Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående tillfällig höjning av postavgifterna ävensom i ämnet väckta motioner.

1921-06-08 · 22 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1921:56, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående tillfällig höjning av postavgifterna ävensom i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

1

Nr 56.

Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1921 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj ds

proposition angående tillfällig höjning av postavgifterna

ävensom i ämnet väckta motioner.

(l:a avd.)

Närvarande: herrar Röing, frih. Fleming, Antonsson, Sandler, Wijk, Gustaf Nilsson*),

K. A. Nilson *), Åhlmans Olof Olsson, Rosén, Eriksson i Grängesberg *),

Jönsson i Boa, Olsson i Ramsta, Johansson i Kullersta, Johansson i

Sölvedal, A. Björkman*), Sköld*), Kant, Lövgren i Nyborg och Brännström*).

*) Icke närvarit vi(J justeringen av betänkandet.

I en den 11 mars 1921 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 186, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen besluta, »att de av riksdagen enligt

skrivelse den 2 juni 1920, nr 317, för tiden till 1921 års utgång beslutade

postavgifterna med nedan angivna undantag skola äga fortsatt tillämpning

till och med den 31 december 1922, dock att de förhöjda avgifterna

för postabonnemang å tidning icke skola tillämpas beträffande sådana

abonnemang för år 1923, som verkställas under år 1922, samt att för

tiden från och med den 1 juli 1921 till och med den 31 december 1922

skall gälla,

att befordringsavgiften för inrikes brevkort skall utgöra:

för enkelt brevkort................................................................................... 15 öre,

» dubbelt » .............................................................................. 30 » ;

• att befordringsavgiften för annat inrikes korsband än utgivarkorsband

eller sådant korsband, som innehåller uteslutande blindskrift,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 48 höft. (Nr 56.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

skall utgå med 10 öre för en vikt av högst 100 gram och 5 öre för

var överskjutande vikt av 100 gram eller del därav, dock att minsta avgiften

skall utgöra för korsband, innehållande affärshandling, 20 öre och

för korsband, innehållande varuprov, 15 öre;

att för skrymmande paket det inrikes viktportot för paket skall,

enligt av Kungl. Maj:t utfärdade närmare föreskrifter, ökas med högst

100 procent;

att det må ankomma på Kungl. Maj:t att beträffande postbefordran

av skrymmande paket meddela de närmare bestämmelser, som efter verkställd

utredning må befinnas erforderliga; samt

att den avgift, som vederbörande avsändare har att, utöver belöpande

befordringsavgift, erlägga för inrikes försändelses rekommendation,

skall utgöra 30 öre.»

Till utskottet hava jämväl hänvisats två i anledning av förevarande

proposition väckta motioner, nämligen

dels nr 284 i andra kammaren, däri herr Nyländer hemställt, »att

riksdagen ville dels fastställa postportot för lokalbrev till 15 öre, dels

avslå Kungl. Maj:ts i proposition nr 186 framburna yrkande om förhöjning

av vissa portosatser, i vad förhöjningarna avse lokala postförsändelser»

;

dels ock nr 188 i första kammaren, däri herr Lindhagen hemställt,

»att riksdagen med anledning av propositionen nr 186 om tillfällig

höjning av postavgifterna ville:

l:o) uttala sig för och i sitt blivande beslut göra gällande i möjligaste

mån att de forna ideella grundsatserna för olikhet i postavgifterna

bibehållas;

2:o) besluta — icke minst av hänsyn till det ideella föreningsväsendet

— att kallelser och liknande meddelanden till möten och

sammankomster skola, även då de äro helt eller delvis skriftligen avfattade,

betinga samma porto som liknande tryckta meddelanden och i

varje händelse icke drabbas av den nu föreslagna höjningen av brevkortsportot;
3:o)

besluta såvitt vid avgörande av ifrågavarande proposition är

möjligt, att den gamla grundsatsen om lika porton för försändelser inom

som mellan de skandinaviska länderna upprätthålles, ävensom hos regeringen

begära ett återställande även i övrigt av det forna skandinaviska

samförståndet på detta område; •

4:o) begära hos regeringen en insiktsfull och opartisk undersökning,

huruvida till äventyrs de återkommande kraven på höjning av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5(i. 3

postavgifterna må till någon väsentlig del bero på en alltför stor förtröstan

på verkets privilegierade utväg att kunna ordna ekonomien

genom allmänhetens fortsatta tvångsbeskattning och för litet på en omtänksam

och sakkunnig ekonomisk skötsel utan äventyrande dock av de

anställdas — extraordinarie^ såväl som ordinaries — berättigade krav

på trygg anställning och skäliga löneförmåner».

Rörande motiveringarna för motionärernas förslag får utskottet hänvisa

till motionerna.

Tillfälliga höjningar av postavgifterna hava förut vidtagits enligt

beslut vid 1917 års riksdag, vid 1918 och 1919 års lagtima riksdagar

samt vid 1920 års riksdag.

År 1917 gällde förhöjningen endast paketportot, vilket — utan

ändring av viktportot för skrymmande paket — bestämdes till belopp,

som för lägsta viktsatsen utgjorde 40 öre.

Bestämmelser härom trädde i kraft den 1 juli 1917.

Av Kungl. Maj:t vid samma riksdag föreslagna tilläggsavgifter

för lokalbrev, andra inrikes brev, brevkort, korsband, postanvisning och

postförskott blevo däremot icke av riksdagen godkända.

År 1918 beslutades en höjning av avgifterna för inrikes brev,

brevkort, postanvisning och postförskott för tiden från och med den 1

juni 1918 till och med den 31 december 1919, innefattande bland annat

att de lägsta portosatserna bestämdes till: för lokalbrev 7 öre, för annat

inrikes brev 12 öre, för brevkort, jämväl lokalbrevkort, 7 öre, för postanvisning

eller postförskott 15 öre samt för paket 60 öre.

Redan innan den tid gått till ända, under vilken nyssnämnda

höjningar voro avsedda att gälla, visade det sig nödvändigt att vidtaga

en ytterligare höjning. I sådant hänseende beslutade 1919 års lagtima

riksdag på Kungl. Maj:ts förslag bland annat, att för tiden 1 juli

1919—31 december 1920 befordringsavgifterna för inrikes postförsändelser

skulle utgå med belopp, som för de lägsta viktsatserna utgjorde

för annat brev än lokalbrev 15 öre och för lokalbrev 10 öre,

för inrikes brevkort 10 öre och för inrikes postanvisning eller postförskott

15 öre. Därjämte vidtogs viss höjning av korsbandsportot.

Åven under år 1920 blev det nödvändigt att verkställa ytterligare

portoförhöjningar. Sålunda beslutade på Kungl. Majrts förslag 1920

års riksdag, bland annat, att, med upphävande av bestämmelserna om

särskilda lägre porton för lokalbrev och lokala korsbandsförsändelser,

Utskottet.

Tidigare

portoförhöj
ningar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Generalpoststyrelsen

13/u 1920.

Generalpoststyrelsen

nii 1921.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

befordringsavgifterna för nämnda försändelser skulle utgå med belopp,

som för lägsta viktsatsen utgjorde för brev 20 öre, för annat inrikes

korsband än utgivarkorsband eller sådant korsband som innehölle blindskrift

5 öre, dock att minsta avgiften skulle utgöra för korsband innehållande

affärshandling 20 öre och för korsband innehållande varuprov

10 öre; att befordringsavgifterna för ytterligare följande försändelser

skulle utgå med belopp, som utgjorde för lägsta viktsatserna: för inrikes

postanvisning och postförskott 20 öre, för assurans av inrikes försändelse

30 öre och för inrikes paket 80 öre samt att viktportot för

skrymmande paket skulle ökas med 50 procent. De sålunda beslutade

portoförhöjningarna skulle gälla till utgången av år 1921.

