Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8
1921-04-20 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 1TU 1921:8, Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8
Dokumentets text
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.
1
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1921 kl. 4 e. m.
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 8,
i anledning av dels motion i fråga om vissa ändringar
i kungörelsen angående boställsordning för lärarpersonalen
vid folk- och småskolor, dels motion angående
suspendering tillsvidare i viss mån av gällande föreskrifter
om kommuners byggnadsskyldighet för folkskoleväsendets
behov.
I en inom andra kammaren av herr Sehlin väckt motion, nr 142, hem- Motionerna.
ställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om sådan
ändring i boställsordningen för personalen vid folk- och småskolor den 18
september 1918, att tjänstebostad för folk- eller småskollärarinnor må kunna
förläggas över skollokal, att bostad för folkskollärare om 3 rum och kök må
kunna inrymmas i skolhus avsett för endast en läraravdelning, att den tid,
inom vilken av- och tillträdessyn skall äga rum, utsträckes till 4 månader,
samt att Kungl. Maj:t för övrigt måtte vidtaga de ändringar, som med anledning
härav kunna visa sig vara behövliga i denna, förordning.
I en annan, likaledes inom andra kammaren väckt motion, nr 225,
hemställer herr Johansson i Brånad, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder i syfte att
åstadkomma, att författningarnas föreskrifter om kommunernas byggnadsskyldighet
för folkskoleväsendets ändamål tillsvidare på det sätt suspenderas
och tillämpas, att dylik byggnadsskyldighet kan åläggas kommun eller skolBihang
till riksdagens protokoll 1921. 13 sand. 1 avd. 7 käft. (Nr 8.) ]
2 Andra kammanens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.
distrikt endast i fråga om sådant byggnadsföretag, vars utförande är oundgängligt
nödvändigt för undervisningens upprätthållande i dess hittillsvarande
omfattning.
Beträffande vad motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden hänvisas
till motionerna.
Utskottet har ansett de båda motionerna vara av den natur, att de böra
behandlas i samma utlåtande.
Över motionerna har infordrats skolöverstyrelsens yttranden, vilka som
bilagor äro vidfogade detta utlåtande.
v
I den av herr Johansson i Brånad väckta motionen framhålles, att den
ekonomiska depressionen framtvingar eu sparsamhetspolitik även i avseende
på kommunernas skolhusbyggnader. »Den makt och bestämmanderätt, som
en del, för att ej säga största delen av vårt lands skolinspektörer fått eller
själva tillägnat sig», har blivit en fara för kommunernas finanser. Genom
beredande av anslag måste staten träda hjälpande emellan, och 1920 års
riksdag avlät för sin del skrivelse härom. Sedan dess har emellertid det
ekonomiska läget i vårt land till den grad försämrats, att det under den
närmaste tiden utan tvivel blir synnerligen svårt för staten att anskaffa de
betydande summor, som äro erforderliga för att hjälpa kommunerna. Då
vi nu ha att räkna med ett sådant läge, att kommunerna varken själva
kunna bestrida ifrågavarande kostnader eller få effektiv hjälp av staten,
återstår endast att tillsvidare uppskjuta alla byggnadsföretag för folkskoleväsendet,
vilka icke äro oundgängliga för undervisningens upprätthållande i
dess hittillsvarande omfattning.
I herr Sehlins motion framhålles, att erfarenheten visat åtskilliga modifikationer
vara önskvärda i boställsordningen för lärarpersonalen vid folkoch
småskolorna. I synnerhet hava bestämmelserna i paragraf 2 rörande
tjänstebostadens läge visat sig väl trånga och i flera fall svåra att efterkomma.
Mom. 2 av denna paragraf innehåller förbud mot att förlägga
tjänstebostad över eller under skollokal. Enligt motionärens uppfattning
kan dock en för lärarinna avsedd bostad utan väsentliga olägenheter förläggas
till andra våningen, även om därvid någon del därav skulle komma
att ligga över skolsalen. Häremot har den invändningen gjorts, att utsikteji
för en lärarinna till räddning genom flykt, om ett hemfridsbrott göres, blir
mindre, därest hon har sin bostad i övre våningen. Detta synes dock vara
en teori av ringa praktisk betydelse. En våldsverkare kan icke lika lätt
utifrån orientera sig och planlägga sitt dåd, om bostaden ligger på andra
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8. 3
våningen, och han riskerar också i sådant fall att lättare bli ertappad. Eu
lärarinna, som blir överfallen i sin bostad, torde för (ivrigt knappast kunna
eller komma sig för att söka räddning genom llykt, även om bostaden är
förlagd till nedre botten. Av meddelanden från ensamboende lärarinnor
framgår, att dessa känna sig mera ogenerade och ostörda av förbipasserande
och även tryggare, om bostaden ligger i övre våningen.
