kanske över halva året pågående, med 100 tåls arbetare
bedrivna arbetet nere vid de stora skiljeställena i älvmynningarna.
Redan under förarbetena till lagen ifrågasattes en uppdelning
av skiljeställena, så att vissa av dem, i regel de mindre, skulle undantagas
från lagen, under det de övriga, i regel de större, skulle inbegripas
under lagens tillämpning, men det visade sig omöjligt att finna
någon tillfredsställande bestämning av gränsen dem emellan. I utskottsutlåtandena
vid de båda riksdagarna år 1919 hänvisade man i
stället till möjligheten att efter ansökan hos arbetsrådet erhålla undantag.
Denna möjlighet har även i avsevärd mån kommit till användning,
varjämte arbetsrådet för åtskilliga företag med ett betydande antal
arbetare beviljat anstånd med lagens tillämpning. Rådet lär för övrigt
12 Andra lagutskottets utlåtande .AV 32.
ha för avsikt att inom kort ägna förevarande fråga särskild uppmärksamhet.
Det vill även synas, som om man med den ökade möjlighet
till medgivanden, lagförslaget innehåller, skulle kunna skäligen tillfredsställa
berättigade behov av ökad arbetstid vid skiljeställena. Med hänsyn
till vad sålunda anförts och då det torde vara att förvänta, att arbetsrådet
under nuvarande ekonomiska situation skall medgiva de eftergifter,
som kunna vara erforderliga för undvikande av alltför stora ombvsremadskostnader,
har j a g icke funnit de båda reservanternas yrkande
i förevarande avseende böra föranleda någon ändring i socialstyrelsens
förslag.»
De av departementschefen åberopade undantag från lagen, som
ar betsrådet i nu ifrågavarande avseende beviljat, bestå huvudsakligen
däri, att arbetsrådet beviljat ett stort antal flottningsföreningar anstånd
med lagens tillämpning. Ifrågavarande anstånd utlöpte i allmänhet den
1 januari 1921. Flertalet av de flottningsföreningar, som erhållit dylikt
anstånd, hava emellertid före början av innevarande års flottningssäsong
inkommit till arbetsrådet med anhållan om förlängt anstånd, och enligt
vad utskottet yihämtat har arbetsrådet funnit sig nödsakat att i så gott
som alla dylika fall tills vidare medgiva förlängt anstånd. Denna omständighet
synes tyda på, att svårigheterna att vid skiljeställena tillämpa
arbetstidslagen äro avsevärda och svåra att övervinna. I en hel del
fall torde de ombyggnadsarbeten, som äro nödvändiga för lagen3 tililämpning,
icke kunna genomföras under lagens giltighetstid, och man
kan således motse, att vid åtskilliga skiljeställen anstånd med lagens
tillämpning skola komina att gälla så länge lagen har gällande kraft.
Utsikten till ett sådant sakernas tillstånd synes icke tilltalande. Härtill
kommer, att arbetsförhållandena vid skiljeställena äro av synnerligen
växlande natur. Vid en hel del smärre skiljeställen, särskilt de, som
äro belägna högre upp i vattendragen, är arbetet så oregelbundet, att
arbetsrådet förklarat, att detsamma är undantaget från arbetstidslagens
tillämpning enligt bestämmelserna i lagens 1 § c). Visserligen finnas
å andra sidan skiljeställen, där arbetet bedrives fullt industrimässigt
och regelbundet och där arbetstidslagen följaktligen kan tillämpas och
delvis redan kommit i tillämpning. Men mellan dessa båda grupper av
skiljeställen finnes ett stort antal dylika, där arbetet är mer eller mindre
oregelbundet och där således arbetstidslagens tillämpning stöter på svårigheter
av snart sagt för varje skiljeställe skiftande art och grad. Liksom
det hittills icke lyckats lagstiftningen att uppdraga någon gräns
mellan de skiljeställen, där lagen kan tillämpas, och de skiljeställen,
där så icke kan ske, torde det även för arbetsrådet komma att möta
13
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
synnerlig svårighet att finna en dylik gräns, och följden härav torde
bliva, att därest arbetet vid skiljeställena fortfarande bibehålies under
lagen, anstånd med lagens tillämpning måste beviljas i vida större utsträckning
än vad som med bestämmelserna om beviljande av anstånd
varit avsett.
På grund av dessa skäl, och då ett genomdrivande av arbetstidslagens
tillämpning vid de skiljeställen, där densamma ännu icke blivit
genomförd, skulle föranleda högst betydande och under nuvarande ekonomiska
förhållanden särdeles betänkliga ombyggnadskostnader, anser utskottet
lämpligast, att arbetet vid samtliga skiljeställen i likhet med övrigt
flottningsarbete undantages från lagens tillämpning.
Friherre Adelswärds yrkande, att bland undantagen under g) borde
tilläggas »torvupptagning», kan utskottet icke tillstyrka. Genom den
möjlighet till erhållande av undantag från lagen, som införes genom
den av Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen av bestämmelserna i 6 § 1 mom.,
torde industriens behov av lättnader i arbetstidslagens bestämmelser
bliva fullt tillfredsställande tillgodosett.
Herr von Sydows yrkande beträffande mom. g) och i) följer av
hans principiella ståndpunkt till lagens tillämplighetsområde och torde
vara bemött genom vad utskottet ovan anfört.
Enligt gällande lag undantages från lagens tillämpning under
mom. e) arbete, som är att hänföra till hälso- och sjukvård samt under
mom. k) sådant arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse, som är att
hänföra till allmänhetens direkta betjänande. Beträffande hälso- och sjukvård
har lagen tillämpats så, att från densamma undantagits den egentliga
sjukvårdspersonalen, men däremot icke sjukvårdsanstalternas ekonomioch
verkstads personal. Vad angår arbete vid fattigvårds- och andra
liknande inrättningar har sådant ansetts falla under lagen.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag under 5 § skulle dels rörelse, som
har till ändamål att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran eller undervisning
eller att tillgodose annat därmed jämförligt behov, dels ock
hotell-, restaurang- eller kaférörelse falla under lagen men med rätt för
arbetsrådet att medgiva utsträckt arbetstid.
Propositionen avser sålunda att utvidga lagen att omfatta jämväl
det egentliga sjukvårdsarbetet samt det arbete vid hotell-, restaurangeller
kaférörelse, som är att hänföra till allmänhetens direkta betjänande.
Vad till en början beträffar arbetet vid sjukvårdsanstalterna anser
sig utskottet kunna konstatera, att bestämmelserna i gällande arbetstids
-
14 Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
lag-, genom vilka arbetstiden reglerats för en del av personalen vid
respektive anstalter men lämnats oreglerad för en annan del av personalen
vid samma anstalter, varit ägnade att framkalla synnerliga olägenheter.
Vissa befattningshavare vid sjukvårdsanstalterna hava ett arbete av sådan
art, att det möter svårighet att avgöra, huruvida de rätteligen höra
hänföras till ekonomipersonal eller egentlig sjukvårdspersonal. Härtill
kommer, att en avsevärd del av den s. k. egentliga sjukvårdspersonalen
med avseende på göromål, utbildning och ställning står ekonomipersonalen
så nära, att det icke vare sig ur principiell eller praktisk synpunkt
låter sig göra att tillämpa olika arbetstidsregleringar för de respektive
grupperna. Den gräns, som enligt gällande arbetstidslag dragits mellan
ekonomipersonal och egentlig sjukvårdspersonal, bör därför enligt utskottets
mening icke upprätthållas. Ur denna synpunkt innebär Kungl.
Maj:ts förslag en förbättring av nu gällande bestämmelser, i det att genom
detsamma möjlighet beredes till eu enhetlig reglering av arbetstiden för
varje anstalt,'' allt efter dess möjlighet att åstadkomma eu dylik reglering.
Emellertid har utskottet från ett stort antal medlemmar av sjuksköterskekåren
mottagit skrivelser och mötesresolutioner, däri vederbörande
inlagt sin gensaga emot att sjuksköterskornas arbete skulle
förläggas under arbetstidslagen. I dessa resolutioner har särskilt framhållits,
att arbetstidslagens tillämpning å sjuksköterskornas verksamhet
skulle vara ägnad att motverka den ideella uppfattning av denna verksamhet,
som det vore av vikt att upprätthålla såväl bland allmänheten
som inom sjuksköterskornas egna led. Over huvud taget synes av de
utskottet tillställda yttrandena framgå, att rikets sjuksköterskekår icke
önskar komma i åtnjutande av den av Kungl. Maj:t föreslagna regleringen
av arbetstiden.
Oaktat utskottet finner det ådagalagt, att sjuksköterskepersonalen
väl är i behov av en förkortning i sm nu ofta betänkligt långa arbetstid,
synes utskottet, att en reglering av arbetstiden för nämnda personal
mot densammas uttryckta önskan icke bör ifrågakomma. På grund härav
anser utskottet, att sjuksköterskorna böra helt undantagas frän tillämpningen
av lagen om arbetstidens begränsning. Härav torde emellertid
enligt utskottets mening böra följa, att jämväl afl övrig personal vid
sjukvårdsanstalter förlägges utanför lagen. Som ovan framhållits, har
en av de största olägenheterna vid tillämpningen av nuvarande bestämmelser
i ämnet just varit uppdelningen av anstaltspersonalen i en grupp,
å vars arbete lagen är tillämplig, och en grupp, vars arbete faller utanför
lagen. De erfarenheter, som gjorts angående verkningarna av denna
uppdelning, inskärpa nödvändigheten av att icke nu skapa en ny gräns
15
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
mellan personalgrupper vid samma anstalt. Härtill kommer, att eu
reglering av arbetstiden för sjuk vårdsanstalternas personal givetvis är
ägnad att medföra betydande kostnader för det allmänna, särskilt för
landstingen, vilket under nu rådande ekonomiska läge så vitt möjligt
torde böra undvikas. Den förbättring i sjukhuspersonalens arbetsförhållanden,
som otvivelaktigt är behövlig, torde under dessa förhållanden
lör närvarande lå överlämnas åt vederbörande sjukhusledningar samt åt
den inspektion medicinalstyrelsen har att utöva på detta område. Enligt
vad här nedan framgår, föreslår utskottet en utredning rörande arbetsförhållandena
på hithörande område.
Eu konsekvens av utskottets ovan angivna ståndpunkt i fråga om
sjukhuspersonalen torde bliva, att jämväl arbetet inom de övriga verksamhetsgrenar,
som omförmälas under 5 § a) av Kungl. Maj:ts förslag, undantages
från arbetstidslagens tillämpning. Ett undantagande av dessa
verksamhetsgrenar står även i överensstämmelse med den uppfattning,
varåt i utskottets utlåtande förra året gavs uttryck. Inom dessa verksamhetsgrenar
torde för övrigt behovet av en arbetstidsreglering icke
i någon mån vara så stort som inom sjukvården.
Beträffande därefter Kungl. Maj:ts förslag i fråga om arbetet inom
hotell-, restaurang- och kaférörelsen finner utskottet icke tillrådligt att
nu utvidga arbetstidslagen till att omfatta den del av nämnda arbete,
som avser allmänhetens direkta betjänande. Däremot anser utskottet
sig böra förorda, att det arbete inom ifrågavarande rörelser, som för
närvarande faller under arbetstidslagens tillämpning, fortfarande bibehålies
under lagens skydd. Den vidgade dispensrätt för arbetsrådet, som
5 § i Kungl. Maj:ts förslag avser att införa, torde med den ståndpunkt
utskottet sålunda intagit knappast vara motiverad. Av de arbetargrupper,
som beröras av bestämmelserna i nämnda paragraf, skulle enligt utskottets
förslag under lagens tillämplighet kvarstå endast den hotell-, restaurangoch
kafépersonal, som icke är sysselsatt med allmänhetens direkta betjänande.