I skrivelse den 13 november 1920 med förslag till inkomstberäkning

beträffande postverket för år 1922 framhöll generalpoststyrelsen,

hurusom med ledning av då kända förhållanden styrelsen icke kunde

räkna med, att postverkets inkomster under åren 1921 och 1922 skulle

komma att täcka utgifterna, utan att för båda åren underskott kunde

väntas uppstå, därest icke åtgärder däremot vidtoges. Generalpoststyrelsen

beräknade därvid för år 1921 inkomsterna till 75.6 miljoner kronor

och utgifterna till 77.8 miljoner kronor samt för år 1922 inkomsterna till

76.1 miljoner kronor och utgifterna till 78.7 miljoner kronor. Enligt

dessa beräkningar skulle förlusten sålunda bliva för 1921 2.2 miljoner

kronor och för år 1922 2.6 miljoner kronor.

Statskontoret beräknade i sitt förslag till inkomstberäkning för år

1922 postverkets såväl inkomster som utgifter till 76.1 miljoner kronor.

I ämnet har föredragande departementschefen till det vid 1921 års

statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet anfört, att departementschefen,

enär den utgiftsminskning, som kunde för postverket påräknas

såsom en följd av ifrågasatt förändring med avseende å beräkningen av

dyrtidstilläggen, syntes kunna uppskattas till 1.5 miljoner kronor, och

med hänsyn till den dåmera beslutade förhöjningen av postavgifterna

för utrikes försändelser ansåge betänkligheter ej möta mot att bibehålla

statskontorets beräkning, helst i någon mån ökade inkomster måhända

kunde tillföras postverket genom vissa jämkningar beträffande de inrikes

postavgifterna, varom pågående utredning då ännu ej blivit slutförd.

Efter det att sagda utredning blivit verkställd inom generalpoststyrelsen,

har styrelsen i skrivelse den 25 februari 1921 inkommit med

ett förslag innefattande höjning av vissa postavgifter samt bibehållande

i övrigt av nu gällande taxor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56. 5

1 sistberörda skrivelse har styrelsen till eu början, bland annat,

1 ram hållit, att vissa förhållanden, som inträtt efter det de i förutnämnda

skrivelse av den 13 november 1920 framlagda beräkningarna verkställts,

syntes böra föranleda en i viss mån ändrad beriikning av postverkets

ekonomiska driftresultat för åren 1921 och 1922. Härom har styrelsen

anfört följande:

Vid sistnämnda beräkningar hade generalpoststyrelsen utgått

»från att huvuddelen av postverkets inkomster — frankoteckensuppbörden —

skulle, bortsett från de belopp, som iiro att hänföra till vidtagna portoförhöjningar,

komma att sjunka till ungefärligen den summa, som erhölles, om man antoge, att

frankoteckensuppbörden, med 1911 års uppbörd såsom utgångspunkt, kontinuerligt

ökades med 5 procent årligen. Den av trafikminskning härflytande nedgång i

frankoteckensuppbörden, som kunnat konstateras under år 1920 och som, efter vad

inkomstsiffrorna för januari månad innevarande år giva vid handen, alltjämt fortfar,

synes emellertid giva anledning att nu räkna med större relativ minskning av inkomsterna

än den, vartill de vid tiden för uppgörandet av förenämnda inkomstberäkning

rådande förhållandena syntes giva anledning. Vid nyssnämnda tidpunkt

hade visserligen en allmän depression på näringslivets område börjat göra sig

gällande, om vilken nedgången i posttrafiken varslade, men denna depression har

sedermera fortskridit i en utsträckning, som omöjligt kunde förutses, och efter alla

tecken att döma torde man icke böra bortse från möjligheten av att ytterligare

nedgång å handelns och industriens område kan komma att inträffa. Då postverkets

trafik står i det intimaste samband med näringslivets utveckling, är det

klart, att en nedgång av nyssnämnda slag skulle öva en motsvarande inverkan å

poströrelsen och i följd därav å postverkets inkomster. De allt mer hotande förebuden

till en både långvarig och svår lågkonjunktur mana därför till ytterligare

försiktighet vid beräknandet av postverkets inkomster. Visserligen är det givet,

att en kraftig nedgång i poströrelsen även medför en minskning av verkets utgifter,

men man kan därvidlag alls icke med säkerhet utgå från att utgiftsminskningen

kan hålla jämna steg med nedgången i inkomsterna.

Det får nämligen icke förbises, att postverkets utgifter till övervägande delen

bestå av personalkostnader.»

Efter att härefter hava bland annat redogjort för vissa förhållanden,

vilka enligt generalpoststyrelsens mening föranledde, att postpersonalen

icke kunde eller borde indragas i samma män som arbetsminskning

inträdde, har styrelsen vidare anfört:

»Med hänsyn till de oberäkneliga förhållanden, som kunna inverka på postverkets

såväl inkomster som utgifter, låter det sig givetvis icke gorå att med någon

som helst tillförlitlighet beräkna beloppet av den inkomstminskning, som väntas,

eller i vilken mån denna minskning kan komma att motsvaras av sjunkande utgifter.

Enär emellertid, om man bortser från verkningarna av portoförhöjningarna,

frankoteckensuppbörden år 1920 i jämförelse med år 1919 utvisar en nedgång av

cirka 7.5 procent, torde postverkets sammanlagda inkomster för år 1921 icke böra

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

beräknas uppgå till mera än 73 miljoner kronor. Även om man icke skulle behöva

förutsätta någon ytterligare nedgång under år 1922, torde man dock försiktigtvis

böra räkna med, att depressionens verkningar skola vara lika kännbara under sistnämnda

år. Vid sådant förhållande torde man ej heller för år 1922 böra räkna

med högre inkomstsumma än den för år 1921 nyss angivna, eller 73 miljoner

kronor. Härvid förutsättes givetvis, att de under år 1920 vidtagna portoförhöjningarna

skola oförändrade tillämpas även under år 1922.

De mot nyssnämnda inkomstbelopp svarande utgiftssummorna hava förut för

åren 1921 och 1922 beräknats till respektive 77.8 och 78.7 miljoner kronor. Någon

minskning av dessa summor lärer — under förutsättning att rörelsen icke visar

större nedgång än som motsvaras av den nu räknade inkomstminskningen — ej

kunna påräknas förutom beträffande däri ingående dyrtidstillägg å personalens avlöningar

samt vissa postföringskostnader. Genom under detta års första kvartal

inträdd sänkning av indextalet föranledes en minskning av utgifterna för dyrtidstillägg

med ungefär 700,000 kronor. Vidare har i årets statsverksproposition ställts

i utsikt sådan förändring med avseende å beräkningen av dyrtidstilläggen, som för

postverkets vidkommande skulle medföra en minskad utgift av 1.5 miljon kronor

för år 1922. Sagda båda reduceringar skulle sålunda innebära en minskning av

utgifterna för dyrtidstillägg av 1.5 miljon kronor för år 1921 och 2.2 miljoner

kronor för år 1922. Utgiftsminskningen för postföringen beräknas till ungefär en

miljon för vartdera året.»

Styrelsen ansåg därför till en början nödvändigt, att de förhöjningar

av vissa inrikes postavgifter, som jämlikt kungörelsen den 11

juni 1920 (nr 292) angående tillfällig höjning av postavgifterna m. m.

och kungörelsen av samma dag (nr 293) om ändrad lydelse av 8 och

11 §§ i förordningen den 17 juni 1916 angående villkoren för postbefordran

av tidningar och andra periodiska skrifter blivit för tiden

intill utgången av år 1921 tillfälligtvis beslutade, tillämpades jämväl efter

1922 års ingång.

