Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om beredande av medel till fortsättande av arbetena å kraftstationen vid Harspränget.

1921-02-08 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1921:17, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om beredande av medel till fortsättande av arbetena å kraftstationen vid Harspränget.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 8 februari 1921 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställning om beredande av medel

till fortsättande av arbetena å kraftstationen vid Harspränget.

(4:e avd.)

I den till riksdagen den 7 januari 1921 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov under år 1922 har Kungl.

Maj:t, under åberopande av det vid propositionen under rubrik »utgifter

för kapitalökning, bil. 1» fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för samma dag, punkt 48, föreslagit riksdagen medgiva,

att av de utav 1920 års riksdag för första utbyggnaden av Harsprångets

kraftstation beviljade men på grund av riksdagens beslut ej disponibla

medlen å 6,000,000 kronor må för ändamålet användas 1,300,000 kronor

under år 1921 och 1,500,000 kronor under år 1922.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid.

130—134 av åberopade statsrådsprotokollet.

Uti en inom första kammaren väckt motion (nr 108) bar herr C. I. Asplund,

beträffande det nu förevarande byggnadsföretaget, i hithörande sammanhang

hemställt, att riksdagen ville, utan att vid avgörande av anslagsfrågor

i allmänhet av den beskaffenhet, att större delen av anslaget komme att

utgå såsom ersättning för arbete, och genom vilkas beviljande för arbetslösa

lämpliga arbeten under innevarande år kunde anordnas samt industriens

återuppbyggande efter kristidens slut kunde avsevärt befrämjas, låta

s. k. »statsfinansiella betänkligheter» i alltför hög grad ställa sig hindrande

i vägen, medgiva vattenfallsstyrelsen, att utan hinder därav, att

bindande kontrakt angående avsättning av kraft från Harsprånget icke

kunnat under nu rådande svåra ekonomiska kris uppgöras, under 1921

disponera utav det av 1920 års riksdag under angivna villkor beviljade

anslag ett belopp av högst 3 miljoner kronor till fortsättande av arbeBihang

till riksdagens protokoll 1921. 6 samt. 13 Käft. (Nr 17.) 33521

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

tana med utbyggnaden av Harsprånget, under villkor att för den ökning

av anslagen, som här föreslås utöver de i statsverkspropositionen begärda

beloppen, arbete kunde beredas därtill lämpade arbetslösa.

I fråga om de skäl, som motionären anfört till stöd för denna sin

framställning får utskottet hänvisa till motionen.

För påbörjande av första utbyggnaden av en driftstation vid Harsprånget

för en kostnad, beräknad efter 1913 års prisnivå till omkring

32 miljoner kronor och efter 1918 års prisnivå till omkring 70 miljoner

kronor, har riksdagen hittills beviljat

år 1918 ............................................................ kronor 1,500,000: —

» 1919 .......................................................... » 3,000,000: —

» 1920 ........................................................ j> 7,000,000: —

På grund av att vissa för användningen av sistnämnda belopp,

7,000,000 kronor, uppställda förutsättningar icke uppfyllts, har av detta

belopp endast 1,000,000 kronor disponerats för ifrågavarande ändamål.

Vid utgången av år 1920 hade sammanlagt omkring 6 miljoner

kronor nedlagts å företaget.

Byggnadsverksamheten vid Harsprånget har hittills omfattat följande

arbeten. För att möjliggöra ett rationellt bedrivande av själva

anläggningsarbetena hava till en början måst anordnas vägar och spår,

elektriska kraftledningar med transformatorhus, telefonledningar, vattenoch

avloppsledningar samt byggas kontor, bostäder för arbetsledare

m. fl., baracker, marketenteri, förråd, smedjor, verkstad, sågverk och

luftkompressoranläggning.

Sedan läget för damm och kraftstation efter verkställda omfattande

undersökningar av bergets beskaffenhet kunnat bestämmas, har vidare

älvbottnens beskaffenhet vid dammläget varit föremål för detaljundersökningar

i avsikt bl. a. att utröna fördelaktigaste lägen för fångdammar

samt påbörjats sprängning av en tunnel för vattnets ledande förbi

dammläget under dammbyggnadens utförande. Slutligen hava sprängningsarbeten

igångsatts dels på platsen för det blivande turbintaget,

dels i sänkor, avsedda för utfraktning av berg från kraftverkets avloppstunnel.

