Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av en utav riksdagens revisorer framställd anmärkning angående av Hultsfred— Västervik—Åtvidaberg— Bersbo järnvägsaktiebolag verkställd teckning av aktier i främmade järnvägsaktiebolag m. m. l:o.

1921-05-31 · 30 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 29 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1921:63, Utlåtande, i anledning av en utav riksdagens revisorer framställd anmärkning angående av Hultsfred— Västervik—Åtvidaberg— Bersbo järnvägsaktiebolag verkställd teckning av aktier i främmade järnvägsaktiebolag m. m. l:o.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

1

Nr <13.

Ankom till riksdagens kansli den iil maj 1921 kl. 10 f. m.

Utlåtande, i anledning av en utav riksdagens revisorer framställd

anmärkning angående av Hultsfred— Västervik—Åtvidaberg—

Bersbo järnvägsaktiebolag verkställd teckning

av aktier i främmade järnvägsaktiebolag m. m.

l:o.

I sin år 1920 avgivna berättelse om granskningen av riksgäldskontorets

tillstånd och förvaltning hava riksdagens revisorer, till vilkas

kännedom kommit att Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag

tecknat aktier å sammanlagt belopp av 257,000 kronor

i Växjö—Virserums och Vimmerby—Ydre järn vägs;! ktiebolag, uttalat,

att revisorerna ej kunnat undgå att finna berörda aktieteckningar synnerligen

anmärkningsvärda. Enligt revisorernas mening kunde det ej

anses riktigt, att ett järnvägsbolag, som sedan fyra år tillbaka fullständigt

underlåtit att fullgöra betalningsskyldigheten för sina bada statslån,

använde betydande belopp för ifrågavarande ändamål. Med anledning

därav syntes det revisorerna, att lämpliga åtgärder borde av riksgäldskontor

vidtagas gentemot bolaget i syfte att detta måtte i mån av

förmåga fullgöra sina förpliktelser mot staten såsom dess fordringsägare.

Sedan fullmäktige i riksgäldskontor med anledning av detta revisorernas

uttalande från Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag

infordrat förklaring, inkom till fullmäktige från bolaget

en skrivelse av den 20 december 1920, vilken finnes intagen i en i förberörda

revisionsberättelse avtryckt skrivelse av den 30 december 1920

från fullmäktige till riksdagen. I sistberörda skrivelse meddelade fullmäktige,

att fullmäktige beslutat låta en representant för riksgäldskontoret

med biträde av i järnvägsfrågor sakkunnig person på platsen

granska järnvägsbolagets förvaltning; och skulle fullmäktige sedermera

till bankoutskottet lämna redogörelse för denna granskning och de åtgärder

från fullmäktiges sida, vartill densamma kunde föranleda.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 sand. 51 käft. (Nr 63.) 1

1920 års

statsrevisorer.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

Statslånen till

järnvägarna

Västervik—

Åtvidaberg—

Bersbo och

Halts fr ed—

Västervik.

I sitt den 8 mars innevarande år avgivna utlåtande nr 20 angående

verkställd granskning av riksgäldskontorets tillstånd och förvaltningliar

utskottet för riksdagen anmält, att utskottet beträffande förevarande

ärende komme att, om anledning därtill förefunnes, framdeles till riksdagen

avgiva särskilt utlåtande.

Sedan berörda granskning efter fullmäktiges uppdrag utförts av

riksgäldssekreteraren J. Hägglund och byrådirektören i järnvägsstyrelsen

S. Norrman, hava fullmäktige med skrivelse den 2 innevarande maj

till utskottet överlämnat granskningsmännens yttrande ävensom en av järnvägsbolaget

med anledning därav avgiven förklaring m. fl. handlingar.

Utskottet vill till en början lämna nedanstående uppgifter rörande

låneunderstöden till Västervik—Åtvidaberg—Bersbo och Hultsfred—

Västerviks järnvägsaktiebolag samt dessa bolags sammanslagning till ett

bolag.

Genom särskilda beslut den 24 november 1876 har Kungl.

Maj:t av medel, som 1876 års riksdag ställt till förfogande för låneunderstöd

för nya, ännu ej påbörjade enskilda järnvägar, beviljat dels

Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag ett låneunderstöd av

1,865,000 kronor för byggande av järnvägen Västervik—Åtvidaberg—

Bersbo med bibana till Storsjön dels ock Hultsfred—Västerviks järnvägsaktiebolag

ett låneunderstöd av 1,750,000 kronor för utförande av järnvägsanläggning

mellan Hultsfred och Jenny med bibana och sido- samt

hamnspår. Berörda låneunderstöd utbetalades till bolagen under åren

1877—1879. — På ansökan av bolagen om överlåtande av koncession

å det senare bolagets järnväg mellan Hultsfred och Jenny å det förstnämnda

bolaget har Kungl. Maj:t genom resolution den 11 december

1914 — med fastställande av ordning för Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo

järnvägsaktiebolag — medgivit överlåtelse av ovannämnda

koncession å samma bolag och såsom villkor därför föreskrivit bland

annat, att bolaget skulle övertaga betalningsansvaret för det Hultsfred—

Västerviks järnvägsaktiebolag beviljade statslånet. Detta villkor härunder

år 1915 uppfyllts på sätt Kungl. Maj:t föreskrivit.

Då betalningsskyldigheten för ifrågavarande båda statslån ej blivit

vederbörligen fullgjord — sedan flera år tillbaka har ingen som helst

inbetalning ägt rum — har skulden för statslånen i hög grad ökats och

u-gjorde vid 1920 års utgång inalles 5,121,668 kronor 55 öre, varav ej

mindre än 2,817,916 kronor 43 öre voro till betalning förfallna. Skuldbeloppets

fördelning å de båda lånen m. m. framgår av här följande

uppställning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

3

Förfallen skuld

1) Lånet för järnvägen Hultsfred—

Västervik:

a) Förfallen skuld:

Kapital...... kr. 613,248: 2o

Ränta......... » 509,679: o i

Överränta_» 245,003: 16 kr. 1,367,930:3 7

b) Icke förfal
len

skuld:

Kapital...... kr. 868,301: 9 6

Anstånds
ränta

...... » 251,288: 8 9

2) Lånet för järnvägen Västervik—

Åtvidaberg—Bersbo:

a) Förfallen skuld:

Kapital ..... kr. 607,561: 8 1

Ränta......... » 583,129: 3 9

Överränta » 259,294: 8 6 kr. 1,449,986: o6

b) Icke förfal
len

skuld:

Kapital...... kr. 918,967: 5 2

Anstånds
ränta

...... » 271,093: 7 5

Summa kr. 2,817,916: 43

Icke förfallen skuld

kr. 1,113,690:85

kr. 1,190,061: 2 7

kr. 2,303,752: 12.

Hela skulden vid 1920 års slut utgjorde sålunda kronor 5,121,668: 5 5.

Under förutsättning att ingen inbetalning göres under år 1921

ökas den förfallna skulden med:

å lånet till järnvägen Hultsfred—Västervik:

1921 års annuitet ............................. kr. 87,500: —

överränta å 5 procent å kr. 1,122,927: 21 » 56,146:36 kr. 143,646:36

å lånet till järnvägen Västervik—Åtvidaberg—Bersbo:

1921 års annuitet ................................... kr. 93,250: —

överränta å 5 procentåkr. 1,190,691:20 » 59,543:56 » 152,784:56

kr. 296,430: 92.

Då samtidigt den icke förfallna skulden minskas med det förfallna

annuitetskapitalet, kronor, 100,592: 8 7 skulle, under ovan angivna förut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

Gransknings
männens
redogörelse.

Bokföringen.

sättning, ökningen under år 1921 av statens fordran i dess helhet

komma att utgöra kronor 296,430:92, minskat med kronor 100,592:87

eller kronor 195,878: 05.

I sin redogörelse behandla granskningsmännen till en början utförligt

bolagets bokföring. Det påvisas, att mycket betydande belopp

under årens lopp blivit använda till nyanskaffningar m. m., ägnade att

öka järnvägarnas kapitalvärde, samt att dessa utgitter bestritts av trafiköverskottsmedel.

Vidare framhålles, att anledning ur bokföringsteknisk

synpunkt att disponera dylika medel för nämnda ändamål ernåtts genom

tre särskilda bokföringsåtgärder, berörande anståndsräntan å statslånen,

avskrivningar å järnvägarnas bokförda värde samt bolagets skuld

till Kalmar läns norra landsting. Till och med 1886 års balansräkning

var anståndsräntan i räkenskaperna uppförd såsom genomgående

bokföringspost. I balansräkningarna för den 31 december 1887 var

emellertid anståndsränta struken från tillgångssidorna. Därigenom uppstod

en brist, som under följande omkring tio år täcktes genom avskrivningar.

Under detta tidsskede nedlades i enlighet med denna bokföring

ett belopp, motsvarande de båda järnvägarnas anstånds räntor, sammanlagt

kronor 522,483: 6 4, i järnvägsanläggningarna m. m., utan att i balansräkningarna

angavs, att medlen tagits av reserverade medel. — Under

närmast följande tidsskede, 1898—1916, erhöllos medel till ersättningsoch

utvidgningsarbeten genom avskrivningar av järnvägarnas bokförda

värde till belopp av inalles kronor 1,534,562: 8 8. Enligt granskningsmännens

uppfattning kunna dessa avskrivningar anses motiverade och

nödvändiga för upprätthållande av järnvägarnas standard. I 1916 års

balansräkning företogs ånyo en betydelsefull bokföringsändring, i det att

skulden till Kalmar läns norra landsting, vilken från och med år 1894

varit införd inom linjen, efter att tidigare i bokföringen hava varit

behandlad på olika sätt, infördes som effektiv skuld med ett belopp av

kronor 1,069,867: 69. Denna skuld, som växer med fyra procent ränta

å kapitalet, har uppkommit därigenom, att landstinget iklätt sig garantiförbindelse

för annuiteterna å två vid järnvägarnas byggande upptagna

obligationslån å sammanlagt 406.000 kronor. Nu ifrågavarande bokföringsåtgärd

påverkade så den ekonomiska ställningen, att, medan balansräkningen

den 31 december 1915 utvisade en tillgång över skulderna

av kronor 255,656: 49, 1916 års balansräkning erhöll en skuld över tillgångarna

av kronor 798,100: 4 7. Den 31 december 1919 återstod av

denna brist ännu kronor 679,772:04. Skillnaden, kronor 547,497: 13,

mellan detta belopp och den i samma balansräkning upptagna skulden

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63. 5

till landstinget, finge anses intill nämnda tidpunkt hava blivit investerad

i anläggningarna in. m. utan att i balansräkningen angåves, att medlen

tagits av reserverade trafikmedel.

