Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående omläggning av budgetåret.

1921-06-03 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1921:184, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående omläggning av budgetåret.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

1

Nr 184.

Ankom ill riksdagens kansli den 3 juni 1921 kl. 7 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående

omläggning av budgetåret.

(4:e avd.)

I en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1921 dagtecknad proposition

(nr 201), vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling,

har Kung]. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen besluta, att budgetåret skall från och med den 1 juli

1923 omläggas till tiden 1 juli—30 juni.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Av den i propositionen lämnade redogörelsen för frågans förberedande

behandling inhämtas, bland annat, följande:

För undvikande av förskott å anslag i det påföljande årets riksstat

föreslog kassaförlagskommittén i sitt den 20 mars 1917 avgivna

betänkande, bland annat, att sådana utgifter, vilka dittills bestritts

medelst förskott av nämnda slag, dädanefter borde, i den mån anslag

på riksstat i vanlig ordning icke i tid kunde beredas, upptagas å en

tilläggsstat för det löpande året. Redan 1917 års riksdag beslöt att å

tilläggsstat uppföra vissa större utgifter för samma år. Sedan nämnda

betänkande varit föremål för yttrande av vissa myndigheter, avgav

Kungl. Maj:t i samband med den till 1918 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen

jämväl proposition med förslag till tilläggsstat för

samma år. Särskilda tilläggsstater hava sedermera på förslag av Kungl.

Maj:t upprättats jämväl för åren 1919 och 1920, och föreligger till

provning av innevarande års riksdag förslag till sådan stat för år 1921.

Ändamålet att undvika ovan berörda förskott ansågs av kassaförlagsBihang

till riksdagens protokoll 1921. 6 saml. 76 käft. (Nr 184.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

kommittén kunna vinnas antingen genom utgifternas upptagande å en

tilläggsstat för det löpande året eller genom en omläggning av budgetåret,

eventuellt medelst en kombination av bägge dessa utvägar. I

frågan om en omläggning av budgetåret erinrade kassaförlagskommittén

jämväl, hurusom redan 1910 års riksstatssakkunniga i sitt utlåtande

berört detta spörsmål och bland annat framhållit, att uppgiften att få

budgetens beräkning så nära som möjligt att överensstämma med bokslutets

resultat i hög grad skulle underlättas genom att budgetåret flyttades

närmare intill tiden för riksstatens fastställande av riksdagen. Riksstatssakkunniga

hade emellertid ansett en sådan förändring ligga utanför

ramen av deras uppdrag, så mycket mer som den förutsatte en särskild

undersökning, som de sakkunniga icke medhunnit; och hade de därför

icke ansett sig kunna därom framställa förslag.

Icke heller kassaförlagskommittén fann sig böra framlägga något

förslag i berörda syfte, då en dylik förändring med alla därav uppkommande

konsekvenser måste kräva en ganska grundlig undersökning av

dithörande förhållanden, och då det för övrigt kunde ifrågasättas, huruvida

det ens kunde anses ingå i kommitténs uppgift att upptaga eu så

vittutseende fråga, vars utredande i varje fall måste betydligt försena

framläggande av kommitténs betänkande.

Då det likväl, med hänsyn till frågans oförnekliga sammanhang

med spörsmålet om ifrågavarande förskott, ansetts önskligt, att förutsättningarna

för en eventuell omläggning av budgetåret bleve belysta, i

den mån sådant kunde utan fördröjande av kommitténs arbete i övrigt

äga rum, anmodade kommittén en av sina tillkallade sakkunniga, professorn

Gr. Cassel, att göra ett uttalande i frågan; och framförde denne

i en till kommittén avgiven promemoria en del synpunkter, till vilka

jämväl kommittén anslöt sig. Särskilt framhöll kommittén, att kommittén

delade den i promemorian uttalade mening, att någon närmare utredning

rörande de med en övergång till ett nytt finansår förknippade

förhållanden knappast syntes böra komma till stånd, förr än riksdagen

i princip uttalat sig för en reform i sådan riktning.

Såsom slutresultat av sin utredning i frågan om budgetårets omläggning

uttalade kassaförlagskommittén bland annat, att, därest framdeles

budgetåret bleve förlagt närmare tiden för riksstatens fastställande,

behovet av att anlita en tilläggsstat bleve i väsentlig mån minskat.

Nämnda fråga borde därför enligt kommitténs mening snarast möjligt

upptagas till behandling.

I sin skrivelse nr 368 av den 15 juni 1917 uttalade sig också

riksdagen i frågan, i det riksdagen däri anhöll, att Kungl. Maj:t ville

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 184. 3

låta verkställa utredning angående frågan om omläggning av budgetåret

till tiden den 1 juli—30 juni eller annan i förhållande till tiden för

riksdagens normaia avslutande lämplig tidsperiod ävensom för riksdagen

framlägga de förslag, vartill sagda utredning kunde föranleda. I skiivelsen

framhöll emellertid riksdagen, att fragan icke ännu kunde anses

så klarlagd, att riksdagen redan då kunde i princip uttala sig för reformen.

Så mycket syntes dock riksdagen den redan föreliggande utredningen

giva vid handen, att fragan vore av sa stor betydelse, att densamma

borde göras till föremål för den grundliga undersökning, som tydligen

erfordrades, innan definitiv ståndpunkt till reformen kunde intagas.

Efter remiss den 9 oktober 1917 avgav därefter statskontoret

utlåtande i frågan, och överlämnade statskontoret därvid yttranden, som

av ämbetsverket i frågan inhämtats från fullmäktige i riksgäldskontor et,

överståthållarämbetet och länsstyrelserna samt ett flertal andra penningförvaltande

ämbetsmyndigheter. Statskontoret hemställde i sitt utlåtande,

att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt särskilt tillkallade sakkunniga att

verkställa utredning dels angående möjligheten och bästa sättet att för

framtiden häva de med en omläggning av budgetåret förenade svårigheter

med särskilt beaktande av möjligheten att omlägga arbetet mom

riksdagen och Kungl. Maj:ts kansli samt hos den militära förvaltningen

och i avseende å uppbördsväsendet, dels angående önskvärdheten och

möjligheten att, under genomförande av reformen i övrigt, bibehålla

kalenderåret såsom budgetår för en del verk, dels slutligen angående

den budget för ett halvt år, som, enligt statskontorets åsikt, vid övergången

till det nya systemet borde beslutas.

Den 16 maj 1919 uppdrog Kungl. Maj:t åt f. d. statssekreteraren

L. Rabenius, marinöverkommissarien B. Boalt, professorn G. Cassel och

dåvarande extra bjrråchefen i statskontoret, numera expeditionschefen i

jordbruksdepartementet E. Stridsberg att verkställa utredning angående

möjligheten av en sådan förändring av budgetåret, att det förlädes till

tiden 1 juli—30 juni eller annan i förhållande till riksdagens normala

avslutning lämplig tidsperiod samt, därest det av utredningen framginge,

att en sådan reform lämpligen borde genomföras, utarbeta de

förslag, som därför kunde befinnas erforderliga.

På föranledande av budgetårskommittén framlade Kungl. Maj:t i

proposition den 12 mars 1920 (nr 254) till riksdagens prövning förslag

till ändrad lydelse av 61 och 109 §§ regeringsformen samt 72 § riksdagsordningen.

Budgetårs
kommitténs
tillsättning.

Orundlags
ändringar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

Nämnda förslag till grundlagsändringar, som av 1920 års riksdag

antagits såsom vilande i grundlagsenlig ordning, hava numera av 1921

års riksdag, enligt vad som framgår av dess skrivelse nr 25, slutligt

godkänts. 6

Budgetårs
kommitténs
förslag.

