Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om fortsatt tillämpning av förordningen rörande en särskild stämpelavgift vid köp m. m. av vissa lyxvaror.

1921-05-31 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1921:45, Betänkande, i anledning av väckt motion om fortsatt tillämpning av förordningen rörande en särskild stämpelavgift vid köp m. m. av vissa lyxvaror.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

1

Nr 45.

Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1921 kl. 1/v 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

fortsatt tillämpning av förordningen rörande en särskild

stämpelavgift vid köp m. m. av vissa lyxvaror.

(l:a avd.)

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming*), Antonsson, Wijk, Wohlin*), Gustaf

Nilsson *), Karl August Nilson, Örne, Åhlmans Olof Olsson, Rosén *),

Eriksson i Grängesberg, Månsson i Hagaström, Jönsson i Boa, Olsson

i Kullenbergstorp, Lithander, Björnsson, Sköld, Kant, Jönsson i Fridhill

*) och Björklund *).

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Till bevillningsutskottet har hänvisats en inom första kammaren

väckt motion, nr 53, i vilken herr Rosén hemställt, »att riksdagen måtte

besluta, att förordningen den 11 juli 1919 om utgörande av en särskild

stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor

med flera lyxvaror skall äga fortsatt tillämpning till utgången av år 1922.»

Med en till 1919 års lagtima riksdag avgiven proposition, nr 251,

framlade Kungl. Maj:t förslag till förordning om en särskild stämpelavgift i

vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.

Under den förberedande behandlingen av nämnda proposition lät

bevillningsutskottet, dit propositionen hänvisats, utarbeta ett författningsförslag

i ämnet, vilket förslag i vissa avseenden avvek från det av

Kungl. Maj:t avgivna. I betänkande nr 46 förklarade sig utskottet i frågans

dåvarande läge icke kunna förorda till antagande något förslag till lagstiftning

i ämnet. Detta berodde på vissa enligt utskottets mening avgörande

invändningar, som framförts inom utskottet och vilka träffade

icke blott det med propositionen framlagda utan även det omarbetade

förslaget.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 saml. 39 käft. (Nr 45.) 1

Utskottet.

1919 års

riksdag.

s. 2 Kontrollera mot PDF

1920 års

riksdag.

Inkomstberäkningen

för 1922.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

Utskottet hemställde sålunda, att Kungl. Maj:ts proposition i ämnet

icke måtte av riksdagen bifallas.

Uti en vid betänkandet fogad reservation hemställdes, att riksdagen,

med förklarande att Kungl. Maj:ts med propositionen nr 251 framlagda

författningsförslag icke kunnat oförändrat bifallas, måtte antaga ovan omförmälda

omarbetade förslag till förordning om utgörande av en särskild

stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor

med flera lyxvaror.

Vid frågans behandling i riksdagen fattade kamrarna skiljaktiga

beslut, i det att första kammaren biföll vad utskottet hemställt, varemot

andra kammaren, med avslag å utskottets hemställan, biföll den vid betänkandet

fogade reservationen.

Vid frågans avgörande medelst gemensam omröstning beslöt riksdagen

med 187 röster mot 104 att antaga det omarbetade förslaget

till förordning i ämnet. I överensstämmelse med riksdagens sålunda fattade

beslut utfärdade Kungl. Maj:t den 11 juli 1919 förordning om utgörande

av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel

till riket av pärlor med flera lyxvaror. Nämnda förordning trädde

i kraft den 1 september 1919 och gällde till utgången av år 1920.

Till 1920 års riksdag avgav Kungl. Magt (prop. nr 47) förslag

angående fortsatt tillämpning av nyssnämnda förordning till utgången

av år 1921. I häröver avgivet betänkande, nr 31, hemställde bevillningsutskottet,

att propositionen icke måtte av riksdagen bifallas.

Uti två vid betänkandet fogade reservationer yrkades bifall till

propositionen.

