Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m. jämte en i samband härmed väckt motion.
1921-06-03 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1921:174, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m. jämte en i samband härmed väckt motion.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 174.
1
Nr 174.
Ankom till riksdagens kansli den 3 juni 1921 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
anslag till förste provinsialläkare och provinsialläkare
m. m. jämte en i samband härmed
väckt motion. (2:a avd.)
Uti den till riksdagen den 7 januari 1921 avlåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t under
femte huvudtiteln föreslagit riksdagen
dels (punkten 70) att i avbidan på den proposition, som kunde
komma att avlåtas angående förbättrade avlöningsförmåner för vissa
förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m., beräkna en höjning
av det ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare,
nu 1,451,300 kronor, med 113,500 kronor till 1,564,800
kronor,
dels (punkten 72) att i avvaktan på samma proposition, på extra
stat för år 1922 beräkna ett reservationsanslag å 300,000 kronor till
bidrag för anskaffande av bostäder åt provinsialläkare å landsbygden;
dels ock (punkten 73) att i avvaktan på samma proposition, på
extra stat för år 1922 beräkna ett förslagsanslag av 10,000 kronor
att i enlighet med av riksdagen godkända grunder användas till
beredande av flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare.
Vidare har Kungl. Maj:t i den till riksdagen samma dag avlåtna
propositionen om tilläggsstat till riksstaten för år 1921 under
femte huvudtiteln föreslagit riksdagen (punkten 19) att i avbidan på
förenämnda proposition för beredande av tillfällig löneförbättring åt
provinsialläkare på tilläggsstat för år 1921 beräkna ett förslagsanslag,
högst, 221,000 kronox.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 sand. 74 Käft. (Nr 174—176.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 174.
Sedermera har Kungl. Maj:t uti en till riksdagen avlåten, den
14 mars 1921 dagtecknad proposition, nr 262, vilken hänvisats till
förberedande behandling av statsutskottet, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för samma dag föreslagit riksdagen dels medgiva, att å avlöningsstaten
för förste provinsialläkare och provinsialläkare må från och
med år 1922 uppföras ytterligare tio provinsialläkare, en var med
en årlig avlöning av 5,500 kronor, därav 4,000 kronor lön och 1,500
kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma två ålderstillägg
a lönen, det ena med oOO kronor efter fem år och det andra, jämväl
med 500 kronor efter ytterligare fem år;
dels föreskriva, att för åtnjutande av de med sagda befattningar
förenade avlöningsförmåner skall gälla vad i kungörelsen den
18 juni 1919 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av
de från och med år 1920 fastställda avlöningsförmåner och i därtill
senare efter riksdagens hörande gjorda tillägg finnes stadgat i fråga
om motsvarande befattningar;
dels, vid bifall till vad sålunda föreslagits, från och med år
1922 höja det å riksstaten uppförda ordinarie anslaget till förste
provinsialläkare och provinsialläkare från 1,451,300 kronor med
55,000 kronor till 1,506,300 kronor;
dels från och med år 1922 sänka det i riksstaten uppförda
ordinarie förslagsanslaget till bidrag för extra provinsialläkares avlönande
från 40,000 kronor med 10,000 kronor till 30,000 kronor;
dels, till bidrag för anskaffande av bostäder åt provinsialläkare
å landsbygden, på extra stat för år 1922 anvisa ett reservationsanslag
a 150,000 kronor, att utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen i statsrådsprotokollet angivna gr un det;
dels, till provisoriska lönetillägg åt förste provinsialläkare och
provinsialläkare, på extra stat för år 1922 anvisa ett förslagsanslag,
högst, 220,000 kronor, att användas på sätt Kungl. Maj:t bestämmer;
dels, till provisoriska lönetillägg åt förste provinsialläkare och
provinsialläkare, på tilläggsstat för år 1921 anvisa ett förslagsanslag,
högst, 100,000 kronor, att användas på sätt Kungl. Maj:t bestämmer;
dels, till beredande av flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare,
på extra stat för år 1922 anvisa ett förslagsanslag å 10,000 kronor,
att användas i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen
i statsrådsprotokollet angivna grunder, ävensom medgiva, att
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 174. **
även dot för år 1921 för samma ändamål beviljade förslagsanslaget
å 4,000 kronor må från och mod den 1 juli användas enligt samma
grunder; .
