Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillläggspension åt läroverksadjunkten A. Hesslén.
1921-04-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1921:37, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillläggspension åt läroverksadjunkten A. Hesslén.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 37.
1
Nr 37.
Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1921 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillläggspension
åt läroverksadjunkten A. Hesslén.
I en till riksdagen den 18 mars 1921 avlåten, till bankoutskottet hänvisad
proposition nr 291 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att adjunkten vid högre allmänna
läroverket i Uppsala August Hesslén må, efter erhållet avsked från
adjunktsbefattningen, under sin återstående livstid uppbära utöver den
pension, vartill han enligt gällande bestämmelser är berättigad, en tilläggspension
från allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att sammanlagda
pensionsbeloppet uppgår till 2,500 kronor för år.
Av utredningen i ärendet framgår bland annat, att Hesslén, som är
född den 20 september 1854 och genom Kungl. Maj:ts resolution den 6
oktober 1899 förklarats behörig att söka och innehava vissa adjunkts- och
kollegabefattningar vid allmänna läroverk och folkskoleseminarier, under
omkring 17 y2 år varit anställd såsom lärare med full tjänstgöring vid Fjellstedtska
skolan i Uppsala och från och med ingången av läsåret 1906—1907
tjänstgjort vid statens läroanstalter i egenskap av ordinarie adjunkt samt
att han, som den 20 september 1919 uppnått föreskriven pensionsålder,
erhållit tillstånd att kvarstå i tjänst intill utgången av juni månad 1921.
Genom 1911 års riksdags beslut erhöll Hesslén rätt att från och med 1912
års ingång åtnjuta avlöning i tredje lönegraden och uppbär numera avlöning
i högsta lönegraden såsom adjunkt.
Hos Kungl. Maj:t har nu Hesslén anhållit att få såsom tjänstår för
pension tillgodoräkna sig den tid, han vid Fjellstedtska skolan i Uppsala
bestritt full adjunktstjänstgöring eller, om detta icke kunde beviljas, minst
5 år av sagda tid.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 saml. 30 käft. (Nr 87.)
1
2
BankoutsJcotlets utlåtande Nr 37.
Denna ansökan synes hava ställts i samband med en bland de enskilda
läroanstalternas lärare allmänt utbredd föreställning, att den genom kungörelse
den 29 maj 1874 medgivna rätten för lärare vid vissa enskilda läroverk
att under vissa förutsättningar efter vunnen befordran till ordinarie
tjänst vid de allmänna läroverken för lönetursberäkning räkna sig till godo
viss tid av sin tjänstgöring vid enskilt läroverk jämväl medfört rätt att
betrakta lönetursåren såsom tjänstår för erhållande av pension vid avgång
från lärarbefattning vid allmänt läroverk. Nu angivna lönetursrätt upphörde
i samband med genomförandet av den utav 1904 års riksdag beslutade
nya löne- och pensionsregleringen för, bland andra, de allmänna
läroverkens lärare.
Till stöd för framställningen har vidare åberopats, bland annat, den
omständigheten, att 1917 års riksdag medgivit, att läroverksadjunkten
J. H. Hjorth, vilken under en lång följd av år tjänstgjort såsom lärare vid
Beskowska skolan i Stockholm finge, efter erhållet avsked från adjunktsbefattningen,
under sin återstående livstid uppbära, utöver den pension,
vartill han enligt gällande bestämmelser vore berättigad, en tilläggspension
från allmänna indragningsstaten till sådant belopp,, att sammanlagda pensionsbeloppet
uppginge till 2,500 kronor för år, samt att denna tilläggspension
av 1919 års lagtima riksdag höjts på det sätt, att sammanlagda pensionsbeloppet
uppginge till 3,100 kronor för år.
Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa
till åberopade statsrådsprotokollet.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
»Den framställning, varom här är fråga, kan icke stödja sig på några
skäl, som innebära, att densamma vore rättsligt grundad. För bifall till
densamma kunna anföras endast billighetsskäl.