Enligt granskningsmännens mening borde sålunda balansräkningens

skuldsida under rubrik reserverade trafik medel upptaga:

dels ett belopp, motsvarande anståndsräntan kronor 522,482: 0 4

dels ett belopp, motsvarande skillnaden mellan

skuld till landstinget och redovisad skuld

över tillgångar ............................................. » 547,497: 13

Summa kronor 1,069,979:7 7.

Till ledning för uppställning av järnvägarnas blivande bokföring

hava granskningsmännen meddelat de ändringar i tillämpad bokföring,

som synts dem främst av behovet påkallade.

1. Avskrivningsförfarandet borde ordnas efter rationella principer,

varvid den av svenska järnvägsföreningen fastställda metoden för avsättning

till förnyelsefond med vissa procent av olika slags anläggningspch

anskaffningskostnader lämpligen kunde komma till användning.

2. Anståndsräntan, kronor 522,482: 6 4, borde i balansräkningens

skuldsida tills vidare uppföras inom linjen eller ock på tillgångssidan

balanseras av ett motsvarande belopp.

3. Med skulden till Kalmar läns norra landsting, kronor 1,227,269: 17,

borde förfaras på samma sätt som med anståndsräntan.

4. Det överskott, som uppkomme genom berörda bokföringsändringar

— i det föregående beräknat till kronor 1,069,979: 7 7 — borde

på skuldsidan upptagas under rubrik reserverade trafikmedel.

5. Den på tillgångssidan redovisade skulden över tillgångar, kronor

679,772: 04 komme i enlighet härmed att utgå.

Därefter hava granskningsmännen, med angivande av vissa siffror,

uttalat, att, rent bokföringsmässigt sett, säkerheten för statslånen under

det sista årtiondet undergått en väsentlig relativ försämring. Att så

blivit fallet berodde dels därpå, att skulden till staten under denna period

ökats vida hastigare än tidigare varit fallet, dels därpå, att betydande

belopp av överskottsmedlen disponerats icke för nyanskaffningar m. m.

utan för förvärv och‘ändamål, vilka icke ökat hvpotekets värde. Det

vore i sistnämnda hänseende tre förvaltningsåtgärder, vilka påkallade

särskild uppmärksamhet, nämligen tecknandet av aktier i Växjö—Virse
-

Förslag till

ändringar i

b okf öringen.

Förvaltnings
åtgärder.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

Förbättringar

och nyanskaffningar.

Aktieteckning

i två

främmande

järnvägsaktiebolag.

Växjö—Virserum.

rams och Vimmerby—Ydre järnvägsaktiebolag samt inköpet av Norsholm—Bersbo

järnväg.

Innan granskningsmännen ingå på dessa åtgärder, framhålla de

bland annat följande.

Utöver de medel, som använts till avskrivningar, hade från 1880

till 1919 överskottsmedel använts för förbättringar och nyanskaffniugar

till belopp, motsvarande skillnaden mellan år 1919 och år 1880 å järnvägsanläggningen

med rullande materiel och inventarier bokförda belopp.

Inräknades för år 1919 härunder även utbetalt förskott för vagninköp,

belöpte sig nämnda skillnad till i runt tal 896,000 kronor, hänförande

sig nästan helt och hållet till den rullande materielen. Järnvägarnas

lokomotiv- och vagnpark utvisade enligt företedda intyg ännu år 1912

stora brister i kvalitativt hänseende. På grand av trafikens stegring var

den ej heller tillräcklig för kommande behov. Sedan dess hade emellertid

såväl lokomotiven och vagnarna som ock verkstaden satts i gott

skick. Enär en kvalitativt högtstående lokomotiv- och vagnpark utgjorde

förutsättning för en god tågekonomi och en kvantitativt sett tillfredsställande

tillgång på rullande materiel förutsättning för att trafikmöjligr

heterna skulle kunna utnyttjas, ville det synas, som om under de förhållanden,

som förelegat, åtgärderna för den rullande materielens förbättrande

varit ur järnvägarnas affärssynpunkt befogade. Då de trafiköverskottsmedel,

som använts för nybyggnader och nyanskaffningar av

rullande materiel, i motsvarande grad ökat hypotekets värde, torde överskottsmedels

användande för sagda ändamål framför annuiteternas fullgörande

icke hava menligt påverkat relationen mellan statslånen och

hypoteket därför.

Granskningsmännen övergå därefter till förberörda aktieteckningar

i Växjö—Virserums och Vimmerby—Ydre järnvägsaktiebolag.

I fråga om den förra aktieteckningen innehåller granskningsmännens

redogörelse följande.

Växjö—Virserums järnvägsaktiebolag, som bildades år 1891 och ej

erhållit något statslån, hade hittills burit sig, ehuru någon utdelning till

aktieägarna ej förekommit. Bolagets aktiekapital utgjorde 1,620,100

kronor och dess nettovinst för 1919 kronor 119,760: 2 7.

En fortsättning av bolagets järnväg från Virserum till Hultsfred,

varigenom förbindelse skulle vinnas mellan de smalspåriga Växjö- och

Västerviksbanorna, hade länge varit påtänkt. För att bidraga till för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

7

verkligandet av denna plan hade såväl Kalmar läns norra landsting som

Västerviks stad och Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag

tecknat nya aktier i Växjöbolaget, det senare till belopp av

100,000 kronor. Banbygget Virsernm—Hultsfred både fortskridit så

långt, att banan torde komma att öppnas lör trafik i augusti 1921.

Den nya banan beräknades komma att tillföra Västerviksbanorna

en betydande såväl person- som godstrafik. Från Virserum, som vore

en ej obetydlig industriort, beräknades varor i stor omfattning komma

att utskeppas över Västervik. Genom insättande av tåg mellan Västervik

och Växjö vunnes en god förbindelse med södra Sverige, varigenom

en betydande persontrafik väntades bliva tillförd Västerviksbanorna.

Förbindelserna mellan Virserum, som hörde till Kalmar län, och länets

norra delar, Oskarshamn och Västervik, hade hittills varit synnerligen

dåliga, men bleve väsentligt förbättrade genom den nya bandelens tillkomst.

Då det måste anses naturligt och lämpligt, att baudelen Virserum—

Hultsfred komme till stånd, syntes det granskningsmännen från Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo

järnvägsaktiebolags synpunkt hava

varit motiverat att med 100,000 kronor bidraga därtill. Man torde jämväl

kunna förutsätta, att banans tillkomst komme att öka nettoinkomsten

å nyssnämnda bolags i högre grad än som motsvarade räntan å de

tecknade aktierna, bortsett från att framtida utdelning å dessa icke

torde vara utesluten.

Det vore emellertid att märka, att aktieförvärvet i realiteten gjorts

medelst statsmedel, utan att de förvärvade aktierna inginge i hypoteket

för statslånen. Med hänsyn därtill torde aktieteckningen få anses medföra

en relativ försämring av statslånehypoteket.

Ur granskningsmännens redogörelse för aktieteckningen i Vimmerby—Ydre

järnvägsaktiebolag må följande meddelas.

För möjliggörande av tillkomsten av en planerad järnväg från

Vimmerby till Hällefors, för vars byggande Vimmerby—Ydre järnvägsaktiebolag

bildats, hade Hultsfred—Västervik—Åtvidaferg—Bersbo järnvägsaktiebolag

i två omgångar tecknat inalles 152,000 kronor. Kostnaden

för järnvägsanläggningen, som ursprungligen uppskattades till

cirka 850,000 kronor, hade sedermera beräknats till cirka 1,900,000

kronor; och vore ansökning om statslån å halva anläggningskostnaden

ingiven. Den trakt, som järnvägen skulle genomlöpa, vore glest befolkad,

men funnes där, utom enskilda skogar, två stora kronoparker

med synnerligen värdefull skog, som hittills på grund av bristande

Vimmerby—

Ydre.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

kommunikationer endast i mycket ringa utsträckning kunnat tillgodogöras.

Vederbörande jägmästare hade år 1917 uppskattat den merinkomst,

som skulle tillföras de allmänna skogarna inom Aspelands

revir genom byggandet av ifrågavarande järnväg, till cirka 24,000

kronor. Vid nutida värden å trävaror bleve ifrågavarande merinkomst

givetvis väsentligt högre.

Vid företaget försök att bedöma ifrågavarande järnvägs bärighet

och befogenheten ur ren järnvägsekonomisk synpunkt av ifrågavarande

aktieteckning hade granskningsmännen utgått från, att trafiken så g;ott

som uteslutande komme att bestå av trävarutransporter. Med ledning

av lämnade uppgifter syntes man kunna räkna med en årligen framförd

viktmängd virke av cirka 30,000 ton från det skogsområde, som

komme att beröras av järnvägen, därav cirka 6,800 ton från kronoparkerna.

Under antagande, att hälften av ovannämnda viktmängd

komme att gå över Västervik och återstoden åt andra håll, skulle

Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag genom

Ydrejärnvägens tillkomst tillföras en ökad årlig godsmängd av 15,000

ton. Med en beräknad nettovinst för nyssnämnda bolag av 2 kronor

för ton skulle bolagets nettovinstökniug uppgå till cirka 30,000 kronor

för år och med en nettovinst av endast 1 krona 50 öre för ton, 22,500

kronor för år.

Det kapital, Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag

insatt i banan uppginge, såsom förut nämnts, till 152,000

kronor, och det kunde sålunda synas, som om jämlikt förestående beräkning

berörda aktieteckuig vore åtminstone ur järnvägens egen affärssynpunkt

väl motiverad. Emellertid vore att märka, att banans tillkomst vore

beroende av statslåns beviljande, varför den gjorda aktieteckningen kunde

tänkas komma att ackumuleras genom räntor under en följd av år, innan

Västerviksbanan erhölle kompensation genom ökade trafikinkomster.