Efter ^ det budgetårskommittén avgivit ovanberörda förslag till de

av den ifrågasatta budgetårsreformen påkallade grundlagsändringarna

hai kommittén fullföljt sitt arbete enligt de givna direktiven, och föreligger

resultatet av detsamma i ett den 30 november 1920 avgivet betänkande,

vari kommittén tillstyrkt, att budgetåret snarast möjligt måtte

omläggas till tiden 1 juli—30 juni.

Beträffande förutsättningarna för reformen ifråga och sättet för

dess genomförande har kommittén, som ansett, att den nya budgetårsordningen

borde träda i kraft den 1 juli 1923, särskilt framhållit,

att den förberedande behandlingen av budgetärendena borde göras

så fullständig, att i allmänhet riksdagens budgetbeslut kunde utan omgång

bringas i verkställighet;

att tidpunkten för avgivande av riksdagspetita borde framflvttas

till den 1 oktober; J

att statsverkspropositionen borde göras i möjligaste mån fullständig;

att riksdagens budgetbehandling borde så planläggas, att besluten

rörande statsregleringen i allmänhet kunde vara Kungl. Maj:t tillhanda,

beträffande försvarsdepartementet senast den 15 maj och i övrigt den

1 juni;

att Kungl. Maj:ts föreskrifter rörande statsregleringens tillämpande

borde. utarbetas och, där så funnes erforderligt, expedieras efterhand

som riksdagens beslut anmäldes;

att riksstaten borde komma de förvaltande myndigheterna tillhanda

i god tid före budgetårets ingång;

att länsstaterna borde avskaffas, därest desammas bibehållande

skulle försena utgivandet _ av statsliggaren, i samband varmed denna

publikation borde fullständigas i erforderlig mån; samt

att beträffande tiden och sättet för övergången till det nya budgetårssystemet

borde iakttagas vad kommittén i betänkandet förordat.

Bland de fördelar, som, enligt kommitténs åsikt, vore att vinna

av ett, på sätt kommittén föreslagit, omlagt budgetår, vore först att

märka, att förskott å anslag i ett påföljande års riksstat skulle kunna

undvikas, utan att tilläggsstater skulle behöva — åtminstone i hittillsvarande

omfattning — komma till användning. Det torde, anför kommittén,

icke behöva närmare utvecklas, att behovet av förskott av nämnda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

slag minskades, ju noggrannare utgifterna i en riksstat kunde beräknas;

och det vore givet, att, ju närmare i tiden riksstaten läge ej blott de

beslut, som fattades angående densamma, utan även alla de utredningar,

som måste föregå uppgörande av förslag därtill, desto säkrare kunde

den bliva, och desto större utsikter hade man, att de i densamma upptagna

anslagsposterna skulle motsvara verklighetens krav.

En begränsning av användningen av tilläggsstater hade ock för

kommittén framstått såsom ett av de viktigaste önskemål, som vore att

vinna med budgetårets omläggning, detta så mycket mera som tilläggsstaterna

— även bortsett från övergångsåret 1918 — kommit att erhålla

en omfattning, som näppeligen varit vid deras införande åsyftad eller

beräknad. Visserligen torde det vara att förvänta, att med ett mera

stabiliserat penningvärde anslag å tilläggsstat icke skulle för framtiden

bliva erforderliga i samma utsträckning som under de senaste åren.

Men om kalenderåret komme att bibehållas såsom budgetår, torde dock

tilläggsstaterna alltfort erhålla en betydande omfattning, detta jämväl

av den anledning, att införandet av tilläggsstaterna såsom ett mera

normalt led i budgetsystemet syntes hava föranlett en viss benägenhet

dels att av riksdagen äska anslag att utgå från en tidigare tidpunkt,

än vad eljest skulle hava varit fallet, dels ock att anlita tilläggsstaten

för erhållande av fyllnad i riksstatsanslag, som tillmätts allt för knappt,

bland annat emedan man ansett sig kunna utgå från, att genom anslag

å tilläggsstaten rättelse skulle kunna ernås i den ursprungliga beräkningen.

De olägenheter, som följde med tilläggsstatssystemet, komme visserligen

att minskas, därest tilläggsstaterna erhölle mindre omfång, men

svårigheterna minskades ej i samma mån, som tilläggsstaternas slutsummor

sänktes. De vore i allt fall betydande.

Den största nackdelen av användandet i större utsträckning av

tilläggsstater vore förbunden med upprättandet av finansplanen. Den

årliga finansplanen komme faktiskt att sönderfalla i två: en för riksstaten

för det kommande året och eu för det löpande årets tilläggsstat.

Det sade sig självt, att överblicken över det finansiella läget därigenom

försvårades. Men även reella svårigheter uppstode. För normala fall

toge man givetvis i anspråk alla de inkomstkällor, som lämpligen kunde

utnyttjas för riksstaten. Då sedan tilläggsstat skulle upprättas, gällde

det att söka nya inkomstkällor eller höja avkastningen av redan förefintliga.

Ännu hade finansieringen av tilläggsstaten ej mött svårigheter,

framförallt emedan betydande behållningar å statsverkets kassafond stått

till buds. Sistnämnda förhållande kunde och borde man emellertid ej

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

räkna med för framtiden. Då komme följaktligen tilläggsstaternas

finansiering att bliva ett problem av helt annan och mera svårlöst natur,

än som varit förknippat med de tillförene upprättade tilläggsstaterna.

Systemet med vidlyftiga tilläggsstater vore ock i och för sig svårhanterligt

och opraktiskt. Redan upprättandet av statsverkspropositionen

och den därmed korresponderande propositionen om tilläggsstaten

krävde åtskilligt mera tid och arbetskraft, än om allenast en proposition

skulle avfattas. Motsvarande gällde i än högre grad beträffande

riksdagsarbetet. I tillämpningen medförde tilläggsstaterna ävenledes besvär

och osäkerhet. Särskilt gällde detta bokföringen och vad därmed

ägde sammanhang. Även ur rent statistisk synpunkt kunde systemet

med tilläggsstater lätt giva anledning till misstag och förbiseenden.

Att helt avskaffa tilläggsstaterna ansåg kommittén ej låta sig göra,

därest man ville undvika förskottssystemet. En undersökning, som kommittén

med utgångspunkt från 1920 års tilläggsstat utfört, hade emellertid

givit vid handen, att med eu förläggning av budgetåret till

tiden 1 juli—30 juni tilläggsstaten för normala fall borde kunna inskränkas

till ett minimum och måhända för ett eller annat år helt

undvaras. Denna sin åsikt har kommittén närmare utvecklat å sid.

26 — 28 i betänkandet, vartill jag tillåter mig hänvisa.

För att den av kommittén åsyftade begränsningen av tilläggsstatssystemet

skulle kunna komma till stånd, fordrades, yttrar kommittén,

beträffande kapitalökningsanslagen liksom ifråga om de verkliga utgifterna,

att såväl regering som riksdag strängt motsatte sig varje onödig

användning av tilläggsstat. Särskilt av vikt vore att förhindra, att den

föreställningen vunne insteg, att de anslag, som äskades å tilläggsstat,

bleve föremål för mindre noggrann prövning än de anslagskrav, som skulle

tillgodoses å riksstaten.

Det sade sig vidare självt, att genom en förläggning av budgetåret

till exempelvis tiden 1 september—31 augusti möjligheten att

undvika användningen av tilläggsstater skulle bliva väsentligt mindre

än med ett budgetår 1 juli—30 juni, enär behovet av tilläggsstat

växte med tiden mellan statsregleringens fastställande och dess ikraftträdande.

En vinst av budgetårets förläggning till tiden 1 juli—30 juni

skulle, såsom redan framhållits i den av professor Cassel till kassaförlagskommittén

avgivna promemorian i ämnet, bliva, att inkomst- och

förmögenhetsskatten komme att inflyta före mitten av budgetåret. Detta

hade också i avgivna utlåtanden såväl av statskontoret som av fullmäktige

i riksgäldskontor blivit framhållet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

7

Statskontoret hade därvid anfört, bland annat, att, då de i riksstaten

uppförda utgifterna skulle bestridas med de inkomster, som i

samma riksstat upptagits, och då eu huvudpost å inkomstsidan, nämligen

inkomst- och förmögenhetsskatten, icke inflöte förrän i november och

december eller i slutet av det nuvarande budgetåret, man för utgifternas

bestridande under tidigare delar av året måste anlita andra tillgångar

än dem, vilka därför upptagits i riksstaten, och om icke under

särskilda år i kassafonden eller av andra medel förelåge stora överskott,

som kunde disponeras såsom kassaförlag, nödgades statskontoret hos

Kungl. Maj:t göra framställning om bemyndigande att hos riksgäldskontoret

lyfta kassaförstärkning. Det vore givetvis för statskontoret och

riksgäldskontor önskvärt, om behovet av kassaförstärkning under normala

tidsförhållanden kunde hävas eller åtminstone väsentligt minskas.

Fullmäktige i riksgäldskontor, vilkas utlåtande ansluter sig till vad

statskontoret sålunda anfört, hade särskilt framhållit, att med finansåret

förlagt till en tid, som läge nära tiden för riksdagens normala avslutning,

skulle de under november—december inflytande skatteinkomsterna

bliva tillgängliga redan före mitten av finansåret, vilket väsentligt skulle

bidraga till att kassaförstärkningar kunde undvikas och till att i allmänhet

förläna stadga åt budgeten i dess helhet.

För egen del underströk kommittén, att en förutsättning för, att

berörda vinst av budgetårets omläggning ur kassaförlagssynpunkt

skulle ernås, givetvis vore, att den nuvarande terminen för uppbörden

av inkomst- och förmögenhetsskatten i huvudsak bibehölles oförändrad.

Någon ändring därutinnan kunde icke heller med hänsyn till den föreslagna

budgetårsreformen anses vare sig behövlig eller lämplig.

Slutligen skulle sagda reform ur kassasynpunkt bliva till nytta

jämväl så till vida, att den skulle tvinga till, att åtskilliga utgifter,

vilka för närvarande bestredes under förra hälften av kalenderåret, men

som kunde anstå till efter den 1 juli, skulle skjutas över på budgeten

för senare halvåret.

Därefter övergår kommittén till att bemöta vissa allmänna erinringar,

som anförts mot en förläggning av budgetåret till tiden den

1 juli—30 juni.

Det hade sålunda gjorts gällande, att, därest budgetåret började

så tidigt som den 1 juli, det stundom skulle bliva ogörligt att besätta

nya tjänster med ordinarie innehavare från och med befattningarnas

uppförande å ordinarie stat.

Denna anmärkning vore, yttrar kommittén, i och för sig riktig,

men uppenbarligen komme efter omläggningen nya tjänster att i regel

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande Nr 184.

tillsättas avsevärt tidigare, än tillförene varit fallet, och för befattningshavarna

själva spelade numera en försening av en utnämning till inpå

det nya budgetåret mindre roll än tidigare på grund av de förändringar

av bestämmelserna rörande intjänande av ålderstillägg, som på senare

tid genomförts.

En annan invändning hade riktats mot det förhållandet, att större

reformer eller omorganisationer icke skulle hinna genomföras från och

med budgetårets början på grund av svårigheten att efter riksdagens

beslut medhinna erforderliga verkställighetsföreskrifter.

Det vore emellertid, anser kommittén, till en början givet, att

omläggningen av budgetåret i allmänhet borde underlätta möjligheten

att snabbt genomföra förändringar inom förvaltningen eller eljest, men

omläggningen lämnade också den möjligheten öppen, att en dylik förändring

kunde träda i kraft efter början av budgetåret, exempelvis den

1 oktober eller 1 januari, vilket ej hindrade, att erforderliga anslag kunde

beräknas för budgetår, eventuellt efter olika grunder för olika delar av

aret. Exempel på ikraftträdandet av en omorganisation vid annan tidpunkt

än finansperiodens början funnes redan.

En anmärkning av allmän innebörd vore även den, att med en

budgetperiod 1 juli—30 juni den personal, som hade att taga befattning

med boksluten inom de medelsförvaltande myndigheterna, skulle

få möjligheten till sommarsemester i hög grad beskuren. Denna anmärkning

hade dock jämväl av myndigheter, som framfört densamma, ansetts

ej vara av den vikt att på grund därav reformen borde hindras, en ståndpunkt,

som kommittén också måste för sin del intaga.

Departe
mentschefen.

För egen del bär departementschefen anfört, bland annat, följande:

»De av kommittén framhållna väsentligaste fördelarna av den föreslagna

omläggningen av budgetåret till tiden 1 juli—30 juni, nämligen

att inkomstberäkningen skulle bliva mera tillförlitlig än förut, att utgifterna

skulle kunna bättre överskadas och beräknas, att användningen

av till äggsstater med ty åtföljande olägenheter i omförmälda avseenden

skulle kunna nedbringas i högst betydlig grad, samt att genom inkomstoch

förmögenhetsskatteuppbördens inträffande före mitten av budgetåret

hittillsvarande kassaförlagssvårigheter skulle kunna, om icke helt

avlägsnas, så dock högst väsentligt minskas, synas mig ligga i öppen

dag och måste enligt min mening skattas synnerligen högt.

Av de i ämnet hörda verk och myndigheter, för vilkas utlåtanden

tidigare redogjorts, har också allenast marinförvaltningen ansett sig böra

principiellt motsätta sig nu föreliggande reformförslag, och beträffande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

9

detta ämbetsverks ståndpunkt till frågan är dessutom att märka, att

chefen för ämbetsverkets civilavdelning icke omfattat densamma, utan

ansett sig böra förorda bifall till kommitténs förslag. De invändningar,

marinförvaltningen rest mot förslaget i fråga, synas icke heller vara av

större betydelse för spörsmålet, lmruvida en omläggning av budgetåret

bör komma till stånd. Såvitt jag kan finna, äro de av ämbetsverket

framhållna olägenheterna av den föreslagna budgetårsomläggningen av

natur att kunna övervinnas.

En av de av kommittén framhållna fördelarna av budgetårsreformen

anser jag mig böra i detta sammanhang något närmare beröra, nämligen

fördelen av, att uppbörden av inkomst- och förmögenhetsskatten

skulle komma att inträffa ungefär i mitten av det nya budgetåret. För

närvarande sker ju denna uppbörd på en gång under loppet av november

och december månader. Det har emellertid ifrågasatts att fördela

nämnda uppbörd å terminer. Utan att för närvarande göra något uttalande

i denna fråga vill jag framhålla, att, under förutsättning att jämväl

med en sådan fördelning av inkomst- och förmögenhetsskatteuppbörden

den första uppbördsterminen kom me att förläggas till ungefärligen samma

tid, varunder för närvarande kronouppbörden pågår, härav skulle följa,

att, om budgetåret icke varder på föreslaget sätt omlagt, uppbörden

av den för respektive budgetår beräknade inkomst- och förmögenhetsskatten

delvis komme att inflyta först under det påföljande budgetåret,

en anordning, som enligt mitt förmenande måste betecknas såsom otillfredsställande.