Jag ber att få i sådant hänseende framhålla, att Hesslén i likhet med
åtskilliga andra lärare levat i den, låt vara oriktiga, föreställningen, att
hans tjänstgöring vid den enskilda, statsunderstödda läroanstalt, där han
under många år varit anställd, av honom finge tillgodoräknas ej blott för
lönetursberäkning utan ock för beräkning av pension. I och för sig innebär
detta ju intet egentligt skäl för bifall annat än så till vida, att då sagda uppfattning
varit så allmänt spridd och under så lång tid bibehållits, däri dock
kan ligga en giltig förklaring till att Hesslén liksom flera andra lärare försummade
att i tid övergå i statstjänst. Vidare vill jag starkt betona, att
Hesslén, även om han ej under ifrågavarande tid stått i statens tjänst,
likväl under densamma utövat en nyttig och förtjänstfull verksamhet i
Bankoutskottets utlåtande Nr 37. 3
det allmännas tjänst, och slutligen anser jag mig böra framhålla, att den
pension, Hesslén lagenligt är berättigad att erhålla, är så ringa, att den
knappast kan anses under nuvarande förhållanden motsvara, vad som
kan för honom anses utgöra tillräcklig bärgning.
De synpunkter-jag nu framlagt hava, såsom förut nämnts, också av
riksdagen beaktas i ett tidigare, likartat fall, och riksdagens ifrågavarande
beslut synes mig bära vittne om att riksdagen ansett sig böra taga hänsyn
till sådana särskilda omständigheter som här föreligga och som under nu
rådande förhållanden ej torde kunna åter uppkomma.
Jag anser mig alltså kunna och böra livligt tillstyrka framställning
till riksdagen om beviljande av tilläggspension åt Hesslén. I fråga om dess*
belopp skilja sig skolöverstyrelsen och statskontoret blott obetydligt. Jag
vill för min del ansluta mig till statskontorets förslag, som innebär, att
Hesslén skulle få sig tillerkänd tilläggspension till så stort belopp, att densamma
jämte den till honom lagenligt utgående pensionen uppginge till
2,500 kronor för år.»
Frågan om rätt för lärare vid statsläroverk att för pension tillgodoräkna
sig föregående tjänstgöring vid enskild läroanstalt har, såsom i stätsrådsprotokollet
berörts, tidigare varit förelagd riksdagen. I en till 1907
års riksdag avlåten proposition nr 96 föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
medgiva, att ordinarie ämneslärare och ämneslärarinna vid allmänt läroverk,
folkskoleseminarium och högre lärarinneseminariet måtte för rätt
till pension få tillgodoräkna sig intill tio år av den tid, han eller hon, efter
fullgörandet av de för behörighet till sådan tjänst erforderliga prov, vid
enskilt läroverk med nit och skicklighet bestritt viss närmare angiven tjänstgöring.
Statsutskottet, som hade att behandla propositionen, avstyrkte
bifall till densamma, under anförande att förslaget innebure avvikelse såväl
från hittills tillämpade regler för tjäristårsberäkning i berörda hänseende
som ock från de grunder för sådan tjänstårsberäkning, vilka innehölles i det
av Kungl. Maj:t för riksdagen då framlagda och av riksdagen i huvudsakliga
delar godkända förslag till lag angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension.
I detta ärende fattade kamrarna skiljaktiga beslut, vadan frågan förföll.
Något nytt förslag i ämnet har sedermera från Kungl. Maj:ts sida icke
framlagts.
I sitt den 31 maj 1918 avgivna betänkande IV:1 föreslog sedermera
lärarlönenämnden, att lärare vid statsanstalt måtte vid beräkning av
tjänstår för erhållande av pension få tillgodoräkna sig de tjänstår utöver
Utskottets
yttrande.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 37.
tre, han kunde hava varit anställd som lärare vid kommunal anstalt, dock
högst 15 sådana tjänstår.
I häröver avgivet betänkande anförde löneregleringskommittén huvudsakligen,
att spörsmålet om ändrade bestämmelser angående beräkning av
tjänstår för erhållande av statspension borde tillsvidare anstå för att upptagas
till prövning först efter erhållande av en allsidig utredning, huruvida
samt i jakande fall i vilken omfattning och under vilka förutsättningar
statstjänsteman kunde böra vid tjänstårsberäkning i pensionshänseende
få tillgodoräkna sig verksamhet annorledes än i statstjänst, varjämte kommittén
hemställde om åtgärder för åvägabringande av en dylik utredning.
Såvitt utskottet har sig bekant, har någon sådan utredning hittills icke blivit
igångsatt. Frågan torde emellertid, i vad den avser lärarpersonalen, inom en
nära framtid komma att upptagas i samband med vissa för närvarande under
utredning varande spörsmål rörande omorganisation av undervisningsväsendet.
