Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Klingl. Maj:ts proposition angående provisorisk förhöjning av tullsatserna för vissa industriprodukter ävensom i ämnet väckta motioner.

1921-05-30 · 41 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 40 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1921:43, Betänkande, i anledning av Klingl. Maj:ts proposition angående provisorisk förhöjning av tullsatserna för vissa industriprodukter ävensom i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

1

Nr 43.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1921 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Klingl. Maj:ts

proposition angående provisorisk förhöjning av tullsatserna

för vissa industriprodukter ävensom i ämnet väckta

motioner.

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Sandler, Wijk, VVohlin, Gustaf Nilsson*),

K. A. Nilson, Örne, Åhlmans Olof Olsson*), Rosén*), Eriksson i Grängesberg,

Månsson i Hagaström, Olsson i Kullenbergstorp, Rärg, Olsson i Ramsta,

Lithander*), Johansson i Kullersta*), Venner3ten, Kant och Winkler*).

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

I en den 29 april 1921 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 356, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,

att nedannämnda i gällande tulltaxa för inkommande varor stadgade

tullsatser måtte från och med dag, som av Kungl. Maj :t bestämdes,

tillsvidare intill dess annorlunda förordnades, dock högst intill den 1 juli

1922, förhöjas med härefter angivna procenttal, nämligen:

a) tullsatserna vid taxerubrikerna nr 251—256, 259—262, 273,

275, 276, 279, 283—286, 318, 319, 377—393, 396—408, 410, 412,

415, 416, 421—424, 426, 427, 429, 430, 432—435, 437, 438, 440,

441, 443, 446—448, 450, 454—467, 469, 471—473, 477—494, 499,

501, 502, 506—542, 550, 551, 554, 557—560, 565, 567, 570, 571,

573, 575, 577, 587, 588, 590—592, 595, 600—604, 612, 617-620,

622, 623, 664, 667—676, 692, 694—698, 702—705, 715—718, 720,

722, 724, 726—736, 738, 739, 742 b, 743—745, 747—766, 768, 774—788,

790—810, 812—827, 829—836, 839—846, 848-851, 857, 860—868,

871, 875—896 med därvid fogad anmärkning, 898—903, 905—911,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 37 höft. (Nr 43.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

913—920, 922—931, 935—938, 941—945, 948—952, 961—963, 969,

975, 977, 979—991, 993—1001, 1003, 1005—1016, 1018—1028, 1035

—1046, 1052 — 1064, 1067—1071, 1073—1081, 1090—1092, 1094—

1097, 1270 och 1271 med därvid fogad anmärkning 1 samt 1280—1284

med 100 procent samt

b) tullsatserna vid taxerubrikerna nr 992, 1033, 1034 och 1098

ävensom de minimitullsatser, som angivas dels i anmärkningen till taxerubrikerna

nr 1019—1021, dels i anmärkning 6 till avdelning XIII A

i tulltaxan, dels ock i anmärkning 2 till taxerubrikerna 1060—1065, med

30 procent.

Till utskottet har jämväl hänvisats ett flertal i anledning av förevarande

proposition väckta motioner, nämligen:

l:o) två likalydande motioner, nr 228 i första kammaren av herr

Pettersson, Ivar och herr Johansson, Johan, i Tväråselet, samt nr 354, i

andra kammaren av herrar Svensson i Grönvik och Lindström i Långnäs,

i vilka hemställts »att riksdagen måtte, med avslag å Kungl. Maj:ts

proposition nr 356 angående provisorisk förhöjning av tullsatserna för

vissa industriprodukter samt under erinran, att proposition om höjning

i nu gällande tullsatser å animaliska jordbruksprodukter samt å förädlade

jordbruksalster icke nu eller tidigare under denna riksdag blivit av

Kungl. Maj:t framlagd, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om framläggande

inför riksdagen snarast möjligt av sådana förslag till provisoriska

åtgärder, som äro ägnade att åstadkomma i lika mån gynnsamma

produktionsförutsättningar för vårt lands viktigare industrier och

för den animaliska jordbruksproduktionen inom landet;»

2:o) motionen nr 229 i första kammaren av herr Stendahl, däri

hemställts, »att riksdagen utöver vad som sägs i riksdagens skrivelse

nr 116 av detta år måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att under noggrant

aktgivande på vidkommande näringsgrenars verkliga behov av skyddsåtgärder,

under tiden efter innevarande riksdags utgång och intill dess

ny riksdag sammanträder, i den mån gällande handelsfördrag icke därför

lägga hinder i vägen, åsätta tilläggstullar å varor tillverkade inom

länder med starkt deprecierad valuta och hörande under någon av grupperna
1)

järn- och stålvaror samt arbeten därav,

2) maskiner, apparater och redskap, ej elektriska, varjämte sagda

tilläggstullar icke må utgå med högre belopp än de som motsvara 300

procent av nu utgående tullsatser.

Beslut om dylik tilläggstull skall underställas näst sammanträ
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

dande riksdag inom tio dagar efter riksdagens öppnande och gäller,

där riksdagen icke godkänner detsamma oförändrat, högst tio dagar

efter det riksdagen fattat sitt beslut i frågan;»

3:o) motionen nr 355 i andra kammaren av herr Leffler, däri

hemställts, «att till rubrik nr 242 i gällande tulltaxa måtte provisoriskt

fogas en bestämmelse i huvudsaklig överensstämmelse med följande

förslag:

''Under den tid, som av riksdagen eller annorledes härför bestämmes,

utgår tull för läster för skotillverkning med enahanda belopp och

enligt enahanda grunder som för varor, hänförliga till rubrikerna nr

259—262’;»

4:o) motionen nr 356 i andra kammaren av herr Sommelius, däri

hemställts, »att tullsatserna vid taxerubrikerna n:ris 309—313 må från

och med den dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes tillsvidare intill

dess annorlunda förordnas, dock högst intill den 1 juli 1922, förhöjas

med 100 procent;»

5:o) motionen nr 357 i andra kammaren av herr Thore, däri hemställts,

»att riksdagen måtte besluta, att under tiden till den 1 juni

1922 tullen å fönsterglas måtte höjas med 100 procent;»

6:o) motionen nr 358 i andra kammaren av herrar Persson i Fritorp

och Jönsson i Fridhill, däri hemställts, »att riksdagen ville besluta, att

tullen å glykos etc. enligt tulltaxerubriken nr 162 må från och med

dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes, tillsvidare, intill dess annorlunda

förordnas, dock högst intill den 1 juli 1922, förhöjas med 100 procent;»

7:o) motionen nr 359 i andra kammaren av herr Norman m. fl.,

däri hemställts, »att riksdagen ville besluta höja tullsatsen för margarin

(tulltaxan nr 139) från nu gällande 15 öre per kilogram till 30 öre per

kilogram;»

8:o) motionen nr 360 i andra kammaren av herrar Björkman i

Norrköping och Eriksson i överbyn, däri hemställts »att riksdagen

måtte besluta, att i gällande tulltaxa för inkommande varor stadgade

tullsatser för följande taxerubriker nämligen: 201/203, 207/208, 214/215,

217/219, 309/3i4, 321/322, 330, 544/548, 563, 1085/1086, 1102, 1104,

1118/1119, 1123, 1128, 1130, 1132/1133, 1135, 1250, 1304/1307 och

1313 må från och med dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes, tillsvidare

intill dess annorlunda förordnas, dock högst intill den 1 juli 1922, förhöjas

med 100 procent;»

9:o) motionen nr 361 i andra kammaren av herr Björkman i Norrköping,

däri hemställt, »att riksdagen måtte besluta att rubrik 13 i

gällande tulltaxa måtte erhålla följande förändrade lydelse:

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Propositio
nen.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

13 a) Glimmer, oarbetad eller pulveriserad även färgad;

talk även malen, samt sjöskum, oarbetad även konstgjord fria

b) Arbeten av glimmer ej s. n. 100 kr. .. 15 kr;» samt

10:o) motionen nr 362 likaledes i andra kammaren av herr Thore,

däri hemställts, »att en tull må åsättas såväl kalkkväve som norgesalpeter

(kalksalpeter) av 10 öre per kilogram.»

Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet

funnit lämpligt att upptaga en under motionstiden vid riksdagens början

inom andra kammaren väckt, till utskottet överlämnad motion, nr 185,

däri herr Lithander hemställt, »att riksdagen måtte besluta följande

ändring i nu gällande tulltaxa:

Rubrik 854. Kardbeslag. 1 kg. 1 kr.»

Det förslag till provisoriska tullförhöjningar, som genom propositionen

framlagts, upptager sammanlagt 508 tulltaxerubriker och avser

vissa industrialster av följande slag, nämligen: möbler och närstående

snickeriarbeten samt korgmakeri- och borstbinderiarbeten; tapeter; garn,

vävnader och andra textilvaror med undantag för sådana, som bestå av

silke; dam- och herrkonfektion samt andra sömnadsarbeten; fajans och

porslin; glasvaror; järn- och metallvaror samt arbeten av ädla metaller;

maskiner och vissa andra verkstadsindustriens artiklar; vissa musikinstrument;

samt vågar.

De i propositionen upptagna tulltaxerubrikernas fördelning på vikteller

stycketullrubriker samt värdetullrubriker ävensom på olika avdelningar

i tulltaxan framgår av följande sammanställning.

Vikt- eller stycketullrubriker.

Avd. VI. Trävaror, flätade varor, borstbindararbeten samt ben, horn

och andra formbara ämnen m. m.: nr 251—256, 259—262, 273, 275, 276,

279, 283—286;

Avd. VII. Papper och tryckalster m. m.: nr 318, 319;

Avd. VIII. Spånadsämnen ur djur- och växtriket samt därav framställda

varor: nr 377—393, 396—408, 410, 412, 415, 416, 421—424,

426, 427, 429, 430, 432—435, 437, 438, 440, 441, 443, 446—448, 450,

454—467, 469, 471—473, 477—494, 499, 501, 502, 506—542, 550,

551, 554, 557—560, 565, 567, 570, 571, 573, 575, 577, 587, 588, 590—

592, 595, 600—604, 612, 617—620, 622, 623;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. 5

Avd. X. Lervaror: nr 664, 667—676;

Ävd. XI. Glas och glasvaror: nr 692, 694—698, 702—705;

Avd. XII. Metaller: nr 715 — 718, 720, 722, 724, 726—736, 738,

739, 742 b, 743—745, 747—766, 768, 774—788, 790—810, 812—827,

829—836, 839 — 846, 848—851, 857, 860 — 868, 871, 875—896 med

därvid fogad anmärkning, 898—903, 905—911, 913—920, 922—931,

935—938, 941—945, 948—952, 961—963, 969, 975, 977;

Avd. XIII. Maskiner, apparater, fartyg och fordon: nr 979 — 991,

993—1001, 1003, 1005—1016, 1018—1028, 1035—1046, 1052—1064,

1067—1071, 1073—1081, 1090—1092, 1094—1097;

Avd. XVI. Varor, ej annorstädes upptagna: nr 1270 och 1271 med

därvid fogad anmärkning 1 samt 1280—1284.

Värdet ullrubriker.

Avd. XIII A. Maskiner, apparater, fartuq och fordon: nr 992,

1033, 1034 och 1098.

Dessutom berör propositionen de minimitullsatser, som angivas

i anmärkningen till tulltaxerubrikerna 1019—1021, i anmärkningen 6 till

avdelning XIII A i tulltaxan samt i anmärkningen 2 till tulltaxerubribrikerna

1060—1065.

Beträffande motiveringen för Kungl. Maj:ts förslag tillåter sig utskottet

hänvisa till ovannämnda, vid propositionen fogade protokollsutdrag

med tillhörande bilagor.

I ett av bevillningsutskottet den 14 februari detta år avgivet betänkande

(nr 4) har utskottet yttrat sig i anledning av två väsentligen

likalydande motioner, nr 119 i första kammaren, väckt av herr Vennersten

m. fl., och nr 181 i andra kammaren, väckt av herr Lindman m. fl.,

i vilka motioner yrkande framställts om höjning av ett betydande antal

industritullar. I nämnda betänkande meddelade utskottet, att inom handelsdepartementet

igångsatts särskilda utredningar i syfte att såvitt

möjligt klarlägga de för landet betydelsefulla och av utländsk konkurrens

kännbart drabbade industriernas läge och förutsättningar i konkurrenshänseende.

För egen del anförde utskottet bland annat:

»En allmän tullförhöjning av den omfattning, som i de föreliggande motionerna

åsyftas, kan utskottet icke finna tillrådlig. En sådan skulle nämligen, bland

annat, i hög grad motverka det prisfall, som även i vårt land sedan någon tid gör

sig gällande. Konsumenterna skulle således icke komma i åtnjutande av de pris
-

Vtskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

nedsättningar, som redan ägt rum på världsmarknaden; och den minskning i produktionskostnaderna,

som för närvarande kan förväntas, skulle förhindras eller

försvåras, vilket skulle inverka i hög grad menligt på den inhemska industriens

konkurrenskraft. På sådana grunder anser utskottet, att utredningen i det ifrågavarande

ämnet bör begränsas att avse endast sådana industrier, vilka äro för det

allmänna av särskilt stor betydelse.»