Ifrågavarande arbetargrupp lärer till sitt antal vara så begränsad,
att det synes oegentligt att allenast med hänsyn till densamma
införa en ny art av dispenser från lagen. Dessutom torde böra beaktas,
att de svårigheter, som gjort sig gällande med avseende på arbetstidslagens
tillämpning vid restauranger och kaféer, i huvudsak uppträtt vid
de minsta företagen inom denna näringsgren, och dessa företag skulle
genom den av Kungl. Maj:t föreslagna omformuleringen av bestämmelserna
i lagens 1 § första stycket komma att i stor utsträckning falla
utanför lagen, varför bestämmelser om särskilda dispensmöjligheter för
dem icke synas erforderliga.
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
2 §•
Herrar sig- Herrar Sigfrid Hansson, och C. E. Svensson samt herr Johanson
fridochTTS i Stockholm m. fl. hava yrkat, att paragrafen måtte erhålla följande
Svenssons ändrade lydelse:
*ataneons T »Såsom arbetare skall vid tillämpningen av denna lag ej räknas
Stockholm verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad ställning».
rn. fl:s moiio
vtskottet
Den av Kungl. Maj:t föreslagna ändringen i denna paragraf inné
bär
allenast ett förtydligande av den nuvarande lagtexten.
Herrar Sigfrid Hanssons och C. E. Svenssons samt herr Johansons
i Stockholm m. flis yrkande, att under lagens tillämpning skulle
föras all kontorspersonal utom sådan personal i överordnad ställning,
anser sig utskottet icke kunna biträda. Utskottet får fördenskull hemställa,
att paragrafen antages med den av Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen.
4 §•
Hers von Sy- Herr von Sydow har yrkat, att paragraten måtte erhålla följande
dows motion, ändrade lydelse:
»Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete under längre
tid, raster oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan;
dock må, därest nyssnämnda begränsning av arbetstiden för vecka icke
därigenom överskrides, arbetstiden under något eller några av veckans
dygn utsträckas till högst nio och en halv timme.
Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning, må annan arbetstid
än nyss angivits tillämpas, såvitt därigenom icke uppkommer längre
sammanlagd arbetstid för en tidrymd av högst tre veckor, än att den
motsvarar 48 timmar i veckan».
Herrar sig- Herrar Sigfrid Hansson och C. E. Svensson samt herr Johanson
frid Hanssons ^ Stockholm m. fl. hava vrkat, att första stycket matte bibehållas i
Svenssons nedanstående lydelse:
samt herr Jo- »Arbetare må icke användas till arbete under längre tid, raster
suekhZ t, oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan; dock må,
fl.-s motioner, därest nyssnämnda begränsning av arbetstiden per vecka icke därigenom
överskrides, arbetstiden under veckans fem första söckendagar utsträckas
till 8 och en halv timmar».
samt att andra stycket måtte erhålla följande ändrade lydelse:
»Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning, må annan arbetstid,
än nyss angivits, tillämpas vid skiftväxling, såvitt därigenom icke
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32. 17
uppkommer längre sammanlagd arbetstid för eu tidrymd av högst tre
veckor, än att den motsvarar 48 timmar i veckan».
Beträffande den av Kungl. Maj:t föreslagna ändringen i denna
paragraf har socialstyrelsen anfört följande:
»Senare delen av paragrafens förra stycke har ändrats i två avseenden.
Dels har nämligen den där medgivna arbetstiden för dag utsträckts
från 8 Va till 9 timmar, och dels har inskränkningen för den
ifrågavarande eftergiften till att gälla allenast veckans fem första söckendagar
borttagits.
Förstberörda förändring, eller arbetstidens utsträckning till 9 timmar,
har närmast föranletts av åtskilliga framställningar till arbetsrådet om
rätt att få förlänga arbetstiden under måndag — fredag för att, med
bibehållen arbetstid av 48 timmar i veckan, kunna nedsätta arbetstiden
å lördag under 5 Va timmar eller då helt inställa arbetet. Jämväl från
yrkesinspektörernas sida har framhållits, att en dylik omläggning av
arbetstiden under vissa förhållanden visat sig önskvärd. Såsom exempel
på förhållanden, vilka åberopats till stöd för här ifrågavarande framställningar,
må anföras:
Arbetarna bruka på lördagen resa in till en närbelägen stad för
att göra uppköp och måste på grund av kommunikationsförhållandena
avresa tämligen tidigt på förmiddagen. Största delen av arbetarna äro
bosatta på längre avstånd från arbetsstället och pläga vid veckans slut
besöka sina hem för att proviantera m. m. Personalen önskar under
sommarmånaderna få tillbringa lördagar och söndagar på landet. Fölen
kemisk tvättinrättning lönar det sig ej att elda upp och tillreda de
kemiska tvättmedlen för det korta lördagsarbetet. Tåglägenheterna medgiva
icke arbetarna, som i regel äro bosatta i en närbelägen stad, att
lämna arbetsstället, förrän 2 timmar efter arbetets slut, om arbetstiden
begränsas till 8 Va timmar.
Skulle möjlighet beredas näringsidkarna att med fullständigt inställande
av driften å lördagarna uppehålla 48 timmars arbetsvecka, måste
tydligtvis medgivande lämnas till eu arbetstid av 9 timmar 36 minuter
å övriga söckendagar. En dylik utsträckning av arbetstiden skulle dock
enligt styrelsens mening innebära en alltför långtgående avvikelse. Såsom
en lämplig medelväg har styrelsen ansett sig böra föreslå 9 timmar, till
stöd för vilken begränsning även kan anföras, att den motsvarar Washingtonkonventionens
stadgande uti ifrågavarande avseende.
Beträffande den andia förändringen i förevarande lagrum, eller
borttagandet av inskränkningen till de fem första söckendagarna, torde
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 2 avd. 26 höft- (Nr 32.) 8
Utskottet.
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
kunna anmärkas, att denna förändring ej har mycket skäl för sig, då ju
den förkortade arbetstiden, där sådan förekommer, i regel infaller på
lördag. Styrelsen vill icke bestrida riktigbeten av en sådan anmärkning
och åsyftar ingalunda någon förändring av den numera synnerligen
allmänt genomförda arbetstidsförkortningen å lördag. Inskränkningen
har emellertid i enstaka fall medfört vissa olägenheter ävensom
tolkningssvårigheter, och har det då, när bestämmelsen ifråga ändock
skulle omformuleras, synts lämpligt att undanröja anledningen därtill. I
Washingtonkonventionen förekommer ej heller någon dylik inskränkning.
Slutligen må framhållas, att här föreslagna förändring skulle vara ägnad
att i viss mån tillmötesgå förut berörda av herr Jeansson i motion vid
1920 års riksdag gjorda hemställan om medgivande att vid yrkesmässig
tillverkning för avsalu av mjukt bröd utsträcka arbetstiden å lördag
och dag före helgdag till högst 10 timmar — en hemställan som enligt
riksdagens beslut borde uppmärksammas vid lagens revision.»
Utskottet delar socialstyrelsens uppfattning och anser därför, att
riksdagen, med avslag å motionerna, bör antaga det kungl. förslaget.
Genom den ändring av 6 § 4 mom., som utskottet kommer att föreslå,
lämnas för det fall, att en begränsning till färre antal veckodagar av
veckans 48 timmar av både arbetsgivare och arbetare anses fördelaktig, möjlighet
till att erhålla arbetsrådets medgivande till en sådan arbetsfördelning.
Vad beträffar den av herrar Hansson och Svensson m. fl. föreslagna
ändringen av andra stycket finner utskottet visserligen möjligheten
att vid skiftindelning fördela veckans 48 timmar på 4 dygn ej
hava varit av lagstiftaren avsett, men utskottet anser i likhet med departementschefen,
att, då den ifrågavarande anordningen av arbetet ej
kommit till större användning och onekligen i vissa fall varit till arbetarnas
fördel, den av Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen av stycket bör
antagas. En så pass stor avvikelse från 8-timmarsdagens princip, som
i detta fall äger rum, torde i regel förutsätta arbetarnas samtycke.
5 §''
Herr von Sydow har yrkat, att paragrafen måtte utgå.
Herrar Sigfrid Hansson och C. E. Svensson samt herrar Johanson
frid Hanssons j Stockholm m. fl. hava yrkat, att riksdagen måtte uttala, att dessa
Svenssons undantag enligt paragrafen måtte göras med den allra största försiksamt
herr Jo- tighet och i intet fall medgivas, där lagen om begränsad arbetstid redan
Mockhoim nu tillämpades eller där svårigheterna för lagens tillämpning icke vore
m.fl smoiio- av c|en art att de icke rimligtvis kunde övervinnas, och att i intet fall
ner. 7 °
Herr von Sydows
motion.
Herrar Sia
-
19
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32-
den omständigheten, att arbetstiden tidigare varit oreglerad och oskäligt
lång, finge utgöra skäl till särskilda undantag från lagens tillämpning.
Friherre Adelswärd samt herr Rehn in. fl. hava yrkat, att para- Friherre Adel
«
p . . . 9 sioärds samt
grafen matte utgå. herr Eehna
m. flis motioner.
Herr von Koch rn. fl. hemställa i sin motion att § 5 mom. a) i Herr von
förslaget till lag om arbetstidens begränsning måtte utgå och att i Aoct^0™onfls
stället såsom ett särskilt moment i förslagets § 1 införes eu undantagsbestämmelse,
omfattande de i mom. a) upptagna verksamhetsgrenarna.
Herr von Hofsten m. fl. samt herrar Magnusson i Tumhult och Herr von
Bengtsson i Norup hemställa, att riksdagen måtte för sin del besluta sådan H„°J^ n™rar
ändring i det av Kungl. Magt i proposition nr 359 framlagda förslaget Ma/nussom i
till lag om arbetstidens begränsning, att 5 §: a) utgår, och att i stället Bengtsson* i
såsom ett särskilt moment i förslagets 1 § införes en undantagsbestäm- Norup motiomelse,
omfattande de i 5 §: a) upptagna verksamhetsgrenarna.
Utskottet får, med hänvisning till vad utskottet i ämnet anfört vid uukottet.
1 §, tillstyrka, att de i propositionen under 5 § upptagna bestämmelserna
måtte utgå.
6 §.
Herr von Sydow har i sin motion yrkat, att paragrafen måtte Herr von syerhålla
följande ändrade lydelse: dows motu>n''
y>l mom. År för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån beroende
av årstiden eller väderleken eller är den på grund av aunat förhållande
av växlande längd, må arbetsrådet, i den mån så finnes tjänligt för
verksamhetens ändamålsenliga bedrivande, medgiva, att arbetstiden, med
avvikelse från vad i 4 § stadgas, allenast begränsas så, att den i genomsnitt
för viss angiven tidrymd kommer att uppgå till högst 48
timmar i veckan.
2 mom. Om vid arbete, som är anordnat i tre skift, av tekniska,
ekonomiska eller andra skäl är av nöden att arbetet fortgår jämväl
under sön- och helgdagar, må den i 4 § angivna arbetstids begränsningen
överskridas under villkor, att arbetstiden i medeltal för fyra
veckor icke överstiger 56 timmar i veckan.
3 mom. Beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare tid
eller medför synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål av
20 Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
synnerligen stort allmänt intresse, må arbetsrådet, i den mån så prövas
påkallat, medgiva undantag från de i 4 § angivna begränsningar.
4 mom. Skulle i annat fall, än som avses i 1, 2 eller 3 mom.,
undantag från bestämmelse i 4 § prövas påkallat till undvikande av
allvarligt missförhållande, må arbetsrådet efter börande av vederbörande
arbetsgivare och arbetare lämna medgivande till undantaget.»
Herrar sig■ Herrar Sigfrid Hansson och C. E. Svensson samt herr Johanson
lr%och<c>EnS i Stockholm m. fl. hava hemställt,
Svenssons dels att 1 utom. måtte erhålla följande ändrade lydelse:
Ranson* i°~ utom. År för visst arbete arbetstiden i väsentlig män beroende
Stockholm m. av årstiden eller väderleken eller är den på grund av annat förhållande
fi-.s motioner. av Axlande längd, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva,
att annan arbetstid än i 4 § stadgas må tillämpas, såvitt därigenom
icke sammanlagda arbetstiden för en tidrymd av högst 4 veckor blir
längre, än att den motsvarar 48 timmar i veckan»;
dels ock att 4 mom. måtte utgå.