Blir däremot budgetårsomläggningen verklighet, kommer

skatteuppbörden, även om den uppdelas på flera terminer, att helt infalla

under budgetåret.

Vidkommande de av budgetårskommittén omförmälda allmänna

erinringarna mot en förläggning av budgetåret till tiden 1 juli—30 juni

vill jag som min mening uttala, att samtliga berörda erinringar synas

mig hava blivit av kommittén tillfredsställande bemötta.

En fråga av principiell innebörd vilken — om ock närmast att

hänföra till spörsmålet om de åtgärder för statsregleringens utförande,

vilka betingas av den nu föreslagna omläggningen av budgetåret —

dock redan i detta sammanhang synes böra upptagas till behandling,

är frågan om förläggningen av statens räkenskapsår efter genomförandet

av budgetårsreformen. Självfallet är ju, att budgetredovisningsåret

fortfarande måste sammanfalla med budgetåret. Detta är ock den åsikt,

som företrätts av såväl kommittén som av det ämbetsverk, vilket har

sig sagda redovisning anförtrodd, nämligen riksräkenskapsverket, som i

sitt förut återgivna utlåtande även meddelat, att några hinder för att

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 saml. 76 höft. (Nr 184.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

Övergångs
budgeten.

till riksdagens den 1 oktober sammanträdande revisorer avlämna fullständig

budgetredovisning för det nästförflutna budgetåret icke förefunnes.

Annorlunda ställer sig emellertid sagda ämbetsverk till frågan om

förläggningen av kapitalbokslutsåret, vilket, enligt vad ämbetsverket på

anförda skäl förklarar, fortfarande måste vara kalenderåret.

Härutinnan står således riksräkenskapsverkets åsikt i strid mot deri

mening, som slutligen omfattats av kommittén, nämligen, att även kapitalbokslutsåret

bör sammanfalla med budgetåret. Mynt- och justeringsverket.

vattenfallsstyrelsen och domänstyrelsen åter hava, i vad angår dem åvilande

räkenskaper, uttalat sig för kalenderåret såsom kapitalbokslutsår.

Andra penningförvaltande ämbetsmyndigheter hava, om ock ej så

positivt, yttrat sig till förmån för att kapitalredovisningen, helt eller

delvis, måtte få fortfarande avslutas för kalenderår.

De skäl, riksräkenskapsverket anfört för kapitalbokslutets hänförande

till kalenderår, hava synts mig så övertygande, att jag icke ansett mig1

kunna annat än biträda nämnda ämbetsverks ståndpunkt härutinnan,

hälst som en dylik anordning, om ock rent principiellt sett mindre tilltalande,

dock enligt vad ämbetsverket framhållit, långt ifrån att åstadkomma

några reella olägenheter, i stället skulle föra med sig högst avsevärda

fördelar icke minst ur synpunkten av lämplig fördelning å olika

tider av arbetet inom de medelsförvaltande verken och myndigheterna.

Jag finner mig alltså böra förorda kommitténs förslag rörande budgetoch

budgetredovisningsårets förläggning till tiden 1 juli—30 juni, men

anser i likhet med riksräkenskapsverket, att man bör vid kalenderåret

bibehålla statens kapitalredovisning, d. v. s. rikshuvudboken, vilken

synes böra utvidgas på av nämnda verk föreslaget sätt.

Med avseende å möjligheten att statsrevisorernas arbete skulle utan

ytterligare ändring av § 72 i riksdagsordningen kunna anpassas efter

de förhållanden, som bleve en följd av en sådan anordning, anser jag

i likhet med riksräkenskapsverket, att med den avfattning, sagda paragraf

numera erhållit, hinder härför icke bör möta.

Att, såsom av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen satts ifråga, möjliggöra

upprättandet av statens kapitalredovisning för budgetår genom

att framskjuta dess granskning av riksdagens revisorer till påföljande

år synes mig icke vara att förorda.»

Beträffande finansieringen av det övergångsbalvår, som tiden 1

januari—30 juni 1923 ansetts böra utgöra, anför departementschefen:

»Såsom förut nämnts har Kommittén med avseende å övergången

till det nya budgetåret till en början framhållit, att förändringen borde

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

11

ske från och med år 1923, och att alltså 1921 års riksdag borde i

vanlig ordning fastställa statsreglering för år 1922. Jag delar denna

kommitténs uppfattning, och tillåter mig i detta sammanhang erinra,

att Kungl. Magt i statsverkspropositionen till innevarande års riksdagframlagt

förslag till riksstat för år 1922, vilket förslag i vissa delar redan

blivit av riksdagen antaget. Likaså ansluter jag mig till kommitténs

åsikt, att själva övergångsbudgeten bör fastställas av 1922 års riksdag.

Vidkommande frågan om omfattningen av övergångsbudgeten har

jag av den uttömmande utredning, kommittén beträffande denna fråga

förebragt, för min del blivit övertygad om att den ur alla synpunkter

bästa lösuingen är att låta sagda budget omfatta första halvåret 1923.

Statskontoret har också redan i sitt förut omförmälda utlåtande

av den 14 januari 1919 förordat en dylik anordning, och har statskontoret

i sitt på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 10 december 1920 avgivna

utlåtande över budgetårskommitténs nu föreliggande betänkande

vidhållit denna sin ståndpunkt. Icke heller har från någon annan av

de i ämnet hörda statsmedelsförvaltande ämbetsmyndigheter i sådant

avseende gjorts någon erinran.

Vad sedan angår frågan om övergångsstatens finansiering måste

jag för min del vitsorda* riktigheten av kommitténs åsikt, att varje försök

att redan nu söka uppkonstruera en riksstat för övergångsåret måste

betecknas såsom synnerligen vanskligt. Kommittén har emellertid med

1921 års riksstat såsom utgångspunkt sökt åstadkomma en beräkning

av det belopp, som utöver de för övergångsbudgeten påräkneliga inkomster

skulle erfordras för bestridande av de utgifter, vilka komma

att belasta samma budget. Kommittén har därvid framhållit vikten av,

att sagda budget befrias från alla utgifter, som utan olägenhet kunna

överskjutas på en följande lielårsriksstat. T likhet med statskontoret

finner jag mig böra understryka angelägenheten härav.

För att ytterligare nedbringa det belopp, varmed utgifterna å övergångsbudgeten

oaktat alla reduceringar måste antagas komma att överskjuta

inkomsterna å densamma, bland vilka ju komme att saknas eu

så betydande post som inkomst- och förmögenhetsskatten, har kommittén

vidare ifrågasatt, att i nämnda budget skulle å inkomstsidan upptagas

reserverade behållningar å riksstatsanslag, vilka antingen icke vore

erforderliga för de löpande utgifterna eller syntes icke komma att anlitas

för de med vederbörande anslag ursprungligen avsedda ändamålen.

Jag finner detta kommitténs uppslag böra följas.