Då utskottet sålunda avstyrkte bifall till sistnämnda motioner, framhöll

utskottet emellertid, att utskottet icke ville i någon mån föregripa

resultatet av den pågående utredningen i handelsdepartementet, utan

förbehöll sig utskottet att framdeles få intaga ståndpunkt till de förslag,

som kunde komma att av Kungl. Maj:t framläggas eller i anledning av

en eventuell proposition i motionsväg väckas, ävensom att härutöver

föreslå vad utskottet kunde anse påkallat.

I den proposition, som nu är föremål för utskottets yttrande, föreligger

resultatet av den inom handelsdepartementet verkställda utredningen.

I denna proposition föreslås en provisorisk förhöjning med 100

procent av ej mindre än ett halvt tusental av tulltaxans vikt- eller stycketullrubriker

samt med 30 procent av vissa värdetnllrubriker. Ur berörda

utredning, vilken som nämnts avsett att utreda frågan om tullskydd åt för

landet särskilt betydelsefulla och för utländsk konkurrens kännbart utsatta

industrier, har sålunda framgått ett förslag, som innefattar, att

ett högst betydande antal tullsatser skulle höjas.

Under behandlingen av föreliggande proposition har utskottet medgivit

målsmän för åtskilliga betydelsefulla industrier, av vilka envar

sysselsätter ett stort antal arbetare, att inför utskottet redogöra för av

dem företrädda industriers läge samt behov av ökat tullskydd. Av vad

därvid framkommit har utskottet funnit bekräftat, att, även om uppgiften

begränsas till att bereda ökat tullskydd åt endast ett fåtal tillverkningar,

så måste därav föranledas höjning av tullsatserna för ett mycket betydande

antal varor, vid vilkas framställande sådana tillverkningar användas

såsom råmaterial eller halvfabrikat.

Om det sålunda måste anses fastslaget, att det icke låter sig göra att

till ett fåtal rubriker i tulltaxan begränsa en tullförhöjning, som överhuvud

skall vara av någon som helst betydelse, så är därmed givet, att utvägen

att genom högre tullar hjälpa industrien icke kan anlitas, utan att därigenom

i vidsträckt omfattning motarbetas det prisfall, som för närvarande

pågår. Då enligt utskottets mening en förutsättning för att den svenska

industrien skall kunna återvinna sin konkurrenskraft är, att dess produktionskostnader

nedbringas, och då en dylik utveckling obetingat motverkas

av sådana omfattande tullförhöjningar, som här sålunda äro i fråga,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. 7

har utskottet kommit till den uppfattningen, att ett bifall till den föreliggande

propositionen icke skulle ens för industrien lända till varaktigt gagn

och att överhuvud vår industri i nuvarande ekonomiska depressionsläge

icke har verklig nytta av tullförhöjningar. Att konsumenternas intresse

att i tider av minskad köpkraft komma i åtnjutande av de prisnedsättningar,

som läget på världsmarknaden medgiver, skulle genom sådana

åtgärder i hög grad motverkas, ligger i öppen dag.

Vidare vill utskottet framhålla, hurusom såväl av den utredning,

för vilken redogöres i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet,

som ock av vissa inför utskottet av företrädare för olika industrigrenar

lämnade upplysningar synes framgå, att som följd av den rådande depressionen

ett flertal av de industrier, vilka beröras av de föreslagna

tullhöjningarna, icke skulle genom att dessa vidtoges sättas i stånd att

återupptaga eller utvidga driften. Men även om den föreslagna tullförhöjningen

skulle kunna anses i enstaka fall vara tillräcklig i förhållande

till de priser, till vilka konkurrerande utländska industrier kunna utbjuda

sina varor på marknaden, är det ingalunda säkert, att höjningen

skulle sätta vederbörande industri i stånd att återupptaga, utvidga eller

ens fortsätta driften. Betydande lager av industrialster ligga nämligen

inne både hos fabrikanter och hos köpmän. Ävenledes är avsättningen

under den rådande depressionen, som är kännetecknad av minskad köpkraft

och minskad köplust, på de flesta områden starkt hämmad; och

uppenbart är, att vid försäljning från köpmännens lagerbehållningar en

tullförhöjning skulle komma icke industrien utan endast köpmännen till

godo. Vad särskilt angår den inverkan, nuvarande abnorma valutaförhållanden

kunna äga på industriell drift och arbetstillgång, vill utskottet

erinra därom, att föredragande departementschefen vid framläggande av

förevarande proposition uttalat, att det icke torde vara möjligt att nu

anvisa någon väg ut ur de svårigheter, som föranledas av den bristande

jämvikten mellan vår egen och utlandets valutor.

Av upplysningar, som utskottet på sätt ovan är nämnt inhämtat

av målsmän för åtskilliga industrier, synes framgå, att den tyska industrien

är i flertalet fall den svåraste konkurrenten. Det förtjänar vid

sådant förhållande påpekas, att genom de förpliktelser, Tyskland för kort

tid sedan iklätt sig för gäldande av skadeståndet, vårt läge i förhållande

till nämnda land numera är, såvitt för närvarande kan bedömas, ett

annat och för oss fördelaktigare än då den föreliggande propositionen

skrevs.

s. 8 Kontrollera mot PDF

De i anledning

av propositionen

väckta niotio

nerna.

II: 355—362.

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

Beträffande den föreliggande propositionen vill utskottet slutligen

framhålla, att ett bifall till densamma skulle högst väsentligt rubba

den jämvikt mellan industriens och jordbrukets tullskydd, som ingår i

det rådande tullsystemet.

I sitt yttrande till ovannämnda statsrådsprotokoll har chefen för

handelsdepartementet anfört, att enligt departementschefens åsikt tullförhöjning

för järnmanufakturartiklar borde vidtagas endast under den

förutsättningen, att betryggande garanti kunde vinnas för, att det ökade

tullskyddet verkligen komme industrien tillgodo och icke av de fasta

mellanhandssammanslutningar, som inom denua bransch vore tillfinnandes,

utnyttjades till oskäligt fördyrande av de tullskyddade produkterna. En

undersökning i dylikt hänseende vore av departementschefen planerad;

och avsikten vore att så skyndsamt som möjligt lämna riksdagens

vederbörande utskott meddelande om det resultat, vartill ifrågavarande

undersökning kunde leda. Bevillningsutskottet har numera från handelsdepartementet

mottagit avskrift av ett utav mellanhandssakkunniga

avgivet, den 12 maj 1921 dagtecknat utlåtande i berörda ämne. Av

utlåtandet framgår, att de försök, som av de sakkunniga gjorts att ernå

sådan garanti, som departementschefen åsyftat, icke lett till något resultat.

Utskottet här ansett utlåtandet böra såsom bilaga åtfölja detta

betänkande.

Vad utskottet ovan rörande förevarande proposition anfört gäller

icke förslaget, i vad det avser rubrikerna 969, 975 och 977. Härom

kommer utskottet att yttra sig i annat sammanhang.

Bevillningsutskottet övergår härmed till att yttra sig om de i anledning

av förevarande proposition väckta motionerna.

Flera av dessa avse, att den av Kungl. Maj:t föreslagna tullförhöjningen

med 100 procent måtte utsträckas till varuslag, som icke upptagits

i propositionen. Sådant är förhållandet med följande inom andra

kammaren väckta motioner, i vilka yrkats tullförhöjningens utsträckning

på sätt vid varje motion här nedan angives:

nr 356 av herr Sommelius, finpapper, tulltaxans rubriker 309—

313;

nr 357 av herr Thore, fönsterglas, rubrikerna 682—688;

nr 358 av herrar Persson i Fritorp och Jönsson i Fridhill, »glykos

etc.» (druvsocker, stärkelsesocker och stärkelsesirap), rubriken 162;

nr 359 av herr Norman m. fl., margarin, rubriken 139;

nr 360 av herrar Björkman i Norrköping och Eriksson i Overbyn,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. 9

ovanläder och läderremmar, rubrikerna 201—203, 207, 208, 215; handskar,

214; reseffekter, 217—219, 5G3, 1313; finpapper 309—313; ljuskänsligt

fotografiskt papper, 314; kuvert, 321, 322; wellpapp, 330; elastiska

spånadsvaror, 544, 545; impregnerade vävnader samt linoleummattor,

546—548; elektriska isoleringsrör med tillbehör, 1085, 1086; feta oljor

och fernissor, 1102, 1104, 1118, 1119; tvål, 1123; komprimerad ammoniak,

1128; salpetersyra, saltsyra, svavelsyra och fosforsyra, 1130, 1132,

1133, 1135; lim, 1250, samt knappar, 1304—1307;

nr 362 av herr Thore (jämte annat), kalkkväve, rubriken 1228.

En på annat sätt avvägd tullförhöjning har i motionen nr 355 i

andra kammaren herr Leffler ifrågasatt, då han föreslagit, att för läster

för tillverkning av skodon, rubriken 242, måtte införas provisoriskt

tullskydd enligt de grunder, som angivas i rubrikerna 259—262, för

vilka sistnämnda Kungl. Maj:t föreslår 100 procents förhöjning.

Nya tullsatser hava föreslagits dels av herr Björkman i Norrköping

i motionen nr 361 i andra kammaren för vissa slags arbeten av glimmer,

rubriken 13, med 15 procent av värdet, dels ock av herr Thore

i nyssnämnda motion nr 362 i samma kammare för norgesalpeter (kalksalpeter),

rubriken 1227.

I fråga om de skäl, som åberopats för sålunda inom riksdagen

framkomna förslag, torde utskottet få hänvisa till de särskilda motionerna.

Beträffande flertalet av de yrkanden, vilka sålunda i motionsväg

framkommit, föreligga enligt utskottets mening särskilda skäl, som tala

mot bifall. Mot samtliga gälla emellertid även de principiella invändningar,

vilka utskottet ovan sökt utveckla; och då dessa invändningar

beträffande ifrågavarande motioner likasom i fråga om propositionen

varit för utskottet i första hand avgörande, inskränker sig utskottet till

att för angivande av sin ståndpunkt till dessa motioner åberopa vad

ovan i princip anförts.

Förslag av helt annan innebörd än de i nu berörda motioner framställda

föreligga såväl i de likalydande motionerna nr 228 i första

kammaren och nr 354 i andra kammaren som i motionen nr 229 i

första kammaren. I de två förstnämnda, vilka som ovan är nämnt framburits,

den ena av herrar Ivar Pettersson och Johan Johansson i Tväråselet

samt den andra av herrar Svensson i Grönvik och Lindström i

Långnäs, har framhållits vad även utskottet ovan påpekat, nämligen att

jämvikten mellan jordbrukets och industriens tullskydd komme att sönderBihang

till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 37 käft. (Nr 43.) 2

Utskottets

yt: rande.

1:228 och

IT: 354.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande

I :229.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

brytas, därest den föreliggande propositionen vunne riksdagens bifall utan

att tullsatserna å animaliska jordbruksprodukter liksom även åtskilliga

andra jordbruket berörande tullar bleve i motsvarande grad höjda. Med

åberopande av, bland annat, berörda förhållande hava motionärerna framställt

sitt ovan återgivna förslag om avslag å propositionen och skrivelse

till Kungl. Maj:t med begäran om framläggande för riksdagen snarast

möjligt av sådana förslag till provisoriska åtgärder, som vore ägnade att

åstadkomma i lika mån gynnsamma produktionsförutsättningar för landets

viktigare industrier och för den animaliska jordbruksproduktionen inom

landet. I motiveringen hava motionärerna anfört, bland annat, att på

Kungl. Maj:t givetvis ankomme att bedöma, huruvida nytt förslag till

näringslivets skyddande kunde anstå till nästkommande lagtima riksdag

eller icke.

Med anledning av vad sålunda föreslagits och anförts må till en

början framhållas, att det uppenbarligen icke, så långt som tiden nu är

framskriden, kan ifrågasättas att till den pågående riksdagen erhålla från

Kungl. Maj:t något nytt förslag av den innebörd, motionärerna tänkt

sig. Den möjligheten skulle således återstå att till en kommande

riksdag begära ett sådant förslag. Emellertid har ju bevillningsutskottet

vid den prövning av den föreliggande propositionen, för vars resultat

ovan redogjorts, kommit till den uppfattningen, att en höjning avindustritullarna

skulle så allvarligt tillbakasätta andra det ekonomiska

livets berättigade krav, att utskottet icke kunnat förorda dess anlitande.

Därmed torde vara givet, att utskottet icke heller kan förorda vidtagandet

av åtgärder, som skulle i ännu högre grad nedsätta den svenska industriens

konkurrenskraft.

Bevillningsutskottet har i det ovan anförda påvisat, att de av

Kungl. Maj:t föreslagna tullförhöjningarna skulle i de allra flesta fall

icke vara tillräckliga att sätta vederbörande industri i stånd att återupptaga

eller utvidga driften. En sådan uppfattning uttalas även i

den av herr Stendahl väckta motionen, nr 229 i första kammaren.