Då byggnadskostnad^-^, om hänsyn tages även till tomt och grund,
måste ställa sig åtskilligt lägre, därest bostaden förlägges över skollokalen,
och da några väsentliga olägenheter därav icke följa vare sig för lärarinnan
eller skolarbetet, anser motionären, att förbudet mot att förlägga tjänstebostad
över skollokal bör utgå, när denna hostad icke omfattar mer än 2 rum
och kök.
Enligt paragraf 2 j nämnda förordning måste vidare tjänstebostad, som
omfattar mer än 2 rum och kök, vara förlagd till särskilt hus i skolans närhet,
för såvitt icke särskilda omständigheter föranleda undantag. Nu händer
det dock rätt ofta, att eu församling, utan att några särskilda omständigheter
föreligga, önskar uppföra ett skolhus med en lärosal och bostad
för en manlig folkskollärarekraft t. ex. så anordnad, att 2 rum och kök förläggas
å nedre botten och i direkt förbindelse därmed 1 rum i andra våningen.
I de nya för folk- och småskolor avsedda normalritningar, som nu utarbetats,
finnas också ett par förslag, som uppta just denna anordning, ehuru de däri
betecknas såsom undantagsförhållanden. Att på detta sätt sammanbygga
en lärarebostad och en lärosal i ett hus synes motionären böra vara fullt
tillåtet utan några särskilda omständigheter och utan att anses som undantag
från det normala.
Enligt motionärens mening bidraga de nu gällande stränga bestämmelserna
angående tjänstebostaden till att öka de redan förut på grund av ekonomiska
förhållanden stora svårigheterna att i denna kristid anskaffa tjänliga
lokaler för folk- och småskolan, och de hava också uti bygderna mötts
av mycken ovilja. På grund härav synas också väl grundade skäl föreligga
att däri företaga de jämkningar, som kunna göras utan att försämra lärarpersonalens
bostadsförmåner eller försvåra skolarbetet. Visserligen står möjligheten
att söka dispens i varje särskilt fall öppen, men denna väg förefaller
i nu berörda fall vara oviss, onödig och tidsödande.
Med stöd av det anförda anser motionären, att mom. 2 i § 2 av ovannämnda
boställsordning borde erhålla följande lydelse:-
»Där skolhus är avsett för endast en läraravdelning, må tjänstebostaden
inrymmas i skolhuset, dock bör i sådant fall hostad om mer än 2 rum
4
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.
Utskottet.
och kök icke vara belägen över eller under skollokalen; skolande bostaden
vara väl avskild från denna och dess ingång skild från ingången till skollokalen».
I § 10 av samma boställsordning bestämmes angående av- och tillträdessyn
å tjänstebostad, att sådan syn ej må hållas tidigare än 3 månader
före dagen för tjänstebostadens avträdande, resp. tillträdande, eller senare än
3 månader efter samma dag. Det synes motionären önskligt, att den tid,
inom vilken dessa av- och tillträdessyner böra hållas, något utökas t. ex. till
4 månader. Då skulle i ett fall, där en lärare avträder sin plats den 1 januari
och en annan tillträder samma tjänst den 1 juli, både av- och tillträdare
kunna kallas till samma syn. Genom denna tidsutsträckning skulle också
vinnas större möjlighet för inspektören att inordna dessa syneförrättningar
i den övriga resplanen.
«
Utskottet är medvetet om att folkskolväsendets utveckling föv närvarande
ställer stora ekonomiska krav särskilt på många landsbygdskommuner.
I saknad av den skatteutjämning, som skulle följa av att staten lämnade
bidrag till uppförande av byggnader för folkskoleväsendet, kännas dessa
krav dubbelt betungande. Efter utskottets mening får det dock icke förbises,
att åtskilliga skoldistrikt icke kunna helt frikännas från ansvar för de
nu rådande svårigheterna, ehuru dessa i väsentlig grad härröra av den med
världskriget sammanhängande ekonomiska krisen. Åtskilliga om- och nybyggnader
samt reparationer ha till följd därav behövt eller behöva uppskjutas,
och där dylika arbeten måst utföras, ha de i många fall känts synnerligen
tyngande.
