Utlåtande, i anledning av en utav riksdagens revisorer framställd anmärkning angående av Hultsfred— Västervik—Åtvidaberg— Bersbo järnvägsaktiebolag verkställd teckning av aktier i främmade järnvägsaktiebolag m. m. l:o.
1921-05-31 · 30 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 29 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1921:63, Utlåtande, i anledning av en utav riksdagens revisorer framställd anmärkning angående av Hultsfred— Västervik—Åtvidaberg— Bersbo järnvägsaktiebolag verkställd teckning av aktier i främmade järnvägsaktiebolag m. m. l:o.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
1
Nr <13.
Ankom till riksdagens kansli den iil maj 1921 kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning av en utav riksdagens revisorer framställd
anmärkning angående av Hultsfred— Västervik—Åtvidaberg—
Bersbo järnvägsaktiebolag verkställd teckning
av aktier i främmade järnvägsaktiebolag m. m.
l:o.
I sin år 1920 avgivna berättelse om granskningen av riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning hava riksdagens revisorer, till vilkas
kännedom kommit att Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag
tecknat aktier å sammanlagt belopp av 257,000 kronor
i Växjö—Virserums och Vimmerby—Ydre järn vägs;! ktiebolag, uttalat,
att revisorerna ej kunnat undgå att finna berörda aktieteckningar synnerligen
anmärkningsvärda. Enligt revisorernas mening kunde det ej
anses riktigt, att ett järnvägsbolag, som sedan fyra år tillbaka fullständigt
underlåtit att fullgöra betalningsskyldigheten för sina bada statslån,
använde betydande belopp för ifrågavarande ändamål. Med anledning
därav syntes det revisorerna, att lämpliga åtgärder borde av riksgäldskontor
vidtagas gentemot bolaget i syfte att detta måtte i mån av
förmåga fullgöra sina förpliktelser mot staten såsom dess fordringsägare.
Sedan fullmäktige i riksgäldskontor med anledning av detta revisorernas
uttalande från Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag
infordrat förklaring, inkom till fullmäktige från bolaget
en skrivelse av den 20 december 1920, vilken finnes intagen i en i förberörda
revisionsberättelse avtryckt skrivelse av den 30 december 1920
från fullmäktige till riksdagen. I sistberörda skrivelse meddelade fullmäktige,
att fullmäktige beslutat låta en representant för riksgäldskontoret
med biträde av i järnvägsfrågor sakkunnig person på platsen
granska järnvägsbolagets förvaltning; och skulle fullmäktige sedermera
till bankoutskottet lämna redogörelse för denna granskning och de åtgärder
från fullmäktiges sida, vartill densamma kunde föranleda.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 sand. 51 käft. (Nr 63.) 1
1920 års
statsrevisorer.
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
Statslånen till
järnvägarna
Västervik—
Åtvidaberg—
Bersbo och
Halts fr ed—
Västervik.
I sitt den 8 mars innevarande år avgivna utlåtande nr 20 angående
verkställd granskning av riksgäldskontorets tillstånd och förvaltningliar
utskottet för riksdagen anmält, att utskottet beträffande förevarande
ärende komme att, om anledning därtill förefunnes, framdeles till riksdagen
avgiva särskilt utlåtande.
Sedan berörda granskning efter fullmäktiges uppdrag utförts av
riksgäldssekreteraren J. Hägglund och byrådirektören i järnvägsstyrelsen
S. Norrman, hava fullmäktige med skrivelse den 2 innevarande maj
till utskottet överlämnat granskningsmännens yttrande ävensom en av järnvägsbolaget
med anledning därav avgiven förklaring m. fl. handlingar.
Utskottet vill till en början lämna nedanstående uppgifter rörande
låneunderstöden till Västervik—Åtvidaberg—Bersbo och Hultsfred—
Västerviks järnvägsaktiebolag samt dessa bolags sammanslagning till ett
bolag.
Genom särskilda beslut den 24 november 1876 har Kungl.
Maj:t av medel, som 1876 års riksdag ställt till förfogande för låneunderstöd
för nya, ännu ej påbörjade enskilda järnvägar, beviljat dels
Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag ett låneunderstöd av
1,865,000 kronor för byggande av järnvägen Västervik—Åtvidaberg—
Bersbo med bibana till Storsjön dels ock Hultsfred—Västerviks järnvägsaktiebolag
ett låneunderstöd av 1,750,000 kronor för utförande av järnvägsanläggning
mellan Hultsfred och Jenny med bibana och sido- samt
hamnspår. Berörda låneunderstöd utbetalades till bolagen under åren
1877—1879. — På ansökan av bolagen om överlåtande av koncession
å det senare bolagets järnväg mellan Hultsfred och Jenny å det förstnämnda
bolaget har Kungl. Maj:t genom resolution den 11 december
1914 — med fastställande av ordning för Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo
järnvägsaktiebolag — medgivit överlåtelse av ovannämnda
koncession å samma bolag och såsom villkor därför föreskrivit bland
annat, att bolaget skulle övertaga betalningsansvaret för det Hultsfred—
Västerviks järnvägsaktiebolag beviljade statslånet. Detta villkor härunder
år 1915 uppfyllts på sätt Kungl. Maj:t föreskrivit.
Då betalningsskyldigheten för ifrågavarande båda statslån ej blivit
vederbörligen fullgjord — sedan flera år tillbaka har ingen som helst
inbetalning ägt rum — har skulden för statslånen i hög grad ökats och
u-gjorde vid 1920 års utgång inalles 5,121,668 kronor 55 öre, varav ej
mindre än 2,817,916 kronor 43 öre voro till betalning förfallna. Skuldbeloppets
fördelning å de båda lånen m. m. framgår av här följande
uppställning.
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
3
Förfallen skuld
1) Lånet för järnvägen Hultsfred—
Västervik:
a) Förfallen skuld:
Kapital...... kr. 613,248: 2o
Ränta......... » 509,679: o i
Överränta_» 245,003: 16 kr. 1,367,930:3 7
b) Icke förfal
len
skuld:
Kapital...... kr. 868,301: 9 6
Anstånds
ränta
...... » 251,288: 8 9
2) Lånet för järnvägen Västervik—
Åtvidaberg—Bersbo:
a) Förfallen skuld:
Kapital ..... kr. 607,561: 8 1
Ränta......... » 583,129: 3 9
Överränta » 259,294: 8 6 kr. 1,449,986: o6
b) Icke förfal
len
skuld:
Kapital...... kr. 918,967: 5 2
Anstånds
ränta
...... » 271,093: 7 5
Summa kr. 2,817,916: 43
Icke förfallen skuld
kr. 1,113,690:85
kr. 1,190,061: 2 7
kr. 2,303,752: 12.
Hela skulden vid 1920 års slut utgjorde sålunda kronor 5,121,668: 5 5.
Under förutsättning att ingen inbetalning göres under år 1921
ökas den förfallna skulden med:
å lånet till järnvägen Hultsfred—Västervik:
1921 års annuitet ............................. kr. 87,500: —
överränta å 5 procent å kr. 1,122,927: 21 » 56,146:36 kr. 143,646:36
å lånet till järnvägen Västervik—Åtvidaberg—Bersbo:
1921 års annuitet ................................... kr. 93,250: —
överränta å 5 procentåkr. 1,190,691:20 » 59,543:56 » 152,784:56
kr. 296,430: 92.
Då samtidigt den icke förfallna skulden minskas med det förfallna
annuitetskapitalet, kronor, 100,592: 8 7 skulle, under ovan angivna förut
-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
Gransknings
männens
redogörelse.
Bokföringen.
sättning, ökningen under år 1921 av statens fordran i dess helhet
komma att utgöra kronor 296,430:92, minskat med kronor 100,592:87
eller kronor 195,878: 05.
I sin redogörelse behandla granskningsmännen till en början utförligt
bolagets bokföring. Det påvisas, att mycket betydande belopp
under årens lopp blivit använda till nyanskaffningar m. m., ägnade att
öka järnvägarnas kapitalvärde, samt att dessa utgitter bestritts av trafiköverskottsmedel.
Vidare framhålles, att anledning ur bokföringsteknisk
synpunkt att disponera dylika medel för nämnda ändamål ernåtts genom
tre särskilda bokföringsåtgärder, berörande anståndsräntan å statslånen,
avskrivningar å järnvägarnas bokförda värde samt bolagets skuld
till Kalmar läns norra landsting. Till och med 1886 års balansräkning
var anståndsräntan i räkenskaperna uppförd såsom genomgående
bokföringspost. I balansräkningarna för den 31 december 1887 var
emellertid anståndsränta struken från tillgångssidorna. Därigenom uppstod
en brist, som under följande omkring tio år täcktes genom avskrivningar.
Under detta tidsskede nedlades i enlighet med denna bokföring
ett belopp, motsvarande de båda järnvägarnas anstånds räntor, sammanlagt
kronor 522,483: 6 4, i järnvägsanläggningarna m. m., utan att i balansräkningarna
angavs, att medlen tagits av reserverade medel. — Under
närmast följande tidsskede, 1898—1916, erhöllos medel till ersättningsoch
utvidgningsarbeten genom avskrivningar av järnvägarnas bokförda
värde till belopp av inalles kronor 1,534,562: 8 8. Enligt granskningsmännens
uppfattning kunna dessa avskrivningar anses motiverade och
nödvändiga för upprätthållande av järnvägarnas standard. I 1916 års
balansräkning företogs ånyo en betydelsefull bokföringsändring, i det att
skulden till Kalmar läns norra landsting, vilken från och med år 1894
varit införd inom linjen, efter att tidigare i bokföringen hava varit
behandlad på olika sätt, infördes som effektiv skuld med ett belopp av
kronor 1,069,867: 69. Denna skuld, som växer med fyra procent ränta
å kapitalet, har uppkommit därigenom, att landstinget iklätt sig garantiförbindelse
för annuiteterna å två vid järnvägarnas byggande upptagna
obligationslån å sammanlagt 406.000 kronor. Nu ifrågavarande bokföringsåtgärd
påverkade så den ekonomiska ställningen, att, medan balansräkningen
den 31 december 1915 utvisade en tillgång över skulderna
av kronor 255,656: 49, 1916 års balansräkning erhöll en skuld över tillgångarna
av kronor 798,100: 4 7. Den 31 december 1919 återstod av
denna brist ännu kronor 679,772:04. Skillnaden, kronor 547,497: 13,
mellan detta belopp och den i samma balansräkning upptagna skulden
Bankoutskottets utlåtande Nr 63. 5
till landstinget, finge anses intill nämnda tidpunkt hava blivit investerad
i anläggningarna in. m. utan att i balansräkningen angåves, att medlen
tagits av reserverade trafikmedel.