Herr Stendahl anför bland annat:

»Nyttan av dessa tullar skulle visa sig på så sätt, att den svenska industrien

därigenom skulle kunna bereda flera arbetstillfällen än nu. Granskar man emellertid

den kungl. propositionen, finner man, att de tullar, som föreslagits till höjning,

nu utgå med 5 å 10 procent av varans värde, ibland mindre. Höjningen innebär

således blott, att ytterligare 5 å 10 procent läggas på varorna, och kommer således

endast att minska förlusten för innehavare av större lager, men knappast att skapa

nya arbetstillfällen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. 11

Det synes mig därför lämpligt, att riksdagen, som vid nuvarande tidpunkt

torde hava svårt att såväl bedöma den av Kungl. Maj:t så sent till riksdagens

prövning hänskjutna invecklade frågan som även att förutse den närmaste framtidens

politiska händelser, inom vissa noggrant fastställda gränser måtte bemyndiga

Kungl. Maj:t att under tiden intill dess att frågan vid nästkommande riksdag åter

kan komma under riksdagens prövning, åsätta tilläggstullar å varor, tillverkade

inom länder med starkt deprecierade valutor. Ett dylikt tullskydd bör enligt min

mening lämnas de inhemska industrier av större nationell betydelse, vilka verkligen

äro utsatta för konkurrens från länder med svårt deprecierade valutor, och för vilka

detta bleve till verkligt gagn och därigenom även ett medel till arbetslöshetens

bekämpande. Dessa industrier äro järnindustrien, tillverkningarna av olika slags

järnmanufaktur samt verkstadsindustrien.»

Med stöd av sålunda anförda skäl har motionären framställt sitt

ovan återgivna förslag om bemyndigande för Kungl. Ma;j:t att intill

dess ny riksdag sammanträder, i den mån gällande handelsfördrag icke

därför lade hinder i vägen, åsätta tilläggstullar, motsvarande högst 300

procent av nu utgående tullsatser, å varor, tillverkade inom länder med

starkt deprecierad valuta och hörande under någon av grupperna: järnoch

stålvaror jämte arbeten därav, samt maskiner, apparater och redskap,

ej elektriska.

Av utskottets ovan gjorda principiella uttalanden torde framgå,

att enligt utskottets mening även tullförhöjningar, begränsade på det

sätt som de av herr Stendahl avsedda, icke skulle kunna undgå att

svälla ut över ett betydande antal rubriker i tulltaxan och medföra de

ogynnsamma verkningar, som utskottet förut berört.

Härtill komma andra för utskottet i och för sig avgörande betänkligheter

mot det ifrågavarande förslaget. Möjligheten och lämpligheten,

jämväl med hänsyn till vårt förhållande till utländska makter,

att gå den anvisade vägen måste därför i alla händelser göras till föremål

för en omsorgsfull utredning, innan ett bemyndigande av nämnda

innebörd skulle kunna meddelas Kungl. Maj:t. Det synes utskottet uppenbart,

att endast Kungl. Maj:t har möjlighet att på ett tillfredsställande

sätt verkställa en sådan utredning, liksom ock att utövandet av den

sålunda ifrågasatta rättigheten är en så grannlaga angelägenhet, att

riksdagen nu icke lämpligen bör intaga ställning till frågan, så länge

Kungl. Maj:t icke funnit påkallat att själv begära ett sådant bemyndigande.

Utskottet kan följaktligen icke förorda bifall till herr Stendahls

motion.

JJtskottets

yttrande.

Chefen för handelsdepartementet har i sitt anförande till ovannämnda

statsrådsprotokoll på följande sätt sammanfattat de huvudsyn
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

punkter, vilka för departementschefen varit bestämmande, då det gällt

att taga ställning till frågan om en begränsning av varuimporten genom

provisoriskt förhöjda tullar:

»De skäl, som framför allt synts mig tala för en dylik åtgärd,

hava varit dels nödvändigheten av att i det ytterst prekära läge, van

stora delar av vår industri för närvarande befinna sig, söka tillse, att

icke krisen tager sådant förlopp, att den industriella verksamheten och

därmed även den ekonomiska utvecklingen i vårt land tillfogas obotlig

skada, dels ock angelägenheten av att i möjligaste mån söka förebygga

och begränsa den svåra arbetslöshet, som går i den industriella krisens

spår. . . ,

Härtill kommer, att, när ett flertal av världens starkaste industriländer

funnit sig föranlåtna att genom importförbud eller långt gående

tullförhöjningar på det allra mest verksamma sätt värna om sin industris

intressen, det icke synts mig rimligt, att statsmakterna i ett litet land

som vårt skulle förhålla sig passiva inför de oerhörda svårigheter, med

vilka vårt näringsliv — delvis på grund av den starka varutillförseln

från utlandet — för närvarande har att kämpa.»

För sin del vill bevillningsutskottet giva följande sammanfattning

av vad för utskottet i denna fråga varit i huvudsak bestämmande.

På sätt utskottet sökt i det föregående påvisa, äro de av Kungl.

Makt eller i motionsväg framställda förslagen icke ägnade att i nämnvärd

p-rad giva industrien ökad sysselsättning. Då enligt utskottets övertygelse

den enda utvägen för industrien att återvinna konkurrenskraft

är produktionskostnadernas nedbringande, men detta ovillkorligen skulle

motverkas av en höjning av skyddstullarna, måste utskottet anse, att

de ifrågasatta åtgärderna tvärtom skulle vara till hinder för en önskvärd

utveckling. Att den nuvarande arbetslösheten, som är väsentligen betingad

av den allmänna depressionen i världen, icke kan begränsas eller

dess utbredning förebyggas genom åtgärder, som skulle förminska industriens

möjlighet att återfå livskraft, synes uppenbart.

Om ''bevillningsutskottet på sålunda i korthet sammanfattade skal

icke kunnat förorda vare sig Kungl. Maj:ts förslag eller överhuvud

nå^ra tull förhöjningar, så vill utskottet å andra sidan erkänna bet} - defsen av att en, såvitt tiden medgivit, grundlig utredning i ämnet

kommit till stånd liksom ock av att riksdagen genom framläggandet av

förevarande proposition satts i tillfälle att pröva hela frågan. Landets

mycket bekymmersamma ekonomiska läge påkallar givetvis, att från

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. 13

regerings och riksdags sida allt göres för att komma till insikt om vad

som möjligen kan lindra krisens förlopp.

Då nu emellertid bevillningsutskottet av den utredning och de förslag,

som med propositionen framlagts kommit till den bestämda övertygelsen,

att vad här föreslagits skulle, i stället för att bringa hjälp, motverka

den ekonomiska jämviktens återställande, har utskottet funnit sig icke

kunna intaga någon annan ståndpunkt än den i det föregående angivna.

Det i herr Lithanders ovan omnämnda motion, nr 185 i andra

kammaren, framställda yrkandet om fastställande av tull för kardbeslag,

som enligt rubriken 854 i tulltaxan äro tullfria, synes avse en varaktig

tullförhöjning. Vid sådant förhållande kan utskottet i avseende å denna

motion inskränka sig till att hänvisa till den inom tull- och traktatkommittén

pågående utredningen. Utskottet har i frågor om varaktiga

tullförhöjningar såväl vid innevarande riksdag som vid 1919 års lagtima

och 1920 års riksdagar intagit den ståndpunkten, att utskottet

icke velat förorda någon åtgärd, som skulle föregripa resultatet av berörda

utredning. Av detta skäl kan utskottet icke biträda herr Lithanders

ifrågavarande förslag.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition,

nr 356, i vad densamma avser följande under Avd. VI.

Trävaror, flätade varor etc. i gällande tulltaxa upptagna

rubriker, nämligen

nr 251—256, 259—262 (svarvade arbeten m. m.,

snickararbeten och andra bearbetade trävaror, ej särskilt

nämnda),

nr 273, 275, 276, 279 (arbeten av rör, vegetabiliska,

korgmakararbeten m. m.),

nr 283—286 (borstbindararbeten),

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

B) att förevarande proposition, i vad den avser

följande under Avd. VII. Papper och tryckalster

m. in. i tulltaxan upptagna rubriker, nämligen

nr 318, 319 (tapeter),

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

C) att ifrågavarande proposition, i vad den avser

följande under Avd. Vill. Spånadsämnen ur djur
-

Motionen

II: 185.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

och växtriket samt därav framställda varor i

tulltaxan upptagna rubriker, nämligen:

(artiklar av ull och andra djurhår)

nr 377—380 (stampad filt),

nr 381—392 (garn),

nr 393, 396—408 (vävnader),

nr 410, 412, 415, 416 (spetsar, strumpstolsarbeten,

driv- och transportremmar, slangar m. fl. artiklar);

(artiklar av vegetabiliska spånadsämnen med undantag

av bomull)

nr 421—424, 426, 427, 429, 430,432—435,437,

438, 440, 441, 443 (garn, tågvirke, bind- och segelgarn),

nr 446—448, 450, 454—466 (vävnader),

nr 467, 469, 471 — 473 (spetsar, sadelgjordsväv,

slangar, driv- och transportremmar, fisknät m. fl. artiklar);

(artiklar av bomull)

nr 477 (vadd),

nr 478—494 (garn),

nr 499, 501, 502, 506—530 (vävnader),

nr 531—542 (spetsar, tyll, band, snören, strumpstolsarbeten,

tamp- och ljusvekar, fisknät, slangar,

driv- och transportremmar m. fl. artiklar);

(spånadsvaror, vattentäta etc.; poler duk)

nr 550 (vävnader, sammanklistrade medelst annat

ämne än kautschuk),

551 (polerduk);

(sömnads- och andra arbeten av spånadsvaror)

nr 554, 557—560, 565, 567 (presenningar, skosulor,

hängslen, bälten, väskor, sängkläder, tält m. fl.

artiklar),

nr 570, 571 (kragar, manschetter och skjortbröst),

nr 573, 575, 577 (snörliv, hatt- och mössfoder,

övertyg till paraplyer eller parasoller),

nr 587, 588, 590—592, 595, 600-604 (damoch

herrkonfektionsartiklar m. fl. slag av sömnadsarbeten),

nr 612 (paraplyer och parasoller),

nr 617-—620, 622, 623 (hattar),

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

D) att samma proposition, i vad den avser följande

under Avd. X. Lervaror i tulltaxan upptagna

rubriker, nämligen

nr 664 (badkar, tvättställ, disklådor och klosetter,

ej hänförliga till fajans- eller porslinsvaror), samt

nr 667—676 (isolatorer och dylika isoleringsartiklar,

fajans- och porslinsvaror, ej särskilt nämnda),

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

E) att samma proposition, i vad den avser

följande under Avd. XI. Glas och glasvaror i tulltaxan

upptagna rubriker, nämligen

nr 692, 694—698 (flaskor och burkar, rör, laboratorieartiklar),

samt

nr 702—705 (hushålls- och prydnadsglas, lampkupor

m. fl. slag av glasvaror),

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

F) att samma proposition, i vad den avser

följande under Avd. XII. Metaller i tulltaxan upptagna

rubriker, nämligen

(järn- och järnlegeringar)

nr 715—718 (handelsgjutgods m. m.),

nr 720 (kulor, andra än blanka, härdade),

nr 722, 724, 726, 727 (göten, stänger till betongarbeten,

balk-, hörn- och annat varmvalsat järn, ej

särskilt nämnt, m. m.),

nr 728 (verktygsstål, annat smitt järn i stänger),

nr 729—733 (kallvalsat eller kalldraget järn i

stänger etc.),

nr 734—736, 738, 739, 742 b, 743—745 (plåt),

nr 747—754 (plåt- och bleckvaror, ej särskilt

nämnda),

nr 755—759 (rör, andra än av icke smidbart

gjutgods, och rördelar),

nr 760—766 (tråd, kallvalsad eller dragen),

nr 768 (planschetter in. m.),

nr 774 (stängselband),

nr 775—777 (spik och stift, hästskosöm m. m.),

nr 778 (rälsspik, spett),

nr 779—783 (skruvar, bultar och muttrar),

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

nr 784—787 (kättingar och kedjor),

nr 788 (vagns- och spiralfjädrar),

nr 790—796 (vissa slag av järnvägs- och spårvägsmateriel),

nr 797 (fackverk),

nr 798—801 (ankare, propellrar m. m.),

nr 802, 803 (plogvändskivor, plogbillspetsar,

plogbillar, hästräfs-, fjäderharvspinnar m. m.),

nr 804—808 (klensmidesstäd, skruvstycken, maskinhy

veljärn m. m.),

nr 809, 810 (maskinknivar),

nr 812—815 (spadar, skyfflar, grepar, kreatursskrapor,

liar, trädgårdssaxar för två händer m. fl.

