Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa de!ar av förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstoch förmögenhetsskatt m. m., dels ock Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen samma dag angående bevillning av fast egendom samt av inkomst m. m., samt väckt motion angående ändrade bestämmelser om taxering för barns inkomst.

1921-06-07 · 37 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 36 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1921:55, Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa de!ar av förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstoch förmögenhetsskatt m. m., dels ock Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen samma dag angående bevillning av fast egendom samt av inkomst m. m., samt väckt motion angående ändrade bestämmelser om taxering för barns inkomst.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

1

Nr 55.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1921 kl. 6 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändring i

vissa de!ar av förordningen den 28 oktober 1910 om

inkomst- och förmögenhetsskatt m. m., dels ock Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring

i vissa delar av förordningen samma dag angående bevillning

av fast egendom samt av inkomst m. m., samt

väckt motion angående ändrade bestämmelser om taxering

för barns inkomst.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar Röing, frih. Fleming, Antonsson, Sandler, Wijk, Wohlin,

Gustaf Nilsson, K. A. Nilson, Åhlmans Olof Olsson, Eriksson i Grängesberg.

Jönsson i Boa, Olsson i Kullenbergstorp, Olsson i Ramsta>

Johansson i Kullersta, Isak Svensson, J. A. Eriksson, Sköld, Kant,

Lövgren i Nyborg och Brännström.

Genom proposition nr 213 av den 18 mars 1921, vilken hänvisats

till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av vid

propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga nedan återgivna förslag

till

dels förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28

oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt;

dels förordning om ändring i vissa delar av förordningen sagda

dag angående bevillning av fast egendom samt av inkomst;

dels ock förordning om ändring i vissa delar av förordningen

samma dag om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 47 höft. (Nr 55.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910

(nr 115) om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 7 och 10 §§ i förordningen den 28

oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt ävensom 3:o) och 5:o)

av de vid samma förordning fogade särskilda anvisningar till ledning

vid taxeringen skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade

lydelse:

7 §■ ■

Vid den uppskattning, som för taxeringen äger rum, hänföras:

3:o) till inkomst av arbete:

c)---

1) vinster av tillfällig natur, därunder inbegripen vinst å icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös egendom, som förvärvats genom köp

eller byte och varit i säljarens ägo, om det är fast egendom, under

mindre än tio år och eljest under mindre än fem år, dock efter avdrag

av möjligen liden förlust å andra likartade affärer; samt

2) --

10 §.

Skattskyldig äger vidare, i den mån avdrag icke verkställts på

grund av bestämmelserna i 9 §, rätt till avdrag för:

sådan förlust å fast egendom eller verksamhet, som ej är att hänföra

till kapitalförlust;

försäkringspremier'' — — —.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55. 3

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

3:o).

Inkomst av rörelse eller yrke, icke yrkesmässig verksamhet och tillfälliga

inkomster.

7 § 3:o) h) och c).

Härunder upptagas — — — därmed jämförliga rättigheter o. d.

Såsom inkomst av rörelse eller yrke taxeras sådan inkomst, som

erhålles genom utövande av en självständig och regelbunden förvärvsverksamhet,

försåvitt inkomsten icke skall taxeras såsom inkomst av

fast egendom. Hit hör t. ex. en näringsidkares vinst vid avyttring av

sådana föremål, som han för i handel eller tillverkar (varor och produkter.

) Om en näringsidkare avyttrar andra föremål (t. ex. i rörelsen

använda inventarier) eller om någon, som icke yrkesmässigt driver

näring, avyttrar honom tillhörig egendom, anses den vinst, som härigenom

för honom kan uppkomma, icke såsom inkomst av rörelse eller

yrke, utan såsom realisationsvinst, vilken endast under de i 7 § 3:o c) 1)

angivna förutsättningarna beskattas såsom inkomst.

Exempel: Ett bolag, som har till ändamål att driva handel med

fastigheter, taxeras såsom för inkomst av rörelse eller yrke för den vinst,

som uppstår vid avyttring av någon bolagets fastighet, under det att

ett industribolag, som avyttrar någon för bolagets industriella verksamhet

avsedd fast egendom, icke skall för därvid erhållen vinst taxeras

såsom för inkomst av rörelse. Huruvida i sistnämnda fall vinsten är

skattepliktig såsom realisationsvinst, avgöres med hänsyn till bestämmelserna

i 7 § 3:o c) 1). Om ett rederibolag har till uppgift icke blott

att driva rederirörelse i egentlig mening, det vill säga idka sjöfart med

bolagets egna eller förhyrda fartyg, utan därjämte att yrkesmässigt köpa

och sälja, med andra ord driva handel med, fartyg, skall vinst, som för

bolaget må uppkomma vid avyttring av fartyg, taxeras såsom inkomst av

rörelse eller yrke. Om ägaren av ett skeppsvarv, i avbidan på därstädes

byggda fartygs försäljning, för egen räkning driver sjöfart med samma

fartyg, skall likaledes vinst vid avyttring av sådant fartyg taxeras såsom

inkomst av rörelse eller yrke. Har däremot ett rederibolag icke

till uppgift att vid sidan av sin rederirörelse driva handel med fartyg

och driver det icke heller sådan handelsrörelse, skall den vinst, som för

bolaget må uppkomma vid avyttring av något bolagets fartyg, icke

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

taxeras såsom inkomst av rörelse eller yrke utan anses såsom realisationsvinst,

som beskattas såsom inkomst endast under de i 7 § 3:o c) 1) angivna

förutsättningarna. Enbart den omständigheten, att försäljning av

fartyg understundom förekommer inom ett rederibolags rörelse, får ej

anses såsom tillräcklig anledning att antaga, att bolaget driver handel

med fartyg.

Kapital, som utfaller på grund av försäkring av varor och produkter

i skattskyldigs näring, skall tagas i betraktande vid rörelseinkomstens

uppskattning såsom annan för varor och produkter erlagd

valuta. Likaså skall i inkomst av rörelse eller yrke inräknas vad näringsidkare

uppburit på grund av försäkring mot utebliven inkomst och dylikt

i hans rörelse eller yrke. Däremot skall uppburen försäkringssumma för

andra föremål, t. ex. i rörelse använda byggnader och inventarier eller

personlig egendom, icke taxeras såsom inkomst vare sig av rörelse eller

yrke eller eljest.

Till inkomst av rörelse eller yrke — — —.

5:o)

Vissa avdrag vid inkomstens uppskattning.

Avdrag är medgivet:

1) — — — under l:o) här ovan är stadgat.

Såsom behållen årsinkomst av viss inkomstkälla anses det överskott

av intäkter, som återstår efter avdrag av dels här ovan omförmälda

omkostnader, dels även de förluster, som uppstått i verksamheten

och som icke äro att anse såsom kapitalförluster. Huruvida förlust är

att anse såsom minskning i årsinkomsten eller såsom kapitalförlust,

pröve beskattningsmyndigheterna efter verksamhetens och förlustens

beskaffenhet.

I allmänhet gäller, att förlust är att anse såsom minskning i årsinkomsten,

när förlusten oavsett dess storlek prövas vara av sådan art,

att man i den verksamhet, varom fråga är, har att räkna med förluster

av detta slag. Så t. ex. skall såsom kapitalförlust icke anses:

en näringsidkares förlust genom prisfall å eller förstöring av varulager,

tillverkningar, lager av råvaror, förbrukningsartiklar och dylikt;

en näringsidkares förlust å utestående fordringar för försålda varor

och tillverkningar eller för utfört arbete i hans rörelse eller yrke;

ett bankbolags förlust genom belåning av förfalskade lånehandlingar;

en bankkassörs eller annan kassaförvaltares förlust genom felräkning

vid in- eller utbetalning av penningar, som han på grund av

sin befattning omhänderhar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

Har skattskyldig under året verkställt två eller flera icke yrkesmässiga

avyttringar av fast eller lös egendom, skola avyttringarna, om

och i den mån den avyttrade egendomen förvärvats på sätt och inom

tid, som angives i 7 § 3:o c) 1), i beskattningshänseende räknas såsom

en enda inkomstkälla, och skall sålunda förlust, som uppkommit vid en

dylik avyttring, avräknas från tilläventyrs uppkommen vinst å de andra

avyttringarna.

Vidare må avdrag ske

2) — — — får icke avdragas.

Därest inkomstkällan icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös

egendom i sin helhet visar förlust, är denna att anse såsom kapitalförlust

och får icke avdragas från skattskyldigs inkomst av annan inkomstkälla

eller från hans sammanräknade inkomst.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, av trycket utkommit i Svensk författningssamling,

och skall tillämpas även i avseende å 1921 års taxering,

skolande förty prövningsnämnd företaga de ändringar i taxeringsnämnds

beslut, som därav må föranledas.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910

(nr 116) angående bevillning av fast egendom samt av inkomst

Härigenom förcrdnas, att 9 § 3 mom. och 11 § 2 mom. i förordningen

den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt

av inkomst ävensom 3, 4, 9, 10 och 11 §§ av de vid samma förordning

fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen skola i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse, skolande 12 § av

sagda anvisningar utgå:

9 § 3 mom.

Till inkomst av arbete räknas:

c) — :--. .

l:o) vinster av tillfällig natur, därunder inbegripen vinst å icke

yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som förvärvats genom

köp eller byte och varit i säljarens ägo, om det är fast egendom, under

mindre än tio år och eljest under mindre än fem år, dock efter avdrag

av möjligen liden förlust å andra likartade affärer; samt

2:o)---

11 § 2 mom.

