Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner angående en ändamålsenlig reglering av partihandeln med rusdrycker samt utskänkningen av sådana drycker.

1921-05-20 · 143 sidor, varav 133 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 133 av 143 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1921:39, Betänkande, i anledning av väckta motioner angående en ändamålsenlig reglering av partihandeln med rusdrycker samt utskänkningen av sådana drycker.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

1

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 2G maj kl. 7 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner angående

en ändamålsenlig reglering av partihandeln med

rusdrycker samt utskänkningen av sådana drycker.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Antonsson, Gustaf Nilsson, K. A. Nilson, Örr.e,

Ahlmans Olof Olsson, Rosén, Eriksson i Grängesberg, Olsson i Kulleubergstorp’

Olsson i Ramsta, Lithander, Johansson i Kullersta, Rune, Björnsson, Grevesmuhl,

Sköld, Kant, Lövgren i Nyborg och Brännström.

I tvenne till bevillningsutskottet hänvisade, likalydande motioner,

väckta, den ena inom första kammaren, nr 58, av herr Johan Nilsson i

Skottlandshus samt tre andra ledamöter av kammaren, den andra inom

andra kammaren, nr 96, av herr Norman jämte 22 andra ledamöter av

samma kammare, har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till .Kungl. Maj:t begära skyndsam utredning och förslag om sådana förändringar

i kungl. förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av

rusdrycker, genom vilka dels partihandeln med rusdrycker på ett ändamålsenligt

sätt reglerades, dels i fråga om detaljhandeln kontrollstyrelsens befogenhet

till kontroll uttryckligen begränsades till utminutering eller, därest

viss kontrollbefogenhet för nämnda myndighet jämväl i avseende å utskänkningen

funnes önskvärd, densamma på sätt i motiveringen anförts inskränktes

till en viss allmän uppsikt.

Beträffande motiven för berörda hemställan får utskottet hänvisa till

motionerna.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 saml. S3 käft. (Nr 39 J

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

De anmärkningar, som i förevarande motioner riktats mot den numera

tillämpade ordningen för rusdryckshanteringen, gruppera sig kring två särskilda

huvudgrenar av nämnda hantering, nämligen dels partihandeln med

rusdrycker och dels utskänkningen av sådana drycker.

På begäran av bevillningsutskottet har kontrollstyrelsen i vederbörlig

ordning avgivit yttrande över de föreliggande motionerna, vilket yttrande

återfinnes såsom bilaga till detta betänkande. Berörda yttrande åtföljes

bl. a. av en utav kontrollstyrelsen från aktiebolaget Vin- och spritcentralen

infordrad promemoria rörande detta bolags tillkomst och förhållande till

partihandeln med rusdrycker.

I fråga om den senaste utvecklingen på förevarande område samt de

författningsbestämmelser, som skola reglera hithörande förhållanden, får

utskottet hänvisa till den omförmälda bilagan.

Härutöver erinras, att, såsom i motionerna påpekats, frågan om partihandelns

ordnande var föremål för behandling vid 1918 års lagtima riksdag.

I motion II: 137 begärde herr Lithander sådant förtydligande av gällande

lagstiftning, att partihandeln med alkoholhaltiga drycker (utom egentligen

brännvin) skulle få oförhindrat utövas av enskilda näringsidkare. Bevillningsutskottet,

som inhämtat kontrollstyrelsens yttrande i ämnet, avstyrkte

motionen. Majoriteten anförde bl. a.:

»Såsom kontrollstyrelsen framhållit, synes det icke vara möjligt att på den

av motionären ifrågasatta vägen förhindra den koncentration, som för när\ arande

pågår på vin- och spirituosahandelns område. Utskottet är ej heller övertygat om,

att° det vore lämpligt eller önskvärt att några hinder lades i vägen för den utveckling

som faktiskt äger rum. Utskottet utgår härvid från en i viss mån annan uppfattning

än motionären och håller före, att även med en omläggning av partihandeln

i den riktning, som nu sker, hanteringens kvalitetsstandard torde kunna

upprätthållas. Utskottet är jämväl förvissat om, att därest partihandeln utövas

av ett fåtal, under offentlig kontroll stående bolag med begränsad vinstandel

åtskilliga hittillsvarande osunda företeelser på ifrågavarande område, såsom varuförfalskning

och varuförsämring, anbringande av missvisande etiketter m. m.,

skola komma att upphöra. ...

Beaktas bör även i detta sammanhang, att, såsom motionären själv lramhallit,

jämlikt 98 § rusdrycksförsäljningsförordningen de enskilda vin- och spiritousahandlare,

som icke överlåta sin rörelse till aktiebolaget Vin- och Spritcentralen

eller med detta samverkande aktiebolag, äro oförhindrade att intill den 1 januari

1922 utan särskilt tillstånd fortsätta försäljningen i parti av viner eller spirituösa,

vartill kommer, att kontrollstyrelsen jämlikt 13 § av nyssnämnda förordning även

därefter är befogad att meddela enskild handlande tillstånd till partihandel med vin

eller spritdrycker. Det synes således svårt att förstå, vad det av motionären begärda

förtydligandet skulle innehålla eller vartill det kunde tjäna.

De synpunkter kontrollstyrelsen anfört i sitt yttrande äro, efter utskottets

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

uppfattning fullt riktiga och visa oförtydbart, hurusom motionärens framställning

i övervägande grad är överdriven eller vilar på missuppfattning.»

Fyra reservanter voro skiljaktiga beträffande motiveringen, som de på

motsvarande punkt ville forma så:

»Såsom kontrollstyrelsen framhållit, synes det icke vara möjligt att på den

av motionären ifrågasatta vägen förhindra den koncentration, som för närvarande

pågår på vin- och spirituosahandelns område. Ihågkommas får också, att jämlikt

98 § rusdrycksförsäljningsförordningen de enskilda vin- och spiritousahandlare,

som icke överlåta sin rörelse till aktiebolaget Vin- och Spritcentralen eller med detta

samverkande aktiebolag, äro oförhindrade att intill den 1 januari 1922 utan särskilt

tillstånd fortsätta försäljningen i parti av viner eller spirituösa, vartill kommer,

att kontrollstyrelsen jämlikt 13 § av nyssnämnda förordning även därefter

är befogad att meddela enskild handlande tillstånd till partihandel med vin eller

spritdrycker.

Såvitt något obehörigt tvång ej utövas gentemot de enskilda handlandena,

torde i och för sig ej vara något att anmärka mot den pågående koncentrationen.

Erfarenheten har ej heller hittills visat, att några verkliga olägenheter skulle vara

förknippade med en sådan koncentration. Det torde också, efter utskottets förmenande,

kunna antagas, att, därest partihandeln utövas av ett mindre antal under

offentlig kontroll stående bolag med begränsad vinstandel, åtskilliga hittillsvarande

osunda företeelser på ifrågavarande område, såsom varuförfalskning och varuförsämring,

anbringande av missvisande etiketter m. m., komma att upphöra.

Skulle emellertid erfarenheten giva vid handen, att sådana förväntningar ej

uppfyllas, eller att efter den ifrågavarande koncentrationens genomförande den

konsumerande allmänhetens berättigade anspråk icke bliva tillgodosedda, lärer

det få anses uteslutet, att icke kontrollstyrelsen skulle veta att åvägabringa erforderlig

rättelse, bl. a. genom begagnande av sin ovan omförmälda befogenhet att

lämna nya medgivanden till partihandel med vin eller spritdrycker.»

Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna, av första kammaren

med reservanternas motivering och av andra kammaren med utskottsmajoritetens.

Partihandeln med rusdrycker är, såsom den i bilagan lämnade redo- Partihandeln

görelsen visar, numera i stort sett koncentrerad hos A.-B. Vin - & Spritcentrålen

och dess dotterbolag. Vid ingången av 1919, det år, då den nya rusdrycksförsäljningen

trädde i kraft, biföllos nämligen av kontrollstyrelsen ansökningar,

enligt § 13 i rusdrycksförsäljningsförordningen, allenast från Vin&

Spritcentralen och dess fyra dotterbolag. Dessa fem bolag voro vid det

dåvarande de enda firmor, som bedrevo den handel med vin och spirituösa,

som förut bedrivits av enskilda vinhandlare eller firmor, och vilka i viss

utsträckning försålt varor till landets systembolag. Innehavarna av en

del av de till Vin- & Spritcentralen överlåtna firmor, som sålunda ej längre

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

bedrevo dylik rörelse, hade ävenledes ingivit ansökningar om rätt till partihandel.

Dessa ansökningar, som avsågo att börja ny rörelse, avslogos av

kontrollstyrelsen. Likaledes avslogos ansökningar från en del enskilda,

smärre agenter och anställda hos äldre vinhandlare, vilkas rörelse antingen

var av mycket ringa omfattning eller för vilkas vidkommande bifall av

andra skäl icke lämpligen kunde komma ifråga. De klagomål över kontrollstyrelsens

beslut, som några av de sökande anförde hos Kungl. Maj:t, föranledde

ej heller någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Denna utveckling, som enligt motionärernas uppfattning resulterat i

ett faktiskt monopol, anses av dem stridande mot lagstiftarens avsikt vid

tillkomsten av gällande rusdrycksförsäljningsförordning, enligt vars 12 §

rätt till partihandel tillkommer, förutom tillverkare och systembolag, annan,

som därtill erhållit tillstånd av kontrollstyrelsen. Dylikt tillstånd anse

motionärerna bort lämnas av kontrollstyrelsen, så snart ej sökanden varit

diskvalificerad, eller hinder eljest i det särskilda fallet förelegat.

Motionärerna påyrka icke eu omedelbar återgång till vad de anse vara

lagens mening, men den utredning i ämnet, de förorda, borde närmast »taga

sikte på en anordning med fri näringsutövning, givetvis begränsad genom

noggrann prövning av kvalifikation såväl till personlighet som yrkesinsikt».

Skulle däremot utredningen eventuellt resultera i förslag om monopol, borde

detta åter »tillkomma i en formligen av regering och riksdag godtagen

ordning» och under tillfredsställande garantier.

Utan att här ingå på detaljer i motionärernas framställning eller i den

uttömmande utredning, som kontrollstyrelsen lämnat, vill utskottet till en

början konstatera, att det genom den utredning, kontrollstyrelsen förebragt,

måste anses ådagalagt, att den tolkning av innebörden av 12 § i rusdrycksförsäljningsförordningen,

som motionärerna företräda, är oriktig. Att kontrollstyrelsen

rent formellt sett haft befogenhet att handlägga här förevarande

ärenden på sätt, som skett, synes vara obestridligt och annat har ej

heller av motionärerna påståtts.

Ur saklig synpunkt anser utskottet, i likhet med vad riksdagen i sitt

ovan återgivna uttalande av år 1918 framhållit, att den koncentration av

partihandeln till ett fåtal bolag med begränsad utdelning, som ägt rum,

varit till gagn och väsentligt underlättat genomförandet av den nya rusdryckslagstiftningen.

Det privatekonomiska intressets avlägsnande från

handeln med rusdrycker har länge varit en ledande princip i svensk rusdryckslagstiftning,

även om dess fulla tillämpning varit förenad med stora

svårigheter. Att principen på grund av den utveckling, som ägt rum under

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

5

de sista åren, kunnat vinna tillämpning jämväl på partihandelns område,

anser utskottet vara enbart fördelaktigt.

Genom det sätt, på vilket koncentrationen av partihandeln ägt rum

har ock det allmänna vunnit den betydelsefulla fördelen, att de synnerligen

svårlösta ersättningsproblem, som måste uppstå vid avlösningen av den

enskilda spirituosahandeln, fått sin lösning utan statens direkta ingripande

och på ett sätt, som vunnit föregående års riksdags godkännande.

Vad utskottet i samband med behandlingen av förevarande motioner

finner böra bliva föremål för riksdagens beaktande, är sålunda ej den av motionärerna

företrädda tanken på en återgång till en mera fri näringsutövning på

partihandelns område. Fastmer synes det böra i författningen fastslås, att

rätt till partihandel icke må kunna utövas i privatekonomiskt intresse.

Det sätt, varpå den nuvarande organisationen kommit till stånd, gör

det emellertid helt naturligt, att statsmakterna böra undersöka, huruvida

inom den nuvarande organisationen av partihandeln det allmännas inflytande

är i önskvärd utsträckning tillgodosett. Ehuruväl utskottet anser det

vara en angelägenhet av stor vikt, att det eller de affärsföretag, som skola

handhava denna gren av rusdryckshandeln, äro väl konsoliderade och sålunda

i stånd att själva bära konsekvenserna av de inskränkningar i deras

rörelse, som statsmakterna må finna lämpliga, är det icke desto mindre av

vikt, att klara bestämmelser finnas rörande medelsdispositionen inom dylika

företag. Utskottet har väl beaktat att inom den nuvarande partihandelsorganisationen

det allmännas representanter hava ett avgörande inflytande,

men ifrågasätter, huruvida ej genom avtal eller på annat lämpligt sätt, i

likhet med vad fallet är med A.-B. Svenska Tobaksmonopolet, det allmänna

bör tillförsäkra sig rätt till utsträckt kontroll dels ifråga om den löpande

affärsverksamheten, dels ock ifråga om bolagsstämmans avsättningar till

fonder o. dyl.

Slutligen anser utskottet tiden vara inne att utreda, huruvida de principer

för partihandelns handhavande, som numera bragts till tillämpning,

böra inskrivas i rusdrycksförsäljningsförordningen och tillbakagång på

detta område sålunda omöjliggöras.

Vad motionärerna i övrigt anfört om den nuvarande organisationens

åtgärder i olika hänseenden, anser utskottet icke vara av beskaffenhet att i

detta sammanhang påkalla riksdagens yttrande.

Därest den utredning i frågan, som utskottet sålunda funnit sig böra

förorda, kommer till stånd, är det givetvis av vikt för frågans lösning, att

under tiden för utredningen inga åtgärder vidtagas, som äro ägnade att föregripa

ett eventuellt kommande beslut från riksdagens sida, utan att utred
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskänkningen

av rusdrycker.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

ningens resultat avvaktas under bibehållande av sakernas nuvarande läge.

Härförutom får det anses vara ett statsfinansiellt intresse av särskild betydelse

under nuvarande situation, att åtgärder icke vidtagas, som kunna vara

ägnade att minska statens vinstandel från partihandeln.

Beträffande utskänkningen av rusdrycker hava motionärerna gjort

gällande, att kontrollstyrelsens ingripande i detalj med föreskrifter för dess

ordnande vore varken i författningen avsett eller ändamålsenligt, och deras

förslag går ut på, att den befogenhet, som tillerkänts styrelsen ifråga om

meddelandet av föreskrifter beträffande överlåtelse av utskänkningsrättighet,

skulle upphävas.

I sakens natur ligger, att varje inskränkning i privata vanor är ägnad

att framkalla missnöje, och intet kontrollsystem kan ordnas till allas belåtenhet.

Utan att ingå på någon prövning i detalj av de utfärdade föreskrifterna

vill utskottet såsom sin mening uttala, att desamma i stort sett varit

gagneliga för den allmänna folknykterheten.

I varje fall visar den av kontrollstyrelsen lämnade utredningen, att

styrelsen icke genom av densamma i detta avseende utfärdade föreskrifter

överskridit sin befogenhet.

Med hänsyn till det sagda och då, såsom kontrollstyrelsen framhållit,

genom upphävande av styrelsens ifrågavarande myndighet, jämvikten i det

av den nya lagstiftningen skapade systemet torde i avsevärd grad rubbas,

har utskottet icke kunnat tillstyrka motionerna i nu omhandlade del.

Under åberopande av det ovan anförda får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen, med avslag å motionerna I: 58 av herr

Johan Nilsson i Skottlandshus m. fl. och II: 96 av herr

Norman m. fl. såväl i vad de avse yrkandena på inskränkning

av kontrollstyrelsens befogenhet att utfärda föreskrifter

för utskänkningen som ock beträffande yrkandena

på förändringar i den nuvarande partihandelsorganisationen,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

utredning, på vad sätt det allmännas inflytande inom den

nuvarande faktiska organisationen av partihandeln med

rusdrycker bäst må ordnas, samt att för riksdagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

i

måtte framläggas de förslag, vartill utredningen må

föranleda.

Stockholm den 20 maj 1921.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Reservationer:

1) av herrar friherre Fleming, A nlonsson, Okson i Kullenbergstorp, Grevesmiihl,

Kant och Brännström, vilka ansetf, att utskottets betänkande bort

hava följande lydelse:

»I tvenne--- — (= utskottet)--— utskottsmajoritetens.

Partihandeln med rusdrycker är, såsom den i bilagan lämnade redogö- Partihandeln

relsen visar, numera koncentrerad hos aktiebolaget Vin- och spritcentralen, som drycker.

efterhand erhållit en faktisk monopolställning. Denna utveckling har försiggått

genom av Aktiebolaget Stockholmssystemet och senare av Vin- och

spritcentralen successivt fullföljt övertagande av tidigare verksamma vinoch

sprithandelsfirmor, och den har säkerställts genom att dels kontrollstyrelsen

konsekvent vägrat upplåta nya partihandelsrättigheter, dels Kungl.

Maj :t, vid anförda klagomål, godkänt denna styrelsens ståndpunkt.

Denna utveckling till faktiskt monopol anse motionärerna vara stridande

mot lagstiftarens avsikt vid tillkomsten av gällande rusdrycksförsäljningsförordning,

enligt vars 12 § rätt till partihandel skall tillkomma,

förutom tillverkare och systembolag, annan, som därtill erhållit tillstånd av

kontrollstyrelsen. Genom detta stadgande finge anses förutsatt, att dylikt

tillstånd skulle lämnas, så snart ej sökanden vore diskvalificerad eller hinder

eljest i det särskilda fallet förelåge.

Motionärerna påyrka icke en omedelbar återgång till vad de anse vara

lagens mening, men den utredning i ämnet, de förordat, borde enligt deras

mening närmast »taga sikte på en anordning med fri näringsutövning, givetvis

begränsad genom noggrann prövning av kvalifikation såväl till personlighet

som yrkesinsikt». Ett eventuellt monopol, därest utredningen skulle

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

resultera i förslag därom, borde åter »tillkomma i en formligen av regering

och riksdag godtagen ordning» och under tillfredsställande garantier.

Utan att ingå på detaljerna i motionärernas framställning eller i

den vidlyftiga utredning kontrollstyrelsen lämnat, och utan att upptaga till

bedömande frågan huruvida kontrollstyrelsen från formellt juridisk ståndpunkt

föriarit oriktigt,, då den på antytt sätt främjat den ifrågavarande

monopolutvecklingen, vill utskottet emellertid såsom sin uppfattning uttala,

att det säkerligen varit för lagstiftaren främmande, då 12 § i rusdrycksförsäljningsförordningen

antogs, att detta lagrum i förevarande avseende

genom händelsernas utveckling och vederbörande myndighets tillskyndan

så gott som omedelbart skulle göras till en död bokstav.

Frånsett sakens principiella sida synes det gynnade monopolföretagets sätt

att i praktiken utnyttja sin ställning ägnat att framkalla befogade anmärkningar.

Motionärerna hava särskilt påtalat vissa av bolaget under senare tid

företagna transaktioner. Bolaget har självt i sin ovannämnda promemoria om

två av dessa transaktioner, nämligen förvärven av Grand Hotell och Carnegies

porterbryggeri, medgivit att de i viss mån läge vid sidan av bolagets

egentliga verksamhet. Även utskottet håller bestämt före, att bolaget i

nämnda och andra liknande företag gått utöver sin uppgift som ett av statsmakterna

gynnat monopolföretag. Bolaget har icke visat och lärer ej heller

kunna visa, att berörda affärer vant nödvändiga för eller ens främjat rusdryckshandelns

skötande i enlighet med det allmännas intresse och lagstiftarens

syfte. En av förutsättningarna för bolagets monopolställning är ju,

att all vinst utöver fixerad procent går till staten, och åsyftas därvid givetvis

hela den vinst, som partihandeln med rusdrycker lämnat. Berörda vinstbegränsning

skulle kringgås, om bolaget tillätes nedlägga dylika vinstmedel i

andra affärsföretag, även om eventuell vinst å dessa redovisades efter samma

principer som rusdryckshandelsvinsten. Statens andel av sistnämnda vinst

måste anses hava karaktär av statsmedel, som det icke bör tillkomma bolaget

att utan vederbörligt tillstånd disponera och riskera.

Utskottet är ense med motionärerna om att de rådande förhållandena

på partihandelns område icke äro överensstämmande med författningens

anda, och att en utredning bör komma till stånd i syfte att åvägabringa

en bättre ordning. Däremot är utskottet icke berett att angiva några

bindande riktlinjer för utredningen. Det torde tvärtom lända till det

bästa resultatet, om utredningen får bliva obunden av särskilda förutsättningar

och hava till mål allenast en lösning, som på ett rationellt sätt

garanterar ej mindre förverkligandet av den nya rusdryekslagstiftningens

bärande idéer, i vad detta beror på partihandelns ordnande, än ock den

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

9

konsumerande allmänhetens berättigade krav i avseende å hithörande

varors kvalitet och pris.

Därest den utredning i frågan, som utskottet sålunda funnit sig böra

förorda, kommer till stånd, är det givetvis av vikt för frågans lösning att

under tiden för utredningen praxis icke föres vidare i någondera riktningen

utan att utredningens resultat avvaktas under bibehållande av sakernas nuvarande

läge. Härförutom får det anses vara ett statsfinansiellt intresse av

särskild betydelse under närvarande situation att åtgärder icke vidtagas,

som kunna vara ägnade att minska statens vinstandel från partihandeln.

Beträffande utskänkningen av rusdrycker hava motionärerna gjort gäl-Utskunkninglande,

att kontrollstyrelsens ingripande i detalj med föreskrifter för dess drycker.

ordnande vore varken i författningen avsedt eller ändamålsenligt, och deras

förslag går ut på, att den befogenhet, som tillerkänts styrelsen i fråga om

meddelandet av föreskrifter beträffande överlåtelse av utskänkningsrättighet,

skulle upphävas.

Utskottet anser det vara minst sagt omtvistligt huruvida kontrollstyrelsen

kan i sin hittills praktiserade verksamhet på utskänkningens

område äga formelt stöd i gällande författning. I varje fall håller utskottet

bestämt före att det icke varit riksdagens avsikt, då den nya

försäljningsförordningen antogs, att kontrollstyrelsen skulle taga befattning

i detalj med utskänkningens anordnande.

I likhet med motionärerna anser utskottet även, att i flera avseenden

det av kontrollstyrelsen efter hand utbyggda restrik tionssystemet

är behäftat med bristande hänsyn till vad ändamålet kräver och ägnat

att onödigtvis väcka missnöje hos den konsumerande allmänheten och

därigenom framkalla onödig motvilja mot vissa i nykterhetens intresse

vidtagna åtgärder. Det ständiga experimenterandet med nya eller ändrade

detaljföreskrifter måste alstra osäkerhet i utskänkningsrättsinnehavarnas

tillämpning av restriktionerna, på samma gång det verkar irriterande på

konsumenterna. Särskilt synes det s. k. mat tvånget, vilket därtill är ägnat

att fördyra levnadskostnaderna och som tillkommit på grund av den

under kristiden rådande bristen på alkoholhaltiga drycker, vara en detalj

i restriktionsbyggnaden, som mycket bidragit till det uppkomna missnöjet

och, generellt tillämpad för all utskänkning, synes sakna stöd i författningen.

Med hänsyn till det sagda synes en utredning påkallad i syfte att

på ett klargörande sätt begränsa kontrollstyrelsens befogenhet i förhållande

till utskänkningen av rusdrycker samt att överhuvud taget utfinna

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 33 häjt. (Nr 39.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande AV 39.

rationella former lör den kontroll, som på detta område kan befinnas

erforderlig.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av förevarande

motioner I: 58, av herr Johan Nilsson i Skottlandshus

m. fl., och II: 96, av herr Norman m. fl., i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta

om utredning dels angående partihandelns

ordnande på ett för såväl staten som den konsumerande

allmänheten ändamålsenligt sätt och enligt grunder,

som varda i gällande rusdrycksförsäljningsförordning

eller eljest i vederbörlig författning fastställda, dels ock

i samband-därmed rörande begränsning i enlighet med

rusdrycksförsäljningsförordningens innehåll av kontrollstyrelsens

befogenhet i fråga om detaljerna av utskänkningens

ordnande, samt att för riksdagen måtte framläggas

de förslag, som av utredningen kunna föranledas.»

2) av herr Rosén; *

3) av herr Lithander; samt

4) av herr Örne, mot viss del av motiveringen.

Victor Pettersons Bokindustri A.-B., Stockholm 1921.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

1

Bilaga.

Till riksdagens bevillningsutskott.

Genom remiss den 11 mars 1921 har Kungl. Maj:t anbefallt kontrollstyrelsen

att avgiva och till riksdagens bevillningsutskott överlämna

yttrande i anledning av två inom riksdagen väckta motioner, nämligen

nr 58 i första kammaren och nr 96 i andra kammaren, vari hemställts

»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära

skyndsam utredning och förslag om sådana förändringar i kungl. förordningen

den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker, genom

vilka dels partihandeln med rusdrycker på ett ändamålsenligt sätt regleras,

dels i fråga om detaljhandeln kontrollstyrelsens befogenhet till kontroll

uttryckligen begränsas till utminutering eller, därest viss kontrollbefogenhet

för nämnda myndighet jämväl i avseende å utskänkningen finnes

önskvärd, densamma på sätt ovan anförts inskränkes till en viss allmän

uppsikt».

I anledning av berörda remiss har kontrollstyrelsen infordrat

yttrande från aktiebolaget A in- och spritcentralen i vad remissen avser

en reglering av partihandeln med rusdrycker. Aktiebolagets i ämnet

avgivna yttrande bifogas (bil. 1).

För egen del får kontrollstyrelsen anföra följande.

De remitterade motionerna beröra två sinsemellan vitt skilda områden,

nämligen å ena sidan partihandeln med rusdrycker och å andra

sidan utskänkningen av dylika drycker. Kontrollstyrelsen kommer i det

följande att yttra sig över vart och ett av dessa ämnen för sig.

A. Partihandelns reglering1.

I. Gällande bestämmelser om partihandeln.

Inledningsvis må framhållas, att enligt 1905 års brännvinsförsäljningsförordning

partihandelsbegreppet var betydligt vidsträcktare än

enligt rusdrycksförsäljningsförordningen. Vem som helst hade nämligen

rätt att idka partihandel, varmed förstods försäljning av brännvin i

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 saml. 33 käft. (Nr 39.) 1

Bestämmel

serna om

partihandel

ture 1919.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

belopp om minst 250 liter. I samband med framläggandet till 1914

års senare riksdag av förslaget om införande i brännvinsförsäljningsförordningen

av bestämmelser om individuell utminuteringskontroll (proposition

nr 233) föreslog Kungl. Maj:t jämväl ändrade bestämmelser om

partihandeln med brännvin. Dessa bestämmelser, som utfärdades genom

förordningen den 25 september 1914 (nr 233), inneburo den inskränkningen

i rätten till partihandel, att dylik handel allenast omfattade försäljning

till den, vilken ägde tillverka brännvin eller innehade rättighet

till detaljhandel därmed, så ock försäljning i belopp om minst 250 liter

till den,'' som till avsalu bedreve rening av brännvin. Såsom härav framgår

hade fortfarande vem som helst rätt att driva partihandel, om än

de, till vilka partiförsäljningen finge äga rum, hade högst betydligt

begränsats.

Gällande be- Genom rusdrycksförsäljningsförordningen skedde en ytterligare

nTTfoeh reglering av partihandeln. Med partihandel förstås enligt sagda förord''

98 §§)'' ning sådan handel, som bedrives till återförsäljare i och för deras rörelse,

ävensom försäljning för export (2 §). Partihandel får utövas dels av

den, som till ''avsalu äger tillverka rusdrycker eller bedriver rening av

brännvin, beträffande det slags rusdrycker som tillverkas eller renas,

dels ock av den, som av kontrollstyrelsen erhållit tillstånd till partihandel,

beträffande det slags rusdrycker, som tillståndet avser (12 §). En tredje

grupp av partihandlare utgöres av de i 98 § av förordningen avsedda

handlandena, som vid tidpunkten för förordningens ikraftträdande antingen

efter överlåtelse enligt 17 § 2 mom. i brännvinsförsäljningsförordningen

idkade utminutering av rusdrycker eller jämlikt 13 § i vin- och ölförsäljningsförordningen

idkade utminutering av vin, som ej vore förenad

med handel med andra varor än spritdrycker; gjorde sådan handlande

vederbörlig anmälan hos kontrollstyrelsen före den 1 januari 1919, ägde

han under en tid av tre år efter sistnämnda dag utan särskilt tillstånd

fortsätta försäljningen i fråga, dock blott i den ordning, som föreskrivits

för partihandlare. Detta sistnämnda slags handlande benämnas i det

följande »innehavare av övergångsrättigheter».

Partihandiar- De ovannämnda tre olika slagen av partihandlare hava icke alla

nas olika be~ samma befogenhet. Jämlikt 10 § 1 mom. av förordningen är nämligen

^skyldighet™11 endast den, som av kontrollstyrelsen erhållit tillstånd till partihandel,

berättigad att till riket införa rusdrycker. Införselrätt i detta ords egentliga

mening tillkommer sålunda varken den, som äger till avsalu tillverka

rusdrycker eller bedriver rening av brännvin, eller den, som är

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr HD. 3

innehavare av övergångsrättigheter. Sistnämnda partihandlare kunna

emellertid, jämlikt 99 § 1 mom. i förordningen, under tiden för övergångsrättighetens

bestånd utbekomma sådana rusdrycker, som för deras

räkning inkommit och angivits till förtullning eller till uppläggning å

nederlag eller transitupplag före utgången av år 1918.

Beti’äfFande alla partihandlare gäller (14 § i förordningen), att de

äro skyldiga att hålla sina handelsböcker med tillhörande verifikationer

tillgängliga för av kontrollstyrelsen särskilt förordnat ombud samt att

vid rörelsens utövande ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, kontrollstyrelsen

för tillsyn å rörelsen kan meddela. Kontrollstyrelsens sålunda

angrvna uppsiktsmyndighet över partihandlarna torde avse en kontroll

däröver, att partihandlarna icke överskrida sin försäljningsbefogenhet.

Vidkommande de partihandlare, som av kontrollstyrelsen erhållit tillstånd

till partihandel gäller (13 §), att tillståndet meddelas att gälla tillsvidare

och så länge kontrollstyrelsen icke finner skäl att återkalla detsamma.

Sker återkallelse på annan grund än missbruk av försäljningsrätten, äger

innehavaren därav åtnjuta två års uppsägningstid.

En av de punkter, där olika meningar framträtt beträffande förordningens

innebörd, är, huruvida kontrollstyrelsen äger rätt att fritt

pröva inkomna ansökningar om erhållande av partihandelsrättighet. Det

har nämligen från de förutvarande vin- och spirituosahandlandenas sida

gjorts gällande, att de skulle äga rätt att utan vidare prövning av styrelsen

erhålla partihandelsrättighet jämlikt 13 § i förordningen. Frågan

underställdes Kungl. Maj ds prövning genom en framställning från Sveriges

vinhandlares förening, Sveriges allmänna vin- och spirituosahandlareförening

och Sveriges vin- och spirituosaagenters förening i början av

år 1918. I ett den 26 april samma år avgivet utlåtande anförde kontrollstyrelsen,

bland annat, följande:

»I den remitterade skrivelsen anföres, att det vid förhandlingar, förda inom

1917 års ersättningssakkunnige, gjorts gällande, att 10 och 13 §§ i rusdrycksförsäljningsförordningen

skulle giva vid handen, att enskild utövare av vin- och spirituosahandel,

varom handlas i 98 § av samma förordning, efter den 1 januari 1919 vid

ansökning därom skulle äga att påräkna meddelande av tillstånd till partihandel

förenad med import-, export- och förtullningsrätt enbart under de i 4 § 1 mom.

angivna förutsättningar. Såvitt härmed skall förstås, att innehavare av rätt till

utminutering av brännvin, som överlåtits enligt 17 § 2 mom. i brännvinsförsäljningsförordningen,

eller innehavare av rätt till utminutering av vin enligt 13 § av

vin- och ölförsäljningsförordningen skulle i denna sin egenskap och under förutsättning,

att han uppfyller de i 4 § 1 mom. av rusdrycksförsäljningsförordningen angivna

kvalifikationer, utan vidare kunna erhålla tillstånd till partihandel, vill kon
-

Kontrollstyrelsens

prövningsrätt

av

partihandelsansökningar.

Framställning

i ämnet

från näringsidkarna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Skäl för kontrollstyielsens

tolkning.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

trollstyrelsen framhålla, att styrelsen anser sig äga rätt att pröva i vilka fall dylikt

tillstånd bör meddelas. Det torde ingenstädes, såvitt kontrollstyrelsen funnit, ur

nykterhetskommitténs betänkande med förslag till förordning angående försäljning

av rusdrycker kunna hämtas stöd för den uppfattningen, att de ovan angivna vinoch

spirituosahandlama skulle vara utan vidare berättigade att erhålla tillstånd till

partihandel av det slag, som i 13 § av rusdrycksförsäljningsförordningen avses.

Däremot giver nyssnämnda betänkande på ett ställe vid handen, att nykterhetskommittén

förutsett en prövning av ansökningar om erhållande av partihandelsrätt.

Kommittén anför nämligen å sid. 161 i betänkandet följande:

''Vid avvecklingen av den enskilda spirituosahandeln måste givetvis en viss

varsamhet iakttagas på grund av de ganska betydande kapital, som äro nedlagda

i denna rörelse. I de städer, där bolagen själva anse sig böra sköta jämväl den

finare spirituosahandeln, synes det lämpligt, att bolagen, såsom i något fall skett,

övertaga de enskilda handlandenas lager och i så stor utsträckning som möjligt

bereda sysselsättning åt de personer, som för närvarande hava anställning hos dessa

rättighetsinnehavare. Då emellertid detta icke kan förutsättas äga rum i alla fall, har

kommittén ansett, att en viss övergångstid bör medgivas de spirituosahandlande,

som icke ämna begära tillstånd till partihandel eller ej erhålla dylikt, och har kommittén

i sådant avseende föreslagit, att de under tre år efter förordningens trädande

i kraft den 1 januari 1917 utan särskilt tillstånd skola få fortsätta spirituosahandeln

såsom partihandlare. Om kommitténs förevarande förslag antages 1914, skulle

spirituosahandlandena faktiskt erhålla fem år för ordnande av sina affärer, en övergångstid,

som efter kommitténs mening är tillräcklig för detta ändamål.’

Då kommittén uttalar, att viss övergångstid bör medgivas de spirituosaliandlare,

som icke ämna begära tillstånd till partihandel eller ej erhålla dylikt, torde

härav framgå, att kommittén förutsätter en prövning av ansökningar om partihandelstillstånd

och att dylika ansökningar kunna avslås.

Den av de förevarande föreningarna väckta frågan kan enligt kontrollstyrelsens

mening icke prövas i den ordning, som föreningarna synas ifrågasätta. En

tolkning av 13 § rusdrycksförsäljningsförordningen beträffande kontrollstyrelsens

befogenhet att pröva ansökningar om tillstånd till partihandel torde nämligen kunna

ske först när styrelsen avslagit en föreliggande ansökning om dylikt tillstånd och

besvär däröver anförts hos Kungl. Maj:t.»

I enlighet härmed hemställde kontrollstyrelsen, att föreningarnas

framställning icke måtte föranleda till någon Kungl. Maj:ts åtgärd. I

överensstämmelse härmed fattades Kungl. Maj:ts beslut den 24 maj 1918.

Innan styrelsen lämnar en redogörelse för styrelsens behandling

av inkomna ansökningar om erhållande av partihandelsrättigheter, tillåter

sig styrelsen något utförligare uttala sig om grunderna för sin uppfattning

av styrelsens rätt att pröva inkomna ansökningar rörande partihandel.

Såsom redan förut framhållits, har kontrollstyrelsen rätt att jämlikt

13 § andra stycket av förordningen återkalla redan meddelat tillstånd

till partihandel. Denna återkallelserätt är av den vidsträcktaste

omfattning: återkallelse kan äga rum antingen på grund av missbruk

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 89. 5

av försäljningsrätten eller »på annan grund» än dylikt missbruk. När

nu kontrollstyrelsen äger en fullständig prövningsrätt i fråga om återkallandet

av redan beviljade tillstånd till partihandel, följer härav såsom

en konsekvens, att styrelsen bör äga rätt att pröva tillståndsansökningarna;

om nämligen styrelsen icke skulle vara befogad pröva dessa

ansökningar, utan vore nödgad att meddela tillstånd till den, som därom

gjorde ansökan, fastän styrelsen ansåge att dylikt tillstånd icke borde

lämnas, skulle styrelsen kunna göra det beviljade tillståndet i det närmaste

värdelöst genom att omedelbart återkalla tillståndet att upphöra

att gälla efter två års förlopp. Då en dylik orimlig anordning icke kan

hava varit avsedd av lagstiftaren, måste man utgå från att kontrollstyrelsen

äger full prövningsrätt beträffande ansökningar om partihandelsrätt.

Denna uppfattning, till vilken kontrollstyrelsen sålunda kommit vid

tolkningen av 13 § i förordningen, motsäges icke av den motivering,

som nykterhetskommittén förebragt beträffande det av kommittén föreslagna

partihandelsinstitutet. Ett direkt stöd för den av kontrollstyrelsen

nyss uttalade uppfattningen erhålles i den av styrelsen i dess ovan återgivna

skrivelse den 26 april 1918 citerade delen av nykterhetskommitténs

motivering å sid. 161 av dess betänkande.

Visserligen hava motionärerna vid innevarande års riksdag åberopat

vissa delar av nykterhetskommitténs motivering såsom stöd för den av

motionärerna flerstädes i motionerna uttalade uppfattningen, att den av

kontrollstyrelsen tillämpade praxis i fråga om partihandelsrättigheters

beviljande är felaktig. Såsom framgår av sid. 1 och 2 av motionen nr

II: 96, hava de av motionärerna åberopade ställena i nykterhetskommitténs

betänkande icke något särskilt avseende på den omstridda tolkningen

av 13 § av förordningen. Av vad motionärerna citerat kan

nämligen enligt styrelsens mening icke någon annan slutsats dragas än

att dels kommittén försvarade, att kommittén gentemot den allmänna

läggningen av dess förslag medgav inrättandet av en enskild partihandel,

dels att kommittén ansåg, att inrättandet av enskild partihandel

kunde vara befogad ur synpunkten av en arbetsuppdelning mellan rusdrycksförsäljningsbolagen

och partihandlarna. Hade motionärerna mera

förutsättningslöst granskat nykterhetskommitténs betänkande, torde de

utan tvivel haft grundade skäl att göra avkall på sina nu mycket

kategoriska påståenden om kontrollstyrelsens oriktiga tillämpning av

förordningen. Motionärerna hava sålunda uttalat, »att 1917 års lagstiftning

räknade med en ganska omfattande partihandel med vin och

finare spirituösa, fördelad å ett större antal enskilda näringsidkare»

(motionen sid. 2), »att lagstiftningen näppeligen räknat med ett under
-

Nykterhetskommitténs

motivering

för partihandeln.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

tryckande av den enskilda partihandeln» (motionen sid. 5) och att »därest

kontrollstyrelsen tillämpat förordningen efter dess förutsättning — vilken,

såsom vi tidigare ådagalagt, innefattar, att åtminstone näringsidkare

som tidigare arbetat i yrket borde äga rätt till partihandel, därest de ej

vore diskvalificerade — så skulle ingen monopolisering kunnat ske».

Samtliga dessa uttalanden utgå från den förut såsom felaktig karakteriserade

uppfattningen av innebörden av 13 § i förordningen. För att

ådagalägga, att motionärernas slutsatser ur nykterhetskommitténs motivering

äro ogrundade, tillåter sig styrelsen att här nedan in extenso

återgiva vad kommittén anfört om partihandeln i de delar, där motionärerna

genom lösryckta citat velat giva motiveringen eu annan syftning.

Å sid. 160—161 av betänkandet V anför sålunda kommittén:

»Om sålunda starka skäl tala för upphävandet av bolagens befogenhet att

överlåta rättigheter till minuthandel, behöver detta icke innebära, att bolagen helt

och hållet skulle övertaga den handelsrörelse, som innehavarna av överlåtna rättigheter

nu utöva. Såsom förut nämnts, är i regel handeln med spritdrycker i de

städer, där utminutering blivit delvis överlåten, så fördelad mellan bolaget och den

enskilda handeln, att försäljningen av brännvin och billigare spirituösa sker genom

bolaget, men handeln med dyrare spirituösa genom den överlåtna utminuteringen.

Huvudskälet för denna uppdelning är sannolikt, att man ville inrikta de restriktiva

åtgärderna mot den egentliga brännvinsförbrukningen såsom den mest ödeläggande

för folkhälsan, men därjämte har säkerligen hänsyn även tagits till, att det för en

rationell skötsel av den finare spirituosahandeln fordras större, sakkunskap och

varukännedom än som för närvarande står bolagen till buds. Åven om det icke

skulle möta svårigheter för bolagen att i sin tjänst förvärva personer, som äro

sakkunniga på den finare spirituosahandelns område och sålunda inga hinder av

detta slag synas föreligga för bolagens övertagande jämväl av den finare spirituosahandeln,

finnes å andra sidan ingen särskild anledning att till bolagen ovillkorligen

överföra all den verksamhet, som handhavandet av handeln med finare spirituösa

medför. Den med denna handel förenade beredningen och förskäringen synes

tvärtom, såsom förut är nämnt, lämpa sig för enskild yrkesutövning. Och om sådan

handlandes rätt att försälja begränsas att äga rum till annan innehavare av dylik

rättighet i och för dennes rörelse samt till bolag, synes ur nykterhetssynpunkt, så

länge rusdryckshandel över huvud är medgiven, intet vara att erinra mot att en

dylik enskild verksamhet fortfarande tillätes existera.

En lösning av frågan torde alltså kunna ske på det sätt, att det beredes

möjlighet till inrättande av en partihandel för sådana finare spritdrycker, som för

närvarande i åtskilliga städer försäljas av enskilda spirituosahandlande. Partihandlarna

i spritdrycker skulle äga rätt att importera, bereda, lagra och förskära

spritdrycker samt att försälja dem sinsemellan och till bolag.

Den av kommittén föreslagna inskränkningen, att all minuthandel med spritdrycker

skall handhavas av bolag, kommer givetvis att innebära en betydande

rubbning av de enskilda spirituosahandlarnas ställning. Det förtjänar dock att

ihågkommas, att den ställning, som dessa handlande intagit i gällande lagstiftning,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr ''-OJ. 7

är mycket osäker och i hög grad beroende av bolagens samt i viss grad jämväl av

myndigheternas gottfiniiande. Bolagen hava sålunda fullständigt i sin makt att

bestämma, huruvida några överlåtna minuthandelsrättigheter skola finnas eller icke,

och om de icke vilja överlåta rättigheten till någon, som förut haft överlåtelse,

finnes icke möjlighet för denne att framställa några som helst anspråk gentemot

bolaget. Och även om bolaget anser överlåtelse böra ske, kan framställning

härom avslås av Konungens befallningshavande. Äger emellertid överlåtelse rum,

kan bolaget föreslå sådana kontraktsbestämmolser, vilka, om de godkännas av

Konungens befallningshavande, kunna avsevärt inskränka den överlåtna spirituösahandeln.

Kommitténs förslag rörande den spirituosahandel, som bedrives på grund

av överlåtna rättigheter, innebär alltså ej större rubbning än som redan under

gällande lagstiftning kan drabba densamma.

Vid avvecklingen av den enskilda spirituosahandeln måste givetvis en viss

varsamhet iakttagas på grund av de ganska betydande kapital, som äro nedlagda

i denna rörelse. I de städer, där bolagen själva anse sig böra sköta jämväl den

finare spirituosahandeln, synes det lämpligt, att bolagen, som i något fall skett,

övertaga de enskilda handlandenas lager och i så stor utsträckning som möjligt

bereda sysselsättning åt de personer, som för närvarande hava anställning hos dessa

rättighetsinnehavare. Då emellertid detta icke kan förutsättas äga rum i alla fall,

har kommittén ansett, att en viss övergångstid bör medgivas de spirituosahandlande,

som icke ämna begära tillstånd till partihandel eller ej erhålla dylikt, och har

kommittén i sådant avseende föreslagit, att de under tre år efter förordningens

trädande i kraft den 1 januari 1917 utan särskilt tillstånd skola få fortsätta spirituosahandeln

såsom partihandlare. Om kommitténs förevarande förslag antages

1914, skulle spirituosahandlandena faktiskt erhålla fem år för ordnande av sina

affärer, en övergångstid som efter kommitténs mening är tillräcklig för detta ändamål.»

A sid. 190—191 av samma betänkande yttrar sig kommittén:

»Såsom kommittén tidigare omnämnt, förstås i kommitténs förslag med

partihandel med rusdrycker försäljning av rusdrycker till återförsäljare. Rätt till

dylik partiförsäljning synes böra utan vidare tillkomma dem, som tillverka rusdrycker

— innehavare av brännvinsbrännerier, verk för rening av brännvin, vinfabriker

och bryggerier — enär den rätt att tillverka rusdrycker, som de utan

särskilt tillstånd från statens sida hittills utövat eller som de fått särskilt tillstånd

att utöva, också måste anses innebära rätt att kunna avyttra de tillverkade dryckerna.

penna partiförsäljningsrätt torde ej behöva vara inskränkt allenast till de

tillverkningar, som partiförsäljaren själv producerar, utan även, såsom avfattningen

av 12 § giver vid handen, få omfatta andras tillverkningar av samma slag.

Utom av de egentliga rusdryckstillverkama skulle enligt kommitténs förslag

partiförsäljning kunna utövas av sådana näringsidkare, vilka hittills, jämte det de

haft rätt till minutförsäljning av vissa slag, förnämligast utländska, finare spritdrycker

och viner, jämväl berett dessa drycker ävensom punsch för försäljning.

Inrättandet av en dylik partihandel har synts kommittén vara lämpligt även med

hänsyn till de vidgade uppgifter, som enligt kommitténs förslag framdeles skulle

åligga bolagen. Då det nämligen torde vara antagligt, att bolagen under den nu

ifrågasatta lagstiftningen väsentligen komma att ägna sig åt minutförsäljningen av

rusdrycker och i många fall till en början icke kunna förväntas taga befattning

s. 8 Kontrollera mot PDF

Uttalanden

av en reservant

inom

nykterhetskommittén.

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

med beredning och lagring av dessa drycker, torde inrättande av en partihandel

med vissa slag av importerade rusdrycker ävensom med punsch innebära en arbetsfördelning,

som dels underlättar bolagens uppgifter, dels också möjliggöra för åtskilliga

vin- och spirituosahandlande att under nya former fortsätta sin verksamhet.

Det kan även förtjäna att framhållas, att en dylik försäljning från vin- och spirituosahandlande

till bolag redan nu i viss omfattning äger rum, och att vissa bolag

inköpa samtliga varor från dessa handlande (kommerskollegii utredning tabellbilagan

1).»

I detta sammanhang må därutöver allenast erinras, att frågan om

partihandel berördes i en av de till nykterhetskommittens betänkande

fogade reservationerna. I den här avsedda reservationen förutsäges nämligen

den utveckling, som partihandeln erhöll, när de av nykterhetskommittén

föreslagna bestämmelserna därom började att tillämpas. En

av medlemmarna i nykterhetskommittén, herr K. G. Karlsson var nämligen

icke nöjd med den behandling, som frågan om ersättning till de

av förordningen berörda näringsidkarna erhållit. Han iugick på en

kritik av nykterhetskommitténs uppfattning härutinnan (sid. 386—390 i

betänkandet) och uppehöll sig bland annat vid den otillfredsställande

behandling, som enligt hans mening frågan om ersättning till de förutvarande

vin- och spirituosakandlandena fått genom att partihandelsinstitutet

inrättats. Reservanten fann denna ersättningsform »särdeles

mager». »Dels torde man», anförde han sålunda, »svårligen kunna

hindra bolagen att så småningom själva övertaga^ åtminstone den

huvudsakliga delen av importen och förskänngen, da förbud häremot

skulle i viss mån monopolisera vin- och spirituosahandlarna i deras

ställning som importörer; dels ligger det i sakens natur, att den fördel,

som rätten att idka partihandel kan medföra, endast kan tillgodokomma

ett fåtal av dessa handlande». Efter att hava redogjort för

vissa beräkningar rörande det sannolika antalet rusdrycksförsäljningsbolag

forsatte herr Karlsson: »Med omkring 100 handlande, som konkurrera

hos exempelvis 75 bolag, vilka äro deras enda kunder, skall

ställningen icke bliva lysande för de förstnämnda. Det ligger i sakens

natur, att bolagen, i den mån de icke själva importera, komma att koncentrera

sina inköp hos ett fåtal av de förra innehavarna av utminuteringsrättigheter.

Ganska säkert torde även kontrollstyrelsen redan från

början, för att icke göra dessa partihandlares ställning ohållbar, komma

att meddela sådan rätt endast åt ett relativt fåtal». Ur vad reservanten

sålunda anfört har man rätt att sluta sig till, att man inom nykterhetskommittén

ingalunda tänkt sig, att samtliga förut» arande innehavare a»

utminuteringsrättigheter skulle garanteras fortsatt näringsverksamhet

såsom partihandlare.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillning »utskottets betänkande Nr 89. 9

Enligt kontrollstyrelsens mening finnes det därför intet, som i

nykterhetskommitténs motivering motsäger den tolkning, som av styrelsen

här ovan gjorts av 13 §. Däremot finnes det åtskilligt i samma

motivering, som giver ett direkt stöd åt kontrollstyrelsens uppfattning

av författningsrummets innebörd.

Såsom av det följande skall framgå, bär också styrelsens uppfattning

överallt på ansvarigt håll vunnit stöd, och kontrollstyrelsen

vill därmed övergå till en redogörelse för partihandelsinstitutets praktiska

tillämpning.

II. Partihandelsinstitutets praktiska tillämpning.

Genom den koncentration, som under loppet av åren 1917 och

1918 ägde rum på vin- och sprithandelns område, förelågo vid ikraftträdandet

av 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning vid ingången av

år 1919 helt och hållet andra förhållanden än man hade räknat med

både vid förordningens utarbetande och vid dess slutliga antagande.

För denna koncentrationsrörelses uppkomst och utveckling har aktiebolaget

vin- och spritcentralen i sitt härhos fogade yttrande lämnat en

ingående redogörelse, och kontrollstyrelsen saknar därför anledning att

i detta sammanhang närmare ingå på densamma.

