Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om tullrestitution eller befrielse från tullavgift vid åter - utförsel av vissa förtygsmaterialier och skepps förn ödenheter.

1921-06-07 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1921:53, Betänkande, i anledning av väckta motioner om tullrestitution eller befrielse från tullavgift vid åter - utförsel av vissa förtygsmaterialier och skepps förn ödenheter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr hd.

1

Nr 53.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1921 kl. 1 e.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

om tullrestitution eller befrielse från tullavgift vid åter - utförsel av vissa förtygsmaterialier och skepps förn ödenheter.

(l:a avd.)

Närvarande: herrar Röing, frili. Fleming, Antonsson, Sandler, Wijk, Wohlin, Gustaf

Nilsson, K. Å. Nilson, Ahlmans Olof Olsson, Rosén, Eriksson i Grängesberg,

Jönsson i Boa, Olsson i Kullenbergstorp, Olsson i Ramsta, Johansson

i Kullersta, J. A. Eriksson, Sköld, Kant, Lövgren i Nyborg och

Brännström.

I likalydande motioner, nr 54 i första kammaren av herrar Jeansson

och Vennersten samt nr 95 i andra kammaren av herr Thore m. fl., har

hemställts, »att riksdagen ville beträffande fartygsmaterialier och skeppsförnödenheter,

vilka enligt vederbörlig anmälan tullbehandlats eller varda

tullbehandlade under åren 1918—1921 för ändamål, som i § 12 tulltaxeförordningen

sägs, samt därefter inom den i mom. 1 b) av samma

författningsrum bestämda tid av fem år ur riket under vederbörliga

tullkontroller återutföras, förklara hinder icke skola möta för att på

särskilda ansökningar till vederbörande återbetala för ifrågavarande

materialier och skeppsförnödenheter erlagda tullavgifter eller, därest .

allenast säkerhet för dessa blivit ställd, lämna befrielse från avgifternas

gäldande.»

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 45 höft. (Nr 53.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Gällande bestämmelse.

Motionerna.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.

Enligt § 12 i gällande förordning med tulltaxa för inkommande

varor kan den, som här i riket verkställt nybyggnad, förbyggnad eller

reparation av fartyg om mer än 40 tons avgiftspliktig dräktighet, vare

sig svenskt eller utländskt, eller av vissa smärre järnfartyg, som äro

avsedda att omedelbart erhålla eller äga utländsk nationalitet, få för

därvid använda, från utrikes ort införda tullpliktiga materialier och skeppsförnödenheter

restitutionsvis återbekomma den erlagda tullavgiften eller

i det fall, att tullavgiften, med stöd av särskilt meddelad rätt till

anstånd, icke blivit erlagd, utan allenast säkerhet för densamma ställts,

njuta befrielse från dess gäldande.

Efter att hava erinrat härom samt om åtskilliga med avseende å

ifrågavarande restitutionsrätt stadgade villkor hava motionärerna lämnat

en redogörelse, av vilken utskottet här meddelar följande sammanfattning.

Till följd av försenade leveranser under krigsårens livliga skeppsbyggnadsverksamhet

hade betydande partier skeppsbyggnadsmaterialier,

importerade för ovan angivna ändamål, icke kunnat användas för de

ursprungligen avsedda fartygsbyggena utan blivit lagrade. Till följd av

den sedan mitten av år 1920 rådande depressionen inom hela världens

sjöfart hade ett flertal rederier både inom och utom vårt land måst

annullera under senaste åren gjorda fartygsbeställningar, på grund varav

varven eller rederierna stode inför utsikten att icke kunna få användning

för sina i lager liggande materialier av ifrågavarande slag. För

undvikande av alltför stora förluster genom lagring under lång tid framåt

hade det för flera ägare blivit nödvändigt att söka avyttra desamma

till utlandet, då det inhemska behovet vore synnerligen ringa. Sådan

försäljning till utlandet hade emellertid icke i avsevärd omfattning

kunnat komma till stånd, alldenstund vid försäljningsprisets beräknande

hänsyn måst tagas till ovan återgivna bestämmelse i § 12 mom. 1 tulltaxeförordningen,

enligt vilken bestämmelse såsom villkor för tullrestitution

gäller att materialierna blivit använda till sådant ändamål, som i

momentet avses.

Under åberopande av vad sålunda anförts och med erinran om det i

§ 11 av nyssnämnda förordning införda stadgandet därom, att rätteligen

debiterad och erlagd tullavgift icke finge restitueras, även om varan

återutfördes, hava motionärerna framkommit med sin hemställan om

riksdagens medverkan för att få omförmälda hinder för tullrestitutions

medgivande i de i motionerna berörda fall undanröjt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 53. 3

Utskottet har under motionernas förberedande behandling utverkat

Kungl. Maj:ts befallning till generaltullstyrelsen att avgiva utlåtande i

anledning av motionerna och därvid särskilt yttra sig angående möjligheten

och sättet att anordna betryggande kontroll vid tillämpning av

en sådan utvidgad rätt till tullrestitution, som i motionerna ifrågasatts,

ävensom avgiva förslag till avfattning av bestämmelser, ägnade att

tillgodose det av motionärerna framförda intresset; och har generaltullstyrelsen

i anledning härav den 16 mars 1921 avgivit såsom bilaga

vid detta betänkande fogat utlåtande.

På sätt generaltullstyrelsen i nämnda utlåtande påpekat är

restitutionsrätten enligt § 12 tulltaxeförordningen avsedd att bereda

den svenska skeppsbyggnadsindustrien stöd vid konkurrens med den

utländska. Då nu på grund av inträdda oförutsedda förhållanden avsevärda

partier importerade skeppsbyggnadsmaterialier icke kunnat komma till

användning till avsedd nybyggnad, förbyggnad eller reparation av fartyg,

och då enda utvägen att täcka någon del av de förluster, som härigenom

åsamkas ifrågavarande svenska industri, synes vara att materialierna

säljas till utlandet, så finner utskottet det stå i full överensstämmelse

med grundtanken i dessa restitutionsbestämmelser, om för

fall av berörda art det hinder för restitutionens tillämpning avlägsnas,

vilket ligger i det föreskrivna villkoret, att materialierna skola hava

blivit för det avsedda ändamålet använda.

Motionärerna hava föreslagit, att den utsträckta restitutionsrätten

måtte gälla varor, vilka tullbehandlats eller varda tullbehandlade under

åren 1918—1921. Generaltullstyrelsen har härtill anmärkt, att rätten

syntes böra begränsas att gälla varor, vilkas angivlling till förtullning

ägt rum före de nya bestämmelsernas ikraftträdande. En sådan utsträckning

av tiden, som i motionerna ifrågasatts, kunde nämligen gynna

spekulationen och missbrukas. Bevillningsutskottet, som icke delar de

av generaltullstyrelsen sålunda uttalade betänkligheterna, har icke ansett

en sådan begränsning av den av motionärerna ifrågasatta tiden erforderlig.

Utskottet har verkställt härav påkallad redaktionell ändring av

de av generaltullstyrelsen föreslagna bestämmelserna, mot vilkas avfattning

i övrigt utskottet icke haft något att erinra; och upptager utskottet

i sitt förslag det av styrelsen alternativt föreslagna tillägget. Utskottet

har icke givit sitt här avgivna förslag formen av en författning, utan

har ansett detta lämpligen kunna överlåtas åt Kungl. Maj:t.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

Generaltull
styrelsens
utlåtande.