Styrelsen ansåg emellertid icke de därav härflytande inkomsterna

tillräckliga utan framhöll i fortsättningen följande:

»Men även med tillämpning av ifrågavarande taxor synas postverkets inkomster

under såväl innevarande år som år 1922 icke komma att täcka utgifterna, än

mindre lämna den ersättning för det nedlagda kapitalet, som enligt uttalande av

riksdagen bör kunna påräknas. Härtill kommer, att, såsom ovan sagts, rörelsen

under år 1920 visar en driftförlust av 1,774,000 kronor utöver det av riksdagen

för täckande av dylik förlust beviljade anslaget av 3,000,000 kronor, eller tillsammans

4,774,000 kronor, samt att den nedgång i den allmänna rörelsen, i vilken

någon ljusning för närvarande icke är synlig, mycket väl kan få ett sådant inflytande

på postverkets inkomster, att dessa bliva lägre än man enligt generalpoststyrelsens

här ovan återgivna kalkyler ansett sig kunna antaga. Vid beviljandet av nyssnämnda

anslag framhöll riksdagen angelägenheten av att i god tid nödiga åtgärder

vidtoges till förebyggande av, att framdeles förlust uppkomme å postverkets rörelse.

Ehuru generalpoststyrelsen givetvis — särskilt i dessa tider, då den allmänna rörelsen

befinner sig i nedgång — anser det synnerligen önskvärt, att postavgifterna kunnat

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

nedsättas eller åtminstone icke vidare höjas, har dock styrelsen, pa grund av riksdagens

nu återgivna uttalande, ansett det såsom sin skyldighet att söka säkerställa

postverket mot förlust på dess rörelse, och kommer styrelsen fördenskull att här

nedan beträffande avgifterna för brevkort och korsband ävensom i fråga om rekommendationsavgiften

föreslå vissa förhöjningar, vilka lämpligen bort vidtagas samtidigt

med de år 1920 rörande andra försändelseslag verkställda förhöjningarna, men som

styrelsen på grund av då gällande allmänt internationella taxor icke ansåg sig böra

för det dåvarande ifrågasätta. De taxeändringar, som nu föreslås, äro således

närmast att anse såsom konsekvenser av redan vidtagna portoförhöjningar i den

internationella postutväxlingen. Generalpoststyrelsen skall emellertid icke underlåta

att, så snart postverkets ekonomiska ställning sådant medgiver, föreslå nedsättning

av postavgifterna, och med hänsyn härtill synes det lämpligt, att avgifterna icke

fastställas för längre tid än intill utgången av år 1922.»

lutter att hava belyst omfattningen av de taxeförhöjningar, som

vidtagits vid svenska postverket under kristiden och i anslutning därtill

framhållit, att, bortsett från paketavgifterna, beträffande vilka det varit

nödvändigt att i någon mån följa de stegrade järn vägsfrakterna, postavgifterna

i allmänhet endast hade höjts med högst 100 procent, framhöll generalpoststyrelsen,

hurusom höjningarna således icke på långt när motsvarade

de prisstegringar, som under kristiden ägt rum på andra områden och

vilka givetvis i hög grad inverkat även på postverkets driftkostnader.

I sådant hänseende erinrade styrelsen om, att den av Kungl.

Maj:t för år 1921 fastställda staten för postverkets driftkostnader företedde,

i jämförelse med staten för år 1914, en ökning av omkring 220

procent. Styrelsen framhöll i anslutning härtill, att de vid postverket

vidtagna taxeförhöjningarna följaktligen måste anses mycket moderata

och att desamma i allmänhet vore betydligt lägre än de höjningar, som

under kristiden vidtagits i järnvägs-, telegraf- och telefontaxorna.

Styrelsen övergick därefter till att yttra sig om de olika slagen av

postavgifterna.

Av vad generalpoststyrelsen därvid anförde återgiver bevillningsutskottet

här endast vad som rör de avgifter, beträffande vilka generalpoststyrelsen

föreslagit höjning.

»Den ordinarie avgiften för inrikes brevkort utgör, jämlikt nådig kungörelse

den 5 juli 1884, 5 öre, när fråga är om enkelt brevkort, och 10 öre, när fråga är

om brevkort med betalt svar (dubbelt brevkort). Ifrågavarande avgifter blevo, jämlikt

nådig kungörelse den 26 april 1918, för tiden 1 juni 1918 till och med den

30 juni 1919 förhöjda till 7 respektive 15 öre, och genom nådig kungörelse den 30 maj

1919 bestämdes ifrågavarande avgifter till 10 respektive 20 öre, vilka belopp skulle

utgå till och med den 31 december 1920. Det enkla brevportot bestämdes samtidigt

till 15 öre. När sistnämnda porto, jämlikt nådig kungörelse den 11 juni

1920, höjdes till 20 öre, vidtogs icke annan åtgärd beträffande brevkortsportot än

att avgiftsbeloppen 10 respektive 20 öre skulle utgå till och med den 31 december

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande AV 56.

1921. Att brevkortsportot, ehuru proportionen mellan detta porto och brevportot

blev en annan än vad den under närmast föregående tid varit, icke medtogs bland

de år 1920 vidtagna portoförhöjningarna, berodde, såsom generalpoststyrelsen också

framhöll i sin underdåniga skrivelse den 9 mars 1920, därpå, att Sverige enligt då

gällande internationella bestämmelser icke ägde att för brevkort till utlandet upptaga

högre avgift än 10 respektive 20 öre. Om avgiften för inrikes brevkort då ytterligare

höjts, skulle denna avgift blivit högre än den internationella avgiften, ett

förhållande, som enligt generalpoststyrelsens mening borde så vitt möjligt undvikas.

Sedan emellertid vid den under senare delen av nästlidet år hållna världspostkongressen

det internationella brevkortsportot bestämts till 30 centimes (emot förutvarande

10 centimes), upptages i Sverige, på grund av nådigt brev till generalpoststyrelsen

den 31 december 1920, från och med den 1 innevarande februari en

avgift av 25 öre för enkelt internationellt brevkort, och i utväxlingen med Danmark

och Norge, till vilka länder brevkortsportot alltid förut varit detsamma som

i den inrikes svenska posttjänsten, är, jämlikt nådigt brev till generalpoststyrelsen

den 28 januari 1921 angående höjning av vissa avgifter i den skandinaviska postutväxlingen

m. m., likaledes från och med den 1 februari innevarande år det enkla

brevkortsportot bestämt till 15 öre. Genom de i den allmänt internationella och

den interskandinaviska postutväxlingen sålunda vidtagna höjningarna av brevkortsportot

har en avsevärd förskjutning ägt rum i förhållandet mellan brev- och brevkortsportot.

I den allmänt internationella postutväxlingen utgjorde förut brevkortsportot

(10 centimes) 2/6 av brevportot (25 centimes), men utgör nu (30 centimes)

% av sistnämnda porto (50 centimes). I den skandinaviska utväxlingen

utgör nu brevkortsportot s/4 av brevportot mot förut endast hälften. Jämväl i

den inrikes posttjänsten såväl i Danmark som i Norge är brevkortsportot 15 öre

och brevportot 20 öre. Att, såsom sålunda skett, höja brevkortsportot proportionsvis

mer än brevportot synes också hava starka skäl för sig, i det att postverkets

kostnader för behandlingen av ett brevkort näppeligen är mindre än kostnaderna

för ett brev av en viktsats. Det är därför icke ur postverkets synpunkt

något önskemål, att korrespondenterna skola övergå från brev till brevkort, men

det kan vara att befara, att i samma mån som skillnaden i avgifter för dessa försändelseslag

blir större, brevkortens antal ökas och antalet brev minskas, varigenom

postverket kommo att erhålla mindre inkomster utan motsvarande minskning i

arbetet. Före den senaste höjningen av inrikes brevportot utgjorde brevkortsportot

% av brevportot. Skulle samma proportion nu återställas, borde brevkortsportot

sättas till 12 eller 13 öre, men av praktiska skäl synes beloppet böra avrundas

till 15 öre. Med hänsyn till det nu anförda och såsom en konsekvens av de såväl

i den allmänt internationella som i den skandinaviska postutväxlingen vidtagna

förhöjningarna av brevkortsportot anser sig generalpoststyrelsen böra föreslå, att

inrikes portot sättes till 15 öre för enkelt brevkort och 30 öre för brevkort med

betalt svar.»