Då aktiebolaget vin- och spritcentralen inköpte de förutvarande

vin- och spirituosahandlarnas hela affärsrörelser och dessa handlande

avstodo från att framdeles bedriva handel med spritdrycker och viner,

är det givet, att antalet ansökningar, som under loppet av hösten 1918

till kontrollstyrelsen inkom från enskilda vin- och spirituosahandelsfirmor

om erhållande av partihandelsrättigheter, var betydligt mindre

än man tidigare haft anledning antaga. Sålunda förelågo vid årsskiftet

1918—1919 ansökningar från ett 40-tal firmor, av vilka emellertid 18

under senare hälften av 1918 övertagits av aktiebolaget vin- och spritcentralen.

Dessa ansökningar kunde givetvis icke föranleda till någon

åtgärd. Vid årsskiftet beviljades fem partihandelsrättigheter, nämligen

till aktiebolaget vin- och spritcentralen och dess fyra dotterbolag. Av

de återstående ansökningarna avslogos den 20 februari 1919 elva, av

vilka fem voro ingivna av personer, som antingen tidigare försalt sina

affärer eller haft anställning hos firmor, som försålt sin rörelse, och

härvid på ett eller annat sätt erhållit gottgörelse. Dessa fem voro

K. V. Höök, P. Tyselius (bägge hade år 1917 sålt sina affärer till

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 33 käft. (Nr 39.) 2

Behandlingen

av till kontrollstyrelsen

ingivna partihandelsansökningar.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Besvär över

kontrollstyrelsens

beslut.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

aktiebolaget Stockholmssystemet), G. Krogk (hade tidigare varit anställd

hos F. Haglind & C:o, som 1918 övertagits av aktiebolaget

Stockholmssystemet), A. M. Linderblad (hade tidigare varit anställd hos

V. Malmgren & Son, som 1918 inköpts av aktiebolaget J. D. Grönstedt

& C:o) och E. V. Lundqvist (hade under år 1916 nedlagt sin under

firma A. Modin bedrivna rörelse), samtliga i Stockholm. Två av de

sökande nämligen Ester Terserus och Ludv. Bohrman-Kahn, bägge i

Stockholm, gitte icke visa, att de ägt rättighet att driva handel med

spritdrycker eller viner. Av de återstående hade tre börjat att bedriva

sin verksamhet under kristiden, nämligen T. Ahlgren i Göteborg (1916),

E. Uggla i Stockholm (1917) och K. F. Ohlsson i Stockholm (1918).

Slutligen sökte R. W. Palm m. fl. för ett dansk bolag J. C. Theilmann

et C:o. Ytterligare förelågo fyra ansökningar om tillstånd till partihandel,

nämligen från Adolf Lion och A. Westrup, båda i Stockholm

och från B. P. Gullbergh och K. Trolle, båda i Malmö. Av dessa hade

Westrup allenast utövat agenturverksamhet och Gullbergh var vintillverkare.

Lion hade sedan 1909, Trolle sedan 1914 och Gullbergh

sedan 1916 rättighet att sälja vin till avhämtning. Frågan om beviljande

av ytterligare tillstånd till partihandel utöver dem, som beviljats

aktiebolaget vin- och spritcentralen samt dess fyra dotterbolag, förehades

till behandling i kontrollrådet den 9 mars 1919, därvid kontrollrådet

enhälligt uttalade som sin mening, att för närvarande någon rätt

till partihandel med spritdrycker och vin icke borde av kontrollstyrelsen

beviljas, och den 4 april 1919 beslöt styrelsen att avslå ifrågavarande

fyra ansökningar. Anmärkas må, att såväl Lion som Trolle av aktiebolaget

vin- och spritcentralen tillerkänts ersättningar.

Ansökningar om erhållande av partihandelsrättigheter med spritdrycker

eller viner hava vidare under 1919 och 1920 ingivits av

H. Meyerson såsom representant för firman Martini et Rossi, Turin,

C. G. Rhedin i Göteborg, E. G. Hedin i Stockholm samt E. Hertz

såsom verkställande direktör i Millé et C:o aktiebolag, Göteborg.

Kontrollstyrelsen har avslagit de tre förstnämnda ansökningarna (nämligen

Meyersons den 3 maj 1919, Rhedins den 12 augusti 1919 och

Hedins den 25 juni 1920), men genom ett den 6 juni 1919 dagtecknat

tillståndsbevis meddelat Hertz rätt att i Göteborg driva partihandel

med svensk champagne.

Över kontrollstyrelsens beslut beträffande ansökningarna om partihandel

anfördes under mars månad 1919 besvär av K. Höök, P. Tyselius,

G. Krogh, A. M. Linderblad, L. Ivahn och N. Trolle, samt av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 11

E. G. Hedin under juli månad 1920 och av C. G. Kliedin under

november 1920. Beträffande de sex förstnämnda besvären avgav

kontrollstyrelsen utlåtanden den 4 april och 6 juni 1919. I utlåtandet

den 4 april 1919 erinrade styrelsen, att styrelsen redan medgivit partihandelsrätt

till aktiebolaget vin- och spritcentralen samt dess fyra

dotterbolag, och framhöll, att, då dessa firmor kunde tillgodose landets

legitima behov av spritdrycker och vin, någon anledning att vid det

dåvarande meddela partihandelsrättighet icke syntes föreligga. I sina

i anledning härav den 14 april 1919 avgivna påminnelser anförde klagandena

bland annat, att kontrollstyrelsens beslut stode i strid med

försäljningsförordningens bokstav såväl som anda; ett upprätthållande av

detta beslut innebure ett rättsvidrigt övergrepp mot den fortsatta handelsverksamhet,

som statsmakterna både under förarbetena för förordningen

och vid densammas antagande utan förbehåll och i ovedersägliga ordalag

garanterat dem. Klagandena voro övertygade, att Kungl. Maj:t

icke skulle tveka att stävja det administrativa godtycke, vartill kontrollstyrelsen

gjort sig skyldig. Till stöd för sina skarpa anklagelser mot

kontrollstyrelsen för godtycke och övergrepp åberopade klagandena

nykterhetskommitténs motivering samt uttalanden av föredragande departementschefen

vid avlåtandet av propositionen nr 242 vid 1914 års senare

riksdag. Klagandena åberopade särskilt de yttranden, som i ämnet

avgivits av 1917 års ersättningssakkunniga samt av kommerskollegium

och socialstyrelsen; i dessa yttranden framhävdes »som en självklar

sak, att de, som 1918 ägde tillstånd till utövande av handel med vin

eller spirituösa efter den 1 januari 1919, kunde påräkna partihandelstillstånd

förenat med import-, export- och förtullningsrätt». Av stockholmssystemets

och vin- och spritcentralens skrivelser fram ginge »jämväl

tydligen att dessa bolag till fullo insett de enskilda vinhandlarnas lagliga

rätt att efter den 1 januari 1919 genom kontrollstyrelsen erhålla

partihandelstillstånd, vilket endast i händelse av missbruk kunde dem

frånhändas».

I anledning av klagandenas påminnelser anförde kontrollstyrelsen

i sitt den 6 juni 1919 avgivna utlåtande följande:

»Enligt kontrollstyrelsens mening hava klagandena både missförstått nykterhetskommittén

och missuppfattat kontrollstyrelsens befogenhet att meddela tillstånd

till partihandel.

Det av klagandena anförda, av nykterhetskommittén gjorda uttalandet kan icke

innebära, att enligt kommitténs mening rättighet till partihandel skulle meddelas

alla dem, som därom gjorde ansökan hos kontrollstyrelsen. Läses det anförda

citatet i sitt sammanhang framgår, att det enligt kommitténs mening ur nykterhets
-

Kontrollstyrelsens

utlåtande

i anledning

av

besvären.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

synpunkt intet vore att erinra mot att enskild partihandelsverksamhet fortfarande

tillätes existera. Ur denna tillåtelse kan emellertid ingalunda dragas den slutsatsen,

att den, som före rusdrycksförsäljningsförordningens ikraftträdande idkat partihandel

med rusdrycker, skulle äga en ovillkorlig rätt att erhålla tillstånd till fortsatt partihandel.

I själva verket synes nykterhetskommittén hava förutsatt, att åtskilliga av

de vin- och spirituosahandlare, som funnits före förordningens ikraftträdande, icke

skulle komma att erhålla tillstånd att utöva partihandel, sedan förordningen trätt i

kraft. För detta ändamål föreslog kommittén det särskilda partihandelsinstitut, som

finnes i 98 § av rusdrycksförsäljningsförordningen och som innebär, att de, som

förut försålt spritdrycker och vin utan samband med annan handel, skulle efter

därom hos kontrollstyrelsen gjord anmälan utan särskilt tillstånd under en tid av

tre år från ingången av år 1919 fortsätta försäljningen i fråga, dock blott i den

ordning, som föreskrives för partihandlare. Uppenbart är, att stadgandet i 98 §

skulle vara meningslöst, om kontrollstyrelsens befogenhet att bevilja tillstånd till

partihandel jämlikt 13 § rusdrycksförsäljningsförordningen innebure skyldighet för

styrelsen att meddela dylikt tillstånd till alla de vin- och spirituosahandlare, som

därom gjorde framställning. I motiveringen till den ifrågavarande 98 § har kommittén

(V sid. 161) till stöd för nyssberörda övergångstid av tre år anfört, att denna

tid borde komma de spirituosahandlare till del, ’som icke ämna begära tillstånd

till partihandel eller ej erhålla dylikt’.

Såsom inhämtas av det anförda har nykterhetskommittén förutsatt såsom

möjlighet, att vin- och spirituosahandlare ej erhålla tillstånd till partihandel. Härav

framgår, att kommittén tänkt sig, att kontrollstyrelsen skulle efter vederbörlig

prövning kunna avslå inkomna ansökningar om partihandel.

Såsom kontrollstyrelsen i sina föregående utlåtanden i anledning av klagandenas

besvär anfört, är enligt styrelsens mening behovet av partihandlare fyllt,

sedan rättigheten lämnats till aktiebolaget vin- och spritcentralen och dess dotterbolag,

vilka på grund av inköp av nästan samtliga vin- och spirituosahandlare

kunna sägas representera den tidigare bedrivna partihandeln med spritdrycker och

vin i Sverige.»

Kungi. Maj:ts Sedan Höök, Tyselius och Kahn återkallat sina besvär, resolverade

tJäffande^be- Kungl. Maj:t den 24 oktober 1919, att de av Krogh, Linderblad och

svar av Krogh Trolle anförda besvären icke föranledde ändring i kontrollstyrelsens

m■ fl- beslut.

uttalanden av I detta sammanhang förtjänar att framhållas, att chefen för finans
finansdejarte-

departementet i sitt den 11 juni 1919 avgivna svar å en av herr Lithanmentet.

der i andra kammaren framställd interpellation angående vissa missförhållanden

inom partihandeln med vin och spritdrycker, bland annat,

gav uttryck för den meningen, att, intill dess riksdagen tagit ställning

till frågan om partihandelns framtida organisation, det enligt hans

mening icke borde ifrågakomma, att det dåvarande faktiska läget förändrades

genom att nya partihandelsrättigheter meddelades. Statsrådet

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr ii 9. 13

kunde följaktligen icke tillstyrka bifall hos Kungl. Maj:t till sådana

ansökningar (andra kammarens protokoll 1919 nr 68 sid. 39).

Ungefär samtidigt med ovanberörda besvärsmål förelåg hos Kungl.

Maj:t en framställning från Sveriges allmänna vin- och spirituosahandlareförening,

som ingivits den 17 maj 1919. I en till sagda framställning

fogad P. M. utvecklas närmare de synpunkter, varpå föreningen stödde

sig. Den av nykterhetskommittén anförda motiveringen för partihandeln

ansågs innebära, att den enskilde näringsidkaren vore synnerligen lämplig

att omhänderhava denna partihandel. Det gjordes gällande, att, då

lagstiftarna antogo den nya förordningen, det vore tydligt, att det

skedde i den fasta övertygelsen, att partihandeln med vin och s. k.

bättre spirituösa skulle utövas av enskilda vin- och spirituosahandlare.

I P. M. anföres därefter: »Man stödes i denna sin uppfattning därav,

att i övergångsstadgarna för den nya förordningen, § 98, bestämts, att

bemälda handlande ägde rättighet att utan särskilt tillstånd — sådant

fordrades däremot av förutvarande innehavare av spirituosahandelsrättigheter

— under en tid av tre år utöva ifrågavarande partihandel och

efter nämnda tidpunkt efter tillstånd tillsvidare, dock med rätt till två

års uppsägningstid från kontrollstyrelsens sida. Det är ju alldeles givet,

att dessa både till ordalydelsen och andemeningen tydliga och klara

lagbud skulle utgöra en god borgen för de enskilda näringsidkarnas

fortsatta lojala existens och garantier för allmänheten beträffande vinoch

spirituosavarornas kvalité och pris.»

Innan kontroll styrelsen fortsätter redogörelsen för den ifrågavarande

P. M. och vin- och spirituosahandlareföreningens framställning tillåter

sig kontrollstyrelsen framhålla, att det resonemang, som här förts i det

citerade stycket av P. M., ofta återfinnes i framställningar från vinhandlarehåll.

Att detsamma är fullkomligt felaktigt torde framgå redan

av den redogörelse, som styrelsen förut lämnat beträffande innebörden

av 13 och 98 §§ av rusdrycksförsäljningsförordningen. Vad som anförts

i det citerade stycket är emellertid också en förvanskning av vad som

stadgas i 98 § av förordningen. Det finnes, såsom framgår av 98 §,

ingenstädes i denna paragraf antytt, att de i densamma omnämnda handlandena

skulle vara berättigade att efter utgången av de tre åren få

rättighet att utöva partihandel tillsvidare. Motiveringen för sagda författningsrum

giver vidare vid handen (nykterhetskommitténs betänkande

V sid. 339—340), att kommittén avsett att bereda ett visst rådrum för

de partihandlare, som skulle avveckla (»kommittén funnit billigheten

kräva, att man beredde dessa näringsidkare möjlighet att utan mera

Framställning

från

vin- och

spirituosahandlareföreningen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

avsevärda, förluster realisera sina lager»). Stadgandet i 98 § är därför

tillkommet för att bereda en avvecklingstid, icke för att skänka de i

paragrafen avsedda handlandena någon ny rättighet efter övergångstidens

slut. Otvivelaktigt är bestämmelsen i 98 § klar och tydlig, fast

icke på det sätt, som man i den ifrågavarande P. M. vill göra gällande.

Kontrollstyrelsen återgår nu till redogörelsen för P. M. Denna

innefattade i det följande väsentligen eu enligt styrelsens mening missvisande

redogörelse för aktiebolaget vin- och spritcentralens sätt att gå

till väga vid övertagandet av de förra vin- och spirituosahandlarnas

rörelser och för de klagomål, som vid denna tidpunkt framställdes gentemot

aktiebolagets tillhandahållande av spritdrycker och viner. I P. M.

framhålles till sist, att det icke rådde mera än en mening om att det ur

alla synpunkter vore rent av nödvändigt, att en reglering av partihandelsfrågan

omedelbart ägde rum, något som utan svårighet kunde

ske genom att vin- och spritcentralens verksamhet inskränktes till

rening och försäljning av brännvin och sprit och att försäljningen av

vin och s. k. bättre spirituösa överlätes till enskilda näringsidkare.

Väsentligen samma synpunkter som i P. M. gjordes gällande i den

av Sveriges vin- och spirituosahandlareförening ingivna framställningen.

Föreningen framhöll, att kontrollstyrelsens förfarande stode i uppenbar

strid med såväl lagens anda som ock »den nykterhetskommitténs uppfattning,

som dikterat densamma». Under erinran att medlemmarna av

föreningen vid försäljningen av sina affärer till aktiebolaget vin- och

spritcentralen i regel förbundit sig att för framtiden nedlägga all verksamhet

inom branschen och då en sådan klausul vore »av ominös och

mot rättskänsla stridande natur», hemställde föreningen, att aktiebolaget

måtte förständigas att upphäva den klandrade klausulen i föreliggande

kontrakt. »På denna väg ernåddes omedelbar möjlighet att rationellt

realisera den organisation av partihandeln, som rusdrycksförsäljningsförordningen

avser, i det de inom yrket erfarna medlemmar av kåren,

som så önskade, erhölle tillfälle att jämlikt § 13 ansöka om sådant tillstånd,

vilket, enligt vad ovan utvecklats, icke av administrativ myndighet

sedermera kunde godtyckligt förvägras.» Föreningens medlemmar

hemställde att genom Kungl. Maj:ts mellankomst omedelbart bliva återinsatta

i de möjligheter till bedrivande av partihandel, som av statsmakterna

förutsatts. Till framställningen voro fogade skrivelser från

33 vin- och spirituosahandlare, däri de uttalade, att den överenskommelse

om firmans nedläggning, som träffats mellan dem och aktiebolaget

vin- och spritcentralen, föranletts av det tvång, som köparen genom

sin privilegierade ställning mot dem kunnat utöva. Någon frivillig

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 15

överenskommelse av den natur, som förutsågs vid tillsättandet av »1917

års ersättningssakkunnig-a», hade enligt deras mening icke ägt rum, på

grund varav de ansåge sig berättigade att vidhålla sina mot statsverket

riktade ersättningsanspråk.

Kontrollstyrelsen har något utförligare uppehållit sig vid vin- och

spirituosahandlareföreningens förevarande framställning, enär densamma

synes vara ett uttryck för den uppfattning, som bland de förutvarande

vin- och spirituosahandlarna gjorde sig gällande. Kontrollstyrelsen har

funnit detta vara av desto mera intresse att framhålla, enär de föreliggande

motionerna giva uttryck åt samma uppfattning, som framkom

i föreningens framställning, såväl beträffande tolkningen av 13 § i förordningen

som ock i fråga om hävandet av aktiebolaget vin- och spritcentralens

avtal med de förutvarande handlarna och frigivandet av partihandeln.

Vin- och spirituosahandlareföreningens skrivelse remitterades till

nykterhetskommittén, som däröver avgav ett den 27 juni 1919 dagtecknat

utlåtande. Efter en kort redogörelse för innehållet av de remitterade

handlingarna anförde nykterhetskommittén följande:

»De i kommitténs betänkande med förslag till förordning angående försäljning

av rusdrycker gjorda uttalandena få, enligt kommitténs mening, icke tolkas i

den riktning, som ägt rum i föreningens framställning och i den ovan åberopade

P. M. Kommittén har sålunda anfört (V sid. 160), att även om det icke skulle

möta svårigheter för detaljhandelsbolagen att i sin tjänst förvärva personer, som

vore sakkunniga på den finare spirituosahandelns område och sålunda inga hinder

av detta slag förelåge för bolagens övertagande av den finare spirituosahandeln,

funnes å andra sidan ingen särskild anledning att till bolagen ovillkorligen överföra

all den verksamhet, som handhavandet av den finare spirituosahandeln medförde.

Den med denna handel förenade beredningen och förskäringen syntes tvärtom lämpa

sig för enskild yrkesutövning och ur nykterhetssynpunkt syntes intet vara att

erinra mot att enskild partihandelsverksamhet fortfarande tillåtes existera. Kommittén

anförde vidare (sid. 191), att inrättande av en dylik verksamhet syntes vara

lämplig även med hänsyn till de vidgade uppgifter, som framdeles skulle komma att

åligga bolagen.^ Då det nämligen vore antagligt, att bolagen väsentligen komme

att ägna sig åt minutförsäljningen av rusdrycker och i många fall till en början

icke kunde förväntas taga befattning med beredning och lagring av dessa drycker,

talade sålunda åtskilliga skäl för en med vissa slag av rusdrycker ävensom med

punsch inrättad partihandel, som dels underlättade bolagens uppgifter, dels också

m8jhggjorde för åtskilliga vin- och spirituosahandlare att under nya former fortsätta

sin verksamhet.

Såsom inhämtas av det anförda har kommittén i sitt betänkande icke gjort

gällande, att enskild partihandel ovillkorligen skulle för framtiden vara bestående.

I stället har kommittén ansett den enskilda partihandeln lämplig och möjlig såsom

Nykterhetskommitténs

utlåtande i

anledning av

föreningens

framställning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

en övergångs- och avlösningsform. Vid den tidpunkt, då kommittén avgav fritt

utlåtande, existerade, som bekant, en mängd företag pa detta område. En åtminstone

temporärt tillåten partihandel innebar sålunda en mjuk och till de tidigare

förhållandena anpassad anknytning, varigenom därjämte en direkt statsavlosmng

av dessa företag kunde undgås. I denna tillåtelse lag emellertid icke en för framtiden

garanterad rätt till partihandel. Enligt kommitténs förslag forbjodos bolagen

icke att själva tillverka, bereda eller importera rusdrycker, och uppenbart ar, att.

om bolagen efter förordningens ikraftträdande så småningom själva börjat bereda

och importera spritdrycker och viner — något som vissa bolag redan tidigare hade

CTiort — hade partihandlarna kunnat bliva utan köpare. Ensamt harav torde framgå,

att partihandlarna enligt kommitténs förslag icke tillerkändes någon sådan tryggad

ställning som föreningen nu gör gällande. , „

Ur de ledande synpunkter, som kommittén lagt till grund för rusdiycksforsäljningslagstiftningen,

är det givetvis att föredraga, att parhhandeln utövas av

ormm "vilka icke hava något ekonomiskt intresse av omsättningens stol lek. Bom

mittén har sökt att i sitt förslag till nyssberörda lagstiftning sa genomgående som

möjligt genomföra principen om det ekonomiska intressets frigörande och enligt

kommitténs förslag lägges ej heller hinder i vägen för en dylik frigörelse pa partihandelns

område. De bolag, som under de senaste åren bildats genom inköp av

äldre vin- och spirituosahandelsfirmor och som såsom ledande grundsats uppställt

begränsad vinstavkastning, stå därför så långt ifrån i strid med kommitténs förslag,

att de i stället i högre grad förverkliga kommitténs allmänna syften an enskilda.

åt sfn vinst ekonomiskt beroende partihandlare skulle gorå Mot den omständigheten,

att partihandeln hos dessa firmor samlats pa en hand, torde intet vara att

anmärka. En dylik monopolställning är för övrigt i viss man förbunden med varje

anordning vilken i likhet med kommitténs förslag genom oktrojforfaiande beglänsa

antalet försäljare till ett mindre antal och därigenom utesluter uppkomsten av en

Beträffande de slutsatser, som i den till föreningens framställning fogade

P. M. dragits ur 98 §, vill kommittén uttala, att bestämmelsen i berörda & enligt

kommitténs0 förslag var avsedd att underlätta avvecklingen for de handlande, »som

icke ämna begära tillstånd till partihandel eller ej erhålla dylikt» (V sid. 161).

Vin- och spirituosahandlare, som bleve partihandlare pa grund av sagda bestämmelse.

ägde sålunda icke att efter utgången av de tre ar under vilka partihandeln

på grund av 98 § fick utövas, erhålla rättighet till partihandel enligt U § av for
oidmnoyi(jkomrnail(je

särskilt den av föreningen påstådda rätten för äldre vin- och

spirituosahandlare att fortfarande få utöva partihandel pa grund av tillstånd synes

det kommittén, att vad kontrollstyrelsen i detta avseende anfört i ett den 6 juni

innevarande år dagtecknat underdånigt utlåtande angående besvär rörande vagrad

rätt att idka partihandel med rusdrycker på ett riktigt sätt återger syftet med de

däri berörda föreskrifterna och således bör tillerkännas giltighet , ,

Vad föreningen i övrigt anfört torde ej vara av beskaffenhet att toi anleda

särskiit^yttrande.av ^ ^ anförts och särskilt med hänsyn till att partihandeln

nu erhålli° en ur kommitténs ledande synpunkter mera tillfredsställande oigamsation,

finner sig nykterhetskommittén böra hemställa, att den av Sveriges allmänna

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 17

vin- och spirituosahandlareförening gjorda framställningen icke måtte föranleda till

någon åtgärd.»

Såsom torde framgå av det sålunda citerade, bestred nykterhetskommittén

befogenheten av den tolkning, som från vin- och spirituosahandlarehåll

gjorts gällande beträffande såväl kommitténs förslag som motiv.

Härutöver må allenast framhållas, att föreningens framställning, i vad

den avser klagomål över aktiebolaget vin- och spritcentralens förfarande

vid övertagandet av vin- och spirituosahandlarnas rörelser, numera torde

hava prövats av Kungl. Maj:t och riksdagen år 1920 vid behandlingen

av propositionen nr 287 vid nämnda riksdag.

Uti ett den 20 februari 1920 dagtecknat utlåtande hemställde

kontrollstyrelsen, under hänvisning till sitt den 6 juni 1919 avgivna

yttrande och med instämmande i vad nykterhetskommittén anfört, att

vin- och spirituosahandlareföreningens framställning icke skulle föranleda

till någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Vid föredragningen av ärendet i statsrådet

den 5 mars 1920 fann Kungl. Maj:t den ifrågavarande framställningen

icke föranleda till någon åtgärd.

Såsom förut nämnts hade kontrollstyrelsen avslagit av E. G. Hedin

och C. G. Rhedin gjorda ansökningar om erhållande av partihandelsrätt.

Bägge hava hos Kungl. Maj:t anfört besvär över kontrollstyrelsens beslut.

Till stöd för sina besvär hava de anfört i huvudsak samma skäl som i

tidigare ingivna här ovan refererade klagoskrifter och framställningar.

Genom beslut den 15 oktober 1920 och den 11 mars 1921 har Kungl.

Maj:t funnit besvären ej föranleda ändring i kontrollstyrelsens beslut,

respektive ej föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Med vad nu blivit anfört har kontrollstyrelsen lämnat en såvitt

möjligt uttömmande redogörelse för den ställning, styrelsen intagit till

behandlingen av ansökningar om rätt till partihandel med spritdrycker.

Emellertid synas motionärerna vilja göra gällande, att styrelsen ytterligare

vid ett tillfälle skulle hava tillbakavisat ansökningar om partihandelsrätt

och i det sammanhang, detta framhålles, får läsaren otvivelaktigt

det intrycket, att det gäller frågan om partihandel med spritdrycker

och vin. Å sid. 4 i motionen nr II: 96 anföres nämligen, att

ensamrätten för aktiebolaget Vin- och spritcentralen och dess dotterbolag

»på ett anmärkningsvärt sätt av kontrollstyrelsen offentligen anslagits,

i det att styrelsen den 25 juni 1920 i lika lydande beslut i anledning

av fem särskilda ansökningar om partihandelsrätt — av vilka den äldsta

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 33 käft. (Nr 39.) 3

Utlåtande

från kontrollstyrelsen

och

Kungl. Maj.ts

beslut.

Besvär av

E. G. Hedin

och

C. G. Rhedin.

Frågan om

tillstånd till

partihandel

med Öl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ig Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

inkommit den 16 september 1918 — utlåtit sig sålunda: Till svar härå

får kontrollstyrelsen meddela Eder, att styrelsen redan meddelat aktiebolaget

vin- och spritcentralen rätt till dylik partihandel samt att styrelsen

icke0 har för avsikt att åtminstone för närvarande upplåta dylik rätt åt

annan person eller firma''. I själva verket gäller det anförda fallet icke

partihandel med spritdrycker eller viner utan partihandel med Öl. Anledningen

till att kontrollstyrelsen icke tidigare behandlat dessa ansökningar

sammanhängde därmed, att styrelsen fann det oriktigt att medgiva

tillstånd till partihandel med Öl, så länge det saknades möjlighet

för de svenska bryggerierna att tillverka Öl. När sedan en dylik möjlighet

öppnades, bringades genom motioner i riksdagen frågan om förbjudande

av tillverkningen av Öl under riksdagens prövning. Så länge

denna prövning ägde ram, ansåg styrelsen det icke kunna ifrågakomma

att meddela tillstånd till partihandel med Öl. Och sedan riksdagen hade

beslutat anhålla om verkställandet av en utredning, huruvida tillverkningen

av Öl kunde förbjudas, och med hänsyn till att de svenska

bryggerierna under utredningstiden syntes villiga att inställa tillverkningen

av Öl, ansåg kontrollstyrelsen ett beviljande av rätt till partihandel

med Öl icke kunna för närvarande ifrågasättas. Den rätt till partihandel,

som styrelsen meddelat aktiebolaget vin- och spritcentralen, innefattar

även rätt till partihandel med Öl, men har aktiebolaget icke använt sig

av denna rätt i någon nämnvärd omfattning.

Såsom torde framgå av det ovan sagda har styrelsen icke tagit

definitiv ställning till frågan om utlämnande av nya partihandelsrättigheter

till Öl, utan har gjort denna fråga beroende av det resultat, vartill

den nu igångsatta utredningen om förbjudande av det starkare ölet kan

komma.

III. Frågan om partihandelns omorganisation.

Frågan om På grund av den för Sverige karakteristiska detalj handelsorganisa
ordnandet

av tj0neii enligt vilken detaljhandelsbolagen innehava monopol på rättigb1ZT

heten ’ att till allmänheten försälja spritdrycker, står frågan om partihandelns

organisation i mycket nära samband med frågan om reglering

av bolagens befogenhet att inköpa och behandla spritdrycker. I den

mån bolagens monopolställning stärkts har sambandet mellan dessa

bägge frågor blivit allt intimare och man torde utan överdrift kunna

gorå gällande, att den reglering av bolagens befogenhet att inköpa

spritvaror, som sedan ett tiotal år stått på dagordningen i Sverige,

och som vid 1915 års riksdag vann sin lösning, givit uppslag till den

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

grundliga omorganisation av partihandeln, som nu ägt ruin. För att

fullt förstå utvecklingsgången torde en redogörelse till en början böra

lämnas för de olika facerna av frågan om regleringen av befogenheten

för bolagen vid varuinköpen.

Vid 1907, 1909, 1910 och 1911 års riksdagar väcktes inom riksdagen

motioner avseende att reglera bolagens inköp och behandling av

varor. En utförligare redogörelse för riksdagsförhandlingarna finnes

intagen i nykterhetskommitténs betänkande V sid. 272—281. Förhandlingarna

resulterade i att riksdagen avlät två riksdagsskrivelser vid 1910

och 1911 års riksdagar. I bägge skrivelserna berördes frågan om bolagens

inköp av spritvaror. I 1910 års riksdagsskrivelse framhölls nödvändigheten

av kontroll å inköpen till förhindrande av missbruk och

erinrades såsom exempel härpå om den ifrågasatta skyldigheten att före

inköpen infordra anbud. I 1911 års riksdagsskrivelse berördes den vid

det då varande aktuella frågan om beredande av skydd åt brännvinsförsäljningsbolagen

mot producenternas starka sammanslutningar. Ifrågavarande

riksdagsskrivelser överlämnades till nykterhetskommittén för

vederbörlig utredning. I det förslag till förordning angående försäljning

av rusdrycker, som av kommittén framlades genom dess betänkande V,

upptog kommittén jämväl förslag till bestämmelser, avseende att reglera

bolagens inköp av varor. Detta förslag gick i korthet ut därpå, att

kontrollstyrelsen såsom uppsiktsmyndigheten över bolagen skulle meddela

närmare föreskrifter beträffande ifrågavarande inköp. Sedan frågan om

en reformerad rusdry eks försäljningslagsti firning fallit vid 1914 års senare

riksdag, ingick nykterhetskommittén till Kungl. Maj:t i december 1914

med förslag till vissa partiella förändringar i brännvinsförsäljningsförordningen,

avseende en skärpt ekonomisk kontroll över brännvinsförsäljningsbolagens

förvaltning, bland annat beträffande bolagens inköp

av brännvin. Nykterhetskommitténs förslag framlades i allt väsentligt

genom proposition 81 till 1915 års riksdag. Sagda förslag tillstyrktes

i denna del av bevillningsutskottet och antogs av riksdagen. Därvid

framhöll riksdagen, »att syftet med ifrågavarande befogenhet torde vara

att, för tillgodoseende av ett av de i riksdagens skrivelse den 27 maj

1911 uttalade önskemål, möjliggöra ett enhetligt uppträdande från

brännvins försäljningsbolagens sida gent emot producenternas starka

sammanslutningar. Kontrollstyrelsen kan sålunda komma att föreskriva

gemensamma inköp av bolagen och inrättande av en särskild pris- och

inköpsnämnd.»

s. 20 Kontrollera mot PDF

Inrättandet au

pris- och inköpsnämnden.

Motiv härför.

20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

Från motionärernas sida tiar nu gjorts gällande, att avsikten med

kontrollstyrelsens uppsiktsmyndighet över bolagen ej torde hava inneburit

ett så detaljerat förmynderskap, som sedermera utvecklats, och

åberopa motionärerna till stöd för denna uppfattning vad som ovan

citerats ur 1915 års riksdagsförhandlingar. Särskilt ifrågasätta motionärerna,

om den ovillkorliga bundenheten av inköp genom pris- och

inköpsnämnden för de större systembolagen är erforderlig eller lämplig.

För sin del anser sig kontrollstyrelsen hava handlat i nära överensstämmelse

med den anda, som präglar 1915 års riksdagsbeslut och de

tidigare riksdagsförhandlingarna i ärendet. Vid den utredning, som inom

kontrollstyrelsen verkställdes rörande erforderliga föreskrifter ^ i fråga

om bolagens inköp, visade det sig snart, att för att vinna syftet med

den beslutade författningsändringen, nämligen att staten på brännvinsförsäljningsbolagens

omsättning så oavkortad som möjligt uttager den

vinst, som kan uppstå, det var nödvändigt att låta den av 1915 års

riksdag antydda pris- och inköpsnämnden upptaga till prövning alla

anbud om inköp av brännvin ävensom att låta all betalning för verkställda

inköp av brännvin gå genom nämnden. Först härigenom skulle

det vid flera riksdagar överklagade provisionssystemet vid bolagens inköp

kunna verksamt motarbetas. Det gällde att skapa ett organ, som

övertog all den befattning, bolagen hittills haft beträffande varuinköpen,

och som utrustades med erforderlig sakkunskap för bedömande av offererade

varors pris och kvalitet. Härigenom kommo de svenska brännvinsförsäljningsbolagen

att uppträda som en enda köpare på spritmarknaden,

en omständighet, som naturligtvis bidrog till att skaffa dessa

bolag möjlighet att erhålla bättre pris, än som kunnat ifrågakomma,

om vart och ett bolag självständigt uppträtt som köpare. Den av motionärerna

ifrågasatta obundenheten för de större bolagen är enligt kontrollstyrelsens

mening synnerligen olämplig, enär de missförhållanden,

mot vilka bestämmelserna rikta sig, lika väl kunna vara tillfinnandes

hos de större bolagen som hos de mindre.

Genom cirkuläret nr 15 den 31 oktober 1916, som härhos bifogas

(bil. 2), utfärdade kontrollstyrelsen föreskrifterna beträffande brännvinsförsäljningsbolagens

inköp av brännvin. Det visade sig snart, att de

handlare, som dittills försett bolagen med varor, icke voro belåtna med

den vändning, som organiserandet av bolagens inköp erhållit. I skrivelse

till Kungl. Maj:t den 30 januari 1917 framställde sålunda Sveriges allmänna

vin- och spirituosahandlareförening vissa anmärkningar mot inrättandet

av pris- och inköpsnämnden. 1 anledning härav avgav kontrollstvrelsen

ett den 26 juni 1917 dagtecknat utlåtande, vilket finnes

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 21

refererat i styrelsens till bevillningsutskottet vid 1918 års riksdag avgivna,

den 26 april samma år dagtecknade yttrande (bevillningsutskottets

betänkande nr 47 vid samma riksdag). Någon redogörelse för detta

utlåtande torde därför icke vara erforderlig, utan torde det vara nog

att erinra därom, att vin- och spirituosahandlareföreningens ifrågavarande

skrivelse genom beslut den 13 november 1917 icke föranledde till någon

Kungl. Maj:ts åtgärd.

Genomförandet av den ifrågavarande författningsändringen vid

1915 års riksdag och det härpå grundade inrättandet av pris- och inköpsnämnden

har, såsom nyss förut blivit antytt, otvivelaktigt bidragit

till den utveckling, som från och med år 1917 inträdde på partihandelns

område. Därest det nämligen endast finnes en köpare och många

säljare, är det naturligt, att, även om köparen söker att så opartiskt

som möjligt bedöma säljarnas varor, de mest konkurrensdugliga säljarna

skola så småningom erhålla ett övertag över de mindre konkurrensdugliga.

De större säljarna skola genom billigare priser, som de på

grund av förmånligare produktions- eller uppköpsförhållanden kunna

betinga sig, slutligen bli allenahärskande. Så visade sig också förhållandet

vara på detta område. Såsom kontrollstyrelsen framhållit i

sitt ovanberörda, den 26 april 1918 dagtecknade utlåtande till bevillningsutskottet,

visade det. sig redan under de första månaderna av prisoch

inköpsnämndens verksamhet, att man kunde få köpa förskuren

konjak till betydligt billigare pris från Reymersholms gamla spritförädlingsaktiebolag

än från spirituosahandlarna. Då man emellertid icke

ansåg sig böra på en gång omstörta leveransförhållandena på detta

område, beslöt pris- och inköpsnämnden efter samråd med kontrollstyrelsen,

att spirituosahandlarna tillsvidare skulle få fortsätta leveransen

av förskuren konjak trots den stora skillnaden i priset. Kontrollstyrelsen

anförde därefter i utlåtandet: »De senast berörda förhållandena torde

visa, att de mindre enskilda handlandenas ställning är svag i jämförelse

med de stora sammanslutningar, som sedan länge funnits på detta område.

Givet är, att dessa stora sammanslutningar kunna bjuda lägre

priser å sina varor än de enskilda handlandena och att i följd härav

dessa senare måste ligga under i konkurrensen. I längden kan det

givetvis icke vara fördelaktigt varken för bolagen eller statsverket, till

vilket bolagens nettovinst inflyter, att de högsta anbuden antagas.»

Det var naturligt, att under dylika förhållanden kontrollstyrelsen

såsom den myndighet, vilken hade att bevaka statens ekonomiska

Konsekvenser

av pris- och

inköpsnämndens

inrättande.

Koncentreringen

av partihandeln.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Direktör B.

Vennerbergs

P. M.

22 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

intressen på detta område, var intresserad av att en koncentrering av

partihandeln kom till stånd, varigenom man icke längre skulle vara

nödgad att taga de billighetshänsyn, som tidigare leveransförhållanden

kunde anses påkalla. Styrelsen hade så mycket mindre skäl att ställa

sig avvisande till en sådan sakernas utveckling, som det sedan åtskilliga

år tillbaka från statens sida gjorts ansträngningar att monopolisera

reningsverksamheten ävensom beredningen av s. k. förskuren konjak.

Redan 1913 hade det sålunda ägt rum förhandlingar om övertagande

av Reymersholms gamla spritförädlingsaktiebolag och övriga spritfabriker

i landet. Förhandlingarna hade då strandat, enär man icke kunde uppnå

enighet om priset, men de torde icke hava direkt avbrutits utan gång

efter annan upptagits, ehuru utan resultat. En ny vändning hade emellertid

frågan erhållit genom det initiativ, som under hösten 1916 togs av aktiebolaget

Stockholmssystemet genom bildandet av aktiebolaget J. D. Grönstedt

& C:o. På grund av den form, detta aktiebolag erhöll, behärskade

aktiebolaget Stockholmssystemet aktiemajoriteten i bolaget, och därigenom

att vinsten på det privat tillskjutna kapitalet (preferensaktiekapitalet)

begränsades, kunde den vinst, som återstod, sedan preferensaktierna

erhållit sin utdelning, tillföras aktiebolaget Stockholmssystemet

och därmed indirekt statsverket. Någon särskild redogörelse för bildandet

av sagda bolag och den därpå följande koncentrationsrörelsen torde

icke vara erforderlig, då aktiebolaget vin- och spritcentralen i sitt bifogade

utlåtande ingående behandlat densamma. Kontrollstyrelsen tog

icke heller någon som helst del i sagda koncentrationsrörelse, på grund

varav styrelsen saknar egen erfarenhet om, huru densamma i detalj utvecklade

sig.

Under våren 1917 visade sig allt större svårigheter förbundna

med pris- och inköpsnämndens verksamhet med hänsyn till den starka

prisstegring, som då ägde rum i fråga om spritdryckerna. Prisstegringen

ägde rum bland annat på grund av åtgöranden från vin- och spirituösahandlarnas

sida. Verkställande direktören i pris- och inköpsnämnden

E. Vennerberg inkom i anledning härav med en P. M. angående de

rådande abnorma förhållandena inom spirituosabranschen. I sagda P. M.

framhölls såsom en näraliggande utväg att undkomma ifrågavarande missförhållanden

en inlösen i någon form av de privata spirituosarättigheterna.

Tillvägagångssättet vid inlösningen tänktes så, att antingen

de vid det dåvarande redan existerande bolagen, som voro inrättade på

samma sätt som aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o, uppköpte de försäljningsvilliga

spirituosahandelsaffärerna eller ett nytt bolag uppträdde

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 23

som köpare. Ifrågavarande P. M. överlämnades till chefen för finansdepartementet,

som anmodade chefen för kontrollstyrelsen att över de i

P. M. framställda förslagen inhämta kontrollrådets yttrande ävensom

avgiva eget yttrande i ärendet.

Inom kontrollrådet gjorde sig två meningar gällande, den ena

omfattad av herrar Bergqvist, Bratt och Hedenlund, den andra av herrar

Kvarnzelius och Bernhard Eriksson. De förstnämnda ledamöterna tillstyrkte

det ifrågasatta avvecklingsförfarandet. Därmed erhölles en anordning,

så att dels nödig kontroll vunnes över varornas användningför

lagligt ändamål liksom ock över deras härkomst och beskaffenhet

samt vidare behandling inom landet, dels svårigheter av ekonomisk natur

avlägsnades eller förekommes. En svårlöst ersättningsfråga skulle också

vinna en tillfredsställande lösning, utan att staten ekonomiskt betungades.

Genom direkt ombildning och sammanslagning av bestående firmor

skulle den största utsikt föreligga att på bästa sätt tillvarataga såväl

statens som den hos dessa firmor anställda personalens intressen. Herrar

Kvarnzelius och Bernhard Eriksson anförde, att en ersättning, som i

början av år 1917 ansågs vid frivillig överlåtelse rimlig och som en

del vinhandlare förklarat sig godtaga, måste sedan den nya lagstiftningen

kommit till stånd anses orimlig. I den mån och i de fall ersättning

kunde vara berättigad, borde densamma utgå i blygsammare

omfattning. Allvarliga betänkligheter kunde anföras mot att under

Kungl. Maj:ts och kontrollstyrelsens direkta eller indirekta medverkan

ersättningsfrågan ordnades utan riksdagens hörande. Därest det ifrågasatta

inlösningsförfarandet förordades, vore det nödvändigt, att det eller

de bolag, som bildades, finge i bolagsordningen infört klara bestämmelser,

som garanterade, att aktieägarna icke erhölle mer än en begränsad

ränta å aktiekapitalet, att vid bolags upphörande alla tillgångar utöver

aktiekapital och ränta tillfälle statsverket, liksom ock årligen uppkommen

vinst utöver den fixerade räntan årligen skulle ingå till statsverket,

sedan nödiga avsättningar till fonder ägt rum, att inga oskäliga löner

eller höga administrationsomkostnader tillätes, samt att kontrollstyrelsen

finge befogenhet att öva kontroll över verksamheten, så att inga enskilda

av densamma direkt eller indirekt kunde förskaffa sig oberättigade fördelar.

För egen del anförde chefen för kontrollstyrelsen i skrivelse den

9 juli 1917, efter att hava erinrat om det faktiska läget på spritmarknaden

och den hänsyn, pris- och inköpsnämnden måst taga till

Yttranden

från kontroll•

rådet.

Yttrande av

chefen för

kontrollstyrelsen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

spirituosahandlarnas anbud, fastän dessa vore högre än andra anbud,

att pris- och inköpsnämnden icke i längden kunde vid inköpen för

bolagens räkning taga dylika hänsyn. »Den anbudsgivare, som bjuder

den bästa varan för det billigaste priset, torde också böra bliva antagen

som säljare. Men då i allmänhet endast de största företagen kunna

bjuda billigaste pris, följer härav, att alla partihandlare med medelstor

omsättning och därunder måste vika i konkmrensen. I verkligheten

innebär detta, att det stora flertalet spirituosahandlare för framtiden

icke komma att kunna utöva någon partihandel. För dessa handlande

får i själva verket partihandelsinstitutet i den nya rusdrycksförsäljningsförordningen

icke någon betydelse. Däremot far detta institut betydelse

för de få partihandlare, som kunna upptaga konkurrensen i fråga om

de förskurna och billiga varorna. I detta hänseende torde man kunna

räkna med att Reymersholms gamla spritförädlingsaktiebolag kommer

att uppträda såsom en mäktig konkurrent till andra företag. Osannolikt

är icke, att detta företag skulle kunna tillkämpa sig en monopolställning

på de inom landet beredda och förskurna spritvarornas område, liknande

den ställning, det redan intager i fråga om reningsverksamheten. Och

har Reymersholms gamla spritförädlingsaktiebolag väl erhållit monopolställningen,

torde det icke dröja förrän köparen av varorna får vidkännas

avsevärda prisförhöjningar. Det läge, som sålunda kan befaras

inträda, utgör enligt min'' mening ett motiv för att den föreliggande

situationen nu utnyttjas till att så många vinhandelsfirmor som möjligt

under hand uppköpas och sammanslutas till ett monopolbolag under

statens kontroll. Genom en dylik åtgärd tryggar man sig mot de

överraskningar, som företagsamma affärsmän kunna med utnyttjande av

den situation, som inträder med den nya lagstiftningen, bereda statsintressena

på detta område. Och samtidigt dels avlägsnas definitivt de

privatekonomiska intressena, som enligt kontrollstyrelsens erfarenhet

alltid uppträda hindrande i vägen för en effektiv kontroll på spirituösahanteringens

område, dels avkopplas vin- och spirituosahandlarna från

ersättningsfrågan, varigenom upprivande strider om, i vad mån ersättning

till dessa handlande bör utgå, undvikas. Om sålunda skäl

tala för de av direktör Vennerberg föreslagna åtgärderna, kunna också

skäl anföras mot åtgärders vidtagande. Tydligt är, att dessa åtgärder

kunna sägas föregripa riksdagens ståndpunkttagande till ersättningsfrågan.

Det kommer säkerligen icke att saknas röster inom riksdagen

för att någon ersättning till vin- och spirituosahandlare, vilka, såsom

framgår av direktör Vennerbergs tidigare P. M., förstått att till egen

fördel i hög grad utnyttja den föreliggande situationen, icke bör utgå,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillning satskottets betänkande Nr 39.

då de kunna anses hava uttagit denna ersättning genom sin nuvarande

prispolitik. Det torde ej heller ligga utom möjligheternas område, att

en dylik uppfattning kan vinna majoritet inom andra kammaren, i följd

varav frågan om ersättning till dessa handlande skulle förfalla. Enligt

min mening är det därför en fråga av politisk innebörd, huruvida det

av direktör Vennerberg föreslagna avvecklingsförfarandet bör underhand

vinna regeringens understöd.» Härvid betonade chefen för kontrollstyrelsen

att, om inlösningsvägen befunnes lämplig, den good-will, som

kunde ifrågakomma, skulle tillmätas efter skäliga och genomsnittligt

icke efter för staten mindre gynnsamma grunder än vad som både

ifrågakommit vid redan verkställda inköp av vinhandelsfirmor. Till

sist betonades, att brännvinsförsäljningsbolagen varken direkt eller indirekt

borde deltaga i det ifrågasatta avvecklingsförfarandet.

Beträffande de händelser, som under senare hälften av år 1917

följde efter avgivande av ovanberörda yttranden, tillåter sig styrelsen

hänvisa till den bilagda redogörelsen från aktiebolaget vin- och spritcentralen.

Det var först i slutet av år 1917, som kontrollstyrelsen

ånyo kom i beröring med frågan om partihandelns organisation, i det

att chefen för finansdepartementet anmodade chefen för kontrollstyrelsen

att avgiva yttrande beträffande den då föreliggande frågan om närmare

riktlinjer för den av riksdagen begärda utredningen av frågan i vad

män ersättning borde utgå till de olika yrkesgrupper, som berördes av

den nyantagna rusdrycksförsäljningsförordningen. I en under medio

av december månad 1917 avgiven P. M. anförde chefen för kontrollstyrelsen

följande:

»De uppköp, som under förra året och särskilt under detta år ägt rum av

reningsverk samt vin- och spirituosahandelsfirmor och för vilka redogörelse lämnats

i en särskild P. M., äro av den betydelsefulla innebörd, att frågan härom bör föreläggas

riksdagen, i all synnerhet som åtminstone en del av dessa inköp företagits

under medverkan av den förutvarande finansministern och i syfte att på ett för

staten billigt och lämpligt sätt ordna ersättningsfrågan till vin- och spirituösahandlarna.

Att frågan om dessa uppköp skulle föreläggas riksdagen, har också

ställts i utsikt av förutvarande finansministern.

Förutom att ordna ersättningsfrågan, torde syftet med de ifrågavarande

uppköpen jämväl hava varit att åstadkomma ett ordnande av partihandeln med

viner och spritdrycker. Enligt den nya rusdrycksförsäljningsförordningen står denna

handel öppen för enskilda personer, som därtill erhållit tillstånd; och även om partihandeln

står under kontrollstyrelsens kontroll, kvarstår dock det privatekonomiska

intresset helt och hållet obeskuret i motsats till vad fallet är i fråga om detaljhandeln

med rusdrycker, där detta intresse enligt den nya förordningen antingen

är helt och hållet avlägsnat eller åtminstone väsentligt begränsat. Enär det, med

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 33 höft. (Nr 39.) 4

Chefent för

kontrollstyrelsen

P. M. av

december

1917.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets betänkande Nr o’.9.

hänsyn till vunna erfarenheter i fråga om de privatekonomiska intressenas hinderliga

inflytande på ett rationellt ordnande av rusdryckslagstiftningen, med skäl kan

befaras, att, därest de privatekonomiska intressena lämnas orubbade på partihandelns

område, dessa intressen skulle komma att motverka det med rusdryckslagstiftningen

avsedda syftet, torde det få anses lämpligt och önskvärt, att den

nya lagstiftningen utvecklas i sådan riktning, att de ifrågavarande intressena på

partihandelns område borttagas. Härigenom skulle en naturlig kombination vinnas

med den av riksdagen begärda lösningen av ersättningsfrågan.

De i stor skala företagna uppköpen av reningsverk samt vin- och spirituosafirmor

torde därför få anses föranleda upptagande till behandling av frågan om

en revision av bestämmelserna i II kap. om partihandel med rusdrycker i rusdrycksförsäljningsförordningen.

--—.