Då frågan förekom till behandling i riksdagen, beslöt första kammaren

med 64 röster mot 29 samt andra kammaren utan votering att

bifalla Kungl. Majrts förslag till förordning i ämnet. I överensstämmelse

härmed utfärdade Kungl. Maj:t den 28 maj 1920 förordning (nr 224)

angående fortsatt tillämpning av förordningen den 11 juli 1919 om utgörande

av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel

till riket av pärlor med flera lyxvaror. I

I skrivelse den 13 december 1920 med inkomstberäkning för år

1922 har statskontoret angående ifrågavarande stämpelskatt meddelat,

att enligt uppgift från generalpoststyrelsen densamma under tiden 1

januari—30 september 1920 influtit med 171,155 kronor, samt anfört,

att inkomsten av skatten således kunde för år beräknas till 220,000

kronor. Vidare har vid föredragning den 7 januari 1921 av förslag

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45. 3

till inkomstberäkning för år 1922 dåvarande chefen för finansdepartementet,

efter att hava* meddelat, att statskontoret uppskattat ifrågavarande

inkomst till 220,000 kronor, samt anmärkt, att detta vore en

relativt obetydlig summa, till statsrådsprotokollet vidare anfört följande:

»1 betraktande härav och då beloppet med de vikande konjunkturerna torde

komma att ytterligare nedgå samt då kontrollen med avseende å skattens uttagande

synes lämna åtskilligt övrigt att önska och dessutom ställer sig jämförelsevis

dyrbar i förhållande till de belopp, som inflyta, synes mig skäl knappast förefinnas

att vidare bibehålla ifrågavarande skatteform. I ämnet utfärdade bestämmelser,

som gälla intill utgången av år 1921, torde sålunda icke böra förlänas förlängd

giltighet».

I överensstämmelse med den till nyssnämnda statsrådsprotokoll sålunda

uttalade uppfattningen har någon proposition om förlängd giltighet

av den ifrågavarande stämpelbeskattningen icke avlämnats till riksdagen.

Förslag härom har däremot väckts i den nu föreliggande motionen.

Beträffande vad motionären anfört till stöd för sitt förslag får utskottet

hänvisa till motionen.

Utskottet har ansett sig böra i korthet erinra om det väsentliga

innehållet i den gällande förordningen i ämnet.

Skattskyldighet inträder vid köp eller byte av äkta pärlor och

ädla stenar, av föremål, däri sådana pärlor och stenar äro infattade, samt av

smycken utav guld, silver eller platina, ävensom vid införsel hit till

riket av utomlands genom köp eller byte förvärvade föremål av angivna

slag, med undantag för vissa särskilt uppräknade fall samt under förutsättning

att föremålets värde överstiger 300 kronor. Skatten utgår

med 10 kronor, då föremålets värde icke överstiger 350 kronor, och

därutöver med 5 kronor för varje ytterligare påbörjat belopp av

50 kronor; dock att där föremål, som nu nämnts, gå i byte mot

varandra, stämpelavgift skall utgöras endast för det belopp, varmed

det övriga vederlag som må hava betingats vid bytet överstiger

nämnda gränsvärden. Vid överlåtelse av föremål, beträffande

vilket stämpelplikt äger rum, skall upprättas avräkningsnota och vid

införsel av sådant föremål anmälningssedel. Skyldighet att upprätta

avräkningsnota åligger överlåtaren, och enahanda skyldighet beträffande

anmälningssedel åligger den, för vars räkning införseln ägt rum. Stämpel

åsättes avräkningsnota eller anmälningssedel till det belopp, varmed stämpelavgiften

skall utgå. Stätnpelbeläggning av avräkningsnota ombesörjes

Motionen.

Gällande

bestämmelser.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Skattens

avkastning.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

av överlåtaren, och stämpelbeläggning av anmälningssedel verkställes av

vederbörande tullmyndighet. Tillsyn över efterlevnad av förordningens

föreskrifter tillkommer överståtbållarämbetet och länsstyrelserna. Tillsynen

utövas genom särskilda tillsyningsmän, vilka äga uppbära dels

särskilt arvode, som på förslag av överståthållarämbetet och länsstyrelserna

fastställes av Kungl. Maj:t, dels ock vid resor i och för uppdragets

fullgörande resekostnads- och traktamentsersättning enligt tredje

klassen i gällande resereglemente. Särskilda stämplar, benämnda lyxstämplar,

tillhandahållas av generalpoststyrelsen. Underlåter den, som

är pliktig upprätta avräkningsnota eller avgiva anmälningssedel, att

sådant fullgöra eller att förse upprättad avräkningsnota med föreskriven

stämpel, eller underlåter den, till vilken överlåtelsen skett

och som icke fått behörigen stämpelbelagd avräkningsnota till sig överlämnad,

honom enligt förordningen åliggande anmälningsskyldighet,

är straffet böter från och med två till och med trettio gånger det felande

stämpelbeloppet, dock minst tio kronor. Åro omständigheterna synnerligen

mildrande, kan straffet sänkas under vad nu angivits, dock att

minsta bot i varje fall är tio kronor. Har någon i avräkningsnota eller

anmälningssedel mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift och därigenom

föranlett, att stämpelavgift icke blivit till behörigt belopp utgjord, är

straffet böter från och med fem till och med femtio gånger det stämpelbelopp,

som genom det oriktiga förfarandet undandragits, dock minst

tjugufem kronor.

Utskottet bar sökt att till komplettering av den ovan återgivna

uppgiften rörande inkomsten av ifrågavarande stämpelskatt under tiden

1 januari—30 september 1920 vinna upplysning om såväl bruttoinkomsten

för hela sistnämnda år som ock de med beskattningen förenade

utgifterna. Under år 1920 hava lyxstämplar försålts till ett

belopp av 210,225 kronor. Genom beslut den 21 januari 1921 bar

Kungl. Maj:t förordnat, att arvoden åt tillsyningsmännen skola för den

tid, varunder tillsyn varit eller varder utövad, utgå med vissa för år

beräknade belopp, vilkas summa utgör 10,875 kronor. Rörande beloppet

av de rese- och traktamentsersättningar, vilka utbetalts till tillsyningsmännen,

hava däremot ej några uppgifter kunnat erhållas.

Tryckningen av de under år 1920 försålda lyxstämplarna anses kunna

beräknas till omkring 200 kronor. Några särskilda kostnader för lyxstämplarnas

försäljning, vilken ombesörjes av postkontoren, hava icke

förekommit.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45. 5

Frågan om beredande av ökade inkomster för statsverket genom

införande av en särskild beskaltning, som träffade konsumtionen av

lyxartiklar och utgifter för andra likartade ändamål, lär på sin tid —

under åren 1915 och 1916 — enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande liava

varit föremål för särskild utredning i finansdepartementet. 1 motiveringen

till ovan omförmälda, till 1919 års lagtima riksdag avgivna proposition,

nr 251, vilken föranlett antagandet av den författning om

vars iorlängda giltighet den föreliggande motionen innehåller förslag,

åberopades icke berörda utredning, och densamma synes icke heller i

övrigt hava direkt föranlett någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.

Men 1919 års berörda beskattningsförslag framfördes såsom avseende

att träffa en lyxkonsumtion; och av frågans behandling inom riksdagen

framgår, att därvid enahanda principiella synpunkt gjorts gällande.

Vid sådant förhållande har utskottet ansett lämpligt att här erinra om,

att frågan om en lyxbeskattning i utsträckt omfattning varit uppmärksammad

av Kungl. Maj:t. Utskottet, som icke känner resultatet av berörda

utredning, har emellertid i princip velat uttala sig för att

lyxkonsumtionen göres till föremål för en lämpligt anordnad särskild

beskattning i syfte ej mindre att förskaffa statsverket ökade inkomster

än även att om möjligt nedbringa konsumtionen av lyxvaror.

Den beskattning, om vilken i den föreliggande motionen är fråga,

torde få anses vara en typisk lyxbeskattning. Någon invändning mot

densamma ur denna principiella synpunkt synes icke heller hava framkommit.

Betänkligheterna mot denna lagstiftning hava uteslutande

gällt vissa dess detaljer samt dess praktiska resultat. Med den ståndpunkt

i princip till frågan om lyxbeskattning, som utskottet ovan angivit,

har utskottet icke kunnat tillmäta dessa betänkligheter avgörande

betydelse. Den omständigheten, att inkomsten av denna skatt, efter

hittills vunnen erfarenhet att döma, icke kan beräknas få någon

större betydelse för budgeten, innefattar enligt utskottets mening icke

tillräckligt skäl att, allraminst i nuvarande statsfinansiella läge, avstå

från inkomsten. De anmärkniugar beträffande kontrollens effektivitet,

som vid frågans behandling 1919 och 1920 framförts, torde hava i

väsentlig mån haft till utgångspunkt de tillfälliga försäljningar under

hand av utländska smycken, vilka då enligt uppgift förekommo i betydande

omfattning, en rörelse som numera knappast lär hava någon

avsevärd betydelse. I den mån normala förhållanden på detta område

alltmer inträda, torde kontrollen kunna förväntas allt bättre fylla sitt syfte.