Då sålunda frågan om rätt för lärare vid statliga läroanstalter att i
pensionshänseende tillgodoräkna sig tjänstår vid enskilda läroverk är att
betrakta såsom ett spörsmål av vittomfattande principiell betydelse, torde
enligt utskottets uppfattning, innan en allsidig utredning i ämnet verkställts,
i enskilda fall icke böra fattas beslut av beskaffenhet att kunna verka prejudicerande
för en lösning av frågan i dess helhet.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra, att riksdagen tidigare behandlat
en fråga rörande tilläggspension av enahanda art som den här föreliggande.
Såsom i statsrådsprotokollet omnämnts, gjorde Kungl. Maj:t i proposition
till 1914 års förra riksdag (tionde huvudtiteln, punkt 37) framställning,
att åt adjunkten vid högre lärarinneseminariet i Stockholm E. G. J.
Lilljebjörn, som på grund av jämförelsevis kort anställning i statstjänst
kunde erhålla endast avkortad pension å 1,920 kronor, motsvarande 23/35
av hel pension, måtte med hänsyn till hans långvariga lärarverks imhet vid
Fjellstedtska skolan i Uppsala beviljas tilläggspension till sådant belopp,
att hans sammanlagda pension uppginge till 2,800 kronor. På hemställan av
bankoutskottet beslöt riksdagen, enär tillräckliga skäl icke blivit anförda
för en förhöjning av den honom lagligen tillkommande pensionen och då
icke heller i övrigt några särskilda omständigheter förekommit, som påkallade
en dylik höjning, att avslå propositionen.
Vad angår det ovannämnda, i statsrådsprotokollet såsom precedensfall
åberopade beslutet av 1917 års riksdag, varigenom läroverksadjunkten
J. H. Hjorth tillerkändes viss tilläggspension, vill utskottet framhålla, att
de i nämnda fall åberopade omständigheterna näppeligen kunna anses vara
Bankoutskottets utlåtande Nr 37.
5
likartade med de här föreliggande. Hos Kungl. Maj:t hade Hjorth hemställt
om rätt att vid avskedstagandet från sin tjänst vid statens läroverk räkna
sig tillgodo 10 år av sin tjänstgöring vid Beskowska skolan i Stockholm.
1 häröver avgivet utlåtande anförde statskontoret, bland annat, att det
måste anses betänkligt, att sålunda avvika från en av den civila pensionslagens
huvudgrunder och att statskontoret av sådan anledning för sin del
icke kunde förorda en framställning till riksdagen i den form, som vore
föreslagen. Med hänsyn till Hjorths framstående verksamhet som lärare
och pedagogisk författare ville statskontoret emellertid tillstyrka, att honom
vid avgången bereddes en tilläggspension till förut angivet belopp. Departementschefen
åberopade vad statskontoret anfört. Statskontorets uppfattning
delades även av riksdagen. Den tilläggspension, som beviljades Hjorth,
kan sålunda enligt utskottets mening icke åberopas såsom prejudikat i fråga
om rätt för läroverkslärare att i pensionshänseende tillgodoräkna sig enskild
lärartjänst utan måste närmast uppfattas såsom ett uttryck av erkännande
för framstående pedagogiskt författarskap.''
Enligt utskottets mening synes det kurina medföra betydande principiella
betänkligheter att i särskilda fall avvika från gällande grunder för
beräknande av tjänstår för erhållande av statspension. Härigenom* skulle
vidare föregripas den utredning, som bör föregå införande av ändrade^grunder
för sådan tjänstårsberåkning. Under sådana förhållanden och då i övrigt
icke anförts några särskilda omständigheter, som kunna påkalla,en höjning
av den Hesslén lagligen tillkommande pensionen, har utskottet ansett sig
böra avstyrka bifall till Kungl. Maj:ts proposition.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att Kungl. Majrts ifrågavarande proposition icke
må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 28 april 1921.
På bankoutskottets vägnar:
EMIL KRISTENSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson, öhngren, Vindahl, Johansson i Friggeråker, Wigfors,
Östberg, Walles och Söderbom samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Borg, Sommelius, Ryberg,
Wikström, Persson i Björsbyholm och Höglund.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 saml. 30 käft. (Nr 37).
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1921:197 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tilläggspension åt läroverksadjunkten A. Hesslén. s. 6 i texten