Därest det anses, att de hittills gjorda uppköpen av reningsverk samt av

vin- och spirituosahandelsaffärer skola föranleda en fullständig avveckling av de

privatekonomiska intressena på partihandelns område, synes det föreligga tre olika

sätt för åvägabringande av ett partihandelsmonopol, nämligen genom

a) inrättande av ett rent statsmonopol med en monopolstyrelse, vilken skulle

hava ungefär samma ställning som den av kontrollstyrelsen föreslagna sprithandelskommissionen

för skattefri sprit:

b) överlämnande av partihandeln med spritdrycker och vin till ett enda

monopolbolag, som utöver en viss begränsad vinstutdelning till aktieägarna skulle

vara skyldigt att avstå hela vinsten till staten och vars styrelse skulle utses av

staten eller något statens organ;

c) överlämnande av partihandeln med spritdrycker och vin till flera monopolbolag

av den typ, som aktiebolaget Stockfiolmssystemet inrättat.

Inrättandet av ett rent statsmonopol torde av flera skäl för närvarande icke

kunna komma i fråga. Dels torde det bliva svårare att i riksdagen få ett statsmonopol

antaget än att genomföra partihandelns överlåtande till ett monopolbolag,

dels erbjuder inrättande av ett statsmonopol ur organisationssynpunkt betydligt

större svårigheter. Den väg, som med hänsyn till den faktiska utvecklingen på

detta område onekligen ligger närmast till hands, är partihandelns överlämnande

till ett monopolbolag. Tänkbart vore också, att vart och ett av de nu inrättade

partihandelsbolagen (Grönstedt, Carlshamn, Cederlund samt vin- och spritcentralen)

bibehölles som särskilda bolag, men då härigenom en onödigt stor administration

skulle upprätthållas och i övrigt några vägande skäl icke synas kunna anföras för

en dylik anordning, torde det erbjuda en långt enklare lösning, att dessa bolag

förenades till ett enda bolag.

För åvägabringande av ett dylikt bolag, som lagligen skulle berättigas att

såsom monopol driva all rening av brännvin samt partihandel (beredning) av spirituösa

och viner, erfordras det emellertid att på ena eller andra sättet åvägabringa

en inlösning av de kvarstående oinlösta firmorna. Denna inlösning torde, då det

kan förutsättas, att icke alla de återstående firmorna skulle frivilligt sälja sig, få

karaktären av en tvångsinlösen. En dylik tvångsinlösen torde icke kunna äga rum,

förrän riksdagen uttalat sig beträffande frågan om inrättande av ett statsmonopol

å spritdrycker och viner, utövat av ett monopolbolag. Vid denna inlösning bör

icke få tillämpas för staten mindre gynnsamma grunder än som ifrågakommit vid

redan verkställda inköp av vinhandelsfirmor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3U.

För genomförande av partihandelsmonopolet krävas vissa ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen.

varigenom det lagfästes, att partihandeln med spritdrycker

och viner utövas av ett monopolbolag. I de nya bestämmelser, som sålunda

skulle införas i lagstiftningen, torde grunderna för partihandelsbolagets organisation

angivas, liksom det i fråga om detaljhandelsbolagen redan är tämligen detaljerat

angivet dessa bolags befogenhet och skyldigheter.

Enär den organisation, som de nuvarande partihandelsbolagen av den Grönstedtska

typen erhållit, synes erbjuda staten en garanti för, att partihandeln med

spritdrycker och vin för framtiden kommer att handhavas på ett ur statsekonomiska

synpunkter och nykterhetssynpunkter tillfredsställande sätt, torde denna organisation

i väsentliga avseenden kunna överföras på det här ovan ifrågasatta partihandelsmonopolbolaget.

1 enlighet härmed synes det böra bestämmas i lagstiftningen, att

rening av brännvin ävensom partihandel med spritdrycker och vin uteslutande må

bedrivas av ett för detta ändamål bildat partihandelsbolag. Detta bolag bör vara

så bildat, att aktierna bestå dels av stamaktier, dels preferensaktier. Stamaktierna,

som skola innehavas av staten, skola medföra sådan rösträtt å bolagsstämman, att

dessa aktier innehava majoriteten. Preferensaktierna skola framför stamaktierna

medföra rätt till en viss begränsad utdelning. Preferensaktierna skola successivt

inlösas, och torde Kungl. Maj:t härutinnan böra meddela bestämmelser. Styrelsen

skall bestå av högst 7 ledamöter samt ett visst antal suppleanter för dessa, vilka

för viss tid, t. ex. tre år, skola på förslag av kontrollstyrelsen utses av Kungl.

Maj:t. Partihandelsbolaget skall vid utövande av sin verksamhet stå under överinseende

av kontrollstyrelsen och hava att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,

kontrollstyrelsen beträffande aktiebolagets förvaltning ävensom angående räkenskapers

förande kan meddela. Granskningen av bolagets förvaltning skall verkställas av tre

revisorer, av vilka två utses av kontrollstyrelsen och en av innehavarna av preferensaktierna.

Granskning av bolagets förvaltning och räkenskaper skulle jämväl

när som helst kunna företagas av chefen för kontrollstyrelsen eller av person, som

kontrollstyrelsen förordnat. Om ansvarsfrihet skulle Kungl. Maj:t besluta. Av den

vinst, som uppstått å bolagets rörelse, sedan utdelning till preferensaktierna ägt

rum, skall bolaget efter Kungl. Maj:ts medgivande äga avsätta viss del till gäldande

av utskylder samt till reservfond. Vad som därutöver återstår av vinsten skall

bolaget insätta å statsverkets giroräkning i riksbanken såsom rusdrycksförsäljningsmedel.

Då partihandelsbolaget, enligt vad ovan sagts, skall handhava reningen av

brännvin samt partihandeln med spritdrycker och vin, följer härav, att allt inom

landet tillverkat brännvin och vin, avsett för inhemsk förbrukning, skall försäljas

till partihandelsbolaget, ävensom att all import av spritdrycker och vin bör tillkomma

bolaget med uteslutande rätt. I följd härav krävas nya bestämmelser härom i rusdrycksförsäljningsförordningen.

Brännvinstillverkare bör vara skyldig att till partihandelsbolaget

försälja allt för inhemsk förbrukning avsett beskattat brännvin. Tillverkning

av vin, som inom landet bedrives av ett fåtal fabriker och som i allmänhet

avser tillgodogörande av inhemska bär och frukter, torde fortfarande såsom hittills

få utövas såsom enskild näring, men bör vintillverkare vara skyldig att till partihandelsbolaget

försälja allt vin, som icke av vintillverkaren exporteras.

Vad importen av spritdrycker och vin beträffar torde denna, enär detalj

s. 28 Kontrollera mot PDF

Igångsättandet

av

ersättningssakkunnigas

utredning.

28 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

handelsbolagen synas böra tillförbindas att allenast hos partihaudelsbolaget inköpa

ifrågavarande drycker, böra tillerkännas sistnämnda bolag såsom uteslutande rätt.

Då tillverkare av brännvin och vin skall vara skyldig att avstå hela den

del av tillverkningen, som är avsedd för förbrukning inom landet, till partihandelsbolaget,

torde det vara erforderligt att i rusdrycksförsäljningsförordningen införas''

bestämmelser om huruledes priset skall bestämmas. Ävenså torde föreskrifter böra

meddelas om sättet för bestämmande av de pris, till vilka partihandelsbolaget har

att sälja varorna till detaljhandelsbolagen.

Genomförandet av partihandelsmonopolet synes böra äga rum på följande sätt:

Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

dels medgiva att aktiebolaget Stockholmssystemet må i samband med inlevererandet

av bolagets nettovinst såsom vinstmedel överlämna till statsverket

aktierna i de fyra nu existerande partihandelsbolagen (Grönstedt, Carlshamn, Cederlund

och spritcentralen), vilka därefter skulle sammanslås till ett enda bolag,

dels besluta vissa ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen av det innehåll,

som ett till denna P. M. fogat utkast till förordning om ändrad lydelse i vissa delar

av rusdrycksförsäljningsförordningen utvisar,

dels antaga en lag, varigenom Kungl. Maj:t bemyndigas att efter vissa grunder

före 1919 års ingång låta inlösa de återstående oinlösta reningsverken samt vinoch

spirituosahandelsaffärerna. Inlösningen synes lämpligen kunna ordnas så, att de

enskilda såsom likvid erhålla preferensaktier i partihandelsbolaget.»

Till P. M. var fogat ett förslag till förordning om ändrad lydelse

av 4 § 3 mom., 8 § 1 mom., 10 § 1 och 3 mom., 12—16 §§, 46, 75

och 85 §§ samt 90 § 2 inom., 98 och 99 §§.

De av chefen för kontrollstyrelsen framhållna synpunkterna godkändes

emellertid icke av regeringen, utan ansågs, att man borde fortsätta

på den redan beträdda inlösningsvägen genom uppköp av i gång

varande vin- och spirituosahandelsaffärer, något som också kom till

uttryck i det anförande, som chefen för finansdepartementet hade till

statsrådsprotokollet den 31 december 1917 och som blivit offentliggjort

och finnes återgivet å sid. 5—6 i propositionen nr 287 vid 1920 års

riksdag.

Såsom inhämtas av ifrågavarande uttalande till statsrådsprotokollet,

ansåg chefen för finansdepartementet, att, om eu överenskommelse kunde

komma till stånd mellan å ena sidan vin- och spritcentralen och å andra

sidan återstående, icke övertagna handlande och firmor, vilka åsyftades

i 98 § av rusdrycksförsäljningsförordningen, om förvärvande av nämnda

firmors lager in. in. och övertagande av deras personal, detta skulle

föranleda övervägande, huruvida viss ändring i den nya lagstiftningen

härav bleve en följd. Med hänsyn till att det sålunda ställdes i utsikt

att, sedan klarhet vunnits beträffande möjligheten att övertaga samtliga

firmor, frågan om ändringar i partihandelsbestämmelserna i rusdrycks
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 29

försäljnings förordningen skulle tagas under övervägande, fann sig kontrollstyrelsen

vid det dåvarande sakna anledning att påkalla de enligt styrelsens

mening förr eller senare erforderliga ändringar av ifrågavarande

bestämmelser. För sin del avvaktade kontrollstyrelsen därför slutförandet

av de ersättningssakkunnigas utredning ävensom direktiv från finansdepartementet.

De ersättningssakkunnigas utredning förelåg emellertid

icke i ett sådant skick, att den kunde framläggas för 1919 års riksdag.

Vid 1919 års riksdag uttalade emellertid chefen för finansdepartementet,

vid besvarande av herr Lithanders interpellation den 11 juni 1919, att

såväl de frågor, som berörde partihandelns organisation, som ock förslag

i ersättningsfrågan skulle föreläggas 1920 års riksdag (andra kammarens

protokoll 1919 nr 68 sid. 39). Vid dylikt förhållande ansåg kontrollstyrelsen

sådana omständigheter föreligga, att ett inskridande från styrelsen

borde äga rum.

I dylikt syfte avlät kontrollstyrelsen till chefen för finansdepartementet

den 10 oktober 1919 en skrivelse av följande innehåll:

»Genom åtgärder från aktiebolaget Stockholmssystemets sida har under de

senaste åren genomförts en avlösning av den privata reningsverksamheten samt den

enskilda vin- och spirituosahandeln. Samtliga företag på dessa områden hava sammanförts

i fem bolag, nämligen aktiebolaget vin- och spritcentralen, aktiebolaget J. D.

Grönstedt & C:o, Carlshamns punschfabriksaktiebolag, aktiebolaget J. Cederlunds

Eftr. och aktiebolaget Tegnér & Wilcken. Aktiebolaget Stockholmssystemet är innehavare

av stamaktiekapitalet, 225,000 kronor i aktiebolaget vin- och spritcentralen,

och detta senare bolag innehar stamaktiekapitalet i samtliga övriga partihandelsbolag.

Enligt vad som inhämtas av aktiebolaget Stockholmssystemets förvaltningsberättelse

för år 1917 har bolaget i skrivelse till statsrådet och chefen för finansdepartementet

den 5 december 1917 dels förklarat, att bolaget icke komme annat

än för statsverkets räkning att frånhända sig stamaktierna i vin- och spritcentralen,

dels ock erbjudit sig, därest statsmakterna så önskade, att till dem och till pari

försälja aktierna ifråga eller ock såsom vinstmedel, därest tillstånd därtill lämnades,

inleverera dem till statsverket.

Då numera uppgiften att avlösa den enskilda verksamheten på detta område

kan anses slutförd, har kontrollstyrelsen ansett tidpunkten vara inne, att staten bör

övertaga stamaktierna i aktiebolaget vin- och spritcentralen och därmed bestämmanderätten

över partihandeln med spritdrycker och viner. Enligt kontrollstyrelsens

mening kan det nämligen icke anses lämpligt, att aktiebolaget Stockholmssystemet

längre är innehavare av ifrågavarande aktier. Bolagets verksamhet är författningsenligt

begränsad till detaljhandel med rusdrycker; och åt de viktiga och grannlaga

uPPgifter, som i detta hänseende åligga bolaget, icke minst med hänsyn till verksamhetens

omfattning i huvudstaden, synes bolaget odelat böra få ägna sig. Med den

förening, som för närvarande äger rum mellan aktiebolaget Stockholmssystemet och

aktiebolaget vin- och spritcentralens ledning, kan det lätt inträffa, att på grund av

Kontrollstyrelsens

skrivelse av

den 10 oktober

1919.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Förslag från

aktiebolaget

Stockholmssystemet.

30 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

de båda rörelsernas storartade omfattning antingen den enas eller den andras intressen

icke tillbörligt beaktas. Jämväl ur synpunkten av den egendomliga ställning,

som aktiebolaget Stockholmssystemet såsom detaljhandelsbolag intager, är det önskvärt,

att stamaktierna i aktiebolaget vin- och spritcentralen inlevereras till statsverket.

Aktiebolaget Stockholmssystemet är nämligen i sin verksamhet beroende av huruvida

Stockholms stadsfullmäktige tillstyrka och överståthållarämbetet medgiver det rättigheter

till detaljhandel med rusdrycker. Upplåtelse av dylika rättigheter är begränsad

till en tid av högst tre år. Med hänsyn härtill skulle beviljande av oktroj till annat

bolag eller möjligen en förändring i ledningen av aktiebolaget Stockholmssystemet

kunna medföra ur det allmännas synpunkt mindre önskvärda konsekvenser i fråga

om ledningen av aktiebolaget vin- och spritcentralen och därmed av hela partihandeln

med spritdrycker och viner inom riket. Det kan icke heller anses lämpligt

att ett av landets många detaljhandelsbolag, om också det största av dem, skall äga

allena bestämmandet över all partihandel.

Enligt kontrollstyrelsens mening bör därför aktiebolaget Stockholmssystemet

åläggas att. i enlighet med gjord utfästelse, till statsverket inleverera stamaktierna

i aktiebolaget vin- och spritcentralen mot det att på de vinstmedel, bolaget författningsenligt

skall inleverera inom mars månads utgång 1920, avräknas ett belopp,

som svarar mot ifrågavarande stamaktiers parikurs (225,000 kronor). Då emellertid

detta icke torde kunna ske, utan att riksdagens tillstånd inhämtas, får kontrollstyrelsen

hemställa, att proposition i ärendet avlåtes till riksdagen.

Kontrollstyrelsen anser sig i detta sammanhang icke böra göra något uttalande

angående den framtida organisationen av partihandeln. Under erinran, att styrelsen

i slutet av år 1917 till dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet

ingivit en P. M. i ärendet, vill styrelsen allenast framhålla, att en utredning av

berörda organisationsfråga och i samband därmed stående författningsändringar torde

vara av nöden.»

Det torde sannolikt hava varit i anledning av kontrollstyrelsens

ifrågavarande skrivelse, som aktiebolaget Stockholmssystemet till chefen

för finansdepartementet inkom med en i slutet av år 1919 dagtecknad

skrivelse med förslag till vissa anordningar för att befria aktiebolaget

Stockholmssystemet från innehavet av vin- och spritcentralens aktier.

Ifrågavarande skrivelse var av följande innehåll:

»I skrivelse den 15 augusti 1917 anmälde styrelsen för aktiebolaget Stockholmssystemet

för herr statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet vissa omständigheter,

vilka stått i samband med bildandet av fyra aktiebolag, avsedda att

idka partihandel med viner och spritdrycker samt, för ett av bolagens vidkommande,

jämväl rena brännvin.

Med nämnda skrivelse översände styrelsen ordning för två av bolagen, nämligen

aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o och Carlshamns punschfabriksaktiebolag.

Sedan inregistrering av de två övriga bolagen, aktiebolaget J. Cederlunds Eftr. samt

aktiebolaget vin- och spritcentralen sedermera ägt rum, översändes ordning jämväl

för vart och ett av dessa bolag med skrivelse den 15 december 1917.

Samtliga stamaktier i dessa bolag innehades till en början av aktiebolaget

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr -7,9. Hl

Stockholmssystemet. Av praktiska skiil hava emellertid till aktiebolaget vin- och

spritcentralen stamaktierna i de övriga tre bolagen sedermera överlåtits.

I förut omförmälda skrivelse don 15 augusti 1917 förklarade styrelsen för

aktiebolaget Stockholmssystemet, att densamma icke komme annat än för statsverkets

räkning att frånhända sig ifrågavarande aktier, samt erbjöd sig, därest

statsmakterna så önskade, att till dem och till pari försälja aktierna.

De skäl, som lågo till grund för dessa åtgärder, voro av dels social och dels

ekonomisk natur. A ena sidan inneburo dessa åtgärder en strävan att avskilja det

enskilda intresset jämväl från partihandeln med rusdrycker och att överföra denna

handel till sådana organ, som genom sin ställning till statsverket och av andra skäl

kunde antagas komma att handhava denna handel på ett sätt, som till alla delar

stode i överensstämmelse med icke blott rusdrycksförsäljningsförordningens bokstav

utan även dess anda. A andra sidan syntes det önskvärt att, om så kunde ske,

den å ifrågavarande handel uppkommande vinsten tillfördes statsverket, varigenom

eljest befarade svårigheter vid systembolagens uppköp av viner och spirituösa kunde

undvikas.

Vid den tid, då möjligheter yppade sig för uppgörandet av de avtal med,

bland andra, Reymersholms gamla spritförädlingsaktiebolag, som ledde till bildandet

av förenämnda bolag, däribland aktiebolaget vin- & spritcentralen, kunde icke någon

annan väg utfinnas för ernåendet av omförmälda önskemål, än att aktiebolaget

Stockholmssystemet inträdde såsom ledande intressent i de nya bolagen. Endast

genom dess ställning och ekonomiska resurser kunde det förtroende presteras, som

utgjorde en nödvändig förutsättning för ej mindre uppgörelserna med de äldre bolagen

utan ännu mera för erhållande av de störa preferensaktiekapital och bankkrediter,

som erfordrades. För inköp av exempelvis Reymersholmsbolagets tillgångar erfordrades

medel till så höga belopp, att endast ringa del därav kunde tagas från

aktiebolaget Stockholmssystemet. För närvarande äger sistnämnda bolag i aktiebolaget

vin- & spritcentralen allenast stamaktierna till ett nominellt värde av 400,000

kronor, under det att preferensaktiekapitalet uppgår till 19,600,000 kronor. Härtill

komma krediter av banker och andra, vilka krediter vid årsskiftet 1918—1919

uppgingo till omkring 32,000,000 kronor. Aktiebolaget Stockholmssystemet har

alltså bidragit med icke fullt en procent av det kapital, varmed bolaget rör sig.

Och dock^ är röstmajoriteten på bolagsstämman förenad med stamaktierna.

Från och med innevarande års slut kan aktiebolaget vin- & spritcentralens

jämte dess dotterorganisationers ställning anses vara sådan, att, även om bolagen

skulle träda i likvidation, samtliga aktieägares och fordringsägares intressen skulle

vara fullt betryggade. Därav får dock icke dragas den slutsatsen, att icke bolagens

ställning bör än vidare konsolideras och avsättningar göras för beredande av framtida

trygghet för anställd personal.

Den vid tiden för ovan omförmälda affärstransaktioners uppgörande gällande

brännvinsförsäljningsförordningens bestämmelser om systembolagens verksamhet gav

väl icke något bestämt stöd för den uppfattningen, att dessa transaktioner lågo

inom aktiebolaget Stockholmssystemets befogenhet, men något hinder för deras

genomförande fanns ej heller däri angivet. Av nu angivna förhållanden var det

ock, som aktiebolaget Stockholmssystemets styrelse icke dröjde att hembjuda de av

bolaget förvärvade stamaktierna till statsverket. Styrelsen var ock förvissad om

att, ifall åtgärderna bleve klandrade eller ogillade, aktierna skulle omedelbart kunna

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

säljas till enskilda och Stockholmssystemet lösgöras från sitt engagement i förevarande

avseende.

Emellertid torde det få anses alltjämt stå kvar såsom ett önskemål, att

aktiebolaget Stockholmssystemet måtte befrias från denna del av sin nuvarande

verksamhet och därmed förenat ansvar. Lämpligheten av att ett enskilt systembolag

innehar bestämmanderätten över de bolag, som åtminstone för närvarande äro

så gott som ensamma leverantörer till landets samtliga systembolag kan ock givetvis

ifrågasättas, även om denna anordning måst i första hand tillgripas. Då härtill

kommer, att aktiebolaget vin- & spritcentralens ställning numera, såsom ovan angivits,

är sådan, att stamaktiernas överlåtande till annan än Stockholmssystemet

nu lämpligen kan ske, har styrelsen ansett sig böra taga i övervägande, under vilka

former samt på vilka villkor ett sådant överlåtande av stamaktierna skulle kunna

äga rum.

Vid övervägande av frågan, till vem vin- & spritcentralens stamaktier böra

överlåtas eller med andra ord vem som i fortsättningen bör hava ansvaret för de

beslut, som fattas å bolagsstämman och därmed indirekt för bolagets ledning, har

styrelsen givetvis tagit i betraktande olika möjligheter. Styrelsen har för sin del

beslutat söka medverka till utförande av en plan, vars huvuddrag äro,

att Kungl. Maj:t utser tre av styrelsens sju ledamöter, därav en såsom ordförande

och en såsom vice ordförande, samt suppleanter för dem;

att stamaktierna överlåtas till ett mindre antal vederbörligen godkända

personer;

att stamaktieägarnas rätt till andel i vinsten begränsas till vissa procent;

att all vinst därutöver tillfaller staten; samt

att Kungl. Maj:t utser en revisor och en suppleant för denne.

Därjämte böra stamaktieägarna genom särskilt avtal förbinda sig att icke

utan Kungl. Maj:ts medgivande och endast på de villkor, Kungl. Maj:t bestämmer,

överlåta stamaktierna till annan än statsverket, att nedsätta aktierna i taka händer

(riksbanken) för detta ändamål, samt att, därest det skulle anses önskligt, att staten

på ett mindre indirekt sätt skötte denna rörelse, efter viss tid överlåta aktierna

till statsverket.

Om en sådan organisation genomföres, bibehåller bolaget sin karaktär av

enskilt bolag, såsom i rusdrycksförsäljningsförordningen förutsättes. Kungl. kontrollstyrelsen

intager oförändrat den ställning till bolaget, som avses i § 14 rusdrycksförsäljningsförordningen,

och statsverket erhåller tillfredsställande garanti för att

bolaget ledes och förvaltas i det syfte, som med dess bildande avsågs.

Härigenom vunnes ock att det bolag, som handhaver partihandeln med rusdrycker,

erhölle en form, som så nära som synes lämpligt överensstämmer med den

i rusdrycksförsäljningsförordningen för minuthandelsbolagen stadgade.

Till närmare belysande av innebörden i denna plan må vissa synpunkter

särskilt framhållas.

Det är av synnerlig vikt, att preferensaktieägarnas intressen bliva iakttagna.

Det förtroende de från början visat företaget bör icke förminskas, ty därigenom

skulle en nedgång i aktiernas försäljningsvärde förorsakas och ekonomiska

förluster tillskyndas ägarna. Detta torde i främsta rummet kunna förhindras på

det sätt, att deras rätt bliver garanterad av statsverket, om och när statsverket

kommer att övertaga stamaktierna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

;S3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

Såsom ovan angivits behöver aktiebolaget vin- och spritcentralen för sin

verksamhet anlita en avsevärd bankkredit. Det förtroende, bolaget hittills åtnjutit

i detta avseende, får givetvis heller icke rubbas. För detta ändamål torde det dock

vara tillräckligt, att vin- & spritcentralens ledning och förvaltning får ligga i händerna

på personer med tillräcklig sakkunskap och erfarenhet i ekonomiska angelägenheter.

Och då bolagets rörelse fortfarande såsom hittills bör drivas ytterst

för statsverkets räkning, synes för nu angivna ändamål Kungl. Maj:t böra äga avgörande

bestämmanderätt i fråga om de personer, åt vilka bolagets ledning skall

anförtros.

För ernående av ett gott resultat av bolagets verksamhet är det givetvis

av största vikt, att bolaget kan förskaffa sig goda utländska förbindelser. Den

stora varuimport bolaget förmedlar, gör denna del av dess rörelse till en av de

allra viktigaste av dess förvaltningsgrenar''. Dessa utländska förbindelser kunna

dock icke knytas för dagen utan måste avse en längre tids förtroendefullt och gott

samförstånd. Sådana förbindelser hava ock blivit inledda eller förberedda. Förhållandena

till de utländska myndigheterna och leverantörerna kunna dock i vissa

avseenden vara av rätt ömtålig natur, i anledning varför stabilitet i bolagets ledning

är särskilt önskvärd.

För att undersöka möjligheten av att åstadkomma en sådan organisation,

som här angivits, har styrelsen genom sin ordförande och verkställande direktör

vänt sig till enskilda personer, vilka kunnat anses lämpliga och villiga att övertaga

ifrågasatt post av stamaktier i aktiebolaget vin- & spritcentralen till ett pris av

1,000 kronor stycket jämte 7 procent ränta från den 1 januari innevarande år.

Efter underhandlingar med vissa av dem har förslag till avtal angående villkoren

för aktiernas överlåtande och övertagande blivit uppgjort (bil. 1) och får styrelsen

härmed överlämna ett exemplar av detta förslag.

Likaså har förslag till erforderlig ändring av aktiebolaget vin- och spritcentralens

ordning (bil. 2) blivit uppgjort och överlämnas härmed.

Sedan styrelsen förehaft detta ärende till behandling, har styrelsen enhälligt

beslutat, att samtliga stamaktier i aktiebolaget vin- och spritcentralen skulle, om

vederbörligt bifall därtill erhålles, överlåtas på de villkor, som i det uppgjorda

förslaget till avtal blivit uppställda, samt uppdragit åt undertecknade att å styrelsens

vägnar hos herr statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet anhålla, att

herr statsrådet vill förklara hinder icke möta för berörda överlåtelse.

Därest detta styrelsens beslut vinner herr statsrådets bifall, skall styrelsen omedelbart

till Kungl. Maj:t inkomma med förteckning på de personer, som förklarat

sig villiga att övertaga aktierna, ävensom med definitivt avtal därom i enlighet

med bifogade förslag samt övervaka att aktiebolaget vin- och spritcentralens ordning

varder, så fort ske kan, ändrad i enlighet med likaledes bifogade förslag.

På grund av vad sålunda anförts och med anledning av styrelsens utfästelse

i ovan omförmälda skrivelse den 15 augusti 1917, angående aktiernas överlåtande

på statsverket, får styrelsen för aktiebolaget Stockholmssystemet vördsamt anhålla,

att herr statsrådet behagade förklara hinder icke möta för styrelsen att på ovan

omförmälda grunder genom avtal av den lydelse förenänmda förslag angiver till

enskilda personer överlåta bolagets ägande stamaktier i aktiebolaget vin- och spritcentralen.

»

Det i skrivelsen omnämnda avtalet hade följande lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 33 käft. (Nr 39.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

•‘Avtal

Sedan aktiebolaget Stockholmssystemet, här nedan kallat säljaren, till undertecknade,

här nedan benämnda köparna, försålt samtliga stamaktierna, uppgående

till ett antal av 400, i aktiebolaget vin- och Spritcentralen, har i samband därmed

träffats följande avtal, att gälla dels emellan säljaren och köparna, dels emellan

köparna och svenska staten samt dels emellan köparna inbördes.

§ 1.

För aktierna, av vilka en var av köparna övertagit en tiondel eller 40 stycken,

skall erläggas ett pris, enligt parikurs, av ett tusen kronor stycket eller sammanlagt

400,000 kronor jämte sju procent ränta därå från den 1 januari 1919 till dess

likvid sker. Aktierna transporteras på köparna så snart detta avtal blivit av Kungl.

Maj:t eller statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet godkänt samt köpesumman

blivit erlagd.

§ 2.

1. Köparna förbinda sig att icke överlåta aktierna till annan än statsverket

eller den Kungl. Maj:t på förslag av bolagets styrelse godkänner såsom innehavare

av aktierna.

Skulle aktier genom arv eller på annat sätt lagligen övergå från någon av

köparna, äro återstående aktieägare berättigade att inlösa aktierna till parikurs

med tillagd sju procent ränta från den 1 januari det år, inlösen sker, samt skyldiga

att till annan person, som av Kungl. Maj:t på förslag av bolagets styrelse godkännes,

på enahanda villkor överlåta aktierna, på det att aktieägarnas antal må förbliva tio.

2. Som säljaren genom skrivelse den 15 augusti 1917 till statsrådet och

chefen för kungl. finansdepartementet, bland annat, erbjudit sig att, därest statsmakterna

så önskade, till dem och till pari försälja ifrågavarande aktier, så förbinda

sig köparna att till samma pris men med tillägg av ränta efter sju procent från

den 1 januari det år, försäljningen sker, hålla aktierna statsverket tillhanda närhelst

så påfordras, dock under förbehåll, med hänsyn till möjligheten att på ett

tillfredsställande sätt ordna bolagets ekonomiska förbindelser såväl inom som isynnerhet

utom landet, att dels anspråk på aktiernas övertagande av statsverket före

den 31 december 1924 icke göres, dels statsverket då åtager sig att icke blott infria

bolagets skulder och andra förbindelser utan även garantera utelöpande preferensaktiers

inlösande med tillhörande vinstandelar i enlighet med bestämmelserna i

§ 6 av bolagsordningen.

§ 3.

Köparna förbinda sig att omedelbart vidtaga åtgärder för att bolagets ordning

med avseende på styrelsens sammansättning, vinstens användande m. m. ändras på

sätt närlagda förslag angiver.

§ 4.

Till säkerhet för köparna enligt § 2 åliggande förpliktelser förbinda sig dessa att

deponera aktierna i riksbanken eller annan av Kungl. Maj:t godkänd bankinrättning

mot villkor, att banken icke utan Kungl. Maj:ts medgivande och endast på villkor,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 35

som Kung! Maj:t bestämmer, utlämnar aktierna vare sig till ägaren eller hans rättsinnehavare.

Om någon av köparna för anskaffande av köpesumman för sin andel av aktierna

behöver belåna desamma, skall han av den bank, som lämnar lånet, betinga

sig och till kungl. statskontoret ingiva en förbindelse av innehåll, att aktierna icke

få utan Kungl. Maj:ts medgivande utlämnas vare sig till ägaren eller hans rättsinnehavare.

• § 5.

Talan för samtliga stamaktierna skall vid bolagsstämma föras av allenast en

person, vilken köparna efter huvudtalet därtill utse. Skulle någon av dem vägra

att deltaga i valet, må det i alla fall verkställas vid sammankomst, vartill köparna

minst två dagar förut kallats av bolagets styrelse.

§ 6.

Blivande ny stamaktieägare är skyldig ikläda sig de förpliktelser, detta avtal

innehåller.

§ 7.

Av detta avtal erhåller en var av säljaren och köparna ett exemplar, varjämte

exemplar överlämnas till statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet,

till kungl. kontrollstyrelsen och till kungl. statskontoret.»

Den i aktiebolaget Stockholmssystemets skrivelse omnämnda ändringen

i »Ordningen för aktiebolaget vin- och spritcentralen» innefattade

förslag till ändringar i 6, 10, 12 och 18 §§. Ifrågavarande §§

skulle erhålla följande lydelse:

»§ 6.

Aktierna skola — -— —• — — — — — — — — utdelning av vinsten.

Av vinsten må endast det belopp, som motsvarar vanlig aktiebelåningsränta.

högst sju procent, utdelas å stamaktierna samt därutöver ytterligare två procent.

Återstående vinst skall, efter det avskrivningar och avsättningar till reservfond

och pensionsfond blivit gjorda, i den mån den ej enligt § 8 användes för inlösen

av preferensaktier, inlevereras till kungl. statskontoret för statsverkets

räkning.

§ 10.

Bolagets styrelse består av sju ledamöter med fem suppleanter för dem.

Kungl. Maj:t utser tre ledamöter i styrelsen,_ därav en såsom ordförande och en

såsom vice ordförande, samt två suppleanter. Övriga styrelseledamöter och suppleanter

utses å ordinarie bolagsstämma.

Styrelsen är beslutför, när tre av styrelsens medlemmar finnas tillstädes och

äro om beslutet ense. Om ett jämnt antal styrelseledamöter är tillstädes och lika

röstetal står mot lika, äger ordföranden utslagsröst.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

Kontrolisiyrclscns

utlåtande

den

7 februari

1920.

§ 12.

För granskning av styrelsens förvaltning ock bolagets räkenskaper utses årligen

å ordinarie bolagsstämma tre revisorer och två suppleanter för dem för tiden,

intill dess å nästa ordinarie bolagsstämma nytt val ägt ram.

Kungl. Maj:t äger att för samma tid utse en revisor och en suppleant

för denne.

§ 18.

Denna bolagsordning får ej ändras utan Kungl. Majrts tillstånd.»

Genom särskilda remisser infordrade chefen för finansdepartementet

yttranden i ärendet från statskontoret och kontrollstyrelsen. I den till

styrelsen den 3 februari 1920 avlåtna remissen anmodades styrelsen att

inkomma med yttrande, huruvida ett bifall till aktiebolaget Stockholmssystemets

framställning kunde anses ur kontroll- eller nykterhetssynpunkt

medföra olägenheter. I det yttrande, som kontrollstyrelsen i anledning

härav den 7 februari 1920 avgav till chefen för finansdepartementet,

anförde styrelsen i huvudsak följande:

»Enligt vad som inhämtas av den nu föreliggande skrivelsen, har jämväl

aktiebolaget Stockholmssystemets styrelse ansett, att lämpligheten av aktiebolagets

innehav av stamaktierna i aktiebolaget vin- och spritcentralen kan ifrågasättas.

Bolagsstyrelsen har därför ansett sig böra taga under övervägande, under vilka

former och på vilka villkor ett överlåtande av stamaktierna skulle äga rum, och

uppgiver styrelsen, att den »givetvis tagit i betraktande olika möjligheter» och för

sin del »beslutat söka medverka till utförandet av en plan», vars huvuddrag styrelsen

därefter angiver. Bolagsstyrelsens hemställan går därpå ut, att herr statsrådet

vill förklara, att hinder icke möter för stamaktiernas överlåtande på ett enskilt

konsortium.

Såsom härav framgår, avser den väckta frågan grunderna för partihandelns

framtida organisation. Med hänsyn härtill finner styrelsen erforderligt att erinra

om de uttalanden, som tidigare gjorts från ansvarigt håll, och de åtgärder, som

redan vidtagits i syfte att för statens räkning monopolisera partihandeln med rusdrycker.

Redan för åtskilliga är sedan inleddes, i anledning av en framställning från

nykterhetskommittén, förhandlingar med det dåvarande Reymersholms gamla spritförädlingsaktiebolag

och andra reningsverk om övertagande för statens räkning av

reningsverksamheten i syfte att monopolisera densamma. Ifrågavarande förhandlingar,

som fortskridit rätt långt, avbrötos emellertid, och ej heller under de följande

åren kunde någon överenskommelse träffas. För det från och med slutet av

år 1916 bedrivna arbetet för åstadkommande av en koncentration på spirituosahandelns

område har herr statsrådet i svaret på herr Lithanders interpellation i riksdagens

andra kammare den 11 juni 1919 (andra kammarens protokoll nr 68 sid. 22

och följande) lämnat en redogörelse.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Bevillningsutskottets betänkande Nr di).

Av sagda redogörelse inhämtas bland annat:

att undersökningar om ett inlösningsförfarande enligt nådigt bemyndigande

ägt rum under våren 1917 av undertecknade Zethelius och Thulin,

att sedan bemyndigandet, i anledning av antagandet av rusdrycksförsäljningsförordningen,

återkallats, undertecknad Zethelius till dåvarande statsrådet och chefen

för finansdepartementet Carleson överlämnat en P. M. om inlösen av de privata

spirituosahandelsrättigh etern a,

att dåvarande statsrådet Carleson inhämtat yttrande däröver från undertecknad

Zethelius och kontrollrådet,

att kort därefter statsrådet Carleson åt doktor Bratt och direktör Wennerberg

uppdragit att träda i förhandling med Reymersholms gamla spritförädlingsaktiebolag

om inköp av detta bolags affärsrörelser, ett uppdrag, som doktor Bratt

jämväl tidigare haft tillsammans med herrar Kvarnzelius och Bernhard Eriksson,

att det under statsrådet Carlesons medverkan träffade preliminära köpeavtalet

om övertagande av Reymersholms gamla spritförädlingsaktiebolag blivit definitivt

den 21 augusti 1917, samt

att, sedan aktiebolaget Stockholmssystemet i skrivelse den 15 augusti 1917

förklarat sig hava för avsikt att icke frånhända sig stamaktierna i aktiebolaget

J. D. Grönstedt & C:o, Carlshamns punschfabriksaktiebolag, aktiebolaget Cederlunds

eftr. eller aktiebolaget vin- och spritcentralen, aktiebolaget Stockholmssystemets

styrelse förklarat sig villig att, när så påfordrades, överlämna samtliga ifrågavarande

stamaktier till statsverket till parikurs eller det pris, som bolaget erlagt, eller ock

att, därest tillstånd därtill meddelades, under enahanda villkor i samband med inlevererandet

av bolagets vinst och såsom vinstmedel överlämna aktierna ifråga.

Av samtliga nu angivna förhållanden framgår med all önskvärd tydlighet,

att det under sagda tid varit fråga om ett officiellt inlösningsförfarande, utfört på

bemyndigande av cheferna för finansdepartementet, och att slutmålet varit att skapa

ett statsmonopol å partihandeln med spritdrycker. Det uppdrag, som lämnats doktor

Bratt, har ägt rum i nära anslutning till förut lämnade förhandlingsuppdrag till

andra personer. Den omständigheten, att aktiebolaget Stockholmssystemet vid slutet

av förhandlingarna framträdde och övertog stamaktierna i aktiebolaget vin- och

spritcentralen, har sin naturliga förklaring däri, att den form, som av statsrådet

Carleson valts efter tillstyrkan av vissa ledamöter i kontrollrådet, för ett övertagande

för statens räkning av partihandeln, förutsatte, att sammanslagningen av

de enskilda företagen, intill dess frågan förelädes riksdagen, finansierades och leddes

av en enskild sammanslutning.

Jämväl under den tid, som följde efter grundläggandet av aktiebolaget vinoch

spritcentralen, hava från ansvarigt håll uttalanden gjorts, som tydligt ådagalägga,

att den företagna koncentrationen av partihandeln med spritdrycker syftade

till en omläggning av den form för partihandeln, som finnes bestämd i förordningen

den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker. Vid tillsättande av sakkunniga

för prövning av de ersättningsfrågor, som uppkommit i anledning av nyssnämnda

förordnings genomförande, anförde sålunda dåvarande statsrådet och chefen

för finansdepartementet Branting enligt offentliggjort utdrag ur statsrådsprotokollet

för den 31 december 1917, att han velat fästa Kungl. Majrts uppmärksamhet på

vikten därav, att frågan om omorganisation av partihandeln med spritdrycker och

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

viner bleve föremål för närmare övervägande. Efter att hava redogjort för rusdrycksförsäljningsförordningens

föreskrifter beträffande partihandeln anförde han:

''Såsom förhållandena under senare tid utvecklat sig, kommer emellertid tilllämpningen

av författningen i denna del uppenbarligen att medföra vissa svårigheter.

Det torde även vara obestridligt, att såväl ur nykterhetssynpunkt som med hänsyn

till det allmännas ekonomiska intressen undvikande av privata mellanhänder vore

önskvärt. En intressekonflikt mellan det allmännas intresse och det enskilda förvärvsintresset

torde bär svårligen kunna undvikas. På grund härav har jag under

övervägande ett förslag om en sådan organisering av partihandeln att jämväl denna

kommer att handhavas av organ, som i sitt förhållande till det allmänna mer eller

mindre bleve jämställt med detaljhandelsbolagen.’

Sedan departementschefen erinrat, att på initiativ av aktiebolaget Stockholmssystemet

fyra partihandelsbolag nybildats, ävensom redogjort för dessa bolags organisation

enligt en av aktiebolaget Stockholmssystemet ingiven skrivelse, enligt vilken

aktiebolaget, bland annat, jämväl erbjudit statsverket att inköpa stamaktierna i

aktiebolaget vin- och spritcentralen, varigenom statsverket skulle få hela ledningen

av bolagen i sin hand och vara berättigad till desammas avkastning, fortsatte

departementschefen:

''Vid det förhållandet, att sålunda ett stort bolag, representerande en betydande

del av renings verksam heten och övrig partihandel med viner och spirituösa inom

landet, redan är bildat och att ledningen och avkastningen av detsamma blivit erbjudna

statsmakterna, synes skäl föreligga, att åt de sakkunniga, som fått i uppdrag att

undersöka, huruvida och i vilken utsträckning ersättning bör tillerkännas enskilda

med anledning av den nya lagstiftningen rörande försäljning av rusdrycker, bör

lämnas jämväl uppdrag att undersöka, huruvida möjlighet förefinnes för frivillig

överenskommelse mellan aktiebolaget vin- och spritcentralen och övriga återstående

handlande och firmor, — — — om förvärvande av nämnda firmors lager m. m

och övertagande av deras personal, allt för det nämnda bolagets räkning. En dylik

överenskommelse skulle nämligen tvivelsutan utöva inflytande på de sakkunnigas

uppgift i övrigt och jämväl föranleda övervägande, huruvida viss ändring i den nya.

lagstiftningen härav borde bliva en följd.’

Enligt kontrollstyrelsens mening kan man av departementschefens nu anförda

uttalanden icke finna annat än att aktiebolaget vin- och spritcentralen borde av

statsverket övertagas samt att såsom följd härav lagstiftningen om partihandeln

skulle ändras.

I samma riktning har jämväl herr statsrådet gjort ett bestämt uttalande.

Enligt vad som inhämtas av det förut åberopade interpellationssvaret den 11 juni

1919 anförde herr statsrådet följande:

''Jag önskar emellertid härvid förklara, att jag delar mina närmaste företrädares

uppfattning om det önskvärda i partihandelns organiserande. För fullföljande

av nykterhetsreformen av år 1917 anser jag det vara betydelsefullt och

fördelaktigt, att särskilt genom aktiebolaget vin- och spritcentralens tillkomst en

koncentration skett inom branschen. Det framgår av vad jag nämnt, att garantier

föreligga för att de allmänna intressena skola bli vederbörligen tillvaratagna uti

aktiebolaget vin- och spritcentralens verksamhet. Riktigast torde det oaktat vara,

att riksdagen beredes tillfälle att pröva, huruvida statsverkets kontrollerande ställning

till detta bolag bör, på annat sätt än nu sker, komma till uttryck. Därvid bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande AV

riksdagen givetvis få tillfälle att fatta beslut angående de frågor, som beröra partihandelns

organisation. Såvitt på mina åtgöranden kan bero, skola förberedelser

träffas för att hela frågan må kunna föreläggas nästa års riksdag. Intilldess

riksdagen tagit ställning till frågan om partihandelns framtida organisation, bör det

enligt min mening icke ifrågakomma, att det nuvarande faktiska läget förändras

genom att nya partihandelsrättigheter meddelas, .lag kan följaktligen icke tillstyrka

bifall hos Kung!. Maj:t till sådana ansökningar.’

Då kontrollstyrelsen genom skrivelserna den 10 oktober 1919 till aktiebolaget

Stockholmssystemet och till herr statsrådet dels uttalade, att aktiebolaget Stockholinssystemets

fortfarande innehav av stamaktierna i aktiebolaget vin- och spritcentralen

vore olämpligt, dels påfordrade inlevererandet av sagda stamaktier till statsverket,

dels ock slutligen erinrade om den framtida organisationen av partihandeln,

skedde detta alltså i nära anslutning till vad tidigare förekommit och särskilt till

herr statsrådets ovan återgivna yttrande.

Med hänsyn härtill är det givet, att aktiebolaget Stockliolmssystemets nu föreliggande

framställning är ägnad att väcka synnerlig förvåning, då, såvitt styrelsen

kan finna, berörda framställning innebär ett väsentligt avsteg från de uppfattningar,

som hittills från ansvarigt håll enhälligt gjorts gällande ifråga om partihandelns

organisation.

Kontrollstyrelsen vill härefter övergå till att ur kontrollsynpunkt yttra sig

.över lämpligheten av den av aktiebolaget Stockholmssystemet ifrågasatta organisationen

för partihandeln.

1 detta avseende vill styrelsen framhålla, att det givetvis är lättast att

övervaka, att partihandeln bedrives.på ett för statens intressen förmånligt sätt, om

staten själv innehar stamaktierna. Överlåtas dessa aktier till ett enskilt konsortium,

är det, i. synnerhet med den organisation, som föreslagits, att befara, att statens

intressen i olika avseenden kunna bliva lidande. Visserligen skola ordföranden och

två ledamöter av styrelsen utses av Kungl. Maj:t, men majoriteten av styrelsen

utses av de enskilda delägarnas förtroendeman enligt det egendomliga förfarande,

som finnes angivet i 5 § av avtalsförslaget. Stamaktieägarna skola nämligen icke

var för sig föra talan å bolagsstämma utan denna talan skulle utövas av allenast

en person, som stamaktieägarna efter huvudtalet därtill utse. Denne förtroendeman

blir härigenom den allena bestämmande i bolaget. Han tillsätter, som nyss nämnts,

majoriteten i styrelsen och är därigenom i stånd att bestämma över bolagets

hela verksamhet. Vid bolagsstämman fastställer han sålunda balansräkningen och,

då balansräkningens fastställande jämte avsättningar till reservfond är avgörande

för vinstens storlek, bestämmer han därigenom den vinst, som skall inlevereras till

staten. Förtroendemannen beviljar vidare bolagsstyrelsen ansvarsfrihet och utser

tre av de fyra revisorer, som skola granska styrelsens förvaltning och bolagets

räkenskaper.

I detta sammanhang kan kontrollstyrelsen ej underlåta att upptaga en jämförelse

mellan den föreslagna organisationen och rusdrycksförsäljningsbolagens organisation.

I dessa bolags styrelser hava det allmännas representanter majoritet —

före år 1914 voro endast två av bolagsstyrelsens fem ledamöter representanter för

det allmänna, men denna minoritetsrepresentation för det allmänna ansågs icke

lämplig, sedan bolagens vinst skulle inlevereras till statsverket. Rusdrycksförsäljningsbolagens

decharge beviljas av kontrollstyrelsen, och majoriteten av revisorerna utses

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande Nr ■>!).

likaledes av koutrol Istyrelsen. Denna organisation av rusdrycksförsäljningsbolagen

har tillkommit på grund av vunnen långvarig erfarenhet, och den medgiver utövandet

av en så effektiv kontroll som möjligt. I intet av berörda avseenden har det föreliggande

förslaget till organisation av partihandelsbolaget tillgodogjort sig sagda

erfarenheter. Det verkliga avgörandet ifråga om partibolagets angelägenheter lägges

i händerna på eu enskild person, stamaktieägarnas förtroendeman, som efter behagkan

till- och avsätta representanterna för bolaget i styrelsen. Någon verkligstatens

intressen tillfredsställande kontroll å bolagets verksamhet kan givetvis härigenom

icke ernås. Varje ingripande mot bolaget ur synpunkten av nyssberörda

intressen kan komma i konflikt med förtroendemannens intressen, och någon möjlighet

att vinna rättelse torde i ett dylikt fall icke kunna vinnas med hänsyn till

förtroendemannens maktställning inom bolaget. För sin del kan kontrollstyrelsen

icke finna några rimliga skäl till ett dylikt tillbakasteg i jämförelse med rusdrycksförsäljningsbolagens

organisation. Något motiv att nu helt plötsligt lämna åsido

den enligt vad ovan visats tidigare enhälligt intagna ståndpunkten att aktierna

skulle inlevereras till statsverket, varigenom Kungl. Maj:t skulle komma att helt

och hållet bestämma beträffande styrelsens sammansättning och därmed de allmänna

riktlinjerna för bolagets verksamhet samt ifråga om granskning av bolagets räkenskaper

och beviljande av ansvarsfrihet, finnes enligt kontrollstyrelsens mening icke

anfört

Fn sådan organisation, som aktiebolaget Stockholmssystemet ifrågasatt, leder

till betänkliga konsekvenser i flera avseenden.