Med hänsyn till vad ovan anförts har utskottet, som anser sig

Utikotteti

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

kunna förvänta, att Kungl. Maj:t kommer att taga under förnyat övervägande

frågan om en genomförd lyxbeskattning, ansett, att den ifrågavarande,

redan gällande beskattningen av denna art bör erhålla förlängd

giltighet; och har utskottet icke haft något att erinra mot att förlängningen,

på sätt motionären föreslagit, begränsas till utgången avår 1922.

Den författning, för vilken bevillningsutskottet sålunda förordar

förlängd giltighet, innehåller i 19 § följande bestämmelse, vilken utgör

paragrafens första stycke:

Stämplar för det i denna förordning avsedda ändamål (lyxstämplar) skola

vara att tillgå av följande slag, nämligen å 5, 10, 15, 20, 50, 80, 100, 200, 500,

1,000 och 5,000 kronor.

Motsvarande bestämmelser återfinnas i förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften, § 22 1 mom.

I ett denna dag avgivet betänkande, nr 44, har bevillningsutskottet

yttrat sig i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 232 med förslag

till förordning om vissa ändringar i nyssnämnda förordning angående

stämpelavgiften. Utskottet har därvid tillstyrkt bifall till sådan ändring

i ovanberörda § 22 mom. 1, att momentet skulle erhålla följande lydelse:

1. Stämplar skola vara att tillgå av följande slag, nämligen:

a) helarkstämplar,

b) enkla och dubbla beläggningsstämplar samt

c) hank- och växelstämplar.

I vilka valörer dessa stämplar skola tillhandahållas, bestämmes av generalpoststyrelsen.

Dessutom äger stämpling av blanketter till aktiebrev, lottbrev, andelsbevis

och delaktighetsbevis i inländska bolag samt obligationer, som utfärdas här i riket,

rum i den ordning, 27 § föreskriver.

I samma betänkande har utskottet tillstyrkt i nämnda proposition

nr 232 jämväl föreslagen ändrad avfattning av motsvarande bestämmelse

i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper. För sistnämnda bestämmelse, inrymd

i 7 § 1 mom., har föreslagits följande avfattning:

1. För stämpelbeläggning av avräkningsnota skall användas dubbel beläggningsstämpel

(överlåtelsestämpel). Överlåtelsestämplar skola vara att tillgå i valörer,

som av generalpoststyrelsen bestämmas.

Innebörden av de sålunda föreslagna ändringarna är, att beslut

om indragning av föga använda stämpelvalörer liksom om utgivandet

av nya, av behov påkallade valörer icke vidare skola ankomma på

Kungl. Maj:t och riksdagen, utan tillkomma generalpoststyrelsen, som

ansetts lättast kunna bedöma behovet av stämpelvalörer av olika slag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45. 7

Såsom en följd av vad sålunda i fråga om andra stämpelförfattningar

av utskottet förordats har utskottet ansett motsvarande ändring

böra införas i den förordning, som här är i fråga.

Under åberopande av vad ovan anförts hemställer bevillningsutskottet,

att riksdagen måtte besluta, att förordningen den

11 juli 1919 om utgörande av en särskild stämpelavgift

i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket

av pärlor med flera lyxvaror skall äga fortsatt tillämpning

till utgången av år 1922, dock att 19 § skall

erhålla följande ändrade avfattning:

Stämplar för det i denna förordning avsedda

ändamål (lyxstämplar) skola vara att tillgå i valörer,

som av generalpoststyrelsen bestämmas.

När — — — begagnas.

