Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr JO
1921-05-24 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 1TU 1921:10, Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr JO
Dokumentets text
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr JO.
1
Nr 10.
Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1921 kl. 1 e. m
Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande
nr 10, i anledning av första kammarens beslut
på grund av väckt motion angående kyrkomötets
beslut rörande ny psalmbok.
I en inom första kammaren väckt motion, nr 189, har herr
Sandegård rn. fl. hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes icke bifalla kyrkomötets i
underdånig skrivelse av den 4 december 1920 gjorda hemställan om
fastställelse till jämsides bruk med 1819 års psalmbok från 1 söndagen
i advent 1922 av det av kyrkomötet sagda dag med vissa
ändringar antagna reviderade psalmboksförslag.
Till stöd för detta sitt yrkande ha motionärerna anfört i huvudsak
följande:
I anledning av Kungl. Maj:ts förslag till psalmbok för svenska
kyrkan samt på grund av detta förslag väckta motioner har kyrkomötet
i underdånig skrivelse av den 4 december 1920 dels anmält,
att kyrkomötet för sin del med vissa ändringar och tillägg antagit
det år 1920 fullbordade, reviderade psalmboksförslaget, dels ock i
underdånighet anhållit, att åt 1918 års psalmboksnämnd eller dess
sekreterare uppdrages att slutredigera det sålunda godkända förslaget
och att därvid taga vederbörlig hänsyn jämväl till de vid kyrkomötet
uttalade önskemålen beträffande återställande till likhet med
lydelsen i 1819 års psalmbok av vissa av de ställen i från denna
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 13 sand. 1 avd. 9 käft. (Nr 10.) 1
Motionen.
2 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
psalmbok bibehållna psalmer, vilka i det reviderade förslaget varit
föremål för ändring, samt att Kungl. Maj:t täcktes fastställa den av
kyrkomötet antagna psalmboken i sålunda slutredigerat skick att
från och med första söndagen i advent år 1922 få användas jämsidigt
med 1819 års psalmbok ävensom vidtaga de åtgärder, som kunna
finnas lämpliga till underlättande av sådant jämsides bruk av de
båda psalmböckerna.
Ända från 1868 har den Wallinska psalmboken varit föremål
för outtröttligt reformnit, ehuru något allmännare och djupare behov
av en bättre psalmbok veterligen under denna tid icke givit
sig till känna bland Sveriges kyrkofolk och lekmannamenighet.
1883 års kyrkomötes till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse om »en
revision i enlighet med vad kyrkomötet 1868 anhållit» resulterade
1898 i ett förslag till reviderad psalmbok, som emellertid av
sagda års kyrkomöte befanns påkalla ytterligare revision i enlighet
med de vid kyrkomötena 1868 och 1883 angivna grundsatserna.
1903 års kyrkomöten hemställde hos Kungl. Maj:t om »ej mindre
förslag till reviderad psalmbok enligt vid 1868 och 1883 års
kyrkomöten angivna grundsatser än även förslag till ett tilläggtill
psalmboken, innehållande nya psalmer, som behandlade ämnen,
vilka icke eller endast ofullständigt inginge i 1819 års psalmbok».