Friherre Adel- Friherre Adelswärd samt herr Rehn m. fl. hava hemställt, att
*herr "iiehns paragrafen måtte erhålla följande ändrade lydelse:
m. fl-.s motio- mom. Särskilt med anledning av den tillämpning, som gällande
regler om lättnader vid s. k. säsongarbete hittills erhållit, ifrågaBättes,
att i orden: »År för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån beroende
av årstiden» etc. det kursiverade uttrycket ersättes med bestämmelse,
som stödjer en friare tillämpning.
2 mom. I överensstämmelse med Washingtonkonventionen synes en
56 timmars arbetsvecka böra vid tre-skifts-arbete medgivas genom uttrycklig
bestämmelse i lagen och ej behöva bero på arbetsrådets lämplighetsprövning
för särskilda fall.
3 mom. På grund av den uppfattning, som kommit till uttryck
beträffande vad som avses med »arbete: som medför synnerligen ringa
ansträngning», torde berörda uttryck böra ändras exempelvis till »ringa»
eller »mindre» ansträngning.
4 mom. Så snart »allvarligt missförhållande» finnes uppstå genom
lagens bokstavliga tillämpning enligt denna paragraf, synes arbetsrådet
böra vara skyldigt att medge undantag. Dessutom kan ifrågasättas rätt
för arbetsrådet att göra undantag, då vederbörande organisationer äro
överens och särskild olägenhet genom att medge sådant undantag icke
kan befaras.»
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32. 21
Herr Lindley har i sin motion yrkat, att 1 mom. måtte utgå.
Herr Wahren har i Bin motion yrkat,
dels att 2 mom. måtte erhålla följande ändrade lydelse:
~S)2 mom. De i § 4 angivna begränsningarna av arbetstiden må
överskridas vid sådant arbete, som av synnerliga skäl finnes böra drivas
kontinuerligt med varandra avlösande skiftlag under villkor likväl, att
arbetstiden i medeltal icke överskrider 56 timmar i veckan»;
dels ock att 4 mom. måtte ändras sålunda:
y>4 mom. Skulle i annat fall, än som avses i 1, 2 eller 3 mom.,
undantag från bestämmelse i § 4 prövas påkallat till undvikande av
allvarligt missförhållande, äger arbetsrådet lämna medgivande till undantaget.
»
1 mom.
Den av Kungl. Maj:t föreslagna ändringen avser uteslutande av
tidsbegränsningen fyra veckor för genomsnittsberäkningen. Sådan begränsning
skulle i stället få fritt bestämmas av arbetsrådet. Herrar Sigfrid
Hanssons och C. E. Sveussons samt herr Johansons i Stockholm
m. fl:s motioner avse ett bibehållande av nuvarande bestämmelser,
varemot herr Lindleys yrkande går ut på att bestämmelsen bör
utgå. De av herr von Sydow samt friherre Adelswärd m. fl. framställda
yrkandena avse en friare tillämpning. Den förändring av nuvarande
lag, som Kungl. Maj:t här föreslår, torde tillgodose ett verkligt
behov vid säsong- och annat av väderleken beroende arbete. De allvarliga
olägenheter, som begränsningen till fyra veckor inneburit exempelvis
för torvindustrien, varifrån klagomål avhörts, torde genom den
nu föreslagna ändringen kunna bliva avhjälpta. Någon förändring av
lagens formulering har utskoitet ej ansett påkallad. De farhågor, som
framförts i herrar Hanssons och Svenssons m. fl:s motioner, anser utskottet
med hänsyn till av arbetsrådet tillämpad praxis vara av teoretisk
art.
2 mom.
Berörda moment motsvarar gällande bestämmelser i 5 § andra
stycket. Den omformulering, som av Kungl. Maj:t föreslås, innebär
emellertid en avsevärd uppmjukning av gällande bestämmelser, varigenom
i varje fall trygghet vinnes för beståndet av hittills av arbetsrådet
med stöd av nuvarande lag medgivna undantag, på samma gång
som större frihet lämnas arbetsrådet vid blivande avgöranden.
Herr Lindleys
motion.
Herr Wuhrens
motion.
TJtsJcottet.
22
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
Utskottet delar herr von Sydows uppfattning om önskvärdheten
av att så långt sig göra låter bestämda lagföreskrifter utarbetas och att
åt administrativ myndighets diskretionära prövning endast överlämnas
vad på annat sätt ej lämpligen kan ordnas. Men utskottet hålUr före
att ej minst för industriens skull i detta fall är önskvärt, att den smidighet
bevaras, som vinnes genom arbetsrådets prövning. Antagande av
Washingtonkonferensens formulering skulle antagligen snävare begränsa
möjligheten till 56 timmars vecka än som sker genom antagandet av nu
föreslagna formulering. Herr von Sydow har ej heller föreslagit den
formulering som återfinnes i Washingtonkonventionen utan en egen, som
är såpass tänjbar, att anspråk på rätt till 56 timmars vecka kan tänkas
framställas i mycket vidsträckt omfattning och snart sagt vid varje fall,
då treskiftsindelning genomföres, vilket dock icke kan vara förenligt med
lagstiftningens mening. Svårigheten att finna eu lämplig formulering av
lagtexten, varigenom möjlighet till 56 timmars vecka i önskvärd utsträckning
gives, är därför uppenbarligen mycket stor. Åven bör uppmärksammas,
att frågan om behörigheten att tillämpa 56 timmars vecka, även
om tillåtelse därtill ej skulle erfordras av arbetsrådet, när som helst kan
bringas inför arbetsrådets prövning. I händelse en arbetsgivare i ett
tveksamt fall tillämpar 56 timmars vecka, kan nämligen arbetarna bringa
frågan inför arbetsrådet eller också arbetsgivaren härför åtalas, varvid
domstolen sannolikt ej torde underlåta att enligt bestämmelserna i lagens
3 § tredje stycke inhämta arbetsrådets utlåtande. 1 båda fallen torde
vid avgivande av dylikt utlåtande vara påtagligt, att arbetsrådet måste
anlägga mera formella synpunkter än vid prövning av dispensärende,
varav industrien givetvis ej är betjänad.
Till förebyggande av osäkerhetstillstånd för industrien anser utskottet,
där skäl till dispens föreligger, inga hinder nu böra föreligga för
arbetsrådet att medgiva tillstånd för lagens återstående tillämplighetstid.
Vidare är att märka, att genom den praxis som uppkommer eller redan
uppkommit osäkerheten om vilka industrier eller industrigrenar, som
kunna medgivas rätt till 56 timmars arbetsvecka, snart bör vara avlägsnad.
3 mom.
Momentet motsvarar nuvarande 5 § första stycket. Friherre Adelswärds
in. flis förslag om modifiering av uttrycket »synnerligen ringa»
har utskottet icke ansett sig kunna bifalla. Utskottet finner dock, i
överensstämmelse med vad andra lagutskottet förra året yttrade, lämpligt
uttala, att vid arbetsrådets tillämpning av detta moment det vore ömkligt,
om något mindre fordringar ställdes på arbetets art, för att det
skall anses medföra synnerligen ringa ansträngning.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
23
4 mom.
I detta moment har utskottet funnit sig böra förorda en modifiering
i de av Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna. Utskottet anser
nämligen, att undantag från bestämmelse i 4 § bör kunna medgivas
såväl, då så prövas påkallat till undvikande av allvarligt missförhållande
som då det framgår av uttalande av arbetarnas sammanslutning eller
sammanslutningar eller annorledes, att det stora flertalet av de arbetare,
som skulle beröras av undantaget, finna detsamma önskvärt och arbetstiden
icke därigenom kommer att oskäligt utsträckas eller lagens syfte
uppenbart att äventyras. Genom denna om formulering har den på
Kungl. Maj:ts godkännande beroende avtalsfrihet, som i 9 § medgives
rikssammanslutningar, utsträckts till andra arbetsgivare och arbetare, varvid
åt arbetsrådet överlämnats kontrollen av arten och omfattningen
av gjorda överenskommelser. I paragrafen gives för arbetsrådets rätt
att medgiva undantag vissa direktiv, varigenom ett obehörigt utnyttjande
av denna möjlighet till undantag torde vara utesluten.
Genom 5 §:s bortfallande komma 6 och följande paragrafer att
erhålla annan nummerbeteckning.
Friherre Adelswärd samt
paragrafen måtte bringas mera
konventionen.
7 §•
herr
Rehn m. fl. hava hemställt, att Friherre Adel
-
i överensstämmelse
med Washington- swärds samt
° herr Rehn»
m. flis motion.
Utskottet anser icke skäl föreligga att tillstyrka bifall till motionen, utskottet.
8 §•
Herr von Sydow har hemställt, att paragrafen måtte erhålla föl- Berr von
jande ändrade lydelse: Motion
y>l mom. För utförande av nödvändiga förberedelse- eller avslutningsarbeten
må arbetare till nödigt antal användas under högst sju
timmar i veckan utöver den tid, varunder sådan arbetare enligt denna
lag eller med stöd av densamma meddelad eftergift må användas till
sitt egentliga arbete.
2 mom. Finner arbetsgivare i annat fall, än som avses i 7 § med
hänsyn till särskilt förhållande påkallat att använda arbetare till arbete
utöver tid, som angives i 4 § eller kan hava bestämts med stöd av 5
eller 6 §, vare därtill berättigad för högst 30 timmar under loppet av
en kalendermånad.
24
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
3 mom. År ytterligare eftergift av trängande behov påkallad, må
sådan, dock för högst 20 timmar under loppet av en kalendermånad
och 150 timmar under loppet av ett kalenderår, meddelas av arbetsrådet.»
Herrar Herrar Sigfrid Hansson och C. E. Svensson samt herr Johanson
M9jTochHcnE i Stockholm m. fl. hava yrkat, att paragrafen måtte erhålla följande
Svensons ändrade lydelse:
samt herr )>1 m0m. Till nödvändiga förberedelse- eller avslutningsarbeten
Stockholm ma enstaka arbetare, som tyllt aderton ar, utöver tid, varunder han en
"*•
ligt denna lag eller med stöd av densamma meddelad eftergift må an
vändas
till sitt egentliga arbete, användas under högst 10 timmar under
loppet av en kalendermånad.
2 mom. Finner arbetsgivare i annat fall än som avses i 7 § med
hänsyn till särskilt förhållande påkallat att använda arbetare till arbete
utöver tid, som angives i 4 § eller kan hava bestämts med stöd av 5
eller 6 §, vare därtill berättigad i avseende å arbetare, som fyllt aderton
år, för högst 25 timmar under loppet av en kalendermånad och 150
timmar under loppet av ett kalenderår.
3 mom. År ytterligare eftergift av trängande behov påkallad, må
sådan, dock för högst 10 timmar under loppet av en kalendermånad
och 75 timmar under loppet av ett kalenderår, meddelas av socialstyrelsen.
4 mom. På socialstyrelsen ankommer att pröva i vad mån minderårig,
som fyllt sexton år, må användas till arbete, som avses i denna
paragraf.
5 mom. I fråga om arbetares skyldighet att utföra arbete, som
avses i denna paragraf, gäller vad därom kan vara med arbetsgivaren
överenskommet.»
Friherre
Adelswdrds
motion.
Friherre Adelswärd yrkar i sin motion,
beträffande 2 mom. att möjligheten till övertidsarbete bör underlättas,
förslagsvis intill en gräns av 300 timmar per år; samt
beträffande 3 mom. att i detta moment bör vidtagas motsvarande
jämkning samt att momentet eventuellt bör inarbetas i 2 momentets
bestämmelse.
Herr Sehns
m. fl,:s motion.