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.

att riksdagen, i anledning av motionerna I: 54

av herr Jeansson och Vennersten samt II: 95 av

herr Thore m. fl., måtte, angående tillfällig utvidgning

av sådan rätt att restitutionsvis återbekomma

erlagd tullavgift eller njuta befrielse från dess gäldande,

varom stadgas i § 12 av förordningen den 9 juni 1911

med tulltaxa för inkommande varor, antaga följande

bestämmelser:

Utan hinder av bestämmelsen i § 11 av kungl.

förordningen med tulltaxa för inkommande varor den

9 juni 1911 må åt innehavare av skeppsvarv eller

mekanisk verkstad, vilken från utrikes ort infört tullpliktiga

materialier och skeppsförnödenheter, avsedda

att här i riket, såsom i § 12 av nämnda förordning

förmäles, användas till nybyggnad, förbyggnad eller

reparation av fartyg, av generaltullstyrelsen, på sätt

nedan bestämmes, medgivas restitution av erlagd tullavgift

för sådana, icke till husgerådssaker hänförliga

artiklar, som på i sagda författningsrum föreskrivet

sätt anmälts vara införda för ovannämnda ändamål men,

utan att hava för detta ändamål använts, blivit återutförda

till utlandet. I det fall att enligt medgivande,

som i § 12 tulltaxeförordningen sägs, tullavgiften icke

blivit erlagd, utan allenast säkerhet för densamma

ställts, må generaltullstyrelsen under ovan angivna

förhållanden i stället medgiva befrielse från tullavgiftens

gäldande.

Beträffande sådana medgivanden, om vilka ovan

sagts och vilka endast må avse varor, som angivits

till förtullning efter ingången av år 1918 och vederbörligen

tullbehandlats före utgången av år 1921,

gälla i övrigt följande villkor, nämligen:

att återutförseln äger rum och restitutionen sökes

före utgången av år 1921;

att utförseln sker vid samma tullkammare, där

förtullningen ägt rum, såvida ej generaltullstyrelsen

för särskilt fall finner restitution kunna medgivas,

oaktat varan utförts vid annan tullkammare;

att exportangivningsinlagan innehåller uppgift om

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.

avBikten att för de till utförsel angivna artiklarna

erhålla tullrestitution enligt denna förordning, om

varans handelsbenämning, myckenhet och beskaffenhet

samt om den rubrik i tulltaxan, till vilken densamma

vid införseln blivit hänförd, jämte vederbörligt nummer

i gällande statistiska varuförteckning;

att nämnda inlaga är åtföljd av exportörens

under edlig förpliktelse avgivna och av två hans biträden

till riktigheten bestyrkta försäkran, att dessa

artiklar äro av utländskt ursprung, att desamma blivit

införda för ändamål, som i § 12 tulltaxeförordningen

avses, att full införseltull för dem blivit behörigen

erlagd eller av generaltullstyrelsen godkänd säkerhet

för densamma ställd, samt uppgift ej mindre om dagen,

då de angivits till förtullning, än även därom, huruvida

sådan angivning skett från nederlag, från transitupplag,

från frihamn eller direkte och i sistnämnda

fall jämväl om den lägenhet, med vilken införseln skett,

ävensom att artiklarna icke efter införseln undergått

någon bearbetning eller .förändring;

att vederbörande tullkammare efter exportvarans

undersökning meddelar attest angående densammas

myckenhet och beskaffenhet ävensom angående kollinas

plombering och bevakning under transporten till och

inlastning i fartyg eller järnvägsvagn, vilken attest

såsom verifikation jämte angivningsinlagan och övriga

intyg bifogas tullkammarens utgående tulljournal;

att utförseln i övrigt verificeras på sätt i §

13 av förordningen med tulltaxa för inkommande

varor den 9 juni 1911 finnes stadgat beträffande varor,

för vilka tullrestitution är därstädes medgiven; samt

att beträffande artiklar, vilka efter denna förordnings

ikraftträdande angivas till förtullning med

sådan anmälan om avsikten med deras införsel, som i

§ 12 mom. 1 a) tulltaxeförordningen sägs, nu avsedda

restitutionsrätt icke må åtnjutas, med mindre dessa

artiklar vid förtullningen upptagas i ett av vederbörande

tullförvaltning fört avräkningsdiarium, i vilket

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.

vid artiklarnas utförsel vederbörlig avskrivning jämväl

skall verkställas.

Stockholm den 7 juni 1921.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Reservation

av herr friherre Fleming.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.

7

Bilaga.