Att emellertid med hänsyn till den ekonomiska depressionen och kommunernas
skattebelastning, såsom hr Johansson i Brånad ifrågasatt, tillsvidare
uppskjuta alla byggnadsföretag för folkskoleväsendet, vilka icke äro
oundgängliga för undervisningens upprätthållande i dess hittillsvarande omfattning,
kan utskottet under inga förhållanden tillstyrka. Ett beträdande
av denna väg skulle nämligen ej blott kunna bli hinderlig! för varje än så
naturlig och behövlig utveckling på folkskoleundervisningens område. Förslaget
skulle också för en lättnad i dagens omsorger leda till en fördubbling
av morgondagens. Byggnadsbehoven skulle säkerligen inom kort, liksom
efter krigsåren, med ökad styrka framträda på nytt och då genom sin anhopning
kännas än mer betungande.
Vad folkskoleinspektionen angår, har utskottet ingen direkt anledning
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.
5
att uttala sig därom. Med anledning av vissa orättvisa överdrifter i hr Johanssons
i Brånalt motion vill emellertid utskottet framhålla, å ena sidan,
att folkskoleinspektörerna endast fullgöra sin tjänsteplikt, när de i författningsenlig
ordning verka för skolväsendets utveckling, och å andra sidan,
att utskottet tror sig hos inspektörerna kunna förutsätta såväl den kännedom
om rådande ekonomiska förhållanden, att de vid påyrkandet av nya
skolbyggnader iakttaga av tidsläget betingad varsamhet, som ock det psykologiska
omdöme, att de ej till allvarligt men för utvecklingen av vår folkundervisning
irritera en på nu ifrågavarande område mer än vanligt känslig
folkopinion genom att i oträngt mål ställa i utsikt avstyrkande av begärt
statsbidrag.
Den ekonomiska kristiden nädvändiggör en begränsning av de kommunala
lika väl som de statliga utgifterna. Men skolan kan icke, utan allvarlig
fara för hela vår folkuppfostran, hänföras till sådana improduktiva
företag, över vilka den framtvungna sparsamheten i första hand skall gå ut.
En avvägning måste emellertid även här ske mellan det önskvärda och det
ekonomiskt möjliga och sådana lättnader medgivas, vilka erfarenheten visat
vara sakligt motiverade och vilka kunna ske utan hämmande av folkskolans
utvecklingsmöjligheter.
Från denna utgångspunkt har utskottet på de skål, motionären anfört,
ansett sig böra tillstyrka den av herr Sehlin väckta motionen. Överstyrelsen
har visserligen — under erkännande av att flera skäl tala för de av
motionären framställda ändringsförslagen och att från olika håll en bestämd
önskan i sådan riktning försports — uttryckt en viss tveksamhet rörande
lämpligheten av de båda första av motionären föreslagna ändringarna. Så
har överstyrelsen anfört, att med förläggandet av bostad om två rum och
kök över skollokal torde den möjligheten ligga nära till hands, att man i
skolor av denna typ inreder tvåi-umsbostäder även i de fall, då en tjänstebostad
på tre rum och kök för manlig innehavare skulle med hänsyn till
tjänstens beskaffenhet vara lämpligare. Mot denna invändning måste emellertid
utskottet anmärka, att denna möjlighet redan enligt nu gällande boställsordning
förefinnes. Större avseende förtjänar överstyrelsens invändning,
att ett medgivande av att tjänstebostad av intill två rum och kök må
kunna förläggas över skollokal, torde komma att motverka strävandena att
inrätta särskild gymnastiklokal. När fråga är om skolor med endast en
läraravdelning, kan dock utskottet ej tillmäta denna synpunkt avgörande
betydelse gent emot de starka skäl, som tala för motionärens förslag.