Herr Rehn m. fl. hemställa i sin motion,
beträffande 2 mom. att möjligheten till övertidsarbete ytterligare
underlättas; samt
beträffande 3 mom. att i detta moment bör vidtagas motsvarande
jämkning samt att momentet eventuellt bör inarbetas i 2 momentets
bestämmelse.
25
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
Herr VVahren yrkar i sin motion,
dels att 1 och 2 mom. måtte erhålla följande ändrade lydelse:
y>1 mom. För utförande av nödvändiga förberedelse- eller avslutningsarbeten
må arbetare, till nödigt antal användas under högst 7
timmar i veckan utöver den tid, varunder sådan arbetare enligt denna
lag eller med stöd av densamma meddelad eftergift må användas till
sitt egentliga arbete.
2 mom. Finner arbetsgivare i annat fall, än som avses i § 7 med
hänsyn till särskilt förhållande påkallat att använda arbetare till arbete
utöver den tid, som angives i § 4 eller kan hava bestämts med stöd
av 5 eller 6 §, vare därtill berättigad för högst 30 timmar under loppet
av en kalendermånad och 360 timmar under loppet av ett kalenderår.))
dels ock att 4 mom. måtte utgå.
Herr Wahren*
motion.
De i propositionen föreslagna ändringarna avse att i skälig mån utskottet.
utöka möjligheterna till övertidsarbete och att således råda bot för de
många klagomål, som framställts däröver, att den gällande arbetstidslagens
medgivanden i berörda hänseende varit allt för snävt tillmätta.
Beträffande övertidsarbete för minderåriga har i motsats till den nuvarande
lagen den möjligheten lämnats arbetsgivaren att få använda
16-åringar dock först efter arbetsrådets medgivande. De motionsvis
framställda ändringsförslagen avse såväl inskränkning i som utökning
av de i propositionen föreslagna bestämmelserna. Det har inom utskottet
ifrågasatts att utsträcka rätten till övertidsarbete till alla 16-åringar
oberoende av särskilt medgivande från arbetsrådet. I betraktande av
att särskilt en del av det i 1 mom. omhandlade förberedelse- och avslutningsarbetet
torde mindre väl lämpa sig för barn och att med av
vederbörande myndighet tillämpat expeditionssätt något oskäligt besvär
ej åstadkommes för industrien, har utskottet ansett sig böra bifalla
Kungl. Maj:ts förslag i denna del.
Genom den betydande utökningen av antalet timmar för förberedelse-
och avslutningsarbeten i paragrafen 1 mom. torde ett behov,
som gjort sig starkt gällande under lagens hittillsvarande tillämpning,
blivit tillgodosett.
Vad beträffar de motionsvis framförda kraven på ökat antal övertidstimmar
enligt 2 och 3 mom. är att märka, att ingen av motionärerna
föreslår ett större antal timmar i månaden än Kungl. Maj:t. Då den
tillåtna övertiden uppenbarligen är avsedd att tillgodose ett tillfälligt
arbetsbehov, men ej en utökning av arbetstiden för hela året, som kunde
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. • 2 avd. 26 käft. (Nr 32.) 4
Herrar Sigfrid
Hanssons
och C. E.
Svenssons
samt herr Johansons
i
Stockholm ra.
fl: s motioner.
Friherre
Barnekows
m. flis motion.
TJtskottet.
26 Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
bliva en följd av bifall till motionärernas förslag, har utskottet ej funnit
skäl att frångå Kungl. Maj:ts förslag. Herrar Hanssons och Svenssons
m. fl:s motioner, som innebära ett bibehållande av nuvarande rätt till
övertid, kan utskottet ej bifalla, då uppenbarligen ett behov av ökad
övertid gjort sig gällande, vilket genom bifall till Kungl. Maj:ts förslagtorde
bliva tillgodosett.
9 §■
Herrar Sigfrid Hansson och C. E. Svensson samt herr Johanson
i Stockholm m. fl. hemställa, att paragrafen måtte utgå.
Friherre Barnekow m. fl. yrka i sin motion,
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 359
måtte besluta sådan ändring i § 9 i förslag till lag om arbetstidens
begränsning, att eftergift må lämnas icke allenast däri åsyftade rikssammanslutningar,
utan jämväl enskilda företag, arbete och rörelse,
som anses hänförligt till 5 och 6 §§, när det visas, att arbetsgivare och
arbetare träffat överenskommelse om arbetstidens längd,
samt att vederbörande utskott måtte formulera erforderlig lagtext.
I motiveringen till förevarande paragraf har föredragande departementschefen
anfört följande:
»Med bestämmelserna i denna paragraf, som utgöra en nyhet för
vår lagstiftning, har socialstyrelsen åsyftat att på grundval av samförstånd
mellan de organiserade arbetsgivarna och arbetarna inom respektive
fack åvägabringa en del allmängiltiga eftergifter i sådana avseenden,
där på grund av praxis eller eljest en enhetlig tillämpning av eftergiftsbestämmelserna
finnes kunna komma till stånd. Genom denna anordning,
som även skulle tjäna att minska arbetsrådets börda, skulle man tillmötesgå
det från arbetsgivarnas sida starkt betonade önskemålet om direkt tilllämpliga
eftergifter. Den föreslagna anordningen, som vilar på den
förut berörda i Washingtonkonventionen och på andra håll rätt allmänt
framträdande uppfattningen om parternas samtycke såsom basis för
eftergifter, synes mig väl ägnad att medverka till förverkligandet av
förevarande revisions ändamål att bättre anpassa arbetstidslagstiftuingen
efter det praktiska livets krav. Den medverkan från Kungl. Maj:ts och
arbetsrådets sida, som förutsättes i paragrafen, torde få anses bereda
tillfyllestgörande säkerhet mot alltför långt gående eller eljest olämpliga
eftergifter.»
Utskottet delar departementschefens uppfattning om lämpligheten
27
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
att i vår lagstiftning införa ifrågavarande bestämmelser. Det av friherre
Barnekow m. fl. framförda kravet torde genom den ändring utskottet
föreslagit av § 6 mom. 4 vara tillgodosett.
10 §.
Herr von Sydow yrkar i sin motion, att paragrafen måtte utgå.
Herr von
Sydows
motion.
Friherre Adelswärd samt herr Rehn in. fl. hava i sina motioner
framställt enahanda yrkande.
Utskottet delar motionärernas uppfattning, att den föreslagna bestämmelsen
lätt skulle kunna föranleda missbruk och kringgående av
lagen, så att i praktiken intet därmed vunnes. Utskottet finner även
i de föreslagna bestämmelserna en tendens till själva arbetets kriminaliserande,
som utskottet på intet sätt vill understödja. Utskottet hemställer
därför, att paragrafen måtte utgå.
Friherre
Adelwärds
och Rehn m.
fl:s motioner.
Utskottet.
12 §.
Herr von Sydow har i sin motion hemställt, att 10 mom. måtte BsJdows
erhålla följande ändrade lydelse: motion.
t>10 mom. över beslut av arbetsrådet må klagan föras hos
Konungen i vederbörande statsdepartement inom tid, som är bestämd
för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut,
men gånge beslutet utan hinder av besvären i verkställighet, såvida ej
annorlunda bestämmes av arbetsrådet,))
Vidare har herr von Sydow uti en inom första kammaren väckt
motion nr 231 angående ändring i lagen den 26 maj 1909 om Kungl.
Maj:ts regeringsrätt hemställt, att riksdagen måtte för sin del besluta
att 2 § i denna lag måtte givas följande förändrade lydelse:
y>2 §. Besvär som jämlikt — — — handräckningsmål;
19:o) mål om arbetsrådets beslut i fråga, som avses i lagen om
arbetstidens begränsning.))
Motionärens yrkande om appelrätt beträffande arbetsrådets beslut utskottet.
kan utskottet icke biträda. Med den sakkunskap arbetsrådet besitter
och med den erfarenhet rådet vunnit på hithörande område torde rättssäkerheten
enligt utskottets förmenande vara tillgodosedd. Utskottet
befarar även, att det syfte, som med arbetsrådets skapande avsågs att
vinna, eller en smidig tillämpning av gällande rätt, i hög grad skulle
äventyras genom införande av appellrätt. Om arbetsrådet vid varje av
-
Herrar Sigfrid
Hanssons
och G. E.
Svenssons
samt herr
Johansons i
Stockholm m.
fl:s motioner.
Utskottet.
Herr von
Sydows
motion.
28 Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
görande måste tänka sig möjligheten, att dess beslut skulle kunna bliva
föremål för omprövning av en efter strängt formella grunder dömande
domstol som regeringsrätten, är uppenbart, att de formella synpunkternas
avgörande inflytande vid arbetsrådets beslut måste ytterligare ökas på
bekostnad av lämplighets- och billighetssynpunkter. Möjligheten av en
betydligt ökad arbetsbörda för regeringsrätten med därav följande långsamma
behandling av under regeringsrättens prövning kommande ärenden
torde även böra beaktas.
Föreslagen ny paragraf.
Herrar Sigfrid Hansson och C. E. Svensson samt herr Johanson
i Stockholm m. fl. hava i sina motioner föreslagit, att i lagförslaget
måtte på lämpligt ställe införas en paragraf av följande lydelse:
»1 mom. Användes arbetare av samma arbetsgivare under ett
kalenderdygn ej blott till arbete, varå denna lag enligt 1 § äger tillämpning,
under mer än 2 timmar utan jämväl till annat arbete, vilket
bedrives under sådana förhållanden, att det kan anses tillkomma arbetsgivaren
att vaka över dess anordnande, skall arbetarens användande till
de båda slagen av arbete tillhopa vara underkastat bestämmelserna i
denna lag.
2 mom. Fördelar sig beträffande arbetare, som användes ej blott
till arbete, varå denna lag enligt 1 § äger tillämpning, utan jämväl till
annat arbete, användandet till de båda slagen av arbete olika under
skilda dygn, må arbetsrådet på framställning av arbetsgivaren, alltefter
som arbetarens användande till det förra slaget av arbete måste anses
genomsnittligt över- eller understiga 2 timmar för arbetsdygn, bestämma,
att arbetarens användande till de båda slagen av arbete tillhopa skall,
oberoende av vad i mom. 1 stadgas, vara underkastat lagens bestämmelser
eller ock att så icke skall vara förhållandet.»
Under hänvisning till vad utskottet anfört under 10 § i Kungl.
Maj:ts förslag avstyrker utskottet bifall till motionärernas yrkande.
Övergångsbestämmelser.
Herr von Sydow har yrkat, att övergångsbestämmelserna till lagen
måtte erhålla följande lydelse:
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
29
»Övergångsbestämmelser.
1) Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921 samt gäller till och
med den 31 december 1923; skolande i fråga om sådan under tiden för
lagens giltighet begången förseelse, som avses i 14 eller 15 §, vad i
lagen är stadgat fortfara att gälla även efter sistnämnda dag.
2) Arbetsrådet äger att, där särskilda skäl därtill äro, medgiva
anstånd med tillämpningen av denna lag.
3) Vederbörande myndighet äger att jämväl innan denna lag trätt
i kraft vidtaga åtgärd, som avses i 6, 8 eller 9 §.
4) Då denna lag träder i kraft, upphör lagen den 17 oktober 1919
om arbetstidens begränsning att gälla, men skola de eftergifter, som
med stöd av sistnämnda lag beviljats, fortfarande äga giltighet, intill
dess den för eftergiftens tillgodonjutande bestämda tiden utlupit eller
ock eftergiften återkallats av vederbörande myndighet. Beträffande
sådan under tiden för lagens giltighet begången förseelse, som avses i
lagens 11 och 12 §, skall vad i lagen är stadgat fortfara att gälla, även
efter det lagen enligt vad nyss är sagt upphört att äga giltighet.»
Motionärens förslag hava föranletts av de av honom framställda
yrkanden om ändringar i lagen. Utskottet tillstyrker motionärens förslag
beträffande de redaktionella ändringar, som föranledas av utskottets
ovan fattade beslut.
Skrivelseförslag.