Däremot må avdrag ske:

2:o) vid beräkning av inkomst utav arbete:

a) för det genom fastigbetsbevillning beskattade, hyresvärdet motsvarande

belopp av fem för hundra av taxeringsvärdet å fastighet, som

av ägaren begagnats till utövande av sådan verksamhet, varom i 9 § 3

mom. a) sägs;

b) ---

4:o) — — —

b) sådan förlust å fast egendom eller verksamhet, som ej är att

hänföra till kapitalförlust;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

7

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

Uppskattning av inkomst av fast egendom.

3 §•

Bestämmelserna om uppskattning — — — undantag och tillägg:

l:o) Därest skattskyldig åtnjutit sådan inkomst av fast egendom,

varom i 9 § 1 mom. a)—d) sägs, eller inkomst av frälseränta, äger

den skattskyldige åtnjuta avdrag för det genom fastighetsbevillning

beskattade belopp av sex för hundra av taxeringsvärdet å jordbruksfastighet

och fem för hundra av taxeringsvärdet å annan fastighet,

varav inkomsten åtnjutits. Detta avdrag tillkommer ägaren eller innehavaren

av fastigheten utom för det fall, att jordbruksfastighet upplåtits

åt landbo eller arrendator, då avdraget tillkommer landbon eller arrendatorn.

Avdraget skall beräknas efter taxeringsvärdet året näst före

det, då taxeringen sker. För det fall att fastigheten nästföregående år

icke varit underkastad fastighetsbevillning men dylik skall utgå för det

år, då taxeringen sker, får avdrag äga rum utan hinder därav, att bevillning

för fastigheten icke utgått, men skall även då avdraget beräknas

å taxeringsvärdet nästföregående år. Därest olika skattskyldiga ägt,

innehaft eller brukat samma fastighet under olika delar av nästföregående

år, skall avdraget fördelas emellan de skattskyldiga i förhållande till den

tid, en var av dem ägt, innehaft eller brukat fastigheten. Har ägaren

av en jordbruksfastighet själv brukat eu del av fastigheten och haft

återstoden utarrenderad samt hava särskilda taxeringsvärden icke varit

åsätta de skilda brukningsdelarna, får fastighetens taxeringsvärde uppdelas

på brukningsdelarna och avdraget fördelas mellan ägaren och

arrendatorn i förhållande till de därvid erhållna värdena.

2:o) Avdrag för värdeminskning å byggnader genom slitning är

icke tillåtet.

3:o) Åger eller brukar skattskyldig jordbruksfastighet inom skilda

kommuner — — —

Uppskattning1 av Inkomst ar rörelse m. m.

4 §•

De i 3:o) av anvisningarna — — — motsvarande inkomsters

taxering till bevillning, dock med följande undantag. Skattskyldig, som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

i rörelse eller yrke använt egen fastighet, äger att vid uppskattning av

inkomsten av rörelsen eller yrket åtnjuta avdrag för det genom fastighetsbevillning

beskattade, hyresvärdet motsvarande belopp av fem för hundra

av fastighetens taxeringsvärde eller, om blott en del av fastigheten

använts i rörelse eller yrke, av den därå löpande delen av taxeringsvärdet.

Avdraget skall beräknas efter taxeringsvärdet året näst före

det, då taxeringen sker. Därest fastigheten nästföregående år icke varit

underkastad fastighetsbevillning men dylik skall utgå det år, då taxeringen

sker, får avdrag äga rum utan hinder därav, att bevillning för

fastigheten icke utgått, men skall även då beräknas efter taxeringsvärdet

nästföregående år utom för det fall, att på grund av bestämmelsen i

4 § 4 mom. taxeringsvärde icke varit fastigheten åsatt, då avdraget

får beräknas å taxeringsvärdet det år, taxeringen äger rum. Har fastigheten

använts i rörelsen eller yrket blott en del av föregående år, får

endast däremot svarande del av avdraget åtnjutas.

I övrigt skall vid bevillningstaxeringen — — —

Allmänna föreskrifter.

9 §•

Lika lydande med förutvarande 10 §.

10 §.

Lika lydande med förutvarande 11 §.

Efterbeskattning.

n §■

Lika lydande med förutvarande 12 §.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, av trycket utkommit i Svensk författningssamling,

och skall tillämpas även i avseende å 1921 års taxering, skolande

förty prövningsnämnd företaga de ändringar i taxeringsnämnds

beslut, som därav må föranledas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

9

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910

(nr 117) om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Härigenom förordnas, att 20 §, 49 § 1 inom., 50 § och 57 § 2

mom. i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering ävensom det vid samma förordning fogade

formulär nr 1 skola i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse:

20 §. •

Har någon i deklaration eller annan uppgift eller upplysning, som

av honom avgivits till ledning vid taxering, mot bättre vetande lämnat

oriktigt meddelande, som är ägnat att leda till frihet från taxering

eller till för låg taxering, böte, om det oriktiga meddelandet föranlett,

att skattskyldig icke blivit taxerad eller blivit för lågt taxerad, högst

fem gånger det skattebelopp, som genom det svikliga förfarandet undandraga,

och i annat fall högst fem gånger det skattebelopp, som skulle

hava undandragits, därest det oriktiga meddelandet blivit vid taxeringen

följt.

Har det oriktiga meddelandet icke lämnats mot bättre vetande,

men har den, som lämnat meddelandet, vid dess avgivande gjort sig

skyldig till grov vårdslöshet, vare straffet böter, högst två gånger det

skattebelopp, som undandragits eller skulle hava undandragits genom

det oriktiga meddelandet.

Straff för förseelse, varom i denna paragraf sägs, inträder icke,

därest den skyldige, innan taxeringsnämnden avslutat sitt arbete för

året, av egen drift beriktigat det oriktiga meddelandet.

49 § 1 mom.

Över prövningsnämnds---av den skattskyldige påyrkats, samt

c) om hans deklaration eller i fråga om bevillningstaxeringen uppgift,

som omförmäles i 16 §, icke blivit av taxeringsnämnden följd,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 47 käft. {Nr 55.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

utan att underrättelse, som i 23 § 2 inom. föreskrives, kommit den

skattskyldige till hända i Stockholm före den 1 augusti och annorstädes

före den 15 juni.

I det under a) — — —

50 §.

Den, som taxerats — — — eller inkomsten skattskyldig,

den, som mot innehållet i av honom uti stadgad ordning avlämnad

behörig deklaration eller uppgift, varom förmäles i 16 §, blivit taxerad

till inkomst- och förmögenhetsskatt eller bevillning, utan att underrättelse,

varom i 23 § 2 mom. föreskrives, kommit honom till hända

före den 1 december,

den, som utan att vara uppgiftspliktig blivit taxerad till inkomstoch

förmögenhetsskatt eller till bevillning för inkomst,

så ock den, som efterbeskattats — — —

57 § 2 mom.

Den, som icke åtnöjes med Kungl. Maj:ts befallningshavandes beslut,

varigenom han på grund av ovan åberopade stadganden blivit fälld

till böter, äger att, med iakttagande av vad i allmänhet är stadgat angående

dylika besluts överklagande, över det meddelade beslutet anföra

besvär hos kammarrätten. Besvären skola före klockan tolv å trettionde

dagen efter erhållen del av beslutet eller, om då är helgdag, å nästa

söckendag därefter ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande, vid

påföljd, om den tid försittes, att besvären icke varda upptagna till

prövning; dock må icke den omständigheten, att besvären i stället för

till sistnämnda myndighet ingivits eller insänts till kammarrätten, utgöra

hinder för deras upptagande till prövning, därest besvären dit inkommit

före utgången av här ovan stadgade besvärstid. I sådant fall

skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till vederbörande

befallningshavande.

Sedan besvären inkommit till Kungl. Maj:ts befallningshavande,

förfares med ärendet i enahanda ordning, som i 49 § 2 mom. stadgas.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande, Nr 55.

11

Deklarationsblankett nr 1.

Deklaration om inkomst och förmögenhet,

att avlämnas år 19... av:

Särskild uppgift av inländskt aktiebolag och solidariskt bankbolag (se 8).

Bolagets kapital eller, om detsamma undergått förändring, dess medelstorlek under året utgjorde

.................. kr., och utgör alltså bolagets deklarerade inkomst......... procent av kapitalet.

Särskild bilaga lämnas för varje företag.

Denna sida av bilagan användes av

näringsidkare, som föra handelsböcker.

Bilaga till C II.

Inkomst av rörelse eller yrke.

Uppgift om inkomst av fast

egendom lämnas å bilaga till A I.

Nettovinst enligt bilagda räkenskapsutdrag (se 32) „

Tillkommer:

Kronor

öro

2. Sammanlagda beloppet av i räkenskapen gjorda avskrivningar

för värdeminskning och för förlust

å fordringar ................................................ kr.

Argår:

5. Värdeminskning å driftsinventarier (se 34):

...... % å kr................... = kr...................

...... % å kr................... =: » .................. kr...................

Anskaffningsvärdet å de vid årets

början befintliga driftsinventarierna

utgjorde .................. kr...................

Anskaffningsvärdet å under året

inköpta driftsinventarier utgjorde

............................ „ ..................

Driftsinventa
riemas

bok- (vid årets b örjan „ ..................

förda värde j „ „ slut... „ .................

utgjorde...... i

6. Värdeminskning å andra för stadigvarande bruk av
sedda

tillgångar (gruva, rätt till stenbrott, patenträtt

etc.) (se 35)........................................... kr.................

