Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 25 § 4 och 5 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker, dels ock väckt motion angående bättre utnyttjande av den vid sockertillverkningen anställda kontrollpersonalens arbetskraft.
1921-04-28 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1921:29, Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 25 § 4 och 5 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker, dels ock väckt motion angående bättre utnyttjande av den vid sockertillverkningen anställda kontrollpersonalens arbetskraft.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
I
Nr 29.
Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1921 kl. 12 m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 25 § 4 och 5 mom. i förordningen den 11 oktober
1907 angående beskattning av socker, dels ock väckt
motion angående bättre utnyttjande av den vid sockertillverkningen
anställda kontrollpersonalens arbetskraft.
(2:a avd.)
Närvarande: herrar Röing, Antonsson, Sandler, Wohlin, Gustaf Nilsson, K. A. Nilson,
Ahlmans Olof Olsson, Rosén, Eriksson i Grängesberg, Jonsson i Hökhult,
Olsson i Kullenbergstorp, Bärg, Lilhander, Boman, P. Alb. Bergström,
Rune, Jönsson i Fridhill, Uddenberg, Lövgren i Nyborg och
Brännström.
Genom proposition nr 190 av den 25 februari 1921, vilken hänvisats
till bevillningsutskottet, bar Kungl. Maj:t, under åberopande av
vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande:
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 25 § 4 och 5 mom. i förordningen den 11
oktober 1907 (nr 87) angående beskattning av socker.
Härigenom förordnas, att 25 § 4 och 5 mom. i förordningen den
11 oktober 1907 angående beskattning av socker skola hava följande
ändrade lydelse:
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sarnl. 25 käft. (Nr 29.) 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
25 §.
4. Dagarvode utgår av statsmedel under tjänstetiden till förste
kontrollör med femton och till annan kontrollör med tio kronor, dock
att, där annan kontrollör än förste kontrollör under kalendermånad eller
del därav tjänstgjort längre tid än i medeltal åtta timmar om dagen,
särskild ersättning för överskjutande antal timmar utgår med en krona
tjugufem öre för timme. Förste kontrollör erhåller dessutom, om resa förekommer,
rese- och traktamentsersättning enligt tjärde klassen i gällande
resereglemente för varje gång, han inträder i tjänstgöring eller från en
till annan fabrik förflyttas. Förordnas förste kontrollör att verkställa
förrättning under tid, då han ej är inkallad till tjänstgöring, erhåller
han dels dagarvode med femton kronor, dels ock reseersättning enligt
fjärde klassen i resereglementet.
5. År fabrik belägen utom stad, köping eller municipalsamhälle,
vare tillverkaren pliktig att, på anmodan av Kungl. Maj:ts befallningshavande,
åt envar av den vid fabriken anställda kontrollpersonal till
pris av en krona om dagen upplåta ett eldat, städat samt med nödiga
möbler och sängkläder försett boningsrum, beläget i fabrikens närhet.
Oavsett fabrikens belägenhet vare tillverkare ock skyldig att, på anmodan
av Kungl. Maj:ts befallningshavande, åt envar av kontrollpersonalen,
som sådant önskar, anskaffa lämplig kost mot en ersättning
av två kronor femtio öre om dagen. De i detta mom. omförmälda
ersättningsbelopp avdragas från det vederbörande tillkommande arvode
och tillhandahållas tillverkaren genom Kungl. Maj:ts befallningshavande.
Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1921.
Beträffande vad föredragande departementschefen enligt omförmälda
statsrådsprotokoll vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t anfört
till motivering för förslaget får utskottet hänvisa till propositionen.
1 förevarande sammanhang har utskottet till behandling upptagit
eu inom andra kammaren väckt, till utskottet remitterad motion nr 25,
varuti herr Paulsen föreslagit, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. 3
Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för riksdagen
framlägga förslag till sådana bestämmelser för sockerkontrollen, att kontrollpersonalens
arbetskraft fullt utnyttjas.»
Beträffande motiveringen för berörda framställning får utskottet
hänvisa till motionen.
Det nuvarande systemet för sockerbeskattningen och den därmed
sammanhängande kontrollen över sockertillverkningen tillkom efter beslut
av 1905 års riksdag och trädde i tillämpning den 1 september 1906.