Härvid vill kontrollstyrelsen till en början framhålla, att genom den ifrågasatta

organisationen flera önskvärda förändringar på partihandelns område skulle

undanskjutas. Det är sålunda möjligt, att det kan betinnas lämpligt att utbryta

reningsverksamlieten ur den nuvarande organisationen ocli bedriva densamma mera

direkt för statsverkets räkning, t. ex. genom en särskild monopolstyrelse. Enligt

offentliggjort utdrag ur statsrådsprotokollet för finansärenden den 6 juni 1919, bär

herr statsrådet ifråga om verkställande av en utredning av de med sulfitspritens

användande till förtäring sammanhängande spörsmål, bland annat, anfört, att lämpligheten

av hittillsvarande tillvägagångssätt för tillverkningsskattens uttagande kunde

sättas ifråga. Såväl med hänsyn härtill som ock ur andra synpunkter borde det

tagas under övervägande, huruvida icke brännvinstillverkningsavgiften kunde upptagas

vid reningsverken, genom vilka numera allt brännvin för förtäringsändamäl

faktiskt passerade. Detta förutsatte emellertid en centraliserad organisation av

reningsverksamlieten, en organisation, som med hänsyn till att aktiebolaget

vin- "och spritcentralen numera övertagit samtliga reningsverk i hela riket jämförelsevis

lätt torde kunna åvägabringas i för statsintresset fullt betryggande

former. Herr statsrådet erinrade därvid om att aktiebolaget Stockholmssystemet

förklarat sig villigt att till statsverket överlåta samtliga stamaktier i aktiebolaget

vin- och spritcentralen. Enligt vad kontrollstyrelsen inhämtat, hava de i ärendet

tillkallade sakkunniga enhälligt uttalat, att den av herr statsrådet berörda centraliserade

organisationen av reningsverksamlieten i statens hand måste anses som en

nödvändig förutsättning för ett rationellt ordnande av beskattningen. Härtill vill

kontrollstyrelsen tillägga, att. om den av aktiebolaget Stockholmssystemet föreslagna

organisationen kommer till stånd, statsmakterna för en tid av minst fem år berövas

möjlighet att ordna den sedan ett tiotal år aktuella frågan om tillverkmngsbeskattningen

på en rationell grund.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande, AV ''it). (1

Kontrollstyrelsen vill vidare erinra om att den ifrågasatta organisationen av

partihandeln torde utesluta eu önskvärd reglering av förhållandet mellan partihandlaren

såsom säljare och rusdrycksförsäljningsbolagen såsom köpare av spritdrycker

och viner. För att förhindra att partihandlarna (reningsverk och spirituosahandlare)

utnyttjade sin ställning till att taga för höga pris å till brännvinsförsäljningsbolagen

sålda drycker, ävensom att de genom hemliga provisioner och dylikt förmådde

bolagen att inköpa drycker, vilkas pris icke svarade mot kvaliteten, infördes

i brännvinsförsäljningsförordningen (15 §) år 1915 det stadgandet, att kontrollstyrelsen

skulle meddela bestämmelser angående bolagens inköp av brännvin. Detta

stadgande bibehölls i rusdrycksförsäljningsförordningen (19 §) men vidgades att

avse rusdrycker. 1 enlighet med berörda stadganden har kontrollstyrelsen utfärdat

bestämmelser om inrättandet av en pris- och inköpsnämnd, hos vilken bolagen äro

skyldiga att inköpa samtliga de slag av drycker, som äro erforderliga för rörelsens

utövande. De i ämnet senast meddelade föreskrifterna — cirkuläret nr 50 den 28

december 1918 och instruktionen av samma dag för kontrollstyrelsens pris- och

inköpsnämnd — biläggas härjämte. Såsom inhämtas av berörda cirkulär och instruktion,

verkställas samtliga inköp för bolagens räkning av inköpsnämnden. Nämnden

träffar sålunda, efter vederbörlig prövning av kvaliteten, överenskommelse med

partihandlare om priset, hos nämnden göra bolagen rekvisitioner å varor, som av

nämnden förmedlas till partihandlare, och genom nämnden likvideras alla bolagens inköp.

Denna organisation har, även sedan aktiebolaget vin- och spritcentralen tillkommit,

ansetts erforderlig. Dels vidmakthålles en önskvärd kontroll å aktiebolaget

vin- och spritcentralens prisbildning —• i åtskilliga fall hava ej obetydliga nedprutningar

å de av bolaget offererade priserna visat sig motiverade — dels är nämndens

verksamhet nödvändig därför att bolagens rätt till direkta inköp av spritdrycker

och viner med förbigående av aktiebolaget vin- och spritcentralen, vare sig från

andra partihandlare inom landet eller från firmor i utlandet, fortfarande är bibehållen.

Därest staten övertoge stamaktierna i aktiebolaget vin- och spritcentralen

och i samband därmed vidtoge erforderliga ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen,

varigenom, bland annat, bolagen tillförbundos att allenast köpa hos statens

monopolorgan och närmare bestämmelser om prissättningen fastställdes, kunde givetvis

bibehållandet av pris- och inköpsnämnden icke vara erforderligt. Överlåtes

däremot stamaktierna till ett enskilt konsortium, i vilket, såsom förut framhållits,

det enskilda intresset är så dominerande, som det nu föreliggande organisationsförslaget

innefattar, är bibehållandet av pris- och inköpsnämnden nödvändigt. Det

framgår visserligen ej klart av förslaget, huruvida detta är avsett att kombineras

med ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen. Men då förslaget synes förutsätta,

att herr statsrådet eller Kungl. Maj:t skulle medgiva stamaktiernas överlåtande

till enskilt konsortium utan att frågan härom dragés inför riksdagen, har

kontrollstyrelsen ansett såsom sannolikt, att förslagsställarnas mening varit, att

överlåtandet är avsett att äga rum utan ändringar av rusdrycksförsäljningsförordningens

bestämmelser. Vidtagas emellertid icke dylika ändringar, kunde aktiebolaget

vin- och spritcentralens ställning väsentligt försvagas, därest pris- och inköpsnämnden

på grund av bolagets prispolitik eller beskaffenheten av dess varor funne sig nödsakad

att direkt för bolagens räkning från firmor i utlandet inköpa spritdrycker

eller viner.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. Si) käft. (Nr 39.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

I ytterligare ett avseende tillåter sig kontrollstyrelsen framhålla att förslaget

kan leda till ur synpunkten av statens intressen menliga konsekvenser. Såvitt

kontrollstyrelsen av den föreliggande framställningen kan finna, är det icke meningen

att begränsa aktiebolaget vin- och spritcentralens möjligheter att sluta avtal med

firmor eller sammanslutningar inom eller utom landet. Det låter sig mycket väl

tänka, att aktiebolaget vin- och spritcentralen sluter avtal med en sammanslutning

av brännvinstillverkare för lång tid framåt, varigenom staten, när den en gång i

framtiden övertager aktierna, finner sig bunden i sin handlingsfrihet på detta område.

Avtalen kunna sålunda hava innehållit sådana ekonomiska förpliktelser, att

staten icke skulle kunna genomföra en önskvärd förändring i lagstiftningen utan

att lämna ersättningar till sammanslutningen. Det låter sig också tänka, att på

grund av de uppfattningar, som behärska konsortiets majoritet och förtroendemannen,

avtal ingås av sådan natur, att statsmakternas dispositioner i vissa avseenden

direkt eller indirekt motverkas.

Av särskilt ödesdiger natur för lagstiftningens frihet kunna sådana avtal

bliva, som slutas med utländska firmor och handelshus. Genom dessa avtal kunna

dylika firmor erhålla en sådan ställning ifråga om leverans av spritdrycker och

viner, att inköpsmöjligheter från andra firmor och andra länder begränsas eller

förhindras utöver de föreslagna fem åren. Jämväl kunna utfästelser göras, från

vilka man sedermera endast med stora svårigheter kan frigöra sig.»

Kontrollstyrelsen framhöll till sist, att styrelsen »ej kunnat undgå

att märka, att aktiebolaget Stockholmssystemet uppfattat den föreliggande

frågan såsom väsentligen berörande allenast statsrådet och chefen för

finansdepartementet såsom innehavare av aktiebolaget Stockholmssvstemets

tidigare förbindelse och aktiebolaget såsom innehavare av aktierna.

Skulle denna uppfattning vara riktig, torde det egendomliga

komma att inträffa, att, om tillstånd lämnas till stamaktiernas överlåtande,

kontrollstyrelsen, under vars överinseende aktiebolaget jämlikt

19 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen står, och vars föreskrifter

i förvaltningsavseende aktiebolaget har att följa, helt plötsligt finner,

att ifrågavarande för statsverket värdefulla stamaktier avlägsnats ur

bolagets portfölj, utan att kontrollstyrelsen haft tillfälle att med den

befogenhet, kontrollstyrelsen har med hänsyn till skyldigheten att bevaka

det allmännas bästa, pröva lämpligheten och tillbörligheten av

överlåtelsen.»

På grund av det anförda hemställde kontrollstyrelsen, att aktiebolaget

Stockholmssystemets framställning måtte avslås, ävensom att

åtgärder måtte vidtagas i den riktning, varom kontrollstyrelsen i skrivelse

den 10 oktober 1919 anhållit.

Kungi. Maj:ts Ärendet företogs i konselj den 5 mars 1920, varvid beslöts avlåta

“ fm. det brev till kontrollstyrelsen^ som finnes intaget under bilaga 3 till

detta yttrande.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr -it). 43

Såsom av berörda brev inhämtas, godkändes med vissa modifikationer

det förslag, som av aktiebolaget Stockholmssystemet framlagts.

Dessa modifikationer bestodo väsentligen däri, att större inflytande inrymdes

åt Kungl. Maj:t genom rätt för Kungl. Maj:t att tillsätta hälften

av styrelsen, däribland ordföranden, samt hälften av revisorerna, att å

stamaktierna endast finge utdelas det belopp, som motsvarade genomsnittligt

aktiebelåningsränta för räkenskapsåret, uträknad av riksbanken,

samt att, när statsmakterna så påfordrade, samtliga stamaktier skulle

överlåtas till statsverket.

De av kontrollstyrelsen vid olika tillfällen framställda önskemålen

om ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen undanskötos sålunda,

och riksdagen blev härigenom ej satt i tillfälle att taga under omprövning

frågan om partihandelns organisation.

Det är givet, att kontrollstyrelsen med den ståndpunkt, som styrelsen

konsekvent sedan 1917 intagit, att berörda frågor skola underställas

riksdagen, icke har något att erinra gent emot det förslag, motionärerna

framställt, att frågan om partihandelns organisation underkastas

en utredning. Av det förut anförda torde likaledes framgå, att

styrelsen ingalunda kan dela den uppfattning, som motionärerna synas

hysa beträffande de riktlinjer, som utredningen bör följa. Motionärerna

hava (motionen II: 96 sid. 10) uttalat, att utredningen närmast borde

taga sikte på en anordning med fri näringsutövning, »givetvis begränsad

genom noggrann prövning av kvalifikation såväl till personlighet

som yrkesinsikt.» Och på ett annat ställe (sid. 6) hava motionärerna

förklarat sig benägna tro, att även på detta område den stimulerande

verkan av konkurrens skulle vara till gagn. Skulle utvecklingen ledas

in i en sådan riktning, som motionärerna önska, innebure det enligt

styrelsens uppfattning ett betänkligt tillbakasteg från redan vunna positioner

på detta område. Den fria konkurrensen inom partihandeln torde

ej vara möjlig att genomföra bland annat därför, att köparna äro monopoliserade

bolag, som icke kunna eller böra konkurrera med varandra

om den köpande allmänheten. En fri näringsutövning torde därför vara

omöjlig att inpassa bland de nuvarande grundvalarna för den svenska

rusdrycksförsäljningslagstiftningen. Visserligen avsåg nykterhetskommitténs

förslag, att partihandeln skulle kunna utövas av enskilda personer,

som av densamma erhölle hela vinsten, men den utveckling, som

ägt rum, synes tydligt ådagalägga, att kommitténs uppfattning i denna

punkt icke överensstämde med grundtendensen i kommittéförslaget i

övrigt. Så länge som det privatekonomiska intressets avlägsnande i

Riktlinjerna

för utredningen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

största möjliga grad är den hörnsten, varpa detaljhandelslagstiltnmgen

vilar, är det naturligt, att, utan att denna princip införes på partihandelns

område, svåra intressekonflikter måste uppstå. Kontrollstyrelsen

kan också vitsorda, att från de nuvarande desintresserade partihandlarna

intet motstånd rests mot detalj handelslagstiftningens genomförande

i dess verkliga anda, under det att tidigare, så länge den privata

spirituosahandeln existerade, åtgärder i syfte att minska förbrukningen

i nykterhetssyfte alltid mötte motstånd. Kontrollstyrelsen håller också

före, att den opposition, som framträtt mot den nuvarande lagstiftningen,

erhållit stöd och näring från intressen, som stå den förutvarande spirituosahandlarkåren

mycket nära.

De ytterligare skäl, som kunna anföras till stöd för koncentrationstanken

beträffande partihandeln, hava angivits av aktiebolaget vinoch

spritcentralen i dess slutanmärkningar, och kontrollstyrelsen kan i

allt väsentligt ansluta sig till den där anförda motiveringen.

Kontrollstyrelsen vill slutligen framhålla, att styrelsen funnit det

synnerligen anmärkningsvärt, att motionärerna riktat så starka angrepp

som skett på aktiebolaget vin- och spritcentralens bildande och på dess

ledning vid utövande av dess uppgifter. Det bör ej förglömmas, att

bildandet av aktiebolaget vin- och spritcentralen varit uteslutande till

fördel för staten och de ideella vinster, som redan framträtt, och de

materiella vinster, som framdeles komma statsverket till godo, hava vunnits

utan någon som helst uppoffring från statens sida. Statsmakterna

hava utan egen ansträngning i ett slag vunnit vad som sedan länge

framstått som den önskvärda lösningen av rusdrvckspartihandelns ordnande.

Det förefaller då egendomligt, att ledningen av detta bolag,

vilken fritt och villigt lämnat staten så betydande fördelar, skall till

tack för sitt banbrytande arbete göras till föremål för grova anklagelser,

vilka, såsom framgår av aktiebolagets förklaring, sakna stöd i fakta.

Som slutomdöme vill kontrollstyrelsen uttala, att ett biträdande

av motionärernas riktlinjer lör partihandelns organisation skulle innebära

ett upprivande av en av grundvalarna för den nuvarande rusdrycksförsäljningen.

Styrelsen måste därför bestämt avstyrka, att sådana riktlinjer''

läggas till grund för den blivande utredningen. Därest en utredning

kommer till stånd, bör den avse att undersöka möjligheten av

att vidare utveckla statens inflytande och kontroll inom partihandelsorganisationen

ävensom att avhjälpa — genom ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen

— de olägenheter, som äro förenade med att

aktiebolaget vin- och spritcentralen ännu icke är ett verkligt monopol.

De grundlinjer, som finnas angivna för partihandelns omorganisation i

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Bevillningsutskottets betänkande Nr Ht).

den förut återgivna P. M. av december månad 1917, synas härvid kunna

tjäna såsom utgångspunkter.

B. Utskänkningeiis ordnande.

Inledning.

Sådant Göteborgssystemet först framträdde, hade det till huvud- outeborgssaklig

uppgift att bedriva utskänkningen på ett för nykterheten tillfreds- a<Jfpmngiiga

ställande sätt. Det första bolaget i Göteborg angav som sitt program

att »bedriva utskänkningsrörelsen utan hänsyn till egen vinst uteslutande

med fästat avseende å den arbetande klassens fördelar i moraliskt och

ekonomiskt hänseende». Det var detta system för brännvinshandelns

organisation, som under de följande årtiondena vann allt större anslutning

inom landet och som godkändes och vann stöd från statsmakternas

sida.

Systemet visade sig emellertid behäftat med betydande bristlälligheter,

som i stor utsträckning omintetgjorde det syfte, man velat

nå genom detsamma. Det sökte allenast att komma tillrätta med en

begränsad del av det område, som rusdrycksförsäljningen omfattade.

Förhållandena tvang både systemet och lagstiftningen att gripa in jämväl

på andra områden av rusdryckshandeln, även om organiserandet av

brännvinsutskänkningen för den »arbetande klassen» alltjämt ansågs

såsom systemets huvuduppgift. Dessa ingripanden på andra områden av

rusdryckshandeln voro emellertid av mindre målmedveten natur. Såväl

lagstiftningen som systembolagen kunde icke angiva någon enhetlig

plan för organiserandet av kampen mot rusdrycksmissbruket och syntes

därför stå maktlösa inför de nya uppgifterna.

Oppositionen mot bristerna i försäljningslagstiftningen blev på

grund härav allt starkare, och den moderna förbudsrörelsen växte fram

till allt större styrka. Gång efter annan genomfördes visserligen, partiella

reformer, men deras effekt var ringa, därför att det saknades både eu

enhetlig plan för reformsträvandena och en bestämd vilja att realisera

lagstiftningens anda. Det var först genom den väckelse, som det genom

den stora arbetsinställelsen åstadkomna partiella rusdrycksförbudet åvägabragte,

som både en allmän uppfattning framträdde om nödvändigheten

av ett kraftigt ingripande och en plan till rusdrycksmissbrukets bekämpande

framlades, vilken visade sig kunna samla de för en mera genomgripande

reform intresserade krafterna.

Kritiken av

Göteborgssystemet.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

Kärnan i den kritik, som riktades mot försäljningslagstiftningen,

var, att den innebar ett partiellt reformarbete utan överblick över sammanhörande

områden. Det gällde att finna ett system, enligt vilket olika

åtgärder på olika områden av rusdrvckshandeln samverkade med varandra

till realiserande av ett tillfredsställande nykterhetstillstånd. Det

gällde att skapa ett svenskt nykterhetspolitiskt system och som huvudpunkter

i detta system angavs: 1) det privatekonomiska intressets i

alkoholhanteringen eliminering på alla de punkter, där det verkade i icke

önskvärd riktning, 2) förändrade bestämmelser vid hemköp av spirituösa

och Öl, samt 3) inrättande av speciella, lokala organ och av ett statsorgan

(Svenska läkaresällskapets kommitterades utredning »Alkoholen

och samhället» sid. 143).

kommittén Bland de olika utredningsuppdrag, som lämnades den av Kungl.

Maj:t den 17 november 1911 tillsatta nykterhetskommittén, märktes även

frågan om reformering av det s. k. Göteborgssystemet. Resultaten av

kommittéutredningen äro framlagda i nykterhetskommitténs den 5 januari

1914 framlagda betänkande med förslag till förordning angående försäljning

av rusdrycker. Kommittén angav (betänkandet sid. 56), att

förslaget skapade »en enhetlig, all rusdryckshandel omfattande organisation,

vilken utgör förutsättningen för kontroll och övervakning av denna

handel». Med den enhetliga försäljningsorganisationen hade grunden

blivit lagd till en enhetligt verkande restriktivpolitik (sid. 58). För att

vinna större trygghet för att all utskänkning handhades i den nya lagstiftningens

anda hade det ansetts nödvändigt, att innehavarna av de

överlåtna utskänkningsrättigheterna ej finge någon ekonomisk fördel

beroende på myckenheten av utskänkta rusdrycker och att, där rättighetsinnehavaren

hade dylik fördel, denna begränsades och efter hand

avvecklades. Bolagen ställdes under en mera enhetlig ledning och kontroll

av kontrollstyrelsen (sid. 59).

Genomforan- Kontrollstyrelsen har med det anförda i största korthet velat erinra

ningsreformen om de faktiska förutsättningar, som förelågo, då frågan om en reform

trots mot- av rusdrycksförsäljningelagstiftningen efter nya och mera enhetliga grundstondet.

ijnjer framlades för riksdagen. Syftet med reformen var obestritt att

vinna ett bättre nykterhetstillstånd, och att detta icke kunde vinnas

annat än genom inskränkningar av olika slag så väl ifråga om friheten

att förbruka alkoholhaltiga drycker som ock beträffande de enskilda

handlandenas frihet att tillhandahålla dessa drycker, det hade kommittéutredningen

till fullo ådagalagt. Det är bekant, att nykterhetskommitténs

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.9. 47

förslug möttes av eu nog så stark opposition såväl inom som utom riksdagen

och att enighet kunde uppnäs mellan kamrarna först vid 1917

års riksdag. Det förslag, som då antogs, var emellertid i det väsentliga

nykterhetskommitténs förslag utan bestämmelser om lokalt veto. Ifrån

deras sida, som tidigare rest motstånd mot det av nykterhetskommittén

föreslagna restriktiva systemet, angavs det uttryckligen, att man ansett

sig böra uppgiva detta motstånd. I första kammaren tillkännagav den

talare, som öppnade debatten, att, även om kammaren hade varit och

fortfarande vore av den övertygelsen, att den försäljningsförordning,

som kammaren upprepade gånger antagit, skulle vara ägnad att på ett

från olika synpunkter tillfredsställande sätt lösa frågan och garantera

eu alltjämt fortgående utveckling hos vårt folk till fullständig självbehärskning

ifråga om användningen av alkoholhaltiga drycker, ansåg

man, att, då stora kretsar av värt folk icke velat biträda kammarens

uppfattning, det vore kammarens plikt att, för att ernå en överenskommelse,

falla undan för sådana krav av rent nykterhetspolitisk art, som

kunde utan allt för stora betänkligheter bifallas. Talaren gav uttryck

åt den förhoppningen, att det framlagda samman]ämkningsförslaget måtte

i praktiken visa sig mäktigt att uppfylla även högt ställda förhoppningar

och skingra de betänkligheter, som onekligen ännu funnes på

många håll.

Såsom torde inhämtas av det anförda, var man på de håll, varifrån

tidigare motstånd rests mot nykterhetskommitténs förslag medveten

om att, när detta motstånd uppgavs, man därmed biträdde ett förslag,

som gick längre än man först velat. Det förslag, som man sålunda

biträdde, innebar i allt väsentligt nykterhetskommitténs förslag utan det

lokala vetot och med höjning av den undre gränsen för maltdrycker; i

nykterhetskommitténs ursprungliga förslag hade emellertid vid 1914—

1917 års riksdagar vidtagits vissa förändringar, innebärande en anpassning

i viss grad till de nya erfarenheter, som vunnits under sagda tid

vid tillämpningen av den partiella lagstiftning, som ifråga om brännvinsförsäljningsförordningen

genomförts vid 1914 och 1915 års riksdagar.

Denna partiella lagstiftning hade, bland annat, berört frågan om

kontrollstyrelsens rätt att meddela föreskrifter beträffande överlåtelse av

utskänkningsrättigheter och i detta avseende, såsom längre fram skall

visas, inneburit en utsträckning av kontrollstyrelsens befogenhet i jämförelse

med vad nykterhetskommittén föreslagit.

Det förslag, som motionärerna vid årets riksdag framställt, innebär,

att genom den nya lagstiftningen den befogenhet, som tillerkänts

kontrollstyrelsen i avseende å meddelandet av föreskrifter beträffande

s. 48 Kontrollera mot PDF

Motionärernas

utgångspunkter

för

kritiken felaktiga.

25 § 2 mom

i förordningen.

48 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

överlåtelse av utskänkningsrättighet, skulle upphävas. Det torde vara

nästan överflödigt att, efter vad som ovan erinrats, framhålla att jämvikten

i det system, som den nya lagstiftningen skapat, härigenom torde

komma att fullständigt rubbas.

Ifråga om de av styrelsen utfärdade föreskrifterna om överlåtelse

av utskänkningsrättighet hava motionärerna gjort gällande både att

kontrollstyrelsens befogenhet att utfärda dessa föreskrifter icke varit av

förordningen avsedd och att dessa föreskrifter ej heller varit ändamålsenliga.

Styrelsen tillåter sig att i det följande upptaga var och eu av

dessa spörsmål till behandling.

I. Till frågan om utskänkningsföreskrifternas laglighet.

Motionärerna motivera sin uppfattning, att styrelsens rätt att meddela

föreskrifter icke skulle vara avsedd i rusdrycksförsäljningsförordningen,

därmed, att styrelsens behörighet skulle grundas på innehållet i

19 § 2 mom. i förordningen, ävensom att de motiv, som läge till grund

för den ifrågavarande bestämmelsen, utvisade, att därmed åsyftats befogenhet

för kontrollstyrelsen allenast beträffande bolagens ekonomiska

skötsel och att uppsiktsbefogenheten gällde utminutering en. Kontrollstyrelsen

har icke kunnat undgå, att, av vad motionärerna sålunda anfört,

få den uppfattningen, att motionärerna icke tagit del av de föreskrifter,

som av kontrollstyrelsen i ämnet utfärdats och som i motionen

tagits till utgångspunkt för kravet att upphäva styrelsens befogenhet

att meddela dessa föreskrifter. Såsom inhämtas av styrelsens senaste

föreskrifter i ämnet, cirkuläret nr 72 den 29 november 1920 som härjämte

bilägges, (bil. 4) hava föreskrifterna utfärdats på grund av bestämmelsen

i 25 § 2 mom. i rusdrycksförsäljningsförordningen, sådant

momentet lyder enligt förordningen den li juli 1919 (nr 408). Men

icke endast i detta avseende vilar motionärernas argumentering på felaktiga

förutsättningar, utan motionärernas uppfattning av motiveringen

för 19 § 2 mom. i förordningen är, såsom i det följande utförligare

skall uppvisas, fullkomligt missvisande just i det avseendet, att kontrollstyrelsens

befogenhet skulle vara begränsad till ekonomiska frågor.

Rusdrycksförsäljningsiörordniugens 25 § 2 mom. har för närvarande

följande lydelse:

»Bolag äger, med iakttagande av de föreskrifter, kontrollstyrelsen kan hava

meddelat till enskild person överlåta rättighet till utskänkning av rusdrycker.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

Överlåter bolag sådan rättighet, göre bolaget framställning om fastställelse ä

överlåtelsen hos Kungl. Maj:ts befallningshavande, som har att med avseende å

skälen och villkoren för överlåtelsen samt lämpligheten och behörigheten hos den

person, å vilken överlåtelsen ifrågasättes, bifalla eller avslå framställningen.

Med överlåtelse av utskänkningsrättighet följer skyldighet för den, till vilken

sådan rättighet blivit överlåten, att hos bolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga

rusdrycker, och skall bolaget med iakttagande av de föreskrifter, kontrollstyrelsen

därutinnan kan utfärda, vid överlåtelse stadga sådana villkor för dylikt inköp, att

rättighetsinnehavares ekonomiska fördel, så långt ske kan, ej göres beroende på

myckenheten av utskänkta rusdrycker.

Såsom villkor för överlåtelse må icke föreskrivas, att maltdrycker, som enligt

förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker äro att hänföra

till första eller andra klassen, skola inköpas från viss säljare.»

Den sista punkten i det sålunda återgivna stadgandet infördes samtidigt

med antagandet av förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående

försäljning av pilsnerdricka. 1 övrigt har paragrafens lydelse

sedan 1917 icke förändrats.

Såsom inhämtas av stadgandet i 25 § 2 mom. föreskrives i första

stycket av momentet helt allmänt, att kontrollstyrelsen kan meddela föreskrifter

för bolag om överlåtelse av utskänkningsrättighet. Någon särskild

inskränkning av denna befogenhet är icke stadgad. Att den skulle

vara inskränkt att reglera enbart det ekonomiska mellanhavandet mellan

bolaget och utskänkningsinnehavaren är en uppfattning, för vilken stöd

åtminstone icke kan hämtas från stadgandets ordalydelse. Snarare kan

man från en jämförelse mellan första och tredje stycket i momentet

hämta stöd för den meningpn, att stadgandet i första momentet icke

har avseende på det ekonomiska mellanhavandet. I tredje stycket angives

ju särskilt, att styrelsen har befogenhet att utfärda vissa föreskrifter

av enbart ekonomisk natur liksom också hela tredje stycket

innehåller bestämmelser om det ekonomiska mellanhavandet vid uppgörandet

av överlåtelseavtalet. Skulle kontrollstyrelsens befogenhet vara

begränsad enbart till det ekonomiska mellanhavandet, hade det varit

tillräckligt att angiva denna befogenhet i tredje stycket. Men när nu så

icke skett, utan stadgandets första stycke inledes med ett allmänt stadgande

om styrelsens befogenhet att utfärda föreskrifter om överlåtelse

av utskänkningsrättighet, måste denna befogenhet anses innefatta rättighet

att meddela föreskrifter även av annan natur än ekonomisk. Den befogenhet

att meddela föreskrifter, som avses i tredje stycket av momentet,

måste anses som ett specialfall av befogenheten enligt första

momentet. Otvivelaktigt torde nämligen vara att, även om stadgandet

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 33 höft. (Nr 39). 7

Innebörden av

35 g 2 mom.

s. 50 Kontrollera mot PDF

1905 års

brännvin sförsäljningsföror

Aning.

Nykterhets
kommitténs
förslag.

50 Bevillning sutskottets betänkande Nr 39.

i tredje stycket ej funnits, styrelsen ägt befogenhet att meddela där avsedda

föreskrifter på grund av den i första stycket angivna vidare befogenheten.

Stadgandet i tredje stycket torde hava tillkommit för att

särskilt angiva den riktning, i vilken enligt lagstiftarnas mening styrelsens

reglering av det ekonomiska mellanhavandet mellan bolaget och

restauratören skulle utveckla sig. I detta avseende hava lagstiftarna

med andra ord velat giva kontroll styrelsen ett särskilt direktiv.

En tolkning enbart av innehållet i 25 § 2 mom. i lörordningen

giver sålunda icke stöd för den mening, motionärerna förfäktat. För

att erhålla en fullt riktig bild av stadgandets innebörd torde det emellertid

vara nödvändigt att dels skärskåda de fakta, som i tiden ligga bakom

den ståndpunkt, som intogs av lagstiftarna vid 1917 års riksdag, dels

undersöka, huruvida andra bestämmelser i förordningen motsäga den

tolkning, vartill styrelsen kommit genom att isolerat undersöka innebörden

av 25 § 2 mom.

a. Historik till 25 § 2 mom. i förordningen.

Enligt 17 § 2 mom. i förordningen den 9 juni 1905 angående

försäljning av brännvin skulle brännvinsförsäljningsbolag, som ville överlåta

rättighet till utskänkning av brännvin, göra framställning därom

hos Kungl. Maj:ts befallningshavande, som ägde efter magistratens eller

kommunalnämndens hörande »att med avseende såväl å skälen och villkoren

för överlåtelsen samt lämpligheten av den person, å vilken överlåtelsen

ifrågasättes, som ock å avgiftens förhållande till litertal brännvin,

som anses kunna komma att avyttras, bifalla eller avslå framställningen».

Med överlåtelsen följde skyldighet för den, till vilken rättighet

blivit överlåten, att hos bolaget inköpa allt för rörelsen erforderligt

egentligt brännvin och det brännvin i övrigt, som bolaget tillhandahöll

i sin rörelse.

Såsom framgår av det ifrågavarande stadgandet hade Kungl. Maj:ts

befallningshavande prövningsrätt av överlåtelsehandlingen i alla dess

olika delar, men ägde icke att föreskriva ändringar i visst avseende

utan allenast att på grund av prövningen bifalla eller avslå bolagets

framställning om överlåtelse. Någon inskränkning i bolagets rätt att i

avtalet stipulera inskränkande bestämmelser gent emot den, till vilken

överlåtelsen ägde rum, fanns icke stadgad.

Den reformverksamhet på brännvinsförsäljningslagstiftningens område,

som kort efter genomförandet av 1905 års försäljnings förordning

tog sin början inriktade sig också, såsom förut erinrats, på genomföran
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Bevillningsutskottets betänkande Nr ■‘19.

det av ändringar av föreskrifterna för den överlåtna utskänkningsrörelsen.

Det förslag, som av nykterhetskommittén framladcB till bestämmelser

om bolags rätt att överlåta rättighet till utskänkning av rusdrycker

(25 § 2 mom.), hade följande lydelse:

»Bolag äger till enskild person överläta rättighet till utskänkning.

(Iverlåter bolag sådan rättighet, göre bolaget framställning om fastställelse

å överlåtelsen hos Kungl. Maj:ts befallningshavande, som efter kontrollnämndens

yttrande och, om så prövas erforderligt, inhämtande av kontrollstyrelsens utlåtande,

har att med avseende å skälen och villkoren för överlåtelsen samt lämpligheten och

behörigheten hos den person, å vilken överlåtelsen ifrågasättes, bifalla eller avslå

framställningen.

Med överlåtelse av utskänkningsrättighet följer skyldighet för den, till vilken

sådan rättighet blivit överlåten, att hos bolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga

rusdrycker, och skall bolaget med iakttagande av de föreskrifter, kontrollstyrelsen

härutinnan kan utfärda, vid överlåtelse stadga sådana villkor för dylikt inköp, att

rättighetsinnehavares ekonomiska fördel så långt ske kan ej göres beroende på

myckenheten av utskänkta rusdrycker eller, där fråga är om förut utövad utskänkningsrörelse,

hans fördel i sådant avseende begränsas och efter hand avvecklas.»

Ur den motivering, kommittén förebragt för nyssberörda stadgande,

(nykterhetskommitténs betänkande, del V sid. 255—258) torde

förtjäna att anföras följande, som kan vara av intresse för det föreliggande

spörsmålet:

»Bestämmelserna rörande överlåtelse äro meddelade i 25 §. Vid överlåtelse

kommer i huvudsak att förfaras på samma sätt, som för närvarande stadgas i 17 §

brännvinsförsäljningsförordningen. Vederbörande bolag skall sålunda söka fastställelse

å överlåtelsen hos Konungens befallningshavande, vilken myndighet, efter

hörande av kontrollnämnden, har att med avseende å skälen och villkoren för överlåtelsen

samt lämpligheten och behörigheten hos den person, å vilken överlåtelsen

ifrågasättes, bifalla eller avslå framställningen.

Med hänsyn till den ställning, som kontrollstyrelsen framdeles skulle intaga

beträffande rusdrycksförsäljningen, och särskilt på grund av nämnda styrelses uppgift

att utfärda vissa generella stadganden beträffande rättighetsöverlåtelse, är

genom föreskriften i ifrågavarande paragraf möjlighet beredd för Konungens befallningshavande

att inhämta kontrollstyrelsens utlåtande.

Beträffande de villkor, som böra föreskrivas vid överlåtelse, har kommittén

gått ut ifrån, att kontrollstyrelsen, Konungens befallningshavande och bolagen

komma att tillse, att desamma stå i noggrann överensstämmelse med de grundsatser,

vilka enligt 95 §1 böra vara bestämmande för all rusdrycksförsäljning.

Ett närmare angivande i lagstiftningen av dessa villkor har därför icke ansetts

vara erforderligt, utom i det avseendet, att icke någon, som har att göra

med rusdrycksförsäljning direkt till allmänheten, må hava något ekonomiskt intresse

av konsumtionens ökning, något som vid utarbetande av kommitténs förslag

framstått som ett oavvisligt krav att söka genomföra.»

1 95 § i nykterhetsko.-nmitténs förslag motsvarar ordagrant 63 § i gällande förordning.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Förslag enligt

prop. 242 vid

1914 års

B-riksdag.

Bevillningsutskottet

1914.

52 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

I övrigt berördes i nykterhetskommitténs motivering allenast, huruledes

begränsningen av utskänk arens ekonomiska intresse av rusdryckshanteringen

skulle genomföras.

Såsom inhämtas av den härovan lämnade redogörelsen för nykterhetskommitténs

förslag ansåg kommittén, dels att kontrollstyrelsen skulle

hava befogenhet att meddela allmänna föreskrifter beträffande bolagens

rättighetsöverlåtelser, dels ock att kontrollstyrelsen skulle, efter remiss av

Kungl. Maj:ts befallningshavande, avgiva utlåtande ifråga om rättighetsöverlåtelser.

I dessa avseenden förelåg alltså en utvidgning av kontrollstyrelsens

befogenhet i jämförelse med bestämmelserna i 1905 års brännvinsförsäljningsförordning.

Det slag av föreskrifter, kontrollstyrelsen skulle utfärda,

var emellertid, såsom av det föreslagna stadgandet inhämtas, noggrant

angivet och skulle avse det ekonomiska förhållandet mellan bolaget

och den, till vilken överlåtelsen ägde rum. Kommittén underströk, att kontrollstyrelsen

liksom Kungl. Maj:ts befallningshavande och bolaget skulle

tillse, att bestämmelsen i 95 (63) § i förordningen tillgodosåges, nämligen att

försäljningen av rusdrycker skulle ordnas så, att därmed åstadkoms så

ringa skada som möjligt och att syftet med de i förordningen givna

stadgandena -sålunda i största möjliga utsträckning vunnes.

I det överarbetade förslag till ny lagstiftning, som av Kungl.

Maj:t framlades genom proposition nr 242 till 1914 års senare riksdag,

både emellertid befattningen med prövningen av rättighetsöverlåtelser

helt och hållet uppdragits åt Kungl. Maj:ts befallningshavande. Enligt

det till ifrågavarande proposition fogade förslaget skulle bestämmelsen

(27 § 2 mom.) erhålla följande lydelse:

»2. Bolag äger till enskild person överlåta rättighet till utskänkning. Sådan

överlåtelse vare ej gällande, utan att Kungl. Maj:ts befallningshavande efter prövning

av villkoren för densamma, giver tillstånd till den överlåtna rättighetens utövning.

Med överlåtelse av utskänkningsrättighet följer skyldighet för den, till vilken

sådan rättighet blivit överlåten, att hos bolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga

spritdrycker.

Bevillningsutskottet vid 1914 års senare riksdag, som till behandling

förehade ej mindre Kungl. Maj:ts ovanberörda proposition än även åtskilliga

motioner, som väsentligen grundade sig på nykterhetskommitténs förslag,

ställde sig i avseende å frågan om rättighetsöverlåtelse på en mellanståndpunkt

mellan kommitténs och Kungl. Maj:ts förslag. Enligt utskottets förslag

skulle nämligen bestämmelsen (25 § 2 mom.) erhålla följande lydelse:

»2. Bolag äger till enskild person överlåta rättighet till utskänkning. Sådan

överlåtelse vare ej gällande, utan att Kungl. Maj:ts befallningshavande, efter prov
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande År 39. 53

ning av villkoren för densamma, giver tillstånd till den överlåtna rättighetens

utövning.

Med överlåtelse av utskänkningsrättighet följer skyldighet för den, till vilken

sådan rättighet blivit överlåten, att hos bolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga

rusdrycker, och skall bolaget med iakttagande av de föreskrifter, kontrollstyrelsen

därutinnan kan utfärda, vid överlåtelse stadga sådana villkor för dylikt inköp, att

rättighetsinnehavares ekonomiska fördel så långt ske kan ej göres beroende på

myckenheten av utskänkta rusdrycker.»

Kungl. Maj:ts befallningshavande skulle alltså hava eu fullständig

prövningsrätt ifråga om överlåtelseavtalet och ej allenast såsom enligt

kommitténs lörslag att »bifalla eller avslå framställningen» om överlåtelsen,

men kontrollstyrelsen skulle utfärda bestämmelser, som reglerade

det ekonomiska mellanhavandet mellan bolaget och rättighetsinnehavaren

på sådant sätt, att dennes ekonomiska fördel så långt ske kunde

e.j gjordes beroende på myckenheten av utskänkta rusdrycker.

Denna bestämmelse upptogs jämväl i de förslag, som av bevillningsutskottet

framlades vid 1915 och 1916 års riksdagar.

Emellertid hade vid 1915 års riksdag vidtagits en ändring i bränn - vinsförsäljningsförordningens bestämmelser beträffande rättighetsöverlåtelser

(17 § 2 mom.), som blev av stor betydelse för utvecklingen på detta

område. I ett den 12 december 1914 dagtecknat. betänkande (fogat som

bilaga till proposition 51 vid 1915 års riksdag) föreslog nykterhetskommittén,

att kontrollstyrelsen skulle erhålla vidgade befogenheter beträffande

överinseendet över bolagens förvaltning och kunna meddela för bolaget

förbindande föreskrifter i olika avseenden. Föreskrifter skulle jämväl

kunna meddelas beträffande rättighetsöverlåtelser. Efter att håva utförligt

uppehållit sig vid bristerna i då gällande lagstiftning rörande

bolagens rätt att verkställa rättighetsöverlåtelser anförde kommittén:

»Enligt kommitténs mening kan icke någon tillfredsställande lösning av föreliggande

^ spörsmål ernås, förrän de bestämmelser i huvudsak genomförts, vilka

kommittén föreslagit i 25 § i sitt förslag till förordning angående försäljning av

rusdrycker. Erhåller emellertid kontrollstyrelsen utvidgad befogenhet att utöva

överinseende över brännvinsförsäljningsbolagen och giva föreskrifter angående bolagens

förvaltning'', lär kontrollstyrelsen icke kunna undgå att ägna här ovan berörda

viktiga del av bolagens verksamhet synnerlig uppmärksamhet och därvid tillse en

likformig tillämpning över hela landet av överlåtelsevillkor i sådan riktning att de

tillgodose såväl nykterhetssynpunkter som ock allmänna ekonomiska intressen.»

I anledning av kommitténs ifrågavarande betänkande framlade

Kungl. Maj:t till 1915 års riksdag en proposition nr Öl, där det föreslogs

dels att ett tillägg skulle göras till 15 § 1 mom. av brännvinsförsäljningsförordningen

av följande lydelse:

Behandling

H'' frågan vid

1915 års

riksdag.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

»Vid utövande av sin verksamhet står bolag under överinseende

av kontrollstyrelsen och har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,

kontrollstyrelsen i avseende å inköp av, försäljningspris för samt alkoholstyrka

hos brännvin ävensom angående räkenskapers förande och i

övrigt beträffande bolagets förvaltning kan meddela.

Närmare bestämmelser angående kontrollstyrelsens verksamhet

härutinnan meddelas av Kungl. Maj:t»

dels att 17 § 2 mom. av samma förordning skulle ändras så tillvida

att i avseende å rättighetsöverlåtelser Kungl. Maj:ts befallningshavande

skulle äga »att med avseende såväl å skälen för överlåtelsen,

villkoren för densamma, i den mån dessa ej äro grundade å av kontrollstyrelsen

jämlikt 15 § 1 mom. meddelade föreskrifter, samt lämpligheten

och behörigheten hos den person, å vilken överlåtelsen ifrågasättes, som

ock å avgiftens förhållande till det litertal brännvin, som anses kunna

komma att avyttras, bifalla eller avslå framställningen».

Enligt vad det till propositionen nr 81 fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över finansärenden utvisar, framhöll föredragande departementschefen,

att de villkor för överlåtelse av rättigheter, beträffande

vilka det skulle tillkomma kontrollstyrelsen att meddela föreskrifter,

endast vore sådana, som ägde samband med bolagens ekonomiska skötsel

och förvaltning.

Det av Kungl. Maj:t i förevarande avseende (17 § 2 mom.) framlagda

förslaget ändrades emellertid av riksdagen. Enligt det av bevillningsutskottet

föreslagna och av riksdagen antagna förslaget skulle

ifråga om rättighetsöverlåtelser bolaget göra framställning hos Kungl.

Maj:ts befallningshavande, »som med iakttagande av de föreskrifter, kontrollstyrelsen

må kava meddelat jämlikt 15 § 1 mom., äger efter magistratens

eller kommunalnämndens hörande att med avseende såväl å

skälen och villkoren för överlåtelsen samt lämpligheten och behörigheten

hos den person etc. bifalla eller avslå framställningen». Som skäl för

deDna ändring av det kungliga förslaget anförde bevillningsutskottet,

att kontrollstyrelsen kunde komma att jämlikt 15 § 1 mom. meddela

föreskrifter även i andra av de i 17 § 2 mom. omförmälda avseenden

än i fråga om villkoren för överlåtelsen. Stadgandet borde därför ändras

därhän, att Kungl. Maj:ts befallningshavande skulle hava att pröva

framställning om överlåtelse av försäljningsrättighet med iakttagande av

de föreskrifter, kontrollstyrelsen kan hava utfärdat.

I detta sammanhang vill kontrollstyrelsen särskilt framhålla en

omständighet, ägnad att belysa innebörden av den befogenhet, som uppdrogs

åt stvrelsen. Till bevillningsutskottets ovanberörda betänkande

s. 55 Kontrollera mot PDF

He Kittning sill skot leta betänkande AV dt). 55

var nämligen fogad eu reservation, vari föreslogs, att kontrollstyrelsens

rätt att meddela föreskrifter beträffande bolagens förvaltning skalle begränsas

till att avse bolagens ekonomiska förvaltning. Detta förslag

blev av riksdagen avslaget och anfördes under debatten härom i riksdagen

av, bland andra, chefen för finansdepartementet att med det föreslagna

tillägget skulle åstadkommas tvetydighet och att den föreslagna

kontrollen över bolagens förvaltning »begärts av riksdagen icke främst

av ekonomiska utan i ännu högre grad av nykterhetspolitiska skäl».

Han anförde även, »att, om man inskjuter ordet ''ekonomiska’, kan man

komma att åt föremålet för förvaltningen giva större begränsning än

säkerligen riksdagen avsett». Gent emot motionärernas framställning

(motionen II: 96 sid. 12), att »det just var den av utskottet framhållna

nytillkomna uppsiktsbetogenheten ifråga om utminuteringen, som borde

förhindra» en begränsning av kontrollstyrelsens befogenhet, må framhållas,

att frågan om styrelsens befogenhet beträffande utskänkningen behandlades

i samband med frågan om utsträckning av styrelsens allmänna

befogenhet, under det att spörsmålet om styrelsens befogenhet ifråga

om utminuteringen behandlades i en särskild proposition och i ett särskilt,

senare utlåtande av bevillningsutskottet. Med hänsyn härtill

torde motionärernas nyssberörda uppfattning bero på en missuppfattningav

vad som inträffade vid 1915 års riksdag.

De av riksdagen beslutade ändringarna av 15 § 1, 3, 4, 5, 8 och

9 mom. samt 17 § 2 mom. av brännvinsförsäljningsförordningen utfärdades

genom en förordning den 3 juni 1915 (nr 182) och trädde i kraft

den 1 juli 1915.

Genom den sålunda företagna ändringen av brännvinsförsäljningsförordningen

erhöll otvivelaktigt kontrollstyrelsen en större befogenhet

att reglera rättighetsöverlåtelser än enligt nykterhetskommitténs och bevillningsutskottets

förut omnämnda förslag. Under det att enligt sistberörda

förslag kontrollstyrelsens föreskrifter skulle avse att reglera de

ekonomiska förhållandena vid rättighetsöverlåtelse, var styrelsens befogenhet

enligt den av 1915 års riksdag beslutade ändringen icke föremål

för en dylik begränsning. Genom de av st}Telsen meddelade föreskrifterna

kunde alltså överlåtelseavtalet i dess helhet regleras.

Enligt kontrollstyrelsens mening har den vid 1915 års riksdag

företagna ändringen av 17 § 2 mom. brännvinsförsäljningsförordningen

haft ett bestämmande inflytande på det förslag till avfattning av

stadgandet i 25 § 2 mom. av rusdrvcksförsäljningsförordningen om

rättighetsöverlåtelse, som framlades i motionerna nr 69 i första kam
-

1917 ärt

riksdag.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Slutsatser ur

den historiska

framställningen.

56 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

raaren och nr 152 i andra kammaren vid 1917 års riksdag. I motionerna

föreslogs nämligen, att bolag, med iakttagande av de föreskrifter,

kontrollstyrelsen han hava meddelat, skalle äga att till enskild person

överlåta ''rättighet till utskänkning. I detta avseende innebar förslaget

ett betydelsefullt steg utöver nykterhetskommitténs förslag. I övrigt sammanföll

motionärernas förslag beträffande 25 § 2 mom. i huvudsak med

nykterhetskommitténs. För den ändrade lydelsen av 25 § 2 mom. anförde

motionärerna såsom motiv, att den »torde tvivelsutan innebära

ökade garantier för att nödig kontroll i där berörda fall skall kunna

utövas». Motionärernas förslag förordades med en mindre ändring, som

icke berör här föreliggande fråga, av bevillningsutskottet och antogs av

riksdagen.

Såsom framgår av den historiska redogörelsen för den behandling,

som ägnades 25 § 2 mom. rysdrycksförsäljningsförordningen inom nykterhetskommittén,

bevillningsutskottet och riksdagen, måste det anses

obestridligt, att 25 § 2 mom. i sin slutliga utformning inrymmer åt

kontrollstyrelsen en långt vidsträcktare befogenhet än de tidigare av

nykterhetskommittén och bevillningsutskottet vid 1914 års riksdag framställda

förslagen. Något stöd för att kontrollstyrelsens nuvarande befogenhet

skulle vara begränsad till att reglera enbart det ekonomiska

mellanhavandet mellan bolaget och innehavaren av den överlåtna rättigheten

lämnar icke den förberedande behandlingen. I stället giver denna

behandling vid handen, att man ville utsträcka kontrollstyrelsens befogenhet

att reglera jämväl andra än ekonomiska förhallanden. Enär

något som helst uttalande icke föreligger, att kontroll styrelsens befogenhet

att meddela föreskrifter beträffande rättighetsöverlåtelse skulle vara

i något avseende begränsad, har kontroll styrelsen för sin del ansett, att

ur synpunkten av spörsmålets förberedande behandling intet hinder föreligger

för den tolkning, vartill man, enligt vad förut anförts, måste

komma genom en undersökning av ordalydelsen av 25 § 2 mom. av’

förordningen. I enlighet härmed skulle kontrollstyrelsens befogenhet

innebära en rätt för styrelsen att meddela föreskrifter, som likformigt

för hela riket reglera förhållandet mellan bolagen och innehavare av

överlåtna utskänkningsrättigheter i alla de hänseenden, där särskilda

bestämmelser tidigare ansetts vara av nöden eller där på grund av inträffade

omständigheter en reglering befinnes erforderlig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3!).

b. Sammanhanget mellan 25 § 2 mom. och andra stadgande)! i

rusdrycksförsäljningsför ordningen.

Kontrollstyrelsen vill härefter övergå att undersöka i vad män bestämmelsen

i 25 § 2 mom., att kontrollstyrelsen äger meddela föreskrifter

beträffande överlåtande av rättighet till rusdrycksutskänkning,

kan anses inskränkt genom andra bestämmelser i rusdrycksförsäljningsförordningen.

Först och främst är kontrollstyrelsens verksamhet begränsad genom

den grundläggande bestämmelsen i 63 § — såsom förut framhållits har

nykterhetskommittén i sin motivering erinrat därom. Enligt 63 § skall

all försäljning av rusdrycker ordnas så, att därmed åstadkommes så ringa

skada som möjligt och att syftet med de i förordningen givna stadganden

sålunda i största möjliga utsträckning vinnes. Såsom motiv för berörda

stadgande framhöll kommittén, att den enligt brännvinsförsäljningsförordningen

gällande föreskriften, att bolagen skulle handhava och ordna

försäljningen i sedlighetens intresse, lämpligen borde formuleras sålunda,

att all försäljning av rusdrycker skulle ordnas så, att därmed åstadkommes

så ringa skada som möjligt. För att icke de, som framdeles

komme att utöva rusdryckshandel, skulle söka skydd bakom en mera

formell tillämpning av förordningens stadganden, hade till den nyssnämnda

föreskriften fogats en annan, nämligen att försäljningen skulle

ordnas så, att syftet med de i förordningen givna stadganden i största

möjliga utsträckning vunnes. Häruti läge också en erinran om skyldigheten

att inom de olika grenarna av bolagens verksamhet i lika grad

söka tillgodose lagens syfte. Berörda föreskrifter hade intagits i 95 § —

motsvarande 63 § — såsom ett självständigt stadgande, varav framginge,

att detsamma gällde icke allenast för bolagen och andra försäljare utan

även för de myndigheter, som hade att handlägga ärenden angående

rättighetsupplåtelser.

Innebörden av stadgandena i 63 § ger åt rusdrycksförsäljningsförordningen

en i jämförelse med annan lagstiftning egendomlig prägel.