6 Avdra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande AV 8.
I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,
1) att andra kammaren med bifall till herr Sehlins
motion nr 142 för sin del ville besluta, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om sådan
ändring i boställsordningen för personalen vid folk- och
småskolor den 18 september 1918, att tjänstebostad för
folk- eller småskollärarinnor må kunna förläggas över
skollokal, att bostad för folkskollärare om 3 rum och
kök må kunna inrymmas i skolhus avsett för endast en
läraravdelning, att den tid, inom vilken av- och tillträdessyn
skall äga rum, utsträckes till 4 månader, samt
att Kungl. Maj:t för övrigt måtte vidtaga de ändringar,
som med anledning härav kunna visa sig vara, behövliga
i denna förordning; ävensom
2) att herr Johanssons i Brånalt motion icke måtte
till någon andra kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 april 1921.
På utskottets vägnar:
A. OLSSON.
Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Olsson i Mora, Björkman i Norrköping,
Bergström i Högsön, Dalgren, Paulsen, Wallerius, Öhman, Jansson i Talby, Johansson i Edsbyn
och Granalh.
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.
7
inlaga A.
Till andra kammarens första tillfälliga utskott.
Genom nådig remiss den 11 februari 1921 har Skolöverstyrelsen efter anhållan
av andra kammarens första tillfälliga utskott anbefallts avgiva utlåtande
med anledning av en av herr Sehlin i riksdagens andra kammare väckt motion
om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om vissa ändringar i kungörelsen angående
boställsordning för lärarpersonalen vid folk- och småskolor. Överstyrelsen får
i anledning härav anföra följande.
Bestämmelserna i boställsordningens § 2, rörande vilka ändring ifrågasattes
av motionären, hava till syfte att skapa garantier för att tjänstebostäder
för folkskolans lärarpersonal på ett tillfredsställande sätt isoleras från egentliga
skollokaler samt olika tjänstebostäder från varandra. Betydelsen härav torde
vara påtaglig. För arbetet inom skolan är det till uppenbar fördel, om det kan
bedrivas utan störande inverkningar från omgivningen, och för tjänstinnehavarna
och deras familjer är det icke blott ur trevnadens utan även ur hygienisk
synpunkt av stor vikt, att bostäderna äro på verkningsfullt sätt isolerade
från skollokalerna och från varandra. Särskilt torde en sådan isolering vara
betydelsefull i betraktande av de icke så sällan inträffande fallen av smittosamma
sjukdomar i skolan eller i lärarfamiljerna.
Yad beträffar motionärens förslag om sådan ändring uti ifrågavarande
stadgande, att tjänstebostad av intill två rum och kök må kunna förläggas över
skollokal, torde böra erinras, att ett medgivande härutinnan i vissa fall torde
komma att motverka strävandena att även i skolor av här ifrågavarande typ
inrätta särskild gymnastiklokal, vilken för åstadkommande av möjligast billiga
byggnadskostnad lämpligen kan inredas å vinden. Om här åsyftad bostad
disponeras av ensamboende lärarinna, vilket väl oftast kommer att bliva fallet,
torde ingen eller blott ringa olägenhet kunna befaras av det omedelbara grannskapet
mellan skola och bostad. Men om bostaden dessutom bebos av andra
till lärarinnans familj hörande personer, blir förhållandet ett annat. I varje fall
torde det erfordras, att bjälklaget mellan skollokalen och bostaden göres i möjligaste
mån ljuddämpande. Om vidare, såsom motionären antager, förläggandet
av bostad om två rum och kök över skollokal kommer att föranleda lägre
byggnadskostnader än vid bostadens förläggande i samma byggnad bredvid
skollokalen, något varom överstyrelsen, under förutsättning att tillfredsställande
ljudisolerande anordningar vidtagas, icke är övertygad, torde den möjligheten
8 Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.
e
ligga nära till hands, att man i skolor av denna typ inreder tvårumsbostäder
även i de fall, då en tjänstebostad på tre rum och kök för manlig innehavare
skulle med hänsyn till tjänstens beskaffenhet vara lämpligare. Följden kan
bliva, antingen att en tjänstebostad om två rum och kök, förlagd över skollokal,
kommer att upplåtas åt manlig tjänstinnehavare med familj, ehuru boställsordningen
tillförsäkrar honom en rymligare bostad, eller ock att församlingen
vid val av ny tjänstinnehavare anser sig på grund av tjänstebostadens
läge och beskaffenhet nödsakad att välja kvinnlig lärare även i de fall, då
manlig lärare ur andra synpunkter skulle vara att föredraga.