Stockholm den 31 maj 1921.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Reservation

av herr Wijk; samt

av herr Lithander, vilken ansett, att utskottets betänkande bort

hava följande lydelse:

»Till bevillningsutskottet har hänvisats en inom första kammaren

väckt motion, nr 53, i vilken herr Rosén hemställt, ’att riksdagen måtte

besluta, att förordningen den 11 juli 1919 om utgörande av en särskild

stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor

med flera lyxvaror skall äga fortsatt tillämpning till utgången av år 1922’.»

Med en till 1919 års lagtima — — — (= utskottet) — — —

omarbetade förslaget. Härom anförde utskottet:

Utskottet.

1919 års

riksdag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

1920 års

riksdag.

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 45. Reservation.

»Det har anmärkts, att kontrollen över stämpelpliktens fullgörande icke kan

bliva effektiv. Även om man anser sig kunna utgå från, att försäljare av guldsmedsvaror

i öppen bod komme att i stort sett ställa sig till efterrättelse de bestämmelser,

som kunde komma att utfärdas, återstår dock dels importen och dels

handeln man och man emellan. Det synes ligga i öppen dag, att skattskyldighetens

fullgörande, då skattepliktiga varor, särskilt de dyrbaraste bland dem, pärlor och

ädla stenar, medföras från utlandet, måste bliva med de föreslagna bestämmelserna

fullständigt beroende av de resandes pliktkänsla. Härvid vill utskottet erinra, att

enligt gällande tulltaxa oinfattade äkta pärlor liksom oinfattade ädelstenar äro tullfria

vilket icke synes kunna hava någon annan grund än den insedda omöjligheten

att åstadkomma effektiv kontroll. Vidare lär - enligt vad som upplysts bland

annat i en från Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund till bevillningsutskottet i

anledning av den föreliggande propositionen ställd skrift underhandsförsäljnmg

av dyrbara smycken och pärlor särskilt genom utländska affärsmän hava under

kristiden utvecklat sig till avsevärd omfattning. Införandet av ifrågavarande stämpelskatt

skulle nu otvivelaktigt verka uppmuntrande på underhandsförsälj ningen,

vilken synes vara oåtkomlig för varje kontroll enligt de ifrågasatta bestämmelserna

och vilken ytterligare kunde draga fördel av den nyss antydda möjligheten att utan

stämpels erläggande införa varor från utlandet. I den mån försäljning, som bedrives

av mindre nogräknade personer, komme att gynnas, skulle den lojala handelns

intressen trädas för nära. Givetvis skulle även det finansiella resultatet av

beskattningen i hög grad äventyras, om en kanske betydande del av handeln med

skattepliktiga varor undandroges beskattning. Indirekt skulle lagstiftningens fiskaliska

syfte motarbetas därigenom att de lojala yrkesutövarnas skattepliktiga inkomster

minskades.»

Med förklarande att bevillningsutsKottet väl insåge svårigheterna

att på ett sådant område, som här vore i iråga, åstadkomma en effektiv

skattelagstiftning, stannade ntskottet sålunda vid att hemställa, att Kungl.

Majits proposition i ämnet icke måtte av riksdagen bifallas.

Uti en vid---(= utskottet)---med flera lyxvaror.

Vid frågans---(= utskottet) —--reservationen.

Vid frågans avgörande — — — (= utskottet) utgången

av år 1920.

Till 1920 års riksdag avgav Kungl. Maj:t i propositionen nr 47

förslag angående fortsatt tillämpning av nyssnämnda förordning till

utgången av år 1921. Vid föredragning den 7 januari 1920 av förslag

till finansplan för år 1921 hade chefen för finansdepartementet i fiåga

om beräkningen av inkomsten av denna stämpelavgift uttalat, att för

det dåvarande tillgängliga siffror närmast syntes peka mot en årsmtäkt

av omkring 300,000 kronor. Utt betänkande, nr 31, i anledning av

sistberörda proposition anförde utskottet — efter att hava meddelat

införskaffade uppgifter om beloppet av under tiden 1 januari —3 april

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45. Reservation. 9

1920 till postkontoren ntsända lyxstämplar samt angående kostnaderna

för tillsyn över efterlevnaden av förordningens föreskrifter — att utskottet

funnit de tillgängliga uppgifterna angående försäljning eller utlämning

av lyxstämplar icke kunna anses giva stöd åt departementschefens sannolikhetsberäkning

av en årlig avkastning å 300,000 kronor; och anförde

utskottet vidare:

''Tager man tillika i beaktande de ganska avsevärda kostnader, däri inbegripna

även ersättningar enligt resereglementet, som kontrollen över författningens

efterlevnad synes komma att draga, torde nettoinkomsten av ifrågavarande stämpelskatt

komma att stanna vid väsentligt lägre årsbelopp än det nyss nämnda.