Sedan 1908 års kyrkomöte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit om
utarbetande och framläggande av »förslag till reviderad psalmbok
för svenska kyrkan», uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 27
november 1908 åt biskopen J. A. Eklund, kyrkoherden A. F. Runstedt
och redaktören E. N. Söderberg att »med varsamhet» verkställa
en revision av svenska kyrkans psalmbok, som borde åsyfta
»att ur psalmboken utgallra de psalmer, som obestridligen måste
anses matta och andefattiga och därför inom församlingarna föga
användes, samt ersätta dessa psalmer med kraftigare och anderikare,
valda ur den förefintliga psalmlitteraturen, med hänsyn tagen jämväl
därtill, att ämnen, som nu antingen icke alls eller endast svagt
vore företrädda i psalmboken, bleve behandlade. De kvarstående
psalmerna, av vilka de mest använda, så vitt sig göra läte, borde
bibehållas vid sin nuvarande nummerordning, borde i möjligaste mån
lämnas oförändrade även beträffande ålderdomliga ord och uttryck,
såvitt dessa vore karakteristiska och för vår tid begripliga.» Efter
på uppdrag fullgjord ytterligare omarbetning av detta 1911 fullbor
-
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 3
dåde förslag till reviderad psalmbok överlämnade kommitterade den
12 oktober 1914 till Ivungl. Maj:t ett av dem utarbetat »Förslag
till psalmbok för svenska kyrkan,» vilket efter sedvanlig remiss till
konsistorier och svenska akademien med dessas yttranden förelädes
1915 års kyrkomöte. Kyrkomötet beslöt i anledning av detta förslag
hemställa om ytterligare överarbetning därav, men därjämte —
för att detsamma måtte kunna bliva känt inom så vidsträckta kretsar
som möjligt — att kommitterade »måtte lämnas uppdrag att
efter förnyad granskning av nu föreliggande psalmboksförslag så
snart som möjligt utgiva en ny upplaga av detsamma,» dels ock
»att Kungl. Maj:t täcktes utse några män, åt vilka gåves uppdraget
att såsom rådgivande bistå psalmbokskommitterade vid den förnyade
granskningen.» Kungl. Maj:t tillsatte på grund av denna hemställan
den 23 december 1915 en nämnd bestående, utom av de tre
förut sagda, av biskoparna A. Gl. L. Billing och E. F. Lönegren,
skriftställaren Per Hallström och läroverksadjunkten K. Gr. E. Liedgren
med uppdrag »att efter granskning av 1914 års psalmboksförslag
utarbeta förslag till ny psalmbok för svenska kyrkan.» (I nämnden
inträdde, sedan Hallström och Liedgren 1916 på egen begäran
entledigats, docenten M. F. Böök). Den 12 juni 1917 var nämnden
färdig med sitt »Förslag till psalmbok för svenska kyrkan», vilket,
sedan vederbörliga yttranden infordrats och inkommit, framlades för
1918 års kyrkomöte, som därvid beslöt att »med uttalande, att det
ansåge det framlagda förslaget böra i huvudsak godkännas» anhålla,
»att Kungl. Maj:t täcktes bemyndiga psalmboksnämnden att med
anledning av från skilda håll gjorda uttalanden underkasta förslaget
slutgiltig granskning och däri göra de ändringar, som den kunde
finna nödiga och lämpliga, och att snarast möjligt och i alla händelser
i god tid före det kyrkomöte, som väntades skola hållas år 1920
utgiva det sålunda reviderade förslaget.» Vid föredragning den 31
januari 1919 av kyrkomötets omförmälda skrivelse ävensom av samma
möte gjorda framställningar om revision av utarbetade förslag till
ny koralbok och ny evangeliebok beslöt Kungl. Maj:t uppdraga dels
åt ledamöterna i 1915 års psalmboksnämnd Billing, Eklund och Söderberg
att med anledning av de över 1917 års psalmboksförslag
avgivna yttrandena verkställa den förnyade granskning av nämnda
förslag, som kunde befinnas erforderlig, dels ock åt en på tre avdelningar
arbetande kommitté att ej mindre revidera förslagen till ko
-
4 Andra hammarens första tillfäUiga utskotts utlåtande Nr 10.
ralbok och evangeliebok, än även utarbeta ett tillägg till förutnämnda
psalmbok, innefattande psalmer och andliga sånger rörande
i 1819 års psalmbok icke eller endast ofullständigt ingående ämnen.
Till ordförande i kommittén utsåg Kung!. Maj:t ärkebiskopen L. O.
J. Söderblom samt till ledamöter i avdelningen för utarbetande av
tillägg till psalmboken doktor Natanael Beskow, ledamoten av riksdagens
andra kammare, redaktören Fabian Månsson och domprosten
Gr. M. Pfannenstill. Den 29 juli 1919 överlämnade psalmboksnämnden
efter fullgörande av sitt uppdrag »Förslag till psalmbok för
svenska kyrkan. Översedd och tillökad upplaga av 1819 års psalmbok.