Friherre Adelswärd samt herr Rehn m. fl. hava, med hänvisning
till vad i motionerna anförts, hemställt om skyndsam utredning beträffande
de förutsättningar, under vilka vårt land borde ansluta sig
till en speciellt inom industrien önskvärd internationell lagstiftning, och
vilka jämkningar för sådant syfte borde eftersträvas i den s. k. Washingtonkonventionen.
Denna utredning borde innefatta eu allsidig och
grundlig undersökning om arbetstidslagens praktiska verkningar i socialt,
ekonomiskt och tekniskt avseende, vilken undersökning under alla omständigheter
borde föreligga vid tiden för den nuvarande svenska lagstiftningens
utlöpande.
Vidare har hemställts, att, därest, på sätt ovan förutsatts, den
egentliga »åttatimmarslagen» inskränktes till att gälla det rent industriella
arbetsområdet, borde slutligen särskild utredning verkställas
rörande behovet och arten av bestämmelser om arbetstid i de av
Utskottet.
Friherre
Adelsvärds
samt herr
Rebus m. flis
motioner.
Herr von
Kochs m. fl:s
motion.
Utskottet.
30 Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
5 § i förslaget berörda fall (sjukvård, fattigvård, hotell-, restaurang- eller
kaférörelse m. m.).
Herr von Koch och hans medmotionärer hava hemställt, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville
utarbeta och om möjligt för nästa års riksdag framlägga ett förslag
till bestämmelser, åsyftande att utgöra grundvalen för en reglering av
arbetsförhållandena inom de verksamhetsgrenar som innefattades i propositionens
5 § mom a).
Då Sverige genom medlemskapet i nationernas förbund åtagit sig
förbindelse att verka för åttatimmarsarbetsdagen och 48-timmarsarbetsveckan,
är det givetvis önskvärt, att vårt land, med hänsyn tagen till
våra nationella förhållanden så snart förutsättningar härför föreligga,
söker anknytning med sin lagstiftning på ifrågavarande område till
motsvarande internationella lagstiftning. Utskottet vill därför tillstyrka
en förutsättningslös utredning i av motionärerna angivet syfte.
Såsom utskottet vid behandlingen av 1 § av Kungl. Maj:ts förslag
anfört är det utskottets uppfattning, att en reglering av arbetsförhållandena
på åtminstone vissa av hithörande områden är behövlig. Utskottet anser
det därför välbetänkt att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära en allsidig
utredning beträffande behovet och arten av reglering av arbetsförhållandena
inom de verksamhetsgrenar som omfattas av förslagets 5 § a).
I anledning därav att utskottet föreslagit, att 5 och 10 §§ av förslaget
måtte utgå, har utskottet vidtagit vissa redaktionella ändringar i
lagtexten.
På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
A) att riksdagen, med förklarande att Kungl.
Maj:ts förevarande förslag icke kunnat av riksdagen
i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga
följande
31
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
K uttal. Maj.-ts försina: Utskottets förslag:
Lag om arbetstidens begränsning.
1 §■
Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke,
så ock å hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenav ledning eller annat
dylikt särskilt arbetsföretag, för såvitt i rörelsen eller företaget till arbete
för arbetsgivares räkning i regel användas flera än fyra arbetare.
Från lagens tillämpning undantagas dock
a) arbete, som utlöres i arbetarens hem eller eljest under sådana
förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över
arbetets anordnande,
b) arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj,
c) arbete, som till sin natur är så oregelbundet, att det icke kan
förläggas till bestämda tider,
d) arbete, som bedrives av staten,
e) arbete, som har till ändamål
att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran
eller undervisning eller att
tillgodose annat därmed jämförligt
behov,
f) skeppstjänst, som omförmäles
i lagen om arbetstiden å svenska
fartyg, ävensom fiske,
g) skogsarbete samt kolning i
mila, ändock att arbetet icke är att
hänföra till skogsarbete, ävensom
flottning,
h) jordbruk jämte sådana därtill
hörande binäringar, vilka icke bedrivas
såsom självständiga företag,
ävensom trädgårdsskötsel och djurskötsel,
ändock att arbetet bedrives
utan samband med jordbruk,
e) skeppstjänst, som omförmäles
i lagen om arbetstiden å svenska
fartyg, ävensom fiske,
f) skogsarbete samt kolning i
mila, ändock att arbetet icke är att
hänföra till skogsarbete, ävensom
flottning utom vid skiljeställe,
g) jordbruk jämte sådana därtill
hörande binäringar, vilka icke bedrivas
såsom självständiga företag,
ävensom trädgårdsskötsel och djurskötsel,
ändock att arbetet bedrives
utan samband med jordbruk,
32
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
Kungl. Maj:ts förslag:
h) arbete, som åligger trafikpersonal
vid järnväg, som är upplåten
för allmän trafik, samt
i) arbete, som åligger biträde i
handelsbod, rakstuga, frisersalong
eller badinrättning.
Utskottets förslag:
i) arbete, som åligger trafikpersonal
vid järnväg, som är upplåten
för allmän trafik,
j) arbete, som åligger biträde i
handelsbod, rakstuga, frisersalong
eller badinrättning, samt
k) sådant arbete i hotell, restaurang
eller kaférörelse, som är att hänföra
till allmänhetens direkta betjänande.
2 i
Såsom
arbetare skall vid tillämpning av denna lag ej räknas _
verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad ställning,
ritare, bokhållare eller därmed jämställd person,
kontorsvaktmästare eller annat underordnat kontorsbiträde.
3 §•
På begäran av domstol eller den, vars rätt därav beröres, åligger
det arbetsrådet att avgöra, huruvida visst arbete är att hänföra till sådant,
varå denna lag äger tillämpning, eller huruvida viss arbetstagare är att
enligt lagen räkna såsom arbetare.
År mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom
i första stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet,
när part sådant äskar eller domstolen finner det nödigt; och må
slutligt utslag av domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut
kommit domstolen tillhanda. ''
I annan fråga rörande lagens tillämpning, än som i första stycket
avses, har arbetsrädet att på begäran av domstol eller den, vars rätt av
frågan beröres, avgiva utlåtande.
4 §•
Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete under längre
tid, raster oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan;
dock må, därest nyssnämnda begränsning av arbetstiden för vecka icke
därigenom överskrides, arbetstiden under något eller några av veckans
dygn utsträckas till högst 9 timmar.
33
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning, må annan arbetstid
än nyss angivits tillämpas, såvitt därigenom icke uppkommer längre
sammanlagd arbetstid för en tidrymd av högst tre veckor, än att den
motsvarar 48 timmar i veckan.
5 §.
Arbetsrådet må, i den mån så
prövas påkallat, medgiva annan begränsning
av arbetstiden, än i 4 §
stadgas, för
a) rörelse, som har till ändamål
att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran
eller undervisning eller att
tillgodose annat därmed jämförligt
behov, samt
b) hotell-, restaurang- eller kaférörelse.
6 §■ 5 §.
1 mom. År för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån beroende
av årstiden eller väderleken eller är den på grund av annat förhållande
av växlande längd, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva,
att arbetstiden, med avvikelse från vad i 4 § stadgas, allenast begränsas
så, att den i genomsnitt för viss angiven tidrymd kommer att
uppgå till högst 48 timmar i veckan.
2 mom. Finnes arbete, som bedrives med tre skiftlag, på grund av
synnerliga skäl böra fortgå jämväl under sön- och helgdagar, må arbetsrådet,
i den mån så prövas påkallat, medgiva därför erforderligt undantag.
3 mom. Beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare
tid eller medför synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål
av synnerligen stort allmänt intresse, må arbetsrådet, i den mån
så prövas påkallat, medgiva undantag från de i 4 § angivna begränsningar.
4 mom. Skulle i annat fall, än 4 mom. Skulle i annat fall, än
som avses i 1, 2 eller 3 mom., un- som avses i 1, 2 eller 3 mom., undantag
från bestämmelse i 4 § prövas dantag från bestämmelse i 4 § prövas
påkallat till undvikande av allvarligt påkallat till undvikande av allvarmissförhållande
och framgår av ut- ligt missförhållande, äger arbetsrådet
talande av arbetarnas sammanslut- lämna medgivande därtill.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 2 avd. 26 käft. (Nr 32.) 5
34
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
Kungl. Maj:ts förslag:
ning eller sammanslutningar eller annorledes,
att det stora flertalet av de
arbetare, som skulle beröras av undantaget,
finna detsamma önskvärt,
äger arbetsrådet lämna medgivande
till undantaget.
Utskottets förslag:
Undantag må ock av arbetsrådet
medgivas, då det av uttalande av arbetarnas
sammanslutning eller sammanslutningar
eller annorledes framgår,
att det stora flertalet av de arbetare,
som skulle beröras av undantaget,
finna detsamma önskvärt, och
arbetstiden ej därigenom kommer att
oskäligt utsträckas eller lagens syfte
uppenbart att äventyras.
6 §.
Har natur- eller olyckshändelse
eller annan omständighet, som ej
kunnat förutses, vållat avbrott i ett
företags drift eller ock medfört
överhängande fara för sådant avbrott
eller för skada å liv, hälsa
eller egendom, må arbetare, i den
män så är nödigt med hänsyn till
berörda förhållande, användas till
arbete utöver tid, som finnes angiven
i 4 § eller kan hava bestämts
med stöd av 5 §. Om sådant arbete
samt dess anledning, omfattning
och varaktighet åligger det
arbetsgivaren att senast inom två
dygn från dess början göra anmä
___________
lan till arbetsrådet.
Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd
därtill sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan
har arbetsrådet att ofördröjligen meddela beslut.
Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när
densamma i betalt brev avlämnats till allmänna posten.
^ §■
Har natur- eller olyckshändelse
eller annan omständighet, som ej
kunnat förutses, vållat avbrott i ett
företags drift eller ock medfört
överhängande fara för sådant avbrott
eller för skada å liv, hälsa
eller egendom, må arbetare, i den
mån så är nödigt med hänsyn till
berörda förhållande, användas till
arbete utöver tid, som finnes angiven
i 4 § eller kan hava bestämts
med stöd av 5 eller 6 §. Om sådant
arbete samt dess anledning,
omfattning och varaktighet åligger
det arbetsgivaren att senast inom
två dygn från dess början göra anmälan
till arbetsrådet.
SS- 7 S
1
mom. För utförande av nödvändiga förberedelse- eller avslutningsarbeten
må arbetare, som fyllt aderton år, till nödigt antal användas
under högst sju timmar i veckan utöver den tid, varunder sådan arbetare
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
35
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
enligt denna lag eller med stöd av densamma meddelad eftergift må
användas till sitt egentliga arbete.
2 mom. Finner arbetsgivare i
annat fall, än som avses i 7 §, med
hänsyn till särskilt förhållande påkallat
att använda arbetare till arbete
utöver tid, som angives i 4 §
eller kan hava bestämts med stöd
av 5 eller 6 §, vare därtill berättigad
i avseende å arbetare, som fyllt
2 mom. Finner arbetsgivare i
annat fall, än som avses i 6 §, med
hänsyn till särskilt förhållande påkallat
att använda arbetare till arbete
utöver tid, som angives i 4 §
eller kan hava bestämts med stöd
av 5 §, vare därtill berättigad i avseende
å arbetare, som fyllt aderton
år, för högst 30 timmar under
loppet av en kalendermånad och 200
timmar under loppet av ett kalenderår.
3 mom. År ytterligare eftergift av trängande behov påkallad, må
sådan, dock för högst 20 timmar under loppet av en kalendermånad
och 120 timmar under loppet av ett kalenderår, meddelas av arbetsrådet.
4 mom. På arbetsrådet ankommer att pröva i vad mån den, som
fyllt sexton men ej aderton år, må användas till arbete, som avses i
denna paragraf.
5 mom. I fråga om arbetares skyldighet att utföra arbete, som
avses i denna paragraf, gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren
överenskommet.
aderton år, för högst 30 timmar
under loppet av en kalendermånad
och 200 timmar under loppet av ett
kalenderår.
9 §.