De av bevillningsutskottet vid 1919 års lagtima riksdag uttalade farhågorna

beträffande verkningarna av denna stämpelskatt synas hava blivit i hög grad besannade.

Nedgången i juvelerarnas omsättning har visserligen sannolikt i första

hand sin grund i nedåtgående konjunkturer. Men det torde näppeligen kunna betvivlas,

att den icke obetydligt ökade kostnad, som denna stämpelskatt föranleder,

i förening med de olägenheter för köpare, som kontrollföreskrifternas iakttagande

innebär, måste i sin mån bidraga till att leda handeln med ifrågavarande artiklar

in på sådana vägar, där beskattningen undgås. Då det torde vara otänkbart att

kunna åstadkomma en kontroll, som omöjliggör anlitandet av sådana smygvägar

och då det givetvis ligger i statens intresse såväl ur fiskalisk som ur allmän rättssynpunkt

att befrämja den lojala handeln, av vars avkastning staten har att påräkna

en skatteinkomst, som vid den illojala handeln säkerligen i de allra flesta

fall icke inflyter, så har utskottet för sin del ansett, att olägenheterna med den

ifrågavarande beskattningsformen äro så påtagliga, att de icke kunna anses uppvägas

av den skäligen obetydliga och osäkra inkomsten av lyxstämplarnas försäljning’.

Utskottet hemställde, att Kungl. Maj:ts proposition i ämnet icke

måtte av riksdagen bifallas.

Uti två vid betänkandet fogade reservationer yrkades bifall till

propositionen.

Då frågan — — — (= utskottet) — — — med flera lyxvaror.

Den nu föreliggande motionen avser förordningens fortsatta tilllämpning

till utgången av år 1922.

Beträffande vad motionären anfört till stöd för sitt förslag får

utskottet hänvisa till motionen.

I skrivelse — — — (= utskottet) — — — giltighet’.

På sätt ovan återgivits antog 1920 års bevillningsutskott, att

nettoinkomsten av ifrågavarande stämpelskatt skulle komma att stanna

vid väsentligt lägre årsbelopp än 300,000 kronor, till vilken summa

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 39 käft. (Nr 45.) 2

Motionen.

Inkom eib er ältning

en för

1922.

Utskottets

yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 45. Reservation.

chefen för finansdepartementet då ansett sig kunna beräkna skattens

avkastning. Att detta antagande numera besannats framgår redan därav,

att, enligt vad utskottet inhämtat, bruttoinkomsten under år 1920 icke

uppgått till mera än 210,225 kronor. I fråga om de med beskattningen

förenade utgifterna äro tillgängliga uppgifter alltför ofullständiga för att

äga något värde.

I 1920 års bevillningsutskotts ovan återgivna uttalande hava vissa

med ifrågavarande beskattningsform förenade väsentliga olägenheter påvisats.

Yad i sådant hänseende förra året anfördes äger alltjämt giltighet.

Då nu tillika erfarenheten bekräftat riktigheten av den förmodan

rörande skattens avkastning, åt vilken bevillningsutskottet sistnämnda

år gav uttryck, finner sig utskottet nu med ännu större skäl än 1920

kunna uttala, att olägenheterna med denna skatt icke kunna uppvägas

av den relativt obetydliga och osäkra inkomsten av densamma.

Den författning —--(= utskottet)--— som här är i fråga.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att herr Roséns förevarande motion, I: 53, om

fortsatt tillämpning av förordningen rörande en särskild

stämpelavgift vid köp m. m. av vissa lyxvaror,

icke må föranleda någon riksdagens åtgärd».

STOCKHOLM, ISAAC HARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:399 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om fortsatt tillämpning av förordningen rörande en särskild stämpelavgift vid köp m. m. av vissa lyxvaror. s. 12 i texten