Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för kapitalökning å statens under kommunikationsdepartementet hörande utlånings fonder.

1921-02-18 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1921:21, Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för kapitalökning å statens under kommunikationsdepartementet hörande utlånings fonder.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 18 februari 1921 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts i statsverkspropositionen

gjorda framställningar om anslag för kapitalökning å

statens under kommunikationsdepartementet hörande utlånings

fonder.

(4:e avd.)

l:o) I den till riksdagen den 7 januari 1921 avlåtna propositio- Allmänna

nen angående statsverkets tillstånd och behov under år 1922 har Kungl. j^efonden.

Maj:t, under åberopande av det vid propositionen under rubrik »utgifter

för kapitalökning, statens utlåningsfonder bil. 1» fogade statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för nämnda dag, punkt 59, föreslagit

riksdagen att den avsättning till allmänna järnvägslånefonden, som enligt

riksdagens beslut skolat ske under år 1922, i stället skall äga rum under

år 1923.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid 161 av åberopade statsrådsprotokollet.

I enlighet med Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning har

1916 års riksdag till låneunderstöd för enskilda järnvägar beviljat och

ställt till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag å 7,500,000 kronor att utgå

med 1,500,000 kronor årligen under fem år från och med år 1917, dock

så, att belopp, som ej blivit till utgående under ett av dessa år anvisat,

må för ett efterföljande år av samma femårsperiod disponeras.

På grund av sedermera beslutade uppskov med vissa av de sålunda

bestämda avsättningarna uppgår vad som hittills anvisats till fonden

allenast till 6,000,000 kronor. Vid tiden för avlåtandet av statsverkspropositionen

hade dock härav endast disponerats i runt tal 4,200,000

kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 samt. 17 häft. (Nr 21.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

Utskottets På grund av svårigheterna att under rådande ekonomiska läge

yttrande. igångsätta eller bedriva företag av ifrågavarande slag tagas fondens medel

för närvarande endast i ringa utsträckning i anspråk. Då med hänsyn

härtill det torde kunna anstå till 1923 med den tidigare för år 1922

beslutade avsättningen, får utskottet, med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts

i ämnet gjorda förslag, hemställa,

att riksdagen må besluta, att den avsättning till

allmänna järnväg slånefonden, som enligt riksdagens beslut

skolat ske under år 1922, i stället skall äga rum

under år 1923.

Fonden för 2:o) Kungl. Maj:t har vidare (punkt 60) föreslagit riksdagen

vissa"i!elnr Je/,s medgiva, att den omständigheten, att arbetet å Dal—Yästra

av riket. Värmlands järnvägsaktiebolags och Åmål—Årjängs järnvägsaktiebolags

järnvägsanläggningar påbörjats, icke må Utgöra binder för Kungl. Maj:t

att bevilja nämnda bolag nya statslån intill högst tre fjärdedelar av den

uppkomna ökade byggnadskostnaden för respektive järnvägsföretag enligt

reviderade kostnadsberäkningar, under villkor att staten såsom säkerhet

för de nya lånen erhåller inteckning i vederbörande järnvägar med förmånsrätt

närmast efter de inteckningar, som beviljats för de äldre statslånen;
dels

ock besluta, att de avsättningar till fonden för bibanor i vissa

delar av riket, som enligt riksdagens beslut skolat ske under åren 1922

—1925, i stället skola äga rum under åren 1923—1926.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid.

162—165 av åberopade statsrådsprotokollet.

I enlighet med av Kungl. Maj:t framställt förslag har 1920 års

riksdag beslutat, att den för att underlätta åstadkommandet av bibanor

inom västra delarna av Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län samt

delar av Bohuslän och Dalsland av riksdagen beslutade lånefonden skall

ökas från 12,000,000 kronor till 24,000,000 kronor på det sätt, att under

år 1921 till fonden avsättas, utöver redan beslutat belopp om 1,000,000

kronor, ytterligare 2,400,000 kronor samt under vartdera av åren 1922—

1925 avsättas likaledes 2,400,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att

från denna fond anvisa statslån till understödjande av nya, ännu ej

påbörjade enskilda järnvägsanläggningar, om vilka här är fråga.

Till fonden hava hittills anvisats tillhopa 14,400,000 kronor. Av

de anvisade medlen hava disponerats såsom låneunderstöd åt Billings
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande År 21.

3

fors—Arvika järnväg med bibana från Järnskog till Skillingsfors 5,622,000

kronor och åt Åmål—Årjängs järnväg 3,273,750 kronor eller tillhopa

8,895,750 kronor. Av de anvisade medlen återstå sålunda odisponerade

5,504,250 kronor.

Till Kungl. Maj:ts prövning föreligga nu ansökningar om ytterligare

lån ur fonden från de två järnvägsföretag, vilka tidigare erhållit

statslån, nämligen från Dal—Västra Värmlands järnvägsaktiebolag och

Åmål—Årjängs järnvägsaktiebolag. Då arbetet å dessa båda företag är

påbörjat, men enligt för lånefonden stadgade villkor lån endast får beviljas

för nya, ännu ej påbörjade järnvägsanläggningar, utgör berörda

omständighet hinder för Kungl. Maj:t att anvisa nya lån för järnvägarnas

fullbordande. Riksdagens medgivande därtill måste sålunda sökas.

Med hänsyn till det svävande läge, vari frågan om ny aktieteckning

i förenämnda båda järnvägsaktiebolag befinner sig, har departementschefen

ansett en förskjutning med ett år i de för åren 1922—1925 beslutade

avsättningarna till bibanefonden utan olägenhet kunna äga rum.

Mot att så sker har utskottet intet att invända.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag i övrigt avser endast undanröjande

av det hinder för beviljande av fortsatt statslån till ifrågavarande

järnvägsföretag, som består däri, att enligt nu gällande bestämmelser lån

endast får beviljas till ännu ej påbörjade järnvägsanläggningar. Jämväl i

denna del anser sig utskottet böra tillstyrka Kungl. Majrts framställning.

Utskottet får alltså hemställa, att riksdagen må

a) medgiva, att. den omständigheten, att arbetet

å Dal—Västra Värmlands järnvägsaktiebolags och Åmål

—Årjängs järnvägsaktiebolags järnvägsanläggningar påbörjats,

icke må utgöra hinder för Kungl. Maj:t att

bevilja nämnda bolag nya statslån intill högst tre fjärdedelar

av den uppkomna ökade byggnadskostnad en för

respektive järnvägsföretag enligt reviderade kostnadsberäkningar,

under villkor att staten såsom säkerhet

för de nya lånen erhåller inteckning i vederbörande

järnvägar med förmånsrätt närmast efter de inteckningar,

som beviljats för de äldre statslånen;

b) besluta, att de avsättningar till fonden för

bibanor i vissa delar av riket, som enligt riksdagens

beslut skolat ske under åren 1922—1925, i stället skola

äga rum under åren 1923—1926.

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

Tatteu
kraftslåne
fouden.

3:o) Kungl. Maj:t har (punkt 61) föreslagit riksdagen dels såsom

kapitalökning för vattenkraftslånