Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående revision av gällande förordningar om kommunalstyrelse på landet och i stad.

1921-04-26 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1921:41, Utlåtande i anledning av väckt motion angående revision av gällande förordningar om kommunalstyrelse på landet och i stad.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 41.

1

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1921 kl. j6 e. in.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion

angående revision av gällande förordningar om kommunalstyrelse

på landet och i stad.

Närvarande: Herrar Larsson i Västerås, Klefbeck, Hellberg, Johansson i Kälkebo,

Ljunggren, K. J. Ekman,* Thulin, Keuterskiöld, Lyberg, von Geijer,*

Norling, Hallén, af Ekenstam,* P. S. Hedlund i Östersund, Leander,

Kilsson i Antnäs, Hansson i Gårda, Persson i Fritorp, Andersson i Igelboda

och Eiiasson.*

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 27, kar herr Lyberg

hemställt, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla, det

täcktes Kungl. Maj:t snarast möjligt föranstalta om en allmän revision av

gällande förordningar angående kommunalstyrelse på landet och i stad samt

för riksdagen framlägga de lagförslag, vartill revisionsarbetet giver anledning».

Till stöd för detta yrkande har motionären anfört följande:

»Sextio år hava snart förflutit, sedan de ännu i sina huvuddrag gällande

kommunalförordningarna utfärdades. Redan i sin ursprungliga gestalt

företedde dessa förordningar såväl i uppställning som beträffande innehåll

detaljolikheter, vilka, så vitt man nu kan döma, icke alltid varit

motiverade av de skilda betingelser, under vilka den kommunala självstyrelsen

skulle utövas i de olika slagen av kommuner: landskommunerna,

stadskommunerna, den kyrkliga kommunen och länskommunerna.

Trots kommunalförvaltningens oerhörda utveckling under de sålunda

gångna åren kan det visserligen sägas, att åtminstone de för px-imärkommunerna

gällande förordningarna i allmänhet icke lagt någon större svårigBiliang

till riksdagens protokoll 1921. 5 samt. 26 käft. (Nr 41.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr il.

het i vägen för denna utveckling. Även det mera komplicerade maskineri,

som numera särskilt i de större kommunerna är behövligt för förvaltningsbestyrens

utförande, har rymts inom ramen för de jämförelsevis gamla författningarna.

Dessa hava dock i avsevärda delar gång efter annan undergått avsevärda

förändringar. Särskilt har den i derå repriser genomförda demokratiseringen

av den kommunala rösträtten direkt och indirekt påkallat

omarbetning av ett flertal av författningarnas lagrum. I synnerhet efter

1918 års kommunala rösträttsreform hava de partiella reformkraven blivit

talrika och mångskiftande. I anledning härav blevo år 1919 särskilda

sakkunniga (»kommunalförfattningssakkunnige») tillkallade att inom civildepartementet

biträda med utredningen av hithörande spörsmål, bland vilka

märkas frågor om

begränsning av rätten att vid kommunala avgöranden rösta utan personlig

inställelse,

ändrad valdistriktsindelning vid val av kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige

och landstingsmän,

sammanförande av de politiska och den kommunala röstlängden,

åtgärder för underlättande av deltagandet i val av kommunalfullmäktige,

stadsfullmäktige och landstingsmän,

gränsen mellan kommunalstämmans och kommunalfullmäktiges befogenhet,

avskaffande av den successiva förnyelsen av kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige

och municipalfullmäktige,

ändrad tid för val av nämnda fullmäktige,

ändrade bestämmelser beträffande sammanräkning av röster, avgivna vid val

av fullmäktige och av landstingsmän,

ersättning åt innehavare av kommunala förtroendeuppdrag samt utsträckt

tillämpning av proportionell valmetod vid kommunala val.

Rörande de tre första frågorna och delvis rörande den fjärde har den

verkställda utredningen redan givit anledning till åtskilliga ändringar i

kommunalförordningarna. Och sedan utredningen även beträffande de

tre närmast därefter här ovan omförmälda spörsmålen inom kort blivit

slutförd, torde proposition om ytterligare ändringar av rätt omfattande beskaffenhet

— särskilt i vad angår förordningen om kommunalstyrelse på

landet — vara att motse till innevarande riksdag.