Av nyssnämnda undersökningar har det ansetts framgå,

att stora ekonomiska och tekniska fördelar kunde vinnas genom vissa

ändringar i den ursprungliga planen.

Huvudanledningen, varför ifrågavarande utbyggnad ansetts böra

komma till stånd, har varit, att god avsättning av kraft för elektrokemiska

ändamål påräknats. I detta hänseende var ett under år 1918

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

3

mellan vattenfallsstyrelsen och aktiebolaget Elektrosalpeter ingånget avtal

av särskild betydelse. Enligt detta avtal ägde bolaget, därest anmälan

härom skedde senast den 1 juli 1920, rätt till option under 50 år å

elektrisk kraft från här ifrågavarande utbyggnad intill något mer än

hälften av den beräknade effekt, som skulle erhållas genom första utbyggnaden.

Optionstiden blev med Kungl. Maj:ts medgivande förlängd

först till den 1 oktober och vidare till den 1 november samma år.

Emellertid har bolaget sedermera i skrivelse den 4 november 1920

anmält, att bolaget ej ämnade begagna sig av sin berörda optionsrätt.

På grund härav har av de utav 1920 års riksdag för anläggningen

anvisade anslag, tillhopa 7,000,000 kronor, endast ett belopp av 1,000,000

kronor ställts till vattenfallsstyrelsens förfogande, varemot återstående

6.000. 000 kronor ej äro disponerade. Riksdagen har visserligen medgivit,

att av nämnda belopp 2,000,000 kronor skulle kunna få användas

för bygdenätens utvidgning, men har så hitintills icke skett.

Emellertid gjorde vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 23 november

1920 framställning om att utöver det för år 1920 anvisade anslaget å

1.000. 000 kronor få av tillgängliga medel använda visst ytterligare belopp

för arbetenas bedrivande. Styrelsen erinrade därvid, att Kungl.

Maj:t i nästlidet års statsverksproposition föreslog, att, i händelse optionsrätten

ej skulle begagnas av aktiebolaget Elektrosalpeter, icke blott

1,000,000 kronor för år 1920 utan även 2,000,000 kronor för år 1921

skulle utöver tidigare anvisade medel få användas för arbetenas fortsättning.

Riksdagen, som först den 29 april 1920 behandlade ärendet,

hade emellertid under nyss angivna förutsättning ansett, att den odisponerade

delen av tidigare anvisade anslag, förstärkt med det för år 1920

avsedda tilläggsanslaget å 1,000,000 kronor, borde vara tillräckligt för

bestridande av kostnaderna för de förberedande arbeten, som under den

närmaste tiden och intill dess 1921 års riksdag underkastat ärendet ny

prövning borde komma till utförande. Vid fattande av detta beslut

hade riksdagen utgått från att frågan om optionsrättens begagnande

skulle avgöras senast den 1 juli 1920, då giltighetstiden för densamma

utlöpte. Bolaget hade emellertid sedermera med Kungl. Maj:ts medgivande

erhållit förlängning av optionen först till den 1 oktober och sedermera

till den 1 november samma år. På grund av frågans ovissa läge

hade styrelsen redan i början av år 1920 inriktat arbetena på en långsammare

takt än som borde hava tillämpats, om optionsrätten kommit

till användning före den 1 juli 1920, men samtidigt planlagt arbetena

med tanke på att vissa medel skulle, i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag,

av riksdagen i alla händelser anvisas för år 1921. Då styrelsen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

sedermera icke före utgången av den förlängda optionstiden eller den

1 november 1920 ansett sig kunna göra någon stor ytterligare inskränkning

i byggnadstakten, hade följden blivit, att de dittills anvisade

anslagen blivit otillräckliga, och detta så mycket mera, som arbetslöner

och materialkostnader stigit avsevärt under året. Styrelsen, som av

anförda skäl ansåge ett fullständigt nedläggande av arbetena icke böra

ifrågakomma, hade tänkt sig att över vintern endast bibehålla en arbetsstyrka

av omkring 125 man, medan under sommaren 1920 de anställdas

antal utgjort omkring 300. Härigenom beräknade styrelsen ett

överskridande av de anvisade anslagsmedlen komma att äga rum med

300,000 kronor vid utgången av år 1920, varjämte arbetena i början

av år 1921 komme att erfordra omkring 125,000 kronor per månad.