» Efter det Kungl. Maj:t på av nämnden gjord framställning
den 31 december 1919 medgivit, att ifrågavarande psalmboksförslag
finge tryckas, har detta tillställts samtliga konsistorier ävensom kyrkoherdarna
i stiften för vederbörande pastorats räkning. Sedan ärkebiskop
Söderblom hos Kungl. Maj:t anmält, att av kommittén uppsatt
manuskript förelåge till psalmboken jämte tilläggsförslag, samt
Kungl. Maj:t den 5 december 1919 lämnat tillstånd till tryckning
av detta manuskript överlämnades av honom med skrivelse av den
23 september 1920 i tryck »Den svenska Psalmboken. Av Konungen
gillad och stadfäst år 1819. Jämte förslag till tillägg.» I skrivelsen
meddelades därjämte, att 1919 års psalmbok blivit vederbörligen
genomsedd. Över förslaget har svenska akademien den 14 oktober
1920 avgivit utlåtande och därvid överlämnat av tre ledamöter i
ärendet avgivna särskilda yttranden.
Intet är att invända mot en berättigad önskan att med vår
psalmbok efter hand införliva tillskott av värdefulla psalmer från
äldre och nyare tider. Tanken på ett särskilt tillägg till 1819 års
psalmbok har icke heller saknat varma och kompetenta förespråkare.
Ur svenska akademiens yttrande angående det reviderade psalmboksförslaget
(25 oktober 1917) må anföras: »Akademien finner det föreliggande
förslaget äga bestämda företräden framför 1914 årsförslag,
dels därigenom, att vid revisionen av de äldre psalmerna den hävdvunna
formuleringen vunnit större beaktande, dels därigenom att
ett antal av de svagare nytillkomna psalmerna i det föregående förslaget
nu utelämnats. Om de 115 psalmer, som nämnden anbefallt
till införande i den officiella psalmboken, torde emellertid fortfarande
få gälla, att de endast helt undantagsvis i halt och hållning gå upp
mot de bättre av de äldre, och att de ofta icke synas ägnade att
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 5
genom sitt andliga och poetiska värde ersätta de uteslutna, som
framför dem även äga traditionens helgd. — ----vill Akademien
förorda, att 1819 års psalmbok tillsvidare bibehålies i oförändrat
skick men förses med ett tillägg, innehållande ett urval av de senast
föreslagna psalmerna, varvid en del för kärnfullhet eller innerlighet
utmärkta psalmer från kyrkans tidigare skeden främst borde
ifrågakomma. Kanske kunde även några av de »andliga sångerna»
inordnas i detta tillägg. Genom en sådan sammanställning skulle
en välbehövlig ytterligare betänketid vinnas, innan man skrider till
vad som inom nämnden kallats ett sönderbrytande av den nu gällande
psalmboken, som ännu omfattas med tillgivenhet av vårt folk,
och som, utdanad under ledning av ett stort poetiskt snille, svårligen
kan kallas föråldrad ur den litterära synpunkten, vilken ju för
akademien vid dess avgivande av yttrande är den närmast framträdande.
Därjämte skulle den ökning av psalmförrådet, som påyrkats
för tillgodoseende av nyare kyrkliga behov, kunna erhållas, utan
att den så viktiga nummerordningen brytes.»
De huvudsakliga skäl, som anförts för en revidering av 1819
års psalmbok, synas vara dels förefintligheten därinom av en del
psalmer, som betecknats som dött gods, matta, andefattiga och föga
använda, dels saknaden av sådana, som beröra ämnen, vilka antingen
icke alls eller endast svagt äro där företrädda, varjämte en
allt märkbarare känslighet för den utomkyrkliga pietistiska fromheten
otvivelaktigt är att konstatera.