Före denna tid var sockertill verkningen belagd med en skatt, som
utgick i visst förhållande till de vid råsockerfabrikerna avverkade betornas
vikt, en beskattningsform, som benämnts material beskattning. Kontrollverksamheten
gick därvid ut på att fastställa den vid varje råsockerfabrik
under vitbetskampanjen avverkade betvikten och var anordnad så,
att en statens kontrollör ständigt övervakade vägningen av den betkvantitet,
som intogs i fabriken för avverkning. I och för fullgörande
av denna kontroll tjänstgjorde i allmänhet vid varje råsockerfabrik tre
kontrolltjänstemän, varjämte ett mindre antal överkontrollörer genom
besök vid de olika fabrikerna övervakade kontrollens riktiga funktion
under kampanjen. Under tiden mellan betkampanjerna utövades ingen
kontrollverksamhet. Enligt sakens natur behövdes icke någon kontroll
över raffinaderierna.
Från och med den 1 september 1906 omlades sockerbeskattningen
så, att man övergick från materialbeskattning till produktbeskattning
och närmare bestämt den form därav, som har till föremål den för
konsumtion färdiga varan, raffinadsockret, och därför kallas konsumtionsbeskattning.
Till följd av ombytet av beskattningssystem måste hela kontrollverksamheten
omläggas och en betydligt vidlyftigare kontrollapparat
inrättas.
Denna apparat, som brukar betecknas såsom sluten produktionskontroll,
fungerar i stort sett på nedannämnda sätt.
Vid råsockerfabrikerna står under kampanjen det s. k. sockerhuset,
det vill säga den del av fabriken, där sockret framställes, under
ständig och sluten bevakning, varjämte samtliga råsockermagasin befinna
sig under kronans lås. En kontrollör övervakar ingångarna till
sockerhuset och en annan vägningen och räkningen av det färdiga
Utskottet.
Historik.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
sockret samt inläggningen å magasinen, varjämte i undantagsfall
ytterligare en kontrollör användes för andra ändamål. Därjämte
övervakar en förste kontrollör kontrollsystemets riktiga funktion och
för nödiga journaler m. m. Då bevakningen måste fortgå dygnet om,
erfordras således vid varje fabrik utom en förste kontrollör minst sex
kontrollörer. Mellan kampanjerna skötes bevakningen av en tillsyningsman,
som på tillverkarens anfordran öppnar de under lås varande magasinen
och kontrollerar utlastningen.
Vid raffinaderierna stå såväl hela fabriken som magasinen under
sluten bevakning, i det att kontrollörer bevaka samtliga utgångar.
Därjämte kontrolleras från råsockerfabrikerna ankommande råsocker
samt uppvägningen av allt till magasinen gående färdigt raffinadsocker.
Ursprungligen lärer meningen varit, att kontrollen även här skulle omfatta
inräkning av den från fabrik till magasin gående sockerkvantiteten,
men i praktiken torde man i detta fall nöja sig med tillverkarens uppgifter.
Till sist räknas och övervakas de sockerkvantiteter, som från
magasinen utlämnas till fritt bruk, och verkställes beskattningen efter
den därvid konstaterade vikten. Liksom vid råsockerfabrikerna övervakar
vid raffinaderierna en förste kontrollör hela kontrollsystemets
funktion.
Mot det gällande systemet hystes alltifrån början betänkligheter
bland annat och främst därutinnan, att detsamma för sin effektiva tilllämpning
krävde en relativt stor kontrollpersonal och såmedelst vore
förenat med betydande kostnader, som ej oväsentligt minskade skatteintäkten.
Sålunda hade sockerbeskattningskommittén i sitt år 1904 avgivna
betänkande avstyrkt införande av konsumtionsbeskattning och ansett en
förbättrad materialbeskattning mera ändamålsenlig, och vid 1906 års
riksdag väcktes av herr Lyckholm en motion, II: 126, innefattande bland
annat begäran om utredning om och i vad mån kontrollväsendet över
de extra beskattade näringarna, brännvins-, socker- och maltdrycksindustrierna,
tarvade revision för vinnande av större likformighet och
billighet. Efter tillstyrkande av bevillningsutskottet anhöll också riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t om förslag till förändrade bestämmelser
rörande kontrollen vid berörda tillverkningar i syfte att, med
bibehållande av nödig effektivitet, åstadkomma större enhetlighet i
kontrollens organisation och minskade kostnader.