Äro sådana rikssammanslutningar
av arbetsgivare och arbetare,
som kunna anses företräda flertalet
arbetsgivare och arbetare inom visst
verksamhetsområde, ense om viss
eftergift i något avseende, varom
stadgas i 5 eller 6 § eller 8 § 3
mom., må Konungen på framställning
av arbetsrådet eller efter dess
hörande förordna, att eftergiften må
inom verksamhetsområdet i fråga
allmänt tillgodonjutas.
<5 §.
Åro sådana rikssammanslutningar
av arbetsgivare och arbetare,
som kunna anses företräda flertalet
arbetsgivare och arbetare inom visst
verksamhetsområde, ense om viss
eftergift i något avseende, varom
stadgas i 5 § eller 7 § 3 mom., må
Konungen på framställning av arbetsrådet
eller efter dess hörande
förordna, att eftergiften må inom
verksamhetsområdet i fråga allmänt
tillgodonjutas.
36
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
Kungl. Maj:ts förslag:
10 §.
Användes arbetare av mer än en
arbetsgivare till arbete, vara denna
lag äger tillämpning, eller användes
arbetare ej blott i avsevärd mån till
arbete av nämnda slag utan ock till
hemarbete eller annat arbete, varå
lagen ej är tillämplig; kommer därigenom
hans sammanlagda arbetstid att
oskäligt utsträckas över den begränsning,
som med lagen avses, eller föranledes
därigenom eljest, att lagens
syfte uppenbart äventyras, må arbetsrådet,
på framställning av yrkesinspektör
eller bergmästare eller av annan
förekommen anledning, meddela sådant
förbud mot arbetares användande till
arbete, som för undanröjande av berörda
missförhållande finnes erforderligt.
11 §.
Rörande arbetares användande
till arbete enligt 7 eller 8 § åligger
det arbetsgivaren att senast näst
därpå följ ande dag göra anteckning i
särskild journal, upprättad enligt
formulär, som fastställes av arbetsrådet.
I fråga om sådan förlängd
arbetstid, som avses i 8 § 1 mom.,
är dock arbetsgivaren icke pliktig
göra dylik anteckning, där arbetstiden
finnes behörigen upptagen å
det i 13 § 2 mom. föreskrivna arbetstidsschema.
Beslut av arbetsrådet enligt 7
eller 8 § skall biläggas journalen
å det arbetsställe, beslutet rör, och
Utskottets förslag:
9 §.
Rörande arbetares användande
till arbete enligt 6 eller 7 § åligger
det arbetsgivaren att senast näst
därpå följande dag göra anteckning i
särskild journal, upprättad enligt
formulär, som fastställes av arbetsrådet.
I fråga om sådan förlängd
arbetstid, som avses i 7 § 1 mom.,
är dock arbetsgivaren icke pliktig
göra dylik anteckning, där arbetstiden
finnes behörigen upptagen å
det i 11 § 2 mom. föreskrivna arbetstidsschema.
Beslut av arbetsrådet enligt 6
eller 7 § skall biläggas journalen
å det arbetsställe, beslutet rör, och
37
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
Kungl. Maj:ts förslag:
skall journalen jämte bilagda beslut
förvaras å arbetsstället under minst
tre år, räknat beträffande journalen
från den tid, då sista anteckningen
gjordes däld, och beträffande beslutet
från detsammas datum.
Utskottets förslag:
skall journalen jämte bilagda beslut
förvaras å arbetsstället under minst
tre år, räknat beträffande journalen
från den tid, då sista anteckningen
gjordes däri, och beträffande beslutet
från detsammas datum.
12 §. io §.
1 mom. Arbetsrådet består av minst sju ledamöter, utsedda av
Konungen för en tid av två år i sänder. Av ledamöterna skola utses
två bland personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare,
vilkas medlemmar sysselsätta tillhopa minst 50,000 arbetare,
samt två bland personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar av
arbetare, som räkna minst 50,000 medlemmar. För nämnda fyra ledamöter
skola i enahanda ordning utses minst dubbelt så många suppleanter.
Förslag, som ovan sägs, skall, för att vinna avseende, upptaga
minst dubbelt så många personer som de, vilka skola med ledning av
förslaget förordnas till ledamöter eller suppleanter. Har förslag icke
avgivits, varde förordnande ändock av Konungen meddelat.
Övriga ledamöter skola utses bland personer, som icke kunna anses
företräda arbetsgivar- eller arbetarintressen, och förordnar Konungen
en av dessa ledamöter till rådets ordförande och chef samt en till ställföreträdare
för denne. Minst en av de utan förslag utsedda ledamöterna
skall vara lagkunnig man, vilken fullgjort vad författningarna
föreskriva om dem, som må nyttjas uti domarämbeten.
2 mom. Ledamot eller suppleant, som i 1 mom. avses, skall vara
svensk medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen
innehavas av den,
som står under förmynderskap,
som är i konkurstillstånd eller vars egendom, utan att vara avträdd
till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,
som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest
på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning
eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till
straffpåföljd, varom sist förmärs, eller som är under framtiden ställd
för brott, vilket kan medföra sådan påföljd, eller
som blivit dömd ovärdig att föra andras talan inför rätta.
3 mom. Mot ledamot av arbetsrådet gälla samma jäv, som i rättegångsbalken
stadgas i fråga om domare.
38
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
4 mom. Har ledamot eller suppleant, som representerar arbetsgivare
eller arbetare, åtagit sig uppdraget, äge han ej att varda därifrån
entledigad, med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda.
Avsägelse av uppdraget prövas av Konungen.
Avgår ledamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående
delen av den tid, för vilken den avgångne varit förordnad, annan ledamot
eller suppleant.
5 mom. Skulle ledamot, som representerar arbetsgivare eller arbetare,
vid sammanträde utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra,
och kan ej suppleant tillkallas, äger arbetsrådet utse lämplig person att
vid det tillfället träda i den uteblivne eller jävige ledamotens ställe.
6 mom. Årenden, som behandlas av arbetsrådet, må avgöras av
fem ledamöter, så ock av fyra, där de äro om beslutet ense. Ej må
flera än sju ledamöter deltaga i behandlingen av ärende inför arbetsrådet.
Vid besluts fattande skola lika antal representanter för arbetsgivare
och arbetare samt minst en lagfaren ledamot bland dem, som
utsetts utan förslag, närvara.
7 mom. Vid handläggning av 7 mom. Vid handläggning av
annat på arbetsrådet ankommande annat på arbetsrådet ankommande
ärende rörande förhållandet mellan ärende rörande förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetare än sådant, arbetsgivare och arbetare än sådant,
som avses i 6 § 4 mom. eller 9 §, bör som avses i 5 § 4 mom. senare stycket
eller 8 §, bör rådet i regel ej blott
bereda vederbörande arbetsgivare
och arbetare tillfälle att yttra sig
utan även på lämpligt sätt söka
samråd med representanter för arbetsgivare
och arbetare inom verksamhetsområdet
ifråga. Beslut, som
avses i
möjligt,
7 § 4
mom.
skall, såvitt
samråd med
rådet i regel ej blott bereda vederbörande
arbetsgivare och arbetare
tillfälle att yttra sig utan även på
lämpligt sätt söka samråd med representanter
för arbetsgivare och
arbetare inom verksamhetsområdet
ifråga. Beslut, som avses i 8 § 4
mom., skall, såvitt möjligt, fattas
efter samråd med socialstyrelsen.
Till utredning av ärende må
arbetsrådet låta vid allmän underrätt
höra vittnen och sakkunniga. Finner
arbetsrådet sådan åtgärd nödig, äger arbetsrådet sådan åtgärd nödig, äger
rådet därom göra framställning hos rådet därom göra framställning hos
den underrätt, inom vars område den underrätt, inom vars område
den, som skall höras, har sitt hem- den, som skall höras, har sitt hemvist
eller någon tid uppehåller sig, vist eller någon tid uppehåller sig,
fattas efter
socialstyrelsen.
Till utredning av ärende må
arbetsrådet låta vid allmän underrätt
höra vittnen och sakkunniga. Finner
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
39
Kandi. Maj:ts förslag:
och varde denne genom rättens eller
domarens försorg till rätten kallad.
Rätten äger tillägga vittne och sakkunnig
ersättning med vad som
prövas skäligt. Sedan förhöret hållits,
skall rätten tillställa arbetsrådet
protokoll däröver.
Kostnaderna för förhör, som ovan
sägs, bestridas av allmänna medel.
Arbetsrådets beslut och utlåtanden
meddelas avgiftsfritt.
8 mom. Beslut, som enligt 7 eller
8 § ankommer på arbetsrådet, må
i brådskande fall meddelas av dess
ordförande. Har detta skett, tage
arbetsrådet vid sitt första därefter
följande sammanträde under omprövning,
huruvida beslutet skall
äga bestånd.
9 mom. Arbetsrådet äger att, när skäl därtill föreligga, i avbidan
på närmare utredning meddela beslut, som gäller endast tills vidare.
10 mom. Över arbetsrådets beslut må klagan ej föras.
11 mom. Närmare föreskrifter angående avgivande av förslag, som
i 1 mom. sägs, och om arbetsrådets verksamhet må meddelas av Konungen.
Utskottets förslag:
och varde denne genom rättens eller
domarens försorg till rätten kallad.
Rätten äger tillägga vittne och sakkunnig
ersättning med vad som
prövas skäligt. Sedan förhöret hållits,
skall rätten tillställa arbetsrådet
protokoll däröver.
Kostnaderna för förhör, som ovan
sägs, bestridas av allmänna medel.
Arbetsrådets beslut och utlåtanden
meddelas avgiftsfritt.
8 mom. Beslut, som enligt 6 eller
7 § ankommer på arbetsrådet, må
i brådskande fall meddelas av dess
ordförande. Har detta skett, tage
arbetsrådet vid sitt första därefter
följande sammanträde under omprövning,
huruvida beslutet skall
äga bestånd.
13 §.
11 §.
1 mom. Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens
befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar lända
till efterrättelse vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden
av lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912.
2 mom. A arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen
om arbetarskydd, bedrives på stadigvarande sätt, skall å lämplig plats
finnas anslagna ej mindre denna lag än även arbetstidsschema, angivande
när arbetet börjar och slutar eller, där arbetet bedrives med skiftlag,
när arbetet börjar och slutar för varje sådant lag, ävensom såvitt möjligt
början och slut för varje rast, varigenom arbetet avbrytes.
14 §.
Använder arbetsgivare arbetare
till arbete i strid mot vad i denna
12 §.
Använder arbetsgivare arbetare
till arbete i strid mot vad i denna
40
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
Kungl. Maj ds förslag:
lag är stadgat eller mot förbud, som
avses i 10 §, straffes med böter från
och med tio till och med ettusen
kronor. År arbetaren under aderton
år och har användandet skett med
faders eller målsmans vetskap och
vilja, vare fadern eller målsmannen
förfallen till böter från och med fem
till och med femtio kronor.
Utskottets förslag:
lag är stadgat, straffes med böter
från och med tio till och med
ettusen kronor. År arbetaren under
aderton år och har användandet
skett med faders eller målsmans vetskap
och vilja, vare fadern eller
målsmannen förfallen till böter från
och med fem till och med femtio
kronor.
Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, varom
i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han
varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats
och delgivits, fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.
15 §.
Försummar arbetsgivare att fullgöra
anmälningsskyldighet, som föreskrives
i 7 §, eller att iakttaga
vad enligt 11 § eller 13 § 2 mom.
åligger honom, straffes med böter
från och med fem till och med
femhundra kronor.
Har arbetsgivare mot bättre vetande
lämnat oriktig uppgift i journal,
som avses i 11 §, straffes med
böter från och med femtio till och
med ettusen kronor.
13 §■
Försummar arbetsgivare att fullgöra
anmälningsskyldighet, som föreskrives
i 6 §, eller att iakttaga
vad enligt 9 § eller 11 § 2 mom.
åligger honom, straffes med böter
från och med fem till och med
femhundra kronor.