dels ock, för åstadkommande av ett omedelbart provisoriskt
avhjälpande av läkarbristen särskilt i Norrbottens, Västerbottens och
Jämtlands län, på extra stat för år 1922 anvisa ett förslagsanslag,
högst, 50,000 kronor, att för ändamålet användas på sätt Kungl.
Maj:t bestämmer.
Beträffande den av Kungl. Maj:t förebragta utredningen lar
utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom
andra kammaren av herr F. Kaijser väckt motion, nr 287, häruti
hemställts, att riksdagen matte besluta att hemställa hos Kungl.
Maj:t, det Kungl. Maj:t behagade utfärda ny provinsialläkaretaxa
att gälla tillsvidare i enlighet med provinsialläkaredistriktskommitténs
förslag.
Beträffande de av motionären till stöd för hans framställning
andragna skälen tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.
Kungl. Maj:ts förevarande förslag är i huvudsak byggt på ett
av provinsialläkaredistriktskommittén i ämnet avgivet betänkande.
Vad först beträffar frågan om förändring av extra provinsialläkardistrikt
till ordinarie, grundar sig kommitténs i detta hänseende
avgivna förslag på samma princip, som tillämpats vid de åren 1911,
1918 och 1920 beslutade ändringarna av provinsialläkardistriktsindelningen
i riket, nämligen att staten i främsta rummet bör sörja
för, att den enskilda sjukvården på landsbygden blir på ett tillfredsställande
sätt ordnad, och sålunda ansvara för kostnaderna för ^avlönande
av de läkare, som hava att ombesörja denna sjukvaro..
Kommitténs förslag innebär inrättande av 98 nya ordinarie provin
sialläkardistrikt, av vilka 10 distrikt skulle bildas av distrikt, som
av kommittén år 1917 föreslagits till extra, 81 bildas av 82 nuva
rande extra distrikt och 7 nybildas. Det ifrågasatta antalet nya
provinsialläkardistrikt skulle inrättas successivt under en tidrymd
av 10 år, och skulle från och med år 1922 inrättas 10 distrikt.
Departementschefen har förklara sig icke nu vara beredd att
taga ståndpunkt till kommitténs distriktsregleringsplan i dess helhet,
4 Statsutskottets utlåtande Nr 174.
varvid han åberopat dels behovet av vidare utredning, dels ock den
rådande statsfinansiella situationen. Emellertid har departementschefen
ansett sig böra i anslutning till kommittén förorda inrättan
i
ifV A? nya clistrikt från och med år 1922. Vilka dessa distrikt
skulle bliva, borde icke nu definitivt bestämmas, utan syntes det
hora överlämnas åt Kung! Maj:t att efter ytterligare utredning fatta
beslut härom. Inrättande av dessa nya distrikt skulle föranleda en
okmng av det ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och provmsialläkare
med 55,000 kronor, varemot anslaget till extra provinsialläkares
avlönande skulle minskas med 10,000 kronor.
Enär det föreliggande förslaget står i överensstämmelse med
den uppfattning rörande en tillfredsställande anordning av läkarvården
på landsbygden, åt vilken riksdagen vid upprepade tillfällen
givit uttryck, synes någon principiell erinran ej vara att göra mot
förslaget, sadant det nu föreligger om inrättande av 10 nya provinsialläkardistrikt.
Med hänsjm till det rådande finansiella läget torde
man dock på detta område tillsvidare böra framgå med den största
varsamhet, och utskottet vill med styrka betona, att ett bifall till
det föreliggande förslaget på intet sätt får betraktas såsom något
standpunktstagande till den av kommittén framlagda distriktsregermgsplanen.