Frågan om vår gamla psahnboks vara eller icke vara rör icke endast
en liten klick kyrkomän inom eller utom kyrkomötet. Den är
en hela folkets angelägenhet. Redan ur denna synpunkt vore ett
stadfästande av kyrkomötets beslut beklagligt. Ett stadfästande därav
skulle för övrigt innebära — genom tillkomsten av tvenne till jämsides
bruk officiellt antagna och gillade psalmböcker — en praktisk
oformlighet, vars konsekvenser böra ligga i öppen dag. Det skulle
innebära, att den Wallinska psalmboken påtrycktes en officiell sekunda - stämpel, som vid betraktande av det reviderade förslagets mycket
blygsamma förtjänster, måste sägas vara synnerligen ogrundad. Det
skulle i realiteten innebära dödsdomen över en psalmbok, som — för
att tala med en kyrkomötesmotionär — näst bibeln ännu är den
mest levande av kyrkans böcker. Då slutligen för att citera samma
motionär »en ny psalmbok, avsedd att ersätta ett verk av den nu
-
Första kammarens
första
tillfälliga utskotts
utlåtande.
Reser
vationer.
6 Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
varandes höga valör, synes böra godtagas endast under den förutsättning,
att så stark tillgång på kristligt och litterärt fullödiga
nya psalmer — original, bearbetningar eller översättningar — finnes,
att det tillgängliga nya med egen kraft liksom av sig själv sköljer
bort det svaga och underlägsna och på detta sätt en ny klassisk bok
uppstår, i besittning av den auktoritet en kyrkans bok bör äga,»
och denna förutsättning ännu icke är för handen, torde en välbehövlig
ytterligare betänketid vara att föredraga, innan man går till
det »sönderbrytande av den nu gällande psalmboken», ett stadfästande
av kyrkomötets beslut utan tvivel skulle ha till följd.
Ovannämnda motion hänvisades till första kammarens första
tillfälliga utskott, som däröver avgav följande utlåtande:
Utskottet anser det vara självfallet, att Kungl. Maj:t vid avgörandet
av förevarande fråga, som berör vida och djupa intressen hos
hela vårt folk, kommer att ägna densamma allsidig och ingående
prövning och alltså kommer att taga hänsyn jämväl till de beaktansvärda
omständigheter och synpunkter, åt vilka motionärerna givit
uttryck.
Vid sådant förhållande och då det enligt utskottets mening ej
kan ,vara lämpligt, att riksdagen hos Kungl. Maj:t gör hemställan,
att Kungl. Maj:ts avgörande i ärendet måtte utfalla i viss av riksdagen
angiven riktning, hemställer utskottet, att förevarande motion
icke måtte till någon första kammarens åtgärd föranleda,
Vid utlåtandet voro fogade två reservationer. I den ena av
dessa uttalade friherre Barnehow, att utskottets utlåtande bort ha
följande lydelse:
»Utskottet är övertygat därom, att Kungl. Maj:t, vid avgörandet
av förevarande fråga, kommer att taga den största hänsyn till den
oro, varmed man, från olika utgångspunkter, i vida kretsar motser
ett ''sönderbrytande av den gamla psalmboken’. Då man således
vågar hysa den förhoppning, att ytterligare betänketid vinnes, innan
frågan definitivt avgöres, och då det dessutom kan sättas ifråga,
huruvida det vore lämpligt, att riksdagen i ärendet avläte någon
skrivelse till Kungl. Maj:t, hemställer utskottet, att förevarande motion
icke måtte till någon första kammarens åtgärd föranleda,»
Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. 7
I. den andra reservationen anförde herrar Lundberg och Carlsson:
''Med hänsyn till den enastående betydelse, den Wallinska
psalmboken sedan mera än ett hundra år haft och ännu har icke
blott för kyrkan utan i minst lika hög grad för skolan och för den
enskilde, må det icke anses olämpligt, att riksdagen såsom svenska
folkets representation säger sin mening angående den föreslagna
revisionen av densamma.
