Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker m. ni. ävensom en i ämnet väckt motion.

1921-06-02 · 42 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 42 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bev1LU 1921:1, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker m. ni. ävensom en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1. 1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 3 juni 1921 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till förordning om vissa ändringar i förordningen den

14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker m. ni.

ävensom en i ämnet väckt motion.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, J. T. Larsson, Rogberg, Edward Larson,

friherre Barnekow, Boman, Björkman, Jönsson i Boa, Bärg, Hederstierna

och Jönsson i Fridhill.

Till bevillningsutskottet hava hänvisats Kungl. Maj:ts proposition,

nr 360, med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen

den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker m. m. ävensom

en i anledning av denna proposition väckt motion, II: 371, av herr Bratt.

Nämnda proposition ävensom berörda motion hava behandlats av sammansatt

bevilluings- och första lagutskott.

I propositionen nr 360 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att

antaga vid propositionen fogade förslag till

dels förordning om vissa äudringar i förordningen den 14 juni

1917 angående försäljning av rusdrycker;

dels förordning om vissa ändringar i förordningen den 11 oktober

1907 angående tillverkning av brännvin;

dels förordning om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918

angående handel med skattefri sprit;

dels förordning om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918

angående vissa alkoholhaltiga preparat; och

dels förordning angående rusdryckers förverkande i vissa fall m. m.;

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansätta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

Historik.

varande dessa förslag av den lydelse, nedan skall angivas. Beträffande

motiveringen för förslagen, i den mån den ej här nedan återgives, tilllåter

sig utskottet hänvisa till propositionen.

Till det i berörda motion, II: 371, gjorda yrkande ävensom motiveringen

för detsamma skall utskottet i det följande återkomma.

I huvudsaklig anslutning till Kungl. Maj:ts proposition nr 411 antog

1920 års riksdag ett förslag till förordning om vissa ändringar i

förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin,

företrädesvis gående ut på straffskärpningar. 1 riksdagens skrivelse den

1 april 1920, nr 311, i detta ärende anhöll riksdagen därjämte, att Knngl.

Maj:t måtte snarast möjligt låta verkställa utredning om skärpning av

straffbestämmelserna för olaglig försäljning av rusdrycker samt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Genom nådig remiss anbefalldes kontrollstyrelsen att i ärendet

avgiva utlåtande. I anledning härav överlämnade kontrollstyrelsen till

Kung]. Maj:t förslag till vissa ändringar i förordningarna den 14 juni

1917 angående försäljning av rusdrycker, den 11 oktober 1907 angående

tillverkning av brännvin, den 1 juli 1918 angående handel med

skattefri sprit och den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat

jämte ett utkast till förordning angående vissa skärpta åtgärder

mot lönnbränning m. m. samt förslag till lag om ändrad lydelse av 18

kap. 15 § strafflagen.

I kontroll styrelsens skrivelse meddelades, att vid de förhandlingar,

som förts inom kontrollstyrelsen beträffande ovanberörda frågor,

såsom sakkunniga följande representanter för systembolagen deltagit,

nämligen ordföranden i styrelsen för aktiebolaget GöteborgSsystemet

i Göteborg, advokaten Henrik Almstraud, direktören för aktiebolaget

Stockholmssystemet, med. dr Ivan Bratt och ordföranden i styrelsen för

Kristianstads spritförsäljningsaktiebolag, riksdagsmannen Gustaf Nilsson.

Över kontrollstyrelsens berörda förslag, vilket finnes såsom bilaga

fogat vid Kungl. Maj:ts förevarande proposition, inhämtades utlåtanden

från dels justitiekanslersämbetet, dels ock samtliga länsstyrelser. Författnings

förslagen blevo i huvudsak tillstyrkta av flertalet sålunda hörda

myndigheter.

Efter överarbetning i vissa avseenden remitterades till lagrådet

dels förslag till förordningar om vissa ändringar i ovanberörda fyra nu

gällande förordningar, dels ock ett förslag till förordning om rusdryckers

förverkande i vissa fall m. m., det sistnämnda i sig innefattande större

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1. 3

delen av kontrollstyrelsens utkast till förordning angående vissa skärpta

åtgärder mot lönnbränning m. in, samt en bestämmelse i huvudsak motsvarande

kontrollstyrelsens förslag till ändring i 18 kap. 15 § stratagem

Lagrådet framställde mot förslagen vissa anmärkningar, av vilka

en del iakttagits i det förslag, som nu genom proposition förelagts

riksdagen. Till vissa av dessa anmärkningar skall utskottet senare

återkomma.

Utskottet skall i det följande först behandla de förslag till förord- Ändringar i

ningar, som innebära ändringar i gällande förordningar om försäljning gällande förav

rnsdrycker, tillverkning av brännvin, handel med skattefri sprit samt ordninBar

om vissa alkoholhaltiga preparat. För samtliga dessa författningar äro

frågor gemensamma. Till en början skall lämnas en kortfattad

vissa

redogörelse för innebörden av dessa frågor.

I anslutning till de straflfskärpningar, som sistlidet år beslötos i straffbrännvinstillverkningsförordningens

30 §, hava skalorna i samma förord- skalomanings

31 § 2 mom. ävensom i de övriga förordningarna omarbetats. I

fråga om 3traffskalorna hava i Kungl. Maj:ts förslag lagrådets anmärkningar

iakttagits, dock med undantag för 31 § 2 mom. brännvinstillverkningsförordningen.

Enligt lagrådets mening funnes icke tillräcklig anledning

att vidtaga ändring av nuvarande straffsats i sistnämnda moment.

1 samband med frågan om straffskärpningarna torde även böra

omnämnas, att själva byggnaden av vissa utav de paragrafer, som innehålla

straffbestämmelser, undergått omarbetning, i det normalfallen upptagits

först, därefter itererade eller i vissa andra avseenden kvalificerade förbrytelser

samt slutligen bestämmelser om mildrande omständigheter för

såväl förstagångsförbrytelser som itererade förbrytelser. Genom att bryta

ut de förbrytelser, som begåtts under mildrande omständigheter, har

lagstiftaren själv givit en anvisning om vilka minima som böra tillämpas

vid normala fall. En sådan omarbetning har skett även i 30 § tillverknings

förordningen, vilken för övrigt även därutinnan ändrats, att

förbrytelser av behöriga brännvinstillverkare utbrutits från de vanliga

lönnbränningsbrotten.

1 förordningarna om handel med skattefri sprit och om alkoholhaltiga

preparat har även strukturen av en del straffbestämmelser ändrats,

i det vissa brott enligt dessa författningar fullkomligt likställts med motsvarande

förbrytelser enligt brännvinstillverknings- och rusdrycksförsäljningsförordningarna,

en anordning, som vunnit lagrådets uttryckliga

gillande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Iteration.

4 Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

Utskottet finner för sin del de föreslagna nya straffbestämmelserna

befogade, och förmenar, att chefen för finansdepartementet förebragt

tillräckliga skäl för straffskärpning även i 31 § 2 mom. brännvinstillverkningsförordningen.

I konsekvens med vad som enligt Kungl.

Maj:ts förslag skett i 74 § försäljningsförordningen anser emellertid

utskottet det lämpligare, att bötesstraffet även i förstnämnda paragraf

upptages före fängelse. Omredigering har därför skett i denna punkt.

Beträffande upprepad förbrytelse skiljer sig förslaget i två avseenden

från vad som nu gäller. Sålunda har genomgående gjorts den ändring,

att såsom förutsättning för inträde av iterationsstraff fordras, icke att

vederbörande undergått straff för tidigare förbrytelse utan endast att

vederbörande förut fn lits till straff för sådan förbrytelse. Lagrådet har

avstyrkt denna förändring, enär tillräckliga skäl ej ansetts förebragta

att frångå eljest gällande allmänna princip. Dessutom har emellertid

i förslaget upptagits bestämmelser om så kallad »generaliteration»; brott

mot en av ifrågavarande författningar hava i viss utsträckning tillagts

betydelsen att utgöra iterationsgrund vid brott enligt annan av författningarna.

1 detta avseende har lagrådet endast framställt den anmärkning,

att det brott, som bestode i innehavande av redskap för tillverkning eller

renaturering (31 § 2 mom. brännvinstillverkningsförordningen) icke borde

i iterationsavseende likställas med övriga brott. Det vore i detta fall

förberedelse till brott, som straffades, och det syntes icke lämpligt vare

sig att här stadga iterationsstraff eller att tillägga detta slags brott

iterationsverkan för andra slag av brott.

Chefen för finansdepartementet har bemött lagrådets anmärkning

i fråga om iterationsverkans bundenhet vid ådömt straff därmed, att

den varning, som det ådömda straffet kunde anses innebära, motiverade

ett strängare bedömande av den som andra gången beginge liknande

förbrytelse, samt att några tvingande skäl att följa den allmänna strafflagens

iterationsbegrepp icke ansetts föreligga. Med avseende å frågan

om vilken ställning brott, som omförmäldes i brännvinstillverkningsförordningen

31 § 2 mom., borde intaga i iterationshänseende, yttrar

chefen för finansdepartementet, bland annat, att, då i förutsättningarna

för tillämpning av lagrummet utöver själva innehavet av redskap inginge

det subjektiva moment, att innehavaren skulle hava avsett att

nyttja detsamma för angivet brottsligt ändamål, samt att detta skulle

vara uppenbart, ifrågavarande förbrytelse syntes vara av den art, att

det vore fullt berättigat att i iterationsavseende likställa densamma med

övriga här ifrågakommande förbrytelser.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1. 5

Utskottet, som anser principen om den s. k. »generaliterationen»

fullt riktig med hänsyn därtill, att det här gäller förbrytelser, vilka i

själva verket äro att hänföra till eu och samma brottskategori, kan för

sin del icke finna annat, än att fullgiltiga skäl även i övrigt anförts

för den ståndpunkt i fråga om iteration, som intages i Kungl. Maj:ts

förslag. Ett stöd för det befogade i att knyta iterationsverkan vid

lagakraftvunnet beslut om straff, även om straffet icke undergåtts,

finner utskottet däri, att en dylik princip även i allmänna strafflagar

mångenstädes lärer vara vedertagen. Att då upptaga samma princip i

visst fall inom vår specialstraffrätt — vilken ju ofta innehåller undantag

från allmänna regler — synes utskottet väl försvarligt.

Enligt kontrollstyrelsens ursprungliga förslag ävensom det av Kungl.

Maj:t till lagrådet remitterade förslaget hade straff för delaktighet i

flertalet av de brott, varom nu är fråga, införts genom hänvisningar

till allmänna strafflagens i 3 kap. givna bestämmelser om delaktighet.

Lagrådet hemställde emellertid, att de speciella fall, där delaktighet

skulle straffas, uttryckligen omnämndes, då det vore tvivelaktigt, huruvida

alla de i strafflagens 3 kap. omförmälda fall av delaktighet vore

här tillämpliga. En omarbetning i anslutning till lagrådets anmärkning

gav till resultat de i detalj utformade bestämmelser, som nu återfinnas

i Kungl. Maj:ts förslag. I överensstämmelse med lagrådets

hemställan har köpare gjorts fri från ansvar för delaktighet i förbrytelser

enligt ifrågavarande författningar. Att införandet av delaktighetsbegreppet

haft viss inverkan på föreskrifterna om husbondeansvarigheten,

framgår av propositionen.

Utskottet delar den uppfattningen, att ett införande av straff för

delaktighet i förbrytelser, vilka kunna hänföras till den »olaga sprithanteringen»,

är av behovet påkallat, och har ingen anmärkning att

framställa mot det sätt, på vilket bestämmelserna om delaktighet i

Kungl. Maj:ts förslag blivit utformade.