Mot motionärens förslag att vidtaga sådan ändring i § 2 av boställsordningen,
att i skolbyggnad, som är avsedd för endast en läraravdelning, jämväl
må kunna inrymmas tjänstebostad om mer än två rum och kök under förutsättning
dock, att sådan bostad icke förlägges över eller under skollokal, samt
att den är väl skild från skollokalen och har ingången skild från ingången till
skollokalen, torde visserligen kunna invändas, att en friliggande tjänstebostad i
allmänhet erbjuder större lugn och trevnad för innehavaren. Men i skolanläggningar
med den ringa omfattning, varom här är fråga, torde i allmänhet inga
mera väsentliga olägenheter av den nämnda anordningen behöva befaras.
Beträffande slutligen motionärens yrkande, i vad detta avser § 10 i samma
boställsordning, finner Överstyrelsen goda skäl tala för detsamma.
Överstyrelsen hyser, såsom av det sagda torde framgå, en viss tveksamhet
rörande lämpligheten av de båda första av motionären föreslagna ändringarna
i boställsordningen och kan ej avvisa den tanken, att en författningsändring i
enlighet med motionärens yrkande kan tänkas komma att i vissa fall medföra
olägenheter. Å andra sidan finner överstyrelsen det uppenbart, att flera skäl
tala för de ifrågavarande ändringsförslagen. Från olika håll har ock en bestämd
önskan i sådan riktning försports, något som framgår bland annat av de rätt
talrika ansökningar om dispens från berörda föreskrifter, som från olika delar
av landet ingivits. I varje fall skulle Överstyrelsen dock icke anse lämpligt, att
en förändrad lydelse av § 2 i boställsordningen utan ytterligare övervägande
fastsloges i enlighet med motionärens förslag. En eventuell förändring synes
nämligen böra föregås av en mera ingående undersökning än Överstyrelsen nu
kunnat ägna detta spörsmål. Skulle riksdagen finna en ändring av ifrågavarande
bestämmelser önskvärd, torde det, föreställer sig Överstyrelsen, vara tillfyllest,
att framställning göres till Kungl. Maj:t om en omarbetning av desamma
uti angivet syfte.
Stockholm den 15 mars 1921.
K. E. SANDBERG.
Ivar Skantze.
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.
9
Bilaga B.
Till andra kammarens första tillfälliga utskott.
Genom nådig remiss den 11 februari 1921 har Skolöverstyrelsen anbefallts
att till Kungl. Maj:t inkomma med av andra kammarens första tillfälliga utskott
begärt yttrande rörande, bland annat, motion av herr Johansson i Brånalt om
skrivelse till Kungl. Maj:t angående suspendering tills vidare i viss mån av gällande
föreskrifter om kommuners byggnadsskyldighet för folkskoleväsendets
behov. I anledning härav får Överstyrelsen anföra följande.
Gällande föreskrifter om kommunernas byggnadsskyldighet för folkskoleväsendets
behov äro att finna dels i kap. 7 av gällande folkskolestadga, dels i
kungl. kungörelsen den 18 september 1918 angående boställsordning för lärarpersonalen
vid folk- och småskolor. Motionärens yrkande syftar till eu sådan
suspendering av nämnda föreskrifter eller en sådan tillämpning av dem, att
byggnadsskyldighet skulle tills vidare kunna åläggas skoldistrikt endast i fråga
om sådant byggnadsföretag, vars utförande vore oundgängligt nödvändigt för
undervisningens upprätthållande i dess hittillsvarande omfattning.
I sin motivering för det framställda yrkandet erinrar motionären om nödvändigheten
av att iakttaga den största sparsamhet och försiktighet på alla områden
samt framhåller såsom ett område, inom vilket tidsomständigheterna
framtvinga en övergång till sparsamhetspolitik, de krav på tidsenliga undervisningslokaler
och bostäder för lärarpersonalen, som enligt gällande förordningar
åläggas skoldistrikten, varvid motionären erinrar om den makt och bestämmanderätt,
som vårt lands folkskolinspektörer »fått eller själva tillägnat sig», och
som de enligt motionärens mening begagnat sig av för att tvinga särskilt lantkommunerna
att vidtaga stora och mycket dyrbara omläggningar av sitt skolväsende,
som kräva kostsamma om- eller nybyggnader av skolhus och lärarbostäder.