Om den av kyrkomötet beslutade revisionen äro meningarna i
vida kretsar mycket delade. I syfte att pietetsfullt bevara Wallins
verk anse vi det vara riktigast, att vår nuvarande psalmbok bibehålies
men förses med ett tillägg, vilket tid efter annan må kunna
revideras. I alla händelser synes den föregående behandlingen av
denna fråga giva vid handen, att den icke nu bör avgöras, utan
att saken bör ytterligare övervägas. Då detta är, vad motionärerna
åsyfta, anse vi, att utskottet bort tillstyrka bifall till motionen.»
Vid föredragning av ärendet i första kammaren avslogs utskottets
hemställan och bifölls den i ämnet väckta motionen, varefter
frågan i vederbörlig ordning delgavs andra kammaren, som hänvisade
densamma till behandling av sitt första tillfälliga utskott.
Någon avgörande betydelse kan utskottet icke tillmäta de formella
invändningar, som anförts mot att riksdagen skulle taga ståndpunkt
i psalmboksfrågan och på grundvalen härav ingå med en
framställning till Kungl. Maj:t. Riksdagens rätt att avlåta en sådan
framställning har icke på något håll kunnat förnekas. Diskussionen
har gällt, huruvida det vore lämpligt eller riksdagen värdigt, att
den begagnade sin petitionsrätt i ett sådant kyrkligt ärende, som hittills
handlagts av kyrkomötet ocli Kungl. Maj:t.
Då utskottet för sin del icke ansett sig böra på formella skäl
avböja en saklig prövning av den förevarande frågan, har det för
utskottet framstått såsom ovedersägligt, att en revision av den Wallinska
psalmboken är icke blott en prästerskapets och kyrkans angelägenhet,
utan att den lika mycket berör skolan och hela det
svenska folket. Det är icke endast en kyrklig utan i lika hög grad
en kulturell angelägenhet. Så som denna revision utförts av psalmboksnämnden
och kyrkomötet har den i omdömesgilla kretsar framkallat
mycket delade meningar och i vidsträckta lager bland vårt
Första
kammarens
beslut.
Utskottet.
8 Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.
folk allvarlig oro. Det av psalmboksnämnden reviderade förslag,
som legat till grund för kyrkomötets beslut, mötte en mycket stark
kritik, fastän detta förslag framlagts i sådan typografisk form, att
det varit förenat med ett betydande arbete att taga kännedom om
de föreslagna ändringarna ocli jämföra dessa med lydelsen i 1819
års psalmbok. Med fog anmärktes särskilt, att förtjänt pietet icke
visats den Wallinska psalmboken. Onödiga ändringar hade vidtagits
i bibehållna psalmer, uteslutning hade skett av psalmer, som ännu,
åtminstone på en del håll, gärna läsas och även förekomma i kyrkligt
bruk, och bland de föreslagna nya psalmerna hade upptagits
sådana, som utan att äga traditionens helgd hade minst lika svaga
livsbetingelser som de uteslutna. Och om än flertalet av de gamla
och speciellt de Wallinska psalmerna bevarats, så komme likväl den
reviderade psalmboken att verka främmande dels genom den förändrade
nummerordning, som i förslaget genomförts, dels också genom
de talrika ändringar, som vidtagits i psalmernas hävdvunna
språkliga skrud.
Grenom kyrkomötets beslut undanröjdes åtskilliga av de anmärkningar,
som riktats mot psalmboksnämndens förslag. Men
många kvarstå. Såsom kyrkomötets beslut om ny psalmbok föreligger
i sin av psalmboksnämnden verkställda slutredigering, innebär
det ett i så väsentlig grad nytt förslag, att även detta bort till
offentlig diskussion framläggas i tryck, innan det antagits och anhållan
gjorts om dess fastställande till användning jämsides med
1819 års psalmbok. Något sådant framläggande har icke skett, men
genom kyrkomötets beslut har det efter utskottets mening beaktansvärda
förslaget om den Wallinska psalmbokens komplettering med
ett tillägg avvisats, och genom den praktiska utformningen av samma
beslut har vägen öppnats till oreda och förvirring i kyrka och
skola och till beklaglig söndring och strid i församlingslivet. Utskottet
kan icke finna denna lösning av psalmboksfrågan lycklig.