I det till lagrådet remitterade förslaget upptogos bestämmelser

därom, att enligt samtliga förordningarna polisman, som tagit synnerlig

del däri, att förbrytelse blivit beivrad, i likhet med angivare och beslagare

skulle äga taga hälften av åklagarens andel i böter och värdet

av förbrutet gods. Åklagarens andel skulle enligt förslaget utgöra två

tredjedelar, dock högst 500 kronor.

Delaktighet.

Polismans

andel i böter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

Lagrådet yttrade härom följande. Vid bedömande av lämpligheten

att införa rätt för polisman till andel i böter och värdet av förbrutet

gods enligt ifrågavarande författningar borde synnerlig hänsyn tagas

till den omständigheten, att polisman, som i visst mål gjort anspråk

på dylik andel, torde vara jävig att vittna i det målet. Stadgandet i

17 kap. 11 § rättegångsbalken syntes nämligen icke kunna tolkas så,

att han på grund av detsamma skulle i dylikt fall anses vittnesgill.

Ofta torde i mål av förevarande slag ingen annan bevisning finnas att

tillgå än polismans utsaga. Och att hänvisa till att polismannen i

sådant tall kunde avstå från anspråket på bötesandel, syntes föga tilltalande.

Utom vad sålunda anförts talade emot den föreslagna bestämmelsen

även den av vissa myndigheter anmärkta omständigheten, att

åklagare och polisman kunde antagas ej sällan komma att inlåta sig i

tvist inför domstolen om rätten till bötesandel, till men för ett gott

samarbete dem emellan. Med hänsyn härtill ansåge lagrådet sig böra

avstyrka de nu ifrågavarande bestämmelserna. Lämpligare än den föreslagna

anordningen vore utan tvivel att ordna så, att den belöning,

som funnes skälig, måtte kunna i administrativ väg tilldelas polisman,

som utvecklat synnerligt nit vid upptäckande och utredande av förevarande

slag av brott.

Den av lagrådet framställda anmärkningen, att tvister kunde

uppstå mellan polisman och åklagare, har i Kungl. Maj:ts förslag vunnit

beaktande, och det antydda missförhållandet har avhjälpts därigenom,

att polismannens och åklagarens andelar gjorts helt oberoende av varandra,

i det åklagarens andel alltid skall utgöra en tredjedel, dock högst

500 kronor, och polismannens andel skall utgå av en annan tredjedel.

Att polisman ej skall erhålla andel, när han vittnat i målet, har i förslaget

uttryckligen sagts ifrån.

Utskottet har för sin del hyst en viss tvekan angående lämpligheten

av nu berörda bestämmelse, då den måste anses beteckna ett utslag

för eu mindre tilltalande princip. Å andra sidan lärer det icke

kunna förnekas, att ofta fullt ut lika starka skäl förefinnas att tillerkänna

polisman andel i böter som att giva åklagaren sådan andel. Det torde

sålunda vara att betrakta mindre såsom en ny princip än fastmera såsom

en modifikation av en redan gällande princip, att polisman erhåller

viss del av den bötesanpart, som nu tillkommer åklagaren. Utskottet kan

ej förbise den eggelse till nit i tjänsten, som obestridligen måste medfölja

rätten till bötesandel för polisman — låt vara att det i ett avse
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1. 7

värt antal fall ej torde bliva möjligt att anskaffa annan bevisning än

polismäns vittnesmål och att i dylikt fall rätten till bötesandel för polismännen

bortfaller. Eu beaktansvärd fördel med polismannens bötesandel

synes ligga däri, att, då den endast utgår, om polismannen själv ej vittnat

i målet, denne drives att om möjligt anskaffa annan bevisning, något

som måste betecknas som önskvärt. Kungl. Maj:ts förslag i förevarande

punkt biträdes alltså av utskottet, som dock anser den ändring i ordalydelsen

böra vidtagas, att polisman är utesluten från bötesandel blott

för det fall, att hans hörande såsom vittne påkallats av åklagaren. Det

kunde eljest befaras, att en anklagad kunde åberopa polisman som vittne

endast för att beröva honom dylik andel.

Bland detaljändringarna i berörda författningar må här framhållas,

att åtal enligt brännvinstillverknings- och rusdryeksförsäljniDgsförordningarna,

i likhet med vad fallet redan nu är beträffande förordningarna

om handel med skattefri sprit samt angående alkoholhaltiga preparat,

alltid skola anhängiggöras vid allmän domstol, i stället för såsom nu

även vid polisdomstol.

Den bötesandel, som enligt rusdrycksförsäljningsförordningen för

närvarande tillfaller vederbörande kommuns fattigkassa, skall enligt förslaget

tillfalla kronan.

I 82 § rusdrycksförsäljningsförordningen har slutligen inryckts en

bestämmelse om straff för vissa åtgärder med motbok, som stå förfalskningsbrottet

nära utan att dock vara straffbara som förfalskning.

Mot de nu omnämnda bestämmelserna har lagrådet icke framställt

någon anmärkning.

Beträffande innebörden av övriga ändringar tillåter sig utskottet

hänvisa till propositionen.

Utskottet vill för sin del tillstyrka antagandet av nu berörda

ändringsförslag men finner den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet

— åttonde dagen efter den, då förordningarna utkommit i Svensk författningssamling

— böra ändras så, att åttonde dagen utbytes mot

tjugonde dagen. Härigenom vinnes en säkrare garanti för att förordningarna,

skola hinna bringas till vederbörandes kännedom före ikraftträdandet.

I Kungl. Maj:ts förslag till förordning angående rusdryckers förverkande

i vissa fall m. m. upptagas bestämmelser om beslag å och

förverkande av rusdrycker i ett flertal fall, då dylik påföljd enligt nu

gällande bestämmelser icke inträder.

Detaljfrågor.

Tiden för

ikraft

trädandet.

Förslag till

förordning

angående

rusdryckers

förverkande

i vissa fall

m. m.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

Om rusdrycker eller rusgivande ersättningsmedel därför påträdas

hos person, som anhålles för fylleri, skola de, enligt 1 § i förordningen,

där ansvar ådömes för fylleriförseelsen, dömas förbrutna, såvida icke

särskilda omständigheter till annat föranleda.

Denna bestämmelse har av lagrådet lämnats utan anmärkning.

De följande paragraferna innehålla bestämmelser om ett särskilt

beslagsförfarande i sådana fall, där sa att säga olovlig vara anträffas,

utan att åtal för förbrytelse mot någon av de förut omlörmälda författningarna

äger rum. Beslagsrätten avser rusdrycker eller rusgivande

ersättningsmedel därför, som uppenbarligen olovligen tillverkats, olovligen

överlåtits eller olovligen införts; beträffande olovligen överlåtna

och olovligen införda rusdrycker skola dock ytterligare vissa i förslaget

närmare angivna förutsättningar föreligga för att beslagsrätt skall äga

rum. I fråga om olovligen tillverkade rusdrycker har meddelats en uttrycklig

bestämmelse, att beslag kan ske, även om ägaren eller innehavaren

ej anträffas. Beslaget skall ej omedelbart prövas av domstol utan i Stockholm

av överståthållarämbetet, i annan stad, där poliskammare finnes,

av denna, eljest av allmänne åklagaren i orten. Beslutet om beslaget

skall, därest ej den beslagtagna varans värde understiger 30 kronor, i

viss ordning meddelas vederbörande — om han ej kan anträffas, genom

annonsering. Ågaren eller innehavaren äger därpå viss tid, inom vilken

han kan hos beslagsmyndigheten anmäla missnöje med beslaget. Sker

ej dvtta, är varan förbruten. Om missnöje anmäles, blir däremot varan

för bni ten endast under den förutsättning, att åklagaren inom viss tid

instämmer vederbörande till domstol och denna förklarar varan förbruten,

eljest skall beslaget gå åter. Åven enligt denna förordning skall polisman,

och, om domstol förklarar varan förbruten, jämväl åklagaren hava

andel i värdet av det förverkade. Förordningen skulle äga begränsad

giltighet-tid, nämligen till och med den 30 juni 1922.

Lagrådet har ej framställt någon anmärkning mot detta förslag,

men lagrådets särskilda ledamöter hava gjort uttalanden i frågan. Tre

av lagrådets ledamöter hava sålunda uttalat farhågor, att förslaget skulle

i det ovisa nitets tjänst och under rådande brist på positiva lagbud

kunna utnyttjas till ett betänkligt utsuddande av gränserna för rätten

till husrannsakan. Enligt två ledamöters uppfattning kunde förslaget

i förevarande del icke tillstyrkas, med mindre det fullständigades med

noggranna och väl avvägda stadganden om rätten att för efterforskande

av rusdrycker i där omförmälda fall anställa husrannsakan. En av

bemälda ledamöter har med hänvisning till berörda omständighet såsom

sin mening uttalat, att förslaget icke borde läggas till grund för lag
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och första, lagutskottets utlåtande Nr 1. 9

stiftning, med mindre detsamma underkastades omarbetning. En ledamot

bär slutligen funnit övervägande skäl tala för avstyrkande av

förslaget i nu berörda del.

Chefen för finansdepartementet anför i ifrågavarande avseende:

»Såsom av de olika uttalandena inom lagrådet torde framgå, äro

de mot förevarande förslag framställda anmärkningarna i huvudsak av

mera praktisk än rent principiell innebörd, och jag finner dem icke

vara av den art, att de böra föranleda, att förslaget ej nu förelägges

riksdagen. Såsom jag redan förut anfört, anser jag det vara synnerligen

angeläget att förfara med tillräcklig effektivitet mot den olagliga rusdryckshanteringen.

Det nu ifrågavarande förslaget tror och hoppas jag

skall, om det antages, hava eu mycket god verkan i detta avseende.

De befarade praktiska olägenheterna lära utan större svårighet kunna i

huvudsak undanröjas. I anledning av de framställda farhågorna för att

förslaget skall komma att föranleda olaga husrannsakningar, vill jag

framhålla, att jag givetvis skulle finna det olyckligt, om förslaget skulle

få en sådan följd. Jag måste emellertid med styrka betona, att tanken,

att något sådant skulle kunna inträffa, varit helt och hållet främmande.

Förslaget avser icke att i och för sig grunda någon rätt till husrannsakan.

Den rätt till husrannsakan, som kan förefinnas, stödjer sig icke

på denna författning. Husrannsakan må i själva verket äga rum endast

vid sådant efterforskande av brott, som enligt gällande rätt kan föranleda

till husrannsakan. Hade avsikten varit att genom den föreslagna

författningen utsträcka husrannsakningsrätten, hade utan tvivel bestämmelser

därom varit erforderliga. Ett stadgande i förordningen, att detsamma

icke medger någon särskild rätt till husrannsakan, skulle däremot,

vill det synas, ur lagteknisk synpunkt te sig skäligen överflödigt.

Intagandet av en sådan bestämmelse torde väl ej heller av lagrådet

hava avsetts. Under sådana förhållanden finner jag icke de framställda

betänkligheterna i förevarande punkt böra föranleda ändring i förslaget.

Jag är emellertid övertygad därom, att även utan eu ändring vederbörande

myndigheter skola veta att tillämpa den föreslagna förordningen

i enlighet med dess mening och utan försök till en tolkning för vilken

något verkligt fog ej finnes.»

Utskottet instämmer för sin del i vad chefen för finansdepartementet

sålunda uttalat. En ganska betydande effekt torde kunna förväntas

av den föreslagna beslagsrätten. Risken att bliva av med den

»brottsliga varan» torde i många fall hava en verkan, vilken kan jämBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 2

Utskotta

s. 10 Kontrollera mot PDF

Motionen

11:371.