Enligt granskningsmännens mening borde sålunda balansräkningens
skuldsida under rubrik reserverade trafik medel upptaga:
dels ett belopp, motsvarande anståndsräntan kronor 522,482: 0 4
dels ett belopp, motsvarande skillnaden mellan
skuld till landstinget och redovisad skuld
över tillgångar ............................................. » 547,497: 13
Summa kronor 1,069,979:7 7.
Till ledning för uppställning av järnvägarnas blivande bokföring
hava granskningsmännen meddelat de ändringar i tillämpad bokföring,
som synts dem främst av behovet påkallade.
1. Avskrivningsförfarandet borde ordnas efter rationella principer,
varvid den av svenska järnvägsföreningen fastställda metoden för avsättning
till förnyelsefond med vissa procent av olika slags anläggningspch
anskaffningskostnader lämpligen kunde komma till användning.
2. Anståndsräntan, kronor 522,482: 6 4, borde i balansräkningens
skuldsida tills vidare uppföras inom linjen eller ock på tillgångssidan
balanseras av ett motsvarande belopp.
3. Med skulden till Kalmar läns norra landsting, kronor 1,227,269: 17,
borde förfaras på samma sätt som med anståndsräntan.
4. Det överskott, som uppkomme genom berörda bokföringsändringar
— i det föregående beräknat till kronor 1,069,979: 7 7 — borde
på skuldsidan upptagas under rubrik reserverade trafikmedel.
5. Den på tillgångssidan redovisade skulden över tillgångar, kronor
679,772: 04 komme i enlighet härmed att utgå.
Därefter hava granskningsmännen, med angivande av vissa siffror,
uttalat, att, rent bokföringsmässigt sett, säkerheten för statslånen under
det sista årtiondet undergått en väsentlig relativ försämring. Att så
blivit fallet berodde dels därpå, att skulden till staten under denna period
ökats vida hastigare än tidigare varit fallet, dels därpå, att betydande
belopp av överskottsmedlen disponerats icke för nyanskaffningar m. m.
utan för förvärv och‘ändamål, vilka icke ökat hvpotekets värde. Det
vore i sistnämnda hänseende tre förvaltningsåtgärder, vilka påkallade
särskild uppmärksamhet, nämligen tecknandet av aktier i Växjö—Virse
-
Förslag till
ändringar i
b okf öringen.
Förvaltnings
åtgärder.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
Förbättringar
och nyanskaffningar.
Aktieteckning
i två
främmande
järnvägsaktiebolag.
Växjö—Virserum.
rams och Vimmerby—Ydre järnvägsaktiebolag samt inköpet av Norsholm—Bersbo
järnväg.
Innan granskningsmännen ingå på dessa åtgärder, framhålla de
bland annat följande.
Utöver de medel, som använts till avskrivningar, hade från 1880
till 1919 överskottsmedel använts för förbättringar och nyanskaffniugar
till belopp, motsvarande skillnaden mellan år 1919 och år 1880 å järnvägsanläggningen
med rullande materiel och inventarier bokförda belopp.
Inräknades för år 1919 härunder även utbetalt förskott för vagninköp,
belöpte sig nämnda skillnad till i runt tal 896,000 kronor, hänförande
sig nästan helt och hållet till den rullande materielen. Järnvägarnas
lokomotiv- och vagnpark utvisade enligt företedda intyg ännu år 1912
stora brister i kvalitativt hänseende. På grand av trafikens stegring var
den ej heller tillräcklig för kommande behov. Sedan dess hade emellertid
såväl lokomotiven och vagnarna som ock verkstaden satts i gott
skick. Enär en kvalitativt högtstående lokomotiv- och vagnpark utgjorde
förutsättning för en god tågekonomi och en kvantitativt sett tillfredsställande
tillgång på rullande materiel förutsättning för att trafikmöjligr
heterna skulle kunna utnyttjas, ville det synas, som om under de förhållanden,
som förelegat, åtgärderna för den rullande materielens förbättrande
varit ur järnvägarnas affärssynpunkt befogade. Då de trafiköverskottsmedel,
som använts för nybyggnader och nyanskaffningar av
rullande materiel, i motsvarande grad ökat hypotekets värde, torde överskottsmedels
användande för sagda ändamål framför annuiteternas fullgörande
icke hava menligt påverkat relationen mellan statslånen och
hypoteket därför.
Granskningsmännen övergå därefter till förberörda aktieteckningar
i Växjö—Virserums och Vimmerby—Ydre järnvägsaktiebolag.
I fråga om den förra aktieteckningen innehåller granskningsmännens
redogörelse följande.
Växjö—Virserums järnvägsaktiebolag, som bildades år 1891 och ej
erhållit något statslån, hade hittills burit sig, ehuru någon utdelning till
aktieägarna ej förekommit. Bolagets aktiekapital utgjorde 1,620,100
kronor och dess nettovinst för 1919 kronor 119,760: 2 7.
En fortsättning av bolagets järnväg från Virserum till Hultsfred,
varigenom förbindelse skulle vinnas mellan de smalspåriga Växjö- och
Västerviksbanorna, hade länge varit påtänkt. För att bidraga till för
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
7
verkligandet av denna plan hade såväl Kalmar läns norra landsting som
Västerviks stad och Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag
tecknat nya aktier i Växjöbolaget, det senare till belopp av
100,000 kronor. Banbygget Virsernm—Hultsfred både fortskridit så
långt, att banan torde komma att öppnas lör trafik i augusti 1921.
Den nya banan beräknades komma att tillföra Västerviksbanorna
en betydande såväl person- som godstrafik. Från Virserum, som vore
en ej obetydlig industriort, beräknades varor i stor omfattning komma
att utskeppas över Västervik. Genom insättande av tåg mellan Västervik
och Växjö vunnes en god förbindelse med södra Sverige, varigenom
en betydande persontrafik väntades bliva tillförd Västerviksbanorna.
Förbindelserna mellan Virserum, som hörde till Kalmar län, och länets
norra delar, Oskarshamn och Västervik, hade hittills varit synnerligen
dåliga, men bleve väsentligt förbättrade genom den nya bandelens tillkomst.
Då det måste anses naturligt och lämpligt, att baudelen Virserum—
Hultsfred komme till stånd, syntes det granskningsmännen från Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo
järnvägsaktiebolags synpunkt hava
varit motiverat att med 100,000 kronor bidraga därtill. Man torde jämväl
kunna förutsätta, att banans tillkomst komme att öka nettoinkomsten
å nyssnämnda bolags i högre grad än som motsvarade räntan å de
tecknade aktierna, bortsett från att framtida utdelning å dessa icke
torde vara utesluten.
Det vore emellertid att märka, att aktieförvärvet i realiteten gjorts
medelst statsmedel, utan att de förvärvade aktierna inginge i hypoteket
för statslånen. Med hänsyn därtill torde aktieteckningen få anses medföra
en relativ försämring av statslånehypoteket.
Ur granskningsmännens redogörelse för aktieteckningen i Vimmerby—Ydre
järnvägsaktiebolag må följande meddelas.
För möjliggörande av tillkomsten av en planerad järnväg från
Vimmerby till Hällefors, för vars byggande Vimmerby—Ydre järnvägsaktiebolag
bildats, hade Hultsfred—Västervik—Åtvidaferg—Bersbo järnvägsaktiebolag
i två omgångar tecknat inalles 152,000 kronor. Kostnaden
för järnvägsanläggningen, som ursprungligen uppskattades till
cirka 850,000 kronor, hade sedermera beräknats till cirka 1,900,000
kronor; och vore ansökning om statslån å halva anläggningskostnaden
ingiven. Den trakt, som järnvägen skulle genomlöpa, vore glest befolkad,
men funnes där, utom enskilda skogar, två stora kronoparker
med synnerligen värdefull skog, som hittills på grund av bristande
Vimmerby—
Ydre.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
kommunikationer endast i mycket ringa utsträckning kunnat tillgodogöras.
Vederbörande jägmästare hade år 1917 uppskattat den merinkomst,
som skulle tillföras de allmänna skogarna inom Aspelands
revir genom byggandet av ifrågavarande järnväg, till cirka 24,000
kronor. Vid nutida värden å trävaror bleve ifrågavarande merinkomst
givetvis väsentligt högre.
Vid företaget försök att bedöma ifrågavarande järnvägs bärighet
och befogenheten ur ren järnvägsekonomisk synpunkt av ifrågavarande
aktieteckning hade granskningsmännen utgått från, att trafiken så g;ott
som uteslutande komme att bestå av trävarutransporter. Med ledning
av lämnade uppgifter syntes man kunna räkna med en årligen framförd
viktmängd virke av cirka 30,000 ton från det skogsområde, som
komme att beröras av järnvägen, därav cirka 6,800 ton från kronoparkerna.
Under antagande, att hälften av ovannämnda viktmängd
komme att gå över Västervik och återstoden åt andra håll, skulle
Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag genom
Ydrejärnvägens tillkomst tillföras en ökad årlig godsmängd av 15,000
ton. Med en beräknad nettovinst för nyssnämnda bolag av 2 kronor
för ton skulle bolagets nettovinstökniug uppgå till cirka 30,000 kronor
för år och med en nettovinst av endast 1 krona 50 öre för ton, 22,500
kronor för år.
Det kapital, Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag
insatt i banan uppginge, såsom förut nämnts, till 152,000
kronor, och det kunde sålunda synas, som om jämlikt förestående beräkning
berörda aktieteckuig vore åtminstone ur järnvägens egen affärssynpunkt
väl motiverad. Emellertid vore att märka, att banans tillkomst vore
beroende av statslåns beviljande, varför den gjorda aktieteckningen kunde
tänkas komma att ackumuleras genom räntor under en följd av år, innan
Västerviksbanan erhölle kompensation genom ökade trafikinkomster.