Av riksdagens berörda framställning föranleddes, såvitt nu är ifråga,
framläggandet för 1907 års riksdag av förslag till ny förordning om
beskattning av socker, vilket förslag i huvudsak antogs av riksdagen
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2D. 5
cell trädde i kraft genom den ännu gällande förordningen i ämnet den
It oktober 1907. 1 denna författning bibehölls emellertid konsumtions
beskattningsprincipen
och den lokala kontrollen lämnades i allt väsentligt
orubbad.
Efter år 1907 har frågan om sockerkontrollens förbilligande upprepade
gånger varit föremål för behandling i riksdagen, varvid väckta
förslag i sådan riktning närmast åsyftat besparing genom inskränkningav
antalet förste kontrollörer. Förslag därom hava framlagts år 1912
genom en av herrar Thorsson och Waldén väckt motion, II: 152, 1913
genom en av herr Thorsson väckt motion, II: 131, 1917 genom en av
sistnämnda motionär ånyo väckt motion, II: 26 samt senast år 1919 i
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
Motiveringarna för 1912 och 1913 års motioner skilde sig bland
annat däruti, att i den förra såsom för ändamålet lämplig utväg anvisades
sammanförande under gemensam förste kontrollör av antingen råsockerfabrik
med närbeläget raffinaderi eller ock två eller flera med hänsyn
till inbördes läget härför lämpade råsockerfabriker, medan i den senare
förordades utredning angående indragning av vid råsockerfabrikerna
anställda förste kontrollörer och överflyttande av deras göromål på vederbörande
kontrollörer. Båda motionerna blevo i enlighet med av kontrollstyrelsen
avgivna yttranden av bevillningsutskottet avstyrkta och av
riksdagen avslagna.
Jämväl över 1917 års motion i ämnet inhämtades kontrollstyrelsens
yttrande. Ehuru i motiveringen för motionen framställdes möjligheter
för frågans lösning i båda de riktningar, som i de tidigare motionerna
förordats, förmälde sig kontrollstyrelsen denna gång icke hava något
att erinra mot, att en utredning företoges.
Sedan den högsta kontrollmyndigheten sålunda funnit frågan i
varje fall förtjäna att undersökas, fann bevillningsutskottet sig jämväl
sakna anledning att motsätta sig en sådan undersökning, företagen utan
några förutsatta direktiv beträffande vare sig sättet för eller möjligheten
över huvud taget av inskränkningar i hithörande avseende. Dock ville
utskottet såsom en oeftergivlig hållpunkt för utredningen betona, att
hänsyn i främsta rummet toges till fordran på effektiv kontroll och i
andra rummet till vinnande av besparing. I enlighet härmed hemställde
utskottet, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning angående inskränkning av antalet förste kontrollörer vid sockertillverkningen.
Utskottets hemställan blev av riksdagen bifallen.
Den av riksdagen sålunda begärda utredningen resulterade i ett av Kungl.
Maj:t i ovannämnda proposition till 1919 års lagtima riksdag framlagt för
-
Herr
Pauls eris
motion.
Utskottets
yttrande.
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
slag om indragning av förste kontrollörsbefattningarna vid de fristående
råsockerfabrikerna, i samband varmed förste kontrollörens göromål vid
vederbörande fabrik skulle överflyttas å någon därstädes förordnad kontrollör,
vilken skulle benämnas kontrollör-förman och erhålla ett förhöjt
dagarvode.
Den ifrågasatta reformen var, enligt vad i propositionen angivits,
förestavad dels av önskan att åstadkomma besparing i kostnaden för
kontrollen och dels av den i vissa fall yppade svårigheten att erhålla
förste kontrollörer med föreskriven kompetens.
Av utredningen i ärendet framgick emellertid, att meningarna varit
mycket delade i fråga om lämpligheten av den föreslagna förändringen.