Har arbetsgivare mot bättre vetande
lämnat oriktig uppgift i journal,
som avses i 9 §, straffes med
böter från och med femtio till och
med ettusen kronor.
16 §. 11 §■
Förseelser mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan
är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid
allmän domstol.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.
17 §. 15 §■
Beträffande verksamhet, som bedrives av kommun, skall vad i denna
lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.
41
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
18 §. 16 §.
Skulle tillämpningen av denna lag medföra sådana svårigheter för
visst arbete eller företag, att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras,
må Konungen, efter arbetsrådets hörande, medgiva av förhållandena
påkallat undantag från lagens tillämpning.
19 §. 17 §.
Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande
användande av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan
begränsning lända till efterrättelse.
1) Denna lag träder i kraft beträffande
sådant arbete, som avses i
5 §, den 1 januari 1922 och beträffande
annat arbete den 1 juli 1921
samt gäller till och med den 31
december 1923; skolande i fråga
om sådan under tiden för lagens
giltighet begången förseelse, som
avses i 14 eller 15 §, vad i lagen
är stadgat fortfara att gälla även
efter sistnämnda dag.
2) Arbetsrådet äger att, där särskilda
skäl därtill äro, medgiva anstånd
med tillämpningen av denna
lag.
3) Vederbörande myndighet äger
att jämväl innan denna lag trätt i
kraft vidtaga åtgärd, som avses i
5, 6, 8 eller 9 §.
4) Då denna lag träder i kraft
beträffande visst slag av arbete,
upphör lagen den 17 oktober 1919
om arbetstidens begränsning att
gälla beträffande sådant arbete, men
skola de eftergifter, som med stöd
av sistnämnda lag beviljats, fortBihang
till riksdagens protokoll 1921. 9
1) Denna lag träder i kraft den
1 juli 1921 samt gäller till och med
den 31 december 1923; skolande i
fråga om sådan under tiden för
lagens giltighet begången förseelse,
som avses i 12 eller 13 §, vad i
lagen är stadgat fortfara att gälla
även efter sistnämnda dag.
2) Arbetsrådet äger att, där särskilda
skäl därtill äro, medgiva anstånd
med tillämpningen av denna
lag.
3) Vederbörande myndighet äger
att jämväl innan denna lag trätt i
kraft vidtaga åtgärd, som avses i
5, 7 eller 8 §.
4) Med ikraftträdandet av denna
lag upphör lagen den 17 oktober
1919 om arbetstidens begränsning
att gälla, men skola de eftergifter,
som med stöd av sistnämnda lag
beviljats, fortfarande äga giltighet,
intill dess den för eftergiftens tillin^.
2 avd. 26 käft. (Nr 32.) 6
42
Andra lagutskottets utlåtande Nr. 32.
Utskottets förslag:
farande äga giltighet, intill dess den
för eftergiftens tillgodonjutande bestämda
tiden utlupit eller oek eftergiften
återkallats av vederbörande
myndighet. Beträffande sådan under
tiden för den äldre lagens giltighet
begången förseelse, som avses i
lagens 11 eller 12 §, skall vad i
lagen är stadgat fortfara att gälla,
även efter det lagen enligt vad nyss
är sagt upphört att äga giltighet.
Kungl. Maj:ts förslag:
godonj utande bestämda tiden utlupit
eller ock eftergiften återkallats av
vederbörande myndighet. Beträffande
sådan under tiden för den
äldre lagens giltighet begången förseelse,
som avses i lagens 11 eller
12 §, skall vad i lagen är stadgat
fortfara att gälla, även efter det
lagen enligt vad nyss är sagt upphört
att äga giltighet.
B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t begära en allsidig utredning beträffande
1. arbetstidslagens verkningar och dess anpassning
efter den internationella lagstiftningen,
2. behovet och arten av reglering av arbetsförhållandena
inom de verksamhetsgrenar, som omförmälas
i det i propositionen intagna lagförslagets 5 § a);
C) att motionerna I: 71 och II: 117 icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda; samt
D) att motionerna I: 230, 231, 232, 233, 234,
235, 236, 237 och 238 samt II: 363, 364, 365, 366,
367 och 368, i den mån de icke kunna anses besvarade
genom vad utskottet ovan under A) och B) hemställt,
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 juni 1921.
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL von SNEIDERN.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
48
Reservationer:
av herr von Sydow, som anfört följande:
»8-timmarslagens genomförande var en fruktansvärd olycka för
det svenska näringslivet. I en tid, då för världskrisens lindrande varje
man och kvinna bort anstränga sina arbetskrafter till det yttersta, införde
man genom lag en förkortad arbetstid för så gott som hela det
svenska näringslivet utom jordbruket. Huru tungt detta slag drabbade
de svenska näringarna har tillräckligt visat sig redan under den korta
tid, under vilken lagen varit i kraft. Detta gäller i främsta rummet
industrien, å vilken lagen direkt fick tillämpning, men i själva verket
även lantbruket, som endast indirekt, men icke desto mindre mycket
kännbart betungats av lagen. Under dessa omständigheter ligger det
nära till hands att instämma i yrkandet om lagens omedelbara upphävande.
Emellertid måste jag för min del i denna fråga ansluta mig
till utskottsmajoritetens synpunkt. Genom vårt inträde i Nationernas
förbund har Sverige automatiskt blivit medlem i en internationell organisation,
som har till mål att genomföra 8-timmarsdagen i alla länder,
där det hittills icke skett, och med denna förbundsplikt torde det icke
stå tillsammans att för vårt land, där lagen redan genomförts, nu upphäva
den. I denna situation synes det mig emellertid ligga så mycket mera
vikt uppå, att man i stället ändrar lagen så, att dess tryck över näringslivet
så långt möjligt är lindras. Det må villigt erkännas, att Kungl.
Maj:ts förslag innebär några förbättringar i den förutvarande lagen samt
att utskottet också föreslagit eu del förbättringar i Kungl. Maj:ts förslag.
Men det är här endast fråga om detaljer, i stort sett synes det mig
kunna påstås, att även med utskottets förslag den förutvarande lagen i
det väsentligaste bibehålies och förhållandena sålunda i stort sett bliva
oförändrade. De punkter, i vilka jag anser, att ytterligare eftergifter
bort ske till förmån för näringslivet, finnas angivna i min motion, nr
230, och ber jag att under åberopande av denna motion här allenast i
största korthet få peka på några av de viktigaste av dessa punkter.
Jag anser, att utskottet bort i enlighet med Washingtonkonventionen
inskränka lagens omfattning att gälla endast industriellt arbete
och hantverk inklusive byggnadsindustri och transportverksamhet, genom
vilken förändring man skulle undanröjt en stor del av det missnöje,
som givit anledning till kraven om lagens revidering. Jag anser vidare,
44 Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
att man till förmån för såväl arbetsgivare som arbetare bort genomföra
en möjlighet att uttaga hela veckans arbetstid 48 timmar på fem dagar.
Jag anser i högsta grad beklagligt, att icke heller utskottet velat gå
med på yrkandet, att i sådana fall, där det av tekniska, ekonomiska
eller samhälleliga motiv är nödvändigt att låta arbetet fortgå i skiftlag
veckan runt, arbetsgivaren måtte få en otvetydlig rätt till 56 timmars
arbetstid i veckan. Jag anser, att utskottet bort dels tillstyrka rätt för
arbetsgivaren att inom de fastställda gränserna för övertidsarbete få
använda därtill även minderåriga arbetare, utan vilken rätt i många
industrier övertidsarbete icke kan begagnas, dels ock tillstyrka den av
herr Wahren och mig begärda utökningen av övertiden. Slutligen anser
jag, att utskottet icke bort förorda bibehållande av arbetsrådets suveräna
ställning i de ärenden, som höra till dess behandling, utan tillstyrka rätt
för parterna att föra talan mot rådets beslut.
Jag anser alltså, att utskottet bort hemställa, att 1 §, 4 §, 6 §,
1, 2 och 3 mom. 8 §, 12 §, 10 mom. och övergångsbestämmelserna i
Kungl. Maj:ts förslag måtte givas den lydelse, som föreslås i min motion
nr 230 samt att utskottet bort tillstyrka bifall till min motion nr 231.»
av herrar Carl E. Svensson, Linder, Sigfrid Hansson, Hagman,
Johanson i Stockholm och Holmström, vilka anfört följande:
»Utskottets här föreliggande förslag till revision av lagen om
arbetstidens begränsning kunna vi icke i alla delar biträda. Utskottets
ledande princip har varit att överallt där lindringar föreslagits biträda
dessa, men däremot har utskottet, på de punkter där en skärpning vore
påkallad för att få vår svenska lag i överensstämmelse med Washingtonkonventionen,
motsatt sig varje förändring i denna riktning. Då
redan den nu gällande lagen ur arbetaresynpunkt ingalunda är tillfredsställande,
måste förändringar i den riktning, som utskottet föreslår, komma
att betyda en ytterligare försämring.
Vid prövning av de erfarenheter som hittills vunnits beträffande
lagens tillämpning, ha vi därför funnit det oundgängligen nödvändigt
att på flera punkter påyrka förändringar från utskottsmajoritetens förslag.
Dessa ändringsyrkandeu upptaga icke alla de tillägg och ändringar,
som vi för vår del anse borde genomföras beträffande en lagstiftning
på detta område, men vi ha medtagit de önskemål som för
närvarande måste betecknas såsom de viktigaste.
I ingressen till lagens 1 § föreslås nu den förändringen att lagen
endast skall gälla för arbetsgivare eller företag som i regel sysselsätta flera
än fyra arbetare. Genom en dylik inskränkande bestämmelse kommer
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32. 45
en mycket stor del av hantverkets arbetare att ställas utanför lagen.
I)å det emellertid torde vara så att inom liertalet arbetsområden gälla
kollektivavtal, och det för såväl arbetare som arbetsgivare är ett gemensamt
intresse att arbetsvillkoren på viss plats är o likartade, och då fackföreningarna
aldrig komma att medgiva annan arbetstid för de små
företagen än för de större, har man mycket svårt att uppfatta fördelen
i en anordning som ställer företag med fyra arbetare utanför lagen.
Stadgandet strider därjämte mot Washingtonkonventionen, som saknar
dylikt undantag.
Tidigare bar från vår sida påyrkats att nu gällande lags undantag
under 1 § d) »arbete, som bedrives av staten», samt under i) »arbete,
som åligger trafikpersonal vid järnväg, som är upplåten för allmän
trafik», borde ur lagen utgå, och jämväl genom motionerna 232 i första
kammaren och 365 i andra kammaren bär yrkandena återupprepats.
Med hänsyn till den omständigheten att på dessa arbetsområden på
annat sätt en övergång till en arbetstid av 8 timmar kommit till stånd,
samt omöjligheten att vid denna revision av lagen vinna gehör för en
dylik utsträckning, låta vi yrkandena härpå falla, men förbehålla vi oss
rätt att vid den övergång till definitiv lagstiftning på området, som
sedermera torde komma till stånd, återupptaga även dessa yrkanden.
Kolning i mila, så kallad platskolning, likaväl som arbete vid
skiljeställen, anse vi fortfarande böra falla under lagen.
Beträffande 2 § synes oss inga tillräckligt starka skäl hava anförts
för att från lagens skydd utesluta »ritare, bokhållare, eller därmed jämnställd
person, kontorsvaktmästare eller annat underordnat koDtorsbiträde».
I 4 § föreslår utskottet att arbetstiden skall vara 8 timmar om
dygnet eller 48 timmar i veckan, dock skall arbetstiden, därest icke
48 timmar per vecka överskridas, under något eller några av veckans
dygn, kunna utsträckas till högst 9 timmar. Något verkligt behov av
en dylik förändring, som under ända till fem av veckans dagar kan
medföra en nio-timmars-dag, torde ej föreligga.