Då det, anför departementschefen, med hänsyn till de av 1920 års

riksdag i ämnet gjorda uttalanden syntes med riksdagens mening bäst

överensstämmande, att arbetena å kraftstationsbyggnaden finge bedrivas

i minskad omfattning, till dess 1921 års riksdag fått tillfälle underkasta

ärendet ny prövning, bemyndigade Kungl. Maj:t, i enlighet med

departementschefens hemställan, genom beslut den 10 december 1920

styrelsen att, till fortsatt bedrivande enligt den i styrelsens skrivelse

angivna minskade omfattning av arbetena, av tillgängliga medel använda

vad som härför oundgängligen erfordrades, dock högst 600,000

kronor, till dess frågan om ytterligare anslag för ändamålet varit föremål

för riksdagens prövning. Tillika anbefalldes styrelsen, meddelar

departementschefen vidare, att för framtiden så planlägga av styrelsen anordnade

arbeten, för vilka riksdagen beviljat medel, att kostnaderna

komme att hålla sig inom de av riksdagen för arbetena anvisade belopp.

Beträffande frågan huruvida arbetena å Harsprånget böra under

den närmaste framtiden fortsättas eller om ett tillfälligt avbrott av desamma

skall äga rum hänvisar departementschefen till vad tidigare

härom anförts; och anser han sig, ehuru med viss tvekan, böra förorda

arbetenas fortsatta bedrivande i mindre omfattning, varigenom även

skulle vinnas, att den befolkning, som i förlitande på de väntade stora

arbetsförtjänsterna vid Harsprånget slagit sig ned därstädes, skulle i

någon mån tryggas i sin eljest hotade tillvaro. Det fortsatta utbyggandet

borde, på sätt jämväl riksdagen förutsatt, tillsvidare

begränsas att huvudsakligen avse sådana förberedande arbeten, vilkas

utförande toge längre tid i anspråk. För sådant ändamål torde emellertid

ej kunna beviljas större årliga anslag än högst 1,500,000 kronor,

med vilket anslagsbelopp en arbetarstam av 100—125 man beräknas

kunna sysselsättas. Med hänsyn till det överskridande, som ägt rum

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

5

av hittills anvisade medel, borde dock för år 1921 avses ett något

större belopp eller 1,800,000 kronor. Av sistnämnda summa skulle

dock 500,000 kronor, avseende kostnad för anskaffande av vissa materialier,

kunna bestridas av det särskilda anslaget till rörelsekapital för

statens vattenfallsverks räkning. De för åren 1921 ooh 1922 erforderliga

anslagsbeloppen, vartill hänsyn nu behövde tagas, eller tillhopa

2.800.000 kronor, torde böra utgå av de utav riksdagen förra året till

ifrågavarande anläggning beviljade, men ännu ej disponerade medel,

varför något nytt anslag ej nu skulle behöva äskas. Det belopp av

3.200.000 kronor, som återstode av sistnämnda medel, skulle däremot

få användas för distributionsanläggningar.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har aktiebolaget

Elektrosalpeter numera anmält, att bolaget icke ämnar begagna sig av

den rätt till option på elektrisk kraft, som enligt med vattenfallsstyrelsen

den 13 juni 1918 träffat avtal lämnats bolaget. Ifrågavarande rätt

och de möjligheter till kraftavsättning, som genom dess beviljande kunde

påräknas, hava givetvis varit huvudanledningen till det vid 1918 års

riksdag fattade beslutet om Harsprångets utbyggande. Enligt avtalet om

optionsrätten — vars beviljande var en nödvändig förutsättning för att avsevärda,

bolaget tidigare tillförsäkrade, men för staten under då rådande världskrig

särskilt värdefulla krafttillgångar vid Trollhättan skulle kunna återförvärvas

— hade nämligen staten förbundit sig att inom viss kortare

tid ställa till bolagets förfogande ett efter svenska förhållanden så ansenligt

kraftbelopp som 56,000 kilowatt, motsvarande mer än hälften av

hela effekten från den planerade anläggningen vid Harsprånget.