Sålunda hade av de tre för utredningen särskilt tillkallade sakkunniga
två varit mot förslaget. Av de hörda länsstyrelserna hade fyra avstyrkt
förslaget och tre tillstyrkt detsamma. Jämväl inom kontrollstyrelsen
hade yppats meningsskiljaktighet, i det att två ledamöter reserverat sig
mot kontrollstyrelsens beslut att tillstyrka indragning av ifrågavarande
tjänster.
Bevillningsutskottet avstyrkte förslaget under hänvisning till den
meningsskiljaktighet, som yppats om dess lämplighet. Ett genomförande
av detsamma skulle efter utskottets åsikt icke stå i överensstämmelse
med grundsatsen, att hänsyn i främsta rummet skulle tagas till fordran
på effektiv kontroll och i andra rummet till vinnande av besparing,
vilken grundsats finge anses förutsätta, att man vid varje förändring i
kontrollens anordning skulle hava garanti för att kontrollens effektivitet
ej rubbades. I betraktande av de fackkunnigas inbördes oenighet angående
förslagets konsekvenser i kontrollhänseende förelåge tydligen
icke någon sådan garanti.
Denna utskottets ståndpunkt biträddes ock av riksdagen, som avslog
förslaget.
Genom herr Paulsens förevarande motion har spörsmålet om sockerkontrollens
rationella anordning ånyo förts fram. I likhet med tidigare
motionärer i ämnet anser herr Paulsen, att kontrollpersonalens arbetskraft
ej fullt utnyttjas, och att följaktligen minskning av personalen
bör äga rum.
Någon utredning till stöd för sin uppfattning har motionären ej
förebragt. Med hänsyn till vad tidigare i saken förekommit och då till
stöd för reduktion av kontrollpersonalen icke kunna åberopas några
ändrade förhållanden beträffande vare sig sockertillverkningens omfatt
-
Bevillning}nitskottets betänkande Nr 29. 7
ning eller systemet för kontrollen, kunde det ligga närmast till liands
för utskottet att avstyrka motionen under hänvisning till riksdagens
senast år 1919 uttalade mening. Utskottet har också anledning förutsätta,
att kontrollverksamheten i sin nuvarande utformning torde kräva
en så vidlyftig personal, att någon nämnvärd indragning icke kan ifrågasättas.
Till kontrollverksamhetens art hör även, att icke alla moment
däri kunna vara präglade av aktiv arbetsintensitet.
Annorlunda skulle saken emellertid ställa sig, om det befunnes,
att den nu använda kontrollapparaten kunde omformas och förenklas,
utan att statens skatteintresse äventyrades.
Enligt vad utskottet inhämtat, tillverkades under tillverkningsåret
1919—1920 142 miljoner kilogram raffinad socker. Tillverkningen bedrevs
vid 21 råsockerfabriker och 5 raffinaderier. Vid kontrollen sysselsattes
24 förste kontrollörer och 184 kontrollörer. Under kalenderåret 1920
debiterades sockerskatt med 27 miljoner kronor. Kostnaden för kontrollen
uppgick 1920 till 335,000 kronor, oberäknat dyrtidstillägg åt
personalen.
Det är således en relativt stor kostnad det nuvarande kontrollsystemet
drager med sig, och kravet på åtgärder för dess nedbringande
måste anses berättigat. Eu undersökning av hithörande förhållanden
synes därför böra utan dröjsmål äga rum.
Utgångspunkten för en sådan undersökning synes lämpligen vara
ett fastställande av de moment i fabrikationen, där kontrollen har verklig
betydelse, med andra ord, under vilka förhållanden falsarier äro tänkbara.
Vad då angår råsockerfabrikerna, är givetvis kontrollens viktigaste
funktion att tillse, att de sockerkvantiteter som bortföras från fabriken,
verkligen komma raffinaderierna tillhanda och icke på ett eller annat
sätt komma direkt i konsumenthänder. Det nuvarande förpassningssystemet
behöver alltså bibehållas. Däremot torde det vara av mindre
vikt att den sockerkvantitet, som går från fabrik till magasin, kontrolleras,
då magasinen i alla fall stå under kontrollmyndighetens lås,
utan torde utan olägenhet i detta fall tillverkarens siffror kunna godtagas.