I fråga om avgifterna för korsbandsförsändelser har generalpoststyrelsen

anfört följande:

»Befordringsavgiften för annat inrikes korsband än utgivarkorsband eller sådant

korsband, som innehåller uteslutande blindskrift, skall, jämlikt 3 § i förut åberopade

nådiga kungörelse den 11 juni 1920 angående tillfällig höjning av postavgifterna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56. i)

in. in., intill utgången av innevarande år utgå med 5 öre per 100 gram eller del

därav. Samma avgiftsbelopp stadgades även i nådiga kungörelsen den 30 maj 1919.

Förut utgjorde avgiften 4 öre per 50 gram. Såsom av den vid denna skrivelse

fogade, förut åberopade tablå över hittills under kristiden vidtagna portoförhöjningar

framgår, innebär den vidtagna ändringen av korsbandsportot huvudsakligen en taxereglering,

varigenom avgiften i vissa viktlägen sänkts med ända till 37 procent.

Korsbandsportot kan således icke anses hava följt med vid de allmänna portoförhöjningarna.

Generalpoststyrelsen berörde frågan i sin ovannämnda underdåniga

skrivelse den 9 mars 1920, men ansåg av liknande skäl, som anförts beträffande

brevkortsportot, att förhöjning dä icke borde företagas. Det internationella korsbandsportot

var nämligen då 5 centimes per 50 gram och upptogs i Sverige med 5

öre, vadan, om förhöjning av inrikes korsbandsportot vidtagits, detta .skulle för de

lättaste korsbanden blivit högre än den internationella avgiften. Nu utgör emellertid

den internationella avgiften 10 centimes per 50 gram och upptages i Sverige, på

grund av förut åberopade nådiga brev den 31 december 1920, med 10 öre. Under

de senaste åren har en avsevärd förskjutning ägt rum mellan inrikes korsbandsoch

brevporton. Lägsta avgiften för korsband och för brev, vilken förut utgjorde

4 respektive 10 öre, är nu 5 respektive 20 öre, och i fråga om de högre viktgrupperna

blir förskjutningen ännu mera i ögonen fallande. Så var förut avgiften

för en försändelse med 150 grams vikt 12 öre, om försändelsen befordrades såsom

korsband, och 30 öre, om försändelsen utgjordes av ett brev, under det att motsvarande

avgifter nu äro 10 respektive 60 öre. Den nuvarande inrikes korsbandsavgiften

måste därför anses relativt allt för låg. I den inrikes danska liksom ock

i den inrikes norska posttjänsten är lägsta korsbandsavgiften 10 öre, således 100

procent högre än för närvarande här i Sverige. Från postbehandlingnxs synpunkt

är givetvis ett korsband minst lika besvärligt och kostsamt som ett brev.

På grund av det anförda anser generalpoststyrelsen en förhöjning av korsbandsportot

väl motiverad. För att emellertid försändandet av tyngre trycksaker,

till exempel böcker icke må nämnvärt fördyras, har generalpoststyrelsen tänkt sig,

att avgiften för ett korsband av högst 100 grams vikt skulle sättas till 10 öre,

men att meravgiften för varje ytterligare 100 gram eller del därav fortfarande skulle

utgöra 5 öre. Genom en sådan förändring Lomme i allt fall det inrikes svenska

korsbandsportot att beträffande de flesta viktgrupper bliva lägre än exempelvis det

inrikes norska korsbandsportot.

Den nu föreslagna höjningen av det allmänna korsbandsportot skulle icke

föranleda någon ändring av den uti 3 § i meranämnda nådiga kungörelse den 11

juni 1920 bestämda minsta avgift för korsband, innehållande affärshandling. Vad

däremot angår minsta avgiften för korsband, innehållande varuprov — vilken avgift

enligt nyssnämnda författningsrum för närvarande är 10 öre — så har denna avgift

alltid såväl i den inrikes som i den internationella postutväxlingen utgått med samma

belopp som det allmänna korsbandsportot för en försändelse av två viktsatser. I

överensstämmelse härmed bör, om allmänna korsbandsportot bestämmes på sätt av

generalpoststyrelsen nu föreslagits, minimiavgiften för inrikes korsband, innehållande

varuprov, sättas till 15 öre. Vidkommande däremot den i samma författningsrum

stadgade avgiften för korsband, innehållande blindskrift, så bär generalpoststyrelsen

tänkt sig att denna avgift skulle även efter innevarande år utgå oförändrad.»

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 48 häft. {Nr 56.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Ekonomisk

innebörd.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

Styrelsen har vidare gjort följande uttalande i fråga om villkoren

för postbefordran av skrymmande paket:

»Såsom generalpoststyrelsen förut vid upprepade tillfällen framhållit, vålla ofta

de skrymmande paketen postverket stora svårigheter, och det har till och med förekommit,

att dörröppningarna i postkupéer, med vilka till postbehandling mottagna

paket skola befordras, icke medgivit paketens inlastning i kupéerna. Postverket

har i dylika fall liksom eljest, när paket varit allt för skrymmande i förhållande till

kupéutrymmet, nödgats sända godset med järnväg och därvid till järnvägen erlägga

högre avgift än postverket uppburit för behandlingen. Att ett dylikt förhållande

innebär en oformlighet, är uppenbart, och det vore i många fall önskvärt, att postverket

ägde frånsåga sig viss pakettrafik eller att den särskilda avgiften för skrymmande

paket, vilken nu, jämlikt 6 § av nådiga kungörelsen den 11 juni 1920, utgör

50 procent av viktportot, finge upptagas med högre belopp. Förutom att en höjning

av avgiften för sådant gods, varom nu är fråga, skulle bättre täcka postverkets

kostnader, skulle en dylik höjning sannolikt medföra, att eu del gods, som

nu inlämnas till postbehandling, i stället avlämnades till järnvägsbefordran, vilket

för dylikt gods är det naturligaste befordringssätt et. I Danmark och Norge finnas

fastställda maximimått för paket, varigenom från postbefordran utestänges gods,

som icke lämpar sig för postbehandling, men trots dessa inskränkande bestämmelser

har man i nämnda länder möjlighet att för skrymmande paket upptaga en tillläggsavgift

av högst 100 procent på den ordinarie pakettaxan. I Danmark fastställer

ministern för de offentliga arbetena reglerna för denna avgifts uttagande,

och i Norge, där konungen bestämmer paketavgifterna, utgår ifrågavarande tilläggsavgift

med lägst 25 och högst 100 procent. Generalpoststyrelsen, som åtminstone

för närvarande icke anser sig böra ifrågasätta, att vissa paket på grund av sitt

omfång skulle förvägras postbefordran, finner det dock synnerligen önskvärt, att

Kungl. Maj:t, som nu äger rätt att meddela särskilda föreskrifter om vad som inom

svenska postverket skall förstås med skrymmande paket, jämväl finge bemyndigande

att för vissa slag av skrymmande paket bestämma en tilläggsavgift av mer än 50,

men högst 100 procent. En sådan högre avgift skulle då uttagas för paket, vilkas

postbehandling skulle kräva extra kostnader eller över huvud taget bereda postverket

särskilda svårigheter. Med anledning av vad nu anförts, anser sig generalpoststyrelsen

böra föreslå sådan ändring av de i 6 § av nådiga kungörelsen den 11

juni 1920 meddelade bestämmelserna om skrymmande paket, att tilläggsavgiften för

dylikt paket må utgå med högst 100 procent i enlighet med av Kungl. Maj:t utfärdade

närmare föreskrifter. Ett liknande, ännu vidsträcktare bemyndigande än

som nu ifrågasättes, har av 1919 års lagtima riksdag lämnats Kungl. Maj:t beträffande

avgifterna för s. k. masskorsband.»

