Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion avseende skyndsammare behandling av vissa taxeringsmål.

1921-02-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1921:7, Betänkande, i anledning av väckt motion avseende skyndsammare behandling av vissa taxeringsmål.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1921 kl. 1 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion avseende

skyndsammare behandling av vissa taxeringsmål.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Antonsson, Gustaf Nilsson, Karl August

Nilson, Anders Örne, Rosén, Jonsson i Hökhult, Jönsson i Boa, Olsson i

Kullenbergstorp, Johansson i Kullersta, P. Albert Bergström, Isak Svensson,

Sköld, Winkler, Olsson i Rösta och Björklund.

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 44, har herr Pettersson i Södertälje föreslagit, »att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj;t anhålla om skyndsam utredning

angående sådan ändring av K. F. den 28 oktober 1910 om

taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, att åt Kungl. Maj:ts

befallningshavande inrymmes befogenhet att på skattskyldigs yrkande i

verkställd taxering vidtaga rättelse, där taxeringen i fråga tinnes vara

grundad på felskrivning eller annat uppenbart misstag».

Beträffande vad motionären anfört till stöd för sitt förslag får utskottet

hänvisa till motionen.

Syftet med föreliggande motion är att bereda de skattskyldiga

möjlighet till snar och effektiv rättelse av sådana taxeringar, som tillBihang

till riksdagens protokoll 1921. .7 samt. 7 käft. (Nr 7.) 1

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

kommit genom uppenbara förbiseenden och misstag från taxeringsmyndigheternas

sida. Motionären har jämväl antytt olika vägar, på vilka

berörda syfte skulle kunna vinnas, och därvid för sin del särskilt förordat

en väg såsom möjligen framkomlig.

Med den omfattning taxeringsarbetet numera erhållit, torde det vara

så gott som oundvikligt, att förbiseenden och misstag äga rum. Otvivelaktigt

synes emellertid vara, att förekomsten av dylika fall i avsevärd

grad ökats och att möjligheten av snar och effektiv rättelse samtidigt

förminskats.

Beträffande fel vid debiteringen, vare sig i taxeringslängden eller

å debetsedeln, torde alltfort vara tillfyllest med den väg till rättelse, som

anvisats i uppbördsreglementets 7 §, nämligen besvär hos Konungens befallningshavande

i det län, där debiteringen skett.

Är åter fråga om fel eller misstag från taxeringsmyndighets sida,

ställer sig saken mera vansklig. De vanligaste hithörande fallen äro s. k.

dubbeltaxeringar d. v. s. fall, då någon taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt

å ort, där han icke är mantalsskriven eller eljest skattskyldig

för dylik skatt, eller taxerats till bevillning för samma inkomst

å mer än en ort eller eljest till inkoinstbevillning å ort, där han icke

varit för sådan bevillning skattskyldig och ej heller mantalsskriven.

Mera typiska fall av direkta misstag äro sådana, då någon taxerats å

sin rätta beskattningsort men för inkomstkälla som han icke haft eller, tillföljd

av namnförväxling, i stället för annan person. Ej sällan förekomma

ock rena räkne- och skrivfel vid taxeringens bestämmande.

Om flertalet hithörande fall, som ej avse räkne- eller skrivfel o. d.,

gäller, att den skattskyldige icke lårnnat någon uppgift för taxeringen

utan att denna tillkommit på andra grunder. Härav följer då, att den

skattskyldige icke får någon underrättelse från taxeringsmyndigheten, vars

skyldighet i sådant hänseende förutsätter, att avvikelse gjorts från deklaration

eller annan den skattskyldiges egen uppgift. Oftast vet den skattskyldige

ingenting om, förrän debetsedeln tillställes honom, vilket, då han

har annan boningsort än taxeringsorten och särskilt då hans vistelseort

är okänd för myndigheterna där, kan dröja avsevärd tid. I varje fall

blir den skattskyldige i regel icke i tillfälle att begagna den vanliga klagovägen

hos prövningsnämnden.