Ang. motionerna I: 54 av herrar Jeansson

och Vennersten samt It: 95 av

herr Thore m. fl.

Kung!.

Generaltullstyrelsen.

Till riksdagens bevillningsutskott.

Restitutionsrätten enligt § 12 tulltaxeförordningen är avsedd att bereda den

svenska skeppsbyggnadsnäringen stöd vid konkurrens med motsvarande utländsk

industri.

Huruvida eller i vad mån de förhållanden, vilka i motionerna åberopats

såsom skäl för den begärda förmånen, äro för handen, därom är generaltullstyrelsen

icke i tillfälle göra något uttalande, lika litet som därom, huruvida i princip ett

sådant medgivande, som motionärerna ifrågasatt, lämpligen bör ifrågakomma, oavsett,

bland annat, den inverkan detsamma kan komma att utöva på avsättningen i utlandet

av inom Sverige tillverkade varor av motsvarande slag.

Styrelsens yttrande torde också vara avsett huvudsakligen att åstadkomma

utredning rörande möjligheten och sättet att anordna kontroll vid tillämpning av

den utvidgade rätt till tullrestitution, som i motionerna ifrågasatts.

Formaliteterna för erhållande av restitution enligt § 12 tulltaxeförordningen

äro synnerligen enkla. Den bevisning, som åligger den, vilken vill erhålla restitution

enligt detta författningsrum, består huvudsakligen däri, att han till generaltullstyrelsen

avlämnar en av honom under edlig förpliktelse avgiven och av två hans

biträden, som med arbetet tagit befattning, bestyrkt noggrann förteckning över

myckenheten och beskaffenheten av alla till fartyget använda olika artiklar, för

vilka restitution av eller befrielse från tullavgift sökes, jämte under samma förpliktelse

avgiven försäkran, att dessa artiklar äro av utländskt ursprung och att

full införseltull för dem blivit behörigen erlagd eller av generaltullstyrelsen godkänd

säkerhet för densamma ställd, samt uppgift ej mindre om dagen, då de angivits

till förtullning, än även därom, huruvida sådan angivning skett från nederlag, från

transitupplag, från frihamn eller direkte och i sistnämnda fall jämväl om den lägenhet,

med vilken införseln skett.

Nämnda förteckning granskas hos generaltullstyrelsen, därvid dels konstateras

riktigheten av de uppgivna införselposterna och att skriftlig anmälan skett om

ändamålet med införseln, att för varorna full införseltull blivit behörigen erlagd

eller av generaltullstyrelsen godkänd säkerhet för densamma ställd, ävensom att

restitution ej förut beviljats, dels ock prövas, huruvida artiklarna äro av sådan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.

beskaffenhet, att den för dem sökta förmånen enligt ifrågavarande författningsruin

är medgiven.

Innebörden av den nu ifrågasatta förmånen skulle bliva i viss män likartad

med den rättighet, som på grund av handelrestitutionsinstitutet kan beviljas handelsidkare.

Bestämmelserna härom äro meddelade i kungl. förordningen angående tullrestitution

i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara den 13 december 1912

(nr 355) med däri genom kungl. förordningar den 18 juli 1913 (nr 151) och den

16 juli 1919 (nr 450) gjorda ändringar jämte tillhörande författningar.

Villkoren för medgivande av nu ifrågavarande förmån skulle väl i huvudsak

utarbetas på grundval av bestämmelserna i § 12 tulltaxeförordningen med tillägg

av vissa föreskrifter efter förebild från författningarna angående handelsrestitutionen.

Med avseende å de allmänna principerna för identitetsbevisningen och kontrollen

i fråga om skeppsbyggnadsrestitutionen framgår av vad ovan anförts, att

den förra är grundad uteslutande på förenämnda försäkran och att tullverkets

kontroll inskränker sig till ett konstaterande, att de förtecknade varorna vederbörligen

införtullats och att tullrestitution eller befrielse från tullavgifts erläggande

ej redan blivit beviljad. Restitutionsmedgivandet vilar således uteslutande på förtroende

till uppgifterna av den restitutionssökande och hans biträden, enär någon

särskild kontroll, att de förtecknade artiklarna verkligen blivit använda till det

uppgivna arbetet icke utövas från tullverkets sida.