Då vidare vore avsett, att Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo

järnvägsaktiebolag skulle trafikera den nya järnvägen, torde icke böra

bortses från, att trafikerandet av denna kunde komma att uppvisa driftförlust,

vilken Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag

i så fall möjligen finge bära. Det kunde därför enligt granskningsmännens

uppfattning icke anses obestridligt, att tecknandet av aktier i

Vimmerby— Ydre järnväg ens ur Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—

Bersbo järnvägsaktiebolags egen affärssynpunkt vore helt förmånligt.

För staten som hypoteksinnehavare i Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—

Bersbo järnvägsaktiebolag ställde sig aktieteckningen avgjort oförmånlig.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

9

av

Granskningsmännen övergå därefter till en redogörelse för köpet InköPavi&™- järnvägen Norsholm—Hers!to, som ägt rum under år 1920 och vid vähohn—™

tiden för granskningen ännu ej varit föremål för behandling av riks- Bersbo.

gäldsfullm äktige.

Enligt denna redogörelse samt vad utskottet i övrigt inhämtat har

berörda affärstransaktion tillkommit på följande sätt.

År 1914 bildades av 42 personer inom Östergötlands och Kalmar

län ett konsortium för inköp av aktiemajoriteten i Norsholm—Ristens

kommunikationsbolag, vilket ägde bland annat järnvägen från Norsholm

till Bersbo. Av dessa 42 personer voro fyra styrelseledamöter i Västervik—Åtvidaberg—Bersbo

järnvägsaktiebolag1, som ägde järnvägen från

Bersbo till Västervik, samt återstoden framskjutna personer i orten.

Konsortiet, som tillkom för att bereda Västervik—Åtvidaberg—Bersbo

järnvägsaktiebolag möjlighet att behärska dess naturliga utfartsväg över

Norsholm och förbereda de båda banornas sammanslagning i en framtid,

inköpte för 430,000 kronor 2,742 aktier i kommunikationsbolaget, motsvarande

2/3 av samtliga aktier. Medel till köpet anskaffades genom

ett banklån, varå år 1920 hade upplöpt räntor å 75,000 kronor. Lånet

erhölls genom belånande av de inköpta aktierna jämte borgen av konsortiets

medlemmar. Dessa hade ej å aktierna uppburit någon utdelning,

vilken gått till banken till täckande av räntor etc. — Bedan kommunikationsbolagets

aktiekapital år 1919 genom utdelning av gratisaktier

ökats från förutvarande 400,000 kronor till 794,700 kronor, bildades i

november 1920 ett nytt konsortium, bestående av 29 personer av de 42,

som utgjorde 1914 års konsortium, däribland lem styrelseledamöter i

Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnväg saktiebolag. Det nya

konsortiet beslöt att från Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag inköpa

2,278 aktier i kommunikationsbolaget för 125 kronor per aktie och att

för ändamålet upptaga ett banklån å 2*4,750 kronor. Överenskommelsen

innehöll vidare, att konsortiet skulle rösta för försäljning av järnvägen

Norsholm—Bersbo till Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag

för 1,300,000 kronor samt använda all på affären uppkommande

vinst dels till betalning av omkostnader och beskattning dels

ock återstoden till bildande av en fond, som skulle förvaltas av Huitsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo

järnvägsaktiebolags styrelse och

användas till förbättrande och utveckling av järnvägsförbindelserna inom

Norra Kalmar län. Samtidigt med nu berörda överenskommelse träffades

en överenskommelse mellan deltagarna i 1914 års konsortium, varigenom

dessa beslöto att såsom innehavare av 2,800 aktier i kommunikations
1

Bolagets styrelse bestod, förutom stalens ombud, av fem personer.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 sand. 51 käft. (Nr 63.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

bolaget rösta för försäljning av järnvägen Norsholm—Bersbo till Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo

järnvägsaktiebolag för 1,300,000

kronor med tillträde den 1 januari 1921. Konsortiet överenskom vidare,

att uppkommande vinst på försäljningen skulle efter omkostnadernas

bestridande användas så, att 150,000 kronor skulle överlämnas i form

av två intecknade reverser, vardera å 75,000 kronor, till respektive landstinget

och Västerviks stad att användas till ett barnbördshus vid lasarettet

i Västervik samt den överskjutande nettovinsten utgöra en fond, som

skulle förvaltas av Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolags

styrelse och användas till förbättrande och utveckling av

järnvägsförbindelserna i länet.

I enlighet med konsortiemedlemmarnas överenskommelse beslöt

kommunikationsbolagets styrelse, under förbehåll av bolagsstämmornas

godkännande samt Kungl. Maj:ts bifall, att försälja järnvägen Norsholm

—Bersbo till Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag

för 1,300,000 kronor, varav 300,000 kronor skulle betalas kontant

den 31 december 1920. Återstoden skulle erläggas genom övertagande av

betalningsskyldigheten för fyra inteckningar å respektive 600,000, 75,000,

75,000 och 250,000 kronor. Tillträdet skulle anses hava ägt rum den

1 januari 1921.

Likviden av förberörda 300,000 kronor, skedde på bestämd dag

och användes härtill Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolags

trafiköverskott för år 1920.

För att erhålla ett uttalande angående värdet å Norsholm—Bersbo

järnväg vände sig kommunikationsbolagets styrelse till majoren O. Bärnheim

och maskininspektören L. W. Ståhle, vilka i ett den 15 november

1920 avgivet utlåtande uppskattat järnvägen till ett värde av 1,150,000

kronor. Till detta belopp hade värderingsmännen kommit genom att

efter 7 procent kapitalisera järnvägens av dem till 80,000 kronor uppskattade

årliga nettobehållningen. Då det för Hultsfred—Västervik—

Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag måste vara av ganska stor betydelse

att äga ifrågavarande järnväg, förklarade sig emellertid värderingsmännen

ur denna synpunkt anse, att järnvägens värde för sistnämnda

bolag borde vara ej oväsentligt högre.

Konsortiemedlemmarna, som funno mera rationellt att kapitalisera

nettobehållningen efter 6 procent, då en summa av 1,333,000 kronor

erhölles, bestämde med ledning därav försäljningspriset för järnvägen

till 1,300,000 kronor. Det ansågs sannolikt, att Norra Östergötlands

järnvägsaktiebolag skulle vara villigt att för järnvägen erlägga en avsevärt

högre köpeskilling.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

11

Konsortierna voro enhälliga i sitt beslut att försälja järnvägen i

fråga för ovanberörda köpeskilling och använda denna pa sätt, de

skriftliga överenskommelserna innehölle. Den vinst — cirka 500,000

kronor — som uppkom genom försäljningen, ansåg man böra komma

orten till godo.

Donationerna till landstinget och Västerviks stad bestode, såsom

nämnt, av två inteckningar å sammanlagt 150,000 kronor, vilka icke

löpa med ränta men kunna uppsägas, när landstinget och staden så

önska. Återstoden av vinsten, omkring 350,000 kronor, ville konsortierna

ha möjlighet att använda till järnvägarnas utveckling i Norra

Kalmar län, och bildades härför en järnvägsfond, som bestode av förberörda

inteckning å 250,000 kronor, vilken ej heller löper med ränta,

samt omkring 100,000 kronor i fordran hos Hultsfred—Västervik

Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag. Då de bolagsstämmor, som skola

bekräfta köpeavtalet, ännu ej hållits, är köpet icke definitivt. Ifrågavarande

inteckningar å tillhopa 400,000 kronor hava till följd därav ej

blivit till vederbörande överlämnade.

Såsom sitt omdöme om ifrågavarande köp hava granskningsmännen

uttalat följande.

Det vore tydligt, att hela järnvägssträckan Norsholm—Västervik

organiskt utgjorde eu enda järnväg och därför helst borde administreras

och även ägas av ett enda bolag. Ur denna synpunkt vore det mycket

naturligt, att strävandena inriktats på en sammansmältning av de länge

skilda järnvägsenheterna, Norsholm—Bersbo och Bersbo—Västervik, och

man finge häri söka förklaringen till, att värderingssakkunniga angivit

järnvägens ägande för Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag

hava större värde, än som direkt betingades av järnvägens

affärsvärde.

Vid bestämmandet av järnvägens affärsvärde hade berörda värderingsmän

utgått från nettoinkomsternas storlek under senare för enskilda

järnvägar i allmänhet ekonomiskt goda år, men i gengäld räknat

med en så hög kapitaliseringsprocent som 7. Dessa båda beräkningsgrunder

kompletterade varandra. Vid försäljningsprisets slutliga fastställande

sänktes emellertid ensidigt kapitaliseringsprocenten till 6.

Det försäljningsvärde av 1,300,000 kronor, som härvid framkom,

torde få anses som i och för sig något högt beräknat och icke motiverat

annat än med hänsyn till dels att förvärvet av banan hade ett särskilt

stort värde för Hultsfred—Västervik—Åtvidabergs—Bersbo järnvägsaktiebolag,

dels att, enligt uppgift, annan järnväg kunde befinnas villig att

erlägga samma eller än högre köpeskilling.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

Hultsfred—

Västervik—

Åtvidaberg—

Bersbo järnvägsaktiebo

lags förklaring.

Förvärvet av banan medförde i sina konsekvenser, att högst avsevärda

belopp tillsvidare undandroges förräntningen och amorteringen av

statslåneu. Tillsvidare hade redan 300,000 kronor överskottsmedel utbetalts

för järnvägen Norsholm—Risten, i vilken staten icke hade hypotek.

Vidare läge i samma bana fyra inteckningar å sammanlagt 1,000,000

kronor, för vilkas förräntning1 och likvidering Hultsfred—Västervik—

Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag övertagit skyldigheten.

I sin förut omförmälda, med anledning av granskningsmännens

redogörelse till fullmäktige i riksgäldskontoret avgivna förklaring har

styrelsen för Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag

bemött vissa delar av berörda redogörelse; och har styrelsen i

sådant avseende anfört bland annat följande.

Med stöd av utredningar, verkställda av järnvägsbolagets trafikchef,

förklarar styrelsen sig anse, att värdet av järnvägarna, som utgöra hypotek

för statens fordran, under den sista tioårsperioden ökats i högre grad

än ökningen av skulden till staten.