handredskap för lantbruk eller trädgårdsskötsel),

nr 816—820 (sågar),

nr 821—827, 829—834 (filar, hyvlar, hammare,

yxor, borrsvängar, borrar, tänger, cirklar m. fl. slag

av verktyg),

nr 835, 836 (skridskor),

nr 839—846 (knivar),

nr 848—851 (saxar),

nr 857 (sy-, stopp- och hårnålar, stickmaskinsoch

symaskinsnålar),

nr 860 (kassaskåp m. m.),

nr 861, 862 (läs, kassafack m. m.),

nr 863—867 (tränsar, söljor m. m., gångjärn

och andra beslag för byggnader och möbler, reglar,

skjutdörrullar),

nr 868 (elektriska härdugnar, kokapparater, strykoch

pressjärn m. m.),

nr 871 (skjutgevär),

nr 875—896 med därvid fogad anmärkning (icke

smidbart gjutgods och varor därav, ej särskilt nämnda,

smidbart gjutgods och andra varor av smidbart järn,

ej särskilt nämnda);

(koppar och därav framställda legeringar)

nr 898—903, 905—911 (plåt, stänger, spik, rör,

tråd m. m.),

nr 913—920 (linor och kablar, ledningstråd),

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

nr 922—931 (vatten- och andra behållare, duk,

propellrar, lampbrännare, andra arbeten);

(bly)

nr 935—938 (manufakturvaror);

(tenn)

nr 941—945 (manufakturvaror);

(zink)

nr 948 (stänger),

nr 949—952 (manufakturvaror);

(arbeten av oädla metaller utan avseende å metallens

art)

nr 961—963 (hattnålar, knappnålar, säkerhetsnålar,

häktor, hyskor, fingerborgar, väst- och byxspänne^

cirklar, passare m. m.),

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

G) att samma proposition, i vad den avser följande

under Avd. XIII. Maskiner, apparater, fartyg och

fordon i tulltaxan upptagna rubriker, nämligen:

(maskiner etc., ej elektriska)

nr 979—988 (ångpannor m. m., eldningsapparater,

rörliga eldstadsroster, rökgasförvärmare),

nr 989—991 (kondensorer),

nr 993—996 (motorer),

nr 997 (ugnar för industriella ändamål m. m.),

nr 998—1001 (valsverk för metallindustrien, ånghammare

m. m.),

nr 1003 (lyftblock och blockvagnar),

nr 1005 —1011 (metallbearbetningsmaskiner),

nr 1012—1016 (träbearbetningsmaskiner),

nr 1018 (digelpressar),

nr 1019—1021 (sy- och stickmaskiner),

nr 1022, 1023 (kaffe-, krydd- och köttkvarnar

m. m.),

nr 1024—1028 (lantbruksmaskiner),

nr 1035 —1046, 1052—1059 (cylindrar, slidskåp,

vevaxlar, valsar, transmissioner, skruvväxlar, kugghjul,

armatur m. m.);

(elektriska maskiner m. m.)

nr 1060—1064 (elektriska maskiner),

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 37 höft. (Nr 43.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

nr 1067 (monterade ackumulatorselement och

batterier),

nr 1068—1071, 1073—1081 (elektriska apparater

och artiklar),

nr 1090 — 1092 (velocipeder),

nr 1094 (barnvagnar),

nr 1095—1097 (järnvägs- och spårvägsvagnar

utan motorer),

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

H) att samma proposition, i vad den avser

följande under Avd. XVI. Varor ej annorstädes

upptagna i tulltaxan upptagna rubriker, nämligen

nr 1270 och 1271 (musikinstrument) med därvid

fogad anmärkning 1 samt

nr 1280—1284 (vågar),

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

I) att samma proposition, i vad den avser

följande under Avd. XIII. Maskiner, apparater,

fartyg och fordon i tulltaxan upptagna rubriker,

nämligen

nr 992 (motorer, vägande per stycke netto högst

500 kilogram),

nr 1033 (lokomotiv),

nr 1034 (diverse slag av maskiner) och

nr 1098 (järnvägs- och spårvägsvagnar i förening

med motorer, åkdon och fordon, ej särskilt nämnda,

m. m.),

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

samt

J) att samma proposition, i vad den avser förhöjning

av de minimitullsatser, som angivas

a) i anmärkningen till tulltaxerubrikerna nr 1019

—1021 (sy- och stickmaskiner),

b) i anmärkningen 6 till avdelning XIII A i tulltaxan

(maskiner, ej elektriska) samt

c) i anmärkningen 2 till tulltaxerubrikerna nr

1060—1065 (maskiner, elektriska),

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

K) att motionen II : 355 av herr Leffler om förhöjd

tull å läster för skotillverkning, rubriken 242,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

L) att motionen II : 356 av herr Sommelius om

förhöjd tull å finpapper, rubrikerna 309—313, ävensom

motionen II : 360 av herrar Björkman i Norrköping

och Eriksson i Överbyn, i vad sistnämnda motion

avser förhöjd tull för samma rubriker, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd;

M) att motionen II : 357 av herr Thore om förhöjd

tull å fönsterglas, rubrikerna 682—688, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

N) att motionen II: 358 av herrar Persson i Fritorp

och Jönsson i Fridhill om förhöjd tull å »glykos

etc.» (druvsocker, stärkelsesocker och stärkelsesirap),

rubriken 162, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

O) att motionen II: 359 av herr Norman m. fl.

om förhöjd tull å margarin, rubriken 139, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd;

P) att motionen II: 360 av herrar Björkman i

Norrköping och Eriksson i Över byn om förhöjd tull

å ovanläder och läderremmar, rubrikerna 201—203,

207, 208 och 215; handskar, rubriken 214; reseffekter,

rubrikerna 217—219, 563 och 1313; ljuskänsligt fotografiskt

papper, rubriken 314; kuvert, rubrikerna 321,

322; wellpapp, rubriken 330; elastiska spånadsvaror,

rubrikerna 544, 545; impregnerade vävnader samt linoleummattor,

rubrikerna 546—548; elektriska isoleringsrör

med tillbehör, rubrikerna 1085, 1086; feta oljor

och fernissor, rubrikerna 1102, 1104, 1118 och 1119;

tvål, rubriken 1123; komprimerad ammoniak, rubriken

1128; salpetersyra, saltsyra, svavelsyra och fosforsyra,

rubrikerna 1130, 1132, 1133 och 1135; lim, rubriken

1250; samt knappar, rubrikerna 1304—1307, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd;

Q) att motionen 11:361 av herr Björkman i

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

Norrköping om ändrad uppdelning av rubriken 13 i

tulltaxan samt om införande av tull å vissa slags arbeten

av glimmer icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

R) att motionen II: 362 av herr Thore om dels

förhöjning av tullen å kalkkväve, rubriken 1228, dels

ock införande av tull å norgesalpeter (kalksalpeter),

rubriken 1227, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

S) att motionerna 1: 228 av herrar Ivar Pettersson

och Johan Johansson i Tväråselet samt II: 354

av herrar Svensson i Grönvik och Lindström i Långnäs,

om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om

förslag till provisoriska åtgärder för åstadkommande

av lika gynnsamma produktionsförutsättningar för viktigare

industrier och för animalisk jordbruksproduktion,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

T) att motionen 1: 229 av herr Stendahl om bemyndigande

för Kung]. Maj:t att åsätta tilläggstullar

å vissa varor, tillverkade inom länder med starkt

deprecierad valuta, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd; samt

U) att motionen II: 185 av herr Lithander om

införande av tull å kardbeslag, rubriken 854, icke

heller måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I fråga om Kungl. Maj:ts föreliggande proposition, i vad densamma

avser rubrikerna nr 969, 975 och 977 i tulltaxan kommer utskottet

att avgiva yttrande i annat sammanhang, vilket utskottet härmed

får för riksdagen

V) anmäla.

Stockholm den 30 maj 1921.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖ1NG.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. Reservationer.

21

Reservationer:

1) av herrar friherre Fleming, Vennersten, Kant och Winlder, vilka

anfört:

»I Kungl. Maj:ts proposition nr 356 föreslås ’en temporär förhöjning

av tullskyddet för sådana för vårt land viktiga industrigrenar,

vilka för uppehållandet av sin produktion och bibehållandet av sina avsättningsmöjligheter

å hemmamarknaden bevisligen äro i trängande behov

därav.’ Kungl. Maj:ts förslag innebär för vissa rubriker i tulltaxan,

för vilka vikttull nu utgår, en fördubbling av nu gällande tullsatser

samt en höjning med 30 procent å en del nu utgående värdetullsatser.

Utskottets majoritet har röstat för avslag å Kungl. Maj:ts förslagtrots

det, att ingen meningsskiljaktighet torde råda därom, att den

nuvarande situationen för industrien kan betecknas såsom ett verkligt

nödläge.

Aven om orsakerna till detta nödläge i mycket hög grad kunna

hänföras till den över hela världen rådande depressionen, är faran för

vårt lands industri till ytterlighet skärpt genom ett fenomen, som före

världskriget varit så gott som okänt, nämligen den undervärdering,

som är utmärkande för flera av de f. d. krigförande ländernas valutor.

Abnorma förhållanden i fråga om valutakurser voro visserligen rådande

även under den tid kriget pågick, men den underlägsenhet i konkurrenshänseende,

som detta numera medfört för vårt land, framträdde icke

under krigstiden på den grund, att de krigförande ländernas industri i

stor utsträckning togos i anspråk för krigsändamål och därför voro

urståndsätta att exportera. I den mån fredsproduktionen återupptogs

och ökades, växte emellertid faran för sådana länders industri, hos vilka

ovannämnda missförhållanden i avseende å valutan icke uppkommit, i

det dessa länders produktionskostnader kommo att ställa sig avsevärt

högre än de valutasvaga ländernas motsvarande kostnader, beräknade

efter gällande kurs. Karakteristiskt för länder med utåt undervärderad

valuta är nämligen, att penningens köpkraft inom det egna landet är

högre, än vad valutans värde i utlandet låter sluta till. Härigenom

komma givetvis arbetslönerna i länder med utåt undervärderad valuta

att medgiva ett lägre försäljningspris å den producerade varan, än vad

fallet är t. ex. i vårt land.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. Reservationer.

Den under normala förhållanden rådande sunda konkurrensen olika

länder emellan har på denna grund fått vika för en kamp om avsättningsmöjligheterna,

som medfört allt svårare följder för de i valutahänseende

bättre ställda ländernas produktion. Konkurrensen har förlorat

sin sunda karaktär, när den kännetecknas av förhållanden, som

medfört, att exempelvis arbetslönerna i Tyskland endast utgöra 25 till

30 procent eller ännu mindre del av vad de i början av detta år betingade

i vårt land. Det tidigare jämviktsförhållandet har sålunda

upphört.

Om en dylik konkurrens ostörd får fortgå, måste den ej blott

inom kort komma att ödelägga en stor del av vår industri utan måste

även medföra, att arbetstillfällena och därmed existensmöjligheterna för

vårt eget lands arbetare allt mera minskas, under det samtidigt täckningen

av det föreliggande och uppkommande varubehovet sker med

varor, vilkas framställning skänker sysselsättning åt utlandets arbetare.

Av sig själva kunna verkningarna av en sådan konkurrens icke

neutraliseras förr än valutaförhållandena stabiliserats och på denna väg

jämvikten återställts, d. v. s. när undervärderingen utåt och övervärderingen

inåt upphört. När och huru detta kan komma att ske, därom

veta vi intet.

Den höga lönenivån och de högt uppdrivna frakter inom landet,

som tynga vår egen produktion, hava även medfört en skärpning av

konkurrensen från sådana länder, vilkas valuta, gent emot vår, icke

varit undervärderad, och för vissa industrigrenar måste även denna omständighet

tillmätas avgörande betydelse. I de flesta fall är det emellertid

det i det föregående berörda osunda konkurrensfenomenet, som

medfört de utomordentligt allvarliga förhållanden, vilka nu i många fall

lamslagit vår svenska industri.

Det må villigt erkännas, att depressionen ytterligare förvärrat

läget, men även om densamma inom den allra närmaste framtiden skulle

kunna tänkas upphöra, skulle detta enligt vår mening ej kunna medföra

annan förändring av läget än att, om ökat tullskydd ej erhålles,

de behov, som förefinnas och som komma att uppstå, fortfarande skulle

täckas genom import med förbigående av vårt eget lands industri.

Följderna av den hittills förda politiken kännetecknas, som bekant,

av en fortgående ökning av arbetslösheten, som redan den 15

mars medfört, att endast av de till landsorganisationen anslutna förbundens

medlemmar ej mindre än 49,787 voro arbetslösa, under det att

dessutom 53,506 arbetade med inskränkt arbetstid. Vid till Sveriges

verkstadsförening anslutna verk har antalet arbetare, som i september

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. Reservationer. 23

L920 utgjorde 58,743, intill flen 7 maj 1921 minskats med 38 procent.

Inom textilindustrien har antalet arbetare, som den 1 juni 1920 vid 147

redovisade till Sveriges textilindustriförbund anslutna företag utgjorde

27,306, minskats med cirka 30 procent, under det att antalet arbetstimmar

per vecka för de kvarvarande inskränkts till 46 procent av

det normala.