Innan Överstyrelsen ingår på frågan om motionärens yrkande, finner sig
Överstyrelsen böra i förbigående med några ord beröra de uttalanden, som
gjorts i motionen angående folkskolinspektörernas ställning och åtgöranden i
förevarande hänseende. Det är ingalunda överstyrelsen obekant, att mycket av
det missnöje, som här och var framkallats med anledning av folkskoleväsendets
reformering och därav föranledda ökade kostnader, i främsta rummet riktas
mot folkskolinspektörerna, som ha att öva tillsyn över folkskoleväsendet samt
främja dess utveckling. Överstyrelsen finner det angeläget att framhålla, att
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 13 samt. 1 avd. 7 käft. (Nr 8.J 2
10 Andra kammarens första tillfälliga utskotis utlåtande Nr 8.
inspektörernas åtgöranden i detta hänseende tillhöra deras författningsenliga
tjänstplikt. Gällande instruktion ålägger inspektören att verka för och, i den
mån det är honom möjligt, övervaka bland annat, »att var och en av de särskilda
skolorna anordnas efter den med hänsyn till rådande förhållanden möjligast
bästa typen, varvid särskilt bör beaktas, att, där icke medellöshet eller
avskilt läge och litet barnantal, gles befolkning och långa skolvägar lägga hinder
i vägen, barnen erhålla så lång undervisningstid, som i gällande folkskolestadga
avses, samt att mindre folkskolor ej uppehållas eller anordnas i annat
fall, än då i folkskolestadgan angivna betingelser äro för handen»; och »att
skollokalerna äro i fråga om storlek och form, inredning, belysningsförhållanden,
uppvärmning och luftväxling inrättade med hänsyn till sina särskilda ändamål
och i överensstämmelse med sundhetens fordringar, samt att bostäder,
som äro upplåtna åt den vid skolan anställda personalen, äro lämpliga för sitt
ändamål». Till folkskolinspektörens författningsenliga uppgift hör jämväl att
granska och vitsorda vederbörande skolråds rekvisitioner av statsbidrag till
lärares avlöning. Som villkor för erhållande av sådant statsbidrag är bland
annat föreskrivet, att skolan är anordnad i enlighet med gällande föreskrifter,
att skoldistriktet för undervisningen tillhandahåller lämpliga lokaler samt ändamålsenliga
skolmöbler och erforderlig undervisningsmateriel! samt att lärarens
avlöningsförmåner, såväl den kontanta avlöningen som ock naturaförmånerna,
fullt motsvara vad i sådant avseende stadgas.
Det lärer icke kunna undgås, att folkskolinspektörens här ifrågavarande
tjänsteåligganden esomoftast ställa honom inför nödvändigheten att påyrka nödiga
förbättringar i skolväsendet, vilka icke alltid kunna av skoldistrikten gillas
eller till sitt värde och sin lämplighet fullt uppskattas. Den uppfattningen,
att folkskolinspektörerna själva tillägnat sig en makt, som icke enligt gällande
författningar tillkommer dem, saknår, såsom av det nyss anförda framgår, varje
berättigande. Inspektörerna äro uppenbarligen av sin tjänsteplikt förhindrade
att tillstyrka statsbidrags utgående, när härför bestämda villkor icke blivit uppfyllda,
och ett tillkännagivande från inspektörens sida av vad skoldistriktet har
att iakttaga för utfående av statsbidrag synes icke rättvisligen kunna eller böra
betecknas såsom »hot». Avgörandet huruvida ett skoldistrikt skall erhålla begärt
statsbidrag eller ej tillkommer vederbörande länsstyrelse, och distriktet
äger, därest det ej åtnöjes med länsstyrelsens beslut, rätt att draga saken inför
Kungl. Maj:ts prövning. Redan härutinnan torde ligga en betryggande garanti
mot missbruk från inspektörernas sida i fråga om granskningen och vitsordandet
av skoldistriktens ansökningar om statsbidrag. Det torde ock i själva verket
vara ytterst sällsynt, att folkskolinspektören på här ifrågavarande område
överskrider sin befogenhet, och Överstyrelsen kan icke angiva något bestämt
sådant fall. Däremot anser sig Överstyrelsen kunna vitsorda, att folkskolinspektörerna
under de senaste ekonomiskt bekymmersamma åren i förhållande
till de verkligen förefintliga behoven i allmänhet lagt i dagen stor varsamhet
beträffande påyrkandet av sådana skolförbättringar, som kräva ekonomiska
uppoffringar från skoldistriktens sida.