För fall av dubbeltaxering står till buds den i 50 § taxeringsförordningen

medgivna rätten att inom natt och år efter mottaget skattekrav

anföra besvär hos kammarrätten, vilken väg till rättelse, även om

hithörande mål där behandlas med viss förtursrätt, dock medför tids
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

3

utdräkt och icke skyddar den skattskyldige från risken att behöva erlägga

de påförda utskylderna.

Något extra besvärsförfarande för övriga fall finnes icke anordnat.

Enligt "praxis tillgår så, att skattskyldig, som icke hunnit begagna den

regelmässiga klagovägen, anför besvär direkt hos kammarrätten. Finner

då kammarrätten, att den överklagade taxeringen härrör från uppenbart

fel eller misstag från taxeringsmyndighets sida och således är att anse

såsom obehörig, upptagas besvären till behandling och vinnes rättelse.

1 sådana fall gälla givetvis icke några fatalier. Svårigheten för den

skattskyldige ligger emellertid däri, att det i allmänhet ställer sig ytterst

vanskligt för honom att kunna bevisa tillvaron av misstag. Såvida ej är

fråga om tydliga räkne- eller skrivfel, lär denna bevisning sällan lyckas

med mindre vederbörande, taxeringsnämndens ordförande eller kronoombudet,

direkt medger, att misstag förelegat. För övrigt kån det ofta nog

vara synnerligen besvärligt för den dömande myndigheten att avgöra,

om verkligt misstag är förhanden eller taxeringen eljest är oriktig, i vilket

senare fall rättelse i nu omhandlade ordning givetvis icke står att vinna.

För ifrågavarande fall gäller slutligen också och i ännu högre grad,

att, även om rättelse av förekommen misstagstaxering omsider erhålles,

den skattskyldige likväl tillfogats olägenhet och skada genom att hava

nödgats erlägga skatten och först efter lång tid, kanske ett par år, få

den tillbaka.

Det torde således vara ställt utom allt tvivel, att i de av motionären

påvisade hänseendena allvarliga missförhållanden råda. Utskottet

delar motionärens uppfattning, att frågan är av natur att böra genom

Kungl. Maj:ts försorg utredas. Däremot anser utskottet icke, att riksdagens

begäran om sådan utredning bör bindas vid det av motionären

givna uppslaget. Utskottet har inhämtat, att förevarande spörsmål under

senare tid varit föremål för överväganden å speciellt sakkunnigt håll,

varvid man ifrågasatt olika anordningar. Sålunda har man bland annat

tänkt sig en kombination av utsträckt underrättelseförfarande och extraordinär

besvärsrätt. Genom utsträckt skyldighet för taxeringsmyndigheterna

att meddela anmaning eller underrättelse till de skattskyldiga skulle

förelupna misstag och fel vid taxeringen i de flesta fall kunna bliva

rättade antingen redan hos taxeringsnämnden eller efter klagan i vanlig

ordning hos prövningsnämnden. För övriga fall skulle beredas möjlighet

att söka rättelse hos en extra prövningsnämnd, utgörande en mindre

delegation av den senast fungerande ordinarie nämnden och vid behov

sammankallad mellan de ordinarie nämndernas sammanträden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

vore

Bevillningsutakottets betänkande Nr 7.

Det vill synas utskottet, som om det senast antydda uppslaget

förtjänt att undersökas vid sidan av andra tänkbara anordningar.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av herr Petterssons

i Södertälje förevarande motion II: 44, i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta

verkställa utredning angående sådan ändring i gällande

taxeringsförfarande, att möjlighet beredes sådan skattskyldig,

som avses i 50 § förordningen om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering eller

som på grund av felskrivning, felräkning eller annat

uppenbart misstag blivit obehörigt taxerad, att på ett

snabbare och mera effektivt sätt än nu gällande bestämmelser

medgiva vinna rättelse, samt att Kungl.

Maj:t måtte för riksdagen framlägga det förslag, som

kan av utredningen föranledas.

Stockholm den 28 februari 1921.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Stockholm, Svenska Tryckeriaktiebolaget, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:74 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion, avseende skyndsammare behandling av vissa taxeringsmål. s. 2 i texten