Skulle nu icke ett ökat skydd beredas industrien, har man starka

skäl att frukta, att påfrestningen skall bliva så stor, att en ytterligare

inskränkning — i många fall ett totalt inställande — av driften blir eu

nödvändighet. Den omedelbara följden härav bleve ju en högt stegrad

arbetslöshet, vars konsekvenser ej ännu kunna helt överblickas, men som

otvivelaktigt måste bliva ödesdigra icke blott för industrien själv utan

även för statens och kommunernas finanser och för de sociala förhållandena

i landet.

De framtida följderna för industrien av en driftsinställelse av väsentligt

större omfattning än den nuvarande måste komma att innebära

allvarliga faror, som redan nu kunna förutses. Stillastående är på alla

områden liktydigt med tillbakagång. Ställas stora delar av industrien

inför nödvändigheten att avveckla på obestämd framtid, upphäves ej

blott dess kontakt med kundkretsen inom och utom landet, utan hela

den del av samhället, som direkt och indirekt varit beroende av industrien,

kommer att desorganiseras, den fackkunniga personalen att skingras

och stora nation alvärden att läggas åsido såsom dött kapital. En nyorganisation

även under framtida gynnsammare konjunkturförhållanden

måste fordra många års intensivt arbete och ytterligare kapitalutlägg,

utan att likväl säkerhet vinnes för att vår svenska industri kan återhämta

vad som förlorats, eller hävda sin ställning i den grad som fallet

varit före världskriget, då frukterna av under årtionden nedlagt arbete

först på allvar började att visa sig.

Det synes då, som om man icke borde tveka att tillgripa de medel,

som stå till buds för att så långt möjligt söka lägga förhållandena

tillrätta. Man borde i detta sammanhang kunna bortse från frågan om

frihandel eller protektionism. Det är icke ett permanent utan ett av

särskilt abnorma förhållanden betingat provisoriskt ökat tullskydd som

nu fordras, ej endast för industriens egen skull utan för landets i dess

helhet, ty industrien har kommit att utgöra en allt väsentligare del av

det svenska näringslivet. Det är sålunda ett riksintresse av allra största

vikt, för vilket riksdagens stöd nu begäres. Härtill knyter sig ovillkorligt

den reflexionen, att om detta stöd uteblir erforderliga skattemedel

för det växande behovet av arbetslöshetsunderstöd skulle bliva så gott

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. Reservationer.

som omöjliga att uppbringa och att skattebördorna i ännu högre grad

än vad nu är fallet skulle komma att överflyttas på den redan förut hårt

pressade jordbruksnäringen.

Vi veta väl, att allvarliga anmärkningar riktas mot den nu föreliggande

kungl. propositionen, och vilja i korthet bemöta de viktigaste.

Det har blivit ett slagord, att tullar skada exportindustrien. Detta

påstående är enligt vår övertygelse långt ifrån allmängiltigt. Råvarutullar

skada givetvis, men industriens råvaror äro i allmänhet nu tullfria

och skulle enligt propositionen även bliva det i fortsättningen. Därtill

kommer att flera av våra exportindustrier själva önska tullar, ej av

oförstånd utan av klok beräkning, i det de väl inse, att ett bevarande

av hemmamarknaden ökar omsättningen och därigenom tillåter dem att

på en större produktion fördela de allmänna omkostnaderna, vilket i

många fall varit, är och blir ett bland villkoren för att de överhuvudtaget

skola kunna nedpressa sina produktionskostnader i den grad, att

de bliva konkurrensdugliga på exportmarknaden.

En annan anmärkning är, att den föreslagna tullförhöjningen icke

skulle kunna hjälpa industrien på den grund, att den vore för låg för

att utjämna skillnaden mellan svenska och utländska produktionskostnader.

I denna anmärkning ligger alltså ett direkt erkännande av, att

den föreslagna ökningen av tullskyddet hållits inom en mycket måttlig

gräns. Det må även gärna medgivas, att en enbär fördubbling av nu

"gällande tullskydd i de flesta fall ej skulle vara till fyllest från skyddssynpunkt,

men samtidigt må erinras därom, att Kungl. Maj:t ej heller

utgått ifrån, att så skulle vara förhållandet. Tvärtom har det provisoriskt

ökade tullskyddet uttryckligen angivits såsom utgörande blott en

av flera samverkande faktorer, bland vilka — förutom tullförhöjningen

— må framhållas, dels den minskning i de olika produktionskostnaderna,

som industrien själv kan och måste åstadkomma och i vissa fall redan

ernått, dels den ytterligare hjälp, till vilken riksdagen genom ett bifall till

Kungl. Maj:ts proposition angående en nedsättning av järn vägsfrakterna

blivit satt i tillfälle att medverka. I samma riktning verka de direktiv, som

från Kungl. Maj:t utgått, att vid upphandling till statens verk företräde

under vissa förhållanden skulle lämnas för svenskt fabrikat. Samtliga

dessa och andra här ej berörda åtgärder skulle samverka till stödjande

av den svenska produktionen och till återställandet av det tidigare

förhållandet mellan svensk och utländsk konkurrens på hemmamarknaden.

Det har vidare anförts, att lagerbestånden, speciellt inom textilbranschen,

vore så stora, att någon avsättning för svensk industri ej

vore att påräkna förrän lagren tömts. Härtill må anmärkas, dels att

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. Reservationer. 25

lagren lios handlandena redan nu ej oväsentligt minskats samt att redan

nu vissa kompletteringsbehov framträtt, som med säkerhet komma att

ökas. De nya inköp, som föranledas härav, kunna i många fall ej

täckas genom inköp från engrossisternas äldre lager, som speciellt vad

mönstervaror beträffar redan äro mindre begärliga. Ett bifall till Kungl.

Maj:ts förslag skulle följaktligen medverka till att svensk textilindustri

redan nu tillfördes beställningar, som i annat fall gå till utlandet.

Kritiken har även inriktats på den omständigheten, att Kungl.

Maj:ts förslag innebär en ensartad höjning för de i propositionen angivna

rubrikerna. I den händelse ökningen avsett att ensam åstadkomma

ett utjämnande av skillnaden mellan svensk och utländsk produktionskostnad

skulle denna anmärkning varit befogad. Nu är detta,

såsom i det föregående påvisats, så långt ifrån fallet, att t. o. m. förslagets

motståndare bygga sina angrepp bland annat därpå, att ökningen

är för låg för att kunna hjälpa. Anmärkningen förlorar just härigenom

sitt berättigande, då en ensartad höjning av tullskyddet, sådan som den

nu föreslagna, uppenbarligen icke är av natur att bereda ett skydd, som

överstiger det verkliga behovet.

På grund av vad sålunda anförts och då vi icke kunna påtaga

oss ansvaret för den olycka, som enligt vår uppfattning kommer att

drabba vårt land, dess arbetare och dess industri, därest lindring ej

beredes i det nuvarande nödtillståndet, hava vi yrkat:

vid punkterna

A) ,

B) ,

C) ,

D) ,

E) ,

F) ,

G) ,

B),

I) och

J) :

att Kungl. Maj:ts proposition måtte av riksdagen

bifallas;

vid punkten L):

att motionen II: 356 av herr Sommelius om förhöjd

tull å finpapper, rubrikerna 309—313, ävensom

motionen II: 360 av herrar Björkman i Norrköping och

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 37 käft. (Nr 43.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. Reservationer.

Eriksson i O ver by d, i vad densamma avser förhöjd tull

vid nu nämnda rubriker, måtte av riksdagen bifallas;

vid punkten M):

att motionen II: 357 av herr Thore om förhöjd

tull å fönsterglas, rubrikerna 682 — 688, måtte av riksdagen

bifallas;

vid punkten N):

att motionen II: 358 av herrar Persson i Fritorp

och Jönsson i Fridhill om förhöjd tull å »glykos etc.»

(druvsocker, stärkelsesocker och stärkelsesirap), rubriken

162, måtte av riksdagen bifallas;

vid punkten P):

att motionen II: 360 av herrar Björkman i Norrköping

och Eriksson i Overbyn, i vad den angår förhöjd

tull å ljuskänsligt fotografiskt papper, rubriken

314; kuvert, rubrikerna 321, 322; wellpapp, rubriken

330; elastiska spånadsvaror, rubrikerna 544, 545; impregnerade

vävnader samt linoleummattor, rubrikerna

546, 548; elektriska isoleringsrör med tillbehör, rubrikerna

1085, 1086; fernissor (lackfernissor m. m.) rubriken

1119 samt tvål, rubriken 1123, måtte av riksdagen

bifallas;»

2) av herr Wijk, som anfört:

»I likhet med utskottet håller jag före att det för industriens framtida

konkurrenskraft är av största vikt, att produktionskostnaderna nedbringas

och att åtgärder som kunna motverka en utveckling i sådan

riktning i möjligaste mån undvikas.

Vid granskningen av Kungl. Maj:ts proposition nr 356 och de i anledning

av densamma väckta motionerna har jag därför i första hand

sökt fastslå, på vilka punkter ett bifall till de föreslagna tullförhöjningama

skulle kunna skydda den inhemska produktionen mot en övermäktigkonkurrens,

framkallad av vissa utländska valutors abnorma depreciering,

och därmed i väsentligare mån bidraga till en lindring av den svåra

arbetslöshet som för närvarande råder.

De grupper, som ur denna synpunkt främst komma i betraktande,

äro textilgrupperna och järngruppen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. Reservationer. 27

Inom textilgrupperna är bomullsindustrien främst utsatt för engelsk

konkurrens, medan ylleindustrien även lider av konkurrens från Mellaneuropa.

Inom båda grupperna av industri råder stark arbetslöshet.

Denna beror dock uppenbarligen till stor del på den allmänna depressionen

och på de stora varulager, som hopats inom landet. Ett ökat

tullskydd synes ej inom närmaste tiden kunna medföra någon påtaglig

ökning av arbetstillfällena inom dessa industrier. Huru pris- och produktionsförhållandena

kunna komma att gestalta sig längre fram, när

dessa yttre hinder för deu svenska produktionen förlorat i kraft, är

givetvis svårt eller omöjligt att bedöma. Det har under sådana förhållanden

synts mig betänkligt att nu tillstyrka en tullförhöjning för textilgrupperna,

och detta så mycket mer som konfektionsindustrien, vilken

normalt konsumerar en mycket stor del av den svenska textilproduktionen,

ligger så gott som fullständigt nere och uppenbarligen ej kan

hjälpas genom den tullförhöjning, som av Kungl. Maj:t föreslås.

Järngruppen är i hög grad utsatt för konkurrens från Mellaneuropa,

och betydande delar av denna industri ligga på denna grund

nere. Inga större inneliggande lager synas här utgöra hinder för ett

upptagande av produktionen. Det är givetvis ovisst, i vad mån de föreslagna

tullförhöjningarna räcka till för att jämte andra lättnader, som

kunna komma ifråga, möjliggöra ett mer allmänt upptagande av speciellt

den egentliga järnindustrien till fyllande av den inhemska konsumtionen.

Den allvarliga fara, som hotar denna industri, synes dock

motivera, att ett försök i detta avseende göres.

Med råvarans skyddande synes ofrånkomligen följa, att även de

produkter, som använda denna'' råvara, erhålla ett motsvarande skydd.

På sålunda anförda skäl har jag yrkat, att utskottet måtte föreslå

riksdagen att bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition, i vad den

avser under avdelning XII metaller A, B och C samt XIII maskiner,

apparater, fartyg och fordon i gällande tulltaxa upptagna rubriker.

Jag har sålunda hemställt,

vid punkterna

F) ,

G) i

I) och

J) :

att vad Kungl. Maj:t beträffande de under dessa

punkter upptagna rubriker föreslagit måtte av riksdagen

bifallas»;

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets betänkande AV 43. Reservationer.

3) av herr K. A. Nilson, vilken anfört:

»Med utskottet delar jag den meningen, att här föreslagna åtgärder

icke kunna övervinna det oerhört prekära läge, i vilket landets

industri befinner sig på grund av det nuvarande ekonomiska depressionsläget.

Jag medgiver också, i likhet med utskottet, att den sänkning av

varuprisnivån, som framkallas genom en ohejdad konkurrens från länder

med deprecierad valuta, möjligen kan genom den föreslagna åtgärden

i någon mån förhindras eller försenas och att en tullförhöjning — och

i svnnerhet en alltför omfattande sådan — alldeles icke är i och för sig

önskvärd.

Emellertid delar jag desslikes utskottets uppfattning, att »landets

mycket bekymmersamma ekonomiska läge påkallar givetvis, att från

regerings och riksdags sida allt göres för att komma till insikt om vad

som möjligen kan lindra krisen», varvid jag dock icke kunnat finna det

möjligt, att, till dess sådan insikt genom på framtiden ställd undersökning

vunnits, fritaga mig från ansvaret, att nu söka göra åtminstone

något för att »lindra krisen», på det att icke »kon måtte do, medan

gräset gror».