Då vidare vore avsett, att Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo
järnvägsaktiebolag skulle trafikera den nya järnvägen, torde icke böra
bortses från, att trafikerandet av denna kunde komma att uppvisa driftförlust,
vilken Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag
i så fall möjligen finge bära. Det kunde därför enligt granskningsmännens
uppfattning icke anses obestridligt, att tecknandet av aktier i
Vimmerby— Ydre järnväg ens ur Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—
Bersbo järnvägsaktiebolags egen affärssynpunkt vore helt förmånligt.
För staten som hypoteksinnehavare i Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—
Bersbo järnvägsaktiebolag ställde sig aktieteckningen avgjort oförmånlig.
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
9
av
Granskningsmännen övergå därefter till en redogörelse för köpet InköPavi&™- järnvägen Norsholm—Hers!to, som ägt rum under år 1920 och vid vähohn—™
tiden för granskningen ännu ej varit föremål för behandling av riks- Bersbo.
gäldsfullm äktige.
Enligt denna redogörelse samt vad utskottet i övrigt inhämtat har
berörda affärstransaktion tillkommit på följande sätt.
År 1914 bildades av 42 personer inom Östergötlands och Kalmar
län ett konsortium för inköp av aktiemajoriteten i Norsholm—Ristens
kommunikationsbolag, vilket ägde bland annat järnvägen från Norsholm
till Bersbo. Av dessa 42 personer voro fyra styrelseledamöter i Västervik—Åtvidaberg—Bersbo
järnvägsaktiebolag1, som ägde järnvägen från
Bersbo till Västervik, samt återstoden framskjutna personer i orten.
Konsortiet, som tillkom för att bereda Västervik—Åtvidaberg—Bersbo
järnvägsaktiebolag möjlighet att behärska dess naturliga utfartsväg över
Norsholm och förbereda de båda banornas sammanslagning i en framtid,
inköpte för 430,000 kronor 2,742 aktier i kommunikationsbolaget, motsvarande
2/3 av samtliga aktier. Medel till köpet anskaffades genom
ett banklån, varå år 1920 hade upplöpt räntor å 75,000 kronor. Lånet
erhölls genom belånande av de inköpta aktierna jämte borgen av konsortiets
medlemmar. Dessa hade ej å aktierna uppburit någon utdelning,
vilken gått till banken till täckande av räntor etc. — Bedan kommunikationsbolagets
aktiekapital år 1919 genom utdelning av gratisaktier
ökats från förutvarande 400,000 kronor till 794,700 kronor, bildades i
november 1920 ett nytt konsortium, bestående av 29 personer av de 42,
som utgjorde 1914 års konsortium, däribland lem styrelseledamöter i
Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnväg saktiebolag. Det nya
konsortiet beslöt att från Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag inköpa
2,278 aktier i kommunikationsbolaget för 125 kronor per aktie och att
för ändamålet upptaga ett banklån å 2*4,750 kronor. Överenskommelsen
innehöll vidare, att konsortiet skulle rösta för försäljning av järnvägen
Norsholm—Bersbo till Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag
för 1,300,000 kronor samt använda all på affären uppkommande
vinst dels till betalning av omkostnader och beskattning dels
ock återstoden till bildande av en fond, som skulle förvaltas av Huitsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo
järnvägsaktiebolags styrelse och
användas till förbättrande och utveckling av järnvägsförbindelserna inom
Norra Kalmar län. Samtidigt med nu berörda överenskommelse träffades
en överenskommelse mellan deltagarna i 1914 års konsortium, varigenom
dessa beslöto att såsom innehavare av 2,800 aktier i kommunikations
1
Bolagets styrelse bestod, förutom stalens ombud, av fem personer.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 sand. 51 käft. (Nr 63.)
2
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
bolaget rösta för försäljning av järnvägen Norsholm—Bersbo till Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo
järnvägsaktiebolag för 1,300,000
kronor med tillträde den 1 januari 1921. Konsortiet överenskom vidare,
att uppkommande vinst på försäljningen skulle efter omkostnadernas
bestridande användas så, att 150,000 kronor skulle överlämnas i form
av två intecknade reverser, vardera å 75,000 kronor, till respektive landstinget
och Västerviks stad att användas till ett barnbördshus vid lasarettet
i Västervik samt den överskjutande nettovinsten utgöra en fond, som
skulle förvaltas av Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolags
styrelse och användas till förbättrande och utveckling av
järnvägsförbindelserna i länet.
I enlighet med konsortiemedlemmarnas överenskommelse beslöt
kommunikationsbolagets styrelse, under förbehåll av bolagsstämmornas
godkännande samt Kungl. Maj:ts bifall, att försälja järnvägen Norsholm
—Bersbo till Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag
för 1,300,000 kronor, varav 300,000 kronor skulle betalas kontant
den 31 december 1920. Återstoden skulle erläggas genom övertagande av
betalningsskyldigheten för fyra inteckningar å respektive 600,000, 75,000,
75,000 och 250,000 kronor. Tillträdet skulle anses hava ägt rum den
1 januari 1921.
Likviden av förberörda 300,000 kronor, skedde på bestämd dag
och användes härtill Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolags
trafiköverskott för år 1920.
För att erhålla ett uttalande angående värdet å Norsholm—Bersbo
järnväg vände sig kommunikationsbolagets styrelse till majoren O. Bärnheim
och maskininspektören L. W. Ståhle, vilka i ett den 15 november
1920 avgivet utlåtande uppskattat järnvägen till ett värde av 1,150,000
kronor. Till detta belopp hade värderingsmännen kommit genom att
efter 7 procent kapitalisera järnvägens av dem till 80,000 kronor uppskattade
årliga nettobehållningen. Då det för Hultsfred—Västervik—
Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag måste vara av ganska stor betydelse
att äga ifrågavarande järnväg, förklarade sig emellertid värderingsmännen
ur denna synpunkt anse, att järnvägens värde för sistnämnda
bolag borde vara ej oväsentligt högre.
Konsortiemedlemmarna, som funno mera rationellt att kapitalisera
nettobehållningen efter 6 procent, då en summa av 1,333,000 kronor
erhölles, bestämde med ledning därav försäljningspriset för järnvägen
till 1,300,000 kronor. Det ansågs sannolikt, att Norra Östergötlands
järnvägsaktiebolag skulle vara villigt att för järnvägen erlägga en avsevärt
högre köpeskilling.
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
11
Konsortierna voro enhälliga i sitt beslut att försälja järnvägen i
fråga för ovanberörda köpeskilling och använda denna pa sätt, de
skriftliga överenskommelserna innehölle. Den vinst — cirka 500,000
kronor — som uppkom genom försäljningen, ansåg man böra komma
orten till godo.
Donationerna till landstinget och Västerviks stad bestode, såsom
nämnt, av två inteckningar å sammanlagt 150,000 kronor, vilka icke
löpa med ränta men kunna uppsägas, när landstinget och staden så
önska. Återstoden av vinsten, omkring 350,000 kronor, ville konsortierna
ha möjlighet att använda till järnvägarnas utveckling i Norra
Kalmar län, och bildades härför en järnvägsfond, som bestode av förberörda
inteckning å 250,000 kronor, vilken ej heller löper med ränta,
samt omkring 100,000 kronor i fordran hos Hultsfred—Västervik
Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag. Då de bolagsstämmor, som skola
bekräfta köpeavtalet, ännu ej hållits, är köpet icke definitivt. Ifrågavarande
inteckningar å tillhopa 400,000 kronor hava till följd därav ej
blivit till vederbörande överlämnade.
Såsom sitt omdöme om ifrågavarande köp hava granskningsmännen
uttalat följande.
Det vore tydligt, att hela järnvägssträckan Norsholm—Västervik
organiskt utgjorde eu enda järnväg och därför helst borde administreras
och även ägas av ett enda bolag. Ur denna synpunkt vore det mycket
naturligt, att strävandena inriktats på en sammansmältning av de länge
skilda järnvägsenheterna, Norsholm—Bersbo och Bersbo—Västervik, och
man finge häri söka förklaringen till, att värderingssakkunniga angivit
järnvägens ägande för Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag
hava större värde, än som direkt betingades av järnvägens
affärsvärde.
Vid bestämmandet av järnvägens affärsvärde hade berörda värderingsmän
utgått från nettoinkomsternas storlek under senare för enskilda
järnvägar i allmänhet ekonomiskt goda år, men i gengäld räknat
med en så hög kapitaliseringsprocent som 7. Dessa båda beräkningsgrunder
kompletterade varandra. Vid försäljningsprisets slutliga fastställande
sänktes emellertid ensidigt kapitaliseringsprocenten till 6.
Det försäljningsvärde av 1,300,000 kronor, som härvid framkom,
torde få anses som i och för sig något högt beräknat och icke motiverat
annat än med hänsyn till dels att förvärvet av banan hade ett särskilt
stort värde för Hultsfred—Västervik—Åtvidabergs—Bersbo järnvägsaktiebolag,
dels att, enligt uppgift, annan järnväg kunde befinnas villig att
erlägga samma eller än högre köpeskilling.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
Hultsfred—
Västervik—
Åtvidaberg—
Bersbo järnvägsaktiebo
lags förklaring.
Förvärvet av banan medförde i sina konsekvenser, att högst avsevärda
belopp tillsvidare undandroges förräntningen och amorteringen av
statslåneu. Tillsvidare hade redan 300,000 kronor överskottsmedel utbetalts
för järnvägen Norsholm—Risten, i vilken staten icke hade hypotek.
Vidare läge i samma bana fyra inteckningar å sammanlagt 1,000,000
kronor, för vilkas förräntning1 och likvidering Hultsfred—Västervik—
Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag övertagit skyldigheten.
I sin förut omförmälda, med anledning av granskningsmännens
redogörelse till fullmäktige i riksgäldskontoret avgivna förklaring har
styrelsen för Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag
bemött vissa delar av berörda redogörelse; och har styrelsen i
sådant avseende anfört bland annat följande.
Med stöd av utredningar, verkställda av järnvägsbolagets trafikchef,
förklarar styrelsen sig anse, att värdet av järnvägarna, som utgöra hypotek
för statens fordran, under den sista tioårsperioden ökats i högre grad
än ökningen av skulden till staten.
Med anledning av granskningsmännens anmärkning, att aktieförvärvet
i Växjö—Virserums järnvägsaktiebolag i realiteten gjorts medelst
statsmedel utan att aktierna ingå i hypoteket för statslånen, har styrelsen
dels samtidigt med förklaringen till riksgäldskontoret överlämnat dessa
aktier jämte pantförskrivning dels ock förklarat sig villig att till säkerhet
för statens fordran pantförskriva all bolagets egendom, både nuvarande
och blivande, vilken icke kunde anses ingå i statshypoteket.
I fråga om nyssberörda aktieteckning har styrelsen uttalat såsom
sin bestämda övertygelse, att förbindelseleden Virserum—Hultsfred, varigenom
möjliggjordes genomgående trafik mellan Västervik och Norra
Kalmar län ända till Växjö, komme att medföra så stora ekonomiska
fördelar för Västerviksbanorna, att det tecknade beloppet redan inom de
närmaste åren genom ökade frakter komme att gäldas.
Beträffande aktieteckningen i Vimmerby—Ydre järnvägsaktiebolag
meddelar styrelsen, att den senaste teckningen av 100,000 Itronor, vore
beslutad av bolagsstämman men ännu icke verkställd. Enligt styrelsens
uppfattning vore det emellertid synnerligen beklagligt, om denna järnväg
ej skulle komma till stånd. Styrelsen ansåge för övrigt, att de trafikberäkningar,
som verkställts för Vimmerby—Ydre järnväg, vore synnerligen
försiktigt uppgjorda. Särskilt syntes det styrelsen vara att räkna
1 Av ifrågavarande fyra inteckningar å tillhopa 1,000,000 kronor löpa såsom förut
nämnt, tre å inallas 400,000 kronor icke med ränta.
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
13
med låga siffror, då det beräknats, att endast hälften av virkestransporterna
skulle gå till skeppning i Västervik. Ydrejärnvägens byggande
inginge jämte sammanbindningen mellan Virserum och Hultsfred i styrelsens
plan att öka trafiken å bansträckan Hultsfred—Västervik; och det vore
styrelsens bestämda övertygelse, att, sedan dessa järnvägar blivit färdiga,
detta kraftigt skulle bidraga att sätta bolaget i stånd att förränta och amortera
skulden till staten. Ydrejärnvägens byggande komme om intet oförutsett
hinder mellankomme, att påbörjas inom den allra närmaste framtiden, då
enligt styrelsens uppfattning det sökta statslånet vore färdigt att beviljas.
— Likvid för den senaste aktieteckningen å 100,000 kronor komme ej
att verkställas, innan det vore fullt visst, att järnvägen komme att
byggas.
I fråga om köpet av järnvägen Norsholm—Bersbo har styrelsen i
sin förklaring anfört bl. a. följande.
Då styrelsen för tio år sedan övervägde frågan huru styrelsen
skulle kunna på bästa sätt stärka järnvägarnas ekonomi, kom styrelsen
alltmera till den uppfattningen, att i främsta rummet visserligen krävdes
att försätta bana, verkstad och rullande materiel i tidsenligt skick, men
att detta icke vore tillräckligt utan att andra åtgärder även måste vidtagas.
Alltmera stadgades den mening inom styrelsen, att det vore
nödvändigt att söka öka järnvägarnas trafikmöjligheter och därvid ifrågakomme
främst att söka åstadkomma förbindelse med Växjö—Virserums
järnväg samt att söka få till stånd en järnväg uppåt Ydre-trakten. På
norra bandelen hade styrelsen tänkt åvägabringa en bibana från Nelhammars
station till Fuldbosjön, varigenom järnvägen skulle kunna upptaga
trafik även från den i förbindelse med Fuldbosjön varande stora
sjön Vindomen, kring vars stränder stora trakter vore i saknad av kommunikationer.
Koncession på denna bibana, som skulle hava en längd
av endast 3 kilometer, vore också beviljad.
Men som ett önskemål framstode framför allt att söka försäkra
sig om Norsholm—Bersbo järnväg, som utgjorde Västerviksbanornas och
större delen av Norra Kalmar läns utfartsväg till statsbanan vid Norsholm.
Det var känt, att det ekonomiskt bärkraftiga bolag, som ägde
Norra Östergötlands järnvägar, även var ivrig spekulant på aktiemajoriteten
uti järnvägen och länge ansåg styrelsen, att det för det i ekonomiskt
hänseende så svaga Västerviksbolaget vore fullständigt uteslutet
att om Norsholm—Bersbo järnväg konkurrera med en mäktigare spekulant.
Förvärvet av banan var emellertid ett livsvillkor för järnvägsbolaget
och därför släpptes aldrig målet ur sikte. Då man erfor, att
underhandlingarna emellan Norra Östergötlands järnväg och innehavarna
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
av majoriteten i det bolag, som ägde Norsholm—Bersbo järnväg, började
leda till resultat, måste något göras för att hindra detta och dä bildades
i hast det konsortium, som lyckades inköpa aktiemajoriteten. Därmed
hade man ju visserligen vunnit tid, men problemet, huru en skuldsatt
järnväg utan kapital och resurser skulle kunna förvärva en annan järnväg
med god ekonomi var ju inte löst därmed. Att söka på något
sätt genom aktieteckning för ändamålet anskaffa nytt kapital, var fullständigt
otänkbart.
Att detta inköp vore en livsfråga för Västerviksbanornas ekonomiska
framkomst, därom syntes samtliga de personer, som tagit saken
i övervägande, hava varit ense. Det vore måhända tänkbart, att detta
mål kunnat vinnas på lämpligare sätt än det, som auvänts. Styrelsen,
som under åratal haft denna sak under övervägande, hade dock icke
kunnat påfinna någon annan eller bättre lösning av frågan än den, som
skett, och de personer, vilka uttalat sig för att inköpet av banan borde
ske, men ansett att detta skulle menligt inverka på statens utsikter att
snarast möjligt kontant utfå sin fordran, hade icke heller anvisat
annan väg.
Styrelsen ville ytterligare i saken påpeka, att styrelsen icke kunnat
framställa befogad anmärkning mot konsortiets önskan att sälja järnvägen
för dess verkliga värde. Och detta i all synnerhet som ju konsortieledamöterna
frånsagt sig personligen allt anspråk på vinst. Styrelsen
lyckades emellertid utverka, att av denna vinst 250,000 kronor
i form av en donerad fond överlämnades till styrelsen att efter dess
beprövande användas till förbättrande och utveckling av järnvägsförbindelserna
inom Norra Kalmar län, och det vore ju uppenbart, att
styrelsen vid användningen av dessa medel hade för ögonen att i främsta
rummet stärka sitt eget bolags ekonomiska förutsättningar, vilket ju
alltså även det komme att bidraga till att tillförsäkra staten ökad möjlighet
att utfå sina fordringar. Det syntes styrelsen sålunda uppenbart,
att de 250,000 kronor av köpeskillingen, om vilka denna bestämmelse
träffats, i verkligheten om också icke till formen komme järnvägens
ekonomi helt och fullt till godo och att i själva verket köpeskillingen
därför måste anses vara 1,300,000 — 250,000 kronor d. v. s. 1,050,000
kronor och ej som den vore på papperet 1,300,000 kronor.
Efter att hava framställt vissa anmärkningar mot granskningsmännens
uttalande rörande värdet av järnvägen Norsholm—Bersbo, förklarade
styrelsen, att enligt dess mening konsortiet haft fullt fog för
att beräkna kapitaliseringssiffran till 6 procent; och ansåge styrelsen
järnvägen hava haft ett ännu mycket högre värde än det beräknade.
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
15
Vid sådant förhållande hade styrelsen icke ansett sig kunna göra någon
invändning emot det sätt, på vilket konsortiet önskat använda den på
järnvägsförsäljningen uppkomna vinsten, då det väl i allmänhet ansågs
rimligt, att personer, vilka önskade till förmån för det allmänna avstå
dem tillkommande vinst, även själva finge bestämma, till vad ändamål
de ville anslå denna vinst. Styrelsen hade i detta avseende även utgått
från, att statens fordran hos järnvägsbolagen, efter den utveckling,
dessa på senare tider undergått, vore fullt säkerställd och att denna
fordran genom köpet bleve än mera säkerställd, ehuru betalningen
för tillfället bleve något fördröjd. 1 detta sammanhang ville styrelsen
ännu en gång erinra om, att större delen av vinsten anslagits till ändamål,
som komme just den köpande järnvägen direkt till godo.
Norsholm—Bersbo järnväg hade alltid burit sig väl och under
många år givit skälig utdelning till aktieägarna och därjämte avamorterat
ett obligationslån, så att järnvägsbolaget numera icke hade någon
skuld. Styrelsen hyste därför den uppfattning, att så även framdeles
skulle bliva fallet och att köpesumman för järnvägen skulle på detta
sätt så småningom betalas utan att affären ens för närmaste tiden i
avsevärd mån skulle tynga Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo
järnvägsaktiebolags ekonomi. Att köpet ej kunnat åvägabringas utan
uppoffring av senaste årsvinsten 300,000 kronor och utan förpliktelse
att kanske redan under loppet av år 1921 utbetala ytterligare 150,000
kronor vore styrelsen den första att beklaga, men i allmänhet vore det
väl så, att man ej kunde köpa värdefulla och räntabla föremål utan
någon kontant utgift.
Vidare förklarade styrelsen, att styrelsen nu funne sig stå vid
målet för tio års målmedvetet arbete på järnvägarnas ekonomiska uppryckning.
Järnvägen med allt vad därtill hör befunne sig i utmärkt
skick. Samma vore förhållandet med all materiel. Järnvägen hade förråd
för närmaste tiden inne av alla slag och hade ingen svävande skuld.
Styrelsen väntade sig gott ekonomiskt resultat av sammanbindningslinjen
Virserum—Hultsfred, som vore så gott som färdig. Likaså av
inköpet av Norsholm—Bersbo järnväg. Några inköp av materiel eller
påkostningar av annat slag beliövde ej göras. Styrelsen ansåge sig
därför kunna nu hysa grundad anledning hoppas, att avbetalningen på
järnvägarnas skulder skulle kunna börja. I
I sin ovan omförmälda skrivelse av den 2 innevarande maj, var- Fullmäktige
med fullmäktige överlämnat granskningsmännens förberörda redogörelse ^fioret
samt ifrågavarande järnvägsbolags med anledning därav angivna för
-
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
klaring ävensom vissa andra handlingar, hava fullmäktige anfört bland
annat följande:
»Med anledning av granskningsmännens förberörda uttalande i fråga
om aktierna i Växjö—Virserums järnvägsaktiebolag har Hultsfred —
Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag den 21 nästlidne april
till riksgäldskontoret såsom ytterligare säkerhet för bolagets statslån
överlämnat berörda aktier å nominellt 105,000 kronor. Bolaget har
därjämte på begäran av riksgäldskontoret skriftligen förklarat sig villigt
att, så snart bolaget erhållit breven till de tecknade aktierna i Vimmerby—Ydre
järnvägsaktiebolag, tillhandahålla riksgäldskontoret desamma
såsom pant för statens fordran.
Då järnvägsbolagets skuld till staten ökats genom förvärvet av
nämnda järnväg1 till följd därav att bolaget för likviden dels redan
använt, dels ock ytterligare lärer komma att använda betydande belopp
av järnvägens trafiköverskott, som eljest kunnat inlevereras till riksgäldskontoret
såsom avbetalning å statslånen, har från riksgäldskontorets
sida framställts begäran om omedelbart pantförskrivande av järnvägen
Norsholm—Bersbo för statens fordran hos bolaget i den mån detta för
närvarande kunde ske. Med anledning därav har bolaget efter överenskommelse
med riksgäldskontoret förbundit sig, dels att uttaga en inteckning
å 300,000 kronor i järnvägen Norsholm—Bersbo med förmånsrätt
näst efter järnvägen nu graverande inteckningar å sammanlagt 1,000,000
kronor samt till riksgäldskontoret överlämna sagda inteckning såsom
pant för statens fordran hos bolaget, dels ock, i den mån avbetalning
eller inlösen sker av berörda inteckningar å 1,000,000 kronor, på sätt
fullmäktige finna lämpligt tillhandahålla riksgäldskontoret desamma såsom
ytterligare pant för statens berörda fordran.
Vidkommande den fond — bestående av en inteckning å 250,000
kronor i Norsholm—Bersbo järnväg samt en fordran hos Hultsfred—
Västervik—Åtvidaberg — Bersbo järnvägsaktiebolag å belopp mellan 50,000
och 100,000 kronor — som skall förvaltas av berörda järnvägsbolags
styrelse och efter dennas beprövande användas till förbättrande och
utveckling av järnvägsförbindelserna inom Norra Kalmar län, har
bolagets styrelse i handling av den 27 nästlidne april förklarat,
att styrelsen kommer att använda dessa medel uteslutande dels
till varjehanda förbättringar å järnvägen från Hultsfred till Norsholm
dels, och kanske i främsta rummet, till att ekonomiskt stödja bemödandena
att åstadkomma vissa nya järnvägar, vilka skulle tillföra bolagets
1 Järnvägen Norsholm—Bersbo.
B a nkout skottets utlåtande Nr 63.
17
järnvägar ökad trafik, samt, eventuellt, även eu kanalled. Därjämte har
styrelsen avgivit en försäkran, att, innan ifrågavarande fond helt, eller
delvis tages i anspråk, därom skriftligen underrätta fullmäktige i riksgäldskontoret,
ävensom att icke utan dylikt meddelande verkställa ytterligare
aktieteckningar i andra järnvägsbolag.
Genom de åtgärder, för vilka fullmäktige nu redogjort, kommer
staten att erhålla säkerhet för åtminstone eu del av de förfallna räntebelopp,
för vilka enligt gällande lagbestämmelser panträtt ej åtnjutes i
bolagets järnvägar. Några ytterligare åtgärder i detta syfte än de
omförmälda anse sig fullmäktige för närvarande ej böra påfordra. Givetvis
komma fullmäktige efter vad, som förekommit, att med synnerlig
uppmärksamhet följa bolagets verksamhet samt söka tillse, att bolaget
snarast möjligt kommer att påbörja avbetalningen av sin stora skuld
till staten.
Den verkställda granskningen av järnvägsbolagets förvaltning får
enligt fullmäktiges mening anses hava givit vid handen, att någon
anmärkning knappast kan riktas mot bolaget för användande, på sätt
skett, av trafiköverskottsmedel för järnvägens iståndsättande och förbättrande
samt dess förseende med modern rullande materiel m. m. De
i detta avseende vidtagna åtgärderna synas hava varit nödvändiga för
järnvägsföretagets rationella drift.
I fråga om bolagets aktieteckningar i främmande järnvägsbolag
samt förvärvet av järnvägen Norsholm—Bersbo är förhållandet däremot
ett annat. Ett järnvägsbolag i den skuldsatta ställning, vari Hultsfred—
Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag befinner sig till staten,
bör självfallet låta sig angeläget vara att iakttaga den största varsamhet
ifråga om åtgärder av sådan art, även om densamma från bolagets egen
affärssynpunkt kunna vara fördelaktiga. Huru i detta senare avseende
än må förhålla sig, måste i varje fall den omständigheten, att bolaget
— utan att därom i förväg ens skriftligen underrätta den myndighet,
som handhar förvaltningen av bolagets statslån — företagit här ifrågavarande
åtgärder och för deras genomförande tagit i anspråk betydande
belopp av järnvägens trafiköverskottsmedel, anses vittna om en
självrådighet, som enligt fullmäktiges mening ej kan lämnas utan
anmärkning.
I detta sammanhang få fullmäktige meddela, att fullmäktige i
skrivelse till Kungl. Maj: t av denna dag, dels, med hänsyn till bestämmelserna
i instruktion av den 22 oktober 1892 för de av KungL Maj:t
forordnade ledamöterna i styrelserna för med statslån understödda järnBihang
till riksdagens protokoll 1921. 8 samt. 51 höft. (Nr 63). 3
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
Utskottet.
Bokföringen
vägsaktiebolag, förklarat sig finna anmärkningsvärt, att den av Kungl.
Maj:t förordnade ledamoten i ifrågavarande järnvägsaktiebolags styrelse
ej till Kungl. Maj:t gjort anmälan om de bolagets åtgärder, varom här
vore fråga, dels ock med anledning av vad som förekommit ifrågasatt,
huruvida ej i de bestämmelser som framdeles kunde komma att meddelas
angående villkoren för låneunderstöd åt enskilda järnvägsföretag,
borde införas en föreskrift av innehåll, att de järnvägsaktiebolag, vilka
ej behörigen fullgjorde sin betalningsskyldighet för erhållna statslån,
endast efter av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall lämnat medgivande
finge inköpa andra järnvägar, teckna aktier i järnvägsaktiebolag eller
eljes vidtaga åtgärder, som innebure utvidgning av bolagets verksamhetsområde.
»
Då utskottet nu går att yttra sig i det föreliggande ärendet, anser
sig utskottet till en början böra till behandling upptaga frågan om
Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolags bokföring.
Av den å sid. 4 lämnade utredningen framgår, att bolaget eller
de båda bolag, som före den år 1914 genomförda sammanslagningen
ägde ifrågavarande två järnvägar från Bersbo till Västervik samt från
Västervik till Hultsfred, under skilda tider förfarit på helt olika sätt
vid bokföringen av bl. a. anståndsräntan å statslånen och skulden till
Kalmar läns norra landsting samt att bolagen därigenom skaffat sig
möjlighet ur bokföringsteknisk synpunkt att använda mycket betydande
belopp av järnvägarnas trafiköverskottsmedel till nyanskaffningar samt
ersättnings- och utvidgningsarbeten in. m. Möjlighet till dylika utgifter
hade ock under åren 1898—1916 i stor utsträckning bokföringsmässigr
erhållits genom avskrivningar å järnvägarnas bokförda värde. Rörande
dessa avskrivningar hava granskningsmännen uttalat, att desamma
enligt deras uppfattning finge anses motiverade och nödvändiga för
uppehållande av järnvägarnas standard. Fullmäktige i riksgäldskontoret
hava i sin ovan berörda skrivelse förklarat, att den verkställda granskningen
av järnvägsaktiebolagets förvaltning enligt deras mening finge
anses hava givit vid handen, att någon anmärkning knappast kunde
riktas mot bolaget lör användande, på sätt skett, av trafiköverskottsmedel
för järnvägarnas iståndsättande och förbättrande samt deras förseende
med modern rullande materiel m. m.
Utskottet finner för sin del vanskligt att av den förebragta utredningen
draga några bestämda slutsatser i frågan, huruvida det varit
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
19
nödvändigt att för ovannämnda ändamål disponera trafiköverskottsmedel
i den utsträckning, vari detta ägt rum, eller om tilläventyrs större sparsamhet
i detta avseende skulle kunna hava iakttagits och bolaget därigenom
satts i tillfälle att verkställa inbetalningar å sina statslån. Huru
därmed än må förhålla sig, är det i varje fäll enligt utskottets mening
fullt klart, att eu bokföring, varigenom möjliggjorts användande i mycket
stor utsträckning av tratiköverskottsmedel för nyanskaffningar o. d.,
utan att de av bolaget offentliggjorda utdragen av räkenskaperna tydligt
utvisa detta, måste betecknas såsom mycket otillfredsställande. Även om
nuvarande bristfälliga föreskrifter för de enskilda järnvägsaktiebolagens
bokföring ej lagt formella hinder i vägen för bolaget att vidtaga de
ovan antydda bokföringsåtgärderna, vill det dock synas utskottet, som
om berörda räkenskapsutdrag bort hava uppställts så, att därav framgått,
på vad sätt förenämnda medel blivit disponerade.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra, att 1919 års statsrevisorer,
som funnit, att enhetliga grunder ej tillämpades vid uppgörandet
av de statslåneunderstödda bolagens balans- samt vinst- och förlusträkningar,
uttalat önskvärdheten av, att åtgärder vidtoges för ernående
av förbättrade förhållanden i förevarande hänseende; och ifrågasatte
revisorerna, huruvida ej, sedan utredning i detta syfte blivit verkställd,
formulär till normalbokföring för ifrågavarande enskilda järnvägsbolag
borde upprättas och bolagen åläggas att vid sin bokföring följa dessa
formulär. Med anledning härav och efter framställning av fullmäktige
i riksgäldskontoret har Kungl. Maj:t den 21 maj 1920 tillkallat sakkunniga
för berörda utredning. Enligt vad utskottet av de sakkunnigas
ordförande inhämtat, har emellertid dessas arbete ännu ej fortskridit så
långt, att förslag hunnit avgivas, men torde möjlighet förefinnas för utredningens
slutförande under innevarande år. Då vad som förelupit i
nu ifrågavarande ärende enligt utskottets mening ytterligare belyst önskvärdheten
av att bestämmelser för de statslåneunderstödda järnvägsbolagen
snarast möjligt bliva utfärdade, vill utskottet uttala den förhoppningen,
att nämnda sakkunnigas arbeten måtte bedrivas med all den skyndsamhet,
som är möjlig.
Utskottet övergår härefter till de av 1920 års statsrevisorer omförmälda
aktieteckningar, som Hultsfred — Västervik—Åtvidaberg—Bersbo
järnvägsaktiebolag verkställt i tvenne andra järnvägsaktiebolag.
Av handlingarna framgår, att aktier tecknats år 1916 till belopp
Aktieteckningar
i
andra järnvägsbolag.
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
av 105,000 kronor i Växiö—Virserums järnvägsaktiebolag och år 1917
till belopp av 52,000 kronor i Vimmerby—Ydre järnvägsaktiebolag; och
äro dessa teckningar även likviderade. Sedan beslut år 1920 fattats
om ökning av sistnämnda bolags aktiekapital, har Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo
järnvägsaktiebolag ytterligare tecknat aktier i
bolaget till belopp av 100,000 kronor. Likvid för denna teckning är
däremot ännu ej verkställd.
Berörda aktieteckningar hava motiverats i huvudsak därmed, att
ifrågavarande järnvägar komme att tillföra Västerviksbanorna betydande
trafik och att bolagets förmåga att betala sina statslån därigenom komme
att avsevärt höjas. Utskottet vill självfallet ej ifrågasätta annat än att
bolagets styrelse vid dessa åtgärders vidtagande handlat i bästa syfte
och vill utskottet ej heller bestrida, att tillkomsten av de båda nya järnvägarna
kan vara ägnad att i en framtid bidraga till ökning av bolagets
inkomster. Med hänsyn till bolagets ställning till staten — dess skuld
till riksgäldskontor vid 1920 års utgång utgjorde, såsom förut nämnts,
5,121,668 kronor 55 öre, varav ej mindre än 2,817,196 kronor 43 öre
voro förfallna —- samt den omständigheten att bolaget under de senare
åren ej verkställt någon som helst inbetalning å statslånen, kan utskottet
dock ej underlåta att instämma i 1920 års statsrevisorers uttalande,
att det ej kan anses riktigt, att bolaget under föreliggande
omständigheter använder betydande belopp för ändamål, varom här är
fråga. För likviden av de verkställda aktieteckningarna hava tagits i
anspråk trafiköverskottsmedel, som eljest bort kunna inlevereras till
staten. Enligt gällande bestämmelser för bolagets statslån, har bolaget
visserligen att å inbetalda, förfallna belopp erlägga s. k. överränta efter
5 procent, under det att lånen eljest löpa med 4 Va procent ränta. Då den
ränta, staten har att erlägga å sina lån, numera väsentligen överstiger
5 procent, åsamkas staten dock sålunda direkt förlust därigenom, att
med statslån understödda järnvägsbolag underlåta att verkställa föreskrivna
inbetalningar å statslånen, även om stadgad överränta å de förfallna
beloppen i sinom tid skulle komma att erläggas.
I sitt ovan återgivna yttrande med anledning av granskningsmännens
utredning hava fullmäktige i riksgäldskontoret förklarat sig
finna den omständigheten, att bolaget, utan att därom ens i förväg
skriftligen underrätta den myndighet, som handhar förvaltningen av
bolagets statslån, företagit bland annat här ifrågavarande åtgärder, vittna
om en självrådighet, som enligt fullmäktiges mening ej kunde lämnas
utan anmärkning. I detta fullmäktiges omdöme vill utskottet för sin
del instämma. Åven om fullmäktige enligt gällande bestämmelser
Bankoutskott''ets utlåtande Nr 63.
21
ej torde i nivå, ägt befogenhet att lämna bolaget tillstånd till åtgärder
av sådan art, synes det dock utskottet utom fråga, att bolaget i varje
fall bort hava i förväg skriftligen meddelat fullmäktige sina avsikter i
förevarande hänseende.
I detta sammanhang anser sig utskottet emellertid ej kunna underlåta
att uttala, att utskottet finner anmärkningsvärt, att fullmäktige,
vilka genom bolagets styrelse- och revisionsberättelser erhållit kännedom
om förevarande aktieteckningar, ej ansett sig med anledning av dessa
böra vidtaga någon åtgärd mot bolaget, oaktat det jämlikt § 22 i riksgäldskontorets
reglemente åligger fullmäktige, att, om anledning därtill
gives, söka förebygga, att med statslån understött järnvägsaktiebolags
inkomster, med åsidosättande av bolagets skyldighet att erlägga föreskriven
inbetalning till riksgäldskontoret,, användas till bestridande av
andra utgifter än sådana, som äro nödvändiga för järnvägsdriftens upprätthållande.
Såsom fullmäktige meddelat i sitt förenämnda yttrande, har bolaget
dels till riksgäldskontoret såsom ytterligare säkerhet för sina statslån
överlämnat sina aktier i Växiö—Virserums järnvägsaktiebolag, dels ock
skriftligen förklarat sig villigt att såsom pant för statens fordran därjämte
tillhandahålla breven till de tecknade aktierna i Vimmerby—Ydre
järnvägsaktiebolag, så snart bolaget erhållit dessa. I anledning därav
vill utskottet framhålla, att förberörda aktier, vilkas framtida värde
torde vara ganska ovisst, givetvis ej kunna anses utgöra tillräcklig
säkerhet för den ökning av statens fordran hos Hultsfred—Västervik—
Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag, som uppkommit genom den av
aktieteckningen föranledda uraktlåtenheten att fullgöra vederbörlig
am ort eringssky ldighet.
I detta sammanhang anser sig utskottet böra omförmäla en omständighet
rörande Vimmerby—Ydre järnvägsaktiebolag, som kommit
till utskottets kännedom.
Av en utskottet tillhandakommen avskrift av ett av rådhusrätten
i Västervik den 25 april 1921 meddelat utslag i mål mellan Stegeholms
trävaruaktiebolag, kärande, och Vimmerby—Ydre järnvägsaktiebolag,
svarande, framgår, att rådhusrätten, enär sistnämnda bolags förut omförmälda
beslut om aktiekapitalets ökning medelst ny aktieteckning blivit
fattat, oaktat det ursprungliga aktiekapitalet ej varit till fullo inbetalt,
förklarat sagda beslut såsom stridande emot 35 § aktiebolagslagen för
ogiltigt. Därest detta utslag vunnit laga kraft, är givetvis Hultsfred—
Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolags år 1920 verkställda
aktieteckning å 100,000 kronor ej längre gällande. Vid sådant för
-
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
Köpet av
järnvägen
Noraholiri—
Bersbo.
hållande utgör sistnämnda aktieteckning icke hinder för inbetalning till
riksgäldskontor av motsvarande belopp.
Enligt vad utskottet har sig bekant är frågan om beviljande av
statslån för järnvägen Vimmerby—Ydre för närvarande beroende på
Kungl. Maj:ts prövning. Då det synes utskottet kunna ifrågasättas,
huruvida den blivande järnvägen kan antagas komma att erhålla den
bärighet, att det begärda statslånet kan vederbörligen förräntas och
amorteras, vill utskottet framhålla önskvärdheten av att beviljandet av
statslånet måtte föregås av den utredning i detta avseende, som Kungl.
Maj:t kan finna nödig.
Utskottet övergår härefter till förvärvet av järnvägen från Norsholm
till Bersbo.
I fråga om de omständigheter, varunder köpet ägt rum, samt
villkoren för detsamma får utskottet hänvisa till vad därom blivit här
ovan anfört.
Rörande förevarande transaktion hava de av riksgäldskontoret utsedda
granskningsmännen uttalat, att hela järnvägssträckan Norsholm—
Västervik organiskt utgjorde en enda järnväg och till följd därav helst
borde administreras och även ägas av ett enda bolag, varför det vore
helt naturligt, att strävandena inriktats på en sammansmältning av de
skilda järnvägsenh eterna Norsholm—Bersbo och Bersbo—Västervik.
Med instämmande i detta granskningsmännens uttalande vill utskottet
emellertid framhålla, att ur statens synpunkt det sätt, varpå
affären genomförts, är synnerligen anmärkningsvärt. Statens rätt synes
på ett betänkligt sätt hava blivit genom avtalet eftersatt, i det att bolaget
för likviden dels redan använt dels ock ytterligare, om avtalet
genomföres, torde komma att använda betydande belopp av trafiköverskottsmedel,
som eljes bort kunna användas för avbetalning å statsskulden.
Detta förfaringsätt innebär givetvis ytterligare en avsevärd ökning
av bolagets stora skuld till staten.
1 fråga om köpesumman, 1,300,000 kronor, hava granskningsmännen
på anförda skäl funnit densamma i och för sig något högt
beräknad och motiverad endast med hänsyn till järnvägens särskilt stora
värde för Västerviksbanorna. Utskottet tilltror sig ej att, på grundval av
den utredning, som föreligger, i detta avseende uttala någon bestämd
uppfattning. En tillförlitlig värdering av järnvägen Norsholm—Bersbo
synes utskottet för övrigt försvåras av den omständigheten, att tillgängliga
handlingar ej giva nödig ledning för bedömande av fördelningen
av inkomster och utgifter mellan Västerviksbanorna och nyssnämnda
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bunlcoutslcottets utlåtande Nr Hd.