7. Avskrivningar för lidna förluster å fordringar (se 36) „ ..................

8. I nettovinsten ingående inkomst av kapital, som

uppgives under B i deklarationsformuläret ..... „ ..................

9. I nettovinsten ingående saluvärde av skog och andra

produkter eller råämnen från egen fastighet, som

förädlats eller förbrukats i företaget, ävensom

annan i nettovinsten ingående inkomst av fast

egendom, som uppgives under A i deklarationsformuläret

(se 19).......................................... „ ..................

10. Eljest bokförd, ej skattepliktig eller ej som inkomst

av rörelse eller yrke skattepliktig vinst............ „ ..................

Återstående inkomst (införes under C II i dekl.)

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

Anvisningar för deklarationsblankettens ifyllande.

6. Såsom realisationsvinst — — — mindre än fem år. Visar

denna inkomstkälla i sin helhet underskott, utföres noll och underskottet

får icke avräknas från annan inkomst eller såsom förlust under allmänna

avdrag.

11. Avdrag för förlust — — — förlusten beräknats. Förlust å

icke yrkesmässig avyttring av fäst eller lös egendom får icke avdragas

här, utan avräknas vid uppgivandet av inkomst under C III a).

32. Nettovinsten uppgives — — — rörelse eller yrke. Dylik

intäkt avdrages under 8, 9 eller 10 i förevarande bilaga och redovisas

— — — Di deklarationen.

Beträffande vad föredragande departementschefen enligt ovan omförmälda

statsrådsprotokoll anfört vid ärendets föredragning inför Kungl.

Maj:t, får utskottet hänvisa till propositionen.

I förevarande sammanhang har utskottet funnit lämpligt fortsätta

behandlingen av tvenne till utskottet tidigare under riksdagen överlämnade

ärenden, Kungl. Maj:ts proposition nr 31 angående ändring i vissa

delar av bevillningsförordningen m. m. samt den av herr Sandler väckta

motionen, I: 49, angående ändrade bestämmelser om taxering för barns

inkomst, i vilka båda ärenden utskottet avgivit betänkande och riksdagen

fattat beslut endast så vitt angår provisorisk tillämpning vid

innevarande års taxering.

På sätt i riksdagens skrivelse nr 45 omförmäles, har riksdagen

nämligen med bifall till bevillningsutskottets hemställan i betänkandet

nr 2, såvitt nu är i fråga,

dels med tillkännagivande, att riksdagen icke kunnat i oförändrat

skick antaga de med propositionen nr 31 framlagda förslag till förordningar

om ändringar i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910

angående bevillning av fast egendom samt av inkomst och förordningen

samma dag om inkomst- och förmögenhetsskatt, antagit i bilaga 1

vid berörda riksdagsskrivelse fogade

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

13

a) förslag till förordning om särskilda ändringar i förordningen

den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av

inkomst, att gälla vid 1921 års taxering, samt

b) förslag till förordning om särskilda ändringar i förordningen

den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt, att gälla vid

1921 års taxering;

dels antagit i bilaga 3 vid skrivelsen fogade förslag till förordning

om särskild ändring i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering, att gälla vid 1921 års taxering;

dels ock i anledning av motionen 1: 49, av herr Sandler, antagit

i bilaga 4 vid skrivelsen fogade förslag till förordning med särskilda

bestämmelser om taxering av vissa barns inkomst vid 1921 års taxering

till bevillning.

Propositionen nr 213 berör flera olika beskattningsspörsmål. Det

mest betydelsefulla av dem är otvivelaktigt frågan om mvgränsning mot

varandra av begreppen inkomst av rörelse eller yrke samt inkomst av realisationsaffär»,

i samband varmed upptagits detaljfrågorna om skattskyldighet

för kapital, som utbetalas på grund av försäkring och om avdrag

för förlust å realisationsaffär samt i viss män frågan om avdrag för

kapitalförlust.

Om gällande rätt på detta område har departementschefen uttalat

sig sålunda:

»Enligt 7 § 3:o) c) i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt i dess

ursprungliga lydelse skulle såsom inkomst anses, bland annat, vinster av tillfällig

natur, därunder inbegripen vinst å icke yrkesmässig avyttring å fast eller lös egendom,

som förvärvats genom köp eller byte och varit i säljarens ägo, om det är

fast egendom, under mindre än tio år och eljest under mindre än fem år, dock

efter avdrag av möjligen liden förlust å andra likartade affärer. Vinst å icke yrkesmässig

avyttring eller realisationsaffär beskattades sålunda såsom inkomst endast

under förutsättning, att den avyttrade egendomen förvärvats på visst sätt och under

viss kortare tid varit i säljarens ägo. Vid uppgivande av vinsten fick avdrag ske

för förlust å annan likartad affär, men däremot fick dylik förlust icke avdragas

från annan den skattskyldiges inkomst. Detta förbud mot avdrag för förlust å

realisationsaffär, vilket förbud torde hava grundats därpå, att dylik förlust ansågs

såsom kapitalförlust, stadgades icke direkt i förordningen men framgick tydligt av

anvisningarna till deklarationsformuläret.

Då det emellertid ansågs önskvärt, att i deklarationen erhålla specifikation av

vinsterna å de särskilda avyttringama, föreslogs i det av Kungl. Maj:t i proposition

nr 400 till 1920 års riksdag framlagda förslag till nytt deklarationsformulär, att

upplysning skulle lämnas om vinsten av varje särskild avyttring, och att förlust å

icke yrkesmässig avyttring skulle få avdragas under allmänna avdrag i stället för

att såsom förut avdragas direkt från vinsten av realisationsaffären. Då det icke

Utskottet.

Propositionen

nr 213.

Nuvarande

bestämmelser.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Rättspraxis.

Riksdagen

1916.

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

var avsikten att utsträcka rätten till avdrag för förlust å realisationsaffärer, stadgades,

att dylik förlust icke fick avdragas till högre belopp än som motsvarade

deklarerad realisationsvinst. Detta nödvändiggjorde en formell ändring i inkomstskatteförordningen,

och i anledning härav föreslogs, att i 7 § 3:o) c) orden »dock

efter avdrag av möjligen liden förlust å andra likartade affärer», skulle utgå samt

att i 10 § efter orden »sådan förlust å fast egendom eller verksamhet, som ej är

att hänföra till kapitalförlust» skulle tilläggas »dock att avdrag för förlust å icke

yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom ej får ske till högre belopp än

som motsvarar den skattskyldiges inkomst av dylik avyttring». I denna del antogs

Kungl. Maj:ts förslag av riksdagen, men däremot vann förslaget om specifikation

av realisationsvinster icke riksdagens bifall.

I motsats till vad sålunda är fallet beträffande vinst och förlust å realisationsaffär,

gäller i fråga om vinst och förlust å yrkesmässig avyttring, att vinst å

dylik avyttring beskattas såsom inkomst oberoende av sättet och tiden för det avyttrade

föremålets förvärvande, samt att förlust å en yrkesmässig avyttring får avdragas

icke blott vid beräkningen av inkomsten av rörelsen ifråga utan, om rörelsen i

dess helhet går med; förlust, även från varje annan inkomst utan någon inskränkning.

Dessa förhållanden medföra, att det för en riktig beräkning av en skatt- ■

skyldigs skattepliktiga inkomst kan vara av mycket stor betydelse att avgöra,

huruvida en viss vinst är att anse såsom inkomst av rörelse eller såsom vinst å

en icke yrkesmässig avyttring, liksom ock att fastslå, huruvida en förlust skall

betraktas såsom förlust å rörelse eller såsom förlust å en icke yrkesmässig avyttring.

Detta oaktat finnas i skattelagstiftningen icke meddelade några regler till

ledning för bedömandet, när en avyttring skall anses såsom yrkesmässig och vinsten

av densamma sålunda taxeras såsom inkomst av rörelse eller yrke och när detta

icke bör vara fallet.»

Lagstiftningens brister i berörda hänseenden hava, såsom jämväl i

propositionen påpekats, givit anledning till en vacklande taxeringspraxis.

Enligt äldre praxis blev exempelvis ett rederibolags vinst genom försäljning

av i dess rörelse använt fartyg taxerad såsom inkomst endast

under förutsättning att vinsten utgjorde beskattningsbar realisationsvinst.

Denna praxis bröts genom ett av regeringsrätten under år 1919 meddelat

utslag.

De av världskriget framkallade exceptionella konjunkturerna för

sjöfartsnäringen medförde, som bekant, att många redare av de höga

tonnageprisen föranleddes att sälja sina fartyg, varvid de ofta erhöllo

stora vinster. Enligt nyssberörda praxis gingo dessa vinster fria från

inkomsttaxering, såvida säljaren ägt fartyget i minst 5 år. Detta ansågs

emellertid innebära en i sak oförtjänt förmån för vederbörande, särskilt

efter det krigskonjunkturskatten införts och börjat lända till kraftig

beskäring av andra krigsvinster. Förhållandet blev också uppmärksammat

av riksdagen, som i sin till Kungl. Maj:t år 1916 avlåtna skri
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55. 15

velee angående antagandet av ny förordning om krigskonjunkturskatt

visserligen lastslog, att enligt gällande rätt vinster genom försäljning

av fartyg vore beskattningsbara allenast såsom realisationsvinster, men

framhöll att i sådana fall dock efter riksdagens förmenande kunde uppstå

fullt typiska krigsvinster, för vilka skatteplikt syntes befogad ej blott

som konsekvent tillämpning av krigsvinstbegreppet i och för sig, utan

ock med hänsyn till kravet på rättvisa i beskattningen. Riksdagen

begärde därför utredning i ämnet. På denna framställning, som uppenbarligen

hade avseende å den då rådande krigskonjunkturen, har icke

följt något förslag i frågan, vilken också, sedan krigskonjunkturbeskattningen

med år 1920 upphört, numera kommit i ett annat läge.