Handelsrestitutionsinstitutet vilar även på förtroende till den restitutionssökandes

uppgifter, men härvid är att märka, att tullverket utövar kontroll att den

vara, vars utförsel föranleder restitution, verkligen blir reexporterad. På liknande

sätt skulle ju i nu förevarande fall kontroll utövas över reexporten, men det kunde

dock ifrågasättas, huruvida det förtroende, som därvid skulle tilläggas exportörens

uppgifter, borde efter föredöme från handelsrestitutionsinstitutet knytas till konstaterande

hos honom av vissa särskilda kvalifikationer. Beträffande handelsrestitution

fordras nämligen enligt § 2 i förordningen, att handelsidkaren skall vara känd

såsom synnerligen redbar och solid samt i övrigt prövas lämplig; och uppgifter i detta

hänseende inhämtas alltid jämlikt § 5 från vederbörande handelskammare. Styrelsen

anser emellertid, att, då ett dylikt villkor icke förekommer i § 12 tulltaxeförordningen,

till vilket författningsrum det ifrågasatta medgivandet skulle knyta sig

såsom en utsträckt förmån, något sådant styrkande av särskilda kvalifikationer

härvid icke bör ifrågakomma.

Den i § 12 tulltaxeförordningen omhandlade restitutionsrätten må enligt författningens

ordalag tillgodonjutas icke blott av innehavare av skeppsvarv eller mekanisk

verkstad utan även av annan, som verkställt nybyggnad, förbyggnad eller reparation

av fartyg — t. ex. den som å fartyg verkställt målning. Styrelsen har emellertid

på grund av motiveringen i motionerna förutsatt, att den utvidgade restitutionsrätten

skulle inskränkas att avse endast innehavare av skeppsvarv och mekanisk verkstad.

Denna restitutionsrätt vid återutförsel av skeppsbyggnadsmaterialier synes

böra förklaras i enlighet med förslaget gälla sådana varor, som angivits till förtullning

efter ingången av år 1918, men inskränkas till att avse varor, vilkas angivning

skett före den eventuella nya förordningens trädande i kraft. Medgivandet

skulle nämligen givetvis erhålla karaktären av en undantagsbestämmelse och icke

givas en sådan utsträckning, att den gynnade spekulationer och kunde missbrukas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 53. 9

Av liknande skal torde rutten till återförsel och sökande av tullrestitollon

dråpligen hora inskränkas till viss kortare tid, förslagsvis till utgången avår 1921

hefintli^vnis fök!1" vfr moJsvarande de, 1 § ^v handelsrestitutfönsförordningen

|)enntliga synas icke vara erforderliga, därest innehållet i exportörens försäkran

g.,8 lknande innehållet 1 den, som föreskrives i § 12 tulltaxeförordningen vilket

er attmngsrum icke har några bestämmelser motsvarande de nyssberörda.

... Någon anledning att, såsom är föreskrivet beträffande handelsrestitution från

restitutionsrått undantaga varor, vilka återsändas till produktions- eller inkönslandet

torde enligt styrelsens förmenande icke föreligga särskilt om ZT • ’

trädandeT^raft. ti]1 Varor’ 80111 angivits’till förtullning före förordningens

b» ““ **•

m. m införda artiklar jämväl vid deras återutförsel utan användning'' till fartyg

lydelse^Samma '' enhghet med vad sälunda anförts kunna givas försla|svis följande

Utan hinder av bestämmelsen i § 11 av kungl. förordningen med tulltaxa

för inkommande varor den 9 juni 1911 må åt innehavare av skeppfvarv eller meka

nödenheter'' “fvsIdda^att^h-^^W “?Ört tullPIiktiSa material och skeppsförnoaenneter,

avsedda att har 1 riket, såsom 1 § 12 av nämnda förordningen för
hd

1 ^nvandas tdl. nybyggnad, förbyggnad eller reparation av fartyg, av general
^

lstyrelsen, på satt nedan bestämmes, medgivas restitution av erlagd tullavgift för

Ävå sä"1 aISL™eU f¥ga artikIar’ ?»m !