Med anledning av granskningsmännens anmärkning, att aktieförvärvet

i Växjö—Virserums järnvägsaktiebolag i realiteten gjorts medelst

statsmedel utan att aktierna ingå i hypoteket för statslånen, har styrelsen

dels samtidigt med förklaringen till riksgäldskontoret överlämnat dessa

aktier jämte pantförskrivning dels ock förklarat sig villig att till säkerhet

för statens fordran pantförskriva all bolagets egendom, både nuvarande

och blivande, vilken icke kunde anses ingå i statshypoteket.

I fråga om nyssberörda aktieteckning har styrelsen uttalat såsom

sin bestämda övertygelse, att förbindelseleden Virserum—Hultsfred, varigenom

möjliggjordes genomgående trafik mellan Västervik och Norra

Kalmar län ända till Växjö, komme att medföra så stora ekonomiska

fördelar för Västerviksbanorna, att det tecknade beloppet redan inom de

närmaste åren genom ökade frakter komme att gäldas.

Beträffande aktieteckningen i Vimmerby—Ydre järnvägsaktiebolag

meddelar styrelsen, att den senaste teckningen av 100,000 Itronor, vore

beslutad av bolagsstämman men ännu icke verkställd. Enligt styrelsens

uppfattning vore det emellertid synnerligen beklagligt, om denna järnväg

ej skulle komma till stånd. Styrelsen ansåge för övrigt, att de trafikberäkningar,

som verkställts för Vimmerby—Ydre järnväg, vore synnerligen

försiktigt uppgjorda. Särskilt syntes det styrelsen vara att räkna

1 Av ifrågavarande fyra inteckningar å tillhopa 1,000,000 kronor löpa såsom förut

nämnt, tre å inallas 400,000 kronor icke med ränta.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

13

med låga siffror, då det beräknats, att endast hälften av virkestransporterna

skulle gå till skeppning i Västervik. Ydrejärnvägens byggande

inginge jämte sammanbindningen mellan Virserum och Hultsfred i styrelsens

plan att öka trafiken å bansträckan Hultsfred—Västervik; och det vore

styrelsens bestämda övertygelse, att, sedan dessa järnvägar blivit färdiga,

detta kraftigt skulle bidraga att sätta bolaget i stånd att förränta och amortera

skulden till staten. Ydrejärnvägens byggande komme om intet oförutsett

hinder mellankomme, att påbörjas inom den allra närmaste framtiden, då

enligt styrelsens uppfattning det sökta statslånet vore färdigt att beviljas.

— Likvid för den senaste aktieteckningen å 100,000 kronor komme ej

att verkställas, innan det vore fullt visst, att järnvägen komme att

byggas.

I fråga om köpet av järnvägen Norsholm—Bersbo har styrelsen i

sin förklaring anfört bl. a. följande.

Då styrelsen för tio år sedan övervägde frågan huru styrelsen

skulle kunna på bästa sätt stärka järnvägarnas ekonomi, kom styrelsen

alltmera till den uppfattningen, att i främsta rummet visserligen krävdes

att försätta bana, verkstad och rullande materiel i tidsenligt skick, men

att detta icke vore tillräckligt utan att andra åtgärder även måste vidtagas.

Alltmera stadgades den mening inom styrelsen, att det vore

nödvändigt att söka öka järnvägarnas trafikmöjligheter och därvid ifrågakomme

främst att söka åstadkomma förbindelse med Växjö—Virserums

järnväg samt att söka få till stånd en järnväg uppåt Ydre-trakten. På

norra bandelen hade styrelsen tänkt åvägabringa en bibana från Nelhammars

station till Fuldbosjön, varigenom järnvägen skulle kunna upptaga

trafik även från den i förbindelse med Fuldbosjön varande stora

sjön Vindomen, kring vars stränder stora trakter vore i saknad av kommunikationer.

Koncession på denna bibana, som skulle hava en längd

av endast 3 kilometer, vore också beviljad.

Men som ett önskemål framstode framför allt att söka försäkra

sig om Norsholm—Bersbo järnväg, som utgjorde Västerviksbanornas och

större delen av Norra Kalmar läns utfartsväg till statsbanan vid Norsholm.

Det var känt, att det ekonomiskt bärkraftiga bolag, som ägde

Norra Östergötlands järnvägar, även var ivrig spekulant på aktiemajoriteten

uti järnvägen och länge ansåg styrelsen, att det för det i ekonomiskt

hänseende så svaga Västerviksbolaget vore fullständigt uteslutet

att om Norsholm—Bersbo järnväg konkurrera med en mäktigare spekulant.

Förvärvet av banan var emellertid ett livsvillkor för järnvägsbolaget

och därför släpptes aldrig målet ur sikte. Då man erfor, att

underhandlingarna emellan Norra Östergötlands järnväg och innehavarna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

av majoriteten i det bolag, som ägde Norsholm—Bersbo järnväg, började

leda till resultat, måste något göras för att hindra detta och dä bildades

i hast det konsortium, som lyckades inköpa aktiemajoriteten. Därmed

hade man ju visserligen vunnit tid, men problemet, huru en skuldsatt

järnväg utan kapital och resurser skulle kunna förvärva en annan järnväg

med god ekonomi var ju inte löst därmed. Att söka på något

sätt genom aktieteckning för ändamålet anskaffa nytt kapital, var fullständigt

otänkbart.

Att detta inköp vore en livsfråga för Västerviksbanornas ekonomiska

framkomst, därom syntes samtliga de personer, som tagit saken

i övervägande, hava varit ense. Det vore måhända tänkbart, att detta

mål kunnat vinnas på lämpligare sätt än det, som auvänts. Styrelsen,

som under åratal haft denna sak under övervägande, hade dock icke

kunnat påfinna någon annan eller bättre lösning av frågan än den, som

skett, och de personer, vilka uttalat sig för att inköpet av banan borde

ske, men ansett att detta skulle menligt inverka på statens utsikter att

snarast möjligt kontant utfå sin fordran, hade icke heller anvisat

annan väg.

Styrelsen ville ytterligare i saken påpeka, att styrelsen icke kunnat

framställa befogad anmärkning mot konsortiets önskan att sälja järnvägen

för dess verkliga värde. Och detta i all synnerhet som ju konsortieledamöterna

frånsagt sig personligen allt anspråk på vinst. Styrelsen

lyckades emellertid utverka, att av denna vinst 250,000 kronor

i form av en donerad fond överlämnades till styrelsen att efter dess

beprövande användas till förbättrande och utveckling av järnvägsförbindelserna

inom Norra Kalmar län, och det vore ju uppenbart, att

styrelsen vid användningen av dessa medel hade för ögonen att i främsta

rummet stärka sitt eget bolags ekonomiska förutsättningar, vilket ju

alltså även det komme att bidraga till att tillförsäkra staten ökad möjlighet

att utfå sina fordringar. Det syntes styrelsen sålunda uppenbart,

att de 250,000 kronor av köpeskillingen, om vilka denna bestämmelse

träffats, i verkligheten om också icke till formen komme järnvägens

ekonomi helt och fullt till godo och att i själva verket köpeskillingen

därför måste anses vara 1,300,000 — 250,000 kronor d. v. s. 1,050,000

kronor och ej som den vore på papperet 1,300,000 kronor.

Efter att hava framställt vissa anmärkningar mot granskningsmännens

uttalande rörande värdet av järnvägen Norsholm—Bersbo, förklarade

styrelsen, att enligt dess mening konsortiet haft fullt fog för

att beräkna kapitaliseringssiffran till 6 procent; och ansåge styrelsen

järnvägen hava haft ett ännu mycket högre värde än det beräknade.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

15

Vid sådant förhållande hade styrelsen icke ansett sig kunna göra någon

invändning emot det sätt, på vilket konsortiet önskat använda den på

järnvägsförsäljningen uppkomna vinsten, då det väl i allmänhet ansågs

rimligt, att personer, vilka önskade till förmån för det allmänna avstå

dem tillkommande vinst, även själva finge bestämma, till vad ändamål

de ville anslå denna vinst. Styrelsen hade i detta avseende även utgått

från, att statens fordran hos järnvägsbolagen, efter den utveckling,

dessa på senare tider undergått, vore fullt säkerställd och att denna

fordran genom köpet bleve än mera säkerställd, ehuru betalningen

för tillfället bleve något fördröjd. 1 detta sammanhang ville styrelsen

ännu en gång erinra om, att större delen av vinsten anslagits till ändamål,

som komme just den köpande järnvägen direkt till godo.

Norsholm—Bersbo järnväg hade alltid burit sig väl och under

många år givit skälig utdelning till aktieägarna och därjämte avamorterat

ett obligationslån, så att järnvägsbolaget numera icke hade någon

skuld. Styrelsen hyste därför den uppfattning, att så även framdeles

skulle bliva fallet och att köpesumman för järnvägen skulle på detta

sätt så småningom betalas utan att affären ens för närmaste tiden i

avsevärd mån skulle tynga Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo

järnvägsaktiebolags ekonomi. Att köpet ej kunnat åvägabringas utan

uppoffring av senaste årsvinsten 300,000 kronor och utan förpliktelse

att kanske redan under loppet av år 1921 utbetala ytterligare 150,000

kronor vore styrelsen den första att beklaga, men i allmänhet vore det

väl så, att man ej kunde köpa värdefulla och räntabla föremål utan

någon kontant utgift.

Vidare förklarade styrelsen, att styrelsen nu funne sig stå vid

målet för tio års målmedvetet arbete på järnvägarnas ekonomiska uppryckning.

Järnvägen med allt vad därtill hör befunne sig i utmärkt

skick. Samma vore förhållandet med all materiel. Järnvägen hade förråd

för närmaste tiden inne av alla slag och hade ingen svävande skuld.