10 Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

föras med eller rent av överträffa den, som kan uppnås genom även

ganska stränga straffbestämmelser. Utan tvivel har det för övrigt hittills

ej sällan förhållit sig så, att ordningsmaktens auktorietet blivit lidande

därav, att, i brist på bevisning, till notoriska spritlangare måst återlämnas

uppenbarligen »olaglig» vara, ehuru det knappast rått något tvivel, att densamma

skulle komma att användas på brottsligt sätt. Detta missförhållande

torde den föreslagna lagstiftningen avhjälpa. Att densamma gjorts provisorisk,

torde väl närmast hava berott på en önskan att pröva det föreslagna

beslagsförfarandet. Visar den nya lagstiftningen sig lämplig,

lärer nästkommande års riksdag från Kungl. Maj:t kunna motse förslag

angående fortsatt tillämpning av de däri stadgade principerna.

Utskottet har beaktat de av vissa ledamöter i lagrådet framställda

farhågor för olaga husrannsakan. Utskottet delar emellertid även i detta

avseende den uppfattning, som uttalats av chefen för finansdepartementet,

att någon rätt till husrannsakan icke kan grundas på den föreslagna

förordningen, och vill för sin del understryka det av honom gjorda uttalandet.

Utskottet vill på samma gång framhålla önskvärdheten därav,

att Kungl. Maj:t ville genom cirkulärbrev till länsstyrelserna eller annorledes

gå i författning om att innebörden av förordningen i berörda hänseende

bleve för vederbörande särskilt framhållen. Något beslut av

riksdagen i detta avseende torde emellertid ej erfordras.

I anslutning till vad utskottet ovan uttalat om polismans andel i böter

m. m. synes en omredigering av 7 § böra ske, så att polisman ej är utesluten

från andel, därest han på begäran av den anklagade vittnat i målet.

Likaså föreslår utskottet även beträffande denna förordning, att

densamma skall träda i kraft å tjugonde dagen efter den, då förordningen

utkommit i Svensk författningssamling.

Utskottet upptager härefter till behandling den av herr Bratt

väckta motionen, II : 371. I denna har yrkats, »att riksdagen ville

besluta att som § 8 i den föreslagna ''förordningen angående rusdryckers

förverkande i vissa fall m. in.’ antaga följande bestämmelse:

''Där någon, som dömts till ansvar för förbrytelse, som avses i något

av följande lagrum, nämligen 30 § 2 mom. eller 31 § 2 mom. i förordningen

den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin, 74 §

1 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av

rusdrycker, 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom. i förordningen den 1 juli

1918 angående handel med skattefri sprit samt 11 § 1 eller 2 mom. i

förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat, eller

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1. 11

hos vilken beslag, som här ovan sägs, mera än en gång gjorts och

blivit stånkande, underlåter att efter förmåga söka ärligen försörja sig,

och uppstår av hans hantering av eller befattning med rusdrycker våda

för störande av allmän säkerhet, ordning eller sedlighet, må med honom

så förfaras, som stadgas i lagen om lösdrivares behandling den 12 juli

1885’; och att i samband härmed förordningens rubrik ändras till ''förordning

angående vissa åtgärder mot lönnbränning m. in.’»

En bestämmelse av samma lydelse som den av motionären sålunda

föreslagna återfanns i det förslag till »förordning angående vissa

åtgärder mot lönnbränning m. m.», som kontrollstyreisen, enligt vad i

det föregående meddelats, på sin tid överlämnade till Kungl. Magt.

Föredragande t. f. departementschefen yttrade i statsrådet den

28 februari 1921, då ovan omförmälda förslag remitterades till lagrådet,

i förevarande avseende följande:

»Beträffande 7 § i kontrollstyrelsens förslag om utvidgning i

visst fäll av gällande bestämmelser om tvångsarbete hava i inkomna

yttranden yppat sig de mest skiftande åsikter. Från flera håll har

uttalats stark tvekan om lämpligheten att utvidga tvångsarbetsbegreppet

att omfatta även sådana fall, där tvångsarbetet närmast

kunde anses som ett verkligt straff, medan man från annat hållvelat

göra gällande, att tvångsarbetet uttryckligen borde förlänas karaktär

av straff och ådömas i stället för de i rusdrycksförordningarna

angivna straff.

Med hänsyn härtill finner jag mig icke böra nu förorda kontrollstyrelsens

förslag i denna del utan anser detsamma böra göras till

föremål för ytterligare ingående utredning. I sådant syfte torde förslaget

i denna del böra remitteras till fättigvårdslagstiftningskommittén,

som även har i uppdrag att utarbeta förslag angående lösdrivarelagstiftningen.

Det må för övrigt framhållas, att en bestämmelse av ifrågavarande

art ej passar rätt väl i en provisorisk lagstiftning, då det

ådömda tvångsarbetet kunde utsträckas att gälla utöver lagstiftningens

giltighetstid »

Enligt vad utskottet inhämtat, har Kungl. Maj:t genom remiss den6

maj 1921 infordrat fattigvårdslagstiftningskommitténs utlåtande över

berörda förslag.

Motionären uttalar, att enligt hans mening de av t. f. chefen för

finansdepartementet anförda skäleu knappast kunna anses tillräckligt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

Utskottet.

vägande för att motivera en utbrytning ur kontrollstyrelsens lagförslag

av dess måhända värdefullaste bestämmelse. I en ingående motivering

framhåller därefter motionären, bland annat, den starka effekt, man

torde kunna vänta av en dylik bestämmelse, samt de skäl, som enligt

motionärens uppfattning talade för att behandla personer av den

kategori, varom här vore fråga, såsom lösdrivare. Till sist anför motionären

:

»Det av departementschefen påpekade förhållandet, att ådömt

tvångsarbete kunde komma att sträcka sig utöver den tid, då den provisoriska

förordningens giltighet föreslagits upphöra, kan icke tillmätas

den betydelse, att det ensamt bör få utgöra hinder för ett stadgande,

som eljest befinnes nödigt och nyttigt. Detta synes ej heller ha varit

departementschefens mening, enär påpekandet tillagts i förbigående, efter

det att departementschefen redan uttalat och motiverat sin uppfattning,

att förslaget om utvidgning av tvångsarbetsbestämmelserna bör för utredning

remitteras till fatti gvår d slagstiftnings k om mittén, som bland annat

har i uppdrag att utarbeta förslag till lösdrivarlagstiftningens reformering.

När resultatet av detta revisionsarbete kan väntas föreligga, torde

för närvarande vara omöjligt att ens gissningsvis uttala sig om. Att

på grund av förberedelserna för hela lagstiftningens reformering avstå

från införandet av en bestämmelse, som förhållandena just nu göra behövlig,

kan icke vara tillrådligt. Kommer den allmänna revisionen till

stånd, skall den givetvis sträcka sina verkningar även till här berörda

område, och ett beslut om lösdrivarlagens tillämplighet ifråga om personer,

som dömts till ansvar för yrkesmässigt bedriven olovlig rusdryckshanterina:,

kan därför på intet vis anses lägga hinder i vägen för ett

reformarbete, som av andra skäl befunnits nödigt.»

Utskottet vill för sin del uttala sin sympati för den tankegång,

som är grundläggande för motionärens förslag. Det torde nämligen

kunna tagas för visst, att hotet om tvångsarbete på personer av den

typ, varom här är fråga, i många fall har en väsentligt större verkan

än fruktan för ett även jämförelsevis strängt straff. Utskottet kan emellertid

ej förbise, att en närmare belysning av spörsmålet ur olika synpunkter

är önskvärd, och finner det icke lämpligt, att den utredning,

som chefen för finansdepartementet föranstaltat, föregripes genom ett

beslut av riksdagen om bifall till herr Bratts motion. Utskottet vill

uttala den förmodan, att med remissen till fattigvårdslagstiftningskommittén

icke, såsom motionären synes hava förutsatt, avsetts, att denna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1. 13

kommitté skulle upptaga frågan först i sammanhang med eventuellt förslag

om ny lösdrivarlagstiftning, utan att meningen med remissen varit

att från den på förevarande område sakkunniga kommittén erhålla ett

särskilt utlåtande just angående det ifrågavarande förslaget. Utskottet

anser emellertid, att riksdagen bör i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att utredning i frågan företages med den skyndsamhet, att förslag i

ämnet, om möjligt, kan föreläggas nästkommande års riksdag.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet alltså hemställa,

1) att riksdagen måtte, med tillkännagivande, att

ifrågavarande proposition nr 360 ej kunnat av riksdagen

i oförändrat skick bifallas, för sin del antaga

följande såsom »utskottets förslag» betecknade:

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

A) Förordning

om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående

försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 84 § i förordningen den 14 juni 1917

angående försäljning av rusdrycker skall upphöra att gälla, samt att

74 § 1 och 2 mom., 76 §, 77 § 1 mom., 82 och 88 §§, 90 § 1 och 2

mom., 92 och 94 §§ i samma förordning skola erhålla följande ändrade

lydelse.

74 §.

1. Den, som utan att äga rätt till försäljning enligt denna förordning

avyttrar rusdrycker, straffes för olovlig försäljning med böter

från och med etthundra till och med ettusen kronor.

Beträdes någon, som förut fällts till straff för olovlig försäljning

av rusdrycker, andra gången eller oftare med sådan förbrytelse eller

bedriver någon olovlig försäljning i större omfattning eller yrkesmässigt,

straffes med böter från och med trehundra till och med femtusen kronor

eller med fängelse i högst ett år.

Utskottets

hemställan.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Har förbrytelse, varom ovan sägs, icke skett i större omfattning

eller yrkesmässigt, må, där omständigheterna äro synnerligen mildrande,

straffet nedsättas till trettio eller, vid upprepad förbrytelse, etthundra

kronors böter.

2. Har den, som beträdes med olovlig försäljning av rusdrycker,

förut fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 2 mom. eller

31 § 2 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning

av brännvin eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom. i förordningen den

1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit eller i 11 § 1 mom.

första stycket eller 2 mom. första stycket i förordningen den 1 juli

1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat, straffes såsom för upprepad

olovlig rusdrycksförsäljning.

76 §.

Överskrides den i 3 § 1 mom. stadgade rättighet till försäljning

av rusdrycker i visst fall å apotek, vare lag som i 74 § 1 mom. sägs.

77 §.

1. Avyttrar den, som handhar detaljhandel med rusdrycker, sådana

drycker av annat slag än försälj ningsrättigheten avser,

eller beträdes den, som handhar utminutering, med olovlig utskänkning

eller den, som handhar utskänkning, med olovlig utminutering,

eller idkar någon detaljhandel med rusdrycker å annat ställe än

därtill uppgivet eller medgivet är,

eller fortsätter någon, oaktat återkallelse av meddelat tillstånd till

försäljning eller förbud däremot delgivits honom, med försäljningen,

straffes som i 74 § 1 mom. sägs.

82 §.

1. Tillhandagår någon mot föreskrifterna i 47 § 1 eller 2 mom.

med anskaffande av rusdrycker, dömes till böter från och med femtio till

och med femhundra kronor. Sker förbrytelsen i större omfattning eller

yrkesmässigt eller beträdes någon, som förut fällts till straff för förbrytelse

enligt detta inom., andra gången eller oftare med sådan förbrytelse,

vare straffet böter från och med tvåhundra till och med tvåtusen

kronor eller fängelse i högst sex månader.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1. 15

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Har förbrytelse, varom ovan sägs, icke skett i större omfattning

eller yrkesmässigt, må, där omständigheterna äro synnerligen mildrande,

straffet nedsättas till tio eller, vid upprepad förbrytelse, femtio kronors böter.