Vidare torde det vara obehövligt att övervaka de utgångar från
sockerhuset, som ej äro avsedda för sockertransport. Det skulle ändå
säkerligen icke kunna undgå vederbörande kontrolltjänstemans kunskap,
om tillverkaren försökte uttransportera socker från sockerhuset på smygvägar.
Vad så beträffar möjligheten, att socker tillgripes av fabrikens
arbetare, torde denna i detta sammanhang icke behöva tagas med i
räkningen, eftersom tillverkaren har långt större intresse än staten att
förhindra sådana händelser.
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
Vid raffinaderierna är det från kontrollsynpunkt viktigt att kontrollera
de från råsockerfabrikerna kommande sockerpartierna för konstaterande
att ingenting kommit bort under vägen. Vidare torde det ligga
vikt uppå att den sockerkvantitet, som utgår genom expeditionen till
fritt bruk, kontrolleras. Däremot torde det nuvarande kontrollerandet
av samtliga utgångar från fabriksområdet kunna anses obehövligt av
samma skäl som i fråga om råsockerfabrikerna.
Redan av vad sålunda antytts synes sannolikt, att det nuvarande
kontrollsystemet utan olägenhet och med helt visst avsevärda besparingar
i kontrollkostnad skulle kunna förändras till vad man plägar
kalla en öppen produktionskontroll. Från sakkunnigt håll har utskottet
erhållit nedanstående riktlinjer för en sådan reform.
Vid råsockerfabrikerna skulle kontrollen utövas av en förste
kontrollör och tre kontrollörer. Dessa skulle alternera så, att en av
dem städse utövade kontrollverksamhet under den tid kampanjen påginge.
Däremot skulle han ej som nu vara bunden vid en plats i
fabriken, utan skulle genom ronder i fabriken kontrollera, att tillverkningen
och magasineringen bedreves på vederbörligt sätt, att sockervågarna
fungerade oklanderligt m. m. Vidare skall han kontrollera
de sockerkvantiteter som från fabriken förpassades till raffinaderi. Tillsyningsmannens
verksamhet under mellankampanjen skulle bibehållas.
Vid raffinaderierna skulle kontrollen av inkommande råsocker
samt av utlämningen till fritt bruk bibehållas. Däremot skulle bevakningen
göras öppen och utövas av endast en kontrollör i sänder på
samma sätt som förordats för råsockerfabrikerna. Givetvis borde kontrolltjänstemännen
som hittills hava tillgång till fabrikens tillverkningsoch
expeditionsjournaler.
Enligt vad utskottet inhämtat är ett dylikt kontrollsystem redan
i tillämping vid Göteborgs sockerfabrik. Denna fabriks läge vid en lång
strandremsa av Göta älv och med allmän gata genom området har
omöjliggjort tillämpandet av det normala kontrollsystemet utan orimliga
kostnader för staten och tillverkaren. På grund härav sökte och erhöll
genom kungl. brev av den 6 maj 1906 dåvarande ägaren dispens, innebärande
att all portkontroll är överlämnad åt tillverkaren, medan i stället
fabriken i dess helhet övervakas av en vakthavande kontrollör.
Enligt uttalad uppfattning å sakkunnigt håll skulle införandet av
ett dylikt system möjliggöra indragning av minst 3 kontrollörer för
varje fabrik, vilket för sockertillverkningen i dess helhet skulle betyda
indragning av 75 å 100 kontrollörer. Till denna besparing i kostnad
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21). •''
kuimne deu fördelen att genom eu dylik omorganisation av kontrollarbetet
do återstående kontrollörerna bleve fullt sysselsatta.
Nu kan givetvis vid eu grundligare undersökning av hithörande
förhållanden befinnas, att do ovan skisserade förenklingarna stöta på
hinder i systemet och att andra åtgärder visa sig mera ändamålsenliga.
Det kan också tilläventyrs komma att framstå såsom en bättre väg
till rationell lösning av kontrollfrågan, att själva principen för den
nuvarande kontrollen övergives och ersättes med något annat system.
Den utredning i iimnet, som utskottet ansett sig höra töioida, bör därföi
hava fria händer, dock under noga beaktande av riksdagens, enligt vad
ovan framhållits, upprepade gånger uttalade förbehåll, att kontrollen icke
finge läggas så att dess effektivitet bleve äventyrad.