När jag därför så omsorgsfullt som varit mig möjligt prövat läget

samt förhanden varande omständigheter och möjligheter, har jag ansett mig

böra, utan att därmed kränka mina frihandels vänliga grundsatser, tillstyrka

bifall till Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avser de två ojämförligt

största industrigrupperna: textil och järn (respektive manufaktur).

Beträffande båda dessa grupper med underavdelningar gäller:

att de sysselsätta ett betydande antal arbetare, vars utkomstmöjligheter

för oöverskådlig tid är beroende av dessa verks drift;

att de flesta dithörande verk ännu icke helt nedlagt sin verksamhet,

utan fortfarande ge inkomst åt stor del av sin arbetarstam, vilken, om

verken stängas, helt visst måste söka sig arbetslöshetsunderstöd,

att representanter för dessa industrier förklarat sig, om tullförhöjningen

beviljas, ämna — så långt det är dem möjligt — hålla sina verk

i gång; och

att samma representanter (de flesta) förklarat sig förvänta, att det

föreslagna tullskyddet komme att bliva deras industrier till avsevärt

gagn, antingen direkt eller indirekt genom den psykologiska påverkan

den föreslagna åtgärden skulle giva näringslivet.

Vad emellertid särskilt järngruppen beträffar, har jag icke kunnat

finna det lyckligt, om tullförhöjning skulle påläggas en del däri upp
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. Reservationer. 29

tagna artiklar, vilka antingen alldeles icke äro föremål för tillverkning

inom landet, såsom galvaniserade järnrör (rubrik 755); eller i ytterst

ringa grad tillverkas bär, såsom självbindande skördemaskiner (rubrik

1025); eller som på grund av typiskt svenska modeller eller kvalitéer

icke äro föremål för egentlig import, såsom kokspislar (rubrik 716),

hästskosöm (rubrik 776), hästskor (rubrik 804), liar (rubrik 816), yxor

och bilor (rubrik 826), vanliga dörrlås-, deuxbattans- och kammarlås(rubrik

861) och vanliga byggnadsbeslag (rubrik 866) m. fl.; eller som

äro för lantbruket oundgängligen nödvändiga och hitintills icke i någon

större utsträckning importerats, såsom: slåttermaskiner, plogar, harvar,

hästräfsor, radsåningsmaskiner m. fl. under rubrik 1025 hörande åkerbruksredskap.

Inom utskottet har jag därför framlagt förslag om, att från tullförhöjning

undantaga eu del sådana tulltaxerubriker eller delar därav,

vilket förslag syntes omfattas med ett visst intresse såsom ägnat att på

denna punkt undanröja den starka invändning, som rests mot Kungl.

Maj:ts förslag på grund av dess schablonmässighet. Den korta tid, som

stod till buds, medgav likvisst icke att få förslaget fullt tulltekniskt

godkännbart utformat. Om jag därför icke kan vidhålla denna ståndpunkt

som yrkande, innebär detta alldeles icke, att jag frånträtt önskvärdheten

av en sådan tillämpning av tullförhöjningen, att dessa artiklar

undantagas. Då emellertid ett beslut i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag

innebär ett bemyndigande för Kungl. Maj:t, att, beträffande dessa

provisoriska tullförhöjningar, återkalla desamma före den bestämda tiden

1 juli 1922 eller nedsätta desamma i större eller mindre omfattning,

därest de visa sig obehövliga eller olämpliga, tillstyrker jag Kungl. - Maj:ts förslag med den fasta förvissningen, att Kungl. Maj:t skall efter

skedd omprövning vidtaga av mig angiven åtgärd och sålunda icke låta

obehövliga eller olämpliga tullsatser under avd. XII och XIII träda i

tillämpning.

Beträffande utskottets motivering ber jag också till stöd för min

ståndpunkt få anmärka:

dels att det icke ännu (vid tiden för detta betänkandes avgivande)

torde vara fullt klart, om eller i vad mån, eller på vad sätt (genom

tillägg till exportpriset eller fördelat på hela produktionen) den av utskottet

omtalade, Tyskland pålagda exportavgiften kommer att utgå; och

dels att det, enligt min mening, såväl genom den utredning

»mellanhandssakkunniga» lämnat, som än mer genom den skrivelse, som

överlämnats till statsrådet och chefen för handelsdepartementet från

järnhandelsföreningarnas arbetsutskott (vilken skrivelse jag anhåller få

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. Reservationer.

som bilaga bifoga denna reservation) framgår, att det ökade tullskyddet

helt visst kommer industrien till godo och icke kommer att utnyttjas

av mellanhänderna »till oskäligt fördyrande av de tullskyddade produkterna».

Av de motioner som äro anknutna till propositionen synes mig

herr Thores II: 357 vara värd riksdagens beaktande, enär en höjning

av tullskyddet synes mig, efter de uppgifter, som lämnats utskottet, vara

den för närvarande enda synliga vägen att återupprätta den nu raserade

fönsterglasindustrien och skaffa arbete åt dess 1,300 arbetare.

På grunda av vad jag sålunda anfört hemställer jag, med i övrigt

instämmande i utskottets yrkanden,

vid punkten C): att vad Kungl. Maj:t i förevarande

proposition föreslagit beträffande under tulltaxans

Avd. VIII hörande: Spånadsämnen ur djuroch

växtriket samt därav framställda varor,

måtte av riksdagen bifallas,

vid punkten F): att vad Kungl. Maj:t föreslagit

beträffande under tulltaxans Avd. XII hörande: Metaller,

måtte av riksdagen bifallas;

vid punkten G): att vad Kungl. Maj:t föreslagit

beträffande under tulltaxans Avd. XIII hörande: Maskiner,

apparater, fartyg och fordon, måtte av

riksdagen bifallas,

vid punkten I): att vad Kungl. Maj:t föreslagit

beträffande under tulltaxans Avd. XIII hörande måtte

av riksdagen bifallas;

vid punkten M): att motionen II: 357 av herr

Thore, om förhöjd tull å fönsterglas, måtte av riksdagen

bifallas;

4) av herr Lithander, som instämt i den av friherre Fleming m. fl.

avgivna reservationen, samt därjämte yrkat,

vid punkten O): att motionen II: 359 av herr

Norman m. fl. om förhöjd tull å margarin, rubriken

139, måtte av av riksdagen bifallas,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. Reservationer. 31

vid punkten P): att motionen 11: 360 av herrar

Björkman i Norrköping och Eriksson i Överbyn jämväl

i vad den angår förhöjd tull å ovanläder och läderremmar,

rubrikerna 20i—203, 207, 208 och 215;

handskar, rubriken 214; reseffekter, rubrikerna 217—

219, 563 och 1313; feta oljor och fernissor, rubrikerna

1102, 1104 och 1118; komprimerad ammoniak,

rubriken 1128; salpetersyra, saltsyra, svavelsyra och

fosforsyra, rubrikerna 1130, 1132, 1133 och 1135;

lim, rubriken 1250, samt knappar, rubrikerna 1304—

1307, måtte av riksdagen bifallas,

vid punkten Q): att motionen 11:361 av herr

Björkman i Norrköping om ändrad uppdelning av

rubriken 13 i tulltaxan samt om införande av tull å

vissa slags arbeten av glimmer måtte av riksdagen

bifallas, ävensom

vid punkten U): att motionen II: 185 av herr

Lithander om införande av tull å kardbeslag, rubriken

854, måtte av riksdagen bifallas;

5) av herr

Lithander yrkat;

Vennersten, vilken vid punkten U) instämt i vad herr

6) av herrar Wohlin, Åhlmans O. Olsson och Olsson i Kullenbergstorp,

vilka anfört:

»Vi kunna icke dela vissa av de synpunkter, vilka av utskottets

majoritet anföras såsom skäl för ett avslag å den föreliggande kungl.

propositionen. Det är visserligen även enligt vår uppfattning nödvändigt,

att den svenska industriens produktionskostnader i viss mån nedbringas,

och även vi äro av den meningen, att man icke i vårt land

bör genom artificiella åtgärder för framtiden fastlåsa den allmänna prisnivån

vid eu större höjd än som motsvarar det allmänna läget på världsmarknaden.

Under den nuvarande kritiska övergångstiden hålla vi

emellertid före, att de ogynnsamma verkningarna på det svenska näringslivet

av det häftiga allmänna prisfallet på världsmarknaden och särskilt

konkurrensen från länder med deprecierade valutor böra föranleda provisoriska

skyddsåtgärder för våra viktigare, av sådana åtgärder beroende

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. Reservationer.

näringar, förutsatt att dessa åtgärder kunna visas lända vederbörande

näringar och deras arbetare till verkligt gagn.

Vid den prövning, som vi varit i tillfälle att ägna den föreliggande

kungl. propositionen, hava vi icke av i propositionen innehållna uppgifter,

av det till utskottets förfogande ställda materialet av konfidentiell

natur eller av de tillkallade sakkunnigas upplysningar kunnat bibringas

uppfattningen, att de av Kungl. Maj:t föreslagna tullförhöjningarna å

textilindustriens produkter, fallande under Avd. VIII i tulltaxan, skulle

i närvarande situation lända denna industri och dess arbetare till verkligt

gagn. På grund av de högst betydande lager av importerade varor,

som förefinnas inom vissa branscher, skulle tullförhöjningarna företrädesvis

komma importvarulagrens innehavare eller dessas fordringsägare

tillgodo. Vissa andra branscher, såsom stora delar av konfektionsindustrien,

skulle endast kunna skyddas genom flerdubbelt större tullförhöjningar

än de av Kungl. Maj:t föreslagna.

Vi kunna av olika skäl icke heller tillstyrka Kungl. Maj:ts förslao-

i vad detta avser artiklar, fallande under Avd. \ I, VII, X, XI.

XII B, XII C, XII D, XIII B och XIII C i tulltaxan. Eu del av hithörande

tillverkningsgrenar äro för övrigt för vårt lands ekonomiska

liv av mindre betydelse.

Beträffande järnindustriens, järnmanufakturindustriens och verkstadsindustriens

produkter, fallande under Avd. XII A och XIII A

i tulltaxan, hava vi fått uppfattningen, att provisoriskt förhöjda tullsatser

skulle kunna i viss grad hjälpa järnindustrien och vissa grenar

av järnmanufaktur- och verkstadsindustrierna ur deras nuvarande

betryck. Härvid hava vi ansett den i motionen I: 229 av herr Stendahl

förordade utvägen med differentialtullar innebära den ekonomiskt sett

rationellaste lösningen, enär det är konkurrensen från länder med deprecierade

valutor, som, i den mån ifrågavarande industriers svårigheter

härflyta av utländsk konkurrens, medför de ojämförligt största olägenheterna.

Av särskilda, delvis från utskottsmajoritetens avvikande skäl

hava vi emellertid icke funnit denna väg för närvarande framkomlig.

Vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition hava vi väl, i likhet

med Kungl. Maj:t, funnit nödvändigt att förhöjda tullsatser å här ifrågakommande

halvfabrikat åtföljas av lörhöjda tullsatser a en stor del a\

de inom samma områden av tulltaxan fallande helfabrikaten. Emellertid

har vid närmare granskning framgått, att i den kungl. propositionen

förhöjda tullsatser jämväl föreslås å ett icke ringa antal järnmanufakturartiklar,

maskiner m. in., vilkas tillverkning alldeles icke behöver

skyddas genom fördubblade tullsatser, antingen därför att produkterna

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. Reservationer. 33

ifråga icke i nämnvärd mån eller icke alls tillverkas inom landet, eller

därför att import icke förekommer eller därför att artiklarna ifråga

företrädesvis äro exportartiklar. Det bör i detta sammanhang anmärkas,

att proportionen mellan de före kriget bestämda tullsatserna

å halv- och helfabrikaten inom dessa branscher i nuvarande läge med

de starkare tryckta priserna å halvfabrikaten icke längre äro hållbara.

hör vissa av nu åsyftade artiklar borde en fördubblad järntull

icke behöva medföra någon som helst tullförhöjning, för andra av

dem eu tullförhöjning, som endast utgjorde kompensation för den förhöjda

tullen å halvfabrikatet. Med anledning härav har med biträde

av de till utskottets förfogande ställda sakkunniga försök gjorts

till ^gallring av ett antal tulltaxepositioner ävensom till klyvning av

vissa rubriker, för vilka i den kungl. propositionen tullfördubblingar

föreslagits, med syfte att avlägsna uppenbart orimliga konsekvenser

av ett bifall till den kungl. propositionen i denna del. Detta arbete

har emellertid visat sig för att kunna tillfredsställande utföras krävamera

tid än som under ärendets behandling inom utskottet stått

till buds, och resultaten av det gjorda försöket har i följd härav

icke kunnat nog sakligt försvaras gentemot kritik, som särskilt från

principiellt protektionistiskt håll riktats mot desamma. Det har då framställts

tanken på en sådan lösning, att riksdagen åt Kungl. Maj:t delegerade

rätt att under tid, som omnämnes i motionen I: 229, höja tullsatserna

å produkter, hörande under ifrågavarande avdelningar av tulltaxan,

upp ^ till dubbla beloppet av nu utgående tullsatser, med överlåtande

åt Kungl. Maj it att, under noggrant aktgivande å vederbörande

tillverkningsgrenars verkliga behov. av skydd, göra sådana undantag

och klyvningar av tulltaxepositioner, varom nu talats. Yrkande om att

utskottet måtte använda sin motionsrätt och hos riksdagen göra framställning

i nu angiven riktning har emellertid blivit av utskottet avslaget.