Genom att aktiebolaget Elektrosalpeter förklarat sig avstå från den

bolaget tillförsäkrade rätten till nyssnämnda stora kvantiteter elektrisk

energi har alltså, såsom av det sagda framgår, huvudförutsättningen för

Harsprångets omedelbara utbyggande bortfallit. Och då härtill kommer,

att det nu rådande allmänna tryckta läget på industriens område i hög

grad förminskat utsikterna att på annat sätt kunna vinna nöjaktig avsättning

av kraft från den blivande anläggningen, är det enligt utskottets

mening oundvikligt att taga under övervägande, huruvida icke

arbetena vid Harsprånget böra avbrytas.

En sådan eventualitet var icke främmande för riksdagen, då anslag

för ändamålet år 1918 första gången beviljades. Det betonades nämligen

då från riksdagens sida, att det endast var med stor tveksamhet

som medel till arbetenas påbörjande ställdes till förfogande, och med

avseende å dessas bedrivande framhölls det, att vad som först skulle

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

komma till utförande var sådant, som antingen utgjorde ett avslutat

helt eller vars fullföljande kunde anstå någon tid, för det fall att på

grund av statsfinansiella skäl ett avbrott i arbetet skulle visa sig nödvändigt.

Att arbetena å anläggningen sålunda avbrytas innebär givetvis

icke, att de för alltid skola nedläggas. Åven om möjlighet till avsättning

av så stora kraftbelopp, varom bär är fråga, för närvarande icke

förefinnes, torde det nämligen icke böra hållas för osannolikt, att framdeles

nya kraftbebov skola uppkomma av sådan omfattning och av

sådan art, att ett fullbordande av Harsprångsanläggningen kan med då

rådande byggnadskostnad befinnas lämpligt. För dylikt fall är det,

enligt vad erfarenheten givit vid handen, av stor vikt för en fördelaktig

kraftavsättning att de uppkomna energibehoven kunna inom en

jämförelsevis kort tid tillgodoses. På grund härav och för att i möjligaste

mån kunna undvika, att de redan utförda arbetena taga skada,

har utskottet ansett sig böra taga under övervägande, huruvida icke

dessa för en rimlig kostnad och med arbetets bedrivande i den begränsade

omfattning, som på sista tiden ägt rum, skulle kunna framföras

till ett sådant stadium, att vad som redan nedlagts bättre bevaras

åt framtiden och därjämte ett gynnsamt utgångsläge vinnes för ett

framtida fullbordande av anläggningen inom jämförelsevis kort tid.

En synpunkt som härvid icke torde böra förbises — även om densamma

icke bör tillmätas avgörande betydelse — är önskvärdheten av

att i möjligaste mån mildra de hårda verkningar av arbetenas avbrytande,

som onekligen i vissa fall kunna tänkas uppkomma för arbetare

och andra, vilka, i förhoppning om kraftstationsbyggets bedrivande

under en längre följd av år, slagit sig ned vid Harsprånget. Genom

att verksamheten vid utbyggnaden icke omedelbart nedlägges utan på

nu antytt sätt under åtminstone en kortare tid fortsättes, torde nämligen

ovannämnda olägenheter av arbetenas avbrytande i viss mån kunna

förminskas.

Enligt en inom vattenfallsstyrelsen uppgjord plan skulle en lämplig

avbrottspunkt och tillika ett gynnsamt utgångsläge för arbetenas framtida

fortsatta bedrivande kunna uppnås på följande sätt:

I själva älvfåran är redan för närvarande under utförande grundläggningsarbetet

till en fördämning, avsedd att möjliggöra den torrläggning

av älvbotten, som erfordras för att arbetena å den stora regleringsdammen

framdeles skola kunna verkställas. Därjämte pågår

färdigställandet av den provisoriska omloppstunnel, genom vilken vattnet

under dessa arbeten skall ledas. Ifrågavarande grundläggningsarbete

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

7

för fördämningen ävensom hela den provisoriska omloppstunneln skulle

nu fullbordas, och skulle samtidigt sänkschakten bedrivas dels ned till

själva kraftstationen, som är belägen 105 meter under bergytan, dels

för de två närmast kraftstationen belägna, djupast liggande påslagen

å den blivande stora avloppstunneln. Då dessa arbeten äro färdigställda,

kan hela anläggningen, när så bliver erforderligt, fullbordas på

omkring 3 Va år.