2;}
järnväg, vilka trafikerats gemensamt under ledning av eu utav representanter
för båda bolagen sammansatt trafikkommitté. Av den förebragta
utredningen framgår, att köpet ännu ej är definitivt, i det att avtalet
för att bliva gällande skall bekräftas av årets ordinarie bolagsstämmor
med såväl det säljande som det köpande bolaget, vilka stämmor, enligt
vad utskottet inhämtat, ännu ej hållits. Det kan enligt utskottets meningifrågasättas,
huruvida icke, innan dessa stämmor äga rum eller i varje
fall innan frågan om överlåtande av koncessionen å bandelen Norsholm
—Bersbo å Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag
av Kungl. Maj:t avgöres, frågan om försäljningspriset borde i någon
form göras till föremål för förnyad omprövning. Uppenbart är, att det
lör staten är av stor vikt, att köpeskillingen för ifrågavarande handel
ej sättes för hög, då det skuldsatta bolagets möjligheter att amortera
sin skuld till staten givetvis därigenom skulle komma att ytterligare
försämras.
För den händelse emellertid förenämnda försäljningspris skulle
komma att fastställas och Kungl. Maj:t finna skäl att medgiva koncessionsöverlåtelse,
anser sig utskottet böra något beröra frågan om
gäldandet av den överenskomna köpeskillingen och beredande av ytterligare
säkerhet åt staten för dess fordran hos bolaget.
Av köpesumman äro 300,000 kronor redan kontant erlagda, varjämte
det köpande bolaget skall övertaga betalningsskyldigheten för dels
en inteckning å 600,000 kronor, vilken innehaves av en bank såsom
säkerhet för det lån, varmed konsortiets köp av aktiemajoriteten i Norsholm—Ristens
kommunikationsaktiebolag finansierats, dels ock för två
inteckningar å sammanlagt 150,000 kronor, avsedda att överlämnas till
Kalmar läns norra landsting och Västerviks stad såsom en fond för
uppförande av ett barnbördshus, samt en inteckning å 250,000 kronor
avsedd att förvaltas av det köpande bolagets styrelse och utgöra en
fond att användas för förbättrande av ortens järn vägskommunikationer.
Efter anmodan av fullmäktige i riksgäldskontoret har det köpande
bolagets styrelse förbundit sig att uttaga och till riksgäldskontoret överlämna
en inteckning å 300,000 kronor med förmånsrätt näst efter ovan
berörda inteckningar å sammanlagt 1,000,000 kronor ävensom att tillhandahålla
riksgäldskontoret dessa senare, i den mån avbetalning eller
inlösen kommer att ske. I fråga om förberörda donation för järnvägsförbindelsernas
utveckling, vilken utöver inteckningen å 250,000 kronor
kommer att bestå av en fordran hos det köpande bolaget å belopp
mellan 50,000 och 100,000 kronor, har dettas styrelse till riksgäldsfullmäktige
avlämnat en förklaring rörande de ändamål, för vilka fonden
24
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
Fråga om
vidtagande
av vissa åtgärder
beträffande
utlåningsrörelsen
till
enskilda
järnvägar.
skall användas, dels ock avgivit en försäkran, att skriftligen underrätta
fullmäktige, innan fonden helt eller delvis tages i anspråk.
De nu antydda åtgärderna synas emellertid ej utskottet tillräckliga
för ett behörigt skyddande av statens rätt. Efter att hava tagit i
övervägande på frågans bedömande inverkande omständigheter vill
utskottet därför ifrågasätta, att den inteckning å 300,000 kronor, som
Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag utfäst sig
att uttaga i järnvägen Norsholm—Bersbo och överlämna till riksgäldskontoret,
placeras så, att den erhåller förmånsrätt närmast efter inteckningar
å sammanlagt 700,000 kronor, ävensom att, i den mån avbetalning
å eller inlösen av dessa inteckningar äger rum, desamma komma
att tillhandahållas riksgäldskontoret. Vad utskottet här ifrågasatt synes
vara av beskaffenhet att kunna genom överenskommelse mellan vederbörande
parter utan nämnvärd svårighet genomföras.
Utan att med dessa uttalanden vilja lämna fullmäktige i riksgäldskontoret
bindande direktiv beträffande de åtgärder, som kunna påkallas
mot Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag, har
utskottet endast avsett att framhålla vissa utvägar, som synas stå till
buds för tillvaratagande i möjligaste mån av statens rätt och intressen;
och vill utskottet uttala den förvissningen, att fullmäktige skola vidtaga
alla de åtgärder, som för detta ändamål kunna finnas lämpliga.
Vad sålunda i ärendet förekommit har utskottet ansett sig böra
för riksdagen
omförmäla.
2:o.
Vad som förekommit beträffande Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo
järnvägsaktiebolag har givit utskottet anledning att till
granskning upptaga frågan om den utlåningsrörelse, som staten nu utövar
för understödjande av enskilda järnvägsföretag, och därvid särskilt
undersöka, huruvida denna rörelse kan anses vara ordnad efter riktiga
grunder och på ett i allo tillfredsställande sätt. Utskottet har i följd
därav ansett sig böra lämna en kortfattad redogörelse för utvecklingen
av sagda lånerörelse och vad därmed sammanhänger.
Sedan staten på 1850-talet började med lån understödja enskilda
järnvägsföretag, hava intill 1920 års utgång för sådant ändamål utlämnats
lån å sammanlagt belopp av 104,142,843 kronor 18 öre, därav
från den s. k. allmänna järnvägslånefonden 100,960,343 kronor 18 öre
och från fonden för åstadkommandet av bibanor inom västra delarna
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
25
av Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län (den s. k. bibanefonden)
3,182,500 kronor. Vid sistnämnda tidpunkt utgjorde statens återstående
kapitalfordran å dessa lån 59,135,187 kronor 19 öre.
En stor del av de järnvägsaktiebolag, som erhållit låneunderstöd,
fullgöra ej behörigen stadgade avbetalningar å sina lån, till följd varav
de häfta i större eller mindre förfallen skuld till staten. Vid 1920 års
slut häftade inalles 25 bolag i sådan skuld till sammanlagt belopp av
8,626,032 kronor 58 öre. Genom avskrivning eller på annat sätt hade
å statslån till järnvägsaktiebolag vid samma tid uppkommit förluster å
inalles 3,752,934 kronor 65 öre.
Till en början beviljade riksdagen låneunderstöd för varje särskilt
järnvägsföretag. Allt ifrån år 1871 bär riksdagen emellertid för sådant
ändamål anslagit visst belopp att utgå under fem år med V6 årligen.
Dessa anslag hava ställts till Kungl. Maj:ts förfogande med bemyndigande
för Kungl. Maj:t att anvisa av Kungl. Maj:t beviljade understödsbelopp
att utgå i enlighet med vissa villkor och bestämmelser,
som av riksdagen fastställts. Sedan en följd av år må låneunderstöden
från allmänna järnvägslånefonden utgöra högst hälften av
anläggningskostnaden enligt det fastställda kostnadsförslaget. Lånen
från den år 1911 bildade bibanefonden må utgå med högst tre fjärdedelar
av samma kostnad. Kungl. Maj:t skall insätta en med särskild
instruktion försedd ledamot i direktionen för varje järnvägsbolag, som
innehar lån av staten, och utse en revisor att deltaga uti granskningen
av bolagets förvaltning och räkenskaper. Förslag å för dessa uppdrag
lämpliga personer avgives av vederbörande Konungens befallningshavande.
Det åligger fullmäktige i riksgäldskontor att behörigen tillhandahålla
och utbetala de belopp, som Kungl. Maj:t för ifrågavarande
ändamål anvisat. Fullmäktige hava ock att förvalta lånen samt till statskontoret
inleverera inflytande räntor och kapitalavbetalningar å desamma.
Utöver den förut berörda, i § 22 av riksgäldskontorets reglemente
stadgade föreskriften för fullmäktige att, om anledning därtill gives, söka
förebygga, att med statslån understött järnvägsbolags inkomster, med
åsidosättande av bolagets skyldighet att erlägga föreskriven inbetalning
till riksgäldskontoret, användas till bestridande av andra utgifter än
sådana, som äro nödvändiga för järnvägsdriltens uppehållande, åligger
det enligt § 60 av samma reglemente fullmäktige att, efter erhållen del
av revisionsberättelserna rörande bolagens förvaltning och räkenskaper,
taga under övervägande, huruvida några åtgärder erfordras för bevarande
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 samt. 51 käft. (Nr 63.) 4
26
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
av riksgäldskontorets rätt och säkerhet för de utgivna lånens fortsatta
likviderande.
Enligt vad utskottet inhämtat, pläga fullmäktige gent emot bolag,
som ej behörigen fullgöra sin betalningsskyldighet för erhållna statslån,
förfara på följande sätt. När anmälan från riksgäldskontorets kameralbyrå
inkommit till fullmäktige angående försummad inbetalning, uppdraga
fullmäktige, därest ej vederbörande bolag i förväg, på sätt fullmäktige finna
sig böra godtaga, anmält sin oförmåga, åt ombudsmannen att från bolaget
infordra förklaring. I händelse denna förklaring synes fullmäktige tillfredsställande,
besluta fullmäktige endast att i sinom tid överlämna densamma
till riksdagens revisorer, varemot i annat fall ytterligare uppgifter
infordras från bolaget. Den utredning, som därigenom åstadkommes,
tillhandahålles sedermera revisorerna. Uppgift å de bolag, som underlåtit
att fullgöra sin betalningsskyldighet, lämnas till riksdagen i de berättelser,
som årligen avgivas av fullmäktige.