2. Har någon med motbok vidtagit åtgärd i syfte att därigenom

möjliggöra inköp av rusdrycker i större myckenhet än den, vartill motboken

eljest berättigar, och har han eller med hans vetskap annan

gjort bruk av den ändrade motboken, straffes, där ej gärningen eljest

är belagd med straff, med böter högst ettusen kronor.

88 §.

1. Den som uppsåtligen förleder annan till förbrytelse, varom i

74 eller 82 § sägs, eller vid utförande av sådan förbrytelse med råd

eller dåd uppsåtligen hjälper, så att gärningen därigenom skur, straffes

som vore han själv gärningsman. Har någon före brottets utförande eller

vid utförandet, dock i mindre mån än nyss är sagt, med råd eller dåd

gärningen främjat, straffes efter ty som han prövas hava till brottet bidragit.

Den, till vilken rusdryck avyttrats eller eljest anskaffats, vare ej

förfallen till ansvar för delaktighet i gärningen enligt vad i första

stycket sägs.

2. Husbonde ansvarar för förbrytelse, som vid handhavande av

detaljhandel enligt denna förordning begås av hans hustru, husfolk eller

i hans arbete antagen person, liksom vore förbrytelsen begången av

honom själv, därest icke omständigheterna göra sannolikt, att förbrytelsen

skett utan hans vetskap och vilja.

90 §.

1. Rättighet att verkställa beslag tillkommer, förutom tullmyndighet

i fall som i 83 § sägs, de i 89 § 1 mom. omförmälda åklagare.

Beslag, som verkställes av annan än tulltjänsteman, skall, där så ske kan,

göras i två vittnens närvaro.

2. Rusdrycker, som enligt denna förordning eller annan författning

förklarats förbrutna, skola, därest de äro i försäljningsdugligt skick,

hembjudas till bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker,

eller till sådan partihandlare, som avses i 12 § 1 mom. Kunna förbrutna

rusdrycker på grund av sin beskaffenhet ej tillhandahållas allmänheten,

skola de hembjudas till partihandlare, som till avsalu bedriver

rening av brännvin, att av honom för tekniskt bruk avyttras. Bolag,

som nyss sagts, eller partihandlare, som till avsalu bedriver rening av

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

brännvin, vare skyldig att till skäligt pris inköpa sålunda hembjudna

rusdrycker. Är värdet så ringa, att det ej kan anses motsvara forslingskostnaderna,

skall varan bevisligen förstöras.

Lag samma vare i fråga om försäljning på grund av bestämmelser

i tullstadgan eller andra författningar av rusdrycker, som ej förklaras

förbrutna.

92 §.

Av böter, som ådömas enligt

denna förordning, samt av värdet av

rusdrycker, som enligt denna förordning

dömas förbrutna, tillfälle en

tredjedel, dock högst femhundra

kronor, åklagaren och återstoden kronan.

Finnes särskild angivare eller

är annan än åklagaren beslagare

eller har polisman tagit synnerlig

del däri, att förbrytelsen blivit beivrad,

äger sådan angivare, beslagare

eller polisman med lika rätt sig

emellan taga hälften av kronans andel,

dock tillsammans högst femhundra

kronor. Sådan del tillkomme

dock ej angivare, då angivelse skett

av föräldrar mot barn, barn mot

föräldrar, makar eller syskon mot

varandra, annan skyldeman mot den,

hos vilken han njuter kost eller

underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar

eller tjänare mot husbondefolk

under den tid, de äro i tjänsten,

ej heller polisman, som vittnat i

målet.

92 §.

Av böter, som ådömas enligt

denna förordning, samt av värdet av

rusdrycker, som enligt denna förordning

dömas förbrutna, tillfälle en

tredjedel, dock högst femhundra

kronor, åklagaren och återstoden kronan.

Finnes särskild angivare eller

är annan än åklagaren beslagare

eller bär polisman tagit sjmnerlig

del däri, att förbrytelsen blivit beivrad,

äger sådan angivare, beslagare

eller polisman med lika rätt sig

emellan taga hälften av kronans andel,

dock tillsammans högst femhundra

kronor. Sådan del tillkomme

dock ej angivare, då angivelse skett

av föräldrar mot barn, barn mot

föräldrar, makar eller syskon mot

varandra, annan skyldeman mot den,

hos vilken han njuter kost eller

underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar

eller tjänare mot husbondefolk

under den tid, de äro i tjänsten,

ej heller polisman, som på begäran

av åklagaren vittnat i målet.

94 §.

Förbrytelser mot d§nna förordning skola åtalas vid allmän domstol.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillmngs- och första lagutskottets utlåtande Nr 1. 17

Kungl. Maj:ts förslag:

Denna förordning träder i kraft

å åttonde dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i

Svensk författningssamling.

Utskottets förslag:

Denna förordning träder i kraft

å tjugonde dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i

Svensk författningssamling.

B) Förordning

om vissa ändringar i förordningen den 11 oktober 1907 (nr 86) angående

tillverkning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 30 §, 31 § 2 inom., 35, 39 och 42 §§,

46 § 1 inom., 47 § 1 mom. och 49 § i förordningen den 11 oktober

1907 angående tillverkning av brännvin skola erhålla följande ändrade

lydelse.

30 §.

1. Där någon, som erhållit tillstånd till brännvinstillverkning, å

bränneriet tillverkar brännvin under tid, då jämlikt bestämmelserna i 2 § 1,

2 eller 4 mom. han ej är därtill berättigad, straffes med fängelse i högst

ett år eller med böter från och med femhundra till och med tiotusen

kronor.

2. Där någon, som icke erhållit tillstånd till brännvinstillverkning,

tillverkar brännvin eller bereder mäsk i uppenbart syfte att därav framställa

brännvin eller innehar för brännvinstillverkningen uppenbarligen

avsedd mäsk, böte från och med trehundra till och med tretusen kronor.

Beträdes någon, som förut fällts till straff för förbrytelse, varom

i första stycket av detta mom. sägs, andra gången eller oftare med

dylik förbrytelse, eller bedriver någon brännvinstillverkningen eller

mäskberedningen i större omfattning eller i syfte att försälja det framställda

brännvinet, straffes med fängelse i högst ett år eller med böter

från och med femhundra till och med femtusen kronor. Åro omständigheterna

synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst ett år

dömas.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt.. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Har tillverkning eller beredning, varom ovan i detta mom. sägs,

icke bedrivits i större omfattning eller i syfte att försälja det framställda

brännvinet, må, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, straffet

nedsättas till etthundra eller, vid upprepad förbrytelse, trehundra kronors

böter.

3. Har den, som beträdes med förbrytelse, varom i 2 mom. sägs,

tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 31 § 2 mom. av

denna förordning eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni 1917

angående försäljning av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1

mom. i förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri

sprit eller i 11 § 1 mom. första stycket eller 2 mom. första stycket i

förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat,

straffes såsom i 2 mom. andra och tredje styckena är stadgat.

4. Den, som olovligen tillverkat brännvin på sätt i 1 eller 2

mom. sägs, skall ock gälda den i 12 § stadgade tillverkningsskatt,

varvid skall iakttagas:

Har tillverkningen skett med enkel, omedelbarligen med eld driven

redskap, varde skatten beräknad efter redskapens avverkningsförmåga,

som skall antagas under dygn uppgå till fyra gånger pannans rymd.

Kan redskapens storlek icke utrönas, bestämmes skatten efter femhundra

liters tillverkning för dygn.

År tillverkningen utövad med mera sammansatt eller medelst ånga

driven redskap, beräknas skatten för den myckenhet, som, efter vad

utrönas kan, blivit tillverkad, dock för minst åttahundra liter på dygnet.

Har tillverkningen skett på annat sätt än ovan sagts, beräknas

skatten för den myckenhet, som, efter vad utrönas kan, blivit tillverkad,

dock för minst femtio liters tillverkning för dygn.

I samtliga dessa fall skall skatten utgå för minst trettio dygn;

men har tillverkningen blivit utövad över trettio men ej sextio dygn,

utgöres skatt för sextio dygn, och över sextio men ej nittio dygn för

nittio dygn o. s. v.

5. Beträdes någon med förbrytelse, varom i 1 och 2 mom. sägs,

skola vid förbrytelsen nyttjade redskap, å stället befintligt brännvin och

mäsk samt de kärl, vari brännvinet och mäsken förvaras, tagas i beslag

och dömas förbrutna.

31 §.

2. Befinnes någon i andra fall än i 1 mom. avses innehava

redskap, som uppenbarligen är av honom avsett att nyttjas för ändamål,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och föräta lagutskottets utlåtande Nr 1. 19

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

som där sägs, straffes med böter frän och med etthundra till och med

ettusen kronor, och vare redskapet förbrutet. Åro omständigheterna

synnerligen mildrande, må böterna nedsättas till trettio kronor.

Beträdes någon, som förut fällts

till straff för förbrytelse, varom i

detta mom. sägs, andra gången eller

oftare med dylik förbrytelse, eller

har någon, som beträdes med sådan

förbrytelse, tidigare fällts till straff

för annan förbrytelse, som avses i

30 § 2 eller 3 mom., dömes till

fängelse i högst sex månader eller

till böter från och med trehundra till

och med tretusen kronor.

Beträdes någon, som förut fällts

till straff för förbrytelse, varom i

detta mom. sägs, andra gången eller

oftare med dylik förbrytelse, eller

har någon, som beträdes med sådan

förbrytelse, tidigare fällts till straff

för annan förbrytelse, som avses i

30 § 2 eller 3 mom., dömes till

böter från och med trehundra till och

med tretusen kronor eller till fängelse

i högst sex månader.

35 §.

Till redskap, som enligt 30 § 5 mom., 31 § 2 mom. eller 32 §

1 mom. är förbrutet, räknas varje i bränneri för kokning, mäskberedning,

jäsning eller bränning inrättat redskap, sprithållare, ävensom ångmaskin

med tillbehör.

39 §.

1. Den som uppsåtligen förleder annan till förbrytelse, varom

i 30 § 2 mom. sägs, eller vid utförande av sådan förbrytelse med råd

eller dåd uppsåtligen hjälper, så att gärningen därigenom sker, straffes

som vore han själv gärningsman. Har någon före brottets utförande

eller vid utförandet, dock i mindre män än nyss är sagt, med råd

eller dåd gärningen främjat, straffes efter ty som han prövas hava

till brottet bidragit. Om någon, utan att hava sådan del i brottet, som

nu sagts, sedan brottet timat, med vetskap därom gått den brottslige

tillhanda genom att dölja vara, som genom brottet framställts, straffes

efter som brottet var till, dock mindre än om han själv varit gärningsman.

Den, till vilken här ovan avsedd vara avyttrats, vare ej förfallen

till ansvar för delaktighet i gärningen enligt vad i första stycket sägs.

2. Brännvin still v erkar e så ock den, som tillverkar eller saluhåller

i 31 § 1 mom. avsedd apparat eller apparatdel, ansvarar för förbrytelse

mot denna förordning, som begås av hans hustru, barn, husfolk eller i

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

hans arbete antagen, person, såsom vore förbrytelsen av honom själv

begången, därest icke omständigheterna göra sannolikt, att iörbrytelsen

skett utan hans vetskap och vilja. Begagnar brännvinstillverkare ombud

vid brännerirörelsens utövande, ansvare dock ombudet jämte tillverkaren

och lika med denne för sådan förbrytelse.

3. År sådan förbrytelse begången, att redskap, mäsk, brännvin

eller förvaringskärl enligt vad här ovan är stadgat skola dömas förbrutna,

inträder denna påföljd, även om den, som begått förbrytelsen,

icke är ägare av godset.