Emellertid har genom regeringsrättens nya tolkning av gällande Senare prejubestämmelser

praxis erhålllit en riktning, avvikande från riksdagens dikat

uttalade uppfattning om gällande rätt. Denna praxis inleddes genom

ett regeringsrättens utslag den 28 februari 1919. Ett rederiaktiebolag,

som icke hade annat ändamål än att idka fraktfart, blev år 1916 taxerat

för inkomst av rederirörelse. Vederbörande kronoombud påyrkade hos

kammarrätten, att bolaget dessutom skulle taxeras för vinst genom försäljning

av ett fartyg, som bolaget ägt i över 5 år, eftersom det finge

anses vara en normal företeelse inom ett rederibolags rörelse att vid

lämplig tidpunkt sälja fartyg. Kammarrätten ogillade yrkandet, men

regeringsrätten ansåg vinsten beskattningsbar, enär med avseende å den

av bolaget bedrivna verksamheten densamma måste anses hänförlig till

inkomst av rörelse. En ledamot var dock skiljaktig och instämde

med kammarrätten.

I ett annat mål om beskattning av vinst genom försäljning av

fartyg, som ägts i mera än 5 år, har regeringsrättens majoritet (utslag

den 9 april 1919) godkänt åtgärd, varigenom säljaren taxerats för under

årens lopp gjorda avskrivningar å de sålda fartygen, d. v. s. skillnaden

mellan anskaffningsvärdena och de nedskrivna värdena. Köpeskillingarna

hade i detta fall ej understigit anskaffningsvärdena, men fråga var

ej uppe om taxering av de överskjutande beloppen.

Tillsammantagna fastslå dessa prejudikat skattskyldighet ej blott för

skillnaden mellan anskaffningsvärde och köpeskilling enligt regeln för

realisationsvinstbeskattning, utan därjämte och oavsett om köpeskillingen

överstigit anskaffningskostnaden för det belopp, varmed nedskrivna värdet

må understiga anskaffningsvärdet.

I konsekvens med sagda prejudikat hava jämväl andra slag av

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

egendom, fast eller lös, använd uti eller av betydelse för skattskyldigs

näring, vid försäljning med vinst ansetts lämna beskattningsbar inkomst

av rörelse, såsom trävarubolag tillhöriga skogsfastigheter, industribyggnader,

maskiner och driftsinventarier av olika slag o. s. v.

Vidare har det icke ansetts erforderligt, att avhändelsen haft

formen av köp eller byte. Om t. ex. ett fartyg förlist, har den vinst,

ägaren tilläventyrs erhållit genom utbetald försäkring, likställts med försäljningsvinst.

Härom äro flera prejudikat givna.

Exempel på den praxis, som utbildat sig, äro ock följande taxeringsfall.

Vederbörande prövningsnämnd taxerade år 1919 aktiebolaget Stockholmstelefon

till bevillning och inkomstskatt för hela den vinst, bolaget

erhållit vid försäljning till statsverket av sina telefonanläggningar med

tillhörande fast egendom, såsom för inkomst av rörelse. I ett annat fall

hava 1920 års vederbörande beskattningsnämnder taxerat ett bruksbolag

såväl till bevillning och inkomstskatt som ock till krigskonjunkturskatt

för antagen vinst genom utbetald brandskadeersättning för

fast och lös egendom, som förstörts vid bruket övergången eldsvåda,

och detta utan hänsyn till egendomens beskaffenhet eller ålder i bolagets

hand.

Tydligt är, att författningsbestämmelser, som medgiva så skiftande

och så tänjbar tillämpning, äro i behov av förklaring och förtydligande.

I detta syfte har också Kungl. Maj:t i november 1920 uppdragit åt de

arbetande inkomstskattesakkunniga »att till utredning upptaga frågan

om en ändring av gällande bestämmelser om beskattning av realisationsoch

konjunkturvinster i syfte att undanröja vissa olägenheter av den

nuvarande lagstiftningens oklarhet». På de sakkunnigas av kammarrätten

granskade förslag är Kungl. Maj:ts i föreliggande proposition

framlagda förslag byggt.

Inkomst av

rörelse och

inkomst

genom

realisation.

I fråga om avgränsningen mot varandra av begreppen inkomst

av rörelse eller yrke samt inkomst av icke yrkesmässig avyttring har

departementschefen uttalat, att, på sätt de sakkunniga föreslagit, denna

avgränsning bör ske efter den principen, att vinst, som en näringsidkare

förvärvar genom avyttring av föremål, som han icke för i handel

eller tillverkar, icke hänföres till inkomst av rörelse eller yrke utan till

realisationsvinst, och detta även om de avyttrade föremålen använts i

rörelsen eller yrket. Propositionen innehåller förtydligande föreskrifter

härom.

9

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande 55. 17

Besläktad med frågan om beskattning av vinst vid avyttring av

egendom är frågan om skattskyldighet för belopp, som på grund av försäkring

uppbäres, då egendomen förstörts genom brand, skeppsbrott

eller eljest, i vilket avseende skattelagarna sakna uttryckliga bestämmelser.

Såsom ovan framhållits, har under senare tid förekommit inkomsttaxering

i dylika fall för belopp, varmed försäkringssumman överstigit

eller ansetts överstiga anskaffningskostnaden eller, såsom också

inträffat, det bokförda värdet av den förstörda egendomen.

De sakkunniga hava i denna del yttrat bland annat, att i fråga

om uppburen försäkringssumma för egendom, som förstörts, det vore i

sin ordning, att dylik ersättning icke under några förhållanden vore att

anse såsom inkomst i andra fall, än då vinst vid avyttring av sådan

egendom vore att beskatta såsom inkomst. Men därutöver kunde ifrågasättas,

huruvida en försäkringssumma för förstörd egendom borde beskattas

såsom inkomst, annat än i det fall att, därest egendomen i

stället blivit i vanlig ordning avyttrad, avyttringen varit att anse såsom

yrkesmässig och vinsten av densamma således varit att beskatta såsom

inkomst av rörelse eller yrke. Skulle åter vinsten varit att taxera såsom

realisationsvinst, syntes anledning saknas att beskatta någon del av försäkringssumman

såsom inkomst. Bestämmelserna om beskattning av

realisationsvinst hade i första hand motiverats med avsikten att träffa

vinsten å spekulationsaffärer, men i fråga om de lojala försäkringsavtalen

förelåge från försäkringstagarens sida icke någon avsikt att spekulera

i vinst genom den försäkrade egendomens förstöring, och den presumtion,

som motiverat beskattning av realisationsvinster, då avyttring

skett efter viss kortare tids besittning av egendomen i fråga, kunde icke

åberopas såsom skäl för Beskattning av försäkringssumma. Till denna

ståndpunkt ansluter sig också propositionen, vilket i stort sett innebär,

att skattskyldighet anses föreligga endast i fråga om varor och produkter

i skattskyldigs näring, men icke beträffande i rörelse använda

byggnader och inventarier eller personlig egendom.

Propositionen upptager vidare uttryckliga bestämmelser för vad

redan gällande rätt anses innebära i fråga om avdrag för realisationsförlust,

nämligen att från skattepliktig realisationsvinst får avräknas

förlust å realisationsaffär blott för det fall, att, därest vinst i stället

uppstått, denna skolat taxeras såsom inkomst., samt att, om lörevarande

inkomstkälla i sin helhet visar underskott, detta underskott anses såsom

kapitalförlust och på grund därav icke får avdragas från annan

inkomst.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 saml. 47 käft. (Nr 55)

Kapital, »om

utbetalas på

grund av försäkring.

Avdrag för

förlust å

realisationsaffär.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

Kapital- Frågan huruvida en förlust är att betrakta som förlust å realisa
föriust.

tionsaffär eller förlust å annan verksamhet, eller, när förlust av sistnämnda

slag skall anses som kapitalförlust, har icke befunnits mogen

för definitiv reglering i detta sammanhang. I sistberörda avseende

föreslås dock den ändring i gällande bestämmelser, att förlustens art

och icke dess storlek skall vara avgörande för rätten till avdrag.

utskottets I likhet med departementschefen och de hörda vederbörande finner

yttrande. bevillningsutskottet det vara av behovet påkallat, att skatte
lagarna

förtydligas i föreslagen riktning. Redan den här ovan omförmälda,

under senare år framvuxna rättspraxis har nödvändiggjort åtgärder

i sådant syfte.

För ändamålets vinnande upptager propositionen vissa ändringar

och tillägg i såväl förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt som

bevillningsförordningen och deklarationsformuläret. Särskilt märkas härvid

de utförliga tilläggen under 3:o) och 5:o) i de vid skatteförordningen

fogade »Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen».

Emot vad sålunda föreslagits har utskottet icke något att i sak

erinra. De föreslagna bestämmelserna synas på ett klargörande sätt

framhäva lagens mening. Då de, såsom redan påpekats, frånsett viss

detalj, icke innebära någon saklig förändring utan allenast ett förtydligande

av hithörande författningar, bör därav, enligt utskottets mening,

följa, att bestämmelserna utan vidare få återverkande kraft i så måtto,

att de bliva att beakta vid varje efter deras promulgerande följande

rättstillämpning.