Emellertid kvarstår enligt kommitténs utredning ändock en betydande

brist att täcka, och föreslår kommittén att härför anlita stats
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

verkets kassafond. Någon principiell invändning mot ett djdikt tillvägagångssätt

synes mig icke kunna anföras. Såsom kommittén framhållit,

inträffar nämligen i själva verket icke härigenom någon som

helst försämring i statsverkets ställning, utan lägges fastmera en säkrare

grundval för framtiden för statsregleringen. Enligt vad framgår

av det utdrag av statsrådsprotokollet, som åtföljde propositionen nr 437

till 1920 års riksdag med förslag angående inkomstberäkningar för 1920

års tilläggsstat och 1921 års riksstat in. m., har en dylik anordning

redan förutsatts av dåvarande chefen för finansdepartementet. Till

samma mening har även min företrädare i ämbetet anslutit sig, såsom

framgår av hans uttalande till statsrådsprotokollet rörande inkomstberäkningen

i samband med framläggandet av årets statsverksproposition.

Beträffande det belopp, varmed kassafonden skulle behöva bidraga

till övergångsstatens finansiering, har kommittén kommit till det

resultatet, att, därest för ändamålet beräknades omkring 150 miljoner

kronor, man i varje händelse syntes befinna sig på den säkra sidan.

Statskontoret, som för spörsmålets vidare utredning anmodats yttra

sig i frågan, har i ett den 17 december 1920 avgivet yttrande anfört

bland annat följande: »Kungl. statskontoret har icke något att erinra

mot, att en beräkning, därest den behöver göras så långt på förhand,

utföres efter i huvudsak de av kommittén angivna grunder, dock möjligen

med någon jämkning. Kommitténs utgångspunkt har nämligen

varit 1921 års riksstat, i vilken inkomst- och förmögenhetsskatten, som

är av avgörande betydelse för förevarande fråga, upptages till 238

miljoner kronor, under det att denna skatt, såsom kungl. statskontoret

framhållit i sin underdåniga skrivelse den 13 innevarande månad med

inkomstberäkning för år 1922, för sistnämnda år icke torde kunna beräknas

högre än till 212,450,000 kronor. I ungefärlig proportion härmed

torde det nu ifrågavarande beloppet kunna nedsättas från 150

till 135 miljoner kronor.»

Min företrädare i ämbetet anförde i sitt nyssberörda 1921 års

statsverksproposition bilagda anförande till statsrådsprotokollet, att

han för egen del funnit sig böra vid föreliggande frågas bedömande

utgå från de av budgetårskommittén angivna och av statskontoret i

stort sett accepterade grunder. Då han emellertid ansett sig böra beräkna

inkomst- och förmögenhetsskatten för år 1922 till ett något

högre belopp än det av kommittén förutsatta, hade han trott försiktigheten

bjuda, att av kassafondens medel ett belopp av 150

miljoner kronor beräknades såsom erforderligt för övergångsbudgetens

finansiering.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

13

Efter övervägande av de omständigheter, som på denna fråga

kunna antagas utöva inflytande, liar jag för min del i likhet med budgetårskommittén

och min företrädare i ämbetet kommit till det slut,

att, om för nu ifrågavarande ändamål beräknas ett tillskott från kassafonden

av 150 miljoner kronor, man fullt tillgodosett försiktighetens

krav. Påpekas må emellertid, att, för den händelse det i Kungl. Maj:ts

förslag till riksstat för år 1922 beräknade beloppet av inkomst- och

förmögenhetsskatten, 244 miljoner kronor, vid det slutliga bedömandet

skulle reduceras, i samband därmed en nedsättning i nyssnämnda till

150 miljoner kronor uppskattade belopp måhända kan komma ifråga.

Jag anser mig dessutom böra i detta sammanhang omnämna,

att den beräkning av kassafondens ställning, som finnes intagen i nyssomförmälda

anförande till statsrådsprotokollet, synes kunna komma att

undergå någon justering i för fonden gynnsam riktning. Sagda beräkning,

vid vilken avdrag gjorts ej mindre för förutberörda 150 miljoner

kronor än även för de i förslagen till tilläggsstat för år 1921 och riksstat

för år 1922 av fonden i anspråk tagna kapitaltillgångar, respektive kronor:

83,708,742: — och kronor: 60,285,998: —, utmynnar i, att fonden, oberäknat

utfallet av statsregleringen för år 1921, vid sistnämnda års slut

skulle hava en odisponerad tillgång av i runt tal 128.5 miljoner kronor.

Det i denna beräkning ingående överskottet å 1920 års statsreglering, som

approximativt upptagits till 170 .miljoner kronor, torde emellertid, sedan

man nu med tillgång till fullständigare räkenskapsår!aterial är i tillfälle

att beträffande utfallet av sagda statsreglering göra en säkrare beräkning

än tillförene varit möjlig, komma att ej obetydligt höjas. Jag är

dock för närvarande ej beredd att med avseende härå framlägga några

siffror.

Vidkommande sedan det förut omförmälda, numera i grundlagsenlig

ordning antagna övergångsstadgandet till regeringsformen, enligt

vilket vid omläggning av statsregleringsåret därav betingade ändringar

må genom beslut av Konung och riksdag vidtagas i redan fastställd riksstat

eller staten regleras och bevillningen fastställas för annan tid än

kalenderår, förutsätter, såsom av kommittén framhållits, detta stadgande

icke, att särskilt beslut rörande tiden och sättet för omläggningen skall

av statsmakterna fattas, utan kunna förhållandena ordnas så, att Kungi.

Maj:t för 1922 års riksdag utan vidare framlägger statsverksproposition

för tiden 1 januari—30 juni 1923, och att riksdagen uppgör statsregleringen

på sådan grundval. Till följd härav lärer något formligt beslut

härutinnan icke nu vara behövligt.»

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

Utskottets

yttrande.

Det föreliggande förslaget är, såsom av det ovan anförda framgår,

resultatet av en av 1917 års riksdag begärd utredning angående omläggning

av budgetåret till tiden 1 juli—30 juni. Riksdagen uttalade

därvid att frågan vore av så stor betydelse, att densamma borde göras

till föremål för den grundliga undersökning, som tydligen erfordrades

innan definitiv ståndpunkt till reformen kunde intagas De huvudsakliga

fördelar, som en omläggning enligt den nu verkställda undersökningen

skulle medföra, äro: att behovet av tilläggsstat väsentligt minskas,

eventuellt alldeles bortfaller, att inkomst- och förmögenhetsskatten kommer

att inflyta i mitten av budgetåret i stället för såsom nu i slutet av

samma år, samt att beräkningen av det kommande budgetårets inkomster

och utgifter kan göras med större tillförlitlighet med hänsyn å ena

sidan till att beräkningen kan grunda sig på en budgetredovisning,

avseende en senare tid än vad nu är fallet, och å andra sidan att tiden

för riksstatens tillämpning kommer att inträda ett halvt år tidigare

än nu.

Utskottet vill ingalunda underkänna betydelsen av dessa omständigheter,

och utskottet vill ej heller förneka, att utredningen kan anses

giva vid handen att den föreslagna omläggningen av budgetåret, rent

budgettekniskt sett, torde vara önskvärd. Emellertid möta, såsom ovan

antytts, vissa svårigheter vid reformens genomförande. Dessa svårigheter

bestå huvudsakligen i nödvändigheten av att alla på budgeten

inverkande ärenden jämte statsregleringen och riksstaten varda behandlade

och avgjorda samt riksdagens beslut i dessa ämnen Kungl. Maj:t tillhandakomna

i så god tid före budgetårets början att tillräckligt rådrum beredes

Kungl. Maj:t och vederbörande ämbetsverk att vidtaga nödiga verkställighetsåtgärder.

Statskontoret har också uttalat att det syntes uppenbart att

vissa icke oväsentliga olägenheter vore förbundna med omläggningen av

budgetåret, såsom risken att onödigt arbete finge nedläggas på utarbetande

av bestämmelser för genomförande av förslag, som sedermera icke bifölles,

samt arbetsforceringen såväl inom riksdagen som för budgetens

realiserande i Kungl. Maj:ts kansli och hos ämbetsverk och myndigheter.

Såväl kommittén som departementschefen hava emellertid ansett dessa

svårigheter överkomliga, därvid den senare dock icke inlåtit sig på frågan

om riksdags arbetets ordnande i vidare mån än att han ansett det vara

ett oeftergivligt villkor för reformens genomförande att riksdagens beslut

rörande statsregleringen i regel komme Kungl. Maj:t tillhanda, i vad de

avse försvaret, senast den 15 maj och i övrigt före den 1 juni. Kommittén

har däremot i avseende å riksdagsarbetet åberopat en i ämnet

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

15

utarbetad promemoria, i vilken framläggas åtskilliga synnerligen genomgripande

förslag för ernående av erforderlig skyndsamhet i behandlingen

av budgetärendena.

Utan att vilja bestrida att den sålunda hävdade uppfattningen om

svårigheternas överkomlighet kan vara riktig, vill utskottet dock framhålla,

att då en väsentligt tidigare avslutning av riksdagens behandlingav

budgetärendena än vad åtminstone under de senare åren varit fallet,

uppställes såsom en nödvändig förutsättning för reformens genomförande,

det icke lärer vara tillrådligt besluta omläggningen, innan genom en

ingående undersökning utrönts att denna förutsättning också kan fyllas.

En dylik undersökning synes särskilt av behovet påkallad då man granskar

de i ovanberörda promemoria framlagda förslag, av vilka åtskilliga innebära

alldeles nya, från vår nuvarande utskottsindelning och arbetsordning

inom utskotten fullkomligt avvikande anordningar. Det har icke vant

möjligt för utskottet att så ingående inlåta sig på dessa frågor, att utskottet

kunnat bilda sig ett bestämt omdöme i saken.

Ett sådant omdöme är också svårt att för närvarande vinna, då

de abnorma tidsförhållanden, varunder vi nu leva, satt sin prägel även

på riksdagsarbetet i form av en stark ökning av arbetsmängden och

ofta framställda krav på vissa frågors framdrivande till avgörande i

sådan ordning, att handläggningen av andra, måhända i och för sig lika

viktiga frågor få stå tillbaka. Att under sådana förhållanden nu besluta

en åtgärd, som ovillkorligen kräver att en viss art av ärenden, budgetärendena,

skola vara avgjorda icke oväsentligt tidigare än vad under

de senare åren även med en oerhörd forcering av arbetet varit möjligt,

synes utskottet icke tillrådligt.

Jämväl en annan fråga torde härvid göras till föremål för en mera

ingående undersökning, nämligen huruvida en omläggning av budgetåret

skulle framkalla oundgängligt behov av ökade arbetskrafter inom

vissa ämbetsverk. Statskontoret har för sin del ställt i utsikt sådana

krav. Det torde icke vara uteslutet att motsvarande anspråk komma att

resas från andra förvaltningsmyndigheter samt Kungl. Majrts kansli.

Vid nu angivna förhållanden och då omläggningen av budgetåret

icke kan anses vara en så trängande fråga, att den kräver omedelbar

lösning, anser utskottet, utan att i princip ställa sig avvisande till en

sådan omläggning, att med beslut om densamma bör åtminstone vid

denna riksdag anstå.

Utskottet hemställer alltså,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke

må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 3 juni 1921.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarmelius, C. J. G. Schmarts, Ollas A. Ericsson,

N. A. Nilsson, H. F. Lamm, J. Nilsson i Skottlandshus, H. M. Bäckström, J. L. Widell, 0. U. B.

Olsson, C. G. Ekman, 0. Bergqvist och C■ J. Asplund samt

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, J. Jönsson i Revinge,

O. H:son Waldén, C. B. Jansson i Falun, P. B. Nilsson i Landeryd, L. J. Carlsson-Frosterud,

S. E. J. Lilbeck, W. Bäckström, J. D. Norman, L. Olsson i Hov och J. E. Andersson i Ovanmyra.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

17

Reservation:

av lierrar C. J. G. Swartz, II. F. Lamm, 0. U. B. Olsson, C. I.

Asplund, C. R. Jansson i Falun, L. J. Carlsson-Frosterud, S. E. J. Lubeck

och W. Bäckström, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort

hava följande lydelse:

»Under det att i flertalet andra länder budgeten fastställes omedelbart

före eller i vissa fall även så sent som efter ingången av det

finansår, för vilket densamma är avsedd att gälla, tillämpas för närvarande

inom vårt land sådana grunder för riksstatens uppgörande och

fastställande, att en avsevärd tidrymd mellan fattandet av de riksdagsbeslut,

å vilka budgeten är uppbyggd, och dessas genomförande måste

förflyta. Så komma exempelvis de riksstatsärenden, som äro föremål

för innevarande års riksdags behandling, att bringas till verkställighet

först efter ingången av år 1922. Den förberedande utredningen rörande

dessa ärenden utfördes inom respektive ämbetsverk redan under

sommaren och hösten 1920 vid en tidpunkt, då riksbuvudboken för år

1919 ännu icke förelåg avslutad. I de icke sällan förekommande fall

då ledning för beräkningen av ett anslag, avsett att uppföras å förslaget

till 1922 års riksstat, bort sökas i belastningen av motsvarande

anslag för ett tidigare år, har alltså i regel inga andra riksboksslutsuppgifter

funnits tillgängliga än de för år 1918. Först efter det sedermera

de olika myndigheterna till departementen inkommit med sina anslagsäskanden

för år 1922 blevo riksbokslutssiffrorna för år 1919 tillgängliga,

och utgjorde 1919 års riksbokslut med däri förekommande

budgetredovisning det sista, som kunde tjäna till ledning vid utarbetandet

inom de olika departementen av 1922 års statsverksproposition.

Enligt nu tillämpade grunder måste således riksstaten uppbyggas

på högst ovissa förutsättningar, och det torde få anses uppenbart, att

det nuvarande systemet är i hög grad otillfredsställande och i behov av

omläggning och förbättring. De sålunda på detta område föreliggande

högst väsentliga missförhållandena, vilka under de senast förflutna åren

varit särskilt framträdande — varom det stora antalet tilläggsstatsärenden

bär vittne — skulle genom det nu framlagda förslaget visserligen

icke helt undanröjas, men såsom ett sista led i de åtgärder, som under

den senaste tiden vidtagits för att bringa reda i svenska statens budBihang

till riksdagens protokoll 1921. 6 samt. 76 höft. (Nr 184.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

get- och räkenskapsväsen, torde ifrågavarande reform bliva av stor

betydelse.

Den föreliggande utredningen har tillkommit på riksdagens eget

initiativ. Vid uppgörandet av inkomstberäkningarna i de finansplaner,

som förelagts senaste riksdagen till prövning, har också hänsyn tagits

till eu förestående omläggning av budgetåret. Det nu i sådant syfte

framlagda förslaget, som vid 1920 och 1921 års riksdagar föregåtts av

beslut om vissa grundlagsändringar, har utarbetats av särskilt för ändamålet

tillkallade sakkunniga och har jämväl i huvudsak tillstyrkts av

så gott som samtliga centrala förvaltningsmyndigheter och länsstyrelser.

Åven utskottet har efter verkställd granskning av förslaget och efter

övervägande av de konsekvenser, detsamma på olika områden och särskilt

med avseende å riksdagens arbete kan tänkas komma att medföra,

ansett sig kunna ansluta sig till detsamma, sådant det i propositionen

framlagts.