42 §.

Skulle någon, vilken det åligger att hålla tillsyn vid bränneri

eller vid nederlag, eller den, vilken har till tjänsteåliggande att åtala

förbrytelser mot denna förordning, själv beträdas med förbrytelse, varom

i 30 § 2 mom. sägs, eller att hava främjat sådan förbrytelse, eller förbrytelse,

som omförmäles i 32 §, varde dömd till fängelse eller straffarbete

från och med sex månader till och med två år.

46 §.

1. Av böter, som ådömas enligt

denna förordning, samt av värdet av

brännvinsredskap och annan egendom,

som anses förbrutna, tillfälle

en tredjedel, dock högst femhundra

kronor, åklagaren och återstoden

kronan. Finnes särskild angivare,

eller har polisman tagit synnerlig del

däri, att förbrytelsen blivit beivrad,

äger sådan angivare eller polisman

med lika rätt sig emellan taga hälften

av kronans andel, dock tillsammans

högst femhundra kronor. Sådan

del tillkomme dock ej angivare,

då angivelse skett av föräldrar mot

barn, barn mot föräldrar, makar

eller syskon mot varandra, annan

skyldeman mot den, hos vilken han

njuter kost eller underhåll, fosterbarn

mot fosterföräldrar eller tjänare

46 §.

1. Av böter, som ådömas enligt

denna förordning, samt av värdet av

brännvinsredskap och annan egendom,

som anses förbrutna, tillfälle

eu tredjedel, dock högst femhundra

kronor, åklagaren och återstoden

kronan. Finnes särskild angivare,

eller har polisman tagit synnerlig del

däri, att förbrytelsen blivit beivrad,

äger sådan angivare eller polisman

med lika rätt sig emellan taga hälften

av kronans andel, dock tillsammans

högst femhundra kronor. Sådan

del tillkomme dock ej angivare,

då angivelse skett av föräldrar mot

barn, barn mot föräldrar, makar

eller syskon mot varandra, annan

skyldeman mot den, hos vilken han

njuter kost eller underhåll, fosterbarn

mot fosterföräldrar eller tjänare

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och första lan utskottets utlåtande Nr 1. 21

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

mot husbondefolk under den tid, de mot husbondefolk under den tid, de

äro i tjänsten, ej heller polisman, äro i tjänsten, ej heller polisman,

som vittnat i målet. som på begäran av åklagaren vittnat

i målet.

47 §.

1. Lands- och stadstiskaler, kronobetjänte samt de personer, vilka

särskilt förordnas att vaka över denna förordnings efterlevnad, åligger

att åtala förbrytelser emot densamma. Åtal skall anhängiggöras vid

allmän domstol.

49 §.

Beslag skall, där så ske kan, göras i två vittnens närvaro. Innehavare

av vad i beslag tages eller, i hans frånvaro, hans ombud på

stället eller någon av hans husfolk skall tillsägas om beslaget.

Denna förordning träder i kraft

å åttonde dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift,

från trycket utkommit i Svensk

författningssamling.

Denna förordning träder i kraft

å tjugonde dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift,

från trycket utkommit i Svensk

författningssamling.

C) Förordning

om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående

handel med skattefri sprit.

Härmed förordnas, att 22, 23 och 30 §§ samt 32 § 2 mom. i förordningen

den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit skola

erhålla följande ändrade lydelse.

22 §.

1 mom. Vidtager någon obehörigen med denaturerad sprit åtgärd,

varigenom denatureringsmedlet avskiljes eller denatureringen försvagas,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

straffes såsom för olovlig tillverkning av brännvin enligt 30 § 2 mom.

i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin.

2 mom. Har den, som beträdes med förbrytelse, varom i 1 mom.

sägs, tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 2 mom.

eller 31 § 2 mom. av förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning

av brännvin eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni

1917 angående försäljning av rusdrycker eller i 23 § 1 mom. i denna

förordning eller i 11 § 1 mom. första stycket eller 2 mom. första stycket

i förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat,

straffes såsom i 30 § 2 mom. andra och tredje styckena av förordningen

den 11 oktober 1907 angående tillverkningen av brännvin är stadgat.

23 §.

1 mom. Avyttrar någon sprit, varmed honom veterligen vidtagits

åtgärd, som i 22 § 1 mom. sägs, eller avyttrar någon, utan att sådan

åtgärd därmed vidtagits, i andra fall, än här ovan sagts, skattefri sprit

till förtäring eller under omständigheter, som bort giva säljaren skälig

anledning antaga, att spriten är avsedd att användas som dryck,

straffes såsom för olovlig försäljning av rusdrycker enligt 74 § 1 mom.

i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker.

2 mom. Har den, som beträdes med förbrytelse, varom i 1 mom.

sägs, tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 2 mom.

eller 31 § 2 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning

av brännvin eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni

1917 angående försäljning av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. av denna

förordning eller i 11 § 1 mom. första stycket eller 2 mom. första stycket

i förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat,

straffes såsom i 74 § 1 mom. andra och tredje styckena av förordningen

den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker är stadgat.

30 §.

1 mom. Den som uppsåtligen förleder annan till förbrytelse, varom

i 22 § 1 mom. sägs, eller till annan förbrytelse enligt 23 § 1 mom. än

sådan, som äger rum vid handhavande av detaljhandel enligt denna förordning,

eller vid utförande av sådan förbrytelse med råd eller dåd uppsåtligen

hjälper, så att gärningen därigenom sker, straffes som vore han

själv gärningsman. Har någon före brottets utförande eller vid utförandet,

dock i mindre mån än nyss är sagt, med råd eller dåd gärningen

främjat, straffes efter ty som han prövas hava till brottet bi
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansätta bevillnings- och första Lag utskottets utlåtande Nr 1. 23

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

dragit. Om någon, utan att hava sådan del, som nu sagts, i förbrytelse

enligt 22 § 1 mom , sedan brottet timat, med vetskap därom gått den

brottslige tillhanda genom att dölja vara, som genom brottet framställts,

straffes efter ty som brottet var till, dock mindre än om han själv varit

gärningsman.

Den, till vilken här ovan avsedd vara avyttrats, vare ej förfallen

till ansvar för delaktighet i gärningen enligt vad i första stycket sägs.

2 mom. Husbonde ansvarar för förbrytelse, som vid handhavande

av detaljhandel enligt denna förordning begås av hans hustru, husfolk

eller i hans arbete antagen person, liksom vore förbrytelsen begången

av honom själv, därest icke omständigheterna göra sannolikt, att förbrytelsen

skett utan hans vetskap och vilja.

32 §.

2 mom. Av böter, som enligt

denna förordning ådömas, ävensom

av värdet av vad som jämlikt densamma

är att anse såsom förbrutet,

tillfälle en tredjedel, dock högst

femhundra kronor, åklagaren och

återstoden kronan. Finnes särskild

angivare eller har polisman tagit

synnerlig del däri, att förbrytelsen

blivit beivrad, äger sådan angivare

eller polisman med lika rätt sig emellan

taga hälften av kronans andel,

dock tillsammans högst femhundra

kronor. Sådan del tillkomme dock

ej angivare, då angivelse skett av

föräldrar mot barn, barn mot föräldrar,

makar eller syskon mot varandra,

annan skyldeman mot den,

hos vilken han njuter kost eller

underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar

eller tjänare mot husbondefolk

under den tid, de äro i tjänsten,

ej heller polisman, som vittnat i

målet.

32 §.

2 mom. Av böter, som enligt

denna förordning ådömas, ävensom

av värdet av vad som jämlikt densamma

är att anse såsom förbrutet,

tillfälle eu tredjedel, dock högst

femhundra kronor, åklagaren och

återstoden kronan. Finnes särskild

angivare eller har polisman tagit

synnerlig del däri, att förbrytelsen

blivit beivrad, äger sådan angivare

eller polisman med lika rätt sig emellan

taga hälften av kronans andel,

dock tillsammans högst femhundra

kronor. Sådan del tillkomme dock

ej angivare, då angivelse skett av

föräldrar mot barn, barn mot föräldrar,

makar eller syskon mot varandra,

annan skyldeman mot den,

hos vilken han njuter kost eller

underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar

eller tjänare mot husbondefolk

under den tid, de äro i tjänsten,

ej heller polisman, som på begäran

av åklagaren vittnat i målet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag:

Denna förordning träder i kraft

å åttonde dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift,

från trycket utkommit i Svensk

författningssamling.

Utskottets förslag:

Denna förordning träder i kraft

å tjugonde dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift,

från trycket utkommit i Svensk

författningssamling.

D) Förordning

om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 (nr 564) angående

vissa alkoholhaltiga preparat.

Härmed förordnas, att 11 § 1 och 2 mom. 16 § samt 18 § 2 mom.

1 förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat

skola erhålla följande ändrade lydelse.

o §■

1 mom. Vidtager någon obehörigen med alkoholhaltigt preparat

åtgärd, varigenom denatureringsmedel avskiljes eller denaturering försvagas,

straffes såsom för olovlig tillverkning av brännvin enligt 30 §

2 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av

brännvin.

Har den, som beträdes med förbrytelse, varom i första stycket

sägs, tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 2 mom.

eller 31 § 2 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning

av brännvin eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni

1917 angående försäljning av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. eller 23 §

1 mom. i förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri

sprit eller i 2 mom. första stycket av denna paragraf, straffes såsom i

30 § 2 mom. andra och tredje styckena av förordningen den 11 oktober

1907 angående tillverkning av brännvin finnes stadgat.

2 mom. Avyttrar någon alkoholhaltigt preparat, varmed honom

veterligen vidtagits åtgärd, som i 1 mom. sägs, eller avyttrar någon,

utan att sådan åtgärd vidtagits, alkoholhaltigt preparat till förtäring eller

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1. 25

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

i övrigt under omständigheter, som bort giva säljaren skälig anledning

antaga, att varan är avsedd att användas som dryck, straffes såsom för

olovlig försäljning av rusdrycker enligt 74 § 1 mom. i förordningen

den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker.

Har den, som beträdes med förbrytelse, varom i första stycket

sägs, tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 2 mom.

eller 31 § 2 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning

av brännvin eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni

1917 angående försäljning av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. eller 23 §

1 mom. i förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri

sprit eller i 1 mom. första stycket av denna paragraf, straffes såsom i

74 § 1 mom. andra och tredje styckena av förordningen den 14 juni

1917 angående försäljning av rusdrycker finnes stadgat.

16 §.

Den som uppsåtligen förleder annan till förbrytelse, varom i 11 §

1 eller 2 mom. sägs, eller vid utförande av sådan förbrytelse med råd

eller dåd uppsåtligen hjälper, så att gärningen därigenom sker, straffes

som vore han själv gärningsman. Har någon före brottets utförande

eller vid utförandet, dock i mindre mån än nyss är sagt, med råd eller

dåd gärningen främjat, straffes efter ty som han prövas hava till brottet

bidragit. Om någon, utan att hava sådan del, som nu sagts, i förbrytelse

enligt 11 § 1 mom., sedan brottet timat, med vetskap därom gått

den brottslige tillhanda genom att dölja vara, som genom brottet framställts,

straffes efter ty som brottet var till, dock mindre än om han

själv varit gärningsman.

Den, till vilken här ovan avsedd vara avyttrats, vare ej förfallen till

ansvar för delaktighet i gärningen enligt vad i första stycket sägs.

18 §.