Vad så beträffar motionärens jakande om en inskränkning i byggnadsverksamheten
för skolväsendets behov, sjmes det Överstyrelsen uppenbart, att den
Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.
11
rådande ekonomiska kristiden på detta liksom andra samhällslivs områden
kräver all möjlig sparsamhet och försiktighet. Redan vid det möte med statens
folkskolinspektörer, som överstyrelsen höll våren 1919, betonades detta från
Överstyrelsens sida, och överstyrelsen anbefallde inspektörerna att därutinnan
iakttaga nödig varsamhet. Det förhåller sig emellertid så, att hehovet av förbättrade
lokaler för folkskoleväsendet på många håll i vårt land är synnerligen
stort och att även om man ställer fordringarna ganska lågt, såväl undervisningslokaler
som lärarbostäder mångenstädes måste betecknas såsom otjänliga, ja,
stundom rent hälsovådliga. Därtill kommer, alt skolväsendets organisation i
många fall är synnerligen otillfredsställande. Men för förbättringar därvidlag
krävas i allmänhet nybyggnader. Att behovet av organisatoriska förbättringar
inom vårt folkskoleväsen är stort har erkänts bland annat av 1917 års riksdag,
som hos Kungl. Maj:t begärt utredning angående de åtgärder, som i detta hänseende
kunna finnas erforderliga. Det lider enligt Överstyrelsens mening intet
tvivel, att, med något enstaka undantag, de byggnadsarbeten för folkskoleväsendets
behov, som under senare åren utförts eller igångsatts, måste betecknas såsom
behövliga och i många fall fullkomligt oundgängliga, därest över huvud
undervisningen för den stora huvudparten av vårt lands barn skall kunna
hållas uppe på eu ståndpunkt, som åtminstone någorlunda motsvarar vad vår
ställning som eu kulturnation därutinnan kräver. Framhållas må slutligen, att
de byggnadsföretag för folkskoleväsendet, som komma till utförande långt ifrån
alltid igångsättas på grund av från myndigheterna framställda fordringar utan
föranledas av skoldistriktens egen lovvärda omsorg om sitt skolväsen.
I detta sammanhang bör ock erinras om det kända förhållandet, att alltsedan
världskrigets utbrott byggnadsverksamheten i vårt land till stor del legat
nere, vilket haft till följd, att även många redan före denna tid planerade och
såsom nödvändiga ansedda skolbyggen måst anstå till kommande bättre tider,
varjämte reparation och underhåll av befintliga skolbyggnader i många fall uppskjutits
till skada för byggnadernas bestånd. På grund härav torde behovet
av ny- och ombyggnader för folkskoleväsendets tillgodoseende för närvarande
vara betydligt större än före världskriget. Inom många av landets skoldistrikt föreligga
ock sedan flera år tillbaka lagståndna beslut om genomförande av skolförbättringar
av ena eller andra slaget, och i icke få fall äro distrikten genom
beslut av vederbörande myndigheter, domkapitlen eller Kungl. Maj:t, ålagda att
till viss tid hava genomfört vissa förbättringar i sitt skolväsen, utan att dock
på grund av de rådande ekonomiska svårigheterna något blivit åtgjort för beslutens
verkställande.
En stark garanti mot igångssättande av icke nödiga byggnadsföretag för
skolväsendets behov ligger däruti, att skoldistrikten i de allra flesta fall äro
nödsakade att för sådana byggnadsföretags utförande upptaga amorteringslån
och att de för erhållande av rätt härtill äro beroende av Kungl. Maj ds medgivande.