Eu bland de väsentligaste fördelarna av den nu föreslagna omläggningen

av budgetåret synes vara, att inkomst- och utgiftsberäkningen

skulle bliva mera tillförlitlig än hittills vant fallet. Utöver vad

tidigare härutinnan anförts, vill utskottet särskilt framhålla, att, därest

budgetredovisningarna hädanefter kunna bringas till fullbordan inom

den jämförelsevis korta tidrymd, varom tillkomsten av riksräkenskapsverket

bör kunna ingiva grundade förhoppningar, till grund för de anslagsberäkningar,

som ingå såsom en betydelsefull del av förarbetena

för det förslag till riksstat, som förelägges ett visst års riksdag, torde

kunna läggas de i senast avgivna budgetredovisning framkomna siffrorna

rörande belastningen av olika anslag för det budgetår, som närmast

före dessa förarbeten tilländalupit. Till grund för anslagsberäkningen

för ett tänkt budgetår 1 juli 1925—30 juni 1926 kan alltså

läggas budgetredovisningen för året 1 juli 1923—30 juni 1924. I jämförelse

med de nuvarande förhållandena innebär detta en avsevärd förkortning

av ifrågavarande mellantid.

Med hänsyn särskilt till nödvändigheten av att för varje räkenskapsår

fullt avslutade riksräkenskaper och fullständigt utarbetad rikshuvudbok

— vars färdigställande hittills i regel dragit en tid av över

9 månader — skola kunna föreläggas riksdagens revisorer till granskning,

skulle enligt Kungl. Majrts förevarande förslag kalenderåret bibehållas

såsom räkenskapsår. Budgetredovisningen åter — vilken till och

med år 1919 ingick såsom en del av rikshuvudboken, men som numera

framlägges i särskild ordning — skulle givetvis avse själva budgetåret.

Utskottet har ansett sig även i denna del kunna giva sin anslutning

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

19

till propositionen. Det bör uppmärksammas, hurusom rikslmvudboken

och budgetredovisningen fylla två från varandra skilda huvuduppgifter.

Medan rikslmvudboken innefattar eller åtminstone bör innefatta en redovisning

av hela statskapitalet ävensom storleken av de värdeförändringar,

som detsamma under vederbörande räkenskapsår undergått, utgör budgetredovisningen

en räkenskapsmässig uppställning, utvisande utfallet av

ett visst års budget i jämförelse med de i riksstaten beräknade olika

inkomst- och utgiftsposterna. Enligt utskottets mening synes något

principiellt eller praktiskt hinder icke föreligga för att de tidsperioder,

för vilka rikslmvudboken och budgetredovisningen uppgöras, icke sammanfälla.

Tvärtom synas vissa fördelar därigenom stå att vinna. På

detta sätt kunna de affärsdrivande verkens huvudböcker, vilka äro eller

åtminstone under normala förhållanden böra kunna vara grundläggande

för bestämmande av storleken av den nettobehållning, som skall tillföras

budgeten, hinna föreligga avslutade i så god tid, att denna behållning

kan, som sig bör, helt tillföras statskassan inom det budgetår, för vars

utgifter den är avsedd att tagas i anspråk.

Ett missförhållande, som genom den ifrågasatta reformens genomförande

skulle komma att undanröjas, är, att inkomstskatten, vilken

som bekant uppbäres först under november och december månader, icke

såsom för närvaiande är fallet skulle inflyta alldeles mot slutet av det

budgetår, vars utgifter den till stor del är avsedd att täcka. Det bör

uppmärksammas, att den enda utvägen för vinnande av rättelse i detta

enligt utskottets mening synnerligen betänkliga missförhållande, vars

ofördelaktiga verkningar tack vare det under krigstiden inträffade opåräknade

rikliga tillflödet till kassafonden blivit mindre framträdande,

synes vara en omläggning av budgetåret. Något tillbakaflyttande i avsevärdare

grad av tidpunkten för inkomstskattens inflytande torde väl

näppeligen låta sig genomföra. Bestämmande härför är nämligen det

förhållandet, att de inkomster från enskilda och andra, varpå denna skatt

grundas, böra beräknas för kalenderår; den tid, som därefter åtgår för

deklarationers avgivande, deras granskning, skatteuppbörd, redovisning

m. m. och som för närvarande uppgår till nära ett år, torde icke i

någon avsevärdare grad låta sig förkortas. — Genom den nu föreslagna

budgetformen skulle inkomstskatten komma att stå till förfogande redan

innan halva budgetåret förflutit.

Med avseende å själva riksdagsbehandlingen av budgetfrågorna

medför icke ifrågavarande förslag några mera genomgripande förändringar.

Den omständigheten, att budgeten skall träda i tillämpning redan den

1 juli samma år den beslutas och icke såsom nu först den nästföljande

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

1 januari, nödvändiggör en redan ur synpunkten av arbetets behöriga

gång inom riksdagen önskvärd successiv och skyndsam behandling av

de olika budgetärendena med därefter omedelbart skeende expedition av

dessa. Verkställigheten av riksdagens beslut rörande ifrågavarande

ärenden kräver nämligen en del förberedande åtgärder från Kungl. Maj:ts

och jämväl från vederbörande verks sida. Dessa åtgärder måste i regel

verkställas före det nya finansårets ingång, och till undvikande av anhopning

av arbetet i departementen och ämbetsverken måste därför riksdagsbesluten

i de olika ärendena så tidigt som möjligt under riksdagen

och snarast möjligt efter beslutens fattande komma Kungl. Maj:t till del.

Utskottet anser sig i detta sammanhang icke böra helt förbigå

ett spörsmål, som på den senaste tiden med de^s hastiga förändringar i

den allmänna ekonomiska situationen framträtt, nämligen huruvida icke till

vinnande av större överblick över budgeten och ett bättre anpassande

av densamma efter för tillfället rådande statsfinansiella läge den definitiva

behandlingen inom riksdagen av de olika delarna av budgeten

kunde företagas på en gång, sedan dessa tidigare provisoriskt genomgått

s. Utskottet vill framhålla, att genom ett antagande av det nu

föreliggande förslaget, vilket såsom ovan nämnts förutsätter en successiv

handläggning av de olika budgetärendena, ett genomförande av

ovan antydda tillvägagångssätt för beslutandet av statsregleringen torde

få anses uteslutet. Ulan att i övrigt uttala sig om genomförbarheteu

av ett dylikt projekt, vill utskottet framhålla, att den allmänna finansplan,

vilken bör ligga till grund för riksdagsbehandlingen av budgeten,

redan förefinnes i statsverkspropositionen. Utskottet anser sig också

böra fästa uppmärksamheten på, att ett uppgörande av fortlöpande

planer för budgetens genomförande icke torde vara möjligt utan ett

allvarligt försenande av riksdagsarbetet, åtminstone icke med de organ,

som för närvarande härför stå riksdagen till buds. Och då härtill kommer

att en dylik omläggning av sättet för budgetbehandlingen inom riksdagen

icke torde kunna genomföras utan verkställandet av omfattande

förarbeten och vidtagandet av vissa grundlagsändringar, har utskottet

ansett, att den omständigheten, att den reform med avseende på budgetårets

omläggning, varom bär är fråga, skulle kunna föregripa genomförandet

av ett eventuellt projekt i ovan antydd riktning, icke bör utgöra

hinder för ett bifall till det nu behandlade förslaget.