2 mom. Av böter, som enligt

denna förordning ådömas, ävensom

av värdet av vad som jämlikt densamma

är att anse såsom förbrutet,

tillfälle en tredjedel, dock högst femhundra

kronor, åklagaren och återstoden

kronan. Finnes särskild angivare

eller har polisman tagit synnerlig

del däri, att förbrytelsen bliBihang

till riksdagens protokoll 1921.

18 §.

2 mom. Av böter, som enligt

denna förordning ådömas, ävensom

av värdet av vad som jämlikt densamma

är att anse såsom för bni tet,

tillfälle en tredjedel, dock högst femhundra

kronor, åklagaren och återstoden

kronan. Finnes särskild angivare

eller har polisman tagit synnerlig

del däri, att förbrytelsen bli7

samt. 2 avd. käft. (Förslag nr 1.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag:

vit beivrad, äger sådan angivare eller

polisman med lika rätt sig emellan

taga hälften av kronans andel, dock

tillsammans högst femhundra kronor.

Sådan del tillkomme dock ej

angivare, då angivelse skett av föräldrar

mot barn, barn mot föräldrar,

makar eller syskon mot varandra,

annan skyldeman mot den, hos vilken

han njuter kost eller underhåll,

fosterbarn mot fosterföräldrar eller

tjänare mot husbondefolk under den

tid, de äro i tjänsten, ej heller polisman,

som vittnat i målet.

Utskottets förslag:

vit beivrad, äger sådan angivare eller

polisman med lika rätt sig emellan

taga hälften av kronans andel, dock

tillsammans högst femhundra kronor.

Sådan del tillkomme dock ej

angivare, då angivelse skett av föräldrar

mot barn, barn mot föräldrar,

makar eller syskon mot varandra,

annan skyldeman mot den, hos vilken

han njuter kost eller underhåll,

fosterbarn mot fosterföräldrar eller

tjänare mot husbondefolk under den

tid, de äro i tjänsten, ej heller polisman,

som på begäran av åklagaren

vittnat i målet.

Denna förordning träder i kraft

å åttonde dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift,

från trycket utkommit i Svensk

författningssamling.

Denna förordning träder i kraft

å tjugonde dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift,

från trycket utkommit i Svensk

författningssamling.

E) Förordning

angående rusdryckers förverkande i vissa fall m. m.

Härigenom förordnas som följer:

i §•

Påträffas rusdrycker eller rusgivande ersättningsmedel därför hos

person, som anhålles för fylleri, skola de, där ansvar ådömes för fylleri
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammanfatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1. 27

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

förseelsen, dömas förbrutna, såvida icke särskilda omständigheter till

annat föranleda.

Polismyndighet äger i avbidan på domstolens prövning hålla i

förvar vad som sålunda påträffats.

2 §.

Påträffas rusdrycker eller rusgivande ersättningsmedel därför under

sådana omständigheter, att det finnes vara uppenbart, att de olovligen

tillverkats eller att med dem obehörigen vidtagits åtgärd i syfte att

avskilja denatureringsmedel eller försvaga denaturering, skall vad sålunda

påträffas jämte kärl och emballage, vari det förvaras, tagas i beslag,

ändå att innehavaren eller ägaren därav ej anträffas eller att åtal ej

äger rum.

Påträffas rusdrycker eller rusgivande ersättningsmedel därför, vilka

uppenbarligen varit föremål för olovlig överlåtelse eller vilkas åtkomst

innehavaren icke kan tillfredsställande förklara, och är det jämväl uppenbart,

att varan är avsedd att i befintligt eller förarbetat skick olovligen

avyttras, skall vad sålunda påträffas jämte kärl och emballage, vari

det förvaras, jämväl tagas i beslag.

Påträffas rusdrycker eller rusgivande ersättningsmedel därför, vilka

uppenbarligen till riket olovligen införts, hos någon, som insett eller

bort inse, att de olovligen införts, skola de jämte kärl och emballage,

vari de förvaras, tagas i beslag, ändå att åtal för olovlig varuinförsel

eller delaktighet däri ej äger rum.

. 3 §■

Beslut om beslag, varom i 2 § sägs, meddelas i Stockholm av

överståthållarämbetet, i annan stad, där poliskammare finnes, av denna,

eljest av allmänne åklagaren i orten.

4 §•

Kan beslut, som i 3 § sägs, icke utan våda avvaktas, må polisman

taga varan i förvar, men anmäle ofördröjligen sådan åtgärd för

den i nämnda paragraf angivna myndighet.

5 §.

Myndighet, som beslutat beslag, skall utan dröjsmål låta genom

stämningsman delgiva ägaren av den vara, beslutet avser, eller, om

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

denne ej är känd eller ej kan anträffas, den, som vid varans påträffande

innehade densamma, beslutet om beslaget med föreläggande för denne,

om han vill å beslaget tala, att hos beslagsmyndigheten inom fjorton

dagar efter delgivningen med angivande av bostads- och vistelseort

skriftligen anmäla missnöje med beslaget, vid påföljd att eljest beslaget

står fast och varan varder förbruten. Intyg om delgivningen skall av

stämningsmannen tecknas å beslutet. Har missnöje anmälts hos överståthållarämbetet

eller poliskammare, skall anmälningsskriften med tillhörande

handlingar omedelbart översändas till allmänne åklagaren.

År ägare eller innehavare ej känd eller kan han ej anträffas, må

delgivning av beslut och föreläggande, varom i första stycket sägs, ske

genom dess införande i den eller de tidningar i orten, i vilka allmänna

meddelanden bruka kungöras; dock njute i detta fall varans ägare eller

innehavare för missnöjes anmälande en tid av sextio dagar efter det

föreläggandet senast kungjorts.

Har föreläggande, varom ovan sägs, icke delgivits varans ägare

eller innehavare eller enligt andra stycket införts i vederbörlig tidning

inom fjorton dagar efter det att beslutet om beslag fattats eller, där

vara tagits i förvar enligt 4 §, efter den åtgärd, gånge beslaget åter.

Uppgår beslagtagen varas värde ej till trettio kronor, skall utan

vidtagande av de i denna paragraf föreskrivna åtgärder varan vara förbruten,

om icke missnöje med beslaget anmälts inom sextio dagar efter

det beslaget ägt rum.

6 §•

Har missnöje enligt 5 § anmälts, skall allmänne åklagaren, om

därtill finnes anledning, inom fjorton dagar efter missnöjesanmälan till

allmänna underrätten i orten instämma den, som anmält missnöje, med

yrkande att varan måtte förklaras förbruten. Anträffas ej den, som

anmält missnöje, då han å den uppgivna vistelseorten för stämning

sökes, skall den ovannämnda instämningstiden vara förlängd, till dess

han hos allmänne åklagaren inställer sig för stämnings mottagande. Har

detta ej skett inom sex månader efter beslaget, vare missnöjesanmälan

förfallen.

Har stämning ägt rum inom föreskriven tid, gälle beslaget till

dess domstol annorlunda förordnar. Har stämning ej ägt rum inom

sagda tid, gånge beslaget åter.

Finner domstolen de i 2 § angivna förutsättningar för beslag vara

förhanden, skall varan förklaras förbruten.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1. 29

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

7 §•

Med rusdrycker eller ersättningsmedel därför, som enligt denna

förordning äro förbrutna, skall förfaras på sätt i 90 § 2 och 3 mom. i

förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker

stadgas.

Av belopp, som vid föryttring

av förbruten vara erhålles, skall,

efter avdrag för kostnader i anledning

av å varan verkställt beslag,

enligt länsstyrelsens eller, om domstol

förklarat varan förbruten, domstolens

beprövande en tredjedel, dock

högst femhundra kronor, tillfalla

polisman eller annan, av vars angivelse

eller åtgärd beslaget föranletts,

dock ej polisman, som vid domstols

prövning vittnat i målet. Förklarar

domstol varan förbruten, tillfälle

lika del åklagaren. Vad som

ej sålunda tillkommer åklagare, polisman

eller annan, tillfälle kronan.

Av belopp, som vid föryttring

av förbruten vara erhålles, skall,

efter avdrag för kostnader i anledning

av å varan verkställt beslag,

enligt länsstyrelsens eller, om domstol

förklarat varan förbruten, domstolens

beprövande en tredjedel, dock

högst femhundra kronor, tillfalla

polisman eller annan, av vars angivelse

eller åtgärd beslaget föranletts,

dock ej polisman, som vid domstols

prövning på begäran av åklagaren

vittnat i målet. Förklarar

domstol varan förbruten, tillfälle

en tredjedel, dock högst femhundra

kronor, åklagaren. Vad som ej sålunda

tillkommer åklagare, polisman

eller annan, tillfälle kronan.

Denna förordning träder i kraft Denna förordning träder i kraft

å åttonde dagen efter den, då förord- å tjugonde dagen efter den, då förningen,

enligt därå meddelad upp- ordningen, enligt därå meddelad uppgift,

från trycket utkommit i Svensk gift, från trycket utkommit i Svensk

författningssamling, och gäller till författningssamling, och gäller till

och med den 30 juni 1922. och med den 30 juni 1922.

Har beslag enligt denna förordning ägt rum före den 1 juli 1922,

skola de i förordningen meddelade bestämmelserna fortfarande tillämpas

med avseende å sådant beslag.

2) att riksdagen ville, i anledning av herr Bratts

motion, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

Maj:t måtte låta verkställa skyndsam utredning, huruvida

och under vilka förutsättningar den som dömts

till ansvar för förbrytelse, som avses i något av följande

lagrum, nämligen 30 § 2 mom. eller 31 § 2

mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående

tillverkning av brännvin, 74 § 1 mom. i förordningen

den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker,

22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom. i förordningen den

I juli 1918 angående handel med skattefri sprit samt

II § 1 eller 2 mom. i förordningen den 1 juli 1918

angående vissa alkoholhaltiga preparat, eller hos vilken

beslag enligt den denna dag av riksdagen beslutade

förordningen angående rusdryckers förverkande i vissa

fall m. m. mera än en gång gjorts och blivit ståndande,

må kunna bliva föremål för sådant förfarande,

varom stadgas i lagen om lösdrivares behandling den

12 juli 1885, samt, om möjligt, till nästkommande

års riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen

må föranleda.

Stockholm den 2 juni 1921.

På det sammansatta utskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1. 31

Reservationer:

1) av herr Hederstierna, som yttrat:

»På sätt lagrådet påpekat har förslaget i fråga om iterationsstraff

avvikit från vad som för närvarande gäller i svensk rätt, i det att nu

föreslås att såsom förutsättning för dylikt straffs ådömande fordras, icke

att den brottslige till fullo undergått det för förra brottet honom ådömda

straff utan allenast att han förut fällts till straff för visst slag av brott.

Lagrådet har avstyrkt denna ändring. Till denna lagrådets erinran

mot förslaget ansluter jag mig. Jag hemställer därför att i följande

lagrum orden »fällts till straff» utbytas emot »till fullo undergått straff»,

nämligen i förordningen om vissa ändringar i förordningen den 14 juni

1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker § 74 1 mom. 2 stycket,

samt 2 mom., 82 § 1 mom., i förordningen om vissa ändringar i förordningen

den 11 oktober 1907 (nr 86) angående tillverkning av brännvin

30 § 2 mom. och 3 mom., 31 § 2 mom. 2 stycket, i förordningen

om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående

handel med skattefri sprit 22 § 2 mom. och 23 § 2 mom. samt

1 förordningen om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 (nr

564) angående vissa alkoholhaltiga preparat 11 § 1 mom. 2 stycket och

2 mom. 2 stycket.»;

av herrar Högberg, Boman och Jönsson i Boa, vilka instämt i herr

Hederstiernas reservation.