Frågan om orsakerna till att en stor del av de med statslån understödda
järnvägsbolagen ej fullgjort sina förpliktelser gent emot staten,
och om de åtgärder, som i anledning därav böra vidtagas för bevakande
av statens rätt, har flera gånger varit föremål för behandling av riksdagens
revisorer, bankoutskottet och riksdagen. Så förekom vid 1905
och 1910 års riksdagar förslag om skärpt kontroll å kostnadsberäkningarna
för enskilda järnvägsanläggningar. Detta ledde till att sagda
beräkningar numera uppgöras med större noggrannhet samt att
kontroll från statens sida äger rum även under utförandet av själva
arbetet med järnvägarnas anläggning. — I skrivelse till 1913 års statsrevisorer
meddelade fullmäktige, att det i åtskilliga fall inträffat, att
järnvägsbolag, som innehade statslån, använde av trafiken uppkomna
överskott till betalning av enskild gäld, under det att likviderandet av
ränta och amortering å statslånen åsidosattes. Denna fråga behandlades
av revisorerna och sedermera av 1914 års bankoutskott; något bestämt
uttalande, huru i dylika fall borde förfaras, gjordes emellertid ej vare
sig av revisorerna eller utskottet. Utskottet uttalade som sin mening,
att frågan om bolagens underlåtenhet att fullgöra sin betalningsskyldighet
vore av stor statsfinansiell betydelse och en så viktig angelägenhet, att
den borde följas med uppmärksamhet. Emellertid borde även nödig hänsyn
tagas till de i varje särskilt fall föreliggande omständigheterna, och
utskottet ansåg, att de i §§ 22 och 60 i riksgäldskontorets reglemente meddelade
föreskrifterna gåve åt fullmäktige en så vid handlings- och prövningsrätt,
att den borde vara tillfyllest.
Bankoutskottets utlåtande Nr (J3.
27
En annan oi-sak till bolagens underlåtenhet att fullgöra sin betalningsskyldighet
för statslånen framhölls av 1917 års statsrevisorer; de
fäste nämligen uppmärksamheten på att vissa järnvägsbolag, i stället
för att verkställa föreskrivna inbetalningar å statslånen, använt sitt
trafiköverskott till anskaffande av ny rullande materiel, nybyggnad och
likartade ändamål. Bankoutskottet vid 1918 års lagtima riksdag avgav
häröver yttrande, vari utskottet, med understrykande av vad 1914 års
bankoutskott anfört, för riksdagen omförmälde vad i ärendet förekommit.
Härjämte torde böra erinras om, att fullmäktige i sin berättelse
till 1910 års riksdag även framhållit angelägenheten därav, att de beräkningar
rörande ifrågasatta järnvägars avkastningsförmåga, som lades
till grund för låneunderstödens beviljande, bleve uppgjorda med största
omsorg och underkastades noggrann prövning. Några särskilda åtgärder
från statsmakternas sida hava dock ej, såvitt utskottet har sig bekant,
vidtagits i anledning av detta uttalande.
Enligt utskottets mening kunna varken det hittills tillämpade förfaringssättet
vid beviljande av låneunderstöd för enskilda järnvägsanläggningar
eller gällande bestämmelser för låns utlämnande och förvaltning
eller sättet för dessa bestämmelsers tillämpning anses tillfredsställande.
För ett bättre tillvaratagande av statens rätt och intressen
synas utskottet ändrade föreskrifter i åtskilliga avseenden erforderliga;
och anser sig utskottet i detta sammanhang böra i korthet angiva vissa
huvudsynpunkter, som vid en eventuell omläggning av ifrågavarande
lånerörelse synas böra tagas i beaktande.
Till en början vill utskottet då framhålla, att såväl allmänna järnvägslånefonden
som bibanefonden, från vilka lånemedel anvisas, enligt
utskottets mening böra tagas i anspråk för understödjande av endast
sådana företag, vilka kunna antagas hava möjligheter att i behörig
ordning förränta och amortera beviljat statslån, och torde för detta
ändamål böra meddelas föreskrifter i den riktning, fullmäktige i riksgäldskontoret
ifrågasatte i sin berättelse till 1910 års riksdag. Att med
lånemedel understödja även företag, som ej kunna förväntas bliva bärkraftiga,
innebär att på kommande generationer överflytta bördan av de
upplånade medlens förräntande och amorterande. Därest det i särskilda
fall skulle kunna anses vara ett statsintresse att med allmänna medel
bidraga till tillkomsten jämväl av dylika järnvägsföretag, bör detta ske
med anlitande av andra statsinkomster än lånemedel, vare sig- understödet
lämnas i form av lån eller direkt anslag.
Den tillsyn, som fullmäktige i riksgäldskontoret för närvarande
Utskottet
28
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
utöva över de bolag, som ej behörigen erlägga sina inbetalningar å
statslånen, synes emellertid utskottet ej tillfredsställande. Såsom framgår
av den redogörelse, utskottet ovan lämnat, inskränka sig fullmäktige
i allmänhet till att infordra bolagsstyrelsernas förklaringar i anledning
av uteblivna inbetalningar och att sedermera överlämna dessa till statsrevisorerna.
Det är emellertid uppenbart, att varken revisorerna eller
bankoutskottet, samtidigt med fullgörande av sina övriga uppgifter,
under den relativt korta tid, som står till buds, äro i tillfälle att ombesörja
erforderliga utredningar för en allsidig prövning av orsakerna
till de försummade inbetalningarna och av de åtgärder, som böra ifrågakomma.
För ernående av en fullt säker kännedom om vederbörande bolags
ställning och dess förutsättningar att kunna fullgöra vederbörliga inbetalningar
till staten synes det utskottet nödvändigt, att fullmäktige åtminstone
i vissa fall — såsom innevarande år skett i fråga om Hultsfred
—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag — låta med anlitande
av i järnvägstekniska frågor sakkunnigt biträde verkställa en
grundlig undersökning av järnvägsbolagens förvaltning.
För övrigt vill utskottet ifrågasätta, huruvida ej fullmäktige i riksgäldskontoret
böra regelbundet beredas tillfälle att yttra sig över inkommande
låneansökningar, innan dessa av Kungl. Maj:t företagas till
avgörande.
Av redogörelse, som förut lämnats, framgår, att Kungl. Maj:t
efter förslag av vederbörande Konungens befallningshavande utser såväl
eu ledamot i styrelsen som en revisor för varje järnvägsbolag, som innehar
statslån. Enligt utskottets mening är det lämpligt, att staten alltjämt
är representerad i bolagets styrelse och revision. Det torde emellertid
kunna ifrågasättas, huruvida ej en förändring i sättet för dessa
ombuds tillsättande bör äga rum. Det synes ligga i sakens natur, att
Konungens befallningshavande vid uppgörande av sina ifrågavarande
förslag, vilka nästan utan undantag lära av Kungl. Maj:t följas, bereda
ett väsentligt inflytande åt ortens och vederbörande järnvägsbolags speciella
intressen. En omläggning av sättet för utseendet av ifrågavarande
statens ombud synes utskottet sålunda önskvärd. Eldigt utskottets mening
torde vid den utredning, som utskottet ifrågasätter, böra tagas under
omprövning, huruvida ej ombuden lämpligen böra utses av och bliva
närmast ansvariga inför den myndighet, som förvaltar lånen, d. v. s.
fullmäktige i riksgäldskontoret.
Såsom framgår av vad förut meddelats, hava enligt gällande bestämmelser
för lån från allmänna järnvägslånefonden bolag, vilka ej i
fiankoutskottets utlåtande Nr 63.
29
föreskriven ordning erlägga till betalning förfallna belopp, att därå gälda
ränta, som med en halv procent överstiger låneräntan. Det synes utskottet
böra övervägas, huruvida ej denna överränta eller straffränta,
vad beträffar lån, som framdeles komma att utlämnas, bör höjas, sa att
den åtminstone ej understiger den effektiva ränta, staten själv måsle
betala vid sin upplåning.
Vidare bör enligt utskottets mening undersökas, huruvida den
förmån, som järnvägsbolagen för närvarande åtnjuta i form av anstånd
med erläggande av räntor å statslånen för viss tid, bör bibehållas oförändrad.
Enligt nu gällande bestämmelser äro bolagen ej skyldiga att
genast erlägga den ränta, som å lyftade lånebelopp upplöper under tie
|T _ beträffande bibanefonden fyra år — från lyftningsdagarna,
utan skall sagda ränta inbetalas först sedan hela lånekapitalet och all
annan ränta guldits. Denna s. k. anståndsränta löper dock ej längre
än till dess ett år (för bibanefonden två år) förflutit från det järnvägen
öppnats för trafik och kommer därför i vanliga fall att tillgodonjutas
något kortare tid än tre respektive fyra år. Men även med
denna begränsning innebär den långt framskjutna inbetalningstiden för
anståndsräntan en uppoffring för staten. Vid sådant förhållande och
då anståndsräntans bokföring vållar ej ringa arbete för såväl riksgäldskontoret
som bolagen, synes det utskottet jämväl böra tagas under omprövning,
huruvida ej, därest en lindring i betalningsvillkoren även för
framtiden anses böra medgivas de låntagande bolagen under den första
tiden efter lånens utlämnande, detta bör ske i form av någon tids räntefrihet,
såsom för övrigt tidigare varit fallet.
I sin ovan omförmälda skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om
Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag hava fullmäktige
i riksgäldskontoret ifrågasatt, huruvida ej i de bestämmelser,
som framdeles kunna komma att meddelas angående villkoren för låneunderstöd
åt enskilda järnvägsföretag, bör införas en föreskrift av innehåll,
att de järnvägsbolag, vilka ej behörigen fullgöra sin betalningsskyldighet
för erhållna statslån, endast efter av Kungl. Maj:t i varje
särskilt fall lämnat medgivande må inköpa andra järnvägar, teckna
aktier i järnvägsbolag eller eljest vidtaga åtgärder, som innebära utvidgning
av bolagets verksamhetsområde. Jämväl denna synpunkt anser utskottet
böra beaktas vid den utredning, som utskottet ifrågasätter.
Under åberopande av vad sålunda blivit anfört får utskottet hemställa,
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 samt. Öl höft. (Nr 63.) 5
30
Bankoutskottets utlåtande Nr 63.
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning
av frågan om statens utlåning för understödjande
av enskilda järnvägsföretag samt därefter vidtaga de
åtgärder, vartill utredningen må föranleda.
Stockholm den 31 maj 1921.
På bankoutskottets vägnar:
EMIL KRISTENSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson, Lindley, Vindahl, Walles,'' Bondeson, Bodin,
Andersson i Hägelåkra och Malmberg samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Janson i Kungsör, Byberg,
Wikström, Backlund, Olsson i Berg och Boven.
Reservation
vid punkt l:o: av herr Lovén.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1921:340 Skrivelse till Konungen angående vidtagande av åtgärder beträffande utlåningsrörelsen till enskilda järnvägar. s. 1 i texten