Såsom utskottet ovan anfört, förutsätter ifrågavarande förslag, att

budgetärendena inom riksdagen behandlas utan dröjsmål. Ett oeftergivligt

villkor för införandet av ett budgetår 1 juli—30 juni har departementschefen

ansett vara, att riksdagens beslut rörande statsregleringen

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

21

i regel komme Kungl. Magt tillhanda beträffande försvaret senast den

15 maj och i övrigt före den 1 juni. I anledning härav vill utskottet

erinra, att med riksdagsarbetets nuvarande omfattning det i vissa fall

torde komma att inträffa att riksdagens beslut i vissa budgetfrågor först

efter ovan angivna tidpunkter kunna från riksdagen expedieras. Emellertid

håller utskottet före, att de svårigheter, som härav kunde tänkas uppkomma

för arbetets bedrivande inom respektive områden av statsförvaltningen,

med iakttagande av nödig förtänksamhet skola kunna låta sig

undanröjas. I varje fall torde ifrågavarande olägenheter icke kunna sägas

vara av sådan art, att av denna anledning hela reformens genomförande

bör få äventyras. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla vikten

av dels att statsverkspropositionen i möjligaste mån innefattar alla de

budgetfrågor, som äro avsedda att föreläggas riksdagen till omprövning,

dels ock att de olika ärendena framkomma till riksdagen i ett genomarbetat

och fullständigt skick, så att tidsödande kompletterande utredningar

under ärendenas förberedande behandling inom riksdagens vederbörande

utskott kunna undvikas.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang omförmäla, att utskottet

under sin behandling av frågan haft under övervägande, huruvida

icke, till vinnande av något längre mellanrum mellan tiden för

avslutandet av riksdagen och det nya budgetårets inträde, än som skulle

uppkomma, om detta toge sin början den 1 juli, detsammas förläggande

till tiden 1 augusti—31 juli vore att föredraga. Med hänsyn till de

betänkligheter, som från olika av utskottet hörda sakkunniga personer

anförts mot en dylik förskjutning av tiden för budgetårets början, har

utskottet icke ansett sig kunna förorda en dylik jämkning i Kungl.

Maj:ts förslag. Det torde böra framhållas, att även om det måste

framstå såsom ett viktigt önskemål, att riksstat för det nya budgetåret

föreligger tillgänglig vid dettas inträde den 1 juli, det förhållandet, att

riksstatens färdigsställande fördröjes något utöver nämnda tidpunkt visserligen

komme att medföra vissa svårigheter med avseende å medels

utanordnande, men att dessa svårigheter genom tillfälliga föreskrifter

dock synas kunna låta sig övervinnas.

Genom den sålunda föreslagna omläggningen av budgetåret till

tiden 1 juli—30 juni kommer otvivelaktigt behovet av anslags anvisande

på tilläggsstat att avsevärt förminskas. För alla ändamål, vilka icke

äro av mera brådskande natur än att utbetalningen av medel för deras

tillgodoseende kan anstå till efter juli månads ingång, böra nämligen

anslag beredas å det då inträdande budgetårets riksstat. En ytterligare

utväg att undgå användningen av tilläggsstatssystemet, om vilkens före
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

fintlighet utskottet nu vill erinra, föreligger jämväl. Såsom i vissa

enstaka undantagsfall redan tidigare av riksdagen ägt rum, står nämligen

också den möjligheten till buds, att medgivande lämnas av riksdagen

att till täckande av utgifterna för visst angivet brådskande ändamål

erforderligt belopp må utbetalas från det till bestridande av oförutsedda

utgifter under samma tid å riksstaten uppförda och till Kungl. Maj:ts

disposition ställda anslag. Med utgångspunkt från vad riksräkenskapsverket

i detta hänseende anfört, får utskottet — utan att i övrigt ingå

på ett bedömande av de uppslag, som i detta hänseende från riksräkenskapsverket

framkommit — därför uttala, att det enligt utskottets

mening synes böra tagas under övervägande, huruvida icke utgifter,

vilkas företagande före den 1 juli anses av behovet påkallat, kunna i

större utsträckning än hittills förekommit, efter medgivande av riksdagen

i varje särskilt fall, bestridas från anslaget för oförutsedda utgifter eller

annat särskilt för ändamålet uppfört liknande anslag.

Något förslag till närmare bestämmelser med avseende å själva

sättet för omläggningen av budgetåret föreligger icke ännu, utan skulle

dessa komma att utarbetas först i sammanhang med reformens genomförande.

I anledning av vad i propositionen anförts rörande behovet

av att därvid en komplettering i visst avseende av instruktionen för

riksdagens revisorer äger rum, får utskottet uttala, att utskottet förutsätter,

att även i detta hänseende förslag utarbetas genom Kungl. Maj:ts

försorg.

Själva övergången till det nya budgetsystemet skulle ske genom

införande av en övergångsbudget för tiden'' 1 januari—30 juni 1923,

varefter ett budgetår 1 juli 1923—30 juni 1924 skulle följa. Mot ett

sådant förfaringssätt synes intet vara att invända. Beträffande finansieringen

av övergångshalvåret möter en svårighet, som enligt utskottets

mening dock endast är skenbar, därigenom, att för genomförandet av

budgeten under detta halvår inkomst- och förmögenhetsskatten icke står

till förfogande. Inkomst- och förmögenhetsskatten för år 1923, vilken

med nuvarande system skulle kunna anlitas för bestridande av utgifterna

å samma kalenderårs riksstat, skulle nämligen i stället komma att avses

för täckandet av utgifterna för budgetåret 1 juli 1923—30 juni 1924.

På grund härav bleve det nödvändigt att vid uppställandet av övergångsbudgeten

i betydande utsträckning räkna med kassafonden.

Utskottet vill emellertid erinra, att en omläggning av budgetåret

i verkligheten icke medför att kassafonden behöver anlitas i större utsträckning

än som eljest bleve fallet. Skiljaktigheten består endast

däri, att med det nya systemet det ingrepp, som i allt fall under första

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

23

halvåret 1923 måste göras i kassafonden, kommer till synes i övergångsbudgeten,

under det att med bibehållande av kalenderåret såsom budgetår

detta ingrepp komme att utanför budgeten balanseras för att sedermera

täckas med de mot slutet av år 1923 inflytande inkomstskattemedlen.

Den föreliggande svårigheten är, såsom av statskontoret framhållits,

endast en svårighet på papperet och icke någon svårighet med avseende

å anskaffning av medel. Tvärtom skulle genom en omläggning av

budgetåret en åtminstone tillfällig lättnad i fråga om bestridande av

statens utgifter komma att inträda. Verkställandet av vissa utgifter,

som hittills bestritts under förra hälften av kalenderåret (exempelvis utbetalandet

av statsbidrag för olika ändamål), skulle nämligen i icke ringa

utsträckning, utan äventyrande av de intressen, för vilkas befrämjande

vederbörande anslag tillkommit, kunna uppskjutas till senare halvåret

och alltså framdeles komma att upptagas i en budget, som trädde i

kraft och för vars realiserande inkomster i stort sett behövde anskaffas

först ett halvt år senare än som med nuvarande förhållanden är fallet.

Utskottet vill slutligen framhålla, att då utskottet ansett sig kunna

tillstyrka förevarande förslag, detta skett under den bestämda förutsättningen,

att en verkställd omläggning av budgetåret icke må föranleda

några anspråk på utökning av personalen inom olika delar av

statsförvaltningen med därav följande ökade krav på den särskilt i detta

hänseende redan nu hårt ansträngda budgeten.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet

hemställa,

att riksdagen må besluta, att budgetåret skall

från och med den 1 juli 1923 omläggas till tiden

1 juli—30 juni.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:334 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omläggning av budgetåret. s. 1 i texten