- i aamalts vara införda for ovannämnda ändamål men, utan att hava

Ldgdivandeansom i “To^t äte™*förda tiU utlandet. I det fall, att enligt

eagivanae, som 1 j 12 tulltaxeforordmngen sägs, tullavgiften icke blivit erlaod

utan allenast säkerhet för densamma ställts, må generaltullstyrelsen under orai!

angivna förhållanden 1 stället medgiva befrielse från tullavgiften! gäldande

-ån-en^v Sn<l91?iädnna ™edglvandei?’ Vllka enda«t må avse varor, som efter in11

• 1918 / , !• foi’e denna förordnings trädande i kraft angivits till förtullning,

galla 1 ovngt följande villkor, nämligen- ö Ior

. satÄ ™rsS

att exportangiymngsinlagan innehåller uppgift om avsikten att för de till

utförsel angivna artiklarna erhålla tullrestitution enligt denna förordning om varans

handelsbenamnmg, myckenhet och beskaffenhet samt om den rubrik i tulCxIn S

bliVi‘ h‘nf5Kl'' jämte "<"»-«• i gMknde

,, at<? oaninda llllasa är åtföljd av exportörens under edlig förpliktelse avgivna

ärJ av utländskt* b äden riktigheten bestyrkta försäkfan, att dessa artiklar

t,Ull avatlaadskt ursprung, att desamma blivit införda för ändamål, som i 6 12

tulltaxeförordningen avses, att full införseltull för dem blivit behörigen erlagd eller

av generaltullstyrelsen godkänd säkerhet för densamma ställd, samt uppgift ejSmindre

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 45 käft. (Nr 53.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

jBevillningsutskottets betänkande Nr 53.

a Aa ano*ivif<5 till förtullning, än äv©n därom, huruvida sådan angivning

skett S’ nederlag, Mta tamsitupplag, från frihamn eller direkte oeh i sistnämnda

jimväl om lön lägenhet, m?d vilken införseln drott ävensom att art,klarna

j„i.p efter införseln undergått någon bearbetning eller förändring, ,, ,

att vederbörande tullkammare efter exportvarans undersökning meddelar attest

angående densammas myckenhet och beskaffenhet ävensom

Uorinfr neb bevakning under transporten till och inlastning i fartyg eller j g

vagn§ vilken attest 8åsom verifikation jämte angivningsinlagan och Övriga intyg

h^atfuSST öt8gW^ificer°aUsrI1paå SS\ § 13 av kungl. förordningen med

tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911 finnes stadgat beträffande varor,

för vilka tullrestitution är därstädes medgiven.

Därest restitutionsrätten, oavsett vad styrelsen här ovan anfört, skulle anses

höra få sälla även varor, som efter förordningens ikraftträdande angivas till o

Snins i t ex såsom i motionerna föreslagits före 1921 års utgång - torde,

Se Iakttagande av detta vid bestämmelsernas avfattning, bland vi lkoren mtagas

skrivnmgjämvalÄällwtotallas.^ be8kaffenteten av d, varor .vilka den nu

ifrågavarande restitutionsrätten skulle gälla har st^senrcke ansett erforderligt

föreslå bestämmelser angående dessa varors återutforsel med post.

Stockholm den 16 mars 1921.

Under generaltulldirektörens frånvaro:

Gustaf Bergenstjerna.

Ivar Kullgren.

1 anledning av ett inom riksdagen rack,fors tafatt *» I

sedda restitutionsrätt för skeppsbyggnadsmatenalier måtte lä atnjutas jamvu

återutfördes utan användning till fartyg.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG. 1921

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:413 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om tullrestitution eller befrielse från tullavgift vid återutförsel av vissa fartygsmaterialier och skep s. 4 i texten