Styrelsen väntade sig gott ekonomiskt resultat av sammanbindningslinjen

Virserum—Hultsfred, som vore så gott som färdig. Likaså av

inköpet av Norsholm—Bersbo järnväg. Några inköp av materiel eller

påkostningar av annat slag beliövde ej göras. Styrelsen ansåge sig

därför kunna nu hysa grundad anledning hoppas, att avbetalningen på

järnvägarnas skulder skulle kunna börja. I

I sin ovan omförmälda skrivelse av den 2 innevarande maj, var- Fullmäktige

med fullmäktige överlämnat granskningsmännens förberörda redogörelse ^fioret

samt ifrågavarande järnvägsbolags med anledning därav angivna för
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

klaring ävensom vissa andra handlingar, hava fullmäktige anfört bland

annat följande:

»Med anledning av granskningsmännens förberörda uttalande i fråga

om aktierna i Växjö—Virserums järnvägsaktiebolag har Hultsfred —

Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag den 21 nästlidne april

till riksgäldskontoret såsom ytterligare säkerhet för bolagets statslån

överlämnat berörda aktier å nominellt 105,000 kronor. Bolaget har

därjämte på begäran av riksgäldskontoret skriftligen förklarat sig villigt

att, så snart bolaget erhållit breven till de tecknade aktierna i Vimmerby—Ydre

järnvägsaktiebolag, tillhandahålla riksgäldskontoret desamma

såsom pant för statens fordran.

Då järnvägsbolagets skuld till staten ökats genom förvärvet av

nämnda järnväg1 till följd därav att bolaget för likviden dels redan

använt, dels ock ytterligare lärer komma att använda betydande belopp

av järnvägens trafiköverskott, som eljest kunnat inlevereras till riksgäldskontoret

såsom avbetalning å statslånen, har från riksgäldskontorets

sida framställts begäran om omedelbart pantförskrivande av järnvägen

Norsholm—Bersbo för statens fordran hos bolaget i den mån detta för

närvarande kunde ske. Med anledning därav har bolaget efter överenskommelse

med riksgäldskontoret förbundit sig, dels att uttaga en inteckning

å 300,000 kronor i järnvägen Norsholm—Bersbo med förmånsrätt

näst efter järnvägen nu graverande inteckningar å sammanlagt 1,000,000

kronor samt till riksgäldskontoret överlämna sagda inteckning såsom

pant för statens fordran hos bolaget, dels ock, i den mån avbetalning

eller inlösen sker av berörda inteckningar å 1,000,000 kronor, på sätt

fullmäktige finna lämpligt tillhandahålla riksgäldskontoret desamma såsom

ytterligare pant för statens berörda fordran.

Vidkommande den fond — bestående av en inteckning å 250,000

kronor i Norsholm—Bersbo järnväg samt en fordran hos Hultsfred—

Västervik—Åtvidaberg — Bersbo järnvägsaktiebolag å belopp mellan 50,000

och 100,000 kronor — som skall förvaltas av berörda järnvägsbolags

styrelse och efter dennas beprövande användas till förbättrande och

utveckling av järnvägsförbindelserna inom Norra Kalmar län, har

bolagets styrelse i handling av den 27 nästlidne april förklarat,

att styrelsen kommer att använda dessa medel uteslutande dels

till varjehanda förbättringar å järnvägen från Hultsfred till Norsholm

dels, och kanske i främsta rummet, till att ekonomiskt stödja bemödandena

att åstadkomma vissa nya järnvägar, vilka skulle tillföra bolagets

1 Järnvägen Norsholm—Bersbo.

s. 17 Kontrollera mot PDF

B a nkout skottets utlåtande Nr 63.

17

järnvägar ökad trafik, samt, eventuellt, även eu kanalled. Därjämte har

styrelsen avgivit en försäkran, att, innan ifrågavarande fond helt, eller

delvis tages i anspråk, därom skriftligen underrätta fullmäktige i riksgäldskontoret,

ävensom att icke utan dylikt meddelande verkställa ytterligare

aktieteckningar i andra järnvägsbolag.

Genom de åtgärder, för vilka fullmäktige nu redogjort, kommer

staten att erhålla säkerhet för åtminstone eu del av de förfallna räntebelopp,

för vilka enligt gällande lagbestämmelser panträtt ej åtnjutes i

bolagets järnvägar. Några ytterligare åtgärder i detta syfte än de

omförmälda anse sig fullmäktige för närvarande ej böra påfordra. Givetvis

komma fullmäktige efter vad, som förekommit, att med synnerlig

uppmärksamhet följa bolagets verksamhet samt söka tillse, att bolaget

snarast möjligt kommer att påbörja avbetalningen av sin stora skuld

till staten.

Den verkställda granskningen av järnvägsbolagets förvaltning får

enligt fullmäktiges mening anses hava givit vid handen, att någon

anmärkning knappast kan riktas mot bolaget för användande, på sätt

skett, av trafiköverskottsmedel för järnvägens iståndsättande och förbättrande

samt dess förseende med modern rullande materiel m. m. De

i detta avseende vidtagna åtgärderna synas hava varit nödvändiga för

järnvägsföretagets rationella drift.

I fråga om bolagets aktieteckningar i främmande järnvägsbolag

samt förvärvet av järnvägen Norsholm—Bersbo är förhållandet däremot

ett annat. Ett järnvägsbolag i den skuldsatta ställning, vari Hultsfred—

Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag befinner sig till staten,

bör självfallet låta sig angeläget vara att iakttaga den största varsamhet

ifråga om åtgärder av sådan art, även om densamma från bolagets egen

affärssynpunkt kunna vara fördelaktiga. Huru i detta senare avseende

än må förhålla sig, måste i varje fall den omständigheten, att bolaget

— utan att därom i förväg ens skriftligen underrätta den myndighet,

som handhar förvaltningen av bolagets statslån — företagit här ifrågavarande

åtgärder och för deras genomförande tagit i anspråk betydande

belopp av järnvägens trafiköverskottsmedel, anses vittna om en

självrådighet, som enligt fullmäktiges mening ej kan lämnas utan

anmärkning.

I detta sammanhang få fullmäktige meddela, att fullmäktige i

skrivelse till Kungl. Maj: t av denna dag, dels, med hänsyn till bestämmelserna

i instruktion av den 22 oktober 1892 för de av KungL Maj:t

forordnade ledamöterna i styrelserna för med statslån understödda järnBihang

till riksdagens protokoll 1921. 8 samt. 51 höft. (Nr 63). 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

Utskottet.

Bokföringen

vägsaktiebolag, förklarat sig finna anmärkningsvärt, att den av Kungl.

Maj:t förordnade ledamoten i ifrågavarande järnvägsaktiebolags styrelse

ej till Kungl. Maj:t gjort anmälan om de bolagets åtgärder, varom här

vore fråga, dels ock med anledning av vad som förekommit ifrågasatt,

huruvida ej i de bestämmelser som framdeles kunde komma att meddelas

angående villkoren för låneunderstöd åt enskilda järnvägsföretag,

borde införas en föreskrift av innehåll, att de järnvägsaktiebolag, vilka

ej behörigen fullgjorde sin betalningsskyldighet för erhållna statslån,

endast efter av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall lämnat medgivande

finge inköpa andra järnvägar, teckna aktier i järnvägsaktiebolag eller

eljes vidtaga åtgärder, som innebure utvidgning av bolagets verksamhetsområde.

»

Då utskottet nu går att yttra sig i det föreliggande ärendet, anser

sig utskottet till en början böra till behandling upptaga frågan om

Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolags bokföring.

Av den å sid. 4 lämnade utredningen framgår, att bolaget eller

de båda bolag, som före den år 1914 genomförda sammanslagningen

ägde ifrågavarande två järnvägar från Bersbo till Västervik samt från

Västervik till Hultsfred, under skilda tider förfarit på helt olika sätt

vid bokföringen av bl. a. anståndsräntan å statslånen och skulden till

Kalmar läns norra landsting samt att bolagen därigenom skaffat sig

möjlighet ur bokföringsteknisk synpunkt att använda mycket betydande

belopp av järnvägarnas trafiköverskottsmedel till nyanskaffningar samt

ersättnings- och utvidgningsarbeten in. m. Möjlighet till dylika utgifter

hade ock under åren 1898—1916 i stor utsträckning bokföringsmässigr

erhållits genom avskrivningar å järnvägarnas bokförda värde. Rörande

dessa avskrivningar hava granskningsmännen uttalat, att desamma

enligt deras uppfattning finge anses motiverade och nödvändiga för

uppehållande av järnvägarnas standard. Fullmäktige i riksgäldskontoret

hava i sin ovan berörda skrivelse förklarat, att den verkställda granskningen

av järnvägsaktiebolagets förvaltning enligt deras mening finge

anses hava givit vid handen, att någon anmärkning knappast kunde

riktas mot bolaget lör användande, på sätt skett, av trafiköverskottsmedel

för järnvägarnas iståndsättande och förbättrande samt deras förseende

med modern rullande materiel m. m.

Utskottet finner för sin del vanskligt att av den förebragta utredningen

draga några bestämda slutsatser i frågan, huruvida det varit

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

19

nödvändigt att för ovannämnda ändamål disponera trafiköverskottsmedel

i den utsträckning, vari detta ägt rum, eller om tilläventyrs större sparsamhet

i detta avseende skulle kunna hava iakttagits och bolaget därigenom

satts i tillfälle att verkställa inbetalningar å sina statslån. Huru

därmed än må förhålla sig, är det i varje fäll enligt utskottets mening

fullt klart, att eu bokföring, varigenom möjliggjorts användande i mycket

stor utsträckning av tratiköverskottsmedel för nyanskaffningar o. d.,

utan att de av bolaget offentliggjorda utdragen av räkenskaperna tydligt

utvisa detta, måste betecknas såsom mycket otillfredsställande. Även om

nuvarande bristfälliga föreskrifter för de enskilda järnvägsaktiebolagens

bokföring ej lagt formella hinder i vägen för bolaget att vidtaga de

ovan antydda bokföringsåtgärderna, vill det dock synas utskottet, som

om berörda räkenskapsutdrag bort hava uppställts så, att därav framgått,

på vad sätt förenämnda medel blivit disponerade.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra, att 1919 års statsrevisorer,

som funnit, att enhetliga grunder ej tillämpades vid uppgörandet

av de statslåneunderstödda bolagens balans- samt vinst- och förlusträkningar,

uttalat önskvärdheten av, att åtgärder vidtoges för ernående

av förbättrade förhållanden i förevarande hänseende; och ifrågasatte

revisorerna, huruvida ej, sedan utredning i detta syfte blivit verkställd,

formulär till normalbokföring för ifrågavarande enskilda järnvägsbolag

borde upprättas och bolagen åläggas att vid sin bokföring följa dessa

formulär. Med anledning härav och efter framställning av fullmäktige

i riksgäldskontoret har Kungl. Maj:t den 21 maj 1920 tillkallat sakkunniga

för berörda utredning. Enligt vad utskottet av de sakkunnigas

ordförande inhämtat, har emellertid dessas arbete ännu ej fortskridit så

långt, att förslag hunnit avgivas, men torde möjlighet förefinnas för utredningens

slutförande under innevarande år. Då vad som förelupit i

nu ifrågavarande ärende enligt utskottets mening ytterligare belyst önskvärdheten

av att bestämmelser för de statslåneunderstödda järnvägsbolagen

snarast möjligt bliva utfärdade, vill utskottet uttala den förhoppningen,

att nämnda sakkunnigas arbeten måtte bedrivas med all den skyndsamhet,

som är möjlig.