I formellt hänseende har det synts utskottet vara en förbättring,

om de i 7 § 3:o) a) 1) skatteförordningen och 9 § 3 mom. a) l:o) bevillningsförordningen

förekommande orden »möjligen liden» utgå.

Förutom i ovan omhandlade, med varandra sammanhängande

spörsmål iunehåller propositionen nr 213 förslag i åtskilliga fristående

detaljfrågor.

Ändring m§ Enligt nuvarande lydelse av 11 § 2 mom. 2:o) a) bevilIningsför
LviVningsfor-

ordningen är det däri omförmälda så kallade hyresvärdeavdråget (5 procent

ordningen, å taxeringsvärdet av i skattskyldigs verksamhet använd fastighet) icke

medgivet beträffande fastighet, som hör till kanal, järnväg, annan farled

eller flottled, även om, såsom numera är fallet med till sådan kommunikationsanstalt

hörande fastighet, som icke är avsedd för driftens omedelbara

behov, hyresvärdet beskattats genom fastighetsbevillning. Då det

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55. 19

icke varit åsyftat, att inkomst av dylika kommunikationsanstalter skulle

beskattas hårdare än annan inkomst, har Kungl. Maj:t föreslagit sådan

ändring i nyssnämnda stadgande, att ifrågavarande avdragsrätt kommer

att omfatta även kommunikationsverksamhet av berörda slag, vilket

skett genom att hänvisningen till 9 § 3 mom. a) l:o) och 3:o) utsträckts

till hela 3 mom. a).

Då här tydligen är fråga om rättelse av tidigare förbiseende, har

utskottet givetvis intet att erinra mot förslaget.

1920 års kommunalskattereform medförde bevillningsplikt för inkomst

av fast egendom, dock, i angivet syfte att undvika dubbelbeskattning,

med avdragsrätt för 6 respektive 5 procent av egendomens taxeringsvärde,

för vilket alltjämt skall utgöras fastighetsbevillning. I samband

med nämnda reform blev emellertid ej klargjort, vem berörda avdragsrätt

skulle tillkomma, i händelse fastigheten icke brukades av ägaren, eller

av denne brukades allenast till viss del, utan att särskilda taxeringsvärden

varit åsätta de olika brukningsdelarna, eller under blott eu del

av inkomståret, eller fastigheten eljest brukades av olika innehavare

under samma år.

I propositionen nr 31 har föreslagits det tillägg i 11 § 2 mom.

l:o) a) bevillningsförordningen, att ifrågavarande avdrag skall tillkomma

arrendator framför ägare. Härjämte hava genom propositionen nr 213

kompletterande föreskrifter föreslagits i 3 § av anvisningarna till ledning

vid bevillningstaxeringen. Hava ägare och arrendator brukat var sin

del av viss fastighet, utan att delarna hava särskilda taxeringsvärden,

skulle fastighetens taxeringsvärde uppdelas på brukningsdelarna och

avdraget fördelas mellan ägaren och arrendatorn i förhållande till delvärdena.

Hava åter olika skattskyldiga, vare sig olika ägare eller ägare

och arrendator eller olika arrendatorer, innehaft fastigheten under olika

delar av året, skulle avdraget fördelas mellan de olika skattskyldiga i

förhållande till tiden för eu vars innehav.

I vad sålunda föreslagits angående avdragets uppdelning mellan

olika skattskyldiga, har utskottet icke kunnat följa Kungl. Maj:t. Vad

angår avdragets uppdelning efter tiden för olika innehav, anser utskottet

en sådan anordning kunna leda till orättvisa. År fråga om stadsfastighet

och i allmänhet annan fastighet än jordbruksfastighet, torde

detta vara att i mindre grad befara, enär inkomsten av sådan fastighet

i regel faller mera jämnt under året och således i stort sett står i direkt

förhållande till tiden för innehavet. Beträffande jordbruksfastighet råder

emellertid ett motsatt förhållande. I allmänhet torde inkomsten av jord
-

Avdraget vid

bevillningsiagering

av

inkomst av

fast egendom

för det bevillning

staxerade

fastighetsvärdet.

Vem

detsamma tillkommer.

(3 § anvisningarna).

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

bruk, i var je fall av det egentliga jordbruket, huvudsakligen inflyta under

årets senare del, då den inbärgade skörden kan försäljas. Om således A.

brukat en jordbruksfastighet under årets sju första månader, varefter B.

den 1 augusti övertager densamma med årets gröda, skulle enligt förslaget

A., som under sitt innehav kanske haft en mycket ringa inkomst

av fastigheten, äga rätt till större del av ifrågavarande avdrag än B.,

som deklarerar den huvudsakliga årsinkomsten. Vad nu är påpekat

angående inkomst av jordbruk, gäller också inkomst av skogsbruk, som,

där fråga är om avverkning till avsalu eller om upplåtelse av avverkningsrätt,

enligt sakens natur utfaller mera oregelbundet.

Om en uppdelning skulle ske, läge närmast till hands att låta

avdraget delas i proportion till de olika brukarnas inkomster av fastigheten.

Eu sådan uppdelning skulle dock stöta på stora praktiska svårigheter.

Vederbörande deklaranter skulle själva icke kunna beräkna sitt

avdrag, då de ömsesidigt ju saknade kännedom om den andres inkomstsiffra,

och för taxeringsnämnderna skulle det bliva synnerligen besvärligt

att härutinnan komplettera deklarationerna.

Nu synes emellertid kunna ifrågasättas, om någon uppdelning av

avdraget alls behöver ske, då samma fastighet brukats av mera än en

under samma år. Grunden varför arrendator ansetts äga företräde framför

ägare till hela avdraget, ehuru båda haft inkomst av fastigheten, är

givetvis, att den förre har att ensam utgöra de efter taxeringsvärdet

utgående kommunalutskylderna för fastigheten. Det vill förefalla utskottet,

som om ett liknande skäl kunde motivera en motsvarande lösning

för fall, då brukningstiden varit delad men brukningsobjektet detsamma.

Den omförmälda skattskyldigheten åligger ju den som vid debiteringstillfället

är innehavare, oavsett om fastigheten förut under större eller

mindre del av året innehafts av annan. Rätt och billigt synes då vara,

att samma person också får hela det ifrågavarande avdraget. Som debiteringen

sker på hösten, torde då ock i de flesta fall avdraget komma

att åtnjutas av den som haft den största inkomsten av fastigheten. En

sådan lösning av frågan, att omhandlade avdrag i sin helhet må tillkomma

den som för det nästföregående året påförts eller bort påföras

de efter taxeringsvärdet utgående kommunalutskylderna för fastigheten,

synes utskottet alltså vara på en gång i möjligaste mån rättvis och i

tekniskt avseende förenklad. Med hänsyn till önskvärd likformighet torde

samma regel böra tillämpas även ifråga om annan fastighet än jordbruksfastighet,

ehuru beträffande sådan fastighet Kungl. Maj:ts förslag,

såsom ovan anmärkts, jämväl kunde varit möjligt att genomföra.

För sådana fall, där en jordbruksfastighet under året varit delad

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55. 21

mellan ägare och arrendator utan att brukningsdelarna haft särskilda

taxeringsvärden, är, såsom ovan framhållits, föreslaget, att fastighetens

taxeringsvärde skulle uppdelas på brukningsdelarna och avdraget fördelas

i samma proportion. Aven frånsett de med en dylik uppdelning

förenade praktiska svårigheterna synes konsekvensen kräva, att även i

hithörande fall avdraget odelat får tillkomma den som haft att erlägga

kommunalutskylderna för det odelade taxeringsvärdet. Följdriktigt torde

ock vara, att ifrågavarande föreskrift irtsträckes till att omfatta äv<*n

andra fall av delad brukning, såsom då fastigheten är delad mellan

flera arrendatorer eller mellan flera ägare.

I övrigt lämnas i 3 § föreskrift, huru förfaras skall, då, t. ex. i

fråga om någon statens fastighet, fastighetsbevinning icke utgått för det

nästföregående året. Vad därom föreslagits har ej föranlett erinran

från utskottets sida.

Den i propositionen nr 214 till innevarande riksdag föreslagna

förordningen om allmän fastighetstaxering år 1922 innehåller i anvisningarna

vid 4 § vissa föreskrifter för avgörandet i vad mån en fastighet

skall taxeras som jordbruksfastighet eller annan fastighet. Häruti

ingå bestämmelser om vad som är att hänföra till jordbruk och till

jordbrukets binäringar. Sistberörda bestämmelser äro i huvudsak hämtade

från 3 § i bevillningsförordningens särskilda anvisningar, men förete

avvikelser i vissa detaljer. Sedan numera riksdagen godkänt propositionen

nr 214 i förevarande del oförändrad, torde det vara lämpligt, att

bevillningsförordningen i förevarande avseende bringas i överensstämmelse

med den nya författningen och har utskottet här nedan lämnat förslag

i detta syfte.

I 4 § hava givits närmare föreskrifter för tillämpningen av det

avdrag, som vid beräkning av inkomst från rörelse eller yrke tillkommer

skattskyldig för det genom fastighetsbevillning beskattade, hyresvärdet

motsvarande belopp av 5 procent av taxeringsvärdet å i rörelsen

eller yrket använd egen fastighet. Till någon anmärkning mot vad

härutinnan föreslagits har utskottet icke funnit anledning.

Jämväl förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet

vid taxering har gjorts till föremål för vissa ändringsförslag.