Generalpoststyrelsen bär beräknat, att den merinkomst, som genom

de föreslagna förhöjningarna i avseende å brevkorts- och korsbandsportot

samt rekominendationsavgiften komme att tillföras postverket,

skulle belöpa sig till omkring 4,700,000 kronor per år, med fördelning

på följande sätt:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

11

brevkort ................................................... 1,850,000 kronor

korsband................................................... 1,950,000 »

rekommendationsavgift ....................... 900,000 »

Summa 4,700,000 kronor.

I fråga om förslagets ekonomiska innebörd har chefen för finansdepartementet

till statsrådsprotokollet anfört bland annat följande.

Enligt generalpoststyrelsens förut omnämnda beräkningar skulle,

med bibehållande av de nu gällande posttaxorna oförändrade under innevarande

och nästpåföljande år, uppstå en brist å postverkets rörelse, som

av styrelsen uppskattats till 2 å 2.5 miljoner kronor för vartdera året.

De föreslagna jämkningarna i vissa slag av postavgifter skulle, enligt

styrelsens utredning, giva en merinkomst av sammanlagt 4.7 miljoner

kronor för år. Om dessa jämkningar vidtoges från och med den 1 juli

1921 och desamma komme att giva det beräknade resultatet, skulle

därav härflytande inkomstökning ungefärligen motsvara den för detta

år beräknade förlusten. För år 1922 skulle taxeändringarna medföra, att

det emotsedda underskottet bleve förbytt i en ungefärligen lika stor vinst.

I förevarande ärende hava till bevillningsutskottet inkommit skrivelser

från flera av landets handelskammare, från svenska bankföreningens

styrelse samt från sammanslutningar bland köpmännen ävensom enskilda

handlande. Handelskamrarna hava uttalat sig för avslag å propositionen

samt bifall till herr Nyländers motion om återinförande av ett lokalporto

för brev; dock har en av handelskamrarna endast yttrat sig om

lokalportot. Bankföreningens styrelse har hemställt, att propositionen

icke matte bifallas samt att ett särskilt lokalbrevporto måtte återinföras.

Från köpmännens sida hava dels enahanda önskningar som nu nämnts

uttalats, dels ock, under framhållande särskilt av den hårda konkurrensen

med utländska näringsidkare, vilka hade förmånen av portosatser,

på grund av valutaförhållandena väsentligt lägre än våra, begärts,

att den föreslagna höjningen av korsbandsportot icke måtte bifallas.

Svenska pappershandlareföreningen har givit uttryck åt farhåga för, att

en ytterligare höjning, av portot för brevkort skulle starkt motverka

avsättningen av illustrerade brevkort, samt på grund härav uttalat sig

mot höjning av det nuvarande brevkortsportot, i varje fall vad anginge

»illustrerade brevkort, där endast halva adressidan användes för meddelande».

Generalpoststyrelsen har i ovan först atergivna del av styrelsens

utlåtande den 25 februari 1921 framhållit, att postverkets utgifter till

Inkomna

skrifter.

Utredning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

övervägande delen bestode av personalkostnader. Numera har det indextal,

som ligger till grund för bestämmandet av dyrtidstilläggen åt

statsanställda, avsevärt sjunkit, och efter vad senaste meddelanden från

socialstyrelsen giva vid handen är indextalet alltjämt statt i sjunkande.

Den nedgång i postverkets personalkostnader, som på grund härav torde

kunna beräknas, måste uppenbarligen medgiva en avsevärt lägre utgiftsberäkning

för postverket än den från vilken propositionen utgått. Vidare

medför det allmänna prisfall, som ägt rum sedan generalpoststyrelsens

i sistnämnda utlåtande återgivna beräkningar rörande postverkets utgifter

gjordes och vilket åtminstone delvis fortgår, givetvis sjunkande

priser å en del för postverkets drift erforderliga varor. Vid sådana förhållanden

har bevillningsutskottet funnit sistberörda beräkningar, från

vilka Kungl. Maj:t i föreliggande förslag utgått, icke nu kunna i alla delar

läggas till grund för riksdagens beslut i ämnet; utan har utskottet ansett

nödvändigt att kunna förete beräkningar, vid vilka hänsyn tagits

till ovan berörda nya omständigheter.

Med hänsyn till det i herr Nyländers motion gjorda yrkandet om

återinförande av lokalporto har utskottet därjämte ansett önskvärt att

erhålla någon kännedom om den inverkan på postverkets lokaltrafik,

som lokalportots upphävande tilläventyrs kan hava visat.

Av nu anförda skäl har utskottet i grundlagsenlig ordning utverkat

Kungl. Maj:ts befallning till generalpoststyrelsen att så skyndsamt

som möjligt verkställa utredning i förstberörda hänseende ävensom

att, försåvitt och i den mån någon undersökning i den senare frågan

kunde utan omfattande arbete och större tidsutdräkt åstadkommas,

därom gå i författning; och har utskottet tillika begärt, att generalpoststyrelsen

måtte beredas tillfälle att även i övrigt avgiva det yttrande

i ämnet, vartill förändrade förhållanden kunde giva styrelsen

anledning.

Sedermera har utskottet från generalpoststyrelsen mottagit dels

det utlåtande, vilket finnes såsom bilaga 1 fogat vid detta betänkande,

dels ock under hand en som bilaga 2 här bifogad promemoria rörande

lokalposttrafiken jämte förklarande tillägg.

Av utlåtandet, dagtecknat den 3 maj 1921, framgår, bland annat,

följande. Sedan grundtalet för dyrtidstillägget sänkts för innevarande

kvartal med 22 enheter och Kungl. Maj:t i en till riksdagen dåmera

avlämnad proposition avgivit förslag, innefattande ytterligare

nedsättning av dyrtidstillägget, både utredning verkställts rörande den

inverkan på postverkets utgifter, som berörda nytillkomna omständigheter

kunde komma att utöva. Nämnda utredning hade givit till

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50. 13

resultat, att, bortsett från de föreslagna portoförhöjningarna, dyrtidstilläggens

minskning skulle medföra, att någon brist icke skulle uppstå

för år 1921 och att för år 1922 skulle uppkomma ett överskott av

2 miljoner kronor. Vidare hade undersökts, i vilken mån minskning

kunde väntas även i fråga om utgifter, som icke hänförde sig till

dyrtidstilläggen; och har generalpoststyrelsen uppskattat de besparingar,

som å sådana utgifter kunde beräknas, till 1.2 å 1.5 miljoner kronor; därvid

styrelsen emellertid anmärkt, att åtminstone en del av detta belopp

erfordrades såsom marginal med hänsyn till den ytterligare nedgång i

inkomsterna, med vilken man borde räkna.

Slutresultatet av de förnyade beräkningarna har generalpoststyrelsen

angivit sålunda:

Under förutsättning, å ena sidan, att man kunde räkna med så

stora inkomstbelopp av poströrelsen som hittills skett, samt, å andra

sidan, att man icke borde räkna med någon ytterligare nedsättning än

ovan angivits beträffande avlöningsbeloppen till den fast anställda postpersonalen,

skulle, även om de nu ifrågasatta ytterligare portoförhöjningama

icke genomfördes, någon brist å postverkets rörelse för år

1921 icke behöva befaras samt ett överskott av möjligen inemot 3 miljoner

kronor kunna påräknas för år 1922.

Av den redogörelse, utskottet nu lämnat, torde till en början klart

framgå, att de portoförhöjningar, vilka gälla för närvarande och till utgången

av detta år, måste, åtminstone i stort sett, erhålla tillämpning

även under år 1922. Inom riksdagen hava heller icke andra nedsättningar

av nu gällande postavgifter ifrågasatts än dels de i herr Lindhagens

motion berörda, dels ock den av herr Nyländer påyrkade minskningen

av avgifterna för lokala försändelser. Innan utskottet yttrar

sig härom, har utskottet att angiva sin ställning till propositionen, i

vad densamma avser förhöjning av avgifterna för brevkort och korsband

ävensom av rekommendationsavgiften.