I cirkulärskrivelser till länsstyrelserna den 12 augusti 1915, den 26 november
1918 och den 26 november 1920 har statsrådet och chefen för finansdepartementet
erinrat kommunerna om nödvändigheten av att iakttaga sparsamhet
i den kommunala upplåningen och att icke, innan rättighet att upptaga
lån beviljats, igångsätta företag, för vilkas utförande upptagande av amorterings
-
12 Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.
lån erfordras. För att på det område, som närmast hörer under Överstyrelsens
verksamhet, främja avsikten med nämnda cirkulär har Överstyrelsen i skrivelse
den 17 december 1920 till samtliga folk skolinspektörer anbefallt dessa att, när
fråga om skolbyggnad föreligger, kraftigt framhålla för vederbörande, att företaget
icke må igångsättas, förrän den ekonomiska utredningen blivit fullt klar
även beträffande det sätt, varpå företaget skall kunna finansieras. Sedan med
anledning av den rådande kapitalknappheten möjligheterna att bevilja kommunernas
ansökningar om rätt att upptaga lån minskats och en strängare prövning
än hittills vanligen varit fallet måste äga rum, har Överstyrelsen under
den senaste tiden enligt Kungl. Maj:ts åläggande haft att till prövning upptaga ett
flertal ansökningar om rätt att upptaga lån för skolbyggnadsändamål. Överstyrelsen
har därvid låtit sig angeläget vara att genom inhämtande av noggranna
upplysningar, såsom beträffande skolorganisation, befintliga byggnaders mått
och beskaffenhet i övrigt m. in., anskaffa material för en grundlig prövning av
behovet av ny- eller ombyggnader och har jämväl i flera fall sökt att genom
besök på platsen av den ledamot inom Överstyrelsen, som fått den närmaste
handläggningen av hithörande ärenden sig anförtrodd, skaffa sig närmare
kännedom om förhållandena. Det har därvid visat sig, att de byggnadsföretag,
för vilka rätt till upptagande av lån begäres, med ytterst få undantag måste
betecknas såsom högst behövliga och i de flesta fall fullkomligt oundgängliga
för skolundervisningens behöriga uppehållande eller för beredande av drägliga
bostadsförhållanden för lärarpersonalen. Det skulle vara lätt att ur de rikhaltiga
material, som sålunda saminanbragts, lämna de mest drastiska och åskådliga
bevis för hur otillfredsställande de befintliga skollokalerna i många fall äro
och huru stort behovet av nya eller förändrade skolbyggnader sålunda är.
Av vad Överstyrelsen anfört liksom av vad Överstyrelsen i övrigt har sig
bekant rörande de förhållanden, varom här är fråga, har Överstyrelsen kommit
till den övertygelsen, ''att den byggnadsverksamhet för folkskoleväsendets behov,
som för närvarande förekommer eller är under förberedelse i vårt land, måste
i det hela betecknas såsom nödvändig, därest vårt folkskoleväsen skall kunna
uppehållas på sin hittillsvarande nivå och de allra nödvändigaste, av omsorg
om det uppväxande släktets bästa påkallade förbättringarna däri skola komma
till stånd. Enligt Överstyrelsens mening utgöra också de varningar i fråga om
kommunal skuldsättning, som tillställts kommunerna och folkskolinspektörerna,
samt den prövningsrätt beträffande upplåningen för skolbyggnadsändamål, som
tillkommer Kungl. Maj:t, en fullt tillräcklig garanti för att inga byggnadsföretag,
som ej måste betecknas såsom verkligt nödvändiga, komma till stånd.
Åtgärder i det syfte, som av motionären ifrågasatts, kan Överstyrelsen
därför icke finna vara av behovet påkallade. De skulle ock enligt Överstyrelsens
mening vara skadliga därutinnan, att de skulle verka fullständigt förlamande
på alla strävanden att under den närmaste tiden åstadkomma även sådana
förbättringar i fråga om folkskoleväsendet, som måste betecknas såsom högeligen
nyttiga och nödvändiga. Genom att inställa all byggnadsverksamhet, som
nödvändiggöres av skolväsendets utveckling, åstadkommer man endast, såsom
erfarenheten från tiden efter krigsutbrottet lärt, att behoven inom kort med
ökad styrka göra sig gällande, och då genom sin anhopning komma att kännas
Andra kammarens första tillf Ulliga utskotts utlåtande Nr 8. 13
än mer betungande. Överstyrelsen skulle därför finna det beklagligt, om genom
ett bifall till ifrågavarande motion de författningsbestämmelser, som utgöra en
av de viktigaste grunderna för folkskoleväsendets uppehållande och utveckling,
skulle sättas ur kraft.
Stockholm den 15 mars 1921.
K. E. SANDBERG.
Ivar Skantze.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1921:257 Riksdagens skrivelse Nr 257 s. 8 i texten