De i 20- § givna straffbestämmelserna för oriktig deklaration hava

i tre olika hänseenden förslagsvis förändrats. Sålunda hava fall, då den

avsiktligt oriktiga uppgiften icke blivit följd vid taxeringen, i straffhänseende

likställts med de fall, i vilka uppgiften föranlett frihet från taxering

eller för låg taxering. Vidare föreslås införande av straff för de
-

4 § anvisningarna.

Ändringar i

taxeringsförordningen.

Straff för

oriktig deklaration.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Diverse detaljändringar

ang. besvärsförfarandet

och i deklarations

formulär

et.

Ikraftträdan
det.

22 Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

klarant, som gör sig skyldig till grov vårdslöshet, vare sig därav föranletts

oriktig taxering eller icke. Åven detta straff skall utmätas i relation

till vidkommande skattebelopp, fastän inom lägre maximum. Å

andra sidan upptager förslaget såsom allmän straffrihetsgrund i fall av

oriktig deklaration, att den skyldige, innan taxeringsnämnden avslutat

sitt arbete för året, av egen drift beriktigar det oriktiga meddelandet.

Vad sålunda föreslagits synes välbetänkt. Särskilt torde det bliva

av praktisk betydelse att kunna beivra fall av oriktig deklaration, även

om deklaranten ej kan överbevisas om uppsåt.

De föreslagna ändringarna i 49 § 1 mom., 50 § och 57 § 2 mom.

avse detaljer i besvärsförfarandet. De synas välbefogade och tarva ej

något omnämnande i detta sammanhang.

Ej heller de upptagna ändringarna i deklarationsformuläret hava

givit anledning till erinran eller redogörelser utöver vad propositionen

innehåller. Av deklarationstekniska skäl synes i bilagan till CII efter

punkt 10 böra lämnas en öppen rad för redovisande av förlust, och

bör i anslutning härtill punkt 32 i »anvisningar för deklarationsblankettens

ifyllande» kompletteras.

I fråga om ikraftträdandet av de i propositionen nr 213 framlagda

författningsändringarna har föreslagits, att ändringarna i inkomst- och

förmögenhetsskatte- samt bevillningsförordningarna skulle träda i kraft

genast efter utfärdandet och tillämpas även i avseende å innevarande

års taxering, eventuellt genom åtgärder från vederbörande prövningsnämnders

sida.

Häremot har utskottet ej något att erinra utom vad angår 3 och

4 §§ i bevillningsförordningens särskilda anvisningar. Då tillämpningen

av de ändringar i 3 §, som utskottet ovan förordat, skulle i många

fäll påkalla ändringar i årets taxeringar och såmedelst orsaka prövningsnämnderna

mycket besvär, bar utskottet ansett nämnda paragraf i sin

nya lydelse böra omedelbart träda i kraft endast beträffande regleringen

av avdraget enligt 11 § 2 mom. l:o a) bevillningsförorduingen med

hänsyn därtill att fastigheten år 1920 tilläventyrs icke varit underkastad

fastighetsbevillning, såsom fallet är med staten tillhöriga fastigheter.

I sådana fall skulle eljest kunna uppkomma dubbelbeskattning. Denna

angelägenhet torde då lämpligen ordnas genom utfärdande av en provisorisk

författning i ämnet att gälla vid 1921 års taxering.

I sistberörda författning bör ock ingå en motsvarande reglering

av avdraget enligt 11 § 2 mom. 2:o) a), varemot den förändrade lydelsen

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55. 23

av 4 § i de särskilda anvisningarna bör träda i kraft först nästkommande

år. Detta synes nämligen påkallat därigenom, att riksdagen

genom sitt ovanberörda beslut i anledning av propositionen nr 31 med

avseende å 1921 års taxering redan givit sistnämnda paragraf en lydelse,

som skiljer sig från vad i propositionen nr 213 föreslås.

Utskottet har i det föregående påpekat, att riksdagens tidigare

beslut angående propositionen nr 31 och motionen I: 49 endast gällt

tillämpning vid 1921 års taxering. Frånsett det i propositionen ingående

förslaget om undantag vid årets taxering i visst fäll från skyldighet

att meddela underrättelse enligt 23 § 2 mom. taxeringsförord ningen

hade propositionen och motionen avseende även å framtiden. I så måtto

återstår det för riksdagen att fatta beslut. Likaledes har rikdagen att

fatta beslut om den framtida giltigheten av vissa av utskottet i anslutning

till propositionen föreslagna och av riksdagen antagna ändringar

i skatteförfattningarna, vilka jämväl till sin tillämpning begränsades till

årets taxering.

Av utskottets betänkande nr 2 framgår, att utskottet icke hade

funnit något att erinra mot propositionens innehåll, samt att utskottet

i anledning av motionen föreslagit särskilda bestämmelser om taxering

av vissa barns inkomst. Såsom ovan omnämnts, blev utskottets betänkande

jämväl godkänt av riksdagen, som således i avseende å 1921

års taxering givit ej mindre propositionen och vad utskottet till komplettering

av denna förordat än ock motionens syfte sin anslutning.

Vad riksdagen i berörda hänseenden sålunda beslutit provisoriskt,

synes utskottet utan någon saklig ändring också böra förlänas definitiv

giltighet. Härifrån blir dock att undantaga den i anledning av motionen

beslutade förordningen med särskilda bestämmelser om taxering av vissa

barns inkomst. Riksdagen har nämligen sedermera med bifall till utskottets

hemställan i betänkande nr 19, i anledning av motionerna I: 50,

av herr Björnsson, och II: 100, av herr Sköld, beslutit i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning, i syfte att i motionerna

påpekade missförhållanden beträffande taxeringen av omyndiga barns

inkomst och förmögenhet hos fadern eller modern (den s. k. familjebeskattningen)

måtte förebyggas.

Då den sålunda begärda utredningen givetvis ej bör föregripas,

samt det får förväntas, att förslag i ämnet kommer att föreläggas nästkommande

riksdag i så god tid, att de nya bestämmelserna kunna bliva

tillämpade vid 1922 års taxering, lärer någon ytterligare åtgärd i anledning

av herr Sandlers motion icke böra förekomma.

Prop. nr 31

oth motionen

1: 49.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

På grund av vad sålunda förekommit får utskottet hemställa,

1) att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition nr 213 måtte antaga

a) ovan återgivna förslag till förordning om ändring

i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910

om inkomst- och förmögenhetsskatt med den avvikelse,

att de i 7 § 3:o c) 1) förekommande orden »möjligen

liden» utgå;

b) ovan återgivna förslag till förordning om ändring

i vissa delar av förordningen nämnda dag angående

bevillning av fast egendom samt av inkomst

utom beträffande 3 och 4 §§ i »Särskilda anvisningar

till ledning vid taxeringen» samt med den avvikelse

att de i 9 § 3 mom. e) l:o) förekommande orden »möjligen

liden» utgå; samt

c) härvid i bilaga 1 fogade förslag till förordning

angående särskilda grunder att vid 1921 års

taxering till bevillning gälla för beräkning av de avdrag,

om vilka i 11 § 2 mom. l:o a) och 2:o a) av

sistberörda förordning sägs;

2) att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts

propositioner nr 31 och nr 213 måtte antaga i härvid

fogade bilaga 2 upptagna förslag till

a) förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 28 oktober 1910 angående bevillning

av fast egendom samt av inkomst;

b) förordning om ändring i vissa delar av förordningen

nämnda dag om inkomst- och förmögenhetsskatt;

och

c) förordning om ändring i vissa delar av förordningen

samma dag om taxeringsmyndigheter och

förfarandet vid taxering; samt

3) att herr Sandlers förevarande motion, I: 49,

må, i den mån densamma icke föranlett beslut av riksdagen

i samband med den tidigare behandlingen av

propositionen nr 31, anses besvarad genom vad riks
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55. 25

dagen i anledning av bevillningsutskottets betänkande

nr 19 beslutat i fråga om motionerna I: 50 av herr

Björnsson och IT: 100 av herr Sköld.

Stockholm den 7 juni 1921.

På bevillningsutskottets vägnar:

EPIK RÖING.

Reservationer:

A) vid punkt 2) a), av herr Olsson i Kullenbergstorp, som ansett,

att 3 § l:o) sista punkten i anvisningarna till ledning vid bevillningstaxeringen

bort hava den av Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen;

B) vid punkt 2) c), av densamme, som, med instämmande av herrar

Wohlin och Åhlmans Olof Olsson, yrkat, att andra stycket av 20 § i

taxeringsförordningen skulle utgå; samt

C) av herr Sandler, mot viss del av motiveringen.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 47 käft. (Nr 55.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

Bilaga 7.

Förslag

till

förordning angående särskilda grunder att vid 1921 års taxering till bevillning

gälla för beräkning av de avdrag, om vilka i 11 § 2 mom. l:o) a) och

2:o) a) förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom

samt av inkomst sägs.

Härigenom förordnas, att vid beräkning av de avdrag, som enligt

11 § 2 mom. l:o) a) och 2:o) a) förordningen den 28 oktober ]910

angående bevillning av fast egendom samt av inkomst medgivas vid

beräkning av skattskyldigs inkomst, skall vid 1921 års taxering till

bevillning gälla följande:

Avdraget skall beräknas efter det taxeringsvärde, för vilket fastighetsbevillning

utgått år 1920. Därest fastigheten år 1920 icke varit

underkastad fastighetsbevillning, men dylik skall utgå för år 1921, får

avdrag äga rum utan hinder därav, att bevillning för fastigheten icke

utgått år 1920, men skall avdraget även då beräknas efter 1920 års

taxeringsvärde utom för det fall, att på grund av bestämmelsen i 4 §

4 mom. av nämnda förordning taxeringsvärde sistnämnda år icke varit

fastigheten åsatt, då avdraget får beräknas efter taxeringsvärdet för

år 1921.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, av trycket utkommit i Svensk författningssamling,

skolande förty prövningsnämnd företaga de ändringar i taxeringsnämnds

beslut, som därav må föranledas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

21

Bilaga 2.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910

(nr 116) angående bevillning av fast egendom samt av inkomst.