Då bevillningsutskottet vid ovan angivna riksdagar åren 1917,

1918, 1919 och 1920 haft att yttra sig om ifrågasatt höjning av postavgifter,

har utskottet städse intagit den ståndpunkten, att en höjning

borde vidtagas endast försåvitt och i den mån en sådan vore oundgängligeä

nödvändig för att förebygga förlust och sätta postverket i stånd att

lämna ett skäligt driftresultat.

Från enahanda utgångspunkt har utskottet bedömt det nu föreliggande

förslaget om ytterligare portoförhöjningar, i vad angår förslagets

verkningar beträffande postverkets ekonomi under år 1922.

VtshotUta

yttrandi.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

De av generalpoststyrelsen verkställda nya utgiftsberäkningarna

giva vid handen, på sätt ovan är nämnt, att utan anlitande av nya

portoförhöjningar skulle vinnas för år 1921 enahanda resultat som

Kungl. Maj:t avsett att vinna genom de föreslagna höjningarna, och

för år 1922 ett något bättre resultat än Kungl. Maj:t beräknat. Om

än alla dylika kalkyler under nuvarande oberäkneligt växlande förhållanden

måste anses osäkra och om än en ytterligare minskning av postverkets

inkomster än den antagna kan rubba beräkningarna, så har dock enligt

utskottets mening läget blivit sådant, att ytterligare taxeförhöjningar

icke för närvarande äro ur ovan angivna synpunkter oavvisligen nödvändiga.

Vid sådant förhållande och då under den rådande allmänna depressionen

ökning av allmänna avgifter icke synes böra tillgripas annat

än i yttersta nödfall, har utskottet ansett sig kunna avstyrka bifall till

Kung!. Maj:ts proposition i nu ifrågavarande del.

Beträffande de i bilagan 2 lämnade uppgifterna rörande lokalposttrafiken

innehålla ovan omnämnda från generalpoststyrelsens sida lämnade

förklarande tillägg bland annat följande:

»För bedömande av den inverkan, lokalportots borttagande kan hava haft

pa postverkets lokaltrafik, finnas icke andra jämförelsetal tillgängliga än några i

januari månad 1917 införskaffade siffror. Dessa avse dock endast två dagar, varför

något större vitsord icke lärer kunna tillerkännas desamma. Vidare bör beaktas,

att, när nämnda siffror införskaffades, lokalportot för brev var 5 öre och att således

av en jämförelse med förhållandena år 1917 icke kan framgå, i v:lken mån lokalportots

upphävande möjligen inverkat på postverkets lokaltrafik. Det torde nämligen

kunna antagas, att redan lokalportots höjning från 5 till 10 öre på sin tid medförde

en minskning i lokalförsändelsernas antal.

Av den nu verkställda undersökningen synes emellertid framgå, att av samtliga

lokalbrev i hela riket mer än hälften (54.1 procent) inlämnas i Stockholm

(motsvarande procenttal år 1917 var 45.5 procent).

Vidkommande de av vissa postkontor lämnade meddelanden, i vilken mån

lokalförsändelsernas antal kan anses hava minskats efter lokalportots borttagande,

lärer böra ° framhållas, att dessa meddelanden måste betraktas såsom i hög grad

beroende på subjektiv uppfattning.

De uppgifter, som nu° lämnats, avse endast lokal brev. Beträffande lokalkorsband

föreligger ännu icke någon utredning, men ur ekonomisk synpunkt är antalet

lokalkorsband av ringa betydelse. Vid postkontoren synes man i allmänhet vara

av den uppfattningen, att även å orter, där minskning av lokalbreven förmärkts,

antalet lokalkorsband icke nämnvärt nedgått.»

Pe_ uppgifter rörande lokalbrevtrafiken, som generalpoststyrelsen

varit i tillfälle att meddela, synas ju tyda på, att denna trafik sedan

1917 procentuellt minskats. På grund av dels det ytterst knapphändiga

jämförelsematerialet från sistnämnda år, dels ock den omständigheten

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56. 15

att efter materialets insamlande två portoförhöjningar ägt rum, har det

emellertid synts utskottet omöjligt att på nämnda uppgifter grunda

något bestämt omdöme om den inverkan, som lokalportots borttagande kan

hava utövat pa trafiken. Da utskottet nu avstyrker föreslagna ytterligare

portoförhöjningar, har utskottet icke ansett sig kunna samtidigt

ifrågasätta en åtgärd, genom vilken postverket skulle kunna berövas

en inkomstökning, om vars storlek någon beräkning icke kan verkställas.

Då utskottet icke förordar någon åtgärd i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition i nu behandlade delar, har utskottet icke ansett vad

som föreslagits i fråga om skrymmande paket vara av den betydelse, att

det bör föranleda någon riksdagens åtgärd i detta sammanhang.

I fråga om herr Lindhagens motion har utskottet velat erinra, att den

fråga, som genom förevarande proposition underställts riksdagens prövning,

rör de tillfälliga åtgärder, som för den närmaste framtiden kunna

vara påkallade i syfte att i första hand förebygga förlust å postverkets

drift. Att vid behandlingen av ett sådant spörsmål, på sätt herr Lindhagen

i punkterna 1) och 3) ifrågasatt, göra uttalanden eller väcka förslag,

vilka skulle röra grunderna för den postala verksamhetens anordning,

har utskottet ansett icke vara lämpligt. Bifall till yrkandet i

punkten 2) har utskottet förordat såtillvida som utskottet motsatt sig den

föreslagna höjningen av brevkortsportot. I övrigt har utskottet ansett

samma yrkande icke böra i detta sammanhang upptagas till närmare

prövning.

I anledning av vad i punkten 4) av ifrågavarande motion hemställts,

vill utskottet förklara, att utskottet ansett sig sakna anledning

att göra något uttalande om en mindre omtänksam och sakkunnig ekonomisk

skötsel av postverket.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med avslag å vad Kungl.

Maj:t i förevarande proposition, nr 186, hemställt i

fråga om

1) inrikes brevkort,

2) vissa inrikes korsband,

3) skrymmande paket samt

4) rekommendationsavgiften,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

besluta, att de av riksdagen enligt skrivelse den

2 juni 1920, nr 317, för tiden till 1921 års utgång

beslutade postavgifterna skola äga fortsatt tillämpning

till och med den 31 december 1922, dock att de förhöjda

avgifterna för postabonnemang å tidning icke

skola tillämpas beträffande sådana abonnemang för år

1923, som verkställas under år 1922;

B) att herr Nyländers motion, II: 284, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd, samt

C) att vad herr Lindhagen i motionen I: 188

yrkat i punkterna

1),

2),

3) och

4)

icke heller måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 juni 1921.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

17

Bilaga 1.

Till riksdagens bevillningsutskott.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 nästlidne april bär bevillningsutskottet

anfört, att utskottet, som hade till behandling Kungl. Maj:ts proposition

nr 186 angående tillfällig höjning av postavgifterna, ansett att, enär, med

hänsyn till såväl det för avlöningarna inom postverket bestämmande indextalets

fall som sjunkande priser å en del för postverkets drift erforderliga

varor, de beräkningar rörande postverkets utgifter, på vilka Kungl. Maj:ts

förslag grundats, icke torde i alla delar kunna läggas till grund för riksdagens

beslut i ämnet, det vore nödvändigt att kunna förete beräkningar, vid vilka

numera tillgängliga siffror begagnats, ävensom att, för bedömande särskilt av

väckt fråga om återinförande av lokalporto det därjämte synts utskottet önskvärt

att erhålla någon kännedom om den inverkan på postverkets lokaltrafik,

som lokalportots upphävande tilläventyrs kunde hava visat; och sedan Kungl.

Maj:t numera anbefallt generalpoststyrelsen att skyndsammast verkställa och

till Eder överlämna utredning i nämnda hänseenden ävensom till Eder avgiva

det yttrande i övrigt, vartill förhållandena föranleda, får generalpoststyrelsen

härigenom anföra följande.