I inledningen till sitt betänkande V (sid. 58) har nykterhetskommittén

framhållit, att huvudsyftet med då gällande rusdryckslagstiftning hade

varit att genom inskränkande bestämmelser försvåra åtkomsten av starka

drycker bland befolkningen. Detta huvudsyfte har nykterhetskommittén

vidhållit och utvecklat. A ena sidan har detta skett genom att uppställa

inskränkningar i olika avseenden från vilka dispens under inga

omständigheter kan medgivas, å andra sidan har kommittén öppnat

möjlighet för vidtagandet av nya inskränkningar bredvid eller utöver

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 33 höft. (Nr 39.) 8

63 §.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

de i förordningen gällande bestämmelserna. Förordningens stadganden

hava därför karaktären av ett minimum — dessa inskränkningar måste

under alla förhållanden vara tillgodosedda — men därutöver kunna nya

fastställas av dem det vederbör. Den ledande synpunkten härvid skall

alltid vara, att försäljningen av rusdrycker ordnas så, att därigenom

åstadkommes så ringa skada som möjligt — en bestämmelse, som i den

utformning, den erhållit, närmast är att likställa med ett kategoriskt

imperativ ej mindre för bolagen än även för kommunala myndigheter,,

länsstyrelserna och kontrollstyrelsen.

Fasthåller man den sålunda angivna grundläggande tendensen i

förordningen, är det också klart att något hinder ej föreligger för vederbörande

myndighet både att uppställa nya restriktiva föreskrifter av

sådan natur, som icke finnas angivna i förordningen, och att göra en

redan i förordningen förefintlig restriktiv föreskrift mera restriktiv, allt

givetvis under förutsättning att skadan av rusdrycksförsäljningen genom

restriktionen minskas. Där det är uppenbart, att en restriktiv åtgärd

skulle minska framträdande sociala vådor av rusdrycksförsäljningen är

det därför rent av en skyldighet för bolagen och de myndigheter, som

hava att tillämpa förordningen, att verksamt ingripa.

Gent emot det nu förda resonemanget kan möjligen invändas,

att befogenheten för de myndigheter, som hava att taga befattning med

föreskrifter för rusdryckshandeln, är av alltför vidsträckt natur och skulle

kunna medföra ingrepp i allmänhetens vanor i större omfattning, än

vad behovet krävde. I anledning härav må framhållas, att de myndigheter,

som hava att meddela föreskrifter på detta område, hava att

räkna med två faktorer, som väsentligen inskränka den teoretiska handlingsfrihet,

de vid ett enbart formellt betraktelsesätt kunna tillerkännas.

Den viktigaste av dessa faktorer är den allmänna meningen, som här i

högre grad än annorstädes utövar inflytande på möjligheten av en

verksam tillämpning av restriktiva föreskrifter. Har nämligen en föreskrift

gått längre än vad förhandenvarande omständigheter påkalla,

torde erfarenheten visa, att dess upprätthållande inför den upplysta

opinionen icke länge är möjligt. Myndigheterna hava därför i första

hand att vid införande av restriktiva föreskrifter icke blott pröva

restriktionens värde ur nykterhetssynpunkt utan även söka bedöma,

huruvida en sådan restriktion med hänsyn till den allmänna meningen

är möjlig att genomföra med åsyftat resultat. Den andra faktorn, som

utgör ett korrektiv på myndigheternas handlingsfrihet, är den rätt att

hos Kungl. Maj:t överklaga av myndighetexma fattade beslut, som står

vederbörande öppen.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande. Nr 39. 59

Bland de av kontrollstyrelsen utfärdade föreskrifterna beträffande

överlåtelse av utskänkningsrättighet bär särskild uppmärksamhet blivit

fäst vid föreskrifterna om måltidstvång, högsta medgiven utskänkningskvantitet

och vissa inskränkningar i tiden för utskänkning av högsta

medgiven kvantitet. Det har anmärkts beträffande dessa föreskrifter,

och särskilt gäller detta föreskriften om det s. k. måltidstvånget vid

servering av spritdrycker och starka viner, att fastställande av en dylik

föreskrift icke skulle vara avsedd vid förordningens antagande. Denna

anmärkning synes även motionärerna vilja giva uttryck åt, ehuru den

icke av dem blivit i någon vidare mån utvecklad. Mot ifrågavarande

anmärkning vill styrelsen allenast erinra, att lagstiftarna icke kunna

förutse alla de fall, som under tillämpningen av en lagstiftning kunna

uppkomma. De myndigheter, som hava att tillämpa lagstiftningen,

hava att för varje uppkommande fall undersöka, huruvida detta rymmes

inom lagstiftningens ram. Beträffande det s. k. måltidstvånget synes

en föreskrift därom väl kunna rymmas inom ramen för rusdrycksförsäljningsförordningens

bestämmelser i 25 § 2 mom. och 63 §. År en

bestämmelse om måltidstvånget överhuvud icke på något sätt avsedd

vid förordningens antagande, torde det, med hänsyn till vad nyss blivit

anfört beträffande innebörden av 63 §, vara tydligt, att kontrollstyrelsen

är oförhindrad att, där så visar sig erforderligt, lämna föreskrift om

måltidstvång. Men även för det fall, att ett visst måltidstvång finnes

föreskrivet i förordningen — och detta senare är verkligen fallet — är

kontrollstyrelsen befogad att föreskriva ett strängare måltidstvång än

det, som angives i förordningen. Fasthåller man nämligen, att de i

förordningen inskränkande bestämmelserna äro minimibestämmelser, är

det klart, att dessa bestämmelser, i den mån de föreskriva ett visst

måltidstvång eller på annat sätt förutsätta måltidstvång, icke äro av

beskaffenhet att förhindra bolag eller vederbörande myndigheter att påbjuda,

att rusdrycker eller vissa slag av sådana drycker endast må tillhandahållas

i samband med måltid.

De stadganden, där rusdrycksutskänkningens förhållande till måltidsservering

beröres, äro 56 § 2 och 3 mom., 59 § 1 mom., 17 §

2 mom. samt 20, 21 och 22 §§.

Stadgandet i 56 § innebär enligt kontrollstyrelsens mening en av

de typiska minimibestämmelserna i förordningen. Föreskriften att utskänkningen

av spritdrycker må begynna tidigast klockan 12 middagen,

utesluter givetvis icke, att utskänkningen kan fastställas att börja senare.

Att utskänkningen av rusdrycker vissa dagar före klockan tre eftermiddagen

endast är tillåten vid måltider åt spisande gäster förhindrar

Föreskriften

beträffande

måltidstvånget

m. m. i

förhållande

till förordningens

bestämmelser.

56 §.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

ej heller, att utskänkningens förbindande med måltids intagande fastställes

att gälla även under andra tider å dagen. I detta avseendejtan

länsstyrelsen jämlikt 27 § meddela föreskrifter.

Gent emot den uppfattning, som av kontrollstyrelsen här ovan

uttalats beträffande innebörden av 56 §, kan möjligen anföras, att den

till grund för berörda stadgande av nykterhetskommittén anförda motiveringen

skulle tala för att med stadgandet ej avsetts att åstadkomma

minimibestämmelser. Kommittén anförde å sid. 259 av sitt betänkande,

att ett gammalt önskemål vore att såvitt möjligt begränsa förtäring av

spritdrycker till att ske i samband med måltid. Efter att hava erinrat

att föreskrifter i dylikt avseende tillämpats i fråga om egentligt brännvin,

men att de neutraliserats därigenom, att konsumenterna övergått till

andra likartade drycker, uttalade kommittén, att det svårligen läte sig*

gorå att alldeles förbjuda den utskänkning, som sker utan samband med

servering av måltid. En begränsning av detta slags utskänkning till

viss del av dagen vore emellertid möjlig och av flera skäl ÖnskvärdKommittén

övergick därefter till en motivering av förslaget, att rusdrycksutskänkningen

under förmiddagarna skulle inskränkas.

Enligt kontrollstyrelsens mening kan emellertid denna motivering

och de däri gjorda uttalandena ej anses förhindra vare sig länsstyrelserna

eller kontrollstyrelsen att på de områden, där det tillkommer

dessa myndigheter att meddela föreskrifter, utsträcka tiden för t. ex.

spritdrycksutskänkningens förbindande med måltidsservering i de fall,

där en reglering visar sig erforderlig. Nykterhetskommitténs uttalande,

att det svårligen läte sig göra att alldeles förbjuda utskänkningen av

rusdrycker (sålunda såväl spritdrycker som vin och Öl) utan samband

med måltid, kan nämligen icke fattas på annat sätt, än att kommittén

vid den tidpunkt, då förslaget framlades, icke ansåg möjligt att framlägga

ett längre gående förslag till en generell reglering av hithörande

forhållanden. Gent emot den särskilda reglering i inskränkande riktning,

som därtill befogade myndigheter ytterligare kunde påbjuda, kan uttalandet

icke anses rikta sig.

En rad paralleller till stadgandet i 56 § finnes i rusdrycksförsäljningsförordningen.

I 45 § stadgas t. ex., att spritdrycker ej må till

någon utminuteras i större myckenhet än 4 liter i kalendermånaden.

I 34 § stadgas bland annat, att rusdrycker icke må utminuteras till

den, som icke fyllt 21 år. På åtskilliga ställen hava vederbörande

kommunala korporationer vid behandlingen av oktroj ansökningar från

bolag föreslagit, att sagda maximikvantitet generellt skulle nedsättas

eller att sagda minimiålder skulle höjas. I några fall hava vederbörande

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

länsstyrelser emellertid ej velat fastställa de kommunala korporationernas

förslag, enär de innefattade ändring i de särskilda föreskrifter, som

meddelats i rusdrycksförsäljningsförordningen. På anförda besvär har

Kungl. Maj:t emellertid undanröjt länsstyrelsernas utslag. Enligt kontrollstyrelsens

mening har Kungl. Maj:t i dessa fall utgått från den

uppfattningen, att rusdrycksförsäljningsförordningens restriktiva bestämmelser

äro att anse såsom minimibestämmelser.

I 17 § 2 mom. stadgas, att bolag vid ingivande av oktrojansökan

skall lämna en redogörelse för sin verksamhet under oktrojperioden och

därvid bland annat uppgiva »i vilken omfattning utskänkning är avsedd

att äga rum annorledes än vid måltid åt spisande gäster». Penna bestämmelse

synes förutsätta, att utskänkningen skulle kunna så anordnas,

att den endast äger rum i samband med att gäst intager måltid. I

varje fall torde den icke kunna anses utgöra någon inskränkning i kontroll

styrelsens befogenhet att i olika avseenden meddela föreskrifter om

överlåtande av utskänkningsrätt. Ej heller kan bestämmelsen i 59 § att

vid utskänkning av rusdrycker lagad mat alltid skall vara att tillgå,

föranleda till den slutsatsen, att utskänkning av spritdrycker med nödvändighet

skulle få äga rum utan samband med intagande av måltid.

Bestämmelserna i 20, 21 och 22 §§ föreskriva i vissa fall obligatoriskt

måltidstvång. Ur dessa bestämmelser, som avse att reglera den

utskänkning, som utövas av enskilda, från bolagen fristående rättighetsinnehavare,

kan emellertid icke med fog dragas den slutsatsen, att det

skulle vara stridande mot förordningens syfte att påbjuda måltidstvång

beträffande sådan utskänkning, som enligt förordningen får ske utan

samband med intagande av måltid.

Det kan anmärkas såsom eu egendomlighet ur lagstiftningssyn- Kontroiipunkt,

att flera i rusdrycksförsäljningsförordningen angivna myndigheter f^enh^ifsrkunna

meddela inskränkande bestämmelser på samma område. Enligt hållande till

70 § 2 mom. kan sålunda Kungl. Maj:t i vissa fall (»vid krig eller a^et^fsn''

omedelbar krigsfara eller då arbetslöshet eller nöd i större omfattning V ‘

är rådande») föreskriva förbud mot eller inskränkningar i rusdryckshandeln.

Enligt samma lagrum kan jämväl Kungl. Maj:ts befallningshavande

utöva liknande befogenhet, där Kungl. Maj:t det medgivit.

Enligt 27 § har Kungl. Maj:ts befallningshavande befogenhet »att vid

meddelande av tillstånd till detaljhandel eller sedermera under rörelsens

utövande stadga de inskränkningar i avseende på densamma, som anses

erforderliga». Enligt 17 § 5 mom. är Kungl. Maj:ts befallningshavande

i allmänhet skyldig att vid upplåtelse av rättigheter till bolag fastställa

17 §.

59 6.

20, 21 ock

22 §§.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

de inskränkningar med hänsyn till försäljningsställenas förläggning och

rörelsens bedrivande, som blivit av stadsfullmäktige eller kommunalstämman

föreslagna. Dessutom har ju kontrollstyrelsen, såsom förut

framhållits, befogenhet att meddela föreskrifter för bolagens rättighetsöverlåtelser

och därmed indirekt för den överlåtna utskänkningsrörelsen.

Det låter sig ju väl tänkas, att de olika myndigheterna vid utövandet

av sin befogenhet kunna meddela inskränkande bestämmelser,

som i den mån, de beröra varandra, i större eller mindre omfattning

täcka varandra. Möjligheten härav torde emellertid icke hava varit främmande

för nykterhetskommittén, men kommittén synes hava ansett, att

det ur nykterhetssynpunkt innebure en fördel, om överinseendet över

lagstiftningens praktiska tillämpning utövades av derå myndigheter, enär

därigenom, om den ena myndigheten underlät att vidtaga nödvändiga

åtgärder, den andra eventuellt skulle kunna ingripa. Dessa på varandra

hopade garantier är enligt styrelsens mening karaktäristiska för den

förevarande lagstiftningen.

Utövningen av överinseendet över lagstiftningens tillämpning tillhör

såsom nyss nämnts Kungl. Maj:ts befallningshavande och kontrollstyrelsen

samt i vissa fall Kungl. Maj:t. En av dessa myndigheter påbjuden

restriktion kan, sedan den upphört att gälla, mycket väl föreskrivas

av en annan. Så har skett då kontrollstyrelsen ifråga om den

överlåtna utskänkningsrörelsen föreskrev väsentligen samma tidsinskränkningar,

som Kungl. Maj:t i de tidigare så kallade kristidskungörelserna

påbjudit. En väsentlig skillnad föreligger emellertid mellan kontrollstyrelsens

föreskrifter och Kungl. Maj:ts påbud i förevarande avseende.

De senare voro nämligen förbundna med en sträng ransonering, under

det att de förra innebära allenast inskränkningar utan ransonering.

I 19 § 2 mom. stadgas, att kontrollstyrelsen vid utövande av den

i sagda moment angivna verksamheten — överinseendet av bolagen och

dirigerandet av bolagen genom föreskrifter i de i förordningen angivna

hänseenden — skall iakttaga de bestämmelser, som därutinnan meddelas

av Konungen. Dylika bestämmelser hava utfärdats genom instruktionen

den 26 september 1918 (nr 876) för kontrollstyrelsen i dess egenskap

av uppsiktsmyndighet i fråga om handeln med rusdrycker inom riket,

(bil. 5). I berörda instruktion finnas icke meddelade några särskilda

föreskrifter, huruledes kontrollstyrelsen skall handlägga ärenden angående

rättighetsöverlåtelser i annan mån än att jämlikt 12 § i instruktionen

kontrollrådets yttrande skall inhämtas. Saknaden av närmare bestämmelser

uti nyss berörda avseende torde böra ses i samband med det

uttalande, som föredragande departementschefen gjorde vid avlåtandet

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr dit. 63

av propositionen nr 81 till 1915 års riksdag, lian uttalade nämligen,

att det ej, utan att den praktiska betydelsen av att kontrollstyrelsen

bleve uppsiktsmyndighet över bolagen komme att förfelas, läte sig göra

att binda styrelsen vid några detaljerade regler om huru i särskilda fall

skulle förfaras. I det stora hela vore det — utöver de allmänna föreskrifter,

vilka av Kungl. Maj:t borde utfärdas genom tillägg till eller

ändring av kontrollstyrelsens instruktion — den praktiska erfarenheten

förbehållet att utstaka de vägar, som uti ifrågavarande avseende borde

beträdas.

Enligt kontrollstyrelsens mening ger en undersökning av sammanhanget

mellan 25 § 2 mom. och rusdrycksförsäljningsförordningens

övriga bestämmelser till resultat, att, om det skulle visa sig av förhållandena

påkallat med hänsyn till huvudsyftet i 63 § att för rättighetsöverlåtelse

meddela föreskrifter, som gå utöver de i förordningen fastställda

minimibestämmelserna, kontrollstyrelsen därtill har laglig befogenhet,

ja rent av skyldighet.

Kontrollstyrelsen vill ock i detta sammanhang till besvarande upptaga

en invändning, som till styrelsen framförts beträffande omfattningen

av styrelsens befogenhet att meddela föreskrifter för rättighetsöverlåtelser.

Vid 1918 års riksdag väcktes nämligen två sinsemellan likalydande

motioner, nr 50 i första kammaren och nr 59 i andra kammaren, med

förslag till förordning angående inskränkningar i fråga om tillverkning

och försäljning av rusdrycker. Uti ifrågavarande förordning föreslogs

bland annat under 4 § genomförande av måltidstvång för utskänkning

av spritdrycker. Ifrågavarande förslag tillstyrktes av bevillningsutskottet

och antogs av andra kammaren men avslogs av den första, vadan sålunda

frågan förföll. Man har nu av den omständigheten, att ett beslut

om genomförande av fullständigt måltidstvång icke kunn&t åstadkommas,

velat sluta till, att kontrollstyrelsen icke skulle ifråga om den överlåtna

utskänkning srörelsen kunna genomföra måltidstvång. En dylik slutsats

är emellertid enligt styrelsens mening icke berättigad. Därest nämligen

kontrollstyrelsen, såsom ovan visats, har befogenhet att meddela föreskrifter

för reglerandet av rättighetsöverlåtelser i alla de avseenden, där

en dylik reglering med hänsyn till förordningens syfte är av behovet

påkallad, torde icke den omständigheten, att enighet inom riksdagen

icke uppnås om ett förslag att lagfästa en bestämmelse, som kontrollstyrelsen

kan fastställa, lagligen förhindra kontrollstyrelsen från att

föreskriva ifrågavarande bestämmelse.

Sltdxaiser.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Justitiekanslems

och justitieombudsmannens

pr övning

av laglig•

hetsfrågan.

64 Bevillningsutskottets betänkande Kr 39.

Till sist kan förtjäna att framhållas, att frågan om det s. k.

måltidstvångets laglighet varit föremål för prövning hos justitiekansler^

I anledning av hos justitiekanslersämbetet anhängiggjorda klagomål

över kontrollstyrelsens föreskrifter om överlåtelse av utskänkningsrättighet

för år 1920 avgav justitiekanslersämbetet, efter det kontrollstyrelsens

yttrande infordrats, en den 20 augusti dagtecknad resolution, där ämbetet,

efter att hava erinrat om innehållet av första stycket av 25 § 2 mom.

i förordningen, anförde följande:

»Frågan huruvida de nu citerade orden lämna kontrollstyrelsen befogenhet

att meddela föreskrift om inryckande i överlåtelsekontrakten av en bestämmelse

angående mattvånget, torde näppeligen kunna anses fullt klar. Underrätt har i

visst mål förnekat befogenhet och förklarat, att dylik föreskrift skulle sakna stöd

av lag. Dessa underrättens uttalanden godtogos dock icke av vederbörande hovrätt,

som slutligen dömde i målet. Förarbetena till stadgandet i 25 § 2 inom. rusdrycksförordningen

giva också i viss mån vid handen, att det verkligen varit avsikten

meddela kontrollstyrelsen befogenhet till utfärdande av sådana föreskrifter, varom

här är fråga. En tolkning i denna riktning omöjliggöres icke heller av något

annat stadgande i förordningen, vilkens bestämmelser på sätt bevillningsutskottet

vid 1918 års riksdag (i betänkandet nr 39) framhållit torde få anses hava karaktären

av minimibestämmelser; och denna tolkning påverkas enligt min uppfattning

icke alls av det faktum, att man vid 1918 års riksdag strävat — ehuru förgäves —

att förläna det sedermera så att säga endast avtalsvägen införda mattvånget helgden

av lag, direkt beslutad av Konung och riksdag och för övrigt utsträckt att gälla

icke blott den överlåtna utskänkningsrörelsen.

Med hänsyn till vad jag anfört kan jag icke finna, att kontrollstyrelsen

genom utfärdande av ifrågavarande föreskrift överskridit sin befogenhet.»

Jämväl hos justitieombudsmannen hava klagomål blivit anhängiggjorda

beträffande de av styrelsen för år 1921 utfärdade överlåtelseföreskrifterna.

Enligt resolution den 26 januari 1921 har emellertid

justitieombudsmannen lämnat klagomålen utan avseende.

II. Till frågan om kontrollstyrelsens rätt att utfärda föreskrifter

för bolagens egen utskänkningsrörelse.

Innan kontrollstyrelsen övergår till frågan om de meddelade utskänkningsföreskrifternas

ändamålsenlighet, har styrelsen ansett sig böra

i största korthet beröra jämväl frågan om styrelsens rätt att med

bindande verkan meddela föreskrifter beträffande bolagens egen utskänkningsrörelse.

Åven om denna fråga saknar större aktualitet, enär styrelsen

hittills icke för denna gren av rusdrycksförsäljningen meddelat annat än

rent ekonomiska föreskrifter i vissa fall, är det med hänsyn till ut
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

skänkningsrörelsernas inbördes sammanhang med varandra av ett visst

intresse att undersöka, i vad mån styrelsen är befogad att jämväl för

bolagens egen rörelse fastställa sådana föreskrifter som måltidstvång,

högsta medgivna utskänkningskvautiteter m. m.

Enligt 19 § 2 mom. i förordningen står bolag vid utövandet av

sin verksamhet under överinseende av kontrollstyrelsen och bär att

ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, kontrollstyrelsen i avseende å

inköp av, försäljningspris för samt alkoholstyrka hos rusdrycker ävensom

angående räkenskapers förande och i övrigt angående bolagets förvaltning

eller eljest i de i förordningen särskilt angivna hänseenden kan

meddela. Såsom framgår härav, har kontrollstyrelsen att meddela föreskrifter

angående bolagens förvaltning. Någon begränsning av uttrycket

förvaltning finnes emellertid icke i författningsrummet angiven. Aven

om nykterhetskommittén tidigare tänkt sig, att kontrollstyrelsen skulle

hava »överinseende över bolagens ekonomiska och tekniska förvaltning»,

har senare, såsom framgår av de förut refererade riksdagsförhandlingarna

vid 1915 års riksdag, lagstiftningarna åt uttrycket förvaltning givit en

vidare syftning och i detta uttryck inlagt betydelsen av jämväl förvaltning

av bolagens nykter hetspolitiska uppgifter. På grund härav

torde det icke finnas något lagligt hinder för kontrollstyrelsen att med

hänsyn till styrelsens åligganden jämlikt 63 § meddela föreskrifter, där

så befinnes erforderligt, beträffande bolagens egen utskänkningsrörelse

även i de fall, där dessa föreskrifter skulle vara av nykterhetspolitisk

innebörd.

Såsom förut antytts har emellertid styrelsen hittills icke behövt

utfärda några dylika föreskrifter. Det slags utskänkningsrörelse, som i

allmänhet av bolagen utövas, har sedan länge utövats betydligt mera

restriktivt än den överlåtna utskänkningsrörelsen. Redan tidigare bär

det förelegat ett konkurrensförhållande mellan den egna och den överlåtna

utskänkningsrörelsen, och bolagen hade på grund härav sett sig

nödsakade att handhava den egna rörelsen mindre restriktivt än förhållandena

med hänsyn till bolagens nykterhetspolitiska uppgifter fordrade.

Och där bolagen sökt införa verksamma inskränkningar i sin

egen rörelse, framträdde följderna härav omedeibart i en minskad omsättning

inom den egna rörelsen och en ökad omsättning inom den

överlåtna. Detta har i realiteten inneburit, att bolagen överflyttat en del

av utskänkningsvinsten från sig till de enskilda rättighetsinnehavarna

och därmed på samma gång minskat vinsten för det allmänna och ökat

dessa rättighetsinnehavares privatekonomiska intresse. Det anförda torde

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 saml. 33 käft. (Nr 39.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

ådagalägga nödvändigheten av balans mellan olika rörelser på förevarande

område, samtidigt som det visar att en rent nykterhetspolitisk

åtgärd utan en dylik balans kan medföra och vanligen i regel medför

icke åsyftade biverkningar av rent ekonomisk natur.

III. Till frågan om utskänkningsföreskrifternas lämplighet.

Motionärer- Såsom framgår av det bilagda cirkuläret nr 72 (bil. 4) angående

UgårVimgre föreskrifter om överlåtelse av utskänkningsrättighet under år 1921 innean

motive- håller cirkuläret föreskrifter, som avse ej mindre utskänkningens ordnnkaUar&~

nande ur nykterhetssynpunkt än även — och detta är det huvudsakliga

innehållet av cirkuläret — det ekonomiska mellanhavandet mellan restauratören

och bolaget samt vissa utskänkningen berörande ordningsfrågor.

Ehuruväl motionärerna påyrkat, att kontrollstyrelsens befogenhet att

meddela föreskrifter beträffande överlåtelse av utskänkningsrättighet

skulle upphävas och därmed givetvis också befogenheten att meddela

föreskrifter av ekonomisk natur och dylikt, hava motionärerna i motiveringen

för sitt yrkande mot kontrollstyrelsens föreskrifter framställt

allenast sådana anmärkningar, som beröra utskänkningens ordnande ur

nykterhetssynpunkt. Särskilt äro det s. k. måltidstvånget och därmed

sammanhängande restriktiva bestämmelser föremål för motionärernas

kritik.

Möjligen kan i motionärernas uttalande, att jämväl för näringsidkarna

inom restaurangfacket de växlande och minutiösa förhållningsorderna

verka tryckande mer än som torde vara erforderligt för ernående

av lagstiftningens syfte, ligga en kritik av att överlåtelseavtalen innehålla

åtskilliga föreskrifter, som beröra restauratörens handhavande av

utskänkningen. Häremot må allenast framhållas, att överlåtelseföreskrifterna

i många punkter upptagit bestämmelser från de avtal, som

träffades mellan bolagen och restauratörerna, innan kontrollstyrelsen

ännu meddelade bestämmelser i ämnet. Där nya bestämmelser i överlåtelseavtalen

tillkommit utöver tidigare, i överlåtelseavtalen förefintliga,

har detta motiverats dels av de genom den nya lagstiftningen inträdda

nya förhållandena, dels av missförhållanden, vilkas framträdande påkallat

särskilt ingripande.

Kontroiuty- Enligt kontrollstyrelsens mening har den normalisering, som på

1hava g™nd av styrelsens befogenhet kunnat genomföras beträffande överSnormaliserat

låtelseavtalen över hela landet, varit av den största betydelse. Tidigare

avtalen. förekommo de mest skiftande bestämmelser på olika orter. På grund

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 67

av särskilda förhållanden kunde ett bolag å en ort gent emot restauratören

intaga en beroende ställning, något som medförde, att häri i ekonomiskt

avseende och på annat sätt obehörigen blev gynnad. Sådana

missförhållanden äro icke längre möjliga i någon nämnvärd omfattning,

sedan koutrollstyi-elsen lika för hela landet fastställer överlåtelsevillkoren,

men de skulle enligt styrelsens bestämda mening framträda i samma

ögonblick, som man återgick till de gamla förhållandena. På många

håll, särskilt å mindre orter, intaga bolagen en svag ställning till de

enskilda intressena, och vid åtskilliga bolags bildande torde personer

hava medverkat, som icke stå främmande för den överlåtDa utskänkningsrörelsen.

Skulle, såsom motionäi-erna synas förutsätta, bestämmandet

av överlåtelsevillkoren läggas i bolagsstyrelsernas hand, konime

utan tvivel statsintresset, både ekonomiskt och nykterhetspolitiskt, att

bliva lidande.

Enär motionärernas kritik väsentligen synes vända sig gentemot

de av kontrollstyrelsen utfärdade föreskrifterna av nykterhetspolitisk

innebörd, anser sig styrelsen kunna inskränka sig till att lämna en

redogörelse för de motiv, som föranlett styrelsen att meddela föreskrifter

därom.

a. Redogörelse för handläggningen inom styrelsen av utskänknings
föreskrifterna.

Innan kontrollstyrelsen emellertid ingår på att motivera den ståndpunkt,

styrelsen intagit, vill styrelsen erinra därom, att ett måltidstvång

i viss omfattning sedan många år tillbaka funnits för de rättigheter,

som överlåtits till enskilda. Bestämmelserna härom växlade visserligen

på olika orter, men en gemensam grundsats var, att egentligt brännvin

allenast finge serveras till spisande gäster vid verkliga måltider. Då

kontrollstyrelsen första gången meddelade särskilda föreskrifter angående

överlåtelse av rättighet till utskänkning av brännvin genom cirkuläret

nr 16 den 25 november 1916, avseende dylik rättighetsöverlåtelse för

år 1917, upptogs såsom en av bestämmelserna för överlåtelse, att egentligt

brännvin allenast finge utskänkas åt gäst, som samtidigt intoge

måltid för ett visst av vederbörande bolag fixerat minimipris, samt att

till eu och samma gäst vid samma besök finge utskänkas högst fem centiliter

egentligt brännvin. Gentemot ifrågavarande bestämmelse framträdde

icke någon som helst opposition. Den kvarstod också i de för år

1918 gällande överlåtelseavtalen, utan att någon som helst anmärkning

däremot framställdes.

En återgång

till gamla

förhållanden

skadar

statsintresset.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

Under såväl år 1917 som år 1918 gällde de s. k. kristidsrestriktionerna

i avseende å försäljningen av alkoholhaltiga drycker. Enligt de

av Kungl. Maj:t härutinnan utfärdade bestämmelserna fingo spritdrycker

allenast utskänkas i samband med servering av verkliga måltider. Frågan

om det s. k. måltid stvångets utsträckning att gälla beträffande utskänkning

av alla slags spritdrycker genom av kontrollstyrelsen utfärdade

föreskrifter blev därför ej aktuell, förrän de av Kungl. Maj:t

utfärdade föreskrifterna i ämnet upphört att gälla vid 1918 års utgång.

Då det under sistnämnda år gällde att utfärda föreskrifter angående

överlåtelse av rättighet till utskänkning av rusdrycker, upptogs frågan

om utsträckning av måltidstvånget till en ingående behandling inom

kontrollstyrelsen, och hördes därvid under det förberedande arbetet

representanter för såväl systembolagen som restauratörerna och, innan

det slutliga avgörandet träffades, jämväl kontrollrådet. Åven om

meningarna beträffande andra punkter hade skarpt brutit sig — särskilt

gällde detta frågan om sättet för begränsandet av restauratörernas vinst

— förelåg ifråga om måltidstvångets konsekventa genomförande beträffande

all utskänkning av spritdrycker icke någon meningsskiljaktighet.

Jämväl vid utarbetandet av de för år 1920 gällande föreskrifterna

hördes representanter för bolagen och restauratörerna på det förberedande

stadiet. Från dessa representanters sida förelåg icke någon

meningsskiljaktighet beträffande måltidstvångets erforderlighet. Däremot

rådde olika meningar, om särskilda utskänkningskvantiteter skulle

fastställas. Inom kontrollrådet åter gjordes den meningen gällande, att

såväl måltidstvång som ock särskilda kvantiteter skulle föreskrivas.

Detta senare blev ock kontrollstyrelsens beslut. Med hänsyn till den

opposition, detta kontrollstyrelsens beslut framkallade på vissa håll bland

allmänheten, fann sig kontrollstyrelsen böra före utarbetandet av de

föreskrifter, som skulle gälla beträffande överlåtelse av utskänkningsrätt

under år 1921, ägna frågan uttömmande behandling från olika synpunkter.

För detta ändamål kallade styrelsen representanter från systembolagen

i olika delar av landet till sammanträden inför styrelsen i slutet

av september månad år 1920. Vid ifrågavarande sammanträden, som pågingo

under senare delen av september och större delen av oktober månad,

dryftades synnerligen ingående samtliga frågor, som berörde överlåtelse

av utskänkningsrättighet. Beträffande spörsmålen om måltidstvång och

utskänkningskvantiteter nåddes enighet om att bestämmelserna härom

principiellt borde bibehållas, om än ock bolagsrepresentanterna ansågo,

att bestämmelserna om utskänkningskvantiteterna borde erhålla en något

annan utformning än den som slutligt fastställdes av kontrollstyrelsen.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 69

Derefter hördes representanter för restauratörerna från olika delar av

landet. Ej heller från dessas sida gjordes några mera bestämda invändningar

mot bibehållandet under år 1921 av bestämmelserna rörande

måltidstvånget; däremot framställdes önskemål om ökningar av de för

ar 1920 fastställda utskänkningskvantiteterna. Därefter överarbetades

det av bolagsrepresentanterna utarbetade förslaget med hänsyn till de

från restauratörerna framställda erinringarna, varvid det befanns erforderligt

att återgå till närmare överensstämmelse med de för år 1920

gällande föreskrifterna. Sistnämnda förslag framlades därefter f ör kontrollrådet,

av vars ledamöter ingen gjorde någon invändning mot bibehållandet

av måltidstvånget jämväl för år 1921.

Såsom av vad nu blivit anfört torde inhämtas, har styrelsen ägnat

den föreliggande frågan en synnerligen ingående uppmärksamhet. De

yttranden, som lämnats kontrollstyrelsen av vid olika tillfällen tillkallade

representanter för bolag och restauratörer samt av kontrollrådet, hava

nästan undantagslöst gått i den riktningen, att ett övergivande av måltidstvånget

icke är tillrådligt eller försvarbart.

Styrelsen övergår nu till att motivera de av motionärerna klandrade

bestämmelserna.

b. Motivering för det s. k. måltidstvånget och de högsta medgivna

utskänkningskvantiteterna.

Såsom redan i det föregående antytts har vunnen erfarenhet till

fullo visat, att åtgärder för ett reglerande av försäljningen utminuteringsvis

måste beledsagas av restriktiva åtgärder för utskänkningens

vidkommande, därest man ej skall riskera, att vad som ur nykterhetssynpunkt

vinnes genom de förstnämnda åtgärderna omintetgöres därigenom,

att de, som avstängts från rätten att erhålla motbok, å restaurangerna

konsumera obegränsade kvantiteter spritdrycker.

Att vidtagandet av restriktiva åtgärder för utminuteringen, därest

de ej beledsagas av liknande åtgärder för utskänkningens vidkommande,

medför en stegring av den utskänkningsvis försålda kvantiteten spritdrycker

bekräftas rent statistiskt av förhållandena år 1916, det första

år, under vilket eu individuell kontroll beträffande utminuteringen av

spritdrycker obligatoriskt tillämpades. Utskänkningen var däremot under

detta år, frånsett utskänkningen av egentligt brännvin, ej föremål för

några särskilt restriktiva åtgärder. Resultatet blev ock, att försäljningen

utminuteringsvis och försäljningen å bolagens egna utskänkningsrättigheter,

å vilka sistnämnda huvudsakligen egentligt brännvin försåldes,

visade en stark nedgång jämfört med motsvarande försäljning år 1915,

Gällande utminutering

sbe>tämmelser

göra restriktioner

för utskänkningen

nödvändiga.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Maximikvantitet

vid

utskänkningen

förutsätter

s. k.

måltidstvång.

70 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

under det att försäljningen för den överlåtna utskänkningsrörelsens vidkommande

ökade med ej mindre än cirka 25 procent jämfört med samma

försäljning år 1015.

Kontrollstyrelsen anser sålunda, att en maximikvantitet vid utskänkningen

för åtminstone de starkare slagen av rusdrycker är oundgängligen

nödvändig som ett komplement till den individuella kontrollen

vid utminuteringen.

Enligt kontrollstyrelsens mening blir emellertid bestämmelsen om att

endast en viss högsta kvantitet spritdrycker får utskänkas till en och samma

gäst vid ett och samma besök praktiskt taget betydelselös, så framt ej

samtidigt bestämmelsen, om att spritdrycker ej få serveras annat än i

samband med måltid konsekvent upprätthålles. Funnes ej den sistnämnda

bestämmelsen, vore ju en gäst oförhindrad att, sedan han å en

restaurant förtärt den högsta kvantitet, som där utskänkes, omedelbart

uppsöka en annan o. s. v. Ingenting hindrade honom heller att med

mycket korta tidsmellanrum besöka samma restaurant flera gånger.

Gent emot den uppfattning, styrelsen sålunda angivit, kan möjligen

invändas, att föreskriften om att spritdrycker endast få utskänkas

i samband med måltid är betydelselös för de personers vidkommande,

som oberoende av ökade kostnader önska förskaffa sig största möjliga

kvantitet spritdrycker, d. v. s. just för dem, för vilka föreskriften i första

hand är avsedd. Enligt styrelsens mening saknar denna invändning

betydelse beträffande alla de orter, där de för utskänkningens utövande

ansvariga — systembolagen och restauranginnehavarna — utöva vederbörlig

tillsyn över bestämmelsernas efterlevnad. Personer, som för att

erhålla spritdrycker i berusningssyfte rekvirera mat, skilja sig för den

med utskänkningsrörelsens handha vande förtrogne från den övriga

restaurangpubliken. Det möter därför inga större svårigheter att förhindra

servering till dylika personer. Styrelsens uppfattning är därför,

att, om vederbörlig tillsyn utövas, bestämmelsen om det s. k. måltidstvånget

också kan bli effektiv.

I detta sammanhang vill styrelsen vidare framhålla, att bland alla

på området sakkunniga full enighet torde råda därom, att förtäring av

alkoholhaltiga drycker, då måltid samtidigt intages eller omedelbart

förut intagits, är vida mindre skadlig och mindre ägnad att åstadkomma

berusning, än sådan förtäring utan samband med måltid, och anser styrelsen

denna omständighet utgöra ett starkt skäl för bibehållaude av

det s. k. måltidstvånget. Slutligen vinnes ock genom denna föreskrift

en viss garanti, för att förbrukningen av de spritdrycker, som en person

i

s. 71 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 71

rekvirerar vid ett restaurantbesök, skall komma att utsträckas över en

något längre tid än eljest skulle vara fallet.

Vad därefter beträffar frågan om lämpligheten av de för år 1921

utfärdade föreskrifterna i avseende å utskänkningskvantiteterna, torde

kontrollstyrelsen i huvudsak kunna inskränka sig till att återgiva, vad

styrelsen härom anfört i ett den 29 november 1920 utfärdat cirkulär

med råd och anvisningar för utskänkningens handhavande. Sedan

styrelsen angivit de motiv, som göra bestämmelsen om en högsta kvantitet

vid utskänkningen av spritdrycker erforderlig, anför styrelsen

följande:

»Kan det sålunda ej med fog bestridas, att en maximikvantitet vid utskänkningen

av spritdrycker är av behovet påkallad, kunna däremot olika meningar råda

rörande den lämpliga storleken av ifrågavarande kvantitet. I första hand kunna

berättigade invändningar framföras mot att en för alla tillfällen gemensam maximikvantitet

fastställes. En konsumtion av spritdrycker, som ingalunda kan anses

ligga inom det måttligas gräns, om den försiggår under loppet av en halv å en

timme, kan uppenbarligen vara synnerligen måttlig, om den sker under loppet av

flera timmar. Lika litet kan fastställandet av en enhetlig kvantitet oberoende av

den måltids omfattning, vid vilken utskänkningen äger rum, sägas stå i full samklang

med de motiv, som i det föregående angivits för fastställandet av bestämmelsen

om att spritdrycker endast få utskänkas i samband med intagande av måltid.

Slutligen torde det ej heller stå i överensstämmelse med den hos den spritkonsumerande

delen av allmänheten rådande uppfattningen att fastställa samma

maximikvantitet för den utskänkning, vilken äger rum å förmiddagen, som för den

utskänkning, vilken äger rum vid en senare tidpunkt å dagen. Dessa synpunkter,

mot vilkas berättigande inga vägande invändningar torde kunna göras, har kontrollstyrelsen

så långt möjligt sökt tillmötesgå i de för år 1921 fastställda villkoren

för överlåtelse av utskänkningsrättighet. Ur teoretisk synpunkt riktigast

vore otvivelaktigt att ställa den kvantitet spritdrycker, som får utskänkas till en

och samma gäst vid ett och samma restaurantbesök, i relation till besökets varaktighet.

Då detta emellertid av praktiska skäl är omöjligt och det dessutom är

önskvärt, att så enkla föreskrifter som möjligt utfärdas, har styrelsen funnit sig

bäst tillgodose de ovan anförda synpunkterna genom att fastställa olika maximikvantiteter

för olika tider å dagen och för måltider av olika pris. Vad särskilt

detta sistnämnda förhållande beträffar, har det sitt berättigande däri, att intagandet

av en måltid till högre pris som regel är förbundet med ett restaurantbesök av

längre varaktighet än intagandet av en måltid till lägre pris. Med hänsyn till vad

sålunda anförts, har styrelsen fastställt en särskild högsta kvantitet av två glas

spritdrycker (5 centiliter) för utskänkningen före klockan tre eftermiddagen, före

vilken tidpunkt restaurantbesöken i allmänhet torde vara relativt kortvariga. Efter

klockan tre eftermiddagen har kontrollstyrelsen medgivit utskänkning av högst tre

glas spritdrycker (7 ''/2 centiliter) till de gäster, som intaga måltid av sådan mindre

omfattning, att det är sannolikt, att spritdryckerna komma att förtäras under

loppet av en ganska kort tidrymd, och utskänkning av högst tre stora glas sprit
-

Behovet av

olika maximikvantiteter

under olika

omständigheter.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 BeviUningsutskottets betänkande Nr 39.

drycker (15 centiliter) till de gäster, som intaga måltid av sådan större omfattning,

att det är sannolikt, att det med måltiden förbundna restaurantbesöket blir av något

längre varaktighet. Denna sistnämnda större kvantitet får dock av skäl, som

framgå av vad i det föregående anförts, allenast utskänkas till de gäster, som anlända

till restauranterna så tidigt, att de begynna intagandet av sin måltid minst

en, respektive en halv timme före den tidpunkt, då enligt gällande föreskrifter utlämnandet

av spritdrycker å utskänkningsstället skall upphöra. Då bestämmelsen om

att endast två glas spritdrycker få utskänkas före klockan tre eftermiddagen kan

synas mindre väl lämpad för de orter, där middagsmåltiden å de överlåtna utskänkningsrättigheterna

allmänneligen intages redan före denna tidpunkt, har kontrollstyrelsen

medgivit bolagen att å sådana orter tillåta utskänkning av tre glas

redan efter klockan två eftermiddagen. Slutligen har kontrollstyrelsen för att tillmötesgå

från olika håll uttalade önskemål medgivit, att vid festliga tillställningar

i slutet sällskap, vid vilka två måltider intagas, må under i överlåtelseavtalet

närmare angivna förutsättningar utskänkas högst fyra stora glas spritdrycker.

För de kvinnliga gästerna å restauranterna har kontrollstyrelsen fastställt

lägre maximikvantiteter än för de manliga gästerna med hänsyn därtill, att de

kvinnliga gästerna endast i undantagsfall torde för egen räkning hava rekvirerat

hela den kvantitet spritdrycker, som under innevarande år å flertalet ställen fått

till dem utskänkas. Den höga maximikvantiteten för de kvinnliga gästerna har i

stället inneburit en möjlighet, som säkerligen i ej så få fall utnyttjats, att gorå

bestämmelsen om en maximikvantitet för de manliga gästernas vidkommande

illusorisk.

Vad beträffar priset å den måltid, till vilken högst två glas spritdrycker

före klockan tre eftermiddagen och högst tre glas efter klockan tre eftermiddagen

få utskänkas, måste detta sättas så högt, att det verkligen motsvarar priset å en ordentlig

måltid å den restaurant, där utskänkningen äger rum, och så att därigenom

det kringgående av bestämmelsen, som skett genom serveringen av s. k. restriktionsrätter,

försvåras. Med hänsyn till de matpriser, som för närvarande råda å

restauranterna. har kontrollstyrelsen därför föreskrivit, att detta pris skall sättas

till minst 1 krona 50 öre.

Vad vidare beträffar priset å den måltid, till vilken efter klockan tre eftermiddagen

högst tre stora glas spritdrycker få utskänkas, måste detta sättas relativt

högt, i varje fall ej under 3 kronor, då, såsom i det föregående framhållits, en

förutsättning för serveringen av denna högsta kvantitet rimligtvis måste vara, att

den ej förtäres under loppet av en alltför kort tidrymd.»

Aro andra

föreskrifter

vid ut skänkningen

möj

liga ?

Kontrollstyrelsen har ingalunda förbisett, att vissa olägenheter

äro förbundna med bestämmelserna om mattvånget och begränsningen

av utskänkningskvantiteterna. Alltifrån don tidpunkt, då mattvånget

infördes, hava för styrelsen vissa klagomål framförts över ifrågavarande

bestämmelse. Det är givet, att styrelsen gång efter annan haft anledning

att överväga, huruvida icke syftet med de överklagade bestämmelserna

skulle kunna vinnas genom vidtagandet av andra åtgärder.

Styrelsen har emellertid icke kunnat finna någon anordning, om vilken

opaginerad Kontrollera mot PDF

78

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

det med sannolikhet kunnat antagas, att den ens tillnärmelsevis skulle

giva den nykterhetseffekt, som nu ifrågavarande bestämmelse medfört.

Berörd a spörsmål hava också ingående behandlats vid de olika tillfällen,

då styrelsen i ärendet konfererat med representanter för olika

intressen.

Det torde för den med utskänkningsförhållandena förtrogne icke

råda något som helst tvivel om att de förslag om införande av restaurangkort,

som tillvunnit sig eu viss uppmärksamhet, äro behäftade med

så stora bristfälligheter, att de näppeligen ur nykterhetssynpunkt skulle

få någon större effekt. Det torde nämligen vara praktiskt taget omöjligt

att förhindra överlåtelse i stor utsträckning av dessa kort. För

den stora allmänheten skulle restaurangkort med all sannolikhet komma

att te sig mera besvärande än nu gällande föreskrifter. Enligt styrelsens

mening kan därför på denna väg någon lösning av förevarande

spörsmål icke vinnas. Vid den allsidiga prövning, som hittills ägnats

hithörande förhållanden, har det ej heller varit möjligt att utfinna några

andra åtgärder, som, utan att vara för allmänheten mera betungande än

de nuvarande, giva en någorlunda god garanti mot en försämring av

nykterhetstillståndet på restaurangerna.

c. Bemötande av motionärernas anmärkningar.

Någon detaljkritik av kontrollstyrelsens föreskrifter hava rnotio- Bemötande

närna icke förebragt annat än i ett avseende, nämligen beträffande be- av'' motl°- stämmelsen om den tidpunkt, då den större tilldelningen av spritdrycker detaijanmärkmå

taga sin början. Den av motionärerna framställda anmärkningen ”in?- motiveras väsentligen därmed, att bestämmelsen är hinderlig för de »talrika

lantmän och resande näringsidkare», som besöka landsortstäderna

och som bruka intaga sin måltid vid 12- eller 1-tiden före sin hemfärd.

Motionärerna framhålla i detta sammanhang: »Vad finns det för grund

att hindra dessa personer att åtnjuta eu måltid, som man medger mången

efter kortare arbetstid.» Orimligheten av den nu citerade anmärkningen

torde genast falla den uppmärksamme läsaren i ögonen. Genom kontrollstyrelsens

bestämmelser förhindras nämligen ingalunda den, som vill

intaga sin måltid vid 12- eller 1-tiden på middagen, att göra detta.

Efter klockan tolv middagen är lian jämväl oförhindrad att intaga två

glas (5 centiliter) spritdrycker, och efter klockan 2 middagen å de orter,

där bolagen så besluta, tre glas (7 Vä centiliter) spritdrycker. Anmärkningen

torde väl i själva verket åsyfta det förhållandet, att möjlighet

ej för närvarande finnes för den, som så önskar, att erhålla den största

kvantiteten spritdrycker, tre stora glas (15 centiliter), redan klockan 12

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 saml. 33 käft. (Nr 39.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

middagen. Vid utarbetandet av bestämmelserna både kontrollstyrelsen

under övervägande ett förslag om medgivande av större utskänkningskvantitet

före klockan 3 eftermiddagen. Kontrollstyrelsen hade därvid

ingalunda förbisett just de lokala förhållanden, som motionärerna beröra

och som kunde anses motivera en anpassniug av bestämmelsen

efter mera lokala förhållanden. Den slutliga avfattning, bestämmelsen

erhöll, nämligen att för orter, där middagsmåltiden å de överlåtna utskänkningsrättigheterna

allmänneligen intoges före klockan 3 eftermiddagen,

bolagen ägde tillbakaflytta tidpunkten för utskänkning av tre

glas (7 Va centiliter) från klockan 3 eftermiddagen till klockan 2, var

nämligen betingad just av hänsyn till de lokala förhållandena. Den

anmärkniug, som möjligen häremot kan fastställas, skulle sålunda bestå

däri, att styrelsen icke i den för motionärerna önskvärda omfattningen

tagit hänsyn till de lokala förhållandena. Det bör emellertid erinras,

att styrelsen vid fastställandet av bestämmelserna icke endast har att

taga hänsyn till sådana omständigheter, som att de till landsortsstäderna

inkommande lantmännen tidigt intaga sin middagsmåltid. De utskänkningsställen,

vilkas utskänkningsförhållanden genom föreskrifterna regleras,

äro ju i främsta rummet avsedda för den kommuns befolkning,

där utskänkningen utövas. Det är givetvis främst med hänsyn till denna

befolkning, som bestämmelser äro erforderliga. En av de punkter, där

allmän enighet torde hava rått vid den nya lagstiftningens genomförande,

var att det var en stor förtjänst hos denna lagstiftning, att

den införde en s. k. spritfri förmiddag. Enligt förordningen är ju all

spritutskänkning före klockan 12 middagen förbjuden och mellan klockan

12 middagen och klockan 3 eftermiddagen endast tillåten vid måltider

åt spisande gäster; efter klockan 3 eftermiddagen gäller enligt förordningen

däremot icke sistnämnda inskränkning. Med hänsyn till den

skillnad, som lagstiftningen alltså uppdragit mellan utskänkning före

klockan 3 eftermiddagen och efter samma tidpunkt, syntes det styrelsen

motiverat, att, då föreskrifterna införde restriktioner utöver förordningens

minimibestämmelser, man vid dessa restriktioners avfattning tog hänsyn

till önskvärdheten att före klockan 3 eftermiddagen meddela något

strängare bestämmelser än efter nämnda tidpunkt. Härmed gjordes visserligen

förmiddagen icke helt och hållet spritfri, men vådan av utskänkningen

av spritdrycker blev härigenom onekligen mindre. Vid utskänkningsföreskrifternas

behandling inom kontrollrådet fästes också från flera

medlemmars sida stort avseende vid denna restriktion. På grund av

de anmärkningar, som emellertid i motionen framkommit, vill kontrollstyrelsen

vid utfärdandet av nya föreskrifter, gällande för år 1922, under
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.9.

söka, huruvida eu ytterligare utsträckning av tiden för den större utskänkningskvantitetens

servering låter sig göra, utan att nykterhetstillståndet

därigenom avsevärt påverkas i ogynnsam riktning.