Vi kunna instämma i vad utskottsmajoriteten anför på tal om

mellanhandssakkunnigas utlåtande rörande frågan om betryggande

garantier för att det i/rågasatta ökade tullskyddet icke av de fasta

mellanhandssammanslutningar, som äro tillfinnandes inom här omnämnda

bransch, utnyttjas till oskäligt fördyrande av de tullskyddade produkterna.

Sådana garantier synas oss icke hava kunnat lämnas.

Slutligen anse vi oss böra uttala vår anslutning till de allmänna

synpunkter ifråga om önskvärdheten att åstadkomma i lika mån gynnsamma^

produktionsbetingelser för våra viktigare industrier och för den

animaliska jordbruksproduktionen inom riket, som kommit till uttryck i

motionerna I: 228 av herrar Pettersson, Ivar, och Johansson, Johan, i

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 37 höft. (Nr 43.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. Reservationer.

Tväråselet samt II: 357 av herrar Svensson i Grönvik och Lindström i

Långnäs.

Med hänsyn till vad sålunda anförts se vi oss härmed, i förhoppning

om att Kungl. Maj:t skall finna lämpligare förslag till skyddsåtgärder

för det svenska näringslivet än det i den föreliggande propositionen

nr 356 intagna, nödsakade hemställa,

att samma proposition icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda»;

samt

7) av herr Wijk, mot vissa delar av utskottets motivering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

^5

Bilaga

till betänkandet.

Stockholm don 12 maj 1921.

Till Statsrådet och Chefen för Kungl. Handelsdepartementet.

I ämbetsskrivelse den 29 april 1921 har herr statsrådet meddelat, att herr

statsrådet vid föredragning inför Kungl. Maj:t av propositionen nr 356 angående

provisorisk förhöjning av tullsatserna för vissa industriprodukter bland

annat anfört, att i avseende å de i förslaget upptagna järnmanufakturartiklarna

en tullförhöjning enligt herr statsrådets mening borde vidtagas endast

under den förutsättning, att betryggande garanti kunde vinnas för, att det

ökade tullskyddet verkligen komme industrien till godo och icke av de fasta

mellanhandssammanslutningar, som inom denna bransch vore till finnandes,

utnyttjades till oskäligt fördyrande av de tullskyddade produkterna. I anslutning

härtill har herr statsrådet genom samma ämbetsskrivelse anmodat mellanhandssakkunniga

att skyndsamt verkställa utledning angående möjligheten

av att vinna dylik garanti samt därefter tillställa herr statsrådet meddelande

om det resultat, vartill undersökningen kunnat leda. Sedan den sålunda anbefallda

utredningen nu verkställts, få de sakkunniga i ärendet anföra följande.

Inom järnhandelsbranschen rådde tidigare fri konkurrens mellan detaljisterna,

liksom fallet alltjämt är i fråga om partihandeln. Under detta system

framväxte förhållanden, vilka såväl järnhandlarna själva som deras leverantörer

ansågo medföra allt större svårigheter. Detaljhandelsavancen nedpressades under

konkurrensens tryck till belopp, som för många handelsutövare icke förslogo

att täcka utminuteringskostnaderna, och åtskilliga från köpmannasynpunkt

illojala konkurrensformer utbildades. I syfte att upphjälpa den sjunkande affärsmoralen

inom branschen och förbättra liandelsutövarnas existensvillkor började

järnhandlarna då under århundradets första decennium att organisera sig

i föreningar, vilkas huvudsakliga uppgift blev att fastställa gemensamma försäljningsvillkor

och detaljpriser. För närvarande finnas 16 sådana distriktsorganisationer,

omfattande sammanlagt något över 900 järnhandlare och anslutna

till en gemensam centralorganisation, Sveriges järnhandlarföreningars

centralförbund.

Med avseende å prissättningen inom detaljhandeln kunna järnmanufakturartiklarna

uppdelas i tre kategorier, allt eftersom priset bestämmes av varje

enskild handlande självständigt, av vederbörande förening eller av fabrikanten

(grossisten). Till den förstnämnda varugruppen, som alltså är föremål för fri

konkurrens vid försäljningen, hör ett stort antal smärre, särskilt importerade

artiklar, som förekomma i starkt växlande modeller och fabrikat, samt över

huvud taget artiklar, som var för sig ej röna någon större omsättning. Den andra

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

gruppen omfattar ett relativt ringa antal artiklar men just de »stora» artiklarna,

vilka i regel tillverkas i ensartade storlekar ock kvaliteter samt försäljas

i större omfattning, såsom spislar och vissa andra slag av gjutgods, byggnadssmiden,

handredskap, plåt, rör, spik, skruv, hästsko!'' m. m. I fråga om

dessa artiklar fastställes detaljpriset av varje järnhandlareförening för sig,

och får envar föreningsmedlem förbinda sig att under inga förhållanden underskrida

detsamma. Brott mot föreningsstadgarna i denna punkt kan hava till

påföljd bötfällning eller uteslutning eller och påtryckning från leverantörernas

sida efter framställning av organisationen. Den tredje gruppen slutligen representeras

av jordbruksmaskinerna. Detaljpriset å dessa artiklar fastställes av

vederbörande fabrikant eller grossist och publiceras genom kataloger. Detta

katalogpris får icke överskridas vid försäljning vare sig genom agent eller

järnhandlare, men återförsäljarna beviljas av leverantören viss rabatt å sagda

pris.

Järnhandlarorganisationernas förmåga att upprätthålla en effektiv sammanhållning

i prisfrågor grundar sig på deras möjlighet att resa hinder gentemot

konkurrens från utom organisationen stående affärer. Föreningarna hava

nämligen med framgång eftersträvat att hos leverantörerna utverka oförmånligare

villkor för utomstående järnhandlare än för sina egna medlemmar. Att

föreningarna därvid funnit stöd hosi leverantörerna förklaras till stor del därav,

att även dessa funnit förenligt med sina intressen att förbättra järnhandlarnas

villkor genom att skapa en begränsad krets av solida avnämare. De sålunda

mellan järnhandlarnas centralorganisation å ena sidan samt fabrikanter och

grossister inom järnmanufakturbranschen å andra sidan träffade förmånsavtalen

påkalla givetvis en särskild uppmärksamhet såsom varande uppenbarligen

ägnade att i viss mån upphäva den fria konkurrensen inom järnhandelsbranschen.

Av sådana avtal äro för närvarande följande gällande.

Det s. k. gjuter [avtalet, slutet mellan järnhandlarnas centralförbund

samt vissa fabrikanter och grossister inom gjuteribranschen — den s. k. gjuterikonventionen

-— omfattar samtliga i fabrikanternas gjutgodspriskuranter upptagna

artiklar med undantag av stryk- och strykugnsjärn, vågar, fotogenkök,

köttkvarnar, färgkvarnar, glacemaskiner, körbärsrensare, saftpressar, brödskärningsmaskiner,

ben- och kornkrossar, gasspislar, gaskök och övriga gasapparater,

likkistfötter, kakelugns- och vippspjäll, cadékaminer, bakugnshallar,

spiralknappar, vattenlioar och regulatorer till samma, emaljerade grytor, alla

slags ventiler utom stenfots- och kakelugnsventiler, alla slags galler för luftväxling

utom s. k. fantasigaller, brunnsbetäckningar, gödselvattenspridare och

ventilationskaminer. Enligt avtalet förbinder sig gjuterikonventionen att vid

försäljning av alla under avtalet fallande artiklar till köpare, som ej tillhöra

någon till centralförbundet ansluten järnhandlarförening, notera 5 procent

lägre rabatt än den för medlemmar av dylik förening gällande standardrabatten.

Dock förbehåller sig gjuterikonventionen rätt att, för den händelse inträde

i järnhandlarförening vägras handlande, som med konventionens tillstyrkan

anmäler sig önska bliva upptagen som medlem av dylik förening, likväl

lämna denne samma rabatt, som för järnhandlareföreningsmedlem är gällande.

Jämväl i fråga om de ovan angivna artiklarna skola järnhandlareföreningarnas

medlemmar åtnjuta högre rabatt än dylik förening ej tillhörande

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. 37

handlande. Järnhandlareföreningarnas medlemmar äga vid försäljning till

andra handlande ej lämna högre rabatt än gjuterikonventionens medlemmar

äga bevilja, °eh de handlande, vilka gjuterikonventionens medlemmar förbehållit

sig rätt att lämna lika hög rabatt som till jäirnhandlarföreningarnas

medlemmar, äga vid försäljning ej lämna större rabatt än 5 procent under järnhandlarföreningsmedlemmarnas

standardrabatt. Avtalet löper tills vidare med

uppsägningstid den 1 oktober att upphöra därpå följande 1 januari.

Byggnadssm id esa v talet, som träffats mellan centralförbundet å ena sidan

samt ett antal fabrikanter och grossister å andra sidan, omfattar de under tulltaxerubrikerna

865—86< upptagna smärre artiklarna, såsom gångjärn, fönsterbeslag,

reglar och andra dylika för byggnader avsedda beslag. Enligt avtalet

skola andra återförsäljare av byggnadssmiden än medlemmar av till centralförbundet

anslutna föreningar och vissa andra järnhandlare åtnjuta rabatter,

som med minst 10 procent å gällande priskurantpriser understiga grundrabatterna

till de båda sistnämnda kategorierna av järnhandlare. Handlande, som

åtnjuta den högre rabatten, äro skyldiga att vid försäljning till andra handlande

tillämpa rabatter, som med minst 10 procent av priskurantpriset understiga

grundrabatterna. Avtalet kan uppsägas den 1 i varje månad att upphöra

3 månader därefter.

Hästskoavtalet, träffat mellan centralförbundet och hästskofabrikanternas

sammanslutning — den s. k. hästskokonventionen —, förpliktar fabrikanterna

att vid försäljning till andra avnämare än medlemmar av järnhandlarföreningarna

och andra större handlande, som före avtalets slutande idkat handel

med hästskor och därvid varit med avseende å priset jämställda med de

förra, tillämpa följande tillägg till gällande grundpris:

vid försäljning till återförsäljare:

å partier av minst 5 ton .......................................... 4 procent

å mindre partier ................................................ 8 »

vid försäljning till hovslagare och smeder:

å partier av minst 5 ton .......................................... 5 procent

å mindre partier ................................................ 14 »

Vid försäljning från bruk direkt till andra förbrukare än hovslagare och

smeder skola respektive järnhandlarföreningars prislistor tillämpas. Konventionen

har dock förbehållit sig prövningsrätt i fråga om dessa prislistor. Avtalet

löper per kalenderår med en månads uppsägning.

I fråga om presspik föreligger utfästelse från fabrikanterna — pressspiksföreningen

— att vid försäljning till medlemmar av järnhandlarföreningarna

medgiva 1 procent högre rabatt å bruttopriset än vid försäljning till

andra återförsäljare. Denna utfästelse torde kunna när som helst återkallas

av fabrikanterna.

Beträffande brodd och söm tillämpas en liknande princip, i det att den

enda fabrikanten av betydelse beviljar järnhandlarföreningsmedlemmar 15 procent

högre rabatt än andra handlande. Även denna förmån grundar sig på

ensidig utfästelse från fabrikantens sida och kan följaktligen av denna upphävas

efter gottfinnande.

Vad nu beträffar järnhandlarnas möjlighet att för egen del utnyttja en

eventuell tullförhöjning å järnmanufaktur, må till en början erinras om, att eu

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

dylik möjlighet givetvis alltid föreligger med avseende å detaljisternas inneliggande

lager. Skulle en tullförhöjning medföra en förhöjning av det inhemska

partipriset å en viss artikel, är det nämligen självfallet att detaljisten tillgodoräknar

sig samma förhöjning på sitt lager. Den enda utvägen att förhindra en

sådan konjunkturvinst för järnhandlaren synes vara att genomföra en allmän

inventering av järnhandlarnas lager i och för skattebeläggning. En dylik åtgärd

skulle emellertid, med hänsyn till den enorma mängd av olika artiklar,

som föras inom järnhandeln medföra sådana svårigheter och kostnader, att

man utan vidare måste övergiva tanken därpå.

Men även bortsett från den ovan angivna möjligheten för järnhandlarna

att för egen del utnyttja en tullförhöjning torde man hava anledning räkna

med den eventualiteten, att järnhandlarna med stöd av sin starka organisation

skola göra försök att vid eu förhöjning av partipriserna höja sina utförsäljningspriser

i ännu högre grad och därigenom bereda sig ökade vinstmarginaler

i fråga om de tullskyddade varorna. Därvid bör icke förbises, att även ett bibehållande

av den procentuella detaljhandelsavancen skulle medföra en ökad

vinst för järnhandlaren, därigenom att avancen komme att absolut taget ökas

med ett belopp, svarande mot vissa procent (detaljvinstprocenten) av partiprisförhöjningen.