Utskottet övergår härefter till de av 1920 års statsrevisorer omförmälda

aktieteckningar, som Hultsfred — Västervik—Åtvidaberg—Bersbo

järnvägsaktiebolag verkställt i tvenne andra järnvägsaktiebolag.

Av handlingarna framgår, att aktier tecknats år 1916 till belopp

Aktieteckningar

i

andra järnvägsbolag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

av 105,000 kronor i Växiö—Virserums järnvägsaktiebolag och år 1917

till belopp av 52,000 kronor i Vimmerby—Ydre järnvägsaktiebolag; och

äro dessa teckningar även likviderade. Sedan beslut år 1920 fattats

om ökning av sistnämnda bolags aktiekapital, har Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo

järnvägsaktiebolag ytterligare tecknat aktier i

bolaget till belopp av 100,000 kronor. Likvid för denna teckning är

däremot ännu ej verkställd.

Berörda aktieteckningar hava motiverats i huvudsak därmed, att

ifrågavarande järnvägar komme att tillföra Västerviksbanorna betydande

trafik och att bolagets förmåga att betala sina statslån därigenom komme

att avsevärt höjas. Utskottet vill självfallet ej ifrågasätta annat än att

bolagets styrelse vid dessa åtgärders vidtagande handlat i bästa syfte

och vill utskottet ej heller bestrida, att tillkomsten av de båda nya järnvägarna

kan vara ägnad att i en framtid bidraga till ökning av bolagets

inkomster. Med hänsyn till bolagets ställning till staten — dess skuld

till riksgäldskontor vid 1920 års utgång utgjorde, såsom förut nämnts,

5,121,668 kronor 55 öre, varav ej mindre än 2,817,196 kronor 43 öre

voro förfallna —- samt den omständigheten att bolaget under de senare

åren ej verkställt någon som helst inbetalning å statslånen, kan utskottet

dock ej underlåta att instämma i 1920 års statsrevisorers uttalande,

att det ej kan anses riktigt, att bolaget under föreliggande

omständigheter använder betydande belopp för ändamål, varom här är

fråga. För likviden av de verkställda aktieteckningarna hava tagits i

anspråk trafiköverskottsmedel, som eljest bort kunna inlevereras till

staten. Enligt gällande bestämmelser för bolagets statslån, har bolaget

visserligen att å inbetalda, förfallna belopp erlägga s. k. överränta efter

5 procent, under det att lånen eljest löpa med 4 Va procent ränta. Då den

ränta, staten har att erlägga å sina lån, numera väsentligen överstiger

5 procent, åsamkas staten dock sålunda direkt förlust därigenom, att

med statslån understödda järnvägsbolag underlåta att verkställa föreskrivna

inbetalningar å statslånen, även om stadgad överränta å de förfallna

beloppen i sinom tid skulle komma att erläggas.

I sitt ovan återgivna yttrande med anledning av granskningsmännens

utredning hava fullmäktige i riksgäldskontoret förklarat sig

finna den omständigheten, att bolaget, utan att därom ens i förväg

skriftligen underrätta den myndighet, som handhar förvaltningen av

bolagets statslån, företagit bland annat här ifrågavarande åtgärder, vittna

om en självrådighet, som enligt fullmäktiges mening ej kunde lämnas

utan anmärkning. I detta fullmäktiges omdöme vill utskottet för sin

del instämma. Åven om fullmäktige enligt gällande bestämmelser

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskott''ets utlåtande Nr 63.

21

ej torde i nivå, ägt befogenhet att lämna bolaget tillstånd till åtgärder

av sådan art, synes det dock utskottet utom fråga, att bolaget i varje

fall bort hava i förväg skriftligen meddelat fullmäktige sina avsikter i

förevarande hänseende.

I detta sammanhang anser sig utskottet emellertid ej kunna underlåta

att uttala, att utskottet finner anmärkningsvärt, att fullmäktige,

vilka genom bolagets styrelse- och revisionsberättelser erhållit kännedom

om förevarande aktieteckningar, ej ansett sig med anledning av dessa

böra vidtaga någon åtgärd mot bolaget, oaktat det jämlikt § 22 i riksgäldskontorets

reglemente åligger fullmäktige, att, om anledning därtill

gives, söka förebygga, att med statslån understött järnvägsaktiebolags

inkomster, med åsidosättande av bolagets skyldighet att erlägga föreskriven

inbetalning till riksgäldskontoret,, användas till bestridande av

andra utgifter än sådana, som äro nödvändiga för järnvägsdriftens upprätthållande.

Såsom fullmäktige meddelat i sitt förenämnda yttrande, har bolaget

dels till riksgäldskontoret såsom ytterligare säkerhet för sina statslån

överlämnat sina aktier i Växiö—Virserums järnvägsaktiebolag, dels ock

skriftligen förklarat sig villigt att såsom pant för statens fordran därjämte

tillhandahålla breven till de tecknade aktierna i Vimmerby—Ydre

järnvägsaktiebolag, så snart bolaget erhållit dessa. I anledning därav

vill utskottet framhålla, att förberörda aktier, vilkas framtida värde

torde vara ganska ovisst, givetvis ej kunna anses utgöra tillräcklig

säkerhet för den ökning av statens fordran hos Hultsfred—Västervik—

Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag, som uppkommit genom den av

aktieteckningen föranledda uraktlåtenheten att fullgöra vederbörlig

am ort eringssky ldighet.

I detta sammanhang anser sig utskottet böra omförmäla en omständighet

rörande Vimmerby—Ydre järnvägsaktiebolag, som kommit

till utskottets kännedom.

Av en utskottet tillhandakommen avskrift av ett av rådhusrätten

i Västervik den 25 april 1921 meddelat utslag i mål mellan Stegeholms

trävaruaktiebolag, kärande, och Vimmerby—Ydre järnvägsaktiebolag,

svarande, framgår, att rådhusrätten, enär sistnämnda bolags förut omförmälda

beslut om aktiekapitalets ökning medelst ny aktieteckning blivit

fattat, oaktat det ursprungliga aktiekapitalet ej varit till fullo inbetalt,

förklarat sagda beslut såsom stridande emot 35 § aktiebolagslagen för

ogiltigt. Därest detta utslag vunnit laga kraft, är givetvis Hultsfred—

Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolags år 1920 verkställda

aktieteckning å 100,000 kronor ej längre gällande. Vid sådant för
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

Köpet av

järnvägen

Noraholiri—

Bersbo.

hållande utgör sistnämnda aktieteckning icke hinder för inbetalning till

riksgäldskontor av motsvarande belopp.

Enligt vad utskottet har sig bekant är frågan om beviljande av

statslån för järnvägen Vimmerby—Ydre för närvarande beroende på

Kungl. Maj:ts prövning. Då det synes utskottet kunna ifrågasättas,

huruvida den blivande järnvägen kan antagas komma att erhålla den

bärighet, att det begärda statslånet kan vederbörligen förräntas och

amorteras, vill utskottet framhålla önskvärdheten av att beviljandet av

statslånet måtte föregås av den utredning i detta avseende, som Kungl.

Maj:t kan finna nödig.

Utskottet övergår härefter till förvärvet av järnvägen från Norsholm

till Bersbo.

I fråga om de omständigheter, varunder köpet ägt rum, samt

villkoren för detsamma får utskottet hänvisa till vad därom blivit här

ovan anfört.

Rörande förevarande transaktion hava de av riksgäldskontoret utsedda

granskningsmännen uttalat, att hela järnvägssträckan Norsholm—

Västervik organiskt utgjorde en enda järnväg och till följd därav helst

borde administreras och även ägas av ett enda bolag, varför det vore

helt naturligt, att strävandena inriktats på en sammansmältning av de

skilda järnvägsenh eterna Norsholm—Bersbo och Bersbo—Västervik.

Med instämmande i detta granskningsmännens uttalande vill utskottet

emellertid framhålla, att ur statens synpunkt det sätt, varpå

affären genomförts, är synnerligen anmärkningsvärt. Statens rätt synes

på ett betänkligt sätt hava blivit genom avtalet eftersatt, i det att bolaget

för likviden dels redan använt dels ock ytterligare, om avtalet

genomföres, torde komma att använda betydande belopp av trafiköverskottsmedel,

som eljes bort kunna användas för avbetalning å statsskulden.

Detta förfaringsätt innebär givetvis ytterligare en avsevärd ökning

av bolagets stora skuld till staten.

1 fråga om köpesumman, 1,300,000 kronor, hava granskningsmännen

på anförda skäl funnit densamma i och för sig något högt

beräknad och motiverad endast med hänsyn till järnvägens särskilt stora

värde för Västerviksbanorna. Utskottet tilltror sig ej att, på grundval av

den utredning, som föreligger, i detta avseende uttala någon bestämd

uppfattning. En tillförlitlig värdering av järnvägen Norsholm—Bersbo

synes utskottet för övrigt försvåras av den omständigheten, att tillgängliga

handlingar ej giva nödig ledning för bedömande av fördelningen

av inkomster och utgifter mellan Västerviksbanorna och nyssnämnda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bunlcoutslcottets utlåtande Nr Hd.