Den föregående behandlingen av ärendet synes giva vid handen, att
psalmboksfrågan, trots allt därpå nedlagt arbete, ännu icke är mogen
för avgörande, men att denna religiöst och kulturellt betydelsefulla
angelägenhet bör ytterligare övervägas med hänsyn tagen även
till det sökande andliga nutidsläget och den spirande religiösa nydiktning,
som i litterärt fullödig form söker tolka vad samtiden religiöst
förnimmer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10. ‘J
Utskottet, som under nuvarande förhållanden skulle finna alla
parters berättigade och lojala önskemål bäst tillgodosedda genom att
den Wallinska psalmboken bibehålies men förses med ett tillägg,
upptagande det bästa av psalmboksnämndens och psalmbokskommitténs
nyförvärv, hemställer,
att andra kammaren måtte biträda första kammarens
i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 24 maj 1921.
På utskottets vägnar:
ANDERS OLSSON.
Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Olsson i Mora, Johanson i
Gäre, Dalgren, Larsson i Jonsjö, Paulsen, Wallerius, Öhman, Jansson i,Talby,
Thorsell och Björkman i Länghem.
Reservation
av herrar Wallerius, Thorsell och Björkman i Länghem, vilka
anfört:
»1920 års kyrkomötes beslut i psalmboksfrågan innebär icke,
att 1819 års psalmbok avskaffats, då full frihet enligt detta beslut
lämnas att använda densamma. »Ingen» — så uttalade sig mötets
ordförande vid dess avslutning — »som tager reda på beslutets innebörd,
och som har förmåga av ett klarsynt och rättvist omdöme,
har anledning till väsentliga klagomål. Tvärtom motsvarar det fattade
beslutet på ett sätt, som väl ingen av oss anat på förhand det
rättmätiga i de till synes motsatta, men vad innehållet angår nära
besläktade ståndpunkterna. 1819 års psalmbok är icke på något
sätt avskaffad. Men samtidigt tillgodoses den länge närda och för
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 13 samt. 1 avd. 9 höft. (Nr 10.) 2
10
Andra Tcammarens första tillfälliga utslcotts utlåtande Nr 10.
varje år allt allvarsammare åstundan att rikta och uppfriska vår
kyrkosång och psalmskatt med uttryck för kyrkans nya arbetsgrenar
och med nyare och äldre alster af diktning och fromhetsliv».
Det beslut, som första kammaren fattat med anledning av motionen
I: 139, innebär till sina konsekvenser ett förbud att använda
en psalmbok, som önskas, och som icke innehåller något, som från
statens synpunkt kan anses skadligt.
Ett dylikt förbud vore så mycket orimligare, som kyrkomötets beslut
ej blott grundar sig på ett mera än 50-årigt arbete, begärt av
kyrkans representation och utfört på Kungl. Maj:ts förnyade uppdrag,
utan är fattat av kyrkans lagliga representation och gäller
dess intimaste åligganden.
Dessutom torde ett riksdagens uttalande i ärendet icke vara tillrådligt
av det skäl, att det icke torde kunna tillmätas den auktoritet,
som är att förvänta av en riksdagens skrivelse. Kungl. Maj:t
har icke remitterat ärendet till riksdagen för dess yttrande, och riksdagen
skulle därför uttala sig i ärendet allenast så, som en petitionerande
församling eller ett möte kunde göra för att söka inverka
på Kungl. Maj:ts beslut.
Yi finna det icke vara med riksdagens ställning förenligt, att
den begagnar sin petitionsrätt i denna form.
På grund av vad vi här ovan anfört tillåta vi oss hemställa,
att riksdagens andra kammare icke måtte biträda
första kammarens i ärendet fattade beslut.»
Stockholm 1921, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.
211204
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1921:268 Skrivelse till Konungen i fråga om kyrkomötets beslut rörande ny psalmbok. s. 1 i texten