2) av herr Pettersson i Södertälje, som anfört:

»över förslaget om rätt för polisman till andel i böter och förbrutet

gods har lagrådet avgivit följande yttrande:

''Vid bedömande av lämpligheten att införa rätt för polisman till

andel i böter och värdet av förbrutet gods enligt ifrågavarande författningar

bör synnerlig hänsyn tagas till den omständigheten, att polisman,

som i visst mål gjort anspråk på dylik andel, torde vara jävig att

vittna i det målet. Stadgandet i 17 kap. 11 § rättegångsbalken synes

nämligen icke kunna tolkas så, att han på grund av detsamma skulle

i dylikt fall anses vittnesgill. Ofta torde i mål av förevarande slag

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

ingen annan bevisning finnas att tillgå än polismans utsaga. Och att

hänvisa till att polismannen i sådant fall kan avstå från anspråket på

bötesandel, synes föga tilltalande. Utom vad nu anförts talar emot den

föreslagna bestämmelsen även den av vissa myndigheter anmärkta omständigheten

att åklagare och polisman kunna antagas ej sällan komma att

inlåta sig i tvist inför domstolen om rätten till bötesandel, till men för

ett gott samarbete dem emellan. Med hänsyn härtill anser lagrådet sig

böra avstyrka de nu ifrågavarande bestämmelserna. Lämpligare än den

föreslagna anordningen vore utan tvivel att ordna så, att den belöning,

som finnes skälig, må kunna i administrativ väg tilldelas polisman, som

utvecklat synnerligt nit vid upptäckande och utredande av förevarande

slag av brott.’

De sålunda framställda anmärkningarna, vilkas befogenhet synes

icke kunna förnekas, hava endast i viss mån beaktats i de för riksdagen

framlagda författningsförslagen. Den först framställda anmärkningen

— om bristen på hänsyn till jäv mot polisman, som har rätt

till böter m. in. — har föranlett till intagande av uttryckligt stadgande,

att polisman, som vittnat, icke må erhålla andel i böter in. m. Och

den i andra rummet framhållna olägenheten — faran av tvister mellan

åklagare och polisman angående andel i böter — har avhjälpts därigenom

att åklagarens andel å ena sidan samt polismannens, angivarens och

beslagarens å den andra sidan gjorts oberoende av varandra. Dessa

ändringar i det remitterade förslaget hava icke avhjälpt det av lagrådet

antydda missförhållandet att då, såsom i mål av ifrågavarande art ofta

är fallet, polismans utsaga är den enda bevisning, som finnes att tillgå,

polisman, som ådagalagt berömligt nit vid brottets upptäckande och

utredande, likväl går miste om varje belöning, därför att han måste

åberopas såsom vittne. Vill man i dylika mål uppmuntra polismännens

nit genom eu extra belöning, synes den lämpligaste formen härför vara

den av lagrådet anvisade, nämligen utdelande av gratifikationer i administrativ

väg. Och för beredande av medel till sådana kan samma

anordning användas, som redan nu förekommer enligt § 28 ordningsstadgan

för rikets städer. Detta lagrum föreskriver nämligen, att av

böter, som ådömas enligt berörda stagda och därpå grundade föreskrifter,

tre fjärdedelar skola ställas till polismyndighetens förfogande för

att kunna användas till uppmuntran av nitisk verksamhet i polismyndighetens

tjänst.

1 anslutning till vad sålunda anförts har jag inom utskottet yrkat,

att nedanstående paragrafer i förevarande författningsförslag måtte erhålla

följande ändrade lydelse:

s. 33 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1. 33

A) Förslaget till förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni

1917 angående försäljning av rusdrycker.

92 §.

Av böter, som ådömas enligt denna förordning, samt av värdet

av rusdrycker, som enligt denna förordning dömas förbrutna, tillfälle

en tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren. Lika del skall,

om särskild angivare eller beslagare finnes, tillfalla denne, men, om så ej

är fallet, ställas i Stockholm till överståthållarämbetets, i annan stad till

magistratens samt å landet till länsstyrelsens förfogande att i enlighet med,

föreskrifter, som Konungen utfärdar, användas till uppmuntran av polismän,

som ådagalagt synnerligt nit vid beivrande av olovlig rusdrycks- eller

sprithantering. Återstoden tillfaller kronan.

Andel, som nu sagts, tillkom me dock ej angivare, då angivelse

skett av föräldrar mot barn, barn mot föräldrar, makar eller syskon

mot varandra, annan skyldeman mot den, hos vilken han njuter kost

eller underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk

under den tid de äro i tjänsten.

B) Förslaget till förordning om vissa ändringar i förordningen den 11 oktober

1907 angående tillverkning av brännvin.

46 §.

1. Av böter, som ådömas enligt denna förordning, samt av värdet

av brännvinsredskap och annan egendom, som anses förbrutna, tillfälle

en tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren. Lika del skall,

om särskild angivare eller beslagare finnes, tillfalla denne, men, om så ej

är fallet, ställas i Stockholm till överståthållar ämbetets, i annan stad till magistratens

samt å landet till länsstyrelsens förfogande att i enlighet med föreskrifter,

som Konungen utfärdar, användas till uppmuntran av polismän,

som ådagalagt synnerligt nit vid beivrande av olovlig rusdrycks- eller

sprithantering. Återstoden tillfaller kronan.

Andel, som nu sagts, tillkom me dock ej angivare, då angivelse

skett av föräldrar mot barn, barn mot föräldrar, makar eller syskon

mot varandra, annan skyldeman mot den, hos vilken han njuter kost

eller underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk

under den tid de äro i tjänsten.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 saml. 2 avd. käft. (Förslag nr 1.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

C) Förslaget till förordning om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918

angående handel med skattefri sprit.

32 §.

2 mom. Av böter, som enligt denna förordning ådömas, ävensom

av värdet av vad som jämlikt densamma är att anse såsom förbrutet,

tillfälle en tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren. Lika del

skall, om särskild angivare eller beslagare finnes, tillfalla denne, men om

så ej är fallet, ställas i Stockholm till överståthållarämbetets, i annan stad

till magistratens samt å landet till länsstyrelsens förfogande att i enlighet

med föreskrifter, som Konungen utfärdar, användas till uppmuntran av

polismän, som ådagalagt synnerligt nit vid beivrande av olovlig rusdryckseller

sprithantering. Återstoden tillfaller kronan.

Andel, som nu sagts, tillkomme dock ej angivare, då angivelse

skett av föräldrar mot barn, barn mot föräldrar, makar eller syskon

mot varandra, annan skyldeman mot den, hos vilken han njuter kost

eller underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk

under den tid de äro i tjänsten.

D) Förslaget till förordning om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918

angående vissa alkoholhaltiga preparat.

18 §.

2 mom. Av böter, som enligt denna förordning ådömas, ävensom

av värdet av vad som jämlikt densamma är att anse såsom förbrutet tillfälle

en tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren. Lika del

skall, om särskild angivare eller beslagare finnes, tillfalla denne, men om

så ej är fallet, ställas i Stockholm till över ståthållar ämbetets, i annan stad till

magistratens samt å landet till länsstyrelsens förfogande att i enlighet med

föreskrifter, som Konungen utfärdar, användas till uppmuntran av polismän,

som ådagalagt synnerligt nit vid beivrande av olovlig rusdrycks- eller

sprithantering. Återstoden tillfaller kronan.

Andel, som nu sagts, tillkomme dock ej angivare, då angivelse skett

av föräldrar mot barn, barn mot föräldrar, makar eller syskon mot varandra,

annan skyldeman mot den, hos vilken han njuter kost eller underhåll,

fosterbarn mot fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk under

den tid de äro i tjänsten.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1. 35

E) Förslaget till förordning angående rusdryckers förverkande

i vissa fall m. m.

7 §•

Med rusdrycker eller ersättningsmedel därför, som enligt denna

förordning äro förbrutna, skall förfaras på sätt i 90 § 2 och 3 mom.

i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker

stadgas.

Av belopp, som vid föryttring av förbruten vara erhålles, skall,

efter avdrag för kostnader i anledning av å varan verkställt beslag,

enligt länsstyrelsens eller, om domstol förklarat varan förbruten, domstolens

beprövande en tredjedel, dock högst femhundra kronor, ställas i

Stockholm till överståthållarämbetets, i annan stad till magistratens samt å

landet till länsstyrelsens förfogande att i enlighet med föreskrifter, som

Konungen utfärdar, användas till uppmuntran av polismän, som ådagalagt

synnerligt nit vid beivrande av olovlig rusdrycks- eller sprithantering, hörklarar

domstol varan förbruten, tillfälle en tredjedel, dock högst femhundra

kronor, åklagaren. Vad som ej sålunda tillkommer åklagare

eller annan, tillfälle kronan.»;

av herrar J. T. Larsson, friherre Barnekow och Edw. Larson, vilka

instämt med herr Pettersson i Södertälje;

av herr Jönsson i Fridhill, vilken instämt med herr Pettersson i

Södertälje med den avvikelse, att ordet »tredjedel» i samtliga angivna

paragrafer borde utbytas mot »sjättedel»;

av herrar Boman och Jönsson i Boa, vilka anfört:

»Vidkommande bestämmelserna om polismans andel i böter och

värdet av förbrutet gods har lagrådet på uppgivna skäl hemställt, att

samma bestämmelser måtte ur de särskilda författningsförslagen utgå.

Departementschefen har dock uti förevarande ämne bibehållit föreskrifter

till polismans uppmuntran, och utskottet har biträtt Kungl. Maj:ts

förslag i denna punkt.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

Då vi ej funnit oss övertygade om lämpligheten av vad Kungl.

Maj:t föreslagit och ej heller kunnat ansluta oss till herr Petterssons

i hithörande del avgivna reservation, så hava vi inom utskottet hemställt,

att de i antydda hänseende föreslagna bestämmelserna måtte

utgå samt att följaktligen nedan antecknade paragrafer i de fyra uti

utskottsbetänkande! först upptagna författningsförslagen måtte erhålla

följande ändrade lydelse:

Förordningen om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917

angående försäljning av rusdrycker.

92 §.

Av böter, som ådömas enligt denna förordning, samt av värdet

av rusdrycker, som enligt denna förordning dömas förbrutna, tillfälle en

tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren och återstoden kronan.

Finnes särskild angivare eller är annan än åklagaren beslagare, äger

sådan angivare eller beslagare med lika rätt sig emellan taga hälften

av kronans andel, dock tillsammans högst femhundra kronor. Sådan

del tillkomme dock ej angivare, då angivelse skett av föräldrar mot

barn, barn mot föräldrar, makar eller syskon mot varandra, annan

skyldeman mot den, hos vilken han njuter kost eller underhåll, fosterbarn

mot fosterföräldrar ej heller tjänare mot husbondefolk under den

tid, de äro i tjänsten.

Förordningen om vissa ändringar i förordningen den 11 oktober 1907 angående

tillverkning av brännvin.

46 §.

1. Av böter, som ådömas enligt denna förordning, samt av värdet

av brännvinsredskap och annan egendom, som anses förbrutna, tillfälle

en tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren och återstoden

kronan. Finnes särskild angivare, äger angivaren taga hälften av kronans

andel, dock högst femhundra kronor. Sådan del tillkomme dock

ej angivare, då angivelse skett av föräldrar mot barn, barn mot föräldrar,

makar eller syskon mot varandra, annan skyldeman mot den,

hos vilken han njuter kost eller underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar

ej heller tjänare mot husbondefolk under den tid de äro i tjänsten.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1. 37

Förordningen om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 angående

handel med skattefri sprit.

32 §.