2;}

järnväg, vilka trafikerats gemensamt under ledning av eu utav representanter

för båda bolagen sammansatt trafikkommitté. Av den förebragta

utredningen framgår, att köpet ännu ej är definitivt, i det att avtalet

för att bliva gällande skall bekräftas av årets ordinarie bolagsstämmor

med såväl det säljande som det köpande bolaget, vilka stämmor, enligt

vad utskottet inhämtat, ännu ej hållits. Det kan enligt utskottets meningifrågasättas,

huruvida icke, innan dessa stämmor äga rum eller i varje

fall innan frågan om överlåtande av koncessionen å bandelen Norsholm

—Bersbo å Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag

av Kungl. Maj:t avgöres, frågan om försäljningspriset borde i någon

form göras till föremål för förnyad omprövning. Uppenbart är, att det

lör staten är av stor vikt, att köpeskillingen för ifrågavarande handel

ej sättes för hög, då det skuldsatta bolagets möjligheter att amortera

sin skuld till staten givetvis därigenom skulle komma att ytterligare

försämras.

För den händelse emellertid förenämnda försäljningspris skulle

komma att fastställas och Kungl. Maj:t finna skäl att medgiva koncessionsöverlåtelse,

anser sig utskottet böra något beröra frågan om

gäldandet av den överenskomna köpeskillingen och beredande av ytterligare

säkerhet åt staten för dess fordran hos bolaget.

Av köpesumman äro 300,000 kronor redan kontant erlagda, varjämte

det köpande bolaget skall övertaga betalningsskyldigheten för dels

en inteckning å 600,000 kronor, vilken innehaves av en bank såsom

säkerhet för det lån, varmed konsortiets köp av aktiemajoriteten i Norsholm—Ristens

kommunikationsaktiebolag finansierats, dels ock för två

inteckningar å sammanlagt 150,000 kronor, avsedda att överlämnas till

Kalmar läns norra landsting och Västerviks stad såsom en fond för

uppförande av ett barnbördshus, samt en inteckning å 250,000 kronor

avsedd att förvaltas av det köpande bolagets styrelse och utgöra en

fond att användas för förbättrande av ortens järn vägskommunikationer.

Efter anmodan av fullmäktige i riksgäldskontoret har det köpande

bolagets styrelse förbundit sig att uttaga och till riksgäldskontoret överlämna

en inteckning å 300,000 kronor med förmånsrätt näst efter ovan

berörda inteckningar å sammanlagt 1,000,000 kronor ävensom att tillhandahålla

riksgäldskontoret dessa senare, i den mån avbetalning eller

inlösen kommer att ske. I fråga om förberörda donation för järnvägsförbindelsernas

utveckling, vilken utöver inteckningen å 250,000 kronor

kommer att bestå av en fordran hos det köpande bolaget å belopp

mellan 50,000 och 100,000 kronor, har dettas styrelse till riksgäldsfullmäktige

avlämnat en förklaring rörande de ändamål, för vilka fonden

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

Fråga om

vidtagande

av vissa åtgärder

beträffande

utlåningsrörelsen

till

enskilda

järnvägar.

skall användas, dels ock avgivit en försäkran, att skriftligen underrätta

fullmäktige, innan fonden helt eller delvis tages i anspråk.

De nu antydda åtgärderna synas emellertid ej utskottet tillräckliga

för ett behörigt skyddande av statens rätt. Efter att hava tagit i

övervägande på frågans bedömande inverkande omständigheter vill

utskottet därför ifrågasätta, att den inteckning å 300,000 kronor, som

Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag utfäst sig

att uttaga i järnvägen Norsholm—Bersbo och överlämna till riksgäldskontoret,

placeras så, att den erhåller förmånsrätt närmast efter inteckningar

å sammanlagt 700,000 kronor, ävensom att, i den mån avbetalning

å eller inlösen av dessa inteckningar äger rum, desamma komma

att tillhandahållas riksgäldskontoret. Vad utskottet här ifrågasatt synes

vara av beskaffenhet att kunna genom överenskommelse mellan vederbörande

parter utan nämnvärd svårighet genomföras.

Utan att med dessa uttalanden vilja lämna fullmäktige i riksgäldskontoret

bindande direktiv beträffande de åtgärder, som kunna påkallas

mot Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag, har

utskottet endast avsett att framhålla vissa utvägar, som synas stå till

buds för tillvaratagande i möjligaste mån av statens rätt och intressen;

och vill utskottet uttala den förvissningen, att fullmäktige skola vidtaga

alla de åtgärder, som för detta ändamål kunna finnas lämpliga.

Vad sålunda i ärendet förekommit har utskottet ansett sig böra

för riksdagen

omförmäla.

2:o.

Vad som förekommit beträffande Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo

järnvägsaktiebolag har givit utskottet anledning att till

granskning upptaga frågan om den utlåningsrörelse, som staten nu utövar

för understödjande av enskilda järnvägsföretag, och därvid särskilt

undersöka, huruvida denna rörelse kan anses vara ordnad efter riktiga

grunder och på ett i allo tillfredsställande sätt. Utskottet har i följd

därav ansett sig böra lämna en kortfattad redogörelse för utvecklingen

av sagda lånerörelse och vad därmed sammanhänger.

Sedan staten på 1850-talet började med lån understödja enskilda

järnvägsföretag, hava intill 1920 års utgång för sådant ändamål utlämnats

lån å sammanlagt belopp av 104,142,843 kronor 18 öre, därav

från den s. k. allmänna järnvägslånefonden 100,960,343 kronor 18 öre

och från fonden för åstadkommandet av bibanor inom västra delarna

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

25

av Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län (den s. k. bibanefonden)

3,182,500 kronor. Vid sistnämnda tidpunkt utgjorde statens återstående

kapitalfordran å dessa lån 59,135,187 kronor 19 öre.

En stor del av de järnvägsaktiebolag, som erhållit låneunderstöd,

fullgöra ej behörigen stadgade avbetalningar å sina lån, till följd varav

de häfta i större eller mindre förfallen skuld till staten. Vid 1920 års

slut häftade inalles 25 bolag i sådan skuld till sammanlagt belopp av

8,626,032 kronor 58 öre. Genom avskrivning eller på annat sätt hade

å statslån till järnvägsaktiebolag vid samma tid uppkommit förluster å

inalles 3,752,934 kronor 65 öre.

Till en början beviljade riksdagen låneunderstöd för varje särskilt

järnvägsföretag. Allt ifrån år 1871 bär riksdagen emellertid för sådant

ändamål anslagit visst belopp att utgå under fem år med V6 årligen.

Dessa anslag hava ställts till Kungl. Maj:ts förfogande med bemyndigande

för Kungl. Maj:t att anvisa av Kungl. Maj:t beviljade understödsbelopp

att utgå i enlighet med vissa villkor och bestämmelser,

som av riksdagen fastställts. Sedan en följd av år må låneunderstöden

från allmänna järnvägslånefonden utgöra högst hälften av

anläggningskostnaden enligt det fastställda kostnadsförslaget. Lånen

från den år 1911 bildade bibanefonden må utgå med högst tre fjärdedelar

av samma kostnad. Kungl. Maj:t skall insätta en med särskild

instruktion försedd ledamot i direktionen för varje järnvägsbolag, som

innehar lån av staten, och utse en revisor att deltaga uti granskningen

av bolagets förvaltning och räkenskaper. Förslag å för dessa uppdrag

lämpliga personer avgives av vederbörande Konungens befallningshavande.

Det åligger fullmäktige i riksgäldskontor att behörigen tillhandahålla

och utbetala de belopp, som Kungl. Maj:t för ifrågavarande

ändamål anvisat. Fullmäktige hava ock att förvalta lånen samt till statskontoret

inleverera inflytande räntor och kapitalavbetalningar å desamma.

Utöver den förut berörda, i § 22 av riksgäldskontorets reglemente

stadgade föreskriften för fullmäktige att, om anledning därtill gives, söka

förebygga, att med statslån understött järnvägsbolags inkomster, med

åsidosättande av bolagets skyldighet att erlägga föreskriven inbetalning

till riksgäldskontoret, användas till bestridande av andra utgifter än

sådana, som äro nödvändiga för järnvägsdriltens uppehållande, åligger

det enligt § 60 av samma reglemente fullmäktige att, efter erhållen del

av revisionsberättelserna rörande bolagens förvaltning och räkenskaper,

taga under övervägande, huruvida några åtgärder erfordras för bevarande

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 samt. 51 käft. (Nr 63.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

av riksgäldskontorets rätt och säkerhet för de utgivna lånens fortsatta

likviderande.

Enligt vad utskottet inhämtat, pläga fullmäktige gent emot bolag,

som ej behörigen fullgöra sin betalningsskyldighet för erhållna statslån,

förfara på följande sätt. När anmälan från riksgäldskontorets kameralbyrå

inkommit till fullmäktige angående försummad inbetalning, uppdraga

fullmäktige, därest ej vederbörande bolag i förväg, på sätt fullmäktige finna

sig böra godtaga, anmält sin oförmåga, åt ombudsmannen att från bolaget

infordra förklaring. I händelse denna förklaring synes fullmäktige tillfredsställande,

besluta fullmäktige endast att i sinom tid överlämna densamma

till riksdagens revisorer, varemot i annat fall ytterligare uppgifter

infordras från bolaget. Den utredning, som därigenom åstadkommes,

tillhandahålles sedermera revisorerna. Uppgift å de bolag, som underlåtit

att fullgöra sin betalningsskyldighet, lämnas till riksdagen i de berättelser,

som årligen avgivas av fullmäktige.