Enligt vad utskottet inhämtat, pågå för närvarande dels inom kontrollstyrelsen
med biträde av tillkallade sakkunniga utredning rörande
brännvinstillverkningen, dels ock inom finansdepartementet genom tillkallade
sakkunniga utredning angående maltdryckstillverkningen, varvid
i båda fallen jämväl kontrollfrågan lärer bliva föremål för behandling.
En blivande utredning angående sockerkontrollen bör självfallet hållas i
kontakt med de förstnämnda utredningarna. Uteslutet är ju icke, att
därvid den, enligt vad ovan antytts, tidigare framkastade tanken på viss
gemensamhet uti kontrollen eller visst samarbete mellan kontrollorganen
för de skilda tillverkningarna kunde röna beaktande och leda till resultat
i större eller mindre omfattning.
Genom föreliggande proposition föreslås höjning dels av kontrollpersonalens
arvoden, dels ock av den ersättning tillverkare i förekommande
fall äger uppbära av kontrollpersonalen för kost och logi. Att
utskottet i detta betänkande ej blott sammanfört den ovanberörda motionen
med propositionen utan ock i första hand yttrat sig över motionen
och det däri framförda spörsmålet, bär sin grund däri, att utskottet i
sitt bedömande av propositionen icke kunnat undgå att påverkas av sina
svnpunkter i kontrollfrågan.
För utskottet har det synts föga lämpligt och snarast mkonsekvent
att förorda arvodeshöjning med därav föranledd kostnadsökning på
samma gång man uttalar tvivelsmal, huruvida de ifrågavarande funktionärerna
i sitt nuvarande antal äro behövliga för en rationell kontroll.
Arvodesfrågan svnes hava sin självfallna plats i den föiordade utredningen
av hithörande förhållanden i allmänhet och bör anstå till behand
ling i det sammanhanget.
Erinras må för övrigt, att det icke i propositionen är fråga om
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 25 höft- (Nr 29.) 2
Propositionen
nr 190.
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.
dyrtidstillägg utan om en reglering om normalarvodena. Dyrtidstillägg åtnjutas
av kontrollpersonalen enligt de allmänna reglerna för statens
tjänstemän. Då det näppeligen torde kunna komma i fråga att låta
samma procentuella dyrtidstillägg utgå på de höjda arvodena, torde ett
uppskov med den föreliggande frågan icke komma att vålla personalen
något synnerligt avbräck. Vidare märkes, att denna personals anställmng
icke är av sådan natur, att personalen kan i löneregleringshänseende
sammanställas med statens funktionärer i allmänhet. Propositionen
utgör icke något led i den successiva omregleringen av lönerna
för statens ordinarie personal.
Av dessa principiella skäl ser utskottet sig förhindrat att tillstyrka
propositionen, och har utskottet vid sådant förhållande icke haft anledning
ingå på någon prövning av detaljerna i Kungl. Maj:ts förslag.
Ej heller förslaget om höjning av tillverkares ersättning för kost
och logi åt kontrollpersonal synes vid en sådan utgång av huvudfrågan
böra föranleda någon åtgärd.
Under åberopande av det ovan anförda får utskottet hemställa,
1) att Kungl. Majrts förevarande proposition nr
190,^ med förslag till förordning om ändrad lydelse av
25 § 4 och 5 mom. i förordningen den 11 oktober
1907 angående beskattning av socker, icke må av riksdagen
bifallas;
2) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om
utredning, huruvida och på vad sätt kontrollen över
sockertillverkningen må kunna förenklas eller omläggas,
i syfte att kostnadeu för densamma nedbringas, utan
att därvid kontrollens effektivitet äventyras, samt att
för riksdagen måtte framläggas det förslag, som kan
av utredningen föranledas; samt
3) att herr Paulsens förevarande motion, II: 25,
må anses besvarad genom vad utskottet under 2) hemställt.
Stockholm den 28 april 1921.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTEYCKERI-AKTIEBOLAG 1921.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1921:407 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 25 § 4 och 5 mom. i förordningen den 11 s. 5 i texten