Alla dessa ändringar hava genomförts eller äro avsedda att genomföras

med bibehållande av författningarnas ursprungliga uppställning. De

nya lagbuden har man, med undvikande i största möjliga grad av omnum
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 41.

S

röring av paragraferna, inpassat där det ansetts mest lämpligt eller — ofta

rättare sagt — där det ansetts minst olämpligt. Det övervägande flertalet

av lagrummen hava, åtminstone i vad angår förordningen om kommunalstyrelse

på landet, en eller flera gånger undergått förändringar. De ursprungligen

i författningarna förekommande inadvertenserna hava blivit

allt flera och en del av lagrummen hava på ett oformligt sätt svällt ut

till stort men för författningarnas överskådlighet.

I synnerhet upptaga de vidlyftiga bestämmelserna om proceduren vid

de kommunala representautvalen ett betydande utrymme. Sistberörda förhållande

har föranlett kommunalförfattningssakkunnige att i sitt år 1920

avgivna betänkande angående röstning utan personlig inställelse inför valförrättare

m. m. uttala sig för dessa bestämmelsers utbrytande ur kommunalförordningarna

och sammanförande i en särskild kommunal vallag. Då

.Kungl. Maj:t i sin till samma års riksdag avlåtna proposition angående

nyssberörda ämne givit sin anslutning till detta uttalande, torde igångsättande

av arbetet härmed vara att motse, så snart statsmakterna tagit ståndpunkt

till frågan om ny proportionell valmetod, vilket, så vitt angår val

till riksdagens andra kammare, antages komma att ske under innevarande

riksdag.

Under tiden för alla dessa genomförda eller tilltänkta partiella ändringar

har behovet av en allmän revision av kommunalförordningarna gjort

sig alltmera känhbart.

I utlåtande (nr 16) över väckta motioner rörande frågan om gränsen

mellan kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges befogenhet anförde

sålunda konstitutionsutskottet vid 1919 års lagtima riksdag, att, enligt vad

utskottet inhämtat, »Kungl. Maj:t lärer vara betänkt på att underkasta

kommunalförordningen för landet en allmän revision». Och i enlighet

med utskottets i ämnet gjorda hemställan beslöt riksdagen i skrivelse (nr 86)

hos Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t »eventuellt i samband

med en allmän revision av förordningen om kommunalstyrelse på landet»

upptaga det genom motionerna väckta spörsmålet. Och då Kungl. Maj:t

den 30 maj samma år bemyndigade dåvarande chefen för civildepartementet

att tillkalla ovan omförmälda sakkunnige, gjorde denne till statsrådsprotokollet

bland annat följande uttalande:

»Slutligen tillåter jag mig anmärka, att den form, vari efter många

förändringar, som kommunalförfattningarna tid efter annan och särskilt

under sista åren undergått, kommunallagarna numera framträda, icke kan

anses fullt tillfredsställande. En och annan av de nya bestämmelserna står ej

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 41.

heller i full överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i de andra

lagarna. Det är därför angeläget, att en formell revision av kommunallagarna

snarast möjligt kommer till stånd.» På därefter angivna skäl ansåg

departementschefen sig emellertid icke då böra göra framställning om åtgärder

för en dylik revision.

Om behövligheten av kommunalförordningarnas revidering synas alltså

meningarna icke vara delade. Olika uppfattningar om den lämpligaste tidpunkten

för revisionsarbetets utförande kunna däremot måhända anses hava

förelegat. Men att tidpunkten för arbetets påbörjande icke längre bör

uppskjutas är enligt min åsikt uppenbart. Utredningen av de kommunala

spörsmål, vars besvarande varit mest brådskande, bar slutförts med det

ovan omförmälda betänkande, som inom kort är att förvänta från kommunalförfattningssak