Frågan om orsakerna till att en stor del av de med statslån understödda

järnvägsbolagen ej fullgjort sina förpliktelser gent emot staten,

och om de åtgärder, som i anledning därav böra vidtagas för bevakande

av statens rätt, har flera gånger varit föremål för behandling av riksdagens

revisorer, bankoutskottet och riksdagen. Så förekom vid 1905

och 1910 års riksdagar förslag om skärpt kontroll å kostnadsberäkningarna

för enskilda järnvägsanläggningar. Detta ledde till att sagda

beräkningar numera uppgöras med större noggrannhet samt att

kontroll från statens sida äger rum även under utförandet av själva

arbetet med järnvägarnas anläggning. — I skrivelse till 1913 års statsrevisorer

meddelade fullmäktige, att det i åtskilliga fall inträffat, att

järnvägsbolag, som innehade statslån, använde av trafiken uppkomna

överskott till betalning av enskild gäld, under det att likviderandet av

ränta och amortering å statslånen åsidosattes. Denna fråga behandlades

av revisorerna och sedermera av 1914 års bankoutskott; något bestämt

uttalande, huru i dylika fall borde förfaras, gjordes emellertid ej vare

sig av revisorerna eller utskottet. Utskottet uttalade som sin mening,

att frågan om bolagens underlåtenhet att fullgöra sin betalningsskyldighet

vore av stor statsfinansiell betydelse och en så viktig angelägenhet, att

den borde följas med uppmärksamhet. Emellertid borde även nödig hänsyn

tagas till de i varje särskilt fall föreliggande omständigheterna, och

utskottet ansåg, att de i §§ 22 och 60 i riksgäldskontorets reglemente meddelade

föreskrifterna gåve åt fullmäktige en så vid handlings- och prövningsrätt,

att den borde vara tillfyllest.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr (J3.

27

En annan oi-sak till bolagens underlåtenhet att fullgöra sin betalningsskyldighet

för statslånen framhölls av 1917 års statsrevisorer; de

fäste nämligen uppmärksamheten på att vissa järnvägsbolag, i stället

för att verkställa föreskrivna inbetalningar å statslånen, använt sitt

trafiköverskott till anskaffande av ny rullande materiel, nybyggnad och

likartade ändamål. Bankoutskottet vid 1918 års lagtima riksdag avgav

häröver yttrande, vari utskottet, med understrykande av vad 1914 års

bankoutskott anfört, för riksdagen omförmälde vad i ärendet förekommit.

Härjämte torde böra erinras om, att fullmäktige i sin berättelse

till 1910 års riksdag även framhållit angelägenheten därav, att de beräkningar

rörande ifrågasatta järnvägars avkastningsförmåga, som lades

till grund för låneunderstödens beviljande, bleve uppgjorda med största

omsorg och underkastades noggrann prövning. Några särskilda åtgärder

från statsmakternas sida hava dock ej, såvitt utskottet har sig bekant,

vidtagits i anledning av detta uttalande.

Enligt utskottets mening kunna varken det hittills tillämpade förfaringssättet

vid beviljande av låneunderstöd för enskilda järnvägsanläggningar

eller gällande bestämmelser för låns utlämnande och förvaltning

eller sättet för dessa bestämmelsers tillämpning anses tillfredsställande.

För ett bättre tillvaratagande av statens rätt och intressen

synas utskottet ändrade föreskrifter i åtskilliga avseenden erforderliga;

och anser sig utskottet i detta sammanhang böra i korthet angiva vissa

huvudsynpunkter, som vid en eventuell omläggning av ifrågavarande

lånerörelse synas böra tagas i beaktande.

Till en början vill utskottet då framhålla, att såväl allmänna järnvägslånefonden

som bibanefonden, från vilka lånemedel anvisas, enligt

utskottets mening böra tagas i anspråk för understödjande av endast

sådana företag, vilka kunna antagas hava möjligheter att i behörig

ordning förränta och amortera beviljat statslån, och torde för detta

ändamål böra meddelas föreskrifter i den riktning, fullmäktige i riksgäldskontoret

ifrågasatte i sin berättelse till 1910 års riksdag. Att med

lånemedel understödja även företag, som ej kunna förväntas bliva bärkraftiga,

innebär att på kommande generationer överflytta bördan av de

upplånade medlens förräntande och amorterande. Därest det i särskilda

fall skulle kunna anses vara ett statsintresse att med allmänna medel

bidraga till tillkomsten jämväl av dylika järnvägsföretag, bör detta ske

med anlitande av andra statsinkomster än lånemedel, vare sig- understödet

lämnas i form av lån eller direkt anslag.

Den tillsyn, som fullmäktige i riksgäldskontoret för närvarande

Utskottet

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

utöva över de bolag, som ej behörigen erlägga sina inbetalningar å

statslånen, synes emellertid utskottet ej tillfredsställande. Såsom framgår

av den redogörelse, utskottet ovan lämnat, inskränka sig fullmäktige

i allmänhet till att infordra bolagsstyrelsernas förklaringar i anledning

av uteblivna inbetalningar och att sedermera överlämna dessa till statsrevisorerna.

Det är emellertid uppenbart, att varken revisorerna eller

bankoutskottet, samtidigt med fullgörande av sina övriga uppgifter,

under den relativt korta tid, som står till buds, äro i tillfälle att ombesörja

erforderliga utredningar för en allsidig prövning av orsakerna

till de försummade inbetalningarna och av de åtgärder, som böra ifrågakomma.

För ernående av en fullt säker kännedom om vederbörande bolags

ställning och dess förutsättningar att kunna fullgöra vederbörliga inbetalningar

till staten synes det utskottet nödvändigt, att fullmäktige åtminstone

i vissa fall — såsom innevarande år skett i fråga om Hultsfred

—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag — låta med anlitande

av i järnvägstekniska frågor sakkunnigt biträde verkställa en

grundlig undersökning av järnvägsbolagens förvaltning.

För övrigt vill utskottet ifrågasätta, huruvida ej fullmäktige i riksgäldskontoret

böra regelbundet beredas tillfälle att yttra sig över inkommande

låneansökningar, innan dessa av Kungl. Maj:t företagas till

avgörande.

Av redogörelse, som förut lämnats, framgår, att Kungl. Maj:t

efter förslag av vederbörande Konungens befallningshavande utser såväl

eu ledamot i styrelsen som en revisor för varje järnvägsbolag, som innehar

statslån. Enligt utskottets mening är det lämpligt, att staten alltjämt

är representerad i bolagets styrelse och revision. Det torde emellertid

kunna ifrågasättas, huruvida ej en förändring i sättet för dessa

ombuds tillsättande bör äga rum. Det synes ligga i sakens natur, att

Konungens befallningshavande vid uppgörande av sina ifrågavarande

förslag, vilka nästan utan undantag lära av Kungl. Maj:t följas, bereda

ett väsentligt inflytande åt ortens och vederbörande järnvägsbolags speciella

intressen. En omläggning av sättet för utseendet av ifrågavarande

statens ombud synes utskottet sålunda önskvärd. Eldigt utskottets mening

torde vid den utredning, som utskottet ifrågasätter, böra tagas under

omprövning, huruvida ej ombuden lämpligen böra utses av och bliva

närmast ansvariga inför den myndighet, som förvaltar lånen, d. v. s.

fullmäktige i riksgäldskontoret.

Såsom framgår av vad förut meddelats, hava enligt gällande bestämmelser

för lån från allmänna järnvägslånefonden bolag, vilka ej i

s. 29 Kontrollera mot PDF

fiankoutskottets utlåtande Nr 63.

29

föreskriven ordning erlägga till betalning förfallna belopp, att därå gälda

ränta, som med en halv procent överstiger låneräntan. Det synes utskottet

böra övervägas, huruvida ej denna överränta eller straffränta,

vad beträffar lån, som framdeles komma att utlämnas, bör höjas, sa att

den åtminstone ej understiger den effektiva ränta, staten själv måsle

betala vid sin upplåning.

Vidare bör enligt utskottets mening undersökas, huruvida den

förmån, som järnvägsbolagen för närvarande åtnjuta i form av anstånd

med erläggande av räntor å statslånen för viss tid, bör bibehållas oförändrad.

Enligt nu gällande bestämmelser äro bolagen ej skyldiga att

genast erlägga den ränta, som å lyftade lånebelopp upplöper under tie

|T _ beträffande bibanefonden fyra år — från lyftningsdagarna,

utan skall sagda ränta inbetalas först sedan hela lånekapitalet och all

annan ränta guldits. Denna s. k. anståndsränta löper dock ej längre

än till dess ett år (för bibanefonden två år) förflutit från det järnvägen

öppnats för trafik och kommer därför i vanliga fall att tillgodonjutas

något kortare tid än tre respektive fyra år. Men även med

denna begränsning innebär den långt framskjutna inbetalningstiden för

anståndsräntan en uppoffring för staten. Vid sådant förhållande och

då anståndsräntans bokföring vållar ej ringa arbete för såväl riksgäldskontoret

som bolagen, synes det utskottet jämväl böra tagas under omprövning,

huruvida ej, därest en lindring i betalningsvillkoren även för

framtiden anses böra medgivas de låntagande bolagen under den första

tiden efter lånens utlämnande, detta bör ske i form av någon tids räntefrihet,

såsom för övrigt tidigare varit fallet.

I sin ovan omförmälda skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om

Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag hava fullmäktige

i riksgäldskontoret ifrågasatt, huruvida ej i de bestämmelser,

som framdeles kunna komma att meddelas angående villkoren för låneunderstöd

åt enskilda järnvägsföretag, bör införas en föreskrift av innehåll,

att de järnvägsbolag, vilka ej behörigen fullgöra sin betalningsskyldighet

för erhållna statslån, endast efter av Kungl. Maj:t i varje

särskilt fall lämnat medgivande må inköpa andra järnvägar, teckna

aktier i järnvägsbolag eller eljest vidtaga åtgärder, som innebära utvidgning

av bolagets verksamhetsområde. Jämväl denna synpunkt anser utskottet

böra beaktas vid den utredning, som utskottet ifrågasätter.

Under åberopande av vad sålunda blivit anfört får utskottet hemställa,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 samt. Öl höft. (Nr 63.) 5

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning

av frågan om statens utlåning för understödjande

av enskilda järnvägsföretag samt därefter vidtaga de

åtgärder, vartill utredningen må föranleda.

Stockholm den 31 maj 1921.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Lindley, Vindahl, Walles,'' Bondeson, Bodin,

Andersson i Hägelåkra och Malmberg samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Janson i Kungsör, Byberg,

Wikström, Backlund, Olsson i Berg och Boven.

Reservation

vid punkt l:o: av herr Lovén.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:340 Skrivelse till Konungen angående vidtagande av åtgärder beträffande utlåningsrörelsen till enskilda järnvägar. s. 1 i texten