L tskottet anser, att man under nuvarande förhållanden
icke bör för detta ändamål åsamka statsverket utgifter i större
omfattning än som efter prövning kan befinnas oundgängligen nödvändiga.
Lika med departementschefen håller utskottet vidare före,
att det bör överlämnas åt Kungl. Maj:t att efter ytterligare utredmng
bestämma, vilka de ifrågasatta nya provinsialläkardistrikten
skola bliva, och förutsätter utskottet härvid såsom självfallet, att
hänsyn i främsta rummet tages till de landsändar, där behovet i
berörda hänseende gjort sig starkast gällande. Vid bestämmandet
av lakarnas stationenngsort bör jämväl tillses, att detta sker så, att
befolkningens behov inom distriktets olika delar väl tillgodoses Alldenstund
det ordinarie förslagsanslaget till bidrag för extra provinsialläkares
avlönande allaredan blivit i 1922 års riksstat av riksagen
tid siffran bestämt, nämligen till 40,000 kronor, torde någon
nedsättning av detta belopp, på sätt ifrågasättes, icke nu böra vidtagas.
Vad vidare beträffar spörsmålet om ordnande av bostadsfrågan
Statsutskottets utlåtande Nr 174. 5
för provinsialläkare å landsbygden, har beredandet av lämpliga bostäder
icke ansetts böra enhetligt genomföras genom ett obligatoriskt
åläggande för landsting, provinsialläkardistrikt eller den kommun,
där provinsialläkaren är stationerad, att tillhandahålla bostad. Frågan
har i stället ansetts böra ordnas på frivillighetens väg efter
ortens förhållanden, varvid bidrag borde i mån av tillgängliga medel
utgå efter Kung! Maj:ts prövning. Bidraget skulle ej uppgå till
mer än högst V3 av den beräknade kostnaden och ej — med ett
undantag — överstiga 30,000 kronor för varje bostad. För år 1922
ifrågasättes nu för ändamålet ett belopp av 150,000 kronor, varmed
skulle kunna beredas bidrag åt minst fem bostadsbyggen. Dessutom
skulle statsbidrag kunna utgå, även då befintlig bostad inköpes och
ändras till provinsialläkarbostad. Bostaden skulle uppföras efter av
medicinalstyrelsen fastställda ritningar, varvid dock framhålles, att
de olika typer för bostäder, som departementschefen närmare angivit,
icke borde vara ovillkorligt bindande vid bostädernas uppförande
utom ifråga om rummens maximiantal. Vidare skulle föreligga
skyldighet för provinsialläkaren att bebo med statsbidrag anordnad
läkarbostad i vederbörande distrikt och erlägga bestämd hyra,
dock ej över 1,800 kronor för år.
En av svårigheterna att erhålla en tillfredsställande läkarvård
på landsbygden är otvivelaktigt att söka i den nu rådande bristen
på lämpliga läkarbostäder. Knngl. Maj:ts förslag åsyftar att bidraga
till hävande av denna olägenhet, och torde i princip icke några erinringar
vara att framställa mot det sätt att lösa frågan, som nu
ifrågasatts. Visserligen kan ett alltför starkt utnyttjande av den
nu föreslagna anordningen leda till rätt avsevärda krav på statskassan,
men enligt utskottets mening torde dock en garanti för att
statens bidrag till detta ändamål icke springer för mycket i höjden
ligga däri, att 2/s av kostnaderna skola bestridas av de kommunala
myndigheterna, vilka jämväl de äro nödsakade att taga den hänsyn
till det finansiella läget, som av förhållandena påkallas. I allt fall
vill utskottet framhålla, att man i första hand bör tillse, huruvida
icke en provinsialläkarbostad kan på annat sätt erhållas, exempelvis
genom förhyrande eller upplåtande av förefintliga för ändamålet
lämpade lägenheter, och att den nu anvisade utvägen med statsbidrag
till uppförande av särskilda bostäder endast bör subsidiärt
ifrågakomma. Vidare vill utskottet uttala sin anslutning till den i
6
Statsutskottets utlåtande Nr 174.