kunnige. Någon fara för trängande partiella reformkravs

undanskjutande genom deras tillgodoseende först i sammanhang med den

allmänna revisionen föreligger för den skull icke vidare. Tillkomsten, snarast

möjligt av en särskild kommunal vallag är visserligen önskvärd. Men

även om fråga därom sammankopplas med revisionsarbetet och densammas

lösning därför fördröjes något år, är denna fråga dock icke av så brådskande

natur, att olägenheten av ett dylikt dröjsmål får tillmätas någon

nämnvärd betydelse. I allt fall måste större praktisk olägenhet anses följa

av en arbetsordning, enligt vilken med kort tids mellanrum först verkställes

den mycket omfattande omarbetning av förordningarna, som påkallas

av vissa valbestämmelsers utmönstrande ur dem, och därefter vidtagas åtgärder

för den fullständiga revisionen. Det förra arbetet kan näppeligen

utföras utan omparagrafering. Kommunalförordningarna skulle därigenom

och på grund av de många formella ändringarna i övrigt komma att framträda

i väsentligen ny gestalt. Men knappast bar kommunalmannen hunnit

orientera sig i den nya omgivningen, innan han ånyo skulle hava att finna

sig till rätta i förändrade förhållanden. Kommunalmannens och de kommunala

myndigheternas tålamod, som redan hårt prövats av de ofta förekommande,

om också behövliga författningsändringarna, skulle därigenom

i onödigt hög grad sättas på prov. Möjligt är, att ett uppskov med den

kommunala vallagens tillkomst kan hava till följd, att vissa lagrum i förordningarna

under ett eller annat år bliva ännu otympligare än för närvarande,

nämligen för det fall att bestämmelser om ny proportionell valmetod

må>te i dem inarbetas för att komma i tillämpning redan vid 1922

års val av kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige och land stingsmän. Men

då någon svårighet icke torde yppa sig att med bibehållande av författa

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 41.

5

ningarnas uppställning och paragrafering införa dessa bestämmelser i stället

för eller i direkt anslutning till dem som i motsvarande hänseende nu inrymmas

i författningarna, lärer ett tidigare utarbetande av den kommunala

vallagen i syfte att direkt i densamma kunna upptaga de nya valreglerna

icke vara motiverat av berörda förhållande, om detsamma väges mot ovan

omförmälda olägenheter av ett sådant förfaringssätt.

Av de till kommunalförfattningssakkunnige hänskjutna detaljspörsmål,

rörande vilka betänkande och förslag icke under den allra närmaste tiden

väntas, är flertalet av den beskaffenhet, att de nya föreskrifter, som av

dem kunna föranledas, åtminstone till avsevärd del höra eller kunna beredas

plats i vallagen och för den skull lämpligen böra utformas i sammanhang

med förslag till dylik lag. Så är fallet med frågan om åtgärder för underlättande

av valdeltagandet, — vilken fråga dock provisoriskt kan lösas

även beträffande 1922 års val genom tillfälliga bestämmelser — samt frågorna

om utsträckt tillämpning av proportionell valmetod vid kommunala

val och om ändrade regler för röstsammanräkning vid de kommunala repre

sentantvalen. Men såsom ovan anförts är icke heller dessa frågors lösning

särskilt brådskande, varför deras fristående behandling, oberoende av frågorna

om kommunal vallag och nya kommunalförordningar, icke heller från

denna synpunkt synes påkallad.

En i viss mån annan ställning intager frågan om ersättning åt innehavare

av kommunala förtroendeuppdrag, varför denna fråga såsom därjämte

synnerligen betydelsefull för kommunalförvaltningen och den kommunala

självstyrelsens organisation torde, trots olägenheterna av fortsatt

partiell kommunallagstiftning, snarast möjligt och helst före den allmänna

revisionen vinna sin lösning.

Jämte de olägenheter, som ovan anmärkts, måste ett fortsatt och fristående

partiellt avhjälpande av förefintliga brister i vissa delar av förordningarna

med därefter följande allmän revision medföra ett avsevärt dubbelarbete,

som knappast är påkallat, sedan — med nyss angivet undantag

— de mest trängande kraven genom lagändringar tillgodosetts. Aven om

den allmänna revisionen anförtros åt annan beredning än de förberörda

detaljspörsmålen, skulle utredningarnas samtidiga utförande under samarbete

mellan de två beredningarna vara en fördel i berörda avseende. Därigenom

skulle revisionsarbetet även lättare kunna tillgodogöra sig. iakttagelser an

gående oegentligheter och otydligheter av varjehanda slag, som kommunalförfattningssakkunnige

få antagas hava uppmärksammat under den gransk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 41.

6

ning och behandling av flertalet lagrum, som föranletts och föranledes av

de till dem hänskjutna spörsmålen.