Med nuvarande reducerade arbetsstyrka om cirka 125 man torde

ovan angivna arbeten bliva avslutade i mars månad 1922. För ett

dylikt bedrivande av arbetena erfordras för år 1921 1,800,000 kronor

— i vilket belopp jämväl är inräknat vad som åtgår till täckande av

de medel, omkring 500,000 kronor, som i enlighet med Kungl. Maj:ts

den 10 december 1920 fattade beslut provisoriskt anlitats för ändamålet

— och för år 1922 400,000 kronor. Om arbetena därefter skola avbrytas,

erfordras emellertid därutöver, enligt vad utskottet inhämtat,

ett belopp av 200,000 kronor för arbetenas avveckling och skyddande.

Efter denna beräkningsgrund och med iakttagande därjämte att,

såsom i propositionen förutsatts, av det för innevarande år erforderliga

beloppet, 1,800,000 kronor, 500,000 kronor såsom avseende kostnad

för anskaffande av flyttbara och för andra ändamål användbara materialier

bestridas från det särskilda anslaget till rörelsekapital för statens

vattenfallsverks räkning, skulle alltså av särskilda anslagsmedel utgå

från år 1921 1,300,000 kronor och för år 1922 600,000 kronor.

Såsom av Kungl. "Maj:t föreslagits, torde dessa belopp, tillhopa

1,900,000 kronor, böra utgå av de utav riksdagen föria året till ifrågavarande

anläggning beviljade, men ännu ej slutgiltigt disponerade medel,

sammanlagt 6,000,000 kronor; något nytt anslag skulle således nu

ej vara erforderligt.

Enligt den sålunda uppgjorda planen skulle arbetena komma att

fortgå under de första månaderna av år 1922. Därest på grund av

några särskilda förhållanden så skulle befinnas böra ske, kan alltså

frågan om arbetenas fortsatta bedrivande underställas nästkommande

års riksdags prövning, utan att något avbrott i arbetena dessförinnan

behöver äga rum.

Beträffande den av herr Asplund i ämnet väckta motionen får

utskottet anföra följande. Förevarande fråga om fortsatt anslag för

bedrivande av arbetena vid Harsprånget, vilken, såsom av den ovan

lämnade redogörelsen framgår, påkallar ett snabbt avgörande av riksdagen,

bar utskottet ansett böra lösas fristående från det invecklade

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

och alltjämt på utredning beroende problemet om vad som bör åtgöras

för bekämpande av den rådande allmänna arbetslösheten. I vad mån

särskilda åtgärder i sistnämnda syfte böra vidtagas för beredande av

ökad tillgång till arbete vid Harsprånget eller annorstädes, anser därför

utskottet först framdeles i annat sammanhang böra komma under omprövning.

Av denna anledning har utskottet funnit ifrågavarande

motion icke nu böra företagas till behandling.

På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet tillstyrka,

att arbetena å kraftstationen vid Harsprånget bedrivas efter ovan angivna

plan och att av ifrågavarande reserverade anslagsmedel för ändamålet

ställas till förfogande för år 1921 1,300,000 kronor och för år

1922 600,000 kronor. Beträffande dispositionen av den sålunda till

4,100,000 kronor uppgående återstoden av ovannämnda, hittills icke

definitivt disponerade belopp av 6,000,000 kronor — varav viss del

enligt 1920 års riksdags medgivande och Kungl. Maj:ts nu gjorda

förslag skulle komma till användning för distributionsanläggningar —

kommer utskottet att avgiva yttrande i annat sammanhang.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet

hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av de utav 1920

års riksdag för första utbyggnaden av Harsprångets

kraftstation beviljade medlen må för ändamålet användas

1,300,000 kronor under år 1921 och 600,000

kronor under år 1922.

Stockholm den 8 februari 1921.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren, herrar S. H. Kvarnzelius, C. J. G. Swartz, A. C. Lindblad,

Ollas A. Ericsson, N. A. Nilsson, H. F. Lamm, J. Nilsson i Skottlandshus, F. L. Lindqvist,

J. L. Widell, O. U. B. Olsson, C. G. Ekman och O. Bergqvist samt

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, ./. Jönsson i Revinge, O.

H.son Waldén, G. B. Jansson i Falun, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, S.

E. J. Ltibeck, J. Erlansson, O. Osberg, K. E. W. Söderhielm, K. A. Westman och I. D.

Norman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:48 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om beredande av medel till fortsättande av arbetena ä krafts s. 3 i texten