2 mom. Av böter, som enligt denna förordning ådömas, ävensom

av värdet av vad som jämlikt densamma är att anse såsom förbrutet,

tillfälle en tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren och återstoden

kronan. Finnes särskild angivare, äger angivaren taga hälften

av kronans andel, dock högst femhundra kronor. Sådan del tillkomme

dock ej angivare, då angivelse skett av föräldrar mot barn, barn mot

föräldrar, makar eller syskon mot varandra, annan skyldeman mot den,

hos vilken han njuter kost eller underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar

ej heller tjänare mot husbondefolk under den tid, de äro i tjänsten.

Förordningen om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 angående

vissa alkoholhaltiga preparat.

18 §.

2 mom. Av böter, som enligt denna förordning ådömas, ävensom

av värdet av vad som jämlikt densamma är att anse såsom förbrutet,

tillfälle en tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren och återstoden

kronan. Finnes särskild angivare, äger angivaren taga hälften

av kronans andel, dock högst femhundra kronor. Sådan del tillkomme

dock ej angivare, då angivelse skett av föräldrar mot barn, barn mot

föräldrar, makar eller syskon mot varandra, annan skyldeman mot den,

hos vilken han njuter kost eller underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar,

ej heller tjänare mot husbondefolk under den tid, de äro i tjänsten.»;

av herr Högberg, som instämt i förestående reservation.

3) av herr Högberg, som anfört:

»Med anledning av lagrådets farhågor och uttalade betänkligheter

mot bestämmelserna i 2—7 §§ i förslaget till förordning angående rusdryckers

förverkande i vissa fall, har departementschefen förklarat, att

enligt förslaget husrannsakan finge äga rum endast vid sådant efterforskande

av brott, som i stöd av gällande rätt kunde föranleda till

husrannsakan, och utskottet har funnit det önskvärt, att denna förkla
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

ring bleve särskilt framhållen genom ett cirkulär till vederbörande om

innebörden av förordningen i berörda hänseende.

Då efterforskandet av de varor, vilka här äro ifråga, måste för

att bliva effektivt ofta ske i hemmen och deras gömmor, kommer emellertid

oberoende av förklaringar och cirkulär förslaget med sin avfattning

ändock med visshet att medföra ett högeligen ökat användande av

det rättsmedel mot brott och förseelser, som husrannsakan utgör. I

saknad av allmän lag om gränserna för rätten till husrannsakan har

den laglydige medborgaren givetvis ett befogat anspråk, att i en författning,

som kan föranleda undersökning i hans hus, skall införas stadganden

till skydd att hans rätt till hemmets helgd ej i oträngt mål

kränkes. Nästföregående med förslaget åtminstone delvis jämförbara

författning, kungl. kungörelsen den 6 april 1799 om förnyat förbud

emot caffes införsel och bruk, hade också en bestämmelse, som drog

gräns för myndigheternas rätt att genom husrannsakan utröna förbudets

efterlevnad. Här begränsades sagda rätt till att avse endast »publique

försäljningsställen, uti vad rum som hälst värden nyttjar». Det nuvarande

samhällets oförvitlige medborgare lärer med fullt skäl kunna begära,

att hans hemfrid i det avseende, som här är i fråga, skall skyddas

på ett i någon mån liknande sätt och ej endast genom det bräckliga

försvar, som kan erhållas från en regeringsskrivelse till tjänstemännen,

vilken av dem torde tolkas såsom en maning till tyglat nit vid en författnings

handhavande.

Då emellertid kontrollstyrelsen i sin till Konungen ställda inlaga

i ämnet uppgivit, att olaglig rusdryckshantering förekommer såväl i

Stockholm som i landsorten, samt i kampen mot hanteringen en viss

betydelse må tillerkännas en lagstiftning, vilken ger möjlighet att ett

beslag får bestå, ändock att i enskilt fall åtal ej följt eller ej kunnat

av domstol bifallas, så bör förslaget ej avböjas, men ändras så att med

bibehållet stöd åt ordningsmakten och dess auktoritet den enskiltes värn

ej försvagas. Sagda förmåner synas kunna vinnas, om man, såsom en

ledamot av lagrådet påpekat, inarbetar bestämmelserna i 2 § uti de

särskilda förordningarna angående försäljning av rusdrycker samt angående

tillverkning av brännvin. Därmed vinnes jämväl den förmånen,

att man beträffande förfarandet vid beslag och rättegången kan ansluta

till bestående och förut tillämpad rätt, därmed förslagets bestämmelser

härutinnan bliva obehövliga. Dock bör kanske här ett undantag göras,

nämligen för det fall att ägare eller innehavare av vara, som avses i

första stycket av nyssanmärkta paragraf, ej kan anträffas. I sådant fall

bör ett förfarande, ordnat i huvudsak efter förslaget, komma till användning.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1. 39

I enlighet med förestående uppfattning och med ledning av vad

inom lagrådet förekommit har jag uppsatt nedanantecknade ändringar

1 propositionens förslag. Beträffande de föreslagna ändringarna påpekas

följande. Andra och tredje st. i 2 § av förslaget till lag om

rusdryckers förverkande synas lämpligen kunna införas såsom st. 1 och

2 i 90 § försäljningsförordningen, i följd varav de nu i propositionen

föreslagna st. 1 och 2 i samma paragraf jämte nuvarande st. 3 erhålla

ändrad beteckning. Första st. i ovanberörda 2 § torde erhålla lämplig

plats såsom st. 3 till 31 § av brännvinstillverkningsförordningen. Bestämmelserna

om förfarandet, då beslag enligt sistsagda förordning verkställes

utan att varans ägare anträffas, varmed synes böra likställas det

fall att varans ägare ej kan påträffas med stämning, lära böra fogas

såsom ett särskilt stycke 2 till 49 §, vilken paragraf, eljest oändrad enligt

propositionen, tillika får beteckningen 1. 1 slutbestämmelserna till såväl

försäljningsförordningen som tillverkningsförordningen bör först erinras,

att de från förverkningsförfattningsförslaget medtagna föreskrifterna

endast äga provisorisk karaktär, samt vidare påpekas, att om beslag

enligt de provisoriska bestämmelserna ägt rum före den 1 juli 1922,

skola de i förordningen meddelade bestämmelserna fortfarande tillämpas

med avseende å sådant beslag. Förslagen till förordningar om ändriDgar

i författningarna angående handel med skattefri sprit och angående vissa

alkoholhaltiga preparat lära ej i förevarande sammanhang kräva någon

ändring. Av förslaget angående rusdryckers förverkande kommer att

kvarstå dels 1 §, vars utmärkande med paragraf beteckning blir obehövligt,

och dels slut- och övergångsbestämmelserna. Åt samma förslag,

vilket även till den del det kvarstår bör behålla sin provisoriska karaktär

och således enligt min mening ej insättas i 18 kap. 15 § strafflagen,

måste givas en något ändrad rubrik.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa:

att riksdagen, med avslag å propositionen såvitt

rörer 2—7 §§ i förslaget till förordning angående rusdryckers

förverkande i vissa fall m. m., måtte i anledning

av propositionen i övrigt för sin del

a) i fråga om dels 90 § i förordningen om vissa

ändringar i förordningen den 14 juni 1917 angående

försäljning av rusdrycker och dels föreskrifterna om

förordningens ikraftträdande antaga följande

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

90 §.

1. Påträffas rusdrycker eller rusgivande ersättningsmedel

därför, vilka uppenbarligen varit föremål

för olovlig överlåtelse eller vilkas åtkomst innehavaren

icke kan tillfredsställande förklara, och är det jämväl

uppenbart, att varan är avsedd att i befintligt eller

förarbetat skick olovligen avyttras, skall vad sålunda

påträffas jämte kärl och emballage, vari det förvaras,

jämväl tagas i beslag.

2. Påträffas rusdrycker eller rusgivande ersättningsmedel

därför, vilka uppenbarligen till riket olovligen

införts, hos någon, som insett eller bort inse,

att de olovligen införts, skola de jämte kärl och emballage,

vari de förvaras, tagas i beslag, ändå att åtal

för olovlig varuinförsel eller delaktighet däri ej äger

rum.

3. Rättighet att verkställa — — — i två vittnens

närvaro.

4. Rusdrycker, som — — — som ej förklaras

förbrutna.

5. Då Öl jämlikt — — — (gällande rätt) —

— — slutligen avgjord.

Denna förordning träder i kraft å tjugonde dagen

efter den, då förordningen, enligt därå meddelad uppgift,

från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

dock gäller 90 8 st. 1 och 2 till och med den

30 juni 1922.

Har beslag enligt sistsagda paragraf och stycken

ägt rum före den 1 juli 1922 skola de i förordningen

meddelade bestämmelserna fortfarande tillämpas med

avseende å beslaget.

b) i fråga om dels 31 och 49 §§ i förordningen

om vissa ändringar i förordningen den 11 oktober 1907

angående tillverkning av brännvin och dels föreskrifterna

om förordningens ikraftträdande antaga följande:

s. 41 Kontrollera mot PDF

Sömma motto bevitlni

"fl*- och förslå lagutskottets utlåtande Nr 1. 41

31 §.

2. Befinnes någon i andra fall — — _ till

och med tretusen kronor.

3. Påträffas rusdrycker eller rusgivande ersättningsmedel

därför under sådana omständigheter, att

det finnes vara uppenbart, att de olovligen tillverkats

eller att med dem obehörigen vidtagits åtgärd i syfte

att avskilja denatureringsmedel eller försvaga denaturering,

skall, vad sålunda påträffas jämte kärl och emballage,

van det förvaras, tagas i beslag, ändå att

innehavaren eller ägaren därav ej anträffas eller att

åtal ej äger rum.

49 §.

slaget1'' BeSlag 8ka11 gÖras---tillsägas om be
2.

Då beslag verkställes utan att varans ägare

ertappas sa ock då vederbörande ägare sedermera icke

kunnat med stämning anträffas, bör domstol låta på

åklagare™ anmälan i den eller de tidningar i orten,

allmänna meddelanden bruka kungöras, införa

tillkännagivande om beslaget med föreläggande för

agaren att vid påföljd att eljest beslaget står fast och

varan varder forbruten inom sextio dagar efter det

föreläggandet senast kungjorts hos domstolen med angivande

av bostads- och vistelseort anmäla missnöje

penna förordning träder i kraft å tjugonde dagen

etter den, da förordningen, enligt därå meddelad uppgift

från trycket utkommit i Svensk författningssamling;

dock gälla 31 § 3 st. och 49 8 2 st till

och med den 30 juni 1922. *

Har beslag enligt sistsagda paragrafer och stycken

agt, jT, fö,re den 1 juli 1922, skola de i förordningen

meddelade bestämmelser fortfarande tillämpas med avseende

a beslaget.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 saml. 2 avd. käft. (Nr 1.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Sammansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 1.

c) antaga följande:

Förordning angående rusdryckers förverkande i visst fall.

Härigenom förordnas som följer:

Påträffas rusdrycker eller rusgivande ersättningsmedel

därför hos person, som anhålles för fylleri, skola

de, där ansvar ådömes för fylleriförseelsen, dömas lorbrutna,

såvida icke särskilda omständigheter till annat

foranlpoa1j8myI1(ligiiet äger i avbidan på domstolens

prövning hålla i förvar vad som sålunda påträffats.

"I--

Denna förordning träder i kraft å tjugonde dagen

efter don —— - — -—

_1_ _ med avseende å sådant beslag.»;

av herrar Boman och Jönsson i Boa, som instämt i förestående

reservation.

4) av herr J. T. Larsson, som yrkat bifall till herr Bratts

motion.

i^^KHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:359 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 angående försälj s. 1 i texten