Ett ytterligare och avgörande skäl för den allmänna revisionens omedelbara

företagande är enligt min mening, att ett annat förfarande kommer

att medföra, att såväl förordningarna om kyrkostämma samt kyrkoråd och

skolråd som förordningen om landsting erhålla ny form och delvis nytt

innehåll, långt innan åtgärder i detta syfte blivit vidtagna beträffande förordningarna

om kommunalstyrelse på landet och om kommunalstyrelse i

stad. Inom ecklesiastikdepartementet år 1918 tillkallade sakkunniga för

utredning av frågan om införande av representativt system i den kyrkliga

kommunen härå nämligen uppgjort förslag till fullständig revision av kyrkostämmoförordningen,

vilket förslag lärer komma att avlämnas under loppet

av innevarande år. Och under nästlidet år 1920 har det uppdragits åt

kommunalförfattningssakkunnige att verkställa utredning och avgiva förslag

angående revision av landstingsförordningen, vilken utredning förutsättes

vara färdig så tidigt, att proposition i ämnet kan föreläggas 1922 års

riksdag. Men det lärer knappast kunna anses vara med ett planmässigt

lagstiftningsarbete förenligt, att de för den borgerliga primärkommunen

gällande förordningarna, till vars bestämmelser förordningarna för den kyrkliga

kommunen och länskommunen hittills anslutit sig, skulle, utöver vad

som är oundgängligt, kvarstå oförändrade i en'' del hänseenden, som vid

de senares revision underkastats mer eller mindre genomgripande förändringar.

Till sist må erinras, att den ifrågasatta revisionen icke lärer kunna

eller böra begränsas till frågor av rent formell natur. Detta följer redan

därav, att omarbetningen av kyrkostämmo- och landstingsförordningarna

blir av reell innebörd, samt att vid rådande olikhet mellan motsvarande

bestämmelser i nämnda två förordningar, å ena, och förordningarna för

primärkommunerna, å andra sidan, samt mellan bestämmelserna i sist omförmälda

författningar ett ställningstagande i sak ofta bliver nödvändigt.

Men oberoende härav synes det näppeligen vara möjligt eller lämpligt att

vid en dylik allmän revision icke beakta och till prövning upptaga sådana

spörsmål på kommunalförfattningarnas område, som under de senare åren

varit aktuella, såsom t. ex. frågorna om kommunernas kompetens och om

inskränkning av magistratens befogenhet i rent kommunala förvaltningsärenden.

»

Yrande Behovet av en formell revision av de nuvarande kommunalförfatt
ningarna

har under de senaste åren vunnit erkännande från olika håll,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottet?! utlåtande Nr 41. 7

Motionären nar därvidlag åberopat ett yttrande till statsrådsprotokollet

den 30 maj 1919 av dåvarande statsrådet och chefen för civildepartementet

samt ett uttalande av konstitutionsutskottet i dess utlåtande nr IG

samma år, vilket också återfinnes i den med anledning av utlåtandet till

Kungl. Maj it avlåtna riksdagsskrivelsen nr 86. Härjämte vill utskottet

även fästa uppmärksamheten på att kommunalförfattningssakkunniga i sitt

den 12 februari 1921 avgivna betänkande II understrukit behovet av en

fullständig omarbetning av kommunalförfattningarna samt vikten av att

densamma snarast möjligt igångsättes. I anslutning till denna uppfattning

har jämväl statsrådet och chefen för socialdepartementet vid anmälan i

statsrådet den 18 mars innevarande år av nämnda betänkande uttalat sig

för att en dylik revision borde inom den närmaste tiden företagas. I överensstämmelse

härmed hava också genom den proposition, nr 299, som vid

samma tillfälle avläts till riksdagen, endast sådana av de i nämnda betänkande

föreslagna ändringar underställts riksdagens prövning, vilka funnits

böra utan tidsutdräkt genomföras.

Beträffande två av kommunalförfattningarna, nämligen förordningen

om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd samt förordningen om landsting,

har arbetet på eu fullständig omarbetning såsom bekant redan påbörjats.