Då generalpoststyrelsen i skrivelse den 25 februari innevarande år för

Kungl. Maj:t framlade förslag till höjning av vissa postavgifter, hade styrelsen

med ledning av då kända förhållanden beräknat postverkets inkomster

för år 1921 till omkring 73 miljoner kronor och utgifterna för samma år till

ungefär 75.3 miljoner kronor. För år 1922 beräknades inkomsterna och utgifterna

till omkring 73 respektive 75.5 miljoner kronor. För vartdera året

beräknades sålunda en driftförlust av 2 å 2.5 miljoner kronor komma att föreligga.

Då de av generalpoststyrelsen föreslagna jämkningarna av vissa postavgifter

beräknades tillföra postverket en merinkomst av omkring 2.3 miljoner

kronor för år 1921 och 4.7 miljoner kronor för år 1922, skulle därigenom

för det förstnämnda året den beräknade bristen komma att ungefärligen täckas

och för det sistnämnda året ett överskott av något över 2 miljoner kronor

komma att uppstå.

När generalpoststyrelsen beräknade de nyss omförmälda utgiftssummorna

och därvid utgick från att de i styrelsens den 13 november 1920 avgivna

beräkningar av postverkets inkomster och utgifter för åren 1921 och 1922 upptagna

utgiftssummorna 77.8 respektive 78.7 miljoner kronor skulle kunna

minskas med 2.5 miljoner kronor för år 1921 och 3.2 miljoner kronor för år 1922,

antog styrelsen bland annat, att postverkets utgifter för dyrtidstillägg åt dess

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 48 höft. (Nr 56.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

personal skulle komma att minskas med l.s miljon kronor för det förstnämnda

och 2.2 miljoner kronor för det sistnämnda året. Till grund för detta antagande

låg dels det för styrelsen kända förhållandet, att det för dyrtidstillägget fastställda

grundtalet under första kvartalet av år 1921 nedgått med 10 enheter,

dels ock att, enligt ett av vederbörande departementschef gjort uttalande till

det vid årets statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet, vissa i utsikt

ställda förändringar av grunderna för dyrtidstilläggen antoges skola för

postverkets vidkommande medföra en utgiftsminskning av 1.» miljon kronor för

år 1922.

Numera hava emellertid tillkommit nya omständigheter, vilka föranlett,

att utgiftsberäkningen ställer sig annorlunda. Sålunda har grundtalet för dyrtidstillägget

för innevarande kvartal sänkts med ej mindre än 22 enheter, och

i en till riksdagen avlämnad proposition har Kungl. Maj:t föreslagit sådana

ändrade grunder för dyrtidstillägget, att, om denna proposition bifalles, ytterligare

utgiftsminskning skulle komma ati för postverket uppstå. Utredning har

nu verkställts rörande den inverkan på postverkets utgifter, som sagda nytillkomna

omständigheter skulle komma att utöva. Därvid har förutsatts, dels

att indextalet kommer att för hela andra kvartalet innevarande år utgöra 249

och för årets återstående del 240 samt för hela år 1922 likaledes 240, dels ock att

Kungl. Maj:ts nyssberörda förslag rörande ändrade grunder för dyrtidstill1

ägget vinner riksdagens bifall. Ehuru den undersökning, som under dessa förutsättningar

verkställts, uppenbarligen endast kunnat lämna ett approximativt

resultat, synes densamma dock giva vid handen, att postverkets utgifter för

dyrtidstillägg skall komma att uppgå till 16.9 miljoner kronor för år 1921 och

13.9 miljoner kronor för år 1922. Kostnaderna för dyrtidstillägget hade upptagits

i de ursprungliga utgiftsberäkningarna till 21 miljoner kronor för vartdera

året, och i reviderade beräkningar, som avgivits i februari 1921, till 19.s

respektive 18.s miljoner kronor. Skillnaden mellan de summor, som framkommit

vid de nu gjorda och de nästföregående beräkningarna, är alltså denna:

för år 1921 ........................................ kr. 19.5 miljoner

- » 16.9 »

minskning kr. 2.e miljoner; och

för år 1922 ........................................ » 18.s »

- » 13.9 »

minskning kr. 4.0 miljoner.

Under förutsättning att föregående beräkningar av utgifterna i övrigt

liksom av inkomsterna, bortsett från de föreslagna portoförhöjningarna, visa

sig hållbara, skulle, enligt den nu föreliggande utredningen, dyrtidstilläggens

minskning medföra, att någon brist icke skulle uppstå för år 1921, och att för

år 1922 i stället för brist skulle uppkomma ett överskott av över 2 miljoner

kronor.

Vad beträffar utgifterna, i den mån de icke hänföra sig till dyrtidstilllägget,

så hava dessa under innevarande års första kvartal i jämförelse med

motsvarande kvartal år 1920 visat någon tendens till nedgång. En undersökning,

i vilken mån förhållandena kunna tänkas bliva likartade under den återstående

delen av året, har givit följande resultat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

Avlöningarna till den ordinarie personalen torde sannolikt ieke komma

att uppgå till förut beräknade belopp, beroende i huvudsak därpå, att, till följd

av nedgången i poströrelsen, ett antal tjänster ieke blivit tillsatta. Verkningarna

härav i utgiftshänseende äro svåra att beräkna, då det givetvis icke

nu kan med säkerhet avgöras, huruvida dessa tjänster komma att stå obesatta

hela året samt om ytterligare tjänster till äventyrs komma att lämnas vakanta.

1 alla händelser torde man, åtminstone icke för närvarande, kunna räkna med

större besparing härutinnan än högst 300,000 kronor för år.

Anslaget till avlöning åt extra personal synes ej komma att fullt tagas

i anspråk, enär behovet av dylik personal på grund av nedgången i posttrafiken

väsentligt minskats. På detta anslag emotses eu årlig besparing av högst

500,000 kronor.

Uen rådande depressionen liar haft till följd, att personalen numera anlitas

till övertidstjänstgöring i betydligt mindre grad än vad förut varit

fallet. Härav följer, att utgifterna för övertidsarbete antagas komma att bliva

betydligt mindre än förut. Såvitt nu är möjligt, att med ledning av siffrorna

för föregående år och sistlidna januari månad döma, kan möjligen beträffande

dessa utgifter förväntas eu besparing av inemot 300,000 kronor för år.

Till utgiftsminskning å postföringsanslagen har hänsyn tagits redan vid

den beräkning, som avgavs under sistlidna februari, och uppskattades då denna

utgiftsminskning till ungefär en miljon kronor för vartdera av åren 1921 och

1922. Att för närvarande räkna med ytterligare minskning är icke tillrådligt.

Den av Kungl. Maj:t tillsatta kommittén för utredning av, bland annat,

poststationsföreståndarnas och lantbrevbärarnas avlöningsförhållanden har

ännu icke slutfört sitt arbete, vadan det icke för närvarande är möjligt att

förutse, huruvida ytterligare förhöjning av lantbrevbärarersättningen kan

bliva en följd av utredningen i fråga.

Å anslaget till traktamenten för tjänstgöring i postkupé torde måhända

för innevarande år kunna påräknas en besparing av inemot 100,000 kronor, enär

enligt förljudande kommunikationsverkens lönenämnd i avvaktan på nytt resereglemente,

vars framläggande för riksdagen uppskjuta, tills vidare icke lärer

komma att framlägga något förslag rörande dessa traktamenten.

Å de omkostnadsanslag, som icke äro att hänföra till personal- eller

postföringskostnader — sådana anslag utgöra emellertid endast en jämförelsevis

obetydliig del av driftkostnadsstaten, omkring 6 procent — lära på grund

av den fallande prisnivån vissa besparingar kunna göras. Så är exempelvis

fallet med anslagen till postlokalers uppvärmning, till blankett- och cirkuläi’- tryck m. m. Huru stora belopp det därvidlag gäller, låter sig knappast för närvarande

beräkna. Möjligen kan det röra sig om 200,000 å 300,000 kronor för år.