Motionärerna hava slutligen helt allmänt gjort gällande, att det Praktiska och

helt visst goda syftet med de överklagade föreskrifterna motverkas av ps^°j°%''s?ka

praktiska och psykologiska misstag i anordningen. Det har emellertid y

icke av motionärerna angivits, vari dessa misstag skulle bestå. Styrelsen

saknar därför, i brist på gripbara anmärkningar, möjlighet att ingå på

något bemötande. Skulle motionärerna åsyfta, att föreskrifterna icke

skulle vara praktiskt genomforbara, vill styrelsen häremot framhålla, att

å de orter i landet, där från systembolagens och restauranginnehavarnas

sida vederbörlig tillsyn ägnas åt att bestämmelserna efterlevas, har deras

genomförande ingalunda visat sig vara förenat med några oöverkomliga

svårigheter. Den omständigheten, att det finnes orter, där tillämpningen

ännu är bristfällig, kan rättvisligen icke anses såsom ett fel hos bestämmelserna.

I den mån som tiden får verka, torde utan tvivel dylika

missförhållanden försvinna.

Vad därefter beträffar de påstådda psykologiska misstagen i bestämmelserna,

vill kontrollstyrelsen framhålla, att för så vitt därmed

möjligen kan avses, att dessa bestämmelser äro sådana, att de skulle

för åtskilliga personer verka såsom »kitsligt besvärande», styrelsen redan

på ett tidigt stadium hade klart för sig, att bestämmelserna ej av alla

skulle mottagas med odelat erkännande. Bestämmelsernas karaktär av

restriktioner, som medföra inskränkning i åtskilliga personers vanor,

medför givetvis också, att de icke gärna kunna av dessa personer alltigenom

gillas. Hysa möjligen motionärerna den uppfattningen, att man

skulle kunna utfinna restriktioner av sådan natur, att alla därmed skulle

bliva nöjda, torde motionärerna hava misstagit sig. Det ligger i restriktionens

natur att medföra en inskränkning och därmed en förändring i

vanorna, och den restriktion, som icke framkallade ett visst missnöje

just ur denna synpunkt, kunde näppeligen anses såsom en restriktion.

Genom den nya lagstiftningen har, såsom förut framhållits, å de

övervakande myndigheterna i stor utsträckning lagts ansvaret för genomförande

av densamma i den anda, som 63 § angiver. Det är givet, att

en myndighet, som känner detta ansvar, måste, särskilt intill dess en

mera stadgad erfarenhet vunnits om de vägar, som böra beträdas, söka

pröva sig fram med olika medel för att åstadkomma bästa möjliga effekt.

Härvid kan naturligtvis ett medel, som efter noggrant övervägande

blivit valt, i den praktiska tillämpningen eller till följd av ändrade för
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

hållanden visa sig mindre ändamålsenligt. Vid utfärdandet av restriktiva

föreskrifter måste det därför gång efter annan tagas under förnyat

övervägande, huruvida en viss restriktiv föreskrift kan vara avpassad

med hänsyn till nyinträdda situationer eller förändrade förhållanden,

vilka särskilt på detta område rätt snabbt kunna växla. Ett är emellertid

visst, och det är, att de administrativa myndigheterna utsättas för en

påfrestning, som blir desto större ju mera privatekonomiska intressen

äro engagerade. För kontrollstyrelsens vidkommande har denna påfrestning

tagit sig uttryck i en häftig kritik av styrelsens ämbetsåtgärder,

varvid den meningen icke sällan göres gällande, att styrelsen handlat i

rak strid mot lag och författning. Det är icke utan, att de förevarande

motionerna förfallit till samma behandlingssätt av styrelsen. Det torde

vara oundgängligt, att statsmakterna, på vilka ansvaret lör den nya lagstiftningens

genomförande ytterst vilar, vid angrepp av här ovan antydd

art lämnar de administrativa myndigheterna allt stöd.

IT. Sammanfattning och slutomdöme.

Det förut anförda torde giva vid handen:

1) att man vid den nya lagstiftningens genomförande åsyftade

ernående av en större nykterhetseffekt,

2) att man avsåg, att genom särskilda anordningar åstadkomma

jämvikt mellan olika grenar av försäljningen, så att icke, såsom tidigare

varit fallet, restriktioner inom en försäljningsrörelse neutraliserades

genom ökning av försäljningen inom en annan rörelse,

3) att kontrollstyrelsen beträffande den överlåtna rörelsen erhöll

befogenhet att meddela föreskrifter samt att denna befogenhet icke var

inskränkt till något visst område av förhållandet mellan bolag och enskilda

utskänkningsinnehavare,

4) att för åstadkommande av jämvikt mellan försäljningen inom

utminuteringsrörelsen och den egna utskänkningsrörelsen å ena sidan

och den överlåtna utskänkningsrörelsen å den andra, det är erforderligt

att vidtaga åtgärder i syfte att inskränka de kvantiteter, som tillhandahållas

inom sistnämnda slags rörelse,

5) att bland de hittills övervägda och prövade medlen fastställande

av maximikvantiteter vid utskänkningen och dessa kvantiteters anknytande

till intagande av måltid visat sig vara den enda på detta område

hittills framkomliga vägen, samt

6) att de i motionerna framställda anmärkningarna såväl beträf
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 77

fande kontrollstyrelsens befogenhet som föreskrifternas innebörd vila på

missuppfattningar.

Som slutomdöme om de i föreliggande motioner framställda yrkanden,

i vad de avse utskänkningsfrågan, finner sig styrelsen böra uttala, att

ett tillmötesgående av de därstädes gjorda yrkandena skulle medföra en

återgång till äldre förhållanden på detta område och därmed effektiviteten

av 1917 års förordning väsentligen undergrävas. Då detta i sin

tur skulle medföra ett försämrat nykterhetstillstånd, får kontrollstyrelsen

uttala, att motionärernas framställning i denna del icke bör föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 april 1920.

FREDRIK ZETHELIUS.

EINAR J:son THULIN.

Ernst P.son Pehrzander.

Slutomdöme.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Avskrift

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

Bil. 1.

Till Kung!. Kontrollstyrelsen.

I skrivelse den 18 förra månaden har kungl. styrelsen anhållit, att

aktiebolaget Vin- och spritcentralen måtte avgiva yttrande med anledning

av tyenne vid innevarande års riksdag väckta motioner med förslag

om utredning angående ändamålsenlig reglering av partihandeln

med rusdrycker m. m.

På grund av kungl. styrelsens nämnda hemställan tillåta vi oss

härmed överlämna en promemoria i ämnet, i vilken utförligt berörts de

av motionärerna påklagade förhållanden, i den mån de avse partihandeln

med rusdrycker.

Stockholm den 2 april 1921.

För styrelsen i aktiebolaget Vin- & spritcentralen.

F. BERGENHOLTZ.

M. Marcus.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

79

P. M. till kung!. kontrollstyrelsen med anledning av

motioner vid 1921 års riksdag angående reglering

av partihandeln med rusdrycker in. m.

A. Tillkomsten av aktiebolaget Vin- & spritcentralen.

1. Den enskilda vinhandelns inlösning''.

Det första tillfälle, vid vilket frågan om en inlösning i en eller

annan form av de enskilda vin- och spirituosahandelsrättigheterna kom

vipp till övervägande, var i slutet av år 1916.

När 1915 års riksdag antog vissa ändringar i 1905 års brännvinsförsäljningsförordning,

uttalade den samtidigt såsom en förutsättning,

att kontrollstyrelsen, för möjliggörande av ett enhetligt uppträdande

från brännvinsförsäljningsboiagens sida gentemot producenternas

starka sammanslutningar kunde komma att föreskriva gemensamma inköp

av bolagen och inrättande av en särskild pris- och inköpsnämnd.

I enlighet härmed föreskrev kontrollstyrelsen, att bolagen skulle från

och med år 1917 genom en dylik av styrelsen tillsatt nämnd inköpa

samtliga de slag av brännvin, som erfordrades för rörelsens utövande.

Härigenom förlorade rätten att driva handel i parti med brännvin

en viss del av sin forna betydelse. På grund av särskilda av kontrollstyrelsen

utfärdade ändrade bestämmelser i brännvinsförsäljningsboiagens

överlåtelsekontrakt med vin- och spirituosahandlandena möjliggjordes

nämligen för bolagen att, trots de av partihandlarna till följd av avtal

med vissa leverantörer resta hindren, göra sina inköp av utländskt

brännvin utan svenska mellanhänder direkt från producenten genom

den nyinrättade pris- och inköpsnämndens förmedling.

Från vin- och spirituosahandlarnas sida gjorde sig också snart en

viss fruktan gällande för att nämndens verksamhet skulle komma att

inverka menligt på deras affärsrörelse. Under intrycket härav uttalades

från flera håll inom kåren önskemålet att i en eller annan form inlösas

av statsverket. Såsom en följd härav fingo överdirektör Zethelius och

dåvarande förste aktuarien Thulin i kontrollstyrelsen, vilka av dåvarande

chefen för finansdepartementet (statsrådet Venn ersten) i december 1916

under hand anmodades undersöka möjligheterna för utarbetande av ett

nytt förslag till förordning angående försäljning av alkoholhaltiga drycker

m. m., tillika bemyndigande att utreda, huruvida icke de enskilda vin
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

och spirituosahandelsrättigheterna skulle kunna erhålla en viss inlösningssumma

i stället för en garanterad övergångstid, såsom det föreslagits

i den av riksdagen icke antagna propositionen nr 242 vid 1914

års senare riksdag med förslag till ny lagstiftning rörande rusdrycksförsäljningen.

Detta uppdrag bekräftades sedermera av Kungl. Maj:t

genom beslut den 30 januari 1917 på det sätt, att Zethelius och Thulin

då anmodades »att på grundval av den av 1914 års senare riksdag

framlagda propositionen med förslag till förordning angående försäljning

av alkoholhaltiga drycker m. m. samt sedermera vunnen erfarenhet utarbeta

och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till ny lagstiftning

angående försäljning av alkoholhaltiga drycker», varvid kommitterade

skulle äga att, där så påkallades, tillkalla sakkunniga.

Av sistnämnda bemyndigande begagnade de sig genom att uppdraga

åt dåvarande verkställande direktören i pris- och inköpsnämnden

herr Ebbe Wennerberg att till stöd för kommitterades utredning under

hand undersöka möjligheterna av att åstadkomma en inlösning av de

enskilda vin- och spirituosahandlarna enligt vissa på förhand fastslagna

grunder. Av herr Wennerbergs undersökning framgick, att ett övervägande

antal av dessa handlande, bland andra samtliga handlande i

Karlskrona samt en majoritet av handlandena i Stockholm och Göteboig,

ställde sig gynnsamma till det ifrågasatta inlösningsförfarandet och avgåvo

förklaringar, att de accepterade detsamma.

I början av mars 1917 hade förhandlingarna fortskridit så långt,

att kommitterade voro beredda framlägga resultatet därav för finansministern

för att inhämta dennes mening. Den 30 mars 1917 skedde

emellertid regeringsskifte, vadan denna plan icke kunde fullföljas och

förhandlingarna blevo tillsvidare undanskjutna. Sedan riksdagen i maj

månad samma år antagit den nu gällande rusdrycksförsäljningsförordningen,

återkallades det åt Zethelius och Thulin givna uppdraget och

herr Wennerbergs förhandlingar avbrötos.

Samtidigt som nu berörda undersökningar angående inlösen av

vin- och spirituosahandelsrättigheter pågått, hade aktiebolaget Stockholmssystemet

dels inlöst, dels medverkat vid ombildandet av vissa firmor

av hithörande art.

Redan under åren 1914/15 hade bolaget antingen indragit en del

spirituosaaffärer på grund av innehavarens död eller av andra skäl icke

utlämnat fortsatt rättighet. I åtskilliga fall hade frivillig överenskommelse

träffats med innehavare om nedläggande av en utminuteringsrättighet,

mot det att stockholmssystemet övertog varulager, hyreskontrakt,

inventarier och personal.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

I slutet av ar 1916 började stockholmssystemet emellertid tilllampa

ett annat förfarande, därvid i viss mån påverkat av vinhandlarnas

importpolitik, som genom avtal med ledande utländska lins sökte tvinga

systembolagen att köpa sina varor genom den svenska partihandelns

förmedling. Sedan den ena av innehavarna av firman J. 1). Grönstedt

& O:o under sommaren 1916 avlidit, uppkom fråga huru med denna

rättighet skulle förfaras, och beslöt bolaget då på förslag av verkställande

direktören godkänna ett preliminärt avtal mellan den kvarlevande

innehavaren av firman och tredje man, enligt vilket avtal köparen övertogvarulager

till fakturapris plus omkostnader, inventarier till anskaffningspris

med avdrag för slitage, utestående fordringar i den män de voro

säkra samt bokförda skulder, varjämte såsom goodwill till säljaren skulle

erläggas ett visst belopp. Köpeavtalet överläts till ett under bildning

varande bolag, aktiebolaget J. D. Grönstedt rf C:o, enligt vars bolagsordning

aktierna skulle utgöra dels stamaktier, dels preferensaktier, av

vilka de senare skulle berättiga till en årlig ackumulativ utdelning av

intill 7 procent, under det att stamaktierna utrustades med sådant röstetal,

att de ägde majoritet å bolagsstämman. Stamaktiekapitalet övertogs

av stockholmssystemet, varigenom det Grönstedtska bolaget blev ett

av systemet dirigerat dotterbolag.

Enligt samma grunder, som gällt för övertagande av den Grönstedtska

firman, träffades under 1917 avtal med Carlshamns punschfabr

^aktiebolag (C. J. Berg) och firman J. Cederlunds Söner i Stockholm.

Dessa företag konstituerades efter avtalet på samma sätt som det Grönstedtska

bolaget och blevo sålunda nya dotterbolag till stockholmssystemet.

I juni 1917 ingav herr Wennerberg till den nye chefen för finansdepartementet

(statsrådet Carleson) en av denne begärd promemoria rörande

de av Wennerberg hittills bedrivna underhandlingarna för inlösen

av privata vin- och spirituosahandelsrättigheter.

Över denna skrift inhämtades yttrande av bland annat kontrollrådet.

Inom detta gjorde sig därvid tvenne meningar gällande, den ena

omfattad av herrar Bergqvist, Bratt och Hedenlund, den andra av herrar

Kvarnzelius och Bernhard Eriksson. De förstnämnda ledamöterna tillstyrkte

det ifrågasatta inlösningsförfarandet. Därmed vunnes enligt

deras mening en anordning, varigenom dels nödig kontroll erhölles över

varornas användning för lagligt ändamål liksom ock över deras härkomst

och beskaffenhet samt vidare behandling inom landet, dels ock svårigheter

av ekonomisk natur avlägsnades eller förekommes. En svårlöst

ersättningsfråga skulle även finna en tillfredsställande lösning, utan att

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 33 höft. (Nr 39.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

staten ekonomiskt betungades. Genom direkt ombildning och sammanslagning

av bestående firmor skulle den största utsikt föreligga att på

bästa sätt tillvarataga såväl statens som den hos dessa firmor anställda

personalens intressen. Herrar Kvarnzelius och Bernhard Eriksson anförde,

att den ersättning, som i början av år 1917 ansågs vid frivillig

överlåtelse rimlig och som en de! vinhandlare förklarat sig godtaga,

måste, sedan den nya lagstiftningen kommit till stånd, anses orimlig.1

1 den mån och i de fall ersättning kunde anses berättigad, borde densamma

utgå i blygsammare omfattning. Allvarliga betänkligheter

kunde anföras mot att under Kungl. Maj:ts och kontrollstyrelsens direkta

eller indirekta medverkan ersättningsfrågan ordnades utan riksdagens

hörande. Därest det ifrågasatta inlösningsförfarandet förordades, vore

det nödvändigt, att det eller de bolag, som bildades, finge i bolagsordningen

införda klara bestämmelser, som garanterade, att aktieägarna

icke erhölle mer än en begränsad ränta å aktiekapitalet, att vid bolagets

upphörande alla tillgångar utöver kapital och ränta tillfölle statsverket

liksom ock årligen uppkommen vinst utöver den fixerade räntan årligen

skulle ingå till statsverket, sedan nödiga avsättningar till fonder ägt rum,

att inga oskäliga löner eller höga administrationskostnader tillätes samt

att kontrollstyrelsen finge befogenhet att öva kontroll över verksamheten,

så att inga enskilda av densamma direkt eller indirekt kunde förskaffa

sig oberättigade fördelar.

Kort tid därefter eller i juli 1917 uppdrog chefen för finansdepartementet

(statsrådet Carleson) åt doktor Ivan Bratt och direktör Ebbe

Wennerberg alt träda i förhandling med Reymersholms gamla spritförädlingsaktiebolag

rörande inköp av detta bolags affärsrörelse, i Vad den

avsåge sprithanteringen. Vidare uttalade samme finansminister i en till

doktor Bratt den 1 augusti 1917 ställd skrivelse sitt tillstyrkande av

att uppköp och ombildningar av ännu icke inlösta vinaffärer måtte fortsättas,

varvid noga borde tillses, att köpevillkoren icke i för statsintresset

ogynnsam riktning nämnvärt avveko från de villkor, på vilka

en del firmor blivit inlösta av aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o och

Carlshamns punschfabriksaktiebolag.

De med Reymersholmsbolaget inledda förhandlingarna resulterade

redan i början av augusti 1917 i ett under finansministerns medverkan

träffat preliminärt avtal, enligt vilket nämnda bolags hela spritförädlings-

och sprithandelsrörelse överläts å ett tillämnat nytt bolag, för vilket

stiftelseurkund den 17 september 1917 inlämnades för registrering under

1 Den nya lagstiftningen, som trädde i kraft den 1 januari 1919, berövade partihandeln rätt

till utövande av detaljförsftljning.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr Hi). 83

namn av aktiebolaget Vin- och spritcentralen. Bolagsordningens bestämmelser

voro analoga med dem, som gällde för det Grönstedtska bolaget,

och tecknades stamaktiekapitalet i det nya företaget av stockholmssystemet.

I en till chefen för finansdepartementet ställd skrivelse den 15

augusti 1917 lämnade stockholmssystemet meddelande om sin dittillsvarande

verksamhet i fråga om inlösning av vin- och spirituosahandelsrättigheter

samt rörande köpeavtalet med Reymersholm. Dessutom förklarade

sig stockholmssystemet ha för avsikt att icke frånhända vare

sig stamaktierna i spritcentralen eller i de Grönstedtska, Carlshamnska

och Cederlundska bolagen. Emellertid vore systembolaget villigt antingen

att, när så påfordrades, överlämna samtliga ifrågavarande stamaktier

till statsverket till pari kurs eller det pris, som bolaget erlagt,

eller ock att, därest tillstånd därtill meddelades, under enahanda villkor,

i samband med inlämnandet av bolagets vinst och såsom vinstmedel,

överlämna aktierna i fråga.

I samband med antagandet av 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning

hade riksdagen uttalat, att dess genomförande uppenbarligen

komme att föranleda ersättningsanspråk från olika yrkesgrupper och

förutsatte, att Kungl. Maj:t komme att verkställa utredning av frågan.

Med anledning härav utsåg chefen för finansdepartementet (statsrådet

Branting) den 31 december 1917 jämlikt nådigt bemyndigande särskilda

sakkunniga för nämnda utrednings verkställande. I det offentliggjorda

utdraget av protokollet för finansärenden för sagda dag, vilket innehöll

meddelande om nämnda beslut, yttrade finansministern bland annat, att,

såsom förhållandena under senare tid utvecklat sig, rusdrycksförordningens

tillämpning uppenbarligen komme att med avseende på partihandeln

medföra vissa svårigheter. Det vore obestridligt att såväl ur

nykterhetssynpunkt som med hänsyn till det allmännas ekonomiska intresse

undvikande av privata mellanhänder vore önskvärt. En intressekonflikt

mellan det allmännas intresse och det enskilda förvärvsintresset

kunde här svårligen undvikas. På grund härav hade statsrådet under

övervägande ett förslag om en sådan organisering av partihandeln, att

jämväl denna komme att handhavas av organ, som i sitt förhållande

till det allmänna mer eller mindre bleve jämställt med detaljhandelsbolagen.

Efter att ha erinrat om de på stockholmssystemets initiativ

bildade företagen och dessas omfattning och organisation samt om systemets

erbjudande till statsverket att övertaga stamaktierna i Vin- och

spritcentralen m. m., fortsatte statsrådet: »Vid det förhållandet att sålunda

ett stort bolag, representerande en betydande del av reningsverk
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

samheten och övrig partihandel med viner och spirituösa inom landet,

redan är bildat och att ledningen och avkastningen av detsamma blivit

erbjudna statsmakterna, synas skäl föreligga att åt de sakkunniga, som

fått i uppdrag att undersöka, huruvida och i vilken utsträckning ersättning

bör tillerkännas enskilda med anledning av den nya lagstiftningen

rörande försäljning av rusdrycker, jämväl bör lämnas uppdrag att undersöka,

huruvida möjlighet förefinnes för frivillig överenskommelse mellan

Vin- och spritcentralen och övriga återstående handlande och firmor,

vilka åsyftas i 98 § av Kungl. Maj:ts nådiga förordning angående försäljning

av rusdrycker, om förvärvande av nämnda firmors lager m. in.

och övertagande av deras personal, allt för det nämnda bolagets räkning.

En dylik överenskommelse skulle nämligen tvivelsutan utöva inflytande

på de sakkunnigas uppdrag i övrigt och jämväl föranleda övervägande,

huruvida viss ändring i den nya lagstiftningen härav borde

bliva en följd. Skulle emellertid dylik överenskommelse ej kunna åvägabringas,

torde senare böra tagas under övervägande, huruvida åtgärder

av lagstiftningsnatur äro erforderliga för att på detta område av rusdryckshandeln

tillgodose det allmännas intresse.»

Med anledning av detta statsrådets uttalande trädde de sakkunniga

— 1917 års ersättningssakkunniga — i förbindelse med Vin- och spritcentralens

ledning och inhämtade där, att nämnda bolag och de av detsamma

kontrollerade firmor intill mitten av år 1918 med sig införlivat

dels samtliga reningsverk inom riket, dels spirituosahandelsfirmor, representerande

den allra största delen av hittillsvarande firmor inom branschen.

Vidare mottogo de sakkunniga från spritcentralen skriftliga utfästelser,

vari bolaget förklarade sig villigt verkställa inlösen av samtliga

inom riket verksamma vin- och spirituosahandelsfirmor enligt i

huvudsak samma grunder, som dem, vilka tillämpats vid de hittills

skedda inlösningarna av motsvarande art, varvid särskilt meddelades

vissa minimivillkor, som bolaget i varje fall vore berett att bjuda.

I sitt den 31 augusti 1918 avgivna, den 14 maj samma år dagtecknade

betänkande anförde de sakkunniga i detta ämne, att läget beträffande

rikets näringsidkare av här ifrågavarande art för det dåvarande

s}mtes vara, att det stora flertalet av dem träffat avtal med Vin- och

spritcentralen om firmornas och personalens övertagande före tiden för

den nya rusdryckslagstiftningens ikraftträdande. Sedan de sakkunniga

tagit ingående del av de villkor, på vilka om handlade övertaganden

från Vin- och spritcentralens sida av hithörande firmor skett och därvid

kommit till den allmänna uppfattningen, att befogade erinringar icke

kunde göras mot innehållet i nämnda överenskommelser samt Vin- och

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

spritcentralen förklarat sig berett att vid underhandlingar om övertagande

av ändu icke inlösta firmor ej tillämpa mindre gynnsamma

grunder samt särskilt bundit sig vid vissa preciserade ininimivillkor,

funne sig sakkunniga för sin del kunna uttala, att eventuellt senare

inlösningsauspråk från företagets sida gentemot statsverket knappast

kunde förväntas bliva prövade efter för företagen fördelaktigare grunder.

Sedan detta utlåtande avgivits,’ bär Vin- och spritcentralens inlösningsverksamhet

enligt samma grunder fortsatts och var situationen

i början av år 1919 den, att samtliga de vinhandelsfirmor, vilka bedrivit

verksamhet i riket vid utgången av år 1918, och deras personal blivit

föremål för inlösen och ersättning från spritcentralens eller dess dotterbolags

sida.

Vad agenterna och agentfirmorna för utländska hus beträffar,

visade det sig, att dessa fortfarande i betydande utsträckning kunde med

fördel bedriva sin verksamhet. De firmor av detta slag, vilka så önskade,

ha emellertid efter hänvändelse till bolaget blivit föremål för inlösning

och ersättning, varvid i vissa fall de inlösta firmornas rörelse överlåtits

till nya för ändamålet bildade dotterbolag till Vin- och spritcentralen.

I följande tablå meddelas uppgifter rörande de belopp, som av

spritcentralen och dess dotterbolag utgivits till samtliga av dem under

åren 1917 — 1920 inköpta eller inlösta företag för övertagna realvärden

ävensom för rörelsen (goodwill). Den sistnämnda ersättningen har upptagits

tillsammans med de för varorna utgivna beloppen, enär i viss

utsträckning vid affärens övertagande varuvärdet och goodwillsumman

av praktiska skäl ej helt skilts från varandra.

Fastigheter

Spritcentralen ...... 5,983,330

Grönstedts ........... —

Cederlunds........... —

Carlshamns ........ 158,700

Inventarier Varor och goodwill

Summa

4,768,687

'' 163,264

50,000

82,300

35,635,178

1,904,529

1,153,112

1,215,000

46,387,195

2,067,793

1,203,112

1,456,000

Summa 6,142,030 5,064,251 39,907,819 51,114,100

Vidare har spritcentralen för av bolaget övertagna större agentrörelser

erlagt en sammanlagd summa av 3,024,000 kronor i goodwill.

Vad slutligen beträffar ersättning till smärre agenter och till sådan

personal hos av bolaget inlösta företag, vilka bolaget icke ansett sig

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

kunna lämna stadigvarande arbete och åt vilken ej heller inom annat

område en någorlunda likvärdig anställning kunnat anskaffas, så har

utredningen av hithörande frågor allt sedan 1918 varit anförtrodd åt

en särskild, av bolagets styrelse tillsatt kommitté, bestående av doktor

Ivan Bratt, såsom ordförande, samt ledamoten av riksdagens första

kammare Gustaf Nilsson i Kristianstad och vice verkställande direktören

hos bolaget K. E. Ringholm såsom övriga ledamöter. Vid behandling

av ersättningsärenden inom denna kommitté har man i görligaste mån

sökt taga hänsyn till vad rättvisa och billighet kraft och i allmänhet

beharidlat de ersättningssökandes krav enligt de grunder, som en god

arbetsgivare ansetts böra tillämpa gentemot sådan personal, vilken på

grund av firmans upphörande eller överlåtande till annan blivit utan

fortsatt anställning inom branschen. I regel har ersättning tillmätts

mindre enligt på förhand uppställda generella och för alla lika

grundsatser, utan fastmera med hänsynstagande till arten av varje

särskild sökandes förutvarande anställning och arbete, till tjänstetidens

längd, yrkesutbildning och uppnådd levnadsålder, till förekomst av försörjningsplikt

i större omfattning, sjuklighet o. s. v. Särskild uppmärksamhet

har ägnats ersättningstagarens. olika förutsättningar att

tillgodogöra sig ekonomiskt understöd, hans behov av att omedelbart

erhålla en större handräckning (för startandet av ny verksamhet o. d.)

eller lämpligheten att fördela ersättningsbeloppets utbetalande på en

följd av år, att låta ersättningen helt eller till någon del tillfalla hustru

eller barn o. s. v. Såsom en allmän regel har emellertid gällt, att ersättning

icke utgått till någon, åt vilken anställning av tillfredsställande

art kunnat beredas eller erbjudas, varjämte, särskilt i fråga om ersättning

till smärre agenter, undre gränsen för kontant ersättning oftast

fixerats i överensstämmelse med det belopp, vederbörande skulle ha erhållit,

om hans framställning bedömts enligt de för motsvarande inlösningsförfarande

vid tobaksmonopolets genomförande tillämpade grunder.

Till åren komna ersättningssökande ha oftare tillerkänts pension än

engångsersättning.

Med utgången av år 1920 torde även detta ersättningsförfarande

kunna betraktas såsom i stort sett avslutat. Totalbeloppet av på sådant

sätt utgivna ersättningar utgjorde vid nämnda tidpunkt 1,658,650 kronor,

vartill komma årliga pensioner å 212,160 kronor.

Sammanräknas hela den summa, som belöper på spritcentralens

och dess dotterbolags inlösnings- och ersättningsförfarande, blir resultatet

följande:

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Bevillningsutskottets betänkande Nr H9.

Reningsverk, vinhandel, varulager ................................ kronor 51,114,100

Större agenturer.................................................................. » 3,024,000

Smärre agenturer, personal........................................... » 1,658,650

Summa kronor 55,796,750

vartill kommer i årspensioner 212,160 kronor.

Till jämförelse må nämnas, att statsverkets samtliga utgifter för

tobaksmonopolets införande utgjorde 51,131,837 kronor, fördelade på

nedanstående huvudposter (se Tobaksmonopolets förvaltningsberättelse

för år 1917):

Maskiner och inventarier .............................................. kronor 1,920,879

Tobak, halvfabrikat, materiel ................................... » 10,868,125

Fastigheter (värdeminskning) ........................................ » 3,179,372

Ersättning för förlorad näringsverksamhet (goodwill) » 15,080,691

Personlig ersättning till arbetare.................................... » 5,711,017

» » » andra....................................... » 8,394,207

Livräntor och understöd ................................................... » 618,157

Räntor..................................................................................... » 3,210,879

Kommission, inkassering, stämplar................................. » 1,298,510

Förenade tobaksfabrikers organisation.......................... » 850,000

Summa kronor 51,131,837.

Det bör vid jämförelse* av dessa siffror- framhållas, att av de av

spritcentralen övertagna eller ersatta värden realtillgångarna sannolikt

utgjorde en relativt betydligt större del än ifråga om tobaksmonopolets

motsvarande utgifter.

2. Inlösningsförfarandet och riksdagen.

Vid åtskilliga tillfällen före år 1921 har riksdagen till prövning

upptagit frågor rörande den koncentration inom partihandeln med rusdrycker,

och det inlösningsförfarande från spritcentralens sida, för vilka

här redogjorts.

Första gången så skedde var år 1918, då herr Lithander i andra

kammaren väckte motion om »att riksdagen måtte fatta beslut om

sådant förtydligande av gällande lagstiftning, att partihandeln med

alkoholhaltiga drycker (utom egentligt brännvin) må, i enlighet med av

fjolårets riksdag antagna bestämmelser, oförhindrat utövas av enskilda

näringsidkare)).

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

Motionen remitterades till bevillningsutskottet, som, efter en redogörelse

för det åt 1917 års ersättningssakkunniga givna uppdraget, yttrade:

»Såsom kontrollstyrelsen framhållit, synes det icke vara möjligt

att på den av motionären ifrågasatta vägen förhindra den koncentration,

som för närvarande pågår på vin- och spirituosahandelös område. Utskottet

är ej heller övertygat om att det vore lämpligt eller önskvärt,

att några hinder lades i vägen för den utveckling, som faktiskt äger

rum. Utskottet utgår härvid från en i viss mån annan uppfattning än

motionären och håller före, att även med en omläggning av partihandeln

i den riktning, som nu sker, hanteringens kvalitetsstandard torde kunna

upprätthållas. Utskottet är jämväl förvissat om att, därest partihandeln

utövas av ett fåtal under offentlig kontroll stående bolag med begränsad

vinstandel, åtskilliga hittillsvarande osunda företeelser på ifrågavarande

område, såsom varuförfalskning och varuförsämring, anbringande av

missvisande etiketter m. m. skola komma att upphöra».

I sitt av utskottet åberopade utlåtande, om vilket utskottet anförde,

att dess synpunkter enligt utskottets uppfattning vore fullt riktiga

och oförtydbart visade, hurusom motionärens framställning i övervägande

grad vore överdriven eller vilade på missuppfattning, framhöll

kontrollstyrelsen rörande koncentrationen inom partihandeln, att denna

vore en företeelse av alldeles samma slag, som framträtt på andra affärsområden,

där den fria konkurrensen så småningom lett därhän, att

monopolliknande företag bildats. Såvitt styrelsen både sig bekant hade

de inköp av spirituosahandelsfirmor, som bedrivits av Vin- och spritcentralen

och dess dotterbolag, haft karaktären av rena affärsuppgörelser

och varit av samma natur, som när mindre, enskilda företag uppköptes

av tru8tartade sammanslutningar på andra områden. Något tvång för

säljaren att antaga uppgörelsen torde på förevarande område icke ha

förelegat i högre grad än på andra områden, där liknande företeelser

framträtt.

Bevillningsutskottet hemställde, att herr Lithanders motion icke

måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Mot motiveringen anfördes reservation av fyra ledamöter (herrar

Hammarström, Antonsson, Berg i Staby och Forssman). I huvudsak

innebar reservationen, att motiveringen bort från och med meningen

»utskottet är ej heller övertygat om» (jämför ovan) lyda på följande

sätt: »Såvitt något obehörigt tvång ej utövats gentemot de enskilda

handlandena, torde i och för sig ej vara något att anmärka mot den

pågående koncentrationen. Erfarenheten har ej heller hittills visat, att

några verkliga olägenheter skulle vara förknippade med en sådan kon
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr. 39. 89

centration. Det torde också efter utskottets förmenande kunna antagas,

att, därest partihandeln utövas av ett mindre antal under offentlig

kontroll stående bolag med begränsad vinstandel, åtskilliga hittillsvarande,

osunda företeelser på ifrågavarande område, såsom varuförfalskning

och varuförsämring, anbringande av missvisande etiketter m. m.

komme att upphöra. Skulle emellertid erfarenheten giva vid handen,

att sådana förväntningar ej uppfyllas eller att efter den ifrågavarande

koncentrationens genomförande den konsumerande allmänhetens berättigade

anspråk icke bliva tillgodosedda, lärer det få anses uteslutet, att

icke konlrollstyrelsen skulle veta att åvägabringa erforderlig rättelse,

bland annat genom begagnande av sin ovan omförmälda befogenhet

att lämna nya medgivanden till partihandel med vin- och spritdrycker.»

I överensstämmelse med utskottets hemställan beslöt riksdagen

avslå herr Lithanders motion.

Vid 1919 års riksdag väckte herr Lithander ånyo spörsmålet till

liv genom en till dåvarande chefen för finansdepartementet (statsrådet

Thorsson) ställd interpellation. Vid denna interpellations besvarande*

yttrade statsrådet, efter att ha lämnat en utförlig redogörelse för partiliandelsorganisationen

samt för ersättningsfrågans läge, att han delade

sina närmaste företrädares uppfattning om det önskvärda-i partihandelns

organisation. För fullgörande av nykterhetsreformen av år 1917 ansåg

statsrådet det vara betydelsefullt och fördelaktigt, att särskilt genom

Vin- och spritcentralens tillkomst en koncentration skett inom branschen.

Ehuru garantier förelåge för att de allmänna intressena skulle bli vederbörligen

tillvaratagna i Vin- och spritcentralens verksamhet, syntes det

statsrådet riktigast, att riksdagen bereddes tillfälle att pröva, huruvida

statsverkets kontrollerande ställning till detta bolag borde på annat sätt

än nu skedde komma till uttryck, därvid riksdagen ock borde få tillfälle

att fatta beslut angående de frågor, som berörde partihandelns

organisation. Såvitt på statsrådets åtgöranden kunde bero, skulle förberedelser

träffas, för att hela frågan, kunde föreläggas påföljande års

riksdag. Intill dess riksdagen tagit ställning till frågan, borde det

emellertid icke ifrågakomma, att det nuvarande faktiska läget förändrades

genom meddelande av nya partihandelsrättigheter, vadan statsrådet

för sin del icke kunde tillstyrka bifall hos Kungl. Maj:t till sådana

ansökningar.

Ersättningsfrågan förelädes 1920 års riksdag till avgörande. På

grundval av och i fullständig överensstämmelse med 1917 års ersättningssakkunnigas

förslag hade Kungl. Maj:t förelagt riksdagen proposition

i ämnet. I denna proposition anfördes beträffande spritcentralens

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 saml. 33 höft. (Nr 39.) 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

inlösning av och ersättning till vinhandelsfirmor och deras personal, att

ifrågavarande ersättningsspörsmål numera erhållit en sådan lösning, att

någon särskild åtgärd från statsmakternas sida icke vore erforderlig.

I sitt yttrande över propositionen anförde statsutskottet, att. det vid

prövning av vad i ärendet förekommit och de slutsatser, som i proposition

eller ersättningssakkunnigas betänkande blivit uttalade, funnit sig

kunna i allt väsentligt ansluta sig till desamma. Riksdagen godkände

detta utskottets uttalande och därmed spritcentralens hela inlösnings- och

ersättningsverksamhet.

B. Bolagets organisation.

1. Bolagsordning:, styrelse, stamaktieägare.

Det har tidigare nämnts, att registrering för aktiebolaget Vin- &

spritcentralen begärdes i september 1917. Den 17 oktober 1917 konstituerades

bolaget vid sammanträde i Stockholm. Aktiekapitalet bestämdes

till 11,225,000 kronor, varav 225,000 i stamaktier och 11,000,000 kronor

i preferensaktier. Stamaktierna, vilka ägdes av aktiebolaget stockholmssystemet

voro i likhet med vad som gällde för stockholmssystemets

övriga i det föregående berörda dotterbolag, utrustade med röstövervikt

vid bolagsstämmorna. Preferensaktierna, vilka tecknades i öppna marknaden,

berättigade till intill 7 procent ackumulativ utdelning. Återstående

vinst skulle, sedan erforderliga avsättningar till fonder skett,

tillfalla stamaktierna. Enär stockholmssystemets vinstmedel inlevereras

till statsverket framgår härav, att utdelningen på spritcentralens stamaktier

allt från bolagets begynnelse via stockholmssystemet tillförts

statskassan.

Denna konstitution för spritcentralen har förblivit gällande ända

till mitten av år 1920, då vissa betydelsefylla förändringar i bolagsordningen

genomfördes. Det har tidigare nämnts, att stockholmssystemet

i skrivelser under år 1917 förklarat sig villigt, att därest statsmakterna

så önskade, till dem efter parikurs avyttra stamaktierna i spritcentralen

eller eventuellt inleverera dem som vinstmedel. I skrivelse den 20

december 1919 till chefen för finansdepartementet upptog bolaget ånyo

denna fråga och framhöll, att det alltjämt stode kvar såsom ett önskemål,

att bolaget befriades från den del av sin verksamhet och sitt ansvar

som vore förenad med innehavet av spritcentralens stamaktier,'' vilka då

genom nyemission ökats till ett belopp av 400,000 kronor. Med anled
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. Öl

ning bärav föreslog bolaget, att stamaktierna skulle överlåtas till ett

mindre antal vederbörligen godkända personer, att stamaktieägarnas rätt

till andel i vinsten skulle begränsas till vissa procent, att ‘all vinst däröver

skulle tillfalla staten, att Kungl. Maj:t skulle utse visst antal av

styrelsens ledamöter samt en revisor, samt att stamaktieägarna skulle

förbinda sig att ej utan Kungl. Maj:ts medgivande och endast på de

villkor Kungl. Magt bestämde, överlåta stamaktierna till annan än statsverket

samt för sådant ändamål nedsätta aktierna i taka händer (riksbanken).

Förslag till nödiga ändringar i spritcentralens bolagsordning

och till avtal mellan de nya stamaktieägarna bifogades skrivelsen.

Efter att ha inhämtat yttranden av statskontoret och kontrollstyrelsen

förklarade Kung]. Maj:t i nådigt brev den 5 mars 1920 till

sistnämnda ämbetsverk hinder icke möta mot stamaktiernas försäljning

under de villkor, som angåvos i ett i kungabrevet innehållet förslag

till avtal, nära överensstämmande med stocldiolmssystemets motsvarande

förslag, och skulle för giltigheten av detta avtal erfordras, utom dess

godkännande av Kungl. Maj :1 jämväl vidtagande av vissa särskilt angivna

ändringar i spritcentralens bolagsordning.

Dessa sistnämnda ändringar antogos av bolaget å ordinarie bolagsstämma

den 11 juni 1920. Enligt den nya bolagsordningen har utdelningen

jämväl å stamaktierna begränsats, så att denna hädanefter skall

utgöra endast genomsnittlig aktiebelåningsränta för räkenskapsåret,

uträknad av riksbanken. Återstående vinst skall, sedan avsättningar

till reservfond och pensionsfond blivit gjorda, i den mån den ej användes

för inlösen av preferensaktier eller avsättes för sådant ändamål, inlevereras

till statskontoret för statsverkets räkning. Vidare ökades bolagets

styrelse till åtta ledamöter med fyra suppleanter, och skall Kungl. Maj:t

härav utse halva antalet, däribland ordföranden och vice ordföranden.

Revisorernas antal blev höjt till fyra med fyra suppleanter och utses

jämväl av dessa befattningshavare hälften av Kungl. Maj:t. Bolagsordningen

får slutligen hädanefter ej ändras utan Kungl. Maj:ts tillstånd.

I samband med denna ändring av bolagsordningen utsåg Kungl.

Maj:t till ledamöter av styrelsen:

generalkrigskommissarien F. Bergenholtz, ordförande,

expeditionschefen, frih. Karl Skogman, vice ordförande,

bankdirektören Axel Hedenlund och

förtroendemannen K. E. Johansson, L. A. K.

med förste kontorsbiträdet vid statens järnvägar E. G. E. Eriksson,

L. A. K., och

statssekreteraren Einar Hennings såsom suppleanter.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

Å extra bolagsstämma den 12 augusti 1920 utsåg bolaget därefter

till övriga styrelseledamöter

verkställande direktören i aktiebolaget Stockholmssystemet,

medicine doktorn Ivan Bratt, L. A. K.,

professorn Helge Bäckström, L. F. K.

verkställande direktören i aktiebolaget Vin- & spritcentralen,

Ebbe Wennerberg och

vice verkställande direktören i aktiebolaget Stockholmssystemet,

kanslisekreteraren Alfred Peyron,

samt till suppleanter för dem

vice verkställande direktören i aktiebolaget Vin- & spritcentralen,

K. E. Ringholm och

verkställande direktören i system aktiebolaget i Skara, bankdirektören

Tor Bergqvist.

Till revisorer utsågos av Kungl. Maj:t

riksgäldsfullmäktigen S. H. Kvarnzelius, L. F. K., och

förste kanslisekreteraren Arthur Wirström

samt till suppleanter för dessa

ombudsmannen Gustaf Nilsson, L. F. K., och

e. o. assessorn Gustaf Söderlund,

varjämte bolaget utsåg till revisorer

f. d. statsrådet Bernhard Eriksson L. A. K. och

revisorn S. R. Wikland samt

till revisorssuppleanter

fabrikören J. Lund och

kaptenen H. Malmberg.

I september 1920 träffade därefter Stockholmssystemet med ett

konsortium av 10 personer avtal om försäljning till konsortiet av spritcentralens

stamaktier, vilka av konsortiets medlemmar övertogos till

parikurs per 1 januari 1921. Konsortiet utgjordes av följande personer,

nämligen

bankdirektören J. O. M. Billing,

doktorn Ivan Bratt, L. A. K.,

professorn Helge Bäckström, L. F. K.,

kammarrättsrådet A. O. C. Carleson,

direktören Allan Cederborg,

riksgäldsfullmäktigen greve G. Lagerbjelke, L. F. K.,

fabriksidkaren C. J. Lund,

kanslisekreteraren Alfred Peyron,

bankdirektören O. Rydbeck och

advokaten John Tjerneld.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 93

Enligt det med konsortiet träffade avtalet, som i likhet med namnen

på konsortiets delägare godkänts av Kungl. Maj:t, ha stamaktieägarna

förbundit sig att icke överlåta aktierna till annan än statsverket eller

den Kungl. Magt på förslag av styrelsen för spritcentralen godkänner.

Skulle aktier annorledes än genom dylik överlåtelse lagligen övergå till

person, som icke godkänts såsom innehavare därav, är statsverket berättigat

inlösa dem till pari jämte upplupen ränta. Stamaktieägarna

förbinda sig vidare att, närhelst statsmakterna så påfordra, till statsverket

överlåta samtliga aktier till pari jämte ränta, under förbehåll att

statsverket åtager sig att av preferensaktieägare, som så påkalla, inlösa

preferensaktier med det belopp, som skulle tillfalla dem vid bolagets

upplösning enligt i bolagsordningen för spritcentralen föreskrivna regler.

Stamaktierna skola deponeras i riksbanken. Vid bolagsstämma skall

stamaktieägarnas talan föras av en enda av dem därtill utsedd person.

2. Dotterbolag.

Bolaget övertog vid sitt bildande Stockholmssystemets intressen

uti de Grönstedtska, Cederlundska och Carlshamnska bolagen, viljja sålunda

numera äro dotterbolag till spritcentralen. Av de av spritcentralen

inlösta vinhandelsfirmorna konstituerades jämväl aktiebolaget Tegnér

& Wilcken såsom ett dotterbolag till spritcentralen.

Från 1919 års ingång ha spritcentralen och dess fyra nämnda

dotterbolag varit de enda partihandlarna med rusdrycker i Sverige.

Moderbolaget har utom rening av brännvin och förskäring bedrivit

partihandel med vin och sprituosa, medan de Grönstedtska och Tegnérska

bolagen huvudsakligen handla med viner och de Cederlundska

och Carlshamnska företagen endast tillverka och försälja punsch.

Genom beslut den 29 november 1918 medgav Kungl. Maj:t spritcentralen

rätt att under åren 1919—23 utöva partihandel med skattefri

sprit genom ett för ändamålet inrättat särskilt dotterbolag, Aktiebolaget

Skattefri Sprit. Det nya bolaget, som på särskilda villkor erhöll

ensamrätten till partihandel med skattefri sprit, trädde i verksamhet

med ingången av år 1919.

Vidare har ställning såsom dotterbolag givits åt ett betydande

antal av de av spritcentralen övertagna agentfirmorna för utländska

vinhus. Dessa dotterbolag, vilka för närvarande uppgå till 9, representera

sålunda ett relativt stort antal bolag, men äga ett i allmänhet jämförelsevis

lågt aktiekapital. Orsaken varför icke ett flertal av dessa

firmor sammanslagits till större bolag är att söka i den omständigheten,

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

att de mera betydande utländska firmorna icke önskat en dylik koncentration,

utan föredragit att bliva representerade en var genom särskilt

företag. I kostnadshänseende har denna uppdelning på många småbolag

emellertid icke haft någon betydelse, enär deras administration i

regel är ytterst förenklad och billig.

Antalet av bolagets dotterbolag har under år 1920 utökats med

två stora företag, nämligen Aktiebolaget Nya Grand Hotell och Porterbryggeriaktiebolaget

1). Carnegie ds C:o. Rörande de närmare omständigheter,

söm äro förknippade med nämnda beslut, vilka fattats av den

enligt den nu gällande bolagsordningen till hälften av Kungl. Maj:t

tillsatta styrelsen, må följande anföras.

Redan i slutet av år 1919 och än mer under år 1920 hade från

ägarna av aktiemajoriteten i Grand Hotell bestämda avsikter yppats att

nedlägga rörelsen och försälja fastigheterna till bostads- och kontorsändamål.

När då en hänvändelse från nämnda aktieägare skedde till

spritcentralen med erbjudande om aktiernas inköpande, ansåg sig bolaget

icke höra avvisa att reflektera på frågan. Ett intresse i ett restaurantföretag

kunde enligt gammal hävd inom vin- och sprithandelsbranschen

anses ligga visserligen vid sidan av men ej utanför bolagets

verksamhetsområde. Vidare måste det anses av betydelse för den nykterhetspolitiska

åskådning, på vars grundval spritcentralen tillkommit

och utvecklats, att söka medverka till att de farhågor, som av Grand

Hotells aktieinnehavare uttalades rörande möjligheten att under rådande

kontrollsystem, kunna med ekonomisk framgång fortsätta rörelsen, icke

finge föranleda upphörandet av rikets största hotellföretag. Slutligen

syntes det också för såväl huvudstaden som landet vara av en synnerligen

framträdande vikt, att Grand Hotells fortsatta bedrivande såsom

hotell och restaurant möjliggjordes, ett intresse, för vilket sprit centralen

såsom ett stort, av det allmänna dirigerat företag inom en närbesläktad

bransch icke borde stå främmande. Dessa skäl gjorde, att köpanbudet

underkastades en närmare prövning.

Balansräkningen för Grand Hotell visade per den 31 december

1919 ett överskott av tillgångar över skulder av 3,829,001 kronor 91 öre.

Det pris, som för aktierna — aktiekapitalet är 3,600,000 kronor — begärdes,

var alternativt 7,200,000 kronor i spritcentralens preferensaktier

(200 procent) eller ock kontant 6,480,000 kronor (180 procent). Den

kontanta likviden — vilken sedermera valdes — representerade sålunda

ett överpris för bolagets behållna tillgångar av 2,650,998 kronor 9 öre.

I tillgångarna ingingo fastigheter, som i balansräkningen upptagits till

6,875,000 kronor. Ökas denna summa med nyssnämnda överpris, kommo

s. 95 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

95

fastigheterna för köparen således att stå i ett belopp av 9,525,998 kronor

9 öro. Enligt eu värdering, som på spritcentralens uppdrag verkställdes

av Aktiebolaget Alf Rignérs värderingsbyrå, uppskattades fastigheternas

brandförsäkringsvärde till 11,810,000 kronor och saluvärde bil

12,274,900 kronor — varvid lagts till grund ett tomtvärde för Royal

av 700 kronor och för Grand och Bolinderska huset av 1,000 kronor

per kvadratmeter samt byggnadskostuaden vid värderingstillfället minskats.

med dels av byggnadens ålder och nuvarande skick betingade

avskrivningar, dels ock ytterligare avsevärda avskrivningar med hänsyn

till ekonomilokalernas och ledningssystemets mindre modärna karaktär

inom Grand och Bolinderska huset. Närmare detaljer visar föliande

tablå. ■''

Grand Hotell „ ,

och Bolinder- Gra",d ^ote11 Hela fastiS
-

ska huset Eoyal heten

Kronor Kronor Kronor

Brandförsäkringsvärde ............................... 6,070,000 5,740,000 11,810,000

Saluvärde: tomt............................................. 3,509,000 1,250,900 4759900

byggnader .................................... 4,220,000_3,295,000_T/U5/100

7,729,000 4,545,900 12,274,900

Jämföres den nu åberopade värderingen med det pris, som inklusive

överpriset enligt ovan beräknade siffror skulle av köparen erläggas

för fastigheterna, framgår, att det värderade saluvärdet överstiger detta

pris med 2,748,901 kronor 91 öre.