Det nu föreliggande spörsmålet är därigenom begränsat att gälla endast

förordningarna om kommunalstyrelse på landet och i stad. Att eu formell

revision av dessa båda sistnämnda förordningar är av behovet påkallad,

måste enligt utskottets mening anses vara ställt utom allt tvivel. Utskottet

vill härvidlag särskilt framhålla följande synpunkter.

Det är givetvis av största vikt, att författningar, sådana som de här

ifrågavarande, vilka framför allt skola tillämpas av personer, som ej få

förutsättas äga större vana vid tolkning av lagtext, äro överskådligt uppställda.

Det torde vara en allmän erfarenhet, att de här berörda förordningarna

ej tillfredsställa detta krav. I vissa hänseenden beror den bristande

överskådligheten därpå, att de utgångspunkter för lagstiftandet, som

föielågo vid tiden för förordningarnas tillkomst, numera undanrvckts eller

förskjutits till följd av därefter inträffade genomgripande förändringar

inom det kommunala livet. I andra hänseenden har överskådligheten

blivit lidande därigenom, att tid efter annan påkallade nya bestämmelser

blivit, särskilt för undvikande av omparagrafering, tillagda här och var

utan att äga direkt sammanhang med de äldre lagbud, med vilka de formellt

förbundits. Grivet är även, att den omfattning, som vissa på detta

sätt till små lagkomplex för sig förvandlade paragrafer erhållit, i betänklig

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 41.

grad minskar möjligheten att lätt överblicka de ifrågavarande förordningarna.

Likformighet mellan förordningarna för stads- och landskommuner,

så långt överensstämmelse i sakligt hänseende dem emellan förefinnes, är

enligt utskottets mening en naturlig norm för dessa förordningars redigering.

Vid deras tillkomst har denna synpunkt i allmänhet vunnit beaktande.

Särskilt'' genom den ökade användningen av det representativa

systemet i landskommunerna har emellertid för dessas vidkommande numera

i flera hänseenden större reell överensstämmelse uppnåtts med förhållandena

i städerna än som från början varit fallet. Dock har icke någon

formell motsvarighet till denna ökade reella överensstämmelse skapats i de

båda kommunalförordningarna. På grund härav lämna dessa för närvarande

även i detta avseende åtskilligt övrigt att önska, oavsett de brister

av samma slag, vilka kunna hava förefunnits allt sedan deras tillkomst.

Även beträffande detaljerna har emot de ifrågavarande författningarna

riktats den enligt utskottets mening befogade anmärkningen, att en hel

del otydligheter och oegentligheter förefinnas. Såsom belysande för förhållandena

i detta hänseende kan utskottet hänvisa till de erinringar, som

kommunalförfattningssakkunniga i sitt betänkande II gjort i fråga om tilllämpligheten

av de i förordningen om kommunalstyrelse på landet givna

bestämmelserna angående kungörande och hållande av stämma, stämmans

arbetsformer, verkställighet av stämmans beslut och stämmoordförandens

befogenhet. Slutligen vill utskottet påminna därom, att förordningarna i

sitt nuvarande skick betungas av en eller annan bestämmelse, som numera

blivit överflödig därigenom, att förutsättningarna för dess tillämpning ej

längre föreligga, såsom fallet exempelvis är med § 11 mom. 2 i förordningen

om kommunalstyrelse på landet.

Betydelsen av att sådana missförhållanden, som de här ovan påpekade,

undanröjas, bör enligt utskottets mening väl motivera ett bifall till förevarande

motions hemställan om skrivelse till Kung!. Maj:t i vad den avser

en formell revision snarast möjligt av de ifrågavarande förordningarna.

Därtill kommer emellertid också, att såsom ovan framhållits omarbetningar

av förordningarna för den kyrkliga kommunen och för länskommunen redan

äro påbörjade. Utskottet delar motionärens uppfattning, att detta förhållande

måste anses såsom ett särskilt, mycket betydande skäl för ett omedelbart

igångsättande av den i motionen föreslagna revisionen. Det torde

härvidlag kunna ifrågasättas, om över huvud taget ett lyckligt resultat i

formellt hänseende kan vinnas av revisionsarbetet beträffande förordningarna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 41.

!(

för den kyrkliga kommunen och länskommunen, därest icke detta arbete

företages i kontakt med en formell revidering av de för de borgerliga primiirkommunerna

gällande förordningarna. Beträffande spörsmålet om den

ifrågasatta revisionens återverkan på lösningen av tidigare till utredning

hänskjutna partiella reformfrågor på det kommunala området, vilka ännu

befinna sig under förberedande behandling, vill utskottet i detta sammanhang

framhålla, att det i stort sett delar motionärens åsikt. Dessa ännu

icke utredda frågor torde i regel få anses vara av jämförelsevis underordnad

betydelse, eller ock är i allt fall deras lösning icke av särskilt brådskande

natur. Några större olägenheter synas därför icke uppstå, om de

flesta av dem lösas först i samband med genomförandet av den allmänna

revisionen.

Motionären har ifrågasatt, att i sammanhang med den formella revisionen

skulle till besvarande upptagas även andra aktuella spörsmål av reell

innebörd än ovan omförmälda. Utskottet anser dock icke lämpligt att på

sådant sätt upptaga dylika frågor, till vilka riksdagen icke tagit ställning,

eller rörande vilka framställning om utredning och förslag icke gjorts av

riksdagen. Endast för den händelse, att önskvärd likformighet mellan de

båda förordningarnas bestämmelser i ett eller annat hänseende påkallar

jämkning av endera förordningens innehåll, böra sakliga ändringar i detta

sammanhang ifrågasättas. «

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t snarast möjligt föranstalta om en allmän,

i huvudsak formell revision av gällande förordningar

om kommunalstyrelse på landet och i stad samt för

riksdagen framlägga de lagförslag, vartill revisionsarbetet

giver anledning.

Stockholm den 26 april 1921.

På konstitutionsutskottets vägnar:

O

VIKTOK LAKSSON.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 41,

Reservation

av herrar von Geijer, Reuterskiöld, Nilsson i Äntnäs och Persson i Fritorp,

som ansett, att utskottets yttrande bort hava följande lydelse:

»Behovet — — — — — — genomföras.

Den lovande utveckling av vår svenska kommunalrätt, som för närvarande

i och genom fri praxis äger rum, ej minst på landet, där''det nya

fullmäktiginstitutets genomförande framkallat nödvändigheten av en viss

nyorientering av både formell och reell natur, bör efter utskottets tanke

få fortgå utan att av en formell lagrevision, som ej samtidigt upptager

till prövning sakliga reformfrågor, i förväg klavbindas. De svårigheter,

varöver från landskommunernas sida allmänt klagats vid övergången till

fullmäktigsystemet, komma efter utskottets tanke att mycket snart genom

en sådan av formella lagändringar ostörd praxis på ett säkerligen bättre

sätt övervinnas än genom en förtidig lagstiftning, vilken såsom blott formell

måste inrikta sig på allenast en omformulering av gällande rättsregler.

Ett särskiljande av den formella och den reella revisionen låter sig

dock icke, vid närmare granskning, praktiskt genomföras, såsom för övrigt

tämligen allmänt erkänts och även motionären i viss mån synes medgiva.

Skulle åter revisionen förty bliva även saklig, vare sig beträffande frågor,

i vilka riksdagen redan uttalat sig eller, såsom med nödvändighet bleve

fallet, beträffande alla under arbetet uppdykande frågor, vilka, om så erfordrades,

säkerligen också bragtes inför riksdagen för erhållande av direktiv,

så komme härigenom den formella revision, som önskats snabbt genomförd,

att väsentligt både försvåras och fördröjas.

Av den kommitté, som erhölle uppdraget, vare sig den bleve enmanseller

flermanskommitté, vare sig den sammanfölle med de n. v. kommunalförfattningssakkunniga

eller ej, och vare sig den bildades genom sammanslagning

av redan nu sittande olika kommittéer eller bleve fristående, skulle

med all sannolikhet mycket snart framväxa en kommunal lagberedning av

liknande permanent karaktär som lagberedningen, processkommissionen,

strafflagskommissionen m. fl. Utskottet finner därför att, då frågan redan

är, såsom av propositioner till årets riksdag framgår, föremål för Kungl.

Maj:ts uppmärksamhet, riksdagen icke nu har anledning uttala sig i densamma.

Utskottet hemställer sålunda,

att ifrågavarande motion icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.»

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 192]

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:186 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion • angående revision av gällande förordningar om kommunalstyrelse på landet och i stad. s. 1 i texten