Inalles skulle de nu angivna besparingarna å andra utgifter än dyrtidstillägg

uppgå till en summa av l.j å 1.5 miljon kronor. Det torde emellertid

kunna ifrågasättas, huruvida icke försiktigheten borde bjuda att räkna med åtminstone

viss del av detta belopp såsom erforderlig marginal mot den ytterligare

nedgång i inkomsterna, varmed man under nuvarande ovissa förhållanden

måste räkna. Generalpoststyrelsen vill med avseende härå särskilt understryka

vad som förut framhållits, nämlign att med de höga belopp, vartill

postverkets inkomster numera stigit, en procentuellt taget obetydlig trafikminskning

föranleder en ganska avsevärd inkomstminskning, Då inkomsterna

s. 20 Kontrollera mot PDF

I

20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

nu beräknats till omkring 73 miljoner kronor, innebär ju en sänkning av det

beräknade beloppet med endast 4 procent inemot 3 miljoner kronor lägre in"

komster.

De sålunda verkställda förnyade beräkningarna giva följande slutresultat.

Under förutsättning, å ena sidan, att man kan räkna med så stora inkomstbelopp

av poströrelsen, som hittills skett, samt, å andra sidan, att man

icke bör räkna med någon ytterligare nedsättning äjn ovan angivits beträffande

avlöningsbeloppen till den fast anställda postpersonalen, skulle, även om de

nu ifrågasatta ytterligare portoförhöjningarna icke genomföras, någon brist

å postverkets rörelse för år 1921 icke behöva befaras samt ett överskott av möjligen

inemot 3 miljoner kronor kunna för år 1922 påräknas.

Vidkommande slutligen den av Eder ifrågasatta utredningen för vinnande

av kännedom i vilken män lokalportots upphävande tilläventyrs kan

hava inverkat på postverkets lokaltrafik, får generalpoststyrelsen meddela,

att styrelsen redan den 15 nästlidna april beslutat att från postanstalterna

införskaffa vissa uppgifter i förevarande hänseende. Insamlandet vid postanstalterna

av dessa uppgifter pågår till och med den 7 respektive 8 innevarande

maj, och den bearbetning av uppgifterna, som därefter målste hos generalpoststyrelsen

verkställas för utrönande av- undersökningens resultat, lärer

icke hinna avslutas förr än tidigast vid mitten av denna månad. Generalpoststyrelsen

skall icke underlåta att i sinom tid — såvida icke detta blir

alltför sent — meddela Eder vad av undersökningen framgått som kan vara

av vikt för bedömande av nu föreliggande fråga.

Stockholm den 3 maj 1921.

Kungl. Generalpoststyrelsen.

JULIUS JUHLIN.

HERMAN ASKBERG.

Arv. Frithiof.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

21

Bilaga 2.

V. P. M.

Preliminär redogörelse för vissa delar av de statistiska undersökningarna

under tiden 2r,/A — 8/s resp. V6-7/b beträffande portopliktiga brev,

brevkort och vissa korsband.

Sedan numera flertalet uppgifter ingått angående dels den av kungl. styrelsen

genom cirkulärskrivelse av den 15 april 1921 för åtskilliga större postkontor föreskrivna

statistiken över lokalbrev och lokalkorsband under tiden 25/t—-8/5 samt dels

den i cirk''. B. 20 föreskrivna statistikperioden under tiden 1—7 innevarande månad,

får statistiska kontoret härmed vördsamt avgiva preliminära siffror för dessa statistiska

undersökningar i den mån de beröra frågan om omfattningen av lokalbrev

i förhållande till andra brev. Redogörelsen omfattar 240 postkontor, underlydande

poststationer ej inbegripna. Bland de postkontor, som ej ingå i redogörelsen, äro

bland annat Malmö 1, Sundsvall och Östersund.

Under tiden 17—18 januari 1917 verkställdes å samtliga postkontor en räkning

av åtskilliga slag av brevförsändelser, varvid bland annat erhölls proportionen

mellan å ena sidan lokalförsändelser och å andra sidan andra försändelser. Resultatet

av nämnda undersökning i vad den angår brev (icke tjänste-) jämföres härnedan

med resultatet av den nu utförda undersökningen, varvid dock endast anföras

de procentuella siffrorna, enär de absoluta talen, såsom omfattande olika långa tidsperioder

och till en del icke samma postkontor, äro ojämförbara.

Den procentiska fördelningen av brev (Icke tjänste-) 1917—1921.

1917 1921

% %

Lokalförsändelser ................................................ 18.o 14.2

Riks » ................................................ 75.5 77.4

Försändelser till Norge och Danmark ............ 2.o . 2.3

» » övriga utlandet........................ 4.5 6.i

Summa 100 100.

Som framgår av ovanstående siffror skulle alltså lokalbreven hava nedgått

till att utgöra 14.2 % medan de 1917 utgjorde 18 % av samtliga brev. Minskningen

i antalet lokalbrev skulle således utgöra omkring 22 %.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 48 käft. (Nr 56.)

4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

Från åtskilliga av de postkontor, vilka skulle under tiden -6/4 — 8/s verkställa

räkning av lokalförsändelserna, har även lämnats mer eller mindre utförliga meddelanden

om dels huruvida större korrespondenter, vilka före lokalportots borttagande

regelbundet avlämnade lokalförsändelser, numera icke betjäna sig av postverket

för dylika försändelsers distribution, dels i vilken mån lokalförsändelsernas

antal kan anses hava efter det särskilda lokalportots borttagande minskats. En

översikt över dessa meddelanden lämnas härnedan.

I. Postkontor, från vilka icke omtalas någon minskning.

Stockholm. Från samtliga postkontor meddelas, att ingen minskning konstaterats.

Från Stockholm 2 anföres dock, att första tiden efter lokalportots borttagande

åtskilliga banker befordrade lokalposten med egna bud, men att detta numera

upphört.

Kristianstad, Halmstad och Jönköping. Ingen minskning.

Linköping. Ingen minskning. Bankerna och andra större företag befordra

sina lokalbrev med post i samma utsträckning som förut.

II. Postkontor, från vilka omtalas minskning.

Göteborg. I Göteborg konstateras avgjord minskning. Från Göteborg 2 anföres

följande.

»Av de större korrespondenterna synas de flesta allt fortfarande anlita Postverket

för distribution av lokalförsändelser, men hava dock gjort vissa inskränkningar

och besparingar härvidlag, dels genom delvis egen distribution dels genom

att i större utsträckning begagna sig av tryckta meddelanden, där förut brev eller

brevkort kommit till användning.

Korrespondenterna låta i allmänhet sina egna bud utbära breven (ej trycksaker)

till adressater i stadens centrala delar men överlåta distributionen åt Postverket

i de periferiska stadsdelarna. Under tiden omedelbart efter lokalportots

borttagande minskades lokalbreven avsevärt, men synas därefter så småningom tilltagit

utan att dock komma upp till det antal, som förefanns före lokalportots borttagande.

»

Malmö 2, 3 ogh 7. Någon minskning.

Lund. Minskningen uppskattas till 10 %.

Kalmar. Avsevärd minskning. Nio större firmor, däribland en bank, använda

numera egna bud.

Borås. Minskning med 20 å 25 tusen försändelser per år.

Norrköping. Avsevärd minskning. Endast V* rn°t förut. Ett 20-tal större

firmor, vilkas lokalpost uppgick sammanlagt till omkring 50,000 brev per år, befordra

nu sina lokalbrev med egna bud.

Visby. Minskning.

Gävle. Minskning med 50 %.

Stockholm, Kungl. Generalpoststyrelsens Statistiska kontor, den 14 maj 1921.

E. f.

Fr. Sandberg.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:403 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig höjning av postavgifterna. s. 7 i texten