Härigenom förordnas, att 9 § 3 mom. samt 11 och 14 §§ i förordningen

den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom

samt av inkomst ävensom 3, 4, 7, och 8 §§ av de vid samma förordningfogade

särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen skola i nedan

angivna delar hava följande ändrade lydelse:

9 § 3 mom.

Till inkomst av arbete räknas:

a) inkomst av rörelse eller yrke, såsom:

l:o) av bergsbruk — — — mejerihantering, potatismjölfabriker

ocb dylika näringar, i den mån de icke äro att hänföra till binäringar

till jordbruket; penningrörelse — — — ej särskilt nämnd skattepliktig

inkomst.

11 §■

1 mom. Vid beräkning av skattskyldigs inkomst nästföregående

år må avdrag icke ske:

c) för ränta å den skattskyldiges eget, i hans fasta egendom eller

näring nedlagda kapital; samt

d) för vad som använts— — — kapitalavbetalning å skuld.

2 mom. Däremot må avdrag ske:

l:o) vid beräkning av inkomst utav fast egendom:

a) för det genom fastighetsbevillning beskattade belopp av sex

för hundra av taxeringsvärdet för jordbruksfastighet och fem för hundra

av taxeringsvärdet för annan fastighet, varav åtnjutits inkomst, varom

i 9 § 1 mom. a)—d) sägs, eller för frälseränta; skolande detta avdragske

från ägarens eller innehavarens inkomst av fastigheten eller frälse
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

räntan utom för det fall, att ägare eller innehavare åt landbo eller

arrendator upplåtit jord, då avdraget skall ske från landbons eller arrendatorns

inkomst av fastigheten;

b) för ränta---egendom, som använts i skattskyldigs rörelse

eller yrke; samt

3:o) vid uppskattning av inkomst från särskild inkomstkälla utom

i det fall, att ersättning för bestridande av särskilda med tjänst eller

uppdrag förenade kostnader, varom i 8 § 1 mom. förmäles, blivit av

staten särskilt anvisad, för övriga utgifter---enligt bestämmelsen

i 4:o) b.

3 mom. — — —.

4 mom. — — —.

14 §.

Skattskyldig taxeras för inkomst av fast egendom kapital och

arbete:

a) den som — — — — — — — — — — — — —---

/) de under — — — åtnjutits.

För annan inkomst — — — för taxering.

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

Uppskattning av inkomst av fast egendom.

3 §•

Bestämmelserna om uppskattning — — — undantag och tillägg:

l:o) Därest skattskyldig åtnjutit sådan inkomst av fast egendom,

varom i 9 § 1 mom. a)—d) sägs, eller inkomst av frälseränta, äger

den skattskyldige åtnjuta avdrag för det genom fastigbetsbevillning

beskattade belopp av sex för hundra av taxeringsvärdet å jordbruksfastighet

och fem för hundra av taxeringsvärdet å annan fastighet,

varav inkomsten åtnjutits. Detta avdrag tillkommer ägaren eller innehavaren

av fastigheten utom för det fall, att jordbruksfastighet upplåtits

åt landbo eller arrendator, då avdraget tillkommer landbon eller arrendatorn.

Avdraget skall beräknas efter taxeringsvärdet året näst före

det, då taxeringen sker. För det fall att fastigheten nästföregående år

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

29

icke varit underkastad fastighetsbevillning men dylik skall utgå för det

år, då taxeringen sker, får avdrag äga rum utan hinder därav, att bevillning

för fastigheten icke utgått, men skall även då avdraget beräknas

å taxeringsvärdet nästföregående år. Därest olika skattskyldiga ägt,

innehaft eller brukat samma fastighet under olika delar av nästföregående

år, skall avdraget tillkomma den som för det året påförts eller bort påföras

de efter taxeringsvärdet utgående kommunalutskylderna för fastigheten.

Detsamma skall gälla, där ägaren av en jordbruksfastighet själv

brukat en del av fastigheten och haft återstoden utarrenderad, eller

fastigheten eljest varit delad mellan olika brukare, samt särskilda taxeringsvärden

icke varit åsätta de skilda brukningsdelarna.

2:o) Avdrag för värdeminskning å byggnader genom slitning är

icke tillåtet.

3:o) Åger eller brukar skattskyldig jordbruksfastighet inom skilda

kommuner — — — i kommunen B 2,513 kronor.

_ Till jordbruk hänföres åker- och ängsbruk, även då sådant drives

för industriellt behov utan förening med annat jordbruk, så ock husdjursskötsel,

varunder jämväl inbegripes betesfodring å såväl skogsmark

som annan mark. Trädgårdsskötsel, därunder inbegripen växtodling

under glas, räknas ock till jordbruk, så framt den drives tillsammans

med annat jordbruk. Trädgårdsskötsel, som utan samband med

jordbruk drives såsom självständig näring (handelsträdgårdsrörelse), skall

däremot icke hänföras till jordbruk. Icke heller skall såsom jordbruk

anses trädgårdsskötsel å tomter eller å s. k. sommarnöjen, villaegendomar

eller andra lägenheter, som huvudsakligen avse bostadsändamål, egnahemslägenheter,

vilka enligt gällande bestämmelser om villkoren för åtnjutande

av egnahemslån skola betraktas såsom bostadslägenheter, och dylikt.

Till jordbrukets binäringar skola räknas mejerihantering, tillverkning

av potatismjöl och kvarndrift, som huvudsakligen avse förädlingav

det egna jordbrukets produkter, samt sådan av jordbrukaren å den

egendom, varå jordbruket bedrives, eljest utövad verksamhet för förädling

av produkter eller beståndsdelar från egendomen, som sker huvudsakligen

för husbehovsändamål eller med huvudsaklig användning av

jordbrukets inventarier, driftsbyggnader och ordinarie arbetsbesättning.

I enlighet härmed skola såsom binäringar till jordbruket räknas exempelvis

mejerihantering vid vanliga s. k. herrgårdsmejerier, utvinning av

torv och^ kalk samt tillverkning av tegel huvudsakligen till husbehov

o. s. v. A andra sidan anses icke såsom binäringar förmalning av spannmål

eller tillverkning av potatismjöl, där verksamheten huvudsakligen

avser förädling av inköpta eller annan tillhöriga produkter. Bränneri
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

hantering, tillverkning av tegel eller utvinning av torv eller kalk huvudsakligen

för försäljning samt annan förädlingsverksamhet, som bedrives

såsom särskild näring, i regel med särskild personal, särskilda inventarier,

maskiner och dylikt eller särskilda byggnader eller inrättningar, hänföras

ej till jordbrukets binäringar. Å egendomen bedriven försäljning

av jordens beståndsdelar i oförädlat skick är i regel att betrakta såsom

binäring, men kan undantagsvis ske under sådana förhållanden, att

särskild näring bör anses föreligga. Så är exempelvis fallet vid försäljning

av grus i större omfattning. För att försäljning, som uteslutande

— — — egendomens område.

Till jordbrukets binäringar skola vidare — — — jakt och fiske

å egendomen.

Under skogsbruk inbegripes — — — jordägares eller brukares

tillgodogörande för eget behov eller i egen rörelse eller genom försäljning

av virke —--på grund av särskild upplåtelse.

Uppskattning av inkomst av rörelse m. m.

4 §•

De i 3:o) av anvisningarna — — — motsvarande inkomsters

taxering till bevillning, dock med följande undantag. Skattskyldig, som

i rörelse eller yrke använt egen fastighet, äger att vid uppskattning av

inkomsten av rörelsen eller yrket åtnjuta avdrag för det genom fastighetsbevillning

beskattade, hyresvärdet motsvarande belopp av fem för hundra

av fastighetens taxeringsvärde eller, om blott en del av fastigheten

använts i rörelse eller yrke, av den därå löpande delen av taxeringsvärdet.

Avdraget skall beräknas efter taxeringsvärdet året näst före

det, då taxeringen sker. Däi''est fastigheten nästföregående år icke varit

underkastad fastighetsbevillning, men dylik skall utgå det år, då taxeringen

sker, får avdrag äga rum utan hinder därav, att bevillning för

fastigheten icke utgått, men skall även då beräknas efter taxeringsvärdet

nästföregående år utom för det fall, att- på grund av bestämmelsen i

4 § 4 mom. taxeringsvärde icke varit fastigheten åsatt, då avdraget

får beräknas å taxeringsvärdet det år, taxeringen äger rum. Har fastigheten

använts i rörelsen eller yrket blott en del av föregående år, får

endast däremot svarande del av avdraget åtnjutas.

I övrigt skall —--levererats till statens kommunikations verk.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

31

Uppskattning av inkomst utav arbetsanställning, tjänst eller pension.

7 §•

Lön och annan inkomst — — — finna tillämplig.

1 avseende å inkomstberäkningen är särskilt att iakttaga, att till

taxering skall upptagas allt som i tjänst eller ujjpdrag uppburits, därunder

inbegripet även vad som av annan än staten anvisats till bestridande

av med tjänsten eller uppdraget förenade särskilda kostnader.

Vad som av staten anvisats till bestridande av dylika särskilda kostnader

skall däremot icke taxeras.