I allmänhet synes ingen möjlighet förefinnas att förhindra en dylik prispolitik

från järnhandlarorganisationens sida. Beträffande vissa artiklar, som

inkluderas i de ovan berörda förmånsavtalen, har emellertid genom förhandlingar

med fabrikanterna vunnits en viss garanti i detta avseende. Från fabrikanterna

inom gjutgods-, hästsko- och byggnadssmidesbranscherna har nämligen

utverkats bestämd utfästelse, att detalj prislistorna skola kontrolleras, så

att en eventuell tullförhöjning ej kan tagas till förevändning för en omotiverad

förhöjning av detaljpriserna. Då fabrikanterna såsom påtryckning vid utövande

av denna kontroll kunna begagna sig av möjligheten att upphäva förmånsavtalen

och även förbundit sig att vid behov anlita! denna utväg, synes den

sålunda utverkade garantien böra tillmätas ett visst värde.

I fråga om vissa järnmanufakturartiklar synes detaljisternas möjlighet

att begagna ett blivande tullskydd som förevändning för obefogade prisförhöjningar

knappast bliva aktuell, beroende därpå att partipriset redan förut ligger

så högt, att en prisstegring ej torde kunna ifrågakomma. Så är särskilt fallet

med avseende å jordbruksmaskinerna. Priserna inom denna bransch hållas

fortfarande uppe v i d samma nivå som gällde för ett år sedan. Om fabrikanterna

beräkna att under jordbrukets nuvarande tryckta förhållanden få någon

avsättning alls å jordbruksmaskiner, så torde priserna icke nu kunna stegras

med hjälp av ett ökat tullskydd utan tvärtom, oberoende av tullen, böra avsevärt

sänkas.

I övrigt hava de sakkunniga funnit, att ett hävande av den starka

sammanhållning i prisfrågor, som råder inom järnhandeln, och ett återställande

av friare konkurrensformer inom branschen, skulle utgöra den bästa

garantien mot ett obehörigt utnyttjande av eu blivande tullförhöjning från

mellanhändernas sida. Då de ovan omförmälda förmånsvillkor, vilka järnhandlarnas

organisation lyckats utverka för sina medlemmar, i förening med

den möjlighet att reglera tillströmningen av nya medlemmar, som organisationen

givetvis äger, framstå såsom själva grundvalen för järnhandlarnas starka

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

position, hava de sakkunniga undersökt möjligheten av att upphäva de organiserade

järnhandlarnes förmånsställning och förmå .dem att frångå sin hittills

tillänjpade restriktiva föreningspolitik.

Vad då först beträftar försöken att upphäva de förefintliga avtalen om

särskilda förmåner för organiserade järnhandlare, hava de förda underhandlingarna

tydligt givit vid handen, att dessa avtal anses innebära fördelar ej

blott för järnhandlama utan även för deras leverantörer. Det har också av

båda parterna framhållits, att dessa särskilda förmåner måste betraktas såsom

skälig ersättning för de kostnader, som åsamkas järnhandlarna för hållande

av lager, varifrån de utomstående återförsäljarna och särskilt lanthandlarna

efter hand kunna uttaga smärre poster. Men även leverantörerna anse sig

hava direkta^ fördelar av de extra rabatter, som beviljas de organiserade järnhandlarna,

så till vida som de därigenom befrias från direkt affärsförbindelse

med ett betydande antal smärre firmor, vilka genom sina obetydliga inköp och

stundom, osäkra ekonomiska ställning eljest vore ägnade att öka leverantörernas

administrationskostnader och kreditförluster. Därtill kommer, såsom ovan

framhållits, att leverantörerna anse sig hava intresse över huvud taget av att

bereda sina avnämare förtjänster, som trygga deras ekonomi och stärka deras

solvens.

Av nu angivna skäl hava vederbörande leverantörer förklarat sig obenägna

att annullera förmå nsa vtal eu med järnhandlarna, även om den ifrågasatta

tullförhöjningen därigenom skulle äventyras. Vad särskilt beträffar fabrikanterna

av byggnadssmide och hästskor, synes deras ståndpunkt i frågan

lätt förklarlig, då de anse sig fullkomligt oberoende av ett ökat tullskydd och

ej heller lära hava gjort framställning härom. Då försöket till avtalens slopande

sålunda avvisats av den part, som under förhandenvarande omständigheter

kunde förutsättas direkt intresserad därav, hava de sakkunniga på denna

punkt icke kunnat komma till någon uppgörelse.

Yad slutligen beträffar möjligheten att införa friare konkurrensformer i

järnhandelsbranschen genom att öppna tillträdet till organisationerna för nya

firmor, hava förhandlingar därom förts med representanter för centralstyrelsen.

Därvid har styrelsens ordförande förklarat, att tillträdet till järnhandlarnas

föreningar stode öppet för varje firma, som driver specialaffär med

järnvaror och har till sitt förfogande en i järnbranschen utbildad person. Detta

uttalande innebär, att kooperativa företag kunna vinna medlemskap i järnhandlarföreningarna

samt att ansökningar om medlemskap skola prövas utan

hänsyn till behovet av ett nytt företag å vederbörande ort. Även om en dylik

utfästelse under mångahanda förevändningar kan göras illusorisk i tillämpningen,

synes dock förklaringen böra tillmätas ett visst värde såsom ett tecken

på förefintligheten av eu tendens hos ledningen inom järnhandlarnas organisation

att åtminstone i någon mån gå med på eftergifter i den hittills förda

slutna föreningspolitiken.

På Mellanhandssakkunnigas vägnar:

G. LEUFVÉN.

K. G. T kärn.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

Bilaga.

till herr /(. A. Nilsons reservation.

Till statsrådet och chefen för kungl. handelsdepartementet.

Sedan vi satts i tillfälle taga del av det utlåtande de s. k. mellanhandssakkunniga

avgivit i anledning av herr statsrådets uppdrag att undersöka möjligheten

av ernåendet av betryggande garanti för att det i Kungl. Maj:ts proposition nr 356

föreslagna ökade tullskyddet å järnmanufakturartiklar »verkligen komme industrien

till godo och icke av de fasta mellanhandssammanslutningar, som inom denna bransch

vore till finnandes, utnyttjades till oskäligt fördyrande av de tullskyddade produkterna»

bedja vi, att i anledning av detta utlåtandes innehåll och slutledningar få till

beriktigande och komplettering lämna följande vördsamma promemoria:

l:o. De järnhandlareföreningar som finnas inom landet åro inga »fasta mellanhandssammanslutningar»

i sådan mening, att de utesluta konkurrens eller för sig

bilda eller förbehålla monopol. Det finnes ingen enda artikel inom branschen som

järnhandelsorganisationen har sig förbehållen eller behärskar. Inte ens på de tre

artiklar, varom »mellanhandssakkunniga» meddelar att järnhandlarna träffat prisavtal

med fabrikanterna (gjutgods, byggnadssmiden och hästskor), existerar något

monopol för järnhandlarna; tvärtom ha fabrikanterna uttryckligen förbehållit sig

rätt sälja till vem de vilja och, under bestämda förutsättningar, även till samma

pris som till järnhandlarna. De lägre priser (= högre rabatter) som järnhandlareföreningarnas

medlemmar genom avtalet tillerkänts äro allenast lagrings- och distributionskostnadsersättningar.

(Se därom fabrikanternas meddelande.)

2:o. Järnhandlareföreningarna (de nuvarande) äro icke heller »fasta* eller

»slutna» i sä måtto att de hindra tillkomsten av ny a järnvaruaffarer. Ingen kan hindras

att öppna järnhandel eller köpa järnvaror i den utsträckning han själv finner för

gott. I föreningarna emottagas i regel envar fackman inom branschen, liksom envar

som har ordnad specialiserad järnvaruaffär och har fackbildad föreståndare för

densamma anställd. Om i något fall annorlunda förfarits tidigare, torde det icke

kunna _ läggas de nuvarande förhållandena till last. Åtskilliga järnvaruaffärer, för

vilka intet som helst hinder mött att tillhöra föreningen, stå fortfarande utanför

organisationerna och ha påtagligen funnit detta för dem fördelaktigare.

3:o. , Järnhandlaresammanslutningarna äro icke tillkomna för att »utnyttjas

till oskäligt fördyrande av produkterna» och torde icke med skäl kunna påtalas för

sådan åtgärd. De »sakkunniga» har rätt återgivit syftet med föreningarna vara

»att upphjälpa den sjunkande affärsmoralen inom branschen och förbättra handelsutövarnas

existensvillkor» — mål, som, i den mån de nåtts, kommit icke minst leverantörerna

(respektive industrien) till godo och av dem också, såsom av utlåtandet

framgår, värderats och erkänts. Att då söka hjälpa leverantörerna — industrien

genom att »häva den starka sammanhållning, som råder inom järnhandeln», en

sammanhållning som samma leverantörer skatta så högt att de hellre avstå sina

tullförmåner, kan inte vara ägnat att gagna det uppgivna ändamålet, utan torde

avse att tjäna helt andra, saken ovidkommande syften. Facksammanslutningars

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

berättigande eller icke, deras nytta och nackdelar, liksom den i varje särskilt fall

lämpligaste distributionsformen - - privat företagsamhet eller kooperation — torde

vara ämnen som kräva ett betydligt djupare studium och mera verklig fackkunskap

än som här fällt domslutet.

4:o. Järnhandelsföreningarna dela djupt herr statsrådets önskan att kunna gagna,

stödja och hjälpa järn- och järnmanufakturindustrierna i deras närvarande bekymmersamma

belägenhet Denna önskan, så naturlig och så spontan i betraktande av det

intima förhållande som äger rum mellan produktion och distribution på detta område,

måste naturligtvis ta sig uttryck i handling. Och illa känner man Sveriges

järnhandlare om man tror att de skulle på industriens bekostnad vilja utnyttjp, ett

tillfälle som detta sig till »oskälig» vinst, även om något sådant, vilket det på grund

av depressionen nu inte gör, läte sig gorå.

»Sakkunnigas» omotiverade misstanke att »man torde ha anledning räkna

med den eventualiteten att järnhandlarna — med stöd av sin starka organisation —

skola göra försök att vid en förhöjning av partipriserna höja sina utförsäljningspriser

i ännu högre grad och därmed bereda sig ökade vinstmarginaler i fråga om

de tullskyddade varorna» är också lika felaktig som den är orättvis och försåtlig.

Organisationen användes icke till sådant ändamål. Möjligheten till »oskälig» vinst

är ju dessutom i förevarande fall utesluten redan på den grund att de förhöjda

tullsatser det här gäller äro så ytterst små: 5 öre per kg. gjutgods; 10 öre per kg.

hästskor och 15 öre per kg. byggnadssmiden för att nämna avtalsartiklarna; samt

då det gäller järnhandlarnas största artiklar: järn och spik respektive 2 ''/, och 6 Va

öre per kg. Beträffande för jordbruket avsedda maskiner och större redskap vitsorda

ju också »sakkunniga», att järnhandlarna icke i minsta mån ha med prissättningen

att skaffa. Här gäller ju för övrigt icke, vilket herr statsrådet själv fullt

riktigt framhållit, att skapa vinster för någon, utan att något minska de givna

förlusterna.

5:o. Järnhandelsföreningarna ha, såsom också »sakkunniga» i annat utlåtande

vidgått, under depressionstiden låtit sig synnerligen angeläget vara att så omedelbart

som möjligt följa med partihandeln i prissänkning, evad det gäller de standardartiklar,

som äro föremål för gemensamma noteringar och ha därvid haft oskattbar

hjälp i organisationen, tack vare vilken det varit möjligt, att, avsevärt hastigare

än utan densamma, följa och tillämpa de sjunkande priserna. (Se vidfogade prisfallstablå).

Någon annan princip än den hittills tillämpade köpmannamässigt korrekta

och ansvarsmedvetna kan inte heller tänkas bli bestämmande i fortsättningen.

Centralstyrelsens arbetsutskott tvär sig därför tryggt kunna försäkra herr statsrådet,

att järnhandelsföreningarna icke komma »att utnyttja det ökade tullskydd, som riksdagen

kan kommu att bevilja industrien, till oskäligt fördyrande av de tullskyddade

produkterna», och ej heller komma att i anledning av tullförhöjningarna vidtaga''andra

prisförändringar än vad som framkallas av förändrade inköpspriser, eller av samma

anledning uraktlåta vidtaga eljest påkallade prissänkningar.

V ördsammast

För Centralstyrelsens för Sveriges Järnhandlareföreningar Arbetsutskott.

K. A. NILSON. CARL WOLRATH. P. ELOF BROLIN.

Erik Wegelius.

Stockholm den 30 maj 1921.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 37 käft. (Nr 43.)

6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:402 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisorisk förhöjning av tullsatserna för vissa industriprodukter. s. 3 i texten