Då av den sålunda verkställda utredningen framgick, att det

engagement, som spritcentralen genom ett accepterande av det gjorda

erbjudandet komme att ikläda sig, ej heller ur ekonomisk synpunkt

kunde göras till föremål för befogad erinran, beslöt styrelsen vid

sammanträde den 23 augusti 1920 och sedan finansministerns sam
stämmande

asikt inhämtats godkänna förvärvet av nu ifrågavarande

aktiepost. Under diskussionen om detta beslut framhöllos i styrelsen

utom ovan angivna synpunkter jämväl, att, därest det av bolaget i det

nya dotterföretaget nedlagda kapitalet ej skulle kunna tillfredsställande

föiräntas vissa svårigheter i detta avseende kunde möjligen yppa

sig under den begynnande lågkonjunkturens fortgång —'' statsverket

genom detta bolagets förvärv satts i tillfälle för egen räkning anskaffa

synnerligen välbelägna fastigheter på gynnsamma villkor.

Köpet av Carnegies porterbryggeri kan till en början, liksom förvärvet

av Grand Hotell, ej sägas ligga helt utanför den verksamhet, som

bör bedrivas av en rusdryckshandlare — spritcentralens föregångare

inom branschen hade ofta intressen både i hotell och i bryggerier. Men

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

i detta fall tillkom en särskild, betydelsefull omständighet, som gav

upphovet till denna affär. Enligt den nu gällande rusdryckslagstiftningen

få maltdrycker med alkoholstyrka över rusdrycksgränsen — 3.^6 volymprocent

— försäljas endast av systembolagen och å motbok. Kristidens

restriktiva bestämmelser omöjliggjorde framställande av starkare maltdrycker

än av klass I och II, det vill säga under rusdrycksgränsen, men

efter dessa restriktioners hävande blev tillverkningen av Öl av klass III,

det starkare ölet, åter möjlig. På grund av 1920 års riksdags beslut

igångsattes visserligen i slutet av 1920 en utredning, om huruvida

starkare maltdrycker skulle över huvud få i fortsättningen tillverkas,

men under utredningstiden blev en dylik fabrikation ej förbjuden. Ölbryggerierna

voro dock fortfarande benägna att tillsvidare inställa fi amstälfningen

av starkare Öl, men Carnegies porterbryggeri, landets största

och dominerande portertillverkare, förklarade sig icke kunna ^avstå från

rätten att brygga starkare porter, enär detta företag ansåg sig lida

relativt mera av den sänkta alkoholhalten, som ogynnsamt påverkade

brygdens karaktär. Under sådana omständigheter tillkännagåvo även

ölbryggerierna, att de tvingades övergå till framställning av starkare

Öl. Emellertid skulle härigenom, enligt en av alla sakkunniga omfattad

uppfattning, utomordentligt störa svårigheter ha vållats dels administrativt

och tekniskt för restriktionssystemets handhavande från bolagens

sida och dels'' jämväl ur allmän nykterhetssynpunkt. Då nu Carnegiebolagets

ledning visade sig villig att underhandla om företagets försäljning^

så ansåg sig Spritcentralen, sedan man jämväl i detta ärende

samrått med finansministern, ha goda skäl att söka träffa avtal om ett

dylikt köp.

Enligt en per den 30 juni 1920 uppgjord tablå över bolagets

ställning visade densamma ett realvärde å tillgångar över skulder av

12,624,300 kronor. Härav utgjorde fastigheter (i Göteborg, Stockholm,

Malmö och Hälsingborg) 5,735^000 kronor, upptagna i huvudsak till år

1918 fastställda värderingssummor, maskiner och inventarier enligt fackmässig

värdering 2,500,000 kronor, varulager (porter etc.) enligt, lågt

inventeringsvärde 3,040,000 kronor och återstoden, säkra fordringar

(1,705,000 kronor), banktillgodohavanden och kassa (46,700 kronor) samt

aktier ’(38,600 kronor). Säljarna begärde för hela aktiekapitalet (5,000,000

kronor) ett belopp av 13,000,000 kronor, varav 1,000,000 kronor skulle

gäldas kontant och 12,000,000 kronor med 6 procent obligationer (för

11,000,000 kronor) och revers å 6 procent (1,000,000 kronor). Värderas

det ej kontanta beloppet efter den samtidiga kursen å 6 procent obligationer

eller 85 procent, skulle hela den begärda köpesumman motsvara

en kontantlikvid av 11,200,000 kronor eller 1,424,300 kronor mindre än

s. 97 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 97

do behållna tillgångarnas sammanlagda realvärde. Aktierna skulle överlämnas

utan 1920 års kupong, vara en utdelning av 000,000 kronor av

köparen garanterades, varjämte denne för utgivande genom säljarna av

ersättningar och gratifikationer till personal m. m. skulle ställa till

disposition ett belopp av 350,000 kronor. Häremot skulle köparen äga

förfoga över vinsten för 1920.

På nu angivna villkor kom köpet till stånd enligt styrelsebeslut

den 18 september 1920.

Utom sina engagemang i dessa båda nya dotterbolag har spritcentralen

under år 1920 på särskild anmodan av regeringen jämväl

iklätt sig en till beloppet betydande interimistisk förbindelse av för dess

rörelse främmande art, nämligen övertagandet från aktiebolaget Svensk

fcirgämnesindustri av vissa dess för läkemedelsfabrikation i Södertälje

uppbyggda fastigheter och innehavda lager. Förloppet med detta engagemang

är följande.

År 1913 bildades aktiebolaget Astra, apotekarnas kemiska fabriker,

för att i Södertälje bedriva tillverkning av läkemedel. Sedan kontrollen

över detta bolag för ett par år sedan övergick till aktiebolaget Svensk

färgämnesindustri, utvecklades denna tillverkning i storindustriell riktning.

Emellertid kom färgämnesbolaget under år 1919 i ekonomiska

svårigheter, och förelåg av sådan anledning skäl antaga, att läkemedelstillverkningen

skulle upphöra och den här avsedda anläggningen användas

för annat ändamål.

Med hänsyn till den av Astra bedrivna tillverkningens betydelse

för landet fann medicinalstyrelsen sig under sådana omständigheter böra

i en V. P. M. den 7 augusti 1920 för dåvarande chefen för socialdepartementet

framhålla önskvärdheten av att anläggningen, som syntes

kunna förvärvas för skäligt pris, i fortsättningen komme att användas

för avsett ändamål och att där upprättades ett farmaceutiskt centrallaboratorium

för fabriksmässig tillverkning av bland annat sådana läkemedel,

vilka enligt medicinalstyrelsens cirkulär av den 25 oktober 1901

och styrelsens kungörelse av den 20 maj 1920 skola å apotek beredas.

Ett dylikt under medicinalstyrelsens kontroll stående centrallaboratorium

skulle nämligen enligt styrelsens mening, i vilken riktning apoteksväsendets

stundande reorganisation än komme att gå, i hög grad främja

den inhemska produktionen av goda och billiga läkemedel. Slutligen

påpekade styrelsen även, att betydelsen av en centralanstalt för apotekens

förseende med läkemedel hade framhållits av apotekskommittén i

dess den 21 november 1919 avgivna betänkande.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 33 käft. (Nr 39.) 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

Denna promemoria, i vilken medicinalstyrelsen framkastat tanken,

att sprit centralen eventuellt skulle befinnas vara i tillfälle att övertaga

berörda anläggningar, överlämnades av chefen för socialdepartementet

till styrelsen för spritcentralen med anhållan om dess yttrande, vilket

avgavs den 18 september 1920, och meddelade spritcentralen, att den

verkställt utredning rörande villkoren för den ifrågavarande läkemedelsfabrikens

förvärvande och fortsatta drift samt i sådant syfte inlett förhandlingar

med styrelsen för aktiebolaget Svensk färgämnesindustri.

Dessa förhandlingar hade resulterat i en offert från nämnda bolags sida,

vilken av spritcentralen ansågs skälig, och förklarade sig bolaget berett

att under vissa förutsättningar acceptera offerten samt därefter låta

fabriken och tillverkningen övertagas av ett nybildat bolag, vars aktiekapital

spritcentralen troligen finge helt teckna, och vars finansiering i

övrigt skulle påvila spritcentralen.

Styrelsen hade emellertid icke ansett sig utan vidare kunna ikläda

sig ansvaret för genomförandet av en dylik affär och upptagandet —

låt vara genom ett särskilt bolag — av en verksamhet, vilken såsom

den här ifrågavarande läge fjärran från bolagets egentliga arbetsuppgifter.

Åven om styrelsen med hänsyn till den allmännyttiga uppgift,

om vilken här vore fråga, icke velat ställa sig avvisande mot en medverkan

från bolagets sida, hade styrelsen likväl funnit sig böra för en

sådan medverkan utgå från vissa förutsättningar. Det hade sålunda

synts styrelsen önskvärt för att icke säga nödvändigt, att, innan här

berörda affär avslutades, styrelsen finge förvissning därom, att Kungl.

Maj:t ville så till vida fastställa ändrade grunder för läkemedels taxering

m. m., att dels den nya fabrikens framställningskostnader för preparanda

lades till grund för försäljningspriset till allmänheten, varigenom

dessa borde kunna väsentligt reduceras, dels ock apotekarna medgåvos uttrycklig

rättighet att från fabrikens centrallaboratorium inköpa de

preparanda, de icke funne med sin fördel förenligt att framställa å eget

laboratorium. Då framställningen å apotekarnas egna laboratorier varken

ur kontrollens eller ekonomiens synpunkt syntes kunna upptaga tävlan

med de metoder, som på det nya centrallaboratoriet borde kunna komma

till användning, vore det sannolikt, att apotekarna, som icke ägde befogenhet

att från droghandlare inköpa preparanda, skulle, i händelse

det av styrelsen förutsatta undantaget medgåves för centrallaboratoriet,

från detta sistnämnda taga en väsentlig och troligen stigande del av de

preparanda, som åtginge å de svenska apoteken. Därest nu omförmälda

omständigheter föreläge, skulle fabrikens ekonomiska drift, om den ställdes

under en duglig ledning, kunna anses någorlunda säkerställd. Givetvis

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

skulle fabriken dessutom söka tillhandagå apotekarna med speciella fabrikat,

droger och andra artiklar, som apoteken skulle vilja inköpa därifrån.

Styrelsen uttalade vidare, att det måhända vore önskvärt, att

fabrikens hela ledning komme att så auordnas, att statsmakterna och

jämväl apotekarekåren finge medinflytande på verksamheten. Spritcentralen

vore givetvis villig att, då statsmakterna så önskade, Titan vinst

överlämna aktiemajoriteten å det organ, statsmakterna kunde tänkas

senare komma att skapa för ändamålet. För kontrollens vederbörliga

anordning borde, förutom det inflytande å styrelsens sammansättning,

som Kungl. Maj:t skulle vilja förbehålla sig eller någon annan statsmyndighet,

en vetenskaplig kontrollant av medicinalstyrelsen utses.

Sedan betingelserna för verksamheten vid fabriken ordnats, i

huvudsaklig överensstämmelse med vad styrelsen sålunda angivit, och

Kungl. Magt dessutom funnit hinder för planens realiserande icke föreligga

på grund av spritcentralens allmänna ställning eller bestämmelserna

i dess bolagsordning, syntes spritcentralen kunna åtaga sig affärens

ordnande och genom särskilt bolag utöva fabrikens drift tillsvidare och

intill dess densamma kunde övertagas av något därför bildat särskilt

organ eller frågan på annat sätt löstes.

Genom nådigt brev till medicinalstyrelsen den 29 september 1920

fann Kungl. Maj:t, under uttalande av att Kungl. Maj:t funne hinder

från Kungl. Maj:ts sida icke möta för spritcentralen att ikläda sig de

för ordnande av denna angelägenhet erforderliga förpliktelser, gott anbefalla

medicinalstyrelsen att bland annat dels upprätta förslag till sådan

ändring i grunderna för läkemedels tillverkning och försäljning å apotek,

som med hänsyn till det ifrågasatta centrallaboratoriet funnes påkallad,

dels ock utse nödiga kontrollanter för verksamheten å centrallaboratoriet,

ävensom i övrigt meddela nödiga föreskrifter avseende kontrollen å

laboratoriets tillverkning och försäljning.

Sedan spritcentralen av sagda nådiga brev funnit framgå, att

Kungl. Maj:t godkänt de villkor, vilka bolaget jämlikt dess ovan berörda

skrivelse den 18 september 1920 ansett sig höra'' uppställa för sin av

chefen för socialdepartementet påkallade medverkan till här ifrågavarande

plans förverkligande, avslöt bolagets styrelse avtal rörande de berörda

anläggningarnas förvärvande m. in.

Därefter underkastade styrelsen frågan rörande formerna för centrallaboratoriets

inrättande en ingående prövning och enades därvid om

följande huvudsakliga riktlinjer.

Med hänsyn till att aktiebolaget Astra varit det för läkemedelstillverkning

ursprungligen avsedda bolaget, skulle nämnda bolag om
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

bildas att utgöra det företag, vilket skulle bedriva den här ifrågavarande

verksamheten. Det ombildade bolaget, (för vilket föreslagits namnet

Apotekens läkemedelscentral, aktiebolag), skulle övertaga äganderätten till

de av spritcentralen i Södertälje förvärvade fabriksanläggningarna jämte

inventarier, lager m. m. och bolagets kapital utökas från nuvarande

1,050,000 kronor till 5,000,000 kronor, varav 1,000,000 kronor i stamaktier

och 4,000,000 kronor i preferensaktier. Ifråga om grunderna för

bolagets organisation i övrigt skulle gälla, att bolagets aktiekapital

skulle utgöra lägst 5 och högst 15 miljoner kronor, att aktiernas nominella

belopp skulle bestämmas till 100 kronor ävensom aktierna fördelas

å stamaktier och preferensaktier, vilka sistnämnda skulle kunna utgivas

till ett belopp av högst 12 miljoner kronor, varjämte stamaktierna städse

skulle motsvara lägst Vs av hela aktiekapitalet och medföra fyra röster,

under det att preferensaktierna skulle äga allenast en röst, att preferensaktierna

skulle framför stamaktierna medföra företrädesrätt till årlig

utdelning av bolagets vinst å 8 procent av aktiebeloppet eller, därest

genomsnittlig aktiebelåningsränta för räkenskapsåret, uträknad av riksbanken,

överstege 8 procent, denna ränta, ävensom rätt att, därest

under ett eller flera år sådan utdelning ej kunnat lämnas, av följande

års vinst bekomma vad däruti brustit, innan utdelning å stamaktierna

ägde rum, att å stamaktierna skulle årligen utdelas 7 procent eller, därest

genomsnittlig aktiebelåningsränta för räkenskapsåret, uträknad av riksbanken,

överstege 7 procent, denna ränta, ävensom rätt att, därest under

ett eller flera år sådan utdelning ej kunnat lämnas, av följande års vinst

bekomma vad däruti brustit, sedan föreskriven utdelning å preferensaktierna

ägt rum, att återstående vinst skulle, sedan avsättningar till

bolagets fonder blivit gjorda, genom bolagets försorg särskilt reserveras

att av vederbörlig statsmyndighet disponeras för understödjande av mindre

bärkraftiga apotek eller för liknande syfte, att ifråga om preferensaktierna

skulle för bolaget gälla samma inlösningsrätt som i motsvarande fall vore

föreskriven för spritcentralens preferensaktier, att antalet ledamöter av

bolagets styrelse skulle utgöra sju med fem suppleanter, och skulle Kungl.

Maj:t, apotekaresocieteten, Sveriges apotekareförbund och Sveriges farmaceutförbund

vardera utse en ledamot av styrelsen jämte en representant,

varvid den av Kungl. Maj:t förordnade ledamoten skulle vara styrelsens

ordförande, att antalet revisorer skulle vara tre med tre suppleanter, och

skulle Kungl. Maj:t äga att av dessa utse en revisor jämte suppleant,

att bolagsordningen icke finge ändras utan Kungl. Maj:ts tillstånd, samt

att 39,500 nya preferensaktier i bolaget skulle utbjudas till teckning,

varvid spritcentralen skulle förbehålla sig rätt att teckna hela nyemis
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 89. 101

sionen samt därefter utbjuda samtliga de uyteeknade aktierna till övertagande

av apotekare eller andra intresserade.

Med anmälan av de åtgärder bolaget sålunda i förevarande ärende

vidtagit och under den närmaste tiden ytterligare ärnade verkställa hemställde

styrelsen i skrivelse den 10 november 1920 till Kungl. Maj:t,

jämlikt föreskrift i 57 § i aktiebolagslagen, om medgivande av rätt att

i det nya bolagets ordning införa ovan angivna föreskrifter rörande

styrelsens sammansättning.

Omedelbart sedan nu refererade affärstransaktioner blivit bekanta

genom pressen igångsattes under ledning av den för ändamålet särskilt

bildade föreningen Sveriges drogengrossister, representerande två av

rikets partihandlare med droger, en utomordentligt häftig agitation mot

det tillärnade centrallaboratoriet. Föreningen inlämnade även till Kungl.

Maj:t en skrivelse med uttalande av sin uppfattning, att det nya företaget

vore ett oberättigat monopol, vars tillstyrkande av Kungl. Maj:t

borde förhindras. Skrivelsen remitterades till medicinalstyrelsen, och

Kungl. Maj:ts beslut rörande det nya bolagets ordning är alltjämt vilande.

Företaget har sålunda tillsvidare icke kunnat träda i verksamhet,

vartill kommer, att de särskilda författningsbestämmelser, som av medicinalstyrelsen

skulle utfärdas för centrallaboratoriets tillskapande, ännu

icke utfärdats. Det nuvarande aktiebolaget Astra bedriver emellertid

under en av spritcentralen utsedd styrelse fortsatt verksamhet, ehuru

givetvis i en i jämförelse med den tilltänkta mycket begränsad omfattning.

Av de inköpta fastigheterna har spritcentralen för avsikt att

själv disponera en större byggnad för uppsättande av ett nytt destilleringsverk

och bedrivande av brännvinsrening.

Med avseende på den ekonomiska innebörden av det med färgämnesbolaget

träffade avtalet må följande siffror tjäna till ledning. Det

pris, till vilket bolagets samtliga fastigheter (fabriker, bostadshus etc.),

maskiner och inventarier i Södertälje övertogs, utgjorde 3,500,000 kronor.

Det i bokslutet den 31 december 1919 uppförda värdet för dessa

tillgångar utgjorde 5,490,914 kronor 92 öre, varav för fastigheter

3,752,294 kronor 12 öre. De sistnämnda, som år 1919 åsatts ett taxeringsvärde

av 3,806,700 kronor, värderades, på spritcentralens anmodan,

av aktiebolaget Alf Rignérs värderingsbyrå till 4,796,541 kronor 10 öre,

varav för tomterna 451,841 kronor 10 öre samt för byggnaderna

4,344,700 kronor. Det av spritcentralen erlagda priset, vilket inkluderar

maskiner och inventarier till ett bokvärde av omkring 1,700,000 kronor

och verkligt värde av omkring 500,000 kronor är således väsentligt

lägre än alla nu nämnda värderingssiffror och måste sålunda betraktas

såsom ett relativt mycket lågt pris.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

Utom fastigheterna övertogs jämväl bolagets mycket omfattande

lager av läkemedel och droger. Ehuru dessa skulle likvideras med betydande

rabatt å det vid inköpstillfället (oktober 1920) gällande marknadspriset

för varan, har det hastiga prisfallet å denna marknad under

de senaste månaderna medfört, att likväl någon förlust å detta lager

kan komma att uppstå, så mycket mer, som de oväntade hindren för

rörelsens omläggning och utveckling på vid övertagandet förutsatt sätt

försvåra eller omöjliggöra ej blott fastigheternas utan även lagerbehållningens

tillfredsställande ekonomiska utnyttjande, övertagandet, som

står under priskontroll av en särskild, paritetiskt sammansatt värderingsnämnd

med opartisk ordförande, har ännu ej fullt avslutats, vadan

totalbeloppet av detta engagement ej kan exakt angivas. Det torde

dock komma att röra sig omkrig 1.5 miljoner kronor.

Slutligen gällde avtalet även övertagande av Astras och ett annat

dotterbolags (aktiebolaget Svanens droghandel) fordringar, för vilka

bankgaranti ställdes av säljaren.

Till spritcentralen voro vid utgången av år 1920 anslutna följande

dotterbolag med nedanstående aktiekapital.

Företagets namn

Aktiekapital

Av aktiekapitalet äger

Vin- & spritcentralen

Stam-

aktier

Kronor

Preferens-

aktier

Kronor

Aktier

med lika

rätt

Kronor

Stam-

aktier

Kronor

Preferens-

aktier

Kronor

Aktier

med lika

rätt

Kronor

Carlshamns Punschfabriks A.-B.......

50,000

850,000

_

50,000

_

—

A.-B. J. Cederlunds Eftr................

100,000

600,000

—

100,000

—

—

A.-B. J. D. Grönstedt & C:o............

800,000

2,800,000

—

800,000

2,171,000

—

A.-B. Tegnér & Wilken..................

—

—

3,000,000

—

—

2,996,000

A.-B. Skattefri Sprit .....................

100,000

300,000

—

100,000

296,000

—

Hälsingborgs Jäst- och Spritfabriks

A.-B........................................

_

160,000

_

_

159,600

A.-B. Hans Billmansons Vinagenturer

—

—

100,000

—

—

96,000

A.-B. De Förenade Vinagenturerna...

—

—

100, ooo1

—

—

96,000

A.-B. William Grafs Vinagentur......

—

—

304,0001

—

—

300,000

A -B. Hammaren & C:o..................

—

—

700,000

—

—

696, OCH)

A.-B. Charles Knutzen ..................

—

—

25,000

—

—

21,000

A.-B. Fritz Kramer & C:o...............

—

—

25,000

—

—

21,000

Gösta Lindberg & C:o, A.-B..........

100,000

100,000

—

100,000

—

—

Ivar Möller Import A.-B................

50,000

350,000

—

50.000

—

—

A.-B. Gustaf Wigart .....................

—

—

100,000

—

—

99,500

A.-B. Nya Grand Hotell ...............

—

3,600,000

—

—

—

3,569,500

Porterbryggeri A.-B. D. Carnegie &

C:o ..........................................

_

5,000,000

_.

_

4,996,000

A. B. Astra, Apot.-Kem. Fabriker ...

—

l,050,000i

—

—

1,000,000

A.-B. Svanens Drogbandel...............

—

—

300,000

—

—

297,500

s. 103 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr dO.

3. Direktörsrädet.

103

För åvägabringande av ett mera planmässigt samarbete mellan spritcentralen

och dess fjrra med partihandelsrätt för rusdrycker utrustade

dotterbolag har från och med mars månad 1919 en särskild organisation,

benämnd direktörsrådet, upprättats inom koncernen.

Direktörsrådets arbete skall enligt den för detsamma antagna och

av respektive bolags styrelser godkända arbetsordningen åsyfta dels åstadkommande

av nödig enhetlighet rörande de under bolagens verksamhetsområde

fallande viktigare varuslagens inköp, prissättning, benämning

och saluförande, dels behandling av frågor rörande tjänstemännens och

arbetarepersonalens avlöningar och arbetsvillkor, dels ock slutligen i

övrigt alla viktigare spörsmål av betydelse för bolagens handhavande

av sin verksamhet. Medlemmar av rådet skola vara verkställande direktören

och vice verkställande i spritcentralen samt verkställande direktören

i vart och ett av de övriga partihandelsbolagen. Därjämte skall

spritcentralens styrelse utse trenne medlemmar av rådet, av vilka en

skall vara rådets ordförande samt en dess vice ordförande. Till rådets

medlemmar har av spritcentralens styrelse valts

doktor Ivan Bratt, ordförande

bankdirektören A. Hedenlund, vice ordförande, och

kanslisekreteraren Alfred Peyron.

Övriga ledamöter av rådet äro

direktören Ebbe Wennerberg (verkst. dir. i spritcentralen),

direktören K. E. Ringholm (v. verkst. dir. i spricentralen),

direktören Rob. Carlson (verkst. dir. i A.-B. J. D. Grönstedt& C:o),

direktören Elof Tegnér (verkst. dir. i A.-B. Tegnér & Wilcken),

direktören Gustaf Jonsson (verkst. dir. i A.-B. J. Cederlunds eftr.),

direktören W. Söderlund (verkst. dir. i Carlshamns Punschfabr.

A.-B.)

Rådets sekreterare är doktor M. Marcus.

Vid rådets sammanträden skola protokoll föras över rådets beslut,

varjämte till protokollet skall anmälas varje sedan näst föregående sammanträde

av respektive bolags styrelse eller verkställande direktör fattat beslut

eller vidtagen åtgärd, som äger samband med rådets verksamhet. Rådets

protokoll skola, så snart ske kan, i avskrift översändas till rådets medlemmar

för kännedom och respektive styrelses delgivning. De av rådet fattade

beslut skola i främsta rummet ha karaktär av anvisningar beträffande

de med besluten avsedda åtgärder. Verkställande direktör för ett inom

rådet företrätt företag må emellertid icke vidtaga åtgärd i strid mot

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

rådets beslut utan att ha underställt ärendet respektive styrelses prövning

och beslut. Rådets beslut i sådana ärenden, vilka anses böra upptagas

till behandling och avgörande av vederbörande styrelse, skola genom

respektive direktörs åtgärd underställas dylik prövning av styrelsen.

C. Motionärernas kritik.

Den i det föregående givna översikten av de nuvarande partihandelsbolagens

och särskilt spritcentralens tillkomsthistoria och organisation

torde ha givit en något fylligare bild av dessa för den föreliggande

frågans bedömande avgörande faktorer, än som bjudits av motionärernas

motsvarande redogörelse. Vi våga ock uttala den uppfattningen,

att de flesta av de påståenden, som av motionärerna byggts på den av

dem givna framställningen, icke kunna vidmakthållas i belysning av de

fakta, som vi här tillåtit oss sammanställa. I det följande skall riktigheten

av denna uppfattning något närmare bestyrkas.

Motionärerna framställa (se hr Normans m. fl. motion sid. 5) huvudsakligen

anmärkningar mot: 1) det formella förfarandet vid »monopolets

stiftande», d. v. s. de nuvarande partihandelsrättigheternas tillkomst;

2) dettas principiella innebörd och 3) dess utveckling och nuvarande

gestaltning. . ...

Med avseende på »monopolets» tillkomst antaga motionärerna, att

»det understöd, som centraliseringstanken 1917 rönte från dåvarande

finansministern, i huvudsak var grundat i sjfltet att härigenom förenkla

finansieringen av statens ersättningsskyldighet». Motionärerna förklara

sio- ej vilja ingå på spörsmålet, huruvida detta ändamål varit ägnat att

försvara medlets tillgripande eller om syftet på tillfredsställande sätt

vunnits. De inskränka sig till att hänvisa till hrr Kvarnzelius och

Bernhard Erikssons yttrande inom kontrollrådet, enligt vilket allvarliga

betänkligheter kunde anföras mot att under Kungl. Maj:ts och kontrollstyrelsens

direktiv eller indirekta medverkan ersättningsfrågan ordnades

utan riksdagens hörande. .

Häremot må med stöd av den föregående framställningen framhållas,

att den av hrr Kvarnzelius och Eriksson gjorda erinran senare

till fullo beaktats, i det att Kungl. Maj:t genom proposition till 1920 års

riksdag underställt dess prövning hela ersättningsfrågan, inbegripande

jämväl spritcentralens hithörande verksamhet, och att denna proposition

utan någon som helst anmärkning blivit av riksdagen godkänd. Då det

vid behandlingen av denna fråga legat nära till hands att antaga, att,

s. 105 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr Hi).

105

därest riksdagen funnit skäl föreligga för anmärkning mot partihandelsbolagens

organisation eller ställning i övrigt, dylik anmärkning i detta

sammanhang blivit framställd, må det synas naturligt, att, när så ej skett,

bolagen själva trott sig böra förutsätta, att jämväl deras organisation

m. m. vunnit riksdagens gillande. Det vill i varje fall förefalla, som

om den i nämnda proposition meddelade, synnerligen utförliga redogörelsen

för ersättningsfrågans hela gång och riksdagens på grundval

därav fattade beslut helt undgått motionärernas uppmärksamhet.

Vi veta icke i vad mån den finansminister, som år 1917 gav

centraliseringstanken sitt understöd, därvid allenast letts av den av motionärerna

förmodade önskan att »förenkla finansieringen av statens ersättningsskyldighet».

Vi hålla för synnerligen troligt, att denna medverkan

lämnades även för ordnande av partihandeln i sådan riktning, som centraliseringen

avsåg. Helt visst bör emellertid riksdagen, som år 1917

trodde sig böra förutsätta, att statsverkets fond av rusdrycksmedel måste

anlitas för lösande av de på grund av rusdrycksförsäljningsförordningens

antagande uppkomna ersättningsfrågorna, år 1920 med tillfredsställelse

ha erfarit, att denna fond icke behövt minskas med ett öre för detta

ändamål. Och likväl hade denna ersättningsfråga, såsom de av spritcentralen

och dess dotterbolag utgivna siffror visa, kunnat kosta statsverket

minst lika mycket som tobaksmonopolets införande.

Det kan ej heller med fog göras gällande, att den anordning av

partihandeln, som motionärerna benämna monopolisering, tillkommit,

utan att riksdagen hållits fullt underkunnig om utvecklingen. Med avseende

på ersättningsfrågans behandling har det oriktiga i en dylik

uppfattning redan belysts. Men det gäller i samma grad övriga hithörande

förhållanden.

Såsom i det föregående visats, innehöll herrar Kvarnzelius’ och

Erikssons av motionärerna åberopade yttrande år 1917 i kontrollrådet

även ett understrykande av nödvändigheten av att det eller de nya

partihandelsbolag, som bildades, finge i bolagsordningen införda klara

bestämmelser, som garanterade, att aktieägarna icke erhölle mer än en

begränsad ränta å aktiekapitalet, att vid bolagets upphörande alla tillgångar

utöver kapital och ränta tillfölle statsverket liksom ock årligen

uppkommen vinst utöver den fixerade räntan årligen skulle ingå till

statsverket, sedan nödiga avsättningar till fonder ägt rum, att inga

oskäliga löner eller höga administrationskostnader tillätes, samt att kontrollstyrelsen

finge befogenhet att öva kontroll över verksamheten, så

att inga enskilda av densamma direkt eller indirekt kunde förskaffa sig

oberättigade fördelar. Detta yttrande refererades av dåvarande finansBihang

till riksdagens protokoll 1921. 7 saml. 33 höft. (Nr 39.) 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

ministern, när denne år 1919 lämnade riksdagen en utförlig redogörelse

för hela ärendets dittillsvarande gång.

När samma ämne år 1918 bragtes under riksdagens prövning på

grund av motion av herr Lithander, uttalade bevillningsutskottet, att

det icke vore övertygat om lämpligheten eller önskvärdheten av att

nå^ra hinder lades i vägen för den utveckling, som faktiskt ägde rum.

Dessutom förklarade sig utskottet förvissat, att åtskilliga osunda företeelser

på ifrågavarande område komme att upphöra, därest partihandeln

utövades av ett fåtal, under offentlig kontroll stående bolag med begränsad

vinstandel. Sistnämnda uttalande gjorde riksdagen vid behandling av

utskottets utlåtande till sitt eget.

De nuvarande partihandelsbolagen äro helt och hållet av den typ,

som av 1918 års riksdag sålunda godkänts. Deras organisation har

ock i alla detaljer uppbyggts i enlighet med det av de båda nämnda

kontrollrådsledamöterna angivna programmet. Det bör sålunda med

allt fog kunna sägas, att, om ock den nuvarande ordningen för partihandeln

icke i sina enskildheter uttryckligen lagstadgats, denna handel

likväl ej organiserats på ett mot givna lagbestämmelser stridande sätt

— 1918 års riksdag skulle helt visst ha reagerat häremot — eller att

man vid detta organisationsarbete ej sökt att helt ansluta sig till de i

riksdagens eller andras auktoritativa uttalanden angivna direktiv.

När motionärerna sedan övergå till utveckling av sina anmärkningar

i den andra huvudpunkten, »monopolets» principiella innebörd,

anföra de såsom sitt väsentliga argument, att, därest kontrollstyrelsen

tillämpat rusdrycksförsäljningsförordningen efter dess förutsättning, sä

skulle ingen monopolisering kunnat ske. Denna förutsättning skulle,

enligt motionärernas mening, innefatta »att åtminstone näringsidkare,

som tidigare arbetat i yrket, borde äga rätt till partihandel, därest de

ej vore diskvalificerade».

I det föregående har visats, att vid 1919 års ingång spritcentralen

och dess dotterbolag inlöst eller ersatt samtliga vin- och spirituösahandlare

i riket. Några andra parti-eller detaljhandlare med rusdrycker

än systembolagen och spritcentralen med dess dotterbolag förefunnos

sålunda vid nämnda tidpunkt icke vidare och således ej heller den av

motionärerna åberopade förutsättningen för meddelande av flera partihandelsrättigheter.

Det måste därför antagas, att, därest motionärerna

ägt kännedom om detta förhållande, de skulle ha ansett förordningen

tillämpad efter dess förutsättning och »monopolet» ur denna synpunkt

utan erinran.

I detta sammanhang upptaga motionärerna även frågan om centra
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 107

liseringens praktiska betydelse för handeln i dess förhållande till den

konsumerande allmänheten. De förklara sig »benägna att tro, att även

på detta område den stimulerande verkan av konkurrens skulle vara till

gagn». Särskilt kunde ifrågasättas, om den ovillkorliga bundenheten

av inköp genom pris- och inköpsnämnden (och därigenom praktiskt

taget inköp från spritcentralen) åtminstone för de större systembolagen

vore erforderlig eller lämplig.

Med avseende på denna anmärkning må anföras, att den kontroll,

som utövas av pris- och inköpsnämnden, ingalunda, såsom rätt allmänt

synes förutsättas och även motionärerna antaga, är av övervägande

formell natur. I stället syftar denna kontroll, enligt vad erfarenheten

hittills visat, att — för övrigt i full överensstämmelse med partihandelsbolagens

hela prispolitik — ernå för den svenska konsumtionen

möjligast gynnsamma pris och varukvaliteter. Det ligger ock i sakens

natur, att en stor handelskoncern, sådan som de nuvarande partibolagen,

från vilken det privatekonomiska vinstintresset är helt borteliminerat

och där det bästa av den sakkunskap är representerat, som tidigare

fanns tillgänglig i branschen inom landet, skall äga de största förutsättningar

att pa bästa möjliga sätt betjäna konsumtionen. Det är vår

bestämda, av intet sakskäl motbevisade uppfattning, att vår inköpsoch

försäljningspolitik, stödd av ett obrottsligt genomförande av en

fullt ärlig ursprungs- och varubeteckning och av en ytterst måttlig vinstberäkning,

bereder tillfälle att bjuda våra varor till kvaliteter, urval och

priser, som i varje hänseende fullt tåla en jämförelse med vad som

förut förekommit hos oss och med vad som nu bjudes i andra med vårt

i produktionshänseende jämställda länder.

Den sista mot partihandeln av motionärerna framställda anmärkningen

gäller »dess utveckling och nuvarande gestaltning» och avser i

huvudsak dels den omständigheten, att, enligt motionärernas tro, hittills

ingen del av spritcentralens vinst inlevererats till statsverket, dels ock

över huvud bolagets medelsdisposition.

I förstnämnda hänseende påklaga motionärerna, att i spritcentralens

första bolagsordning icke de av herrar Kvarnzelius och Eriksson

framställda, tidigare återgivna önskemål rörande begränsad utdelning

till aktieägarna och överskottsvinstens inleverans till statsverket beaktats.

De referera ock ett uttalande av dåvarande finansministern under 1919

års riksdag, där denne förklarat, att partihandelsbolagens aktieägare

försäkrat sig komma att åtnöjas med 7 procent ränta och att övrig

vinst skulle tillfalla statsverket samt »finna det anmärkningsvärt», att

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

denne regeringsmedlem »ännu i januari 1919 kunde sväva i okunnighet

om den verkliga organisationen av det organ, varåt den verkställande

statsmakten överlämnat — statsmakten». Under tiden till och med

1919 hade utdelningen å stamaktierna årligen varit 20 procent och om

leverering av vinstmedel till statsverket lämnade tillgängliga räkenskaper

ej antydan.

Vi tillåta oss beteckna denna framställning såsom synnerligen

anmärkningsvärd. De uttalanden, som här gjorts av motionärerna och

som innebära skarpa angrepp såväl mot den dåvarande finansministern

som mot bolagets förvaltning, sakna nämligen varje sakligt underlag.

De torde vara tillkomna på grund av ett i detta sammanhang svårförklarligt

förbiseende av det faktum, att, när spritcentralen år 1917

bildades, utdelningen å dess preferensaktiekapital i bolagsordningen uttryckligen

begränsades till 7 procent och att stamaktierna, å vilka utdelningen

var olimiterad, övertogos av stockholmssystemet. Först med 1921

års ingång har sistnämnda företag försålt dessa aktier, å vilka utdelningen

från och med år 1920 är begränsad till den för räkenskapsåret gällande

genomsnittliga aktiebelåningsräntan uträknad av riksbanken. Den utdelning

av 20 procent, som kommit spritcentralens stamaktieägare till

del för åren 1917—1919, har sålunda tillfallit, stockholmssystemet och

genom denna mellanhand inlevererats till statsverket i samband med

systembolagets egen vinst. Preferensaktieägarnas utdelning har under

hela tiden utgjort 7 procent.

Av det anförda, vilket torde varit känt för de flesta, som ägnat

dessa frågor ett om ock endast flyktigt intresse, torde med önskvärd

tydlighet framgå, att motionärernas anmärkningar och slutsatser i denna

del icke förtjäna något avseende.

Motionärerna uttala i detta sammanhang även den mening, att

spritcentralens hittills redovisade vinstsiffror synas vara »ganska begränsade»

i betraktande av affärernas privilegierade ställning. Det vore

»svårförklarligt, att det ekonomiska utfallet ej blivit annorlunda».

Spritcentralens vinst åren 1917—1920 framgår av följande tablå:

Nettovinst.

Aktiekapitalet

vid årets slut.

Omsättning

under året.

Årsnetto- vinst i

procent

Kronor.

Kronor.

Kronor.

av aktie- kapitalet.

1917u/8-31/12 ..

286,531

11,225,000

3,581,867

6.8

1918 ..................

1,466,593

15,000,000

22,804,388

9.8

1919 .................

6,876,975

20,000,000

82,395,708

34.4

1920 ......... (c:a)

13,200,000

20,000,000

153,027,144

66.1

Nettovinst

i procent

av omsättningen.

8.0

6.4

8.4

8.6

s. 109 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 109

Det är givetvis vanskligt att uttala en allmängiltig mening om, huru

stor avkastning, som bör betraktas såsom normal för ett visst företag.

Denna svårighet ökas i hög grad när, såsom ifråga om spritcentralen,

verksamheten måst belastas med synnerligen betydande utgifter för inlösning

och ersättning. Det vill ock synas, som om det första år, då

bolagets avkastning kan mätas med vanliga mått, är år 1919, enär helt

naturligt verksamheten dessförinnan starkt påverkats dels av krisförhållandena

(så var t. ex. brännvinsbränningen åren 1917—18 ytterligt

begränsad) och dels av det första årets organisationsarbete och konsolideringssträvanden.

Det förefaller emellertid, som om den för år 1919

uppnådda vinsten, motsvarande 34.4 procent av aktiekapitalet, måste

betecknas såsom relativt mycket tillfredsställande. Tobaksmonopolet,

med vilket en jämförelse torde ligga nära till hands, redovisade för sitt

tredje verksamhetsår (1917) en vinst å allenast 16.9 procent av aktiekapitalet,

således mindre än hälften av spritcentralens motsvarande summa.

Ännu år 1919 hade tobaksmonopolet icke nått upp till mera än 24.4

procent vinst och likväl har sistnämnda företag i olikhet med spritcentralen

ej betungats med några som helst utgifter för inlösning eller

ersättning, varjämte spritcentralen, såsom flerstädes i denna framställning

påpekas, ifråga om sin prissättning ingalunda kan tillämpa monopolpris,

utan i stället fört en synnerligen moderat prispolitik. I förhållande till

omsättningen företer, såsom tablån visar, nettovinsten mycket jämna

siffror, tydande på en under alla år upprätthållen enhetlig inkomst- och

utgiftsreglering.

De anmärkningar, som motionärerna rikta mot spritcentralens

medelsdisposition, hänföra sig i huvudsak till de i den offentliga diskussionen

ofta berörda förvärven av porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie

& C:o och aktiebolaget Nya Grand Hotell.

För de med dessa transaktioner sammanhängande förhållanden har

i det föregående en ingående redogörelse lämnats. Den torde ha visat,

att goda skäl förelegat för de båda förvärven och att det pris, till vilket

aktierna i företagen inköpts, måste anses skäligt med hänsyn till de

värden företagen representera.

Motionärerna ha i detta sammanhang till belysning av huru spritcentralens

ledning själv tros fatta »sin ställning såsom organ för det

allmänna» anfört ett i tryck återgivet diskussionsinlägg av bolagets

styrelseledamot dr Bratt, enligt vilket denne i oktober 1920 skulle ha

yttrat, att bolaget icke hade någon skyldighet att överlämna sin vinst

till staten utan gjorde det frivilligt och till av bolagsstämman för varje

år fastställt belopp. Dr Bratt har med avseende på det sålunda i hans

s. 110 Kontrollera mot PDF

110 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

mun lagda yttrandet offentligen tillkännagivit, att det referat, ur vilket

det hämtats, aldrig underställts hans godkännande och att han svävade

i fullständig okunnighet om dess tillvaro, tills han fann det citerat i en

tiduingsartikel. Han har tillika förklarat, att det helt och hållet saknar

autencitet och att ingenting kunde vara honom mera främmande än att

förneka spritcentralens genom bolagsordningen fastställda skyldighet.

Styrelsen i sin helhet delar givetvis denna uppfattning, varvid

emellertid må framhållas, att styrelsen, så länge bolagets hela aktiekapital,

d. v. s. ett belopp i stam- och preferensaktier av 20,000,000

kronor, utgöres av enskilda medel, måste trygga bolagets i bolagsordningen

jämväl fastslagna rätt att genom nödig fondavsättning konsolidera

dess ställning, så att detta kapital kan anses fullt säkerställt även inför

oväntade situationer.

Vid framställande av nu berörda liksom av flertalet övriga anmärkningar

synas motionärerna ha förbisett det faktum, att spritcentralen

ingalunda, såsom motionärerna förutsätta, är eller utgivit sig för att

vara något »organ för det allmänna» eller »ett statens förvaltningsorgan»

eller något »ombud» för staten-»huvudmannen», vars förtroende ombudet,

enligt motionärernas mening, svikit. Spritcentralen och dess

dotterbolag ha bildats såsom enskilda aktiebolag i syfte att, efter successivt

övertagande av brännvinsreningen o<jh rusdryckspartih andel n i riket samt

rörelsens organiserande i överensstämmelse därmed, från denna del av

hithörande hantering avlägsna det privatekonomiska intresset — liksom

förut genom lagstiftningen skett ifråga om detaljhandeln — och att utöva

densamma enligt möjligast sunda och ärliga principer. I dessa sålunda

för ideella syften stiftade företag har det allmännas finansiella medverkan

aldrig påkallats, men likväl ha bolagen till tjänst för det allmänna och

utan en eljest oundviklig, utomordentligt betydande uppoffring för statsverket

genomfört en fullständig ekonomisk avlösning av den hittillsvarande

partihandeln med rusdrycker. Bolagen ha bedrivit sin verksamhet

samt ordnat sin organisation fullt öppet och under oavbrutet samarbete

med cheferna för vederbörande departement och ha trott sig äga synnerligen

goda skäl för antagandet, att ej heller från riksdagens sida någon

anledning till anmärkning mot bolagen eller deras ställning i något

hänseende förelegat. Ehuru inga som helst statsmedel engagerats i bolagen,

ha de på grund av eget, frivilligt åtagande från första början

av sin verksamhet tillfört statsverket all den inkomst, som efter konsolidering

överstigit en synnerligen måttlig ränta på det insatta enskilda

kapitalet, eu inkomst, som under förutsättning av att grunderna för

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

den ekonomiska verksamheten ej rubbas, redan från och med i år torde

komma att uppgå till väsentliga belopp.

När bolagen under sådana omständigheter nu gjorts till föremål

för eu kritik av det slag, som den motionärerna framburit, och därvid

till och med uttalats, att »synnerligen allvarligt missbruk förelupit vid

utnyttjande av Vin- och spritcentralens privilegierade ställning», må det

tillåtas oss att hysa den uppfattningen, att ett dylikt omdöme måste

betecknas såsom i högsta grad obefogat.

D. Slutanmärkningar.

Med det anförda torde samtliga de omständigheter ha berörts,

som av motionärerna anförts till stöd för de av dem framställda anmärkningar

mot det nuvarande s. k. partihandelsmonopolet på rusdrycksförsäljningens

område. Vi våga uttala den tron, att vi lyckats visa,

att vissa väsentliga anmärkningar uteslutande tillkommit på grund av

bristande kännedom om de verkliga förhållandena och att i övriga fall

goda skäl kunnat andragas för en mot motionärernas åsikt stridande

uppfattning rörande partihandelns påklagade ställning och verksamhet.

I övrigt tillåta vi oss att till vår framställning foga några slutord.

Den lösning, som nu givits åt partihandelsfrågan, har möjliggjort,

att denna kan uteslutande handhavas av organ, som i sitt förhållande

till det allmänna äro i det närmaste jämnställda med detalj handelsbolagen.

Inom dessa båda väsentliga grenar av rusdryckshanteringen

är sålunda det enskilda ekonomiska intresset helt borteliminerat och den

å rörelsen uppkommande vinsten står till statsverkets disposition. Härmed

ha även undanröjts de utomordentliga svårigheter, som skulle ha

uppstått genom bibehållandet av ett stort antal enskilda partihandlare,

vilka vore nödsakade att sälja sina varor till en enda uppköpare, prisoch

inköpsnämnden, och vilka antingen, för att hävda sin ställning,

hade tvingats till en fast sammanslutning med syfte att i eget vinstintresse

genomföra en stram prispolitik eller ock, därest ett dylikt samförstånd

ej kunnat uppnås, förr eller senare skulle kommit i hårt ekonomiskt

trångmål. Det detaljhandelsmonopol, som rusdrycksförsäljningsförordningen

genomförde, krävde otvivelaktigt en partihandel, som i

sin organisation och allmänna syftning utgjorde ett komplement till

systembolagen.

Ej heller torde en fortlevande privat vinhandel ha varit mäktig

att tillämpa en fullt riktig varubeteckning eller att genomföra den

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

ytterligt noggranna kontroll, som i fråga om tjänstemän och arbetare

måste utövas inom en på tillfredsställande sätt handhavd rusdryckshantering

— tvenne syften, som de nuvarande partihandlarna från början

av sin verksamhet sökt och även lyckats fylla.

I sitt krav på utredning uttala motionärerna, att denna »närmast

borde taga sikte på en anordning med fri näringsutövning». Att en

dylik återgång till tiden före år 1917 ej kan omfatta detaljhandeln torde

vara klart även för dem, som eljest omfatta detta förslag — ingen har

veterligen tänkt sig en ändring av lagstiftningen i sådant hänseende.

Vilka olägenheter ett återinförande under sådana omständigheter av enskilda

partihandlare skulle medföra har nyss antytts. Det må dessutom

här ytterligare understrykas, att det för närvarande veterligen icke finnes

någon person eller firma i Sverige, som tidigare varit verksam såsom

partihandlare och som icke antingen nu tillhör någotdera av de existerande

partihandelsbolagen eller ock erhållit inlösen eller ersättning mot

uttrycklig förbindelse att icke vidare utöva dylik verksamhet i riket.

De eventuella nya enskilda partihandlarna måste således — därest här

berörda äldre utövare av yrket icke skulle förutsättas vara beredda att

bryta av dem ingångna avtal och förbindelser — rekryteras bland personer

utan någon som helst föregående erfarenhet eller sakkunskap i

branschen. Det kan icke antagas, att en dylik anordning skulle lända

varken det med den ifrågasatta förändringen avsedda syftet eller den vinkonsumerande

svenska allmänhetens intressen till gagn. Och under det

att genom spritcentralens inlösningsförfarande vunnits den för det allmänna

betydelsefulla ekonomiska fördelen, att hela ersättningsfrågan

ordnats utan någon som helst belastning av statsverket, så skulle genom

ifrågasatt meddelande till enskilda av nya rättigheter till partihandel,

när förhållandena måhända en gång krävde även dessa rättigheters indragning,

skapas nya ersättningskrav mot det allmänna, vilka sannolikt

ej lika kostnadsfritt kunde tillgodoses.

Det nuvarande systemet närmar sig helt visst i åtskilliga hänseenden

ett faktiskt monopol. Det överensstämmer med det enda förefintliga

statsmonopolet av motsvarande art — tobaksmonopolet — genom

att för närvarande vara den praktiskt taget enda tillverkaren av den

inom landet beredda, av företaget tillhandahållna varan. I väsentligt

högre grad än tobaksmonopolet torde rusdryckspartihandeln dessutom

själv importera och försälja de från utlandet hämtade varorna. Tobaksmonopolets

stamaktier ägas direkt av statsverket, spritcentralens av ett

av Kungl. Maj:t godkänt konsortium, som är skyldigt att, när helst så

påfordras, överlåta aktierna till statsverket. Såväl tobaksmonopolets

s. 113 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr HD. 113

som spritcentralens styrelser utses till hälften av Kungl. Maj:t, men,

under det att den övriga hälften hos tobaksmonopolet väljes av preferensaktieägarna,

så utses denna inom spritcentralen av de med röstövervikt

utrustade stamaktiernas innehavare — indirekt kontrolleras

sålunda hela styrelsen av Kungl. Maj:t. Däremot saknar spritcentralen

motsvarighet till den jourhavande direktör, vilken i tobaksmonopolet

utses bland de kungavalda styrelseledamöterna. Under det utdelningen

å preferensaktier är begränsad till 7 procent i spritcentralen, kan teoretiskt

vida högre utdelning förekomma inom tobaksmonopolet — i själva

verket har den under de senaste åren utgjort 8 V2 procent. Övrig vinst —

i spritcentralen med avdrag av aktiebelåningsränta för stamaktiekapitalet

— tillfaller i båda bolagen efter nödig fondering staten, varvid tobaksmonopolet

likväl är bundet av viss begränsning i fondavsättningen.