Vissa avdrag vid inkomstens uppskattning.

8 §•

Vid tillämpning — — — vara tillämpliga, därvid iakttages, att

avdrag för värdeminskning å byggnader genom slitning icke är tillåtet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1922.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910

(nr 115) om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att i 10 § i förordningen den 28 oktober

1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt den punkt i första stycket,

som börjar med ordet »försäkringspremier», samt andra stycket ävensom

25 § 1 mom. andra stycket i samma förordning och l:o) av de vid

förordningen fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen

skola i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse:

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

10 §.

försäkringspremier och andra avgifter, som utbetalats för den skattskyldiges

och i förekommande fall även för den andre makens liv-,

kapital-, livränte-, olycksfalls- eller sjukförsäkring ävensom för pupillförsäkring;

dock att avdrag, som nu nämnts, ej må överstiga sammanlagt

200 kronor och ej heller åtnjutas av annan än svensk medborgare,

som författningsenligt är i riket mantalsskriven.

Avdrag, varom i 9 och 10 §§ sagts, må äga rum endast om och

i den mån avdraget hänför sig till inkomst, för vilken inkomst- och

förmögenhetsskatt skall här erläggas av den skattskyldige, eller till

verksamhet, som av honom här i riket utövats.

25 §''

1 mom. Åkta makar — — — härför.

Skulle i fall, där båda makarna blivit taxerade, avdrag, vartill ena

maken enligt 10 § varit berättigad, överstiga dennes inkomst, må överskjutande

beloppet avräknas från den andre makens behållna inkomst.

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

1:°)

Inkomst av fast egendom.

7 § l:o)

III. Till inkomst av skogsbruk hänföres —--försäljning av

sådana skogseffekter (inkomst av skogsavverkning), dels genom förädling

av virke från fastighet, som av honom äges, brukas eller innehaves,

så framt förädlingen icke är att anse såsom särskild näring, dels

genom upplåtelse av avverkningsrätt — — — — nedgått i värde.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1922.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

33

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910

(nr 117) om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Härigenom förordnas, att 11 och 20 §§, 49 § 1 mom., 50 § och

57 § 2 mom. i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering ävensom det vid samma förordning

fogade formulär nr 1 skola i nedan angivna delar hava följande ändrade

lydelse:

11 §•

2:o)---

e) av styrelse eller likvidatorer för svenskt aktiebolag eller svenskt

solidariskt bankbolag, som under nästföregående år lämnat utdelning

till delägarna, ävensom av ekonomisk förening, som under nämnda år

lämnat utdelning å insatser i föreningen:

1) i fråga om solidariskt bankbolag, ekonomisk förening och sådant

aktiebolag, därifrån utdelning å aktie på grund av lag eller bolagsordning

icke får uppbäras av annan än den, som i behörig ordning styrkt

sin äganderätt till aktien:

uppgift å delägare eller medlemmar, som uppburit eller ägt uppbära

utdelning, uppgående till sammanlagt minst 5 kronor, samt å

utdelningens belopp;

2) i fråga om övriga aktiebolag:

enahanda uppgift, som under 1) omförmäles, i den mån ägare av

aktie är känd för styrelsen;

20 §.

Har någon i deklaration eller annan uppgift eller upplysning, som

av honom avgivits till ledning vid taxering, mot bättre vetande lämnat

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sund. 47 käft. (Nr 55) 5

i

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

oriktigt meddelande, som är ägnat att leda till frihet från taxering eller

till för låg taxering, böte, om det oriktiga meddelandet föranlett, att

skattskyldig icke blivit taxerad eller blivit för lågt taxerad, högst fem

gånger det skattebelopp, som genom det svikliga förfarandet undandragits,

och i annat fall högst fem gånger det skattebelopp, som skulle

hava undandraga, därest det oriktiga meddelandet blivit vid taxeringen

följt.

Har det oriktiga meddelandet icke lämnats mot bättre vetande,

men har den, som lämnat meddelandet, vid dess avgivande gjort sig

skyldig till grov vårdslöshet, vare straffet böter, högst två gånger det

skattebelopp, som undandraga eller skulle hava undandraga genom

det oriktiga meddelandet.

Straff för förseelse, varom i denna paragraf sägs, inträder icke,

därest den skyldige, innan taxeringsnämnden avslutat sitt arbete föråret,

av egen drift beriktigat det oriktiga meddelandet.

49 § 1 mom.

Över prövningsnämnds---av den skattskyldige påyrkats, samt

c) om hans deklaration eller i fråga om bevillningstaxeringen uppgift,

som omförmäles i 16 §, icke blivit av taxeringsnämnden följd,

utan att underrättelse, som i 23 § 2 mom. föreskrives, kommit den

skattskyldige tillhanda i Stockholm före den 1 augusti och annorstädes

före den 15 juni.

I det under a) — — —

50 §.

Den, som taxerats--— eller inkomsten skattskyldig,

den, som mot innehållet i av honom uti stadgad ordning avlämnad

behörig deklaration eller uppgift, varom förmäles i 16 §, blivit taxerad

till inkomst- och förmögenhetskatt eller bevillning, utan att underrättelse,

varom i 23 § 2 mom. föreskrives, kommit honom till hända

före den 1 december,

den, som utan att vara uppgiftspliktig blivit taxerad till inkomstoch

förmögenhetsskatt eller till bevillning för inkomst,

så ock den, som efterbeskattats---

57 § 2 inom.

Den, som icke åtnöjes med Kungl. Maj:ts befallningshavandes beslut,

varigenom han på grund av ovan åberopade stadganden blivit fälld

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55. 35

till böter, ägor att, med iakttagande av vad i allmänhet är stadgat angående

dylika besluts överklagande, över det meddelade beslutet anföra

besvär hos kammarrätten. Besvären skola före klockan tolv å trettionde

dagen efter erhållen del av beslutet eller, om då är helgdag, å nästa

söckendag därefter ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande, vid

påföljd, om den tid försittes, att besvären icke varda upptagna till

prövning; dock må icke den omständigheten, att besvären i stället för

till sistnämnda myndighet ingivits eller insänts till kammarrätten, utgöra

hinder för deras upptagande till prövning, därest besvären dit inkommit

före utgången av bär ovan stadgade besvärstid. I sådant fall

skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till vederbörande

befallningshavande.

Sedan besvären inkommit till Kungl. Maj:ts befallningshavande,

förfares med ärendet i enahanda ordning, som i 49 § 2 mom. stadgas.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

Deklarationsblankett nr 1.

Deklaration om inkomst och förmögenhet,

att avlämnas år 19... av:

Särskild uppgift av inländskt aktiebolag och solidariskt bankbolag (se 8).

Bolagets kapital eller, om detsamma undergått förändring, dess medelstorlek under året utgjorde

.................. kr., och. utgör alltså bolagets deklarerade inkomst......... procent av kapitalet.

Särskild bilaga lämnas för varje företag.

Denna sida av bilagan användes av

näringsidkare, soin föra handelsböcker.

Bilaga till C II.

Inkomst av rörelse eller yrke.

Uppgift om inkomst av fast

egendom lämnas å bilaga till AI.

Nettovinst enligt bilagda räkenskapsutdrag (se 82)

Tillkommer:

2. Sammanlagda beloppet av i räkenskapen gjorda avskrivningar

för värdeminskning och för förlust

å fordringar ................................................ kr.

Avgår:

Värdeminskning å driftsinventarier (se 34):

..... % å kr................... = kr.........

...... % å kr................... = » ........

... kr.

7.

8.

10.

Anskaffningsvärdet å de vid årets

början befintliga driftsinventarierna

utgjorde..................... kr.............

Anskaffningsvärdet å under året

inköpta driftsinventarier utgjorde.

................................ » ..; ........

Driftsinventa- |

riernas bok- I vid årets början » ............

förda värde j » » slut... » ............

utgjorde...... J

Värdeminskning å andra för stadigvarande bruk avsedda

tillgångar (gruva, rätt till stenbrott, patenträtt

etc.) (se 35) ..........................................

Avskrivningar för lidna förluster å fordringar (se 36)

I nettovinsten ingående inkomst av kapital, som

uppgives under B i deklarationsformuläret ......

I nettovinsten ingående saluvärde av skog och andra

produkter eller råämnen från egen fastighet som

förädlats eller förbrukats i företaget, ävensom

annan i nettovinsten ingående inkomst av fast

egendom, som uppgives under A i deklarationsformuläret

(se 19)..........................................

Eljest bokförd, ej skattepliktig eller ej som inkomst

av rörelse eller yrke skattepliktig vinst............

kr.

Kronor

Återstående inkomst (införes under C II i dekl.)

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Bevillningsutskottets betänkande Nr 55.

Anvisningar för deklarationsblankettens ifyllande.

6. Såsom realisationsvinst — — — mindre än fem år. Visar

denna inkomstkälla i sin helhet underskott, utföres noll och underskottet

får icke avräknas från annån inkomst eller såsom förlust under allmänna

avdrag.

11. Avdrag för förlust — — — förlusten beräknats. Förlust å

icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom får icke avdragas

här, utan avräknas vid uppgivandet av inkomst under C III a).

32. Nettovinsten uppgives — — — rörelse eller yrke. Dylik

intäkt avdrages under 8, 9 eller 10 i förevarande bilaga och redovisas

---Di deklarationen. Utvisar räkenskapen underskott, utföres

noll, och underskottet avdrages som förlust efter punkt 10.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sant!. 47 käft. (Nr 55.)

6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:423 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. JIaj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 s. 1 i texten