Däremot torde andra delen av 4 § böra omformuleras på sådant
sätt att möjlighet icke föreligger att under vissa av veckans dygn utsträcka
arbetstiden till 12 timmar, och föreslå vi därför att 4 § må bibehållas
i sin hittills gällande lydelse, med den ändringen att orden »vid
skiftväxling» införes i andra stycket.
I propositionen nr 359 har föreslagits en helt ny 5 § innehållande
rätt för arbetsrådet att för vissa arbetsområden fastställa annan arbetstid
än i 4 § angivna. Utskottet har emellertid strukit hela denna paragraf
samt genom att under undantagen i 1 § införa såväl »arbete som har
46 Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
till ändamål att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran eller undervisning
eller att tillgodose annat därmed jämförligt behov», samt »sådant arbete
i hotell, restaurang eller kaférörelse, som är att hänföra till allmänhetens
direkta betjänande» möjliggjort att den förbättring av dessa gruppers
arbetsförhållanden som ställts i utsikt, icke allenast försvinner, utan
jämväl att sjukhusens ekonomipersonal, som för närvarande faller under
lagen, ställts utanför densamma. För vår del hemställa vi om bifall
till 5 § i Kungl. Maj:ts proposition.
I 5 § 1 mom. av utskottets förslag biträder utskottet Kungl. Maj:ts
proposition, som kommer att medföra synnerligen långt gående verkningar.
Tidigare ha undantag kunnat beviljas så att arbetstiden allenast
i genomsnitt under en tidrymd av högst 4 veckor kom att uppgå till 48
timmar i veckan. Genom borttagandet av tidsbestämningen 4 veckor
kan genomsnittsberäkningen komma att omfatta huru lång tid som helst,
varav följer att för vissa säsongfack faktiskt ingen lag om arbetstidens
begränsning kommer att gälla. En dylik beräkningsgrund kunna vi
under inga förhållanden godkänna, varför vi hemställa om bifall till
yrkandet i denna punkt sådant det formulerats i motion 232 i första
kammaren och 365 i andra kammaren.
Vidare föreslår utskottet ett tillägg till 5 § i sitt utlåtande gående
ut på ökade möjligheter för arbetsrådet att bevilja undantag, varvid de
arbetares mening som beröras av undantagen skall tillerkännas viss
avgörande betydelse. Ehuruväl det rent teoretiskt sett kan förefalla
praktiskt med en dylik anordning, kan det dock befaras att denna bestämmelse
leder till att stora oregelbundenheter på skilda områden komma
att göra sig gällande. För vår del anse vi därför att 4 mom. i 5 § av
utskottets utlåtande bör utgå.
Rörande övertidsarbetet där utskottet föreslår en ökning av antalet
övertidstimmar, hemställa vi om bifall till det yrkande som framställts
i motion 232 i första kammaren och 365 i andra kammaren.
1 8 § av utskottets utlåtande medgives att därest rikssammanslutningar
av arbetare och arbetsgivare ena sig om viss eftergift i något
avseende varom stadgas i 5 § eller 7 § 3 mom. och arbetsrådet därom
gör framställning, Konungen må förordna att sagda eftergift skall inom
verksamhetsområdet allmänt tillgodonjutas. Då en dylik förutsättning
säkerligen aldrig kommer att föreligga, anse vi det ej nödigt att införa
ett dylikt stadgande.
Med bifall till att 10 § i Kungl. Maj:ts proposition helt utgår, anse vi,
att bestämmelser böra intagas, som angiva, huru förfaras skall, då arbetare
arbeta vissa timmar av dagen, inom arbetsområden, som faller under
47
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
lagen, samt vissa timmar på arbetsområden, där lagen ej gäller, på det
att icke arbetstiden hos samma arbetsgivare skall kunna utsträckas huru
länge som hälst.
Med utgångspunkt från vad vi här ovan anfört, få vi därför hemställa,
att 1 § måtte erhålla följande lydelse:
Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell
eller icke, så ock å hus-, väg- eller vattenbyggnad,
vattenavledning eller annat dylikt särskilt
arbetsföretag för så vitt i rörelsen eller företaget arbete
utföres för arbetsgivares räkning.
Från lagens tillämpning undantages dock
a) arbete, som utföres---arbetets anord
nande,
b) arbete, som utföres — — — arbetsgivarens
familj,
c) arbete, som till sin natur--— bestämda
tider,
d) arbete, som bedrives av staten,
e) skeppstjänst — — — ävensom fiske,
f) skogsarbete, kolning därunder inbegripen, samt
flottning utom vid skiljeställe,
g) jordbruk, jämte — — — med jordbruk,
h) arbete, som åligger —--allmän trafik,
samt
i) arbete, som åligger — — — badinrättning.
att 2 § måtte erhålla följande lydelse:
Såsom arbetare skall vid tillämpningen av denna
lag ej räknas verkmästare eller annan befattningshavare
i överordnad ställning.
att 4 § måtte erhålla följande lydelse:
Arbetare må icke användas till arbete under
längre tid, raster oräknade, än 8 timmar av dygnet
eller 48 timmar i veckan; dock må därest nyssnämnda
begränsning av arbetstiden per vecka icke därigenom
överskrides, arbetstiden under veckans fem första
söckendagar utsträckas till 8 och en halv timmar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning,
må annan arbetstid än nyss angivits tillämpas vid
skiftväxling, såvitt därigenom icke uppkommer längre
sammanlagd arbetstid för en tidrymd av högst tre
veckor, än att. den motsvarar 48 timmar i veckan.
att 5 § införes med samma lydelse som i Kungl.
Maj:ts proposition.
att 6 § i Kungl. Maj:ts proposition (5 § utskottets
utlåtande) måtte erhålla följande lydelse:
1 mom. År för visst arbete arbetstiden i väsentlig
mån beroende av årstiden eller väderleken eller är
den på grund av annat förhållande av växlande längd,
må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva,
att annan arbetstid än i 4 § stadgas må tilllämpas,
såvitt därigenom icke sammanlagda arbetstiden
för en tidrymd av högst 4 veckor blir längre,
än att den motsvarar 48 timmar i veckan.
2 mom. Finnes arbete — — — undantag.
3 mom. Beträffande arbete, — — — begränsningar.
att 8 § i Kungl. Maj:ts proposition (7 § i utskottets
utlåtande) måtte erhålla följande lydelse:
1 mom. Till nödvändiga förberedelse- eller avslutningsarbeten
må enstaka arbetare, som fyllt 18 år,
utöver tid, varunder han enligt denna lag eller med
stöd av densamma meddelad eftergift må användas till
sitt egentliga arbete, användas under högst 10 timmar
under loppet av en kalendermånad.
2 mom. Finner arbetsgivare i annat fall, än som
avses i 7 § med hänsyn till särskilt förhållande påkallat
att använda arbetare till arbete utöver tid, som
angives i 4 § eller kan hava bestämts med stöd av
5 § eller 6 § vare därtill berättigad i avseende å arbetare,
som fyllt 18 år, för högst 25 timmar under loppet av
eu kalendermånad och 150 timmar under loppet av ett
kalenderår.
3 mom. År ytterligare eftergift av trängande
behov påkallad, må sådan, dock för högst 10 timmar
49
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
under loppet av en kalendermånad och 75 timmar under
loppet av ett kalenderår, meddelas av arbetsrådet.
4 mom. På arbetsrådet ankommer---denna
paragraf.
5 mom. 1 fråga om — — — överenskommet.
att 8 § i utskottets utlåtande måtte helt utgå.
att en helt ny paragraf av följande lydelse måtte
införas:
1 mom. Användes arbetare av samma arbetsgivare
under ett kalenderdygn ej blott till arbete, varå
denna lag enligt 1 § äger tillämpning, under mer än
två timmar utan jämväl till annat arbete, vilket bedrives
under sådana förhållanden, att det kan anses
tillkomma arbetsgivaren att vaka över dess anordnande,
skall arbetarens användande till de båda slagen av
arbete tillhopa vara underkastat bestämmelserna i
denna lag.
2 mom. Fördelar sig beträffande arbetare, som
användes ej blott till arbete, varå denna lag enligt
1 § äjjer tillämpning, utan jämväl till annat arbete,
användandet till de båda slagen av arbete olika under
skilda dygn, må arbetsrådet på framställning av arbetsgivaren,
allt efter som arbetarens användande till det
förra slaget av arbete måste anses genomsnittligt övereller
understiga 2 timmar för arbetsdygn, bestämma,
att arbetarens användande till de båda slagen av arbete
tillhopa skall, oberoende av vad i mom. 1 stadgas,
vara underkastat lagens bestämmelser eller ock att så
icke skall vara förhållandet.»
av herrar Boberg, Andersson i Knäppinge, Carlsson i Solberga och
Sundling, vilka anfört följande:
»Åttatimmarsdagens generella genomförande i vår lagstiftning har
utan tvivel varit olycklig i flera avseenden. Från alla håll .ingå meddelanden
om denna lags bedrövliga verkningar. I hela landet har lagen
vållat ekonomiska och andra rubbningar, som medfört många svårigheter
och fördyrat så gott som allt arbete. Och som följderna av denna
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 9 samt. 2 avd. 26 höft. (Nr 32.) '' 7
50 Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
lag visat sig i vårt land ha de visat sig i andra, där förutsättningarna
varit lika våra.
Icke underligt. Ty denna lag är naturstridig till sitt innersta
väsen, enär den lägger en hämmande boja på själva livets inneboende
lust och behov att utlösa sin kraft i arbete till förkovran. I hela naturen
finna vi icke någon motsvarighet till denna lag. Allt får där utveckla
sig enligt sin egen inneboende livskraft. Där denna utveckling
hämmas, blir resultatet förkrympning och död.
Om lagen varit begränsad att gälla arbeten av särskild hälsofarlig
och ansträngande art, så hade den varit rätt inriktad och haft en mission
att fylla. Men så är icke förhållandet.
Lagen åsyftar närmast att stävja överproduktion och fallande arbetspriser.
Men. den ger ingen garanti mot bristande produktion och stigande
dyrtidspris. Den har också enbart sikte på kroppsarbetet. Det
andliga, det intellektuella arbetet, som är det planläggande, bärande och
ledande arbetet och ofta kan vara av mycket mer ansträngande art,
går icke in och kan icke gå in under lagen. Ingen önskar väl heller det.
Lagen skapar rent av arbetslöshet därigenom att den fördyrar och
därmed försvårar all produktion, varigenom jämväl vår konkurrenskraft
på den utländska marknaden och vår export förminskas.
Vi erkänna villigt, att det lagförslag, som Kungl. Maj:ts proposition
innehåller jämte de smärre förändringar, som utskottet företagit
däri, innebär någon förbättring av den i hast författade och genomdrivna
lagen av 1919. Vi sympatisera också livligt med de ytterligare
förbättringar i lagen, som innefattas i herr von Sydows motion, ävensom
i ett par andra.
Men då vi ha den uppfattningen, att hela lagen bör i sin nuvarande
form upphävas, enär den utan rimliga skäl förnekar folk att arbeta den
tid, som de själva önska, och därigenom förhindrar dem att skaffa sig
ökad inkomst, tveka vi icke att yrka bifall till de av herr Trygger
m. fl. och herr Lindman m. fl. väckta motionerna, som avse lagens avskaffande
eller tillfälliga suspension.
Vårt inträde i Nationernas förbund har visserligen sagts utgöra
ett hinder härför. Detta är dock icke riktigt. De makter, som i första
hand bildade detta förbund, ha för övrigt icke ens själva bundit sig vid
en dylik lagstiftning. England har icke gjort det. Det är en plikt för
de särskilda ländernas folkrepresentanter att yrka på denna lags avskaffande,
om dess verkningar visa sig ödesdigra för landets ekonomiska
liv.
Under sådana förhållanden tillåta vi oss hemställa om bifall till
51
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
herr Tryggers m. flis och herr Lindmans m. flis ovan omförmälda motioner.
»
av heiT Karlsson i Gasabäck beträffande 1 § g) i utskottets förslag
till lag.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1921:341 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om arbetstidens begränsning, dels i anledning därav väckta motioner, s. 7 i texten