Det anförda visar, att den organisation, som givits det under

riksdagens medverkan genomförda tobaksmonopolet icke i något som

helst väsentligt avseende bättre tillgodoser det allmännas intressen än

den organisation spritcentralen och dess företag erhållit, visserligen utan

uttryckligt riksdagsbeslut, men i anslutning till där uttalad mening

samt under öppen och för riksdagen vid flera tillfällen närmare bekantgjord

medverkan av Kungl. Maj:t.

Om sålunda i detta hänseende näppeligen någon berättigad invändning

kan göras mot partihandels-»monopolet)) sådant detta för närvarande

gestaltar sig, så må emellertid slutligen framhållas, att den

enda allvarliga olägenhet, som från en viss synpunkt vidlåder detsamma

är att det icke är ett verkligt — monopol. En utbredd mening synes

nämligen numera utgå från, att rusdryckspartihandeln skall tillföra statsverket

högst betydande inkomster. Såsom tidigare i denna redogörelse

framhållits, är emellertid för nämnda syftes vinnande ett avgörande

hinder förhanden i den omständigheten, att partihandelns prissättning

icke är fri. Den är bunden av pris- och inköpsnämndens kontroll och

denna kontroll syftar till bestämmande av för konsumtionen gynnsammast

möjliga, på grundval av världsmarknadens läge kalkylerade pris. Det

är uppenbart, att mellan dessa båda syftemål, lägsta pris för konsumenten

och högsta inkomst för statsverket, råder det skarpaste motsatsförhållande.

Genom den nuvarande partihandelsorganisationen bär den överbyggnad

skapats på detalj handelsmonopolet, som torde böra betraktas

såsom den ändamålsenligaste och rationellaste för vinnande av lagstiftningens

syfte. Vill man på dess grund bygga även en säker inkomstkälla

för staten, så erfordras härför knappast någon ändring av själva

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 saml. 33 käft. (Nr 39.) 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

partihandelns organisation, men väl sådana garantier för verksamhetens

bedrivande, att bolagen ej, för att skydda sin egen ställning inför i olika

avseenden ovissa utsikter, se sig nödsakade att minska beloppen av de

till statsverkets förfogande ställda medel till förmån för nödiga konsolideringsåtgärder.

I sådant syfte synes trygghet böra beredas bolagen

för att bl. a. nya partihandelsrättigheter ej meddelas och att detaljhandelsbolagens

varuanskaffning såsom hittills må ske genom partihandelsföretagen.

Mot garantier av denna art kunde partihandelsbolagen

förbinda sig, att, såvida pris- och inköpsnämndens mellankomst ej förhindrade

det, i sin prissättning taga hänsyn till statens önskemål rörande

vinstens storlek. Därjämte borde icke något hinder möta från bolagens

sida att, därest så befunnes erforderligt, även förbinda sig till viss begränsning

i avskrivningar å fastigheter och inventarier och i fondavsättning

samt att medgiva ökad kontroll från statens sida genom en av Kungl.

Maj:t utsedd jourhavande direktör eller på annat lämpligt sätt.

Enklast torde nu antydda syften kunna vinnas genom ett av riksdagen

godkänt avtal mellan staten och partihandelsbolagen. Enär

emellertid genom tillskapande av ett dylikt nytt rättsförhållande måhända

en eller annan bestämmelse i gällande rusdryck slagstiftning kan komma

att beröras, torde spörsmålet rörande formen för den av oss under vissa

förutsättningar ifrågasatta anordningen böra närmare övervägas.

Frågan huruvida ett tillskapande i en eller annan form av ett

faktiskt monopol på partihandelns område kan tänkas komma att medföra

minskade möjligheter att tillgodose de önskemål, som i här förevarande

avseenden kunna framställas från utländska producenter eller deras representanter,

anser sig styrelsen icke böra i detta sammanhang beröra.

Slutligen torde måhända ej böra lämnas oanmärkt, att i den mån

målet för det allmännas ifrågavarande åtgärder närmast är ökandet av

de på rusdryckshanteringen ankommande statsinkomster, ett dylikt syfte

även kan vinnas genom sådana föreskrifter för detaljhandelsbolagens

prissättning, att dessa bolags vinst, vilken som bekant med undantagför

5 procents utdelning å aktiekapitalet oavkortad tillfaller statsverket, i avsedd

utsträckning utökas. I ett dylikt system kunde partihandeln organiseras

såsom ett systembolagens gemensamma inköpsföretag på kooperativ grund.

Stockholm den 30 mars 1921.

För styrelsen i

aktiebolaget Vin- & spritcentralen.

F. BERGENHOLTZ.

M. Marcus.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

Ivar Skantze.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr U9.

115

Bilaga 2.

Kungl. Kontrollstyrelsens cirkulär nr 15

med föreskrifter beträffande brännvinsförsäljniiigsbolagens

inköp av brännvin.

Kungl. kontrollstyrelsen får härmed meddela, att styrelsen, efter kontrollrådets

hörande, jämlikt stadgandet i 15 § 1 mom. av förordningen den 9 juni 1905

angående försäljning av brännvin, sådant nämnda lagrum lyder enligt förordningen

den 3 juni 1915, till efterrättelse för brännvinsförsäljningsbolagen beslutat lämna

följande föreskrifter beträffande brännvinsförsäljningsbolagens inköp av brännvin.

1 §•

Brännvinsförsäljningsbolag åligger att, på sätt här nedan närmare angives,

genom en pris- och inköpsnämnd, som av kontrollstyrelsen tillsättes, inköpa samtliga

de slag av brännvin, som äro erforderliga för rörelsens utövande.

2 §•

1. Pris- och inköpsnämnden, som har sin verksamhet förlagd till Stockholm,

skall bestå av högst fem ledamöter, av vilka kontrollstyrelsen förordnar en att

vara ordförande.

2. Ledamöterna i nämnden tillsättas för en tid av minst ett år.

3. Instruktion för pris- och inköpsnämnden utfärdas av kontrollstyrelsen.

3 §•

Pris- och inköpsnämnden skall i god tid före varje kalenderårs ingång samt

eljest, då nämnden så finner lämpligt, offentligen infordra anbud å leverans till

brännvinsförsäljningsbolagen å olika varuslag av brännvin.

Beträffande de särskilda bestämmelser, som vid infordrandet av anbud kunna

vara erforderliga, beslutar kontrollstyrelsen efter förslag av nämnden.

4 §•

Anbuden, som skola till nämnden ingivas i förseglat skick samt när så påfordras,

vara åtföljda av prov på varan, skola bland annat innehålla uppgift om

pris å varan netto, om leveranssätt och om den myckenhet, som anbudsgivaren vill

leverera.

5 §•

Nämnden skall, där så prövas nödigt, låta brännvin, varå anbud ingivits,

undergå prov med hänsyn till kvalitet och alkoholhalt.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Bevillningsutskottets betänkande Nr 89.

6 §•

Befinnes ingivet anbud å visst slag av brännvin, resp. kvalitet eller märke,

vara antagligt, äger nämnden avsluta avtal med anbudsgivaren om leverans därav

till brännvinsförsäljningsbolagen för en tid av högst ett år eller för särskilt fall den

längre tid, som av kontrollstyrelsen kan bliva bestämd.

Finner nämnden, att pris å visst slag av brännvin, resp. märke eller kvalitet,

varå anbud ingivits, är oskäligt, skall nämnden därom göra anmälan till kontrollstyrelsen

och må icke, innan kontrollstyrelsen fattat beslut, avsluta avtal om

leverans.

7 §•

Skulle det vid prövning av ingivna anbud, avseende leverans av brännvin,

befinnas, att flere anbudsgivare ingivit anbud på vara av samma kvalitet och till

samma pris samt under i övrigt likartade leveransförhållanden, äger nämnden att

mellan dessa anbudsgivare fördela leveranserna.

8 §•

Å de slag av brännvin, resp. märken och kvaliteter, beträffande vilka nämnden

avslutat avtal om leverans, skall nämnden upprätta förteckning, kallad inköpsprislista,

vilken tillhandahålles brännvinsförsäljningsbolagen.

9 §.

Brännvinsförsäljningsbolag skall till nämnden insända rekvisition å för rörelsen

erforderliga slag av brännvin.

Nämnden åligger att från vederbörande leverantör verkställa rekvisitionen för

direkt försändning till det rekvirerande bolaget.

Nämnden äger bestämma på vad sätt bolag skall rekvirera hos nämnden

verkställda rekvisitioner.

10 §.

Såsom bidrag till täckande av de med nämndens arbete förenade kostnader

skall bolag erlägga en föreningsavgift till den storlek, som av kontrollstyrelsen efter

nämndens hörande bestämmes.

11 §.

Nämnden vare skyldig ej mindre föra fullständiga räkenskaper än även till

kontrollstyrelsen inom februari månads utgång varje år avlämna berättelse över sin

under nästföregående kalenderår utövade verksamhet.

Nämndens räkenskaper och förvaltning skola årligen granskas av två av

kontrollstyrelsen utsedda revisorer.

Om ansvarsfrihet för nämnden beslutar kontrollstyrelsen.

Uppstår överskott, sedan kostnaderna för nämndens verksamhet gäldats, skall

detta överskott fördelas på de särskilda brännvinsförsäljningsbolagen i förhållande

till totalsumman av deras under året erlagda förmedlingsavgifter.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Bevillningsutskottets betänkande Nr ii 9.

Dessa föreskrifter skola gälla frän och med den 1 januari 1917; dock skall

pris- och inköpsnämnden, vilken av kontrollstyrelsen denna dag tillsättes, före den

. januari 1917 vidtaga de åtgärder, som äro påkallade därav, att brännvinsförsäljningsbolagens

inköp av brännvin från och med nämnda dag skola äga rum

genom nämnden.

Stockholm den 31 oktober 1916.

FREDRIK ZETHELIUS.

Gr. B. Lagergren.

Einar J.son Thulin.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

Avskrift.

Bilaga 3.

Gustaf etc.

I skrivelse den 10 oktober 1919 till chefen för finansdepartementet har Ni

gjort framställning om vidtagande av åtgärder, i syfte att stamaktiekapitalet i aktiebolaget

Vin- & spritcentralen måtte övertagas av staten, och har Ni med avseende

härå anfört huvudsakligen följande. , ,

Genom åtgärder från aktiebolaget Stockholmssystemets sida hade under de

senare åren genomförts avlösning ej mindre av den privata verksamheten för rening

av brännvin än även av den enskilda vin- och spirituosahandeln. Samtliga företag

på dessa områden hade sammanförts i fem bolag, nämligen aktiebolaget Vin- &

spritcentralen och fyra andra, i vilka sistnämnda bolag aktiebolaget Vin- & sprit

centralen ägde stamaktiekapitalen, varemot stamaktiekapitalet i aktiebolaget Vin-t

spritcentralen ägdes av aktiebolaget Stockholmssystemet.

Enligt vad sistnämnda bolags förvaltningsberättelse för år 1917 utvisade,

hade bolaget i skrivelse till chefen för finansdepartementet den 5 december 1917

dels förklarat, att bolaget icke komme att annat än för statsverkets rakning frånhända

sig stamaktierna i aktiebolaget Vin- & spritcentralen, dels ock erbjudit sig

att, därest statsmakterna så önskade, till dem efter parikurs försälja aktierna i fråga

eller eventuellt inleverera dem till statsverket såsom vinstmedel.

Då numera uppgiften att avlösa den enskilda verksamheten på ifrågavarande

områden kunde anses slutförd, hade Ni ansett tidpunkten vara inne, att statsverket

övertoge stamaktierna i aktiebolaget Vin- & spritcentralen och därmed bestämmanderätten

över partihandeln med spritdrycker och viner. Det kunde nämligen icke

anses lämpligt, att aktiebolaget Stockholmssystemet längre vore innehavare av

ifrågavarande aktier. Bolagets verksamhet vore författningsenligt begränsad till

detaljhandel med rusdrycker, åt vilken uppgift bolaget syntes böra få odelat agna

sig. Aktiebolaget Stockholmssystemet vore därjämte i sin verksamhet beroende av,

huruvida Stockholms stadsfullmäktige tillstyrkte och överståthållarämbetet medgåve

detsamma rättigheter till detaljhandel med rusdrycker. Upplåtelse av dylika rättigheter

vore begränsad till en tid av högst tre år. Med hänsyn härtill skulle beviljande av

oktroj för annat bolag eller möjligen en förändring i ledningen av aktiebolaget

Stockholmssystemet kunna medföra ur det allmännas synpunkt mindre önskvärda

konsekvenser i fråga om ledningen av aktiebolaget Vin- & spritcentralen och därmed

av hela partihandeln med spritdrycker och viner inom riket. Icke heller kunde det

anses lämpligt, att ett av landets många detaljhandelsbolag, om också det största

av dem, ägde allenabestämmandet över all partihandel.

I en till chefen för finansdepartementet ställd skrift den 20 november 1919

har därjämte styrelsen för aktiebolaget Stockholmssystemet, med förmälan att då

det framstode såsom ett önskemål, att bolaget befriades från den del av dess nuvarande

verksamhet, som ägde sammanhang med bildandet av aktiebolaget Vin- it

s. 119 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 119

spritcentralen, styrelsen tagit i övervägande frågan, vem som i fortsättningen borde

hava ansvaret för aktiebolaget Vin- & spritcentralens ledning, vidare anfört, att

styrelsen beslutat medverka till utförandet av en plan, vars huvuddrag vore, att

Vi skulle utse dels visst antal av ledamöterna och suppleanterna i styrelsen för

aktiebolaget Vin- & spritcentralen, dels ock en av revisorerna i bolaget jämte

suppleant för denne, att stamaktierna i samma bolag skulle överlåtas till ett mindre

antal vederbörligen godkända personer, att stamaktieägarnas rätt till andel i bolagets

vinst skulle begränsas till vissa procent, att all vinst utöver den aktieägarna tillkommande

skulle tillfalla staten samt att stamaktieägarna skulle förbinda sig såväl

att icke utan Vårt medgivande och endast på de villkor, Vi bestämde, överlåta

stamaktierna till annan än statsverket som ock att eventuellt överlåta aktierna till

statsverket;

och har styrelsen, med bifogande av förslag till avtal mellan vederbörande

rörande den ifrågasatta aktieöverlåtelsen samt till därav betingade ändringar i

ordningen för aktiebolaget Vin- & spritcentralen, hemställt, att departementschefen

måtte förklara hinder icke möta för överlåtelsen, vid bifall vartill styrelsen ville

till _ Oss inkomma med förteckning å de personer, vilka vore villiga att övertaga

aktierna i fråga samt slutligt avtal därom.

I anledning av styrelsens för aktiebolaget Stockholmssystemet berörda framställning

hava infordrade utlåtanden avgivits ej mindre av statskontoret än även

den 7 nästlidna februari av Eder, varefter bolaget på hemställan av chefen för

finansdepartementet inkommit med i vissa avseenden omarbetade förslag i ämnet.

Vid fördragning av detta ärende hava Vi funnit frågan om disponerandet av

stamaktierna i aktiebolaget Vin- & spritcentralen för närvarande icke föranleda

annan Vår åtgärd, än att Vi härmed velat förklara hinder från Vår sida icke möta

mot samma aktiers försäljning under de villkor, som finnas angivna i följande

förslag till avtal:

Sedan aktiebolaget Stockholmssystemet genom skrivelse den 15 augusti 1917

till chefen för finansdepartementet utfäst sig att, därest statsmakterna så önskade,

till dem och till pari försälja samtliga stamaktier, uppgående till ett antal av 400,

i aktiebolaget Vin- & spritcentralen, har nu träffats* följande avtal, att gälla dels

mellan förstnämnda bolag, här nedan kallat säljaren, samt undertecknade — — —

här nedan benämnda köparna, dels mellan köparna och svenska staten och dels

mellan köparna inbördes.

1 §•

Säljaren överlåter till envar av köparna 40 stycken av ifrågavarande aktier

med 1920 och efterföljande års kuponger till ett pris, enligt parikurs, av ettusen

kronor för stycket jämte sju procents ränta därå från och med den 1 januari 1920

till dess likvid sker. Aktierna transporteras på köparna, så snart detta avtal blivit

av Kungl. Maj:t godkänt och köpesumman blivit erlagd.

1. Köparna förbinda sig att icke överlåta aktierna till annan än statsverket

eller den Kungl. Maj:t på förslag av styrelsen för aktiebolaget Vin- & spritcentralen

godkänner såsom innehavare av aktierna.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

2. Skulle aktier annorledes än genom överlåtelse, som i 1 . mom. avses,

lagligen övergå från någon av köparna till person, som icke på sätt i nämnda

mom. sägs godkännes såsom innehavare av desamma, är statsverket berättigat att

inlösa samma aktier med löpande och efterföljande års kuponger till parikurs med

tillägg av sju procents ränta från och med den 1 januari let år, inlösen sker.

3 §•

Köparna förbinda sig att, närhelst statsmakterna så påfordra, till statsverket

överlåta samtliga ifrågavarande aktier med löpande och efterföljande års kuponger

enligt parikurs med tillägg av sju procents ränta från och med den 1 januari

det år, överlåtelsen sker, dock under förbehåll att statsverket atager sig att av

preferensaktieägare, vilka inom tre månader efter dagen för överlåtelsen sådant

påkalla, inlösa dem tillhöriga preferensaktier med belopp, som iimehavare av dylika

aktier enligt 6 § i bolagsordningen i händelse av aktiebolaget Vin- & spritcentralens

upplösning äga ur bolagets tillgångar utbekomma.

4 §•

Köparna förbinda sig att till säkerhet för fullgörandet av vad i 2 och 3 §§

här ovan blivit stadgat deponera ifrågavarande aktier i Sveriges riksbank under

förbud för banken att annat än med Kungl. Maj:ts medgivande och på villkor, som

Kungl. Maj:t må bestämma, utlämna aktierna; dock att köpare, som för likviderande

av sina aktier behöver i annan bank belåna desamma, skall äga att i stället

för aktierna till riksbanken överlämna en av den långivande banken utgiven förbindelse

av innehåll, att de belånade aktierna icke komma att av banken utlämnas

utan Kungl. Maj:ts medgivande.

5 §•

Vid bolagsstämma skall talan för samtliga stamaktierna föras av en enda

av köparna därtill utsedd person. Kunna köparna icke enas om valet av sådan

person, eller vägrar någon av dem att deltaga i valet, anses den vald, om vilken

de flesta förena sig. Vid lika röstetal avgör lotten.

6 §•

För giltigheten av detta avtal fordras, förutom att detsamma godkännes av

Kungl. Maj:t, att i bolagsordningen för aktiebolaget Vin- & spritcentralen vidtagas

de ändringar, som finnas angivna i den vid detta avtal fogade bilaga.

7 §•

Av detta avtal erhåller säljaren ett och köparna gemensamt ett exemplar,

varjämte särskilda exemplar därav överlämnas till chefen för finansdepartementet,

kontrollstyrelsen, statskontoret och fullmäktige i Sveriges riksbank.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

121

inlaga.

Förslag

till ändringar i ordningen för aktiebolaget Vin- & spritcentralen.

§§ 1—5 ingen ändring.

§ 6.

Aktierna skola —---____ utdelning av vinsten.

Å stamaktierna må utdelas endast det belopp, som motsvarar genomsnittlig

aktiebelåningsränta för räkenskapsåret, uträknad av riksbanken.

Återstående vinst skall, efter det avsättningar till reservfond och pensionsfond

blivit gjorda, i den mån den ej enligt § 8 användes för inlösen av preferensaktier

eller för sådant ändamål avsättes, inlevereras till kungl. statskontoret för

statsverkets räkning.

Då bolaget------— — — aktiekapitalet.

§§ 7—9 ingen ändring.

§ io.

Bolagets styrelse består av åtta ledamöter med fyra suppleanter för dem.

Kungl. Maj:t utser fyra ledamöter i styrelsen,..därav en såsom ordförande och en

såsom vice ordförande, samt två suppleanter. Övriga styrelseledamöter och suppleanter

utses å ordinarie bolagsstämma.

Styrelsen är beslutför, när fyra av styrelsens medlemmar, däribland två av

de av Kung!. Maj:t utsedda, finnas tillstädes. Om ett jämnt antal styrelseledamöter

äro tillstädes och lika röstetal står mot lika, äger ordföranden utslagsröst.

§ 11 ingen ändring.

§ 12.

För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper utses

årligen å ordinarie bolagsstämma två revisorer och två suppleanter för dem för

tiden, intill dess å nästa ordinarie bolagsstämma nytt val ägt rum.

Kungl. Maj:t äger att för samma tid utse två revisorer och två suppleanter

för dem.

§§ 13—17 ingen ändring.

§ 18 (ny).

Denna bolagsordning får ej ändras utan Kungl. Maj:ts tillstånd.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 33 käft. (Nr 39.)

16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Bevillning sutskottets betänkande Nr 39.

Detta meddela Vi Eder till kännedom och för aktiebolaget Stockholmssystemets

förständigande.

Stockholm slott den 5 mars 1920.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

F. V. Thorsson.

Till kontrollstyrelsen angående avtal i fråga om överlåtande å ett konsortium

av stamaktiekapitalet i aktiebolaget Vin- & spritcentralen.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

Ernst P:n Pehrzander.

sekreterare i kung!, kontrollstyrelsen.

Avskrift.

Avtal.

Sedan aktiebolaget Stockholmssystemet, här nedan kallat säljaren, till undertecknade

bankdirektören M. Billing, doktorn Ivan Bratt, professorn Helge Bäckström,

kammarrättsrådet C. Carleson, direktören Allan Cederborg, riksgäldsfullmäktigen

greve G. Lagerbjelke, fabriksidkaren C. J. Lund, kanslisekreteraren Alfred Peyron,

bankdirektören O. Rydbeck och advokaten John Tjerneld, här nedan benämnda

köparna, försålt samtliga stamaktierna, uppgående till ett antal av 400, i aktiebolaget

Vin- & spritcentralen, har i samband därmed och i enlighet med nådigt

brev i ämnet den 5 mars 1920 träffats följande avtal att gälla dels mellan säljaren

och köparna, dels mellan köparna och svenska staten och dels mellan köparna

inbördes.

§ I
Säljaren

överlåter till envar av köparna 40 stycken av ifrågavarande aktier

med 1920 och efterföljande års kuponger till ett pris enligt parikurs av ettusen

11,000: —) kronor för stycket jämte sju (7) procents ränta därå från och med den

i januari 1920 till dess likvid sker. Aktierna transporteras på köparna, så snart

detta avtal blivit av Kungl. Maj:t godkänt samt köpesumman blivit erlagd.

§ 2.

1. Köparna förbinda sig att icke överlåta aktierna till annan än statsverket

eller den Kungl. Maj:t på förslag av styrelsen för aktiebolagen Vin- &

spritcentralen godkänner såsom innehavare av aktierna.

2. Skulle aktier annorledes än genom överlåtelse, som i 1 mom. avses,

lagligen övergå från någon av köparna till person, som icke på sätt i nämnda mom.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.9.

sägs godkännas såsom innehavare av desamma, är statsverket berättigat att inlösa

samma aktier med löpande och efterföljande års kuponger till parikurs med tillägg

av sju procents ränta från och med den 1 januari det år, inlösen sker.

3. Innehavare av aktie, som överlåtits enligt bestämmelserna i denna paragraf,

är skyldig ikläda sig de förpliktelser detta avtal innehåller.

§ 3.

Köparna förbinda sig att, närhelst statsmakterna så påfordra, till statsverket

överlåta samtliga ifrågavarande aktier med löpande och efterföljande års

kuponger enligt parikurs med tillägg av sju procents ränta från och med den

l januari det är, överlåtelsen sker, dock under förbehåll att statsverket åtager sig

att av preferensaktieägare i aktiebolaget Vin- & spritcentralen, vilka inom tre

månader efter dagen för överlåtelsen sådant påkalla, inlösa dem tillhöriga preferensaktier

med belopp, som innehavare av dylika aktier enligt 6 § i bolagsordningen i

händelse av aktiebolaget Vin- & spritcentralens upplösning äga ur bolagets tillgångar

utbekomma.

§ 4.

Köparna förbinda sig att till säkerhet för fullgörandet av vad i 2 och 3 §§

här ovan blivit stadgat deponera ifrågavarande aktier i Sveriges riksbank under

förbud för banken att annat än med Kungl. Maj:ts medgivande och på villkor,

som Kungl. Maj:t må bestämma, utlämna aktierna: dock att köpare, som för likviderande

av sina aktier behöver i annan bank eller hos statsinstitution belåna desamma,

skall äga att i stället för aktierna till riksbanken överlämna en av långivaren

utgiven förbindelse av innehåll, att de belånade aktierna icke komma att

av långivaren utlämnas utan Kungl. Maj:ts medgivande.

§ 5.

Vid bolagsstämma skall talan för samtliga stamaktierna föras av en enda

av köparna därtill utsedd person. Kunna köparna icke enas om valet av sådan

person, eller vägrar någon av dem att deltaga i valet, anses den vald, om vilken

de flesta förena sig. Vid lika röstetal avgör lotten.

§ 6.

För giltigheten av detta avtal fordras, att detsamma godkännes av Kungl. Maj:t.

§ 7.

Av detta avtal erhåller säljaren ett och köparna gemensamt ett exemplar,

varjämte särskilda exemplar därav överlämnas till chefen för finansdepartementet,

kontrollstyrelsen, statskontoret och fullmäktige i Sveriges riksbank.

Stockholm den 1 september 1920.

För aktiebolaget Stockholmssystemet:

F. Bergenholtz. G. Wahl.

M. Billing. Ivan Bratt. Helge Bäckström.

Conrad Carleson. Allan Cederborg. G. Lagerbjelke.

C. J. Lund. Alfred Peyron. O. Rydbeck.

John Tjerneld.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

Hrr generalkrigskommissarien F. Bergenholtz’, direktören G. Wahls, bankdirektören

M. Billings, doktorn Ivan Bratts, professorn Helge Bäckströms, kammarrättsrådet

C. Carlesons, direktören Allan Cederborgs, riksgäldsfullmäktigen greve

G. Lagerbjelkes, fabriksidkaren C. J. Lunds, kanslisekreteraren Alfred Peyrons,

bankdirektören O. Rydbecks och advokaten John Tjernelds egenhändiga namnteckningar

bevittna:

C. Norlin

S. Nedahl.

Ovanstående avtal godkännes.

Stockholm den 19 oktober 1920.

Å Kungl. Maj:ts och Kronans vägnar:

Rickard Sandler.

Statsrådet R. Sandlers egenhändiga namnteckning bevittnas:

Karl Skogman

B. von Essen.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

Ernst P:n Pehrzander,

sekreterare i kungl. kon troll styrelsen.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr St).

125

Bilaga 4.

Kungl. kontrollstyrelsens cirkulär nr 72

med föreskrifter angående överlåtelse av rättighet till utskänkning

av rusdrycker.

Kungl. kontrollstyrelsen har, efter kontrollrådets hörande, jämlikt 25 § 2 mom.

av förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker denna dag

föreskrivit, att bolag, som på grund av stadgandena i samma lagrum åt annan —

här nedan kallad restauratören — för år 1921 överlåter rättighet till utskänkning

av rusdrycker, skall bland villkoren för överlåtelsen införa följande bestämmelser:

1. Det åligger restauratören att ordna och handhava utskänkningen i överensstämmelse

med vad som angives i 63 § rusdrycksförsäljningsförordningen samt att

därvid ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som för befrämjande av det i

nämnda lagrum angivna syfte lämnas av bolaget.

Finner bolaget, att utskänkningen icke handhaves på ett för ordning och

nykterhet tillfredsställande sätt, äger bolaget att reglera eller inskränka restauratörens

inköp och försäljning av spritdrycker och starka viner.

2. Restauratören är skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,

Kungl. Maj:ts befallningshavande jämlikt 27 § rusdrycksförsäljningsförordningen kan

hava meddelat eller under den tid, överlåtelsekontraktet avser, kan komma att

meddela.

3. Restauratören är skyldig att själv övervaka utskänkningsrörelsen och må

ej vara från sin rörelse frånvarande utan att ställa annan av bolaget godkänd person

i sitt ställe, som på restauratörens ansvar handhaver rörelsen.

4. Restauratören må icke låta avlöningen eller annan ekonomisk ersättning,

av vad slag det vara må, till hos honom anställda personer vara beroende på omsättningen

av rusdrycker.

5. Restauratören är skyldig skriftligen meddela den hos honom anställda

personalen de bestämmelser i detta kontrakt eller de med stöd av kontraktet av

bolaget meddelade föreskrifter, om vilka personalen för tjänstens behöriga fullgörande

bör äga kännedom. Skriftligt erkännande av mottagandet skall av restaurantören

avfordras var och en, som erhållit ovan omförmälda meddelande.

6. Restauratören är skyldig att över sin rörelse föra fullständiga handelsböcker

enligt föreskrifterna i gällande förordning angående handelsböcker och handelsräkningar

samt enligt de anvisningar, som kunna komma att framdeles meddelas av

kontroll styrelsen. Restauratörens handelsböcker med tillhörande verifikationer och

övriga handlingar skola hållas tillgängliga för kontrollstyrelsen eller av kontrollstyrelsen

befullmäktigad person.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

7. Restauratören är skyldig att från bolaget mot avlämnande av skriftlig

rekvisition och kontant likvid inköpa alla för rörelsen erforderliga rusdrycker.

Inköpspriset skall med det undantag, som här nedan under punkt 8 sägs, utgöra

det pris, som bolaget hos kontrollstyrelsens pris- och inköpsnämnd erlagt för

varan i tappat och buteljerat skick; dock skall häri ej ingå av pris- och inköpsnämnden

debiterad förmedlingsavgift.

Bolaget äger ålägga restauratören att i rörelsen tillhandahålla visst eller vissa

varuslag eller märken av rusdrycker.

Bolaget är icke skyldigt att av spritdrycker och billigare starkviner under en

månad tillhandahålla restauratören större kvantitet än som svarar mot den antagliga

åtgången under månaden, varvid hänsyn av bolaget jämväl må tagas till restauratörens

inneliggande lager.

Restauratören åligger tillse, att inom hans utskänkningslokaler icke förtäras

andra rusdrycker än sådana, som blivit av honom enligt detta avtal anskaffade.

Restauratören må icke annorledes än för utskänkning eller matlagning i sin

rörelse använda de rusdrycker, han från bolaget inköpt.

8. Inköper restauratören under den tid, överlåtelseavtalet gäller, mera än

liter spritdrycker och liter starkviner, här nedan benämnda vinstkvantiteter, skall

han för överskjutande kvantitet av ettdera eller båda dessa varuslag betala det för

ifrågakommande dryck senast gällande utskänkningspris, varvid han dock såsom

ersättning för spillmån äger åtnjuta 2 % rabatt å detta pris.

Ovannämnda vinstkvantiteter skola av bolaget jämnt fördelas å de månader,

under vilka överlåtelseavtalet gäller; därest särskilda omständigheter därtill föranleda,

må dock under vissa månader inköpas större del av vinstkvantiteterna och

under andra månader mindre del av desamma, än som vid jämn fördelning skulle

å månaderna belöpa.

Har restauratörens inköp av spritdrycker eller starkviner överskridit respektive

vinstkvantiter, skall — till undvikande därav, att restauratörens, respektive

bolagets vinst blir olika allt efter den ordning, i vilken dyrare och billigare varuslag

inköpas — så snart restauratören hos bolaget inköpt hela sitt behov av spritdrycker

och starkviner för avtalstiden, en utjämning av restauratörens vinst äga

rum i enlighet med bestämmelser, som av kontrollstyrelsen framdeles meddelas.

9. Restauratören är skyldig att ställa sig till efterrättelse av kontrollstyrelsen

meddelade föreskrifter i avseende å utskänkningsprisen för spritdrycker,

vin och Öl.

10. Prislista upptagande prisen å samtliga de varuslag och märken, som

restauratören för, skall finnas tillgänglig i varje serveringslokal.

Prislistan skall till bolaget ingivas i två exemplar, försedda med restauratörens

egenhändiga namnteckning.

11. Då spritdrycker utskänkas glasvis, må detta endast ske i myckenheter

om 2 Vg och 5 centiliter. Av bolaget godkända mätglas skola finnas vid kassan och

tillhandahållas gäst på begäran. Meddelande härom skall finnas å prislistan. Prisen

för dessa varor skola i prislistan upptagas för glas dels om 2 1/3 centiliter (här

nedan benämnt glas), dels om 5 centiliter (här nedan benämnt stort glas).

Sherry, madeira och portvin — minst två märken i olika prislägen av varje

vinsort — skola tillhandahållas jämväl glasvis, och skall priset för stort glas av

dessa viner i prislistan angivas.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

12. Restauratören förbinder sig att senast den tjugonde dagen i varje

kalendermånad eller, om denna dag är helgdag, den närmast följande helgfria dagen

till bolaget inbetala följande vinstandelar, nämligen

för spritdrycker 25 % av skillnaden mellan utskänkningspriset och restauratörens

inköpspris,

för lätta viner, varmed förstås bordeaux-, bouigogne-, rhen-, mosel- och därmed

likställda, ej mousserande viner, 15 % av skillnaden mellan utskänkningspriset

och restauratörens inköpspris, samt

för mousserande viner, starka viner och öl 25 % av skillnaden mellan utskänkningspriset

och restauratörens inköpspris,

allt räknat ej mindre för de rusdrycker, som under närmast föregående

månad inköpts, än även för de viner, som under närmast föregående månad försålts

av det den 51 december 1918 inneliggande lagret.

Skulle, sedan dylik vinstandel å viss vara till bolaget inbetalts, höjning av

utskänkningspriset för oförsåld del av samma vara inträda, skall ett belopp, motsvarande

den av dylik höjning föranledda ökningen i bolagets vinstandel enligt nyss

angivna beräkningsgrunder, av restauratören till bolaget inbetalas.

15. Genom av bolaget utsedd person må inventering av restauratörens lager

av rusdrycker företagas, när bolaget för gott finner.

14. Restauratören må ej i kärl med etikett å viss vara eller kvalitet servera

annan vara eller kvalitet och ej heller genom utspädning eller blandning ändra

kvaliteten av viss vara.

15. Utskänkning av spritdrycker må allenast äga rum till gäst, som å ut
skänkningsstället

börjat intaga eller omedelbart förut därstädes intagit verklig måltid,

bestående av lagad mat, till ett pris av minst................... Härvid skall iakttagas,

att till samma gäst vid ett och samma besök, där ej här nedan annorlunda

sägs, må utskänkas högst två glas spritdrycker före klockan tre eftermiddagen och

högst tre glas spritdrycker efter klockan tre eftermiddagen;

att efter klockan tre eftermiddagen till måltid, som betingar ett pris av minst

....................... och som börjat senast en timme (en halv timme) 1 före den tidpunkt,

då enligt gällande föreskrifter utlämnandet av spritdrycker å utskänkningsningsstället

skall upphöra, må till manlig gäst utskänkas högst tre stora glas spritdrycker

;

att i slutet sällskap, då vid samma besök två måltider intagas och minst fyra

timmar förflyta från den ena måltidens början till början av den andra, må till

manlig gäst utskänkas högst fyra stora glas, varav till den första måltiden högst

tre störa glas; samt

att vid all utskänkning två glas punsch skola anses motsvara ett glas spritdrycker

av annat slag av motsvarande storlek.

Restauratören må under inga förhållanden betinga sig högre pris för en maträtt

än det å restauranten vanliga för att därigenom möjliggöra utskänkning av

spritdrycker.

16. Starkvin må allenast utskänkas antingen vid servering av måltid av

sådan beskaffenhet och till sådant pris, att spritdrycker få vid densamma utskänkas,

eller ock vid servering av annan måltid eller konditorivaror till ett pris av minst

Se anvisningar sid. 129, andra punkten.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

I första fallet må högst en myckenhet av en kvartsbutelj, i senare fallet

högst ett stort glas utskänkas till en och samma gäst vid ett och samma besök.

17. Beträffande restauratörens handhavande av utskänkningen och särskilt

hans fullgörande av de förpliktelser, som enligt rusdrycksförsäljningsförordningen

och överlåtelseavtalet åligga honom, äger bolaget vidtaga de kontrollåtgärder, bolaget

finner för ändamålet erforderliga.

18. Skulle restauratören bryta mot bestämmelserna i överlåtelseavtalet eller

ej ställa sig bolagets med stöd av avtalet meddelade föreskrifter till efterrättelse,

må bolaget minska de delar av vinstkvantitetema, som tillkomma restauratören

den månad, under vilken överträdelsen beivrats, eller nästpåföljande månad; dock

må minskningen, för varje gång överträdelse av bolaget beivras, uppgå till högst

1/20 av de totala vinstkvantiteterna.

Bolag vare ock i sådant fall berättigat att vägra att till restauratör under

viss tid, eller tillsvidare försälja rusdrycker.

Överträdelse av detta avtal eller av bolagets med stöd av avtalet meddelade

föreskrifter må av bolaget beivras intill två år efter avtalstidens slut.

19. Menar restauratören, att bolaget vid fastställandet av vinstkvantiteterna

eller vid tillämpandet av detta avtals bestämmelser eller eljest i sitt förhållande

till honom förfarit partiskt eller på annat sätt olämpligt, äger han göra framställning

om rättelse hos kontrollstyrelsen.

övergångsbestämmelser. 1 2

1. Restauratören äger under den tid, som överlåtelsen avser, utskänka av

sitt den 31 december 1918 enligt då gjord inventering innehavda lager av vin; och

skola med avseende å utskänkningen av detta vin i tillämpliga delar gälla de bestämmelser,

som finnas meddelade i detta avtal.

Vid uppskattning av inköpsprisen å viner tillhörande det äldre lager, som

kan återstå från inventeringen den 1 november 1918 (»äldre» lagret), skall det

tidigare bestämda utskänkningspriset fortfarande ligga till grund, och skall inköpspriset

anses utgöra två tredjedelar av nämnda utskänkningspris.

Det åligger restauratören att senast den femte dagen i varje kalendermånad

eller, om denna dag är helgdag, den närmast följande helgfria dagen till bolaget

lämna uppgift å de viner, som under den föregående månaden utskänkts av hans

vid inventeringen den 31 december 1918 innehavda såväl »äldre» som »nya» lager,

särskilt för vartdera slaget.

De vinstandelar, som tillkomma bolaget vid försäljningen av ovan omnämnda

»äldre» lager, må, oavsett till vilka belopp utskänkningsprisen fastställas, ej understiga

för lätta viner 50 öre samt för mousserande eller starka viner en krona för

helbutelj.

2. Har restauratören den 1 januari 1921 i lager spritdrycker, som av honom

inköpts annorledes än till utskänkningspris, skola dessa inräknas i den under punkt 8

i avtalet omförmälda vinstkvantiteten.

Sak samma vare med de starkviner, restauratören vid omförmälda tidpunkt

har i lager.

/

s. 129 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 129

Anvisningar,

vilka skola iakttagas av bolaget i fråga om punkterna 8, 15 och 16 ävensom vid

överlåtelse av rättighet, som enbart avser utskänkning av vin och Öl.

1. 1 punkt 8 omförmälda vinstkvantiteter skola utgöra högst ''■''/, av restauratörens

försäljning till allmänheten av spritdrycker respektive starkviner under månaderna

januari till och med september 1920, ökad med försäljningen under månaderna

januari till och med mars samma år.

Kontrollstyrelsen har sålunda för år 1921 ej direkt fastställt vinstkvantiteternas

storlek utan allenast angivit en högsta gräns, som ej får överskridas.

Bolaget är i följd härav skyldigt att inom ovannämnda, av kontrollstyrelsen

angivna gräns söka på lämpligt sätt avväga vinstkvantiteternas storlek. Härvid

skall det i 25 § rusdrycksförsäljningsförordningen intagna stadgandet, att restauratörens

ekonomiska fördel, så långt ske kan, icke må göras beroende på myckenheten

av utskänkta rusdrycker, vara för bolaget vägledande. Finnes anledning

antaga, att försäljningen av spritdrycker eller starkviner under nästkommande år

på grund av de i överlåtelseavtalet meddelade föreskrifter eller av andra skäl kommer

att bliva mindre än under innevarande år, böra sålunda vinstkvantiteter, som understiga

de av kontrollstyrelsen angivna maximikvantitetema, fastställas. Eljest skulle

uppenbarligen det ovan ur rusdrycksförsäljningsförordningen återgivna stadgandet

kunna bliva åsidosatt därigenom, att så stora vinstkvantiteter fastställdes, att de

komme att bliva större än eller lika med restauratörens försäljning under år 1921.

Särskild uppmärksamhet bör jämväl av bolaget ägnas de fall, då innevarande års

sammanlagda vinstkvantiteter för punsch och spritdrycker av annat slag skulle

komma att överskridas, därest de av kontrollstyrelsen för år 1921 medgivna maximikvantiteterna

av bolaget fastställdes.

Skulle i något fall en restauratörs försäljning under den tid, som, enligt vad

i det föregående angivits, skall läggas till grund vid beräkningen av de högsta

kvantiteter, som vinstkvantiteterna ej få överskrida, på grund av restaurantens

ombyggnad, reparation, eldsvåda eller annan liknande omständighet hava varit särskilt

liten, må bolaget göra framställning till kontrollstyrelsen om fastställandet

av vinstkvantiteter, som överstiga den av kontrollstyrelsen angivna maximigränsen.

I de fall, då det möter svårigheter för bolaget att utröna den försäljning,

som skall ligga till grund för beräkningen av de högsta vinstkvantiteter, som få

av bolaget medgivas, må i stället för försäljningen restauratörens inköp från bolaget

under samma tid läggas till grund, varvid dock inköp, uppenbarligen gjorda direkt

lagringssyfte, ej böra medtagas.

2. Det pris för måltid, som avses i punkt 15 första stycket, skall av bolaget

angivas till minst 1 krona 50 öre samt det pris för måltid, som avses i punkt

15 tredje stycket, till minst 3 kronor.

A ort, där middagsmåltiden å de överlåtna utskänkningsrättigheterna allmänneligen

intages före klockan tre eftermiddagen, må bolaget efter meddelande

till kontrollstyrelsen åt punkt 15 andra stycket giva följande ändrade lydelse: »att

till samma gäst vid ett och samma besök, där ej här nedan annorlunda sägs, må

utskänkas högst två glas spritdrycker före klockan två eftermiddagen och högst

tre glas spritdrycker efter klockan två eftermiddagen».

För de utskänkningsställens vidkommande, där lokalernas utrymmande och

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 33 höft. (Nr 39.) 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

stängning sker minst en halv timme efter den tidpunkt, vid vilken enligt gällande

föreskrifter utlämnandet av spritdrycker å utskänkningsstället skall upphöra, må

åt punkt 15 tredje stycket givas den ändrade lydelse, som framgår av parentesen,

och sålunda orden »senast en timme» utbytas mot orden »senast en halv timme».

3. Det pris för måltid eller konditorivaror, som avses i punkt 16, skall

av bolaget angivas till minst 25 öre.

4. Vid överlåtande av rättighet, som avser enbart utskänkning av vin och

Öl, skall

punkt 1 andra stycket orden »spritdrycker och» utgå,

punkt 4 »omsättningen av rusdrycker» ändras till »omsättningen av vin eller Öl»,

punkt 7 fjärde stycket orden »spritdrycker och» utgå,

punkt 8 ändras att endast avse starka viner,

punkt 9 ordet »spritdrycker» utgå,

punkt 11 första stycket utgå,

punkt 12 andra stycket »för spritdrycker —---inköpspris» utgå,

punkt 15 utgå, samt

punkt 16 ändras, så att priset för den måltid, till vilken en kvartsbutelj

starkvin må utskänkas, angives. Detta pris skall sättas till minst 1 krona 50 öre.

Därest överlåtelsen endast skulle avse visst slags vin eller öl, äro givetvis

vissa ytterligare uteslutningar erforderliga.

Stockholm den 29 november 1920.

FREDRIK ZETHELIUS

G. B. Lagergren Einar J:son Thulin John Bergvall

E. Pehrzander

Bilaga 5.

(Svensk författningssamling 1918 nr 876, innehållande Kungl. Maj:ts nådiga

instruktion för kontrollstyrelsen i dess egenskap av uppsiktsmyndighet i fråga om

handeln med rusdrycker inom riket, given den 26 september 1918.)

s. 131 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

131

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Kontrollstyrelsens yttrande........................................................................................ 1

A. Partihandelns reglering ................................................................................ 1

I. Gällande bestämmelser om partihandeln ........................................................ 1

Bestämmelserna om partihandeln öre 1919 sid. 1. — Gällande bestämmelser sid. 2.

— Partihandlarnas olika befogenheter och skyldigheter sid. 2. — Kontroll styrelsens

prövningsrätt av partihandelsansökningar sid. 3.

II. Partihandelsinstitutets praktiska tillämpning................................................... 9

Behandlingen av till kontrollstyrelsen ingivna partihandelsansökningar sid. 9. —

Besvär över kontrollstyrelsens beslut sid. 10. —• Kontrollstyrelsens utlåtande i anledning

av besvären sid. 11. — Kungl. Maj:ts beslut beträffande besvär av Krogh

m. fl. sid. 12. — Uttalande av chefen för finansdepartementet sid. 12. — Framställning

från vin- och spirituosahandlareföreningen sid. 13. — Nykterhetskommitténs

utlåtande i anledning av föreningens framställning sid. 15. — Utlåtande från

kontrollstyrelsen och Kungl. Maj:ts beslut sid. 17. — Besvär av E. G. Hedin och

C. G. Rhodin sid. 17. — Frågan om tillstånd till partihandel med Öl sid. 17.

111. Frågan om partihandelns organisation ............................................................ 18

Frågan om ordnandet av bolagens inköp sid. 18, — Inrättandet av pris- och inköpsnämnden.

Motiv härför sid. 20. — Konsekvenser av pris- och inköpsnämndens inrättande

sid. 21. — Koncentreringen av partihandeln sid. 21. — Direktör E. Vennerbergs

P. M. sid. 22. — Yttranden från chefen för kontrollstyrelsen sid. 23. — Chefens

för kontroilstyrelsen P. M. av december 1917 sid. 25. — Igångsättandet av ersättningssakkunnigas

utredning sid. 28. — Kontrollstyrelsens skrivelse av den 10 oktober

1919 sid. 29. — Förslag från aktiebolaget Stockholmssystemet sid. 30. —

Kontrollstyrelsens utlåtande den 7 februari 1920 sid. 36. — Kungl. Maj:ts beslut

den 5 mars 1920 sid. 42. — Riktlinjerna för utredningen sid. 43.

B. Utskänkningens ordnande ............................................................................ 45

Inledning...................................................................................................... 45

Göteborgssystemets ursprungliga syfte sid. 45. — Kritiken av Göteborgssystemet

sid. 45. — Nykterhetskommittén sid. 46. — Genomförandet av försäljningsreformen

trots motståndet sid. 46.

I. Till frågan om utskänkningsföreskrifternas laglighet ....................................... 48

Motionärernas utgångspunkter för kritiken felaktiga sid. 48. — 25 § 2 mom. i förordningen

sid. 48. — Innebörden av 25 § 2 mom.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

Sid.

o. Historik till 25 § 2 mom. i förordningen ................................................ 50

1905 års brännvinsförsäljningsförordning sid. 50. — Nykterhetskommitténs förslag

sid. 50. — Förslag enligt prop. 242 vid 1914 års B-riksdag sid. 52. — Bevillningsutskottet

1914 sid. 52. — Behandling av frågan vid 1915 års riksdag sid. 53. —

1917 års riksdag sid. 55. — Slutsatser ur den historiska framställningen sid. 56.

b. Sammanhanget mellan 25 § 2 mom. och andra stadganden i rusdrycks
försäljningsförordningen

................................................ 57

63 § sid. 57. — Föreskriften beträffande måltidstvånget m. m. i förhållande till

förordningens bestämmelser sid. 59. — 56 § sid. 59. — 17 §, 59 §, 20, 21 och 22

§§ sid. 61. — Kontrollstyrelsens befogenhet i förhållande till andra myndigheters

sid. 61. — Slutsatser sid. 63. — Justitiekansler^ och justitieombudsmannens prövning

av laglighetsfrågan sid. 64.

II. Till frågan om kontrollstyrelsens rätt att utfärda föreskrifter för bolagens egen

ntskänkningsrörelse....................................................................................... 64

III. Till frågan om utskänkningsföreskrifternas lämplighet .................................... 66

Motionärernas yrkande går längre än motiveringen sid. 66. — Kontrollstyrelsens

föreskrifter hava normaliserat avtalen sid. 66. — En återgång till gamla förhållanden

skadar statsintresset sid. 67.

a. Redogörelse för handläggningen inom styrelsen av utskänkningsföreskrif
terna.

........................................................................................................ 67

b. Motivering för det s. k. måltidstvånget och de högsta medgivna utskånk
ningskvantiteterna

.................................................................................... 69

Gällande utminuteringsbestämmelser göra restriktioner för utskänkningen nödvändiga

sid. 69. — Maximikvantitet vid utskänkningen förutsätter s. k. måltidstvång

sid. 70. — Behovet av olika maximikvantitet er under olika omständigheter

sid. 71. — Aro andra föreskrifter vid utskänkningen möjliga? sid. 72.

c. Bemötande av motionärernas anmärkningar .......................................... 73

Bemötande av motionärernas detaljanmärkning sid. 73. — Praktiska och psykologiska

misstag sid. 75.

IV. Sammanfattning och slntomdöme..................................................................... 76

Bilagor ........................................................................................................................... 78

1. P. M. till kungl. kontrollstyrelsen med anledning av motioner vid

1921 års riksdag angående reglering av partihandeln med rusdrycker

m. m........................................................................................................................ 79

A. Tillkomsten av aktiebolaget vin- och spritcentralen.......................................... 79

1. Den enskilda vinhandelns inlösning ............................................................... 79

2. Inlösningsförfarandet och riksdagen ............................................................... 87

B. Bolagets organisation....................................................................................... 90

1. Bolagsordning, styrelse, stamaktieägare ......................................................... 90

2. Dotterbolag ................................................................................................ 93

3. Direktörsrådet ............................................................................................. 103

C. Motionärernas kritik ................................................... 104

D. Slutanmärkningar............................................................................................. 111

s. 133 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr .9,9.

133

r, TT .1 Sid.

■K-uag1- kontrollstyrelsens cirkulär nr 15 med föreskrifter beträffande

brännvinsförsäljningsbolagens inköp av brännvin llil

3. Kungl. brev den 5 mars 1020 till kontrollstyrelsen angående avtal

ifråga om överlåtande å ett konsortium av stamaktiekapitalet i

aktiebolaget Vin- och spritcentralen. — Definitivt avtal den 19

oktober 1920 ........................................... ng

4. Kungl. kontrollstyrelsens cirkulär nr 72 med föreskrifter angående

överlåtelse av rättighet till utskänkning av rusdrycker 125

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 33 käft. (Nr 39.)

18

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:408 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner angående en ändamålsenlig reglering av partihandeln med rusdrycker samt utskänkningen av sådana drycker. s. 1 i texten