utredningen framhållna synpunkten, att de särskilt uppgjorda bostadstyperna
icke böra vara ovillkorligt bindande vid bostädernas
uppförande. Tvärtom synes utskottet en viss frihet härutinnan böra
råda, varigenom kunna vinnas ekonomiskt fördelaktigare resultat,
som utan att äventyra bostädernas ändamål fullt ut motsvara de
anspråk, som rimligen böra ställas på dylika lägenheter.
Såsom ett betydelsefullt led i arbetet för avhjälpande av läkarbristen
företrädesvis i de norrländska länen är strävandet att göra
provinsialläkartjänsterna mer ekonomiskt lockande. Provinsialläkardistriktskommittén
har för detta ändamål föreslagit dels en tillfällig
löneförbättring, dels ock en ny provisorisk läkartaxa. Departementschefen,
som ansett taxefrågan intimt sammanhängande med den
stundande definitiva löneregleringen för provinsialläkarkåren och därför
ej nu velat framlägga förslag i ämnet, har däremot funnit en
provisorisk förhöjning av de fasta avlöningsförmånerna oundgängligen
påkallad. I avseende å de provisoriska lönetillägg, som nu föreslås,
tillåter sig utskottet hänvisa till den översikt över dessa tillägg, som
återfinnas å sid. 35—37 i statsrådsprotokollet. För ändamålet beräknas
för år 1922 ett belopp av 200,000 kronor. Härjämte innebär
förslaget, att till Kungl. Maj:ts förfogande skulle ställas ett belopp
av 20,000 kronor för att under provisorietiden möjliggöra viss
förhöjning i lönetilläggen för sådana distrikt, där med hänsyn till
provinsialläkarens i jämförelse med förhållandet inom andra distrikt
avsevärt lägre inkomster, svårartade kommunikationsförhållanden
eller andra liknande omständigheter en ytterligare löneförbättring
av Kungl. Maj:t prövades vara oundgängligen nödvändig. Sammanlagt
skulle alltså för år 1922 erfordras ett belopp av 220,000 kronor.
För senare hälften av år 1921 har beräknats bliva erforderligt ett
belopp av 100,000 kronor, däri inberäknat 10,000 kronor att ställas
till Kungl. Maj:ts förfogande på sätt nyss angivits.
Att en förhöjning av avlöningsförmånerna är ofrånkomlig, därest
det erforderliga tilloppet till provinsialläkarbanan skall kunna
upprätthållas, anser utskottet lika med departementschefen uppenbart,
och framför allt torde denna utväg vara nödvändig, då det
gäller att erhålla sökande till de mera svårbesatta distrikten. Utskottet
har följaktligen ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts nu
föreliggande förslag. I allt fall finner utskottet en anordning med
Statsutskottets utlåtande Nr 174.
7
högre lönetillägg vara att förorda framför att, på sätt motionsvis
gjorts gällande, vidtaga en provisorisk höjning av läkartaxan. Utskottet
har därför icke funnit sig kunna tillstyrka herr Kaijsers
ovanberörda motion.
Enligt gällande stat är föreskrivet, att rätt till första ålderstilllägget
skall inträda efter tre år beträffande provinsialläkarna i vissa
distrikt, nämligen Sorsele, Tärna, Arjeplogs, Pajala och Yittangi
distrikt. Departementschefen har nu ifrågasatt, att samma förmån
även må tillkomma provinsialläkarna i Gräddede, Malåträsks och
Arvidsjaurs distrikt. Häremot har utskottet intet att erinra.
Vad slutligen beträffar Kungl. Maj:ts förslag angående anslag
till beredande av flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare ävensom
anslag för åstadkommande av ett omedelbart provisoriskt avhjälpande
av läkarbristen särskilt i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands
län — vilket sistnämnda anslag är till beloppet lika med vad för
innevarande år till samma ändamål utgår — har utskottet intet att
erinra mot vad härutinnan ifrågasatts.
Utskottet hemställer alltså,
I att riksdagen må
a) medgiva, att å avlöningsstaten för förste
provinsialläkare och provinsialläkare må från och
med år 1922 uppföras ytterligare tio provinsialläkare,
en var med en årlig avlöning av 5,500
kronor, därav 4,000 kronor lön och 1,500 kronor
tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma två
ålderstillägg å lönen, det ena med 500 kronor efter
fem år och det andra, jämväl med 500 kronor
efter ytterligare fem år;
b) föreskriva, att för åtnjutande av de med
sagda befattningar förenade avlöningsförmåner
skall gälla vad i kungörelsen den 13 juni 1919
angående villkor och bestämmelser för åtnjutande *
av de från och med år 1920 fastställda avlöningsförmåner
och i därtill senare efter riksdagens hö
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 174.
rande gjorda tillägg finnes stadgat i fråga om motsvarande
befattningar;
c) vid bifall till vad sålunda föreslagits, från
och med år 1922 höja det å riksstaten uppförda
ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och
provinsialläkare från 1,451,300 kronor med 55,000
kronor till 1,506,300 kronor;
d) till bidrag för anskaffande av bostäder åt
provinsialläkare å landsbygden, på extra stat för
år 1922 anvisa ett reservationsanslag å 150,000
kronor, att utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 14 mars 1921 angivna
grunder;
e) till provisoriska lönetillägg åt förste pro
vinsialläkare
och provinsialläkare, på extra stat
för år 1922 anvisa ett förslagsanslag, högst,
220.000 kronor, att användas på sätt Kung]. Maj:t
bestämmer;
-f) till provisoriska lönetillägg åt förste provinsialläkare
och provinsialläkare, på tilläggsstat
för år 1921 anvisa ett förslagsanslag, högst,
100.000 kronor, att användas på sätt Kungl. Maj:t
bestämmer;
g) till beredande av flyttningsbidrag åt vissa
provinsialläkare, på extra stat för år 1922 anvisa
ett förslagsanslag å 10,000 kronor, att användas i
huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen
i statsrådsprotokollet över socialärenden
den 14 mars 1921 angivna grunder, ävensom
medgiva, att även det för år 1921 för samma
ändamål beviljade förslagsanslaget å 4,000 kronor
må från och med den 1 juli användas, enligt samma
grunder;
h) för åstadkommande av ett omedelbart
provisoriskt avhjälpande av läkarbristen särskilt i
Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, på
Statsutskottets utlåtande Nr 17i.
9
extra stat för år 1922 anvisa ett förslagsanslag,
högst, 50,000 kronor, att för ändamålet användas
på sätt Kungl. Maj:t bestämmer.
II att herr Kaijsers ovan berörda motion icke
må vinna riksdagens bifall.
Stockholm den 3 juni 1921.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVABNZEL1US.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius. C. J. G. Swartz, Ollas A.
Ericsson, N. A. Nilsson, H. F. Lamm, J. Nilsson i Skottlands]ius, H. M. Bäckström,
0. U. B. Olsson, C. G. Ekman, 0. Bergqvist, E. A. Hallin och C. I. Asplund
samt
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, J. Jönsson
i Revinge, 0. H:son Waldén, C. B. Jansson i Falun, P. B. Nilsson i Landeryd,
L. J. Carlsson-Frosterud, S. E. J. Liibeck, W. Bäckström, J. D. Norman,
L. Olsson i Hov och J. E. Andersson i Ovanmyra.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 saml. 74 käft. (Nr 174—176).
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1921:313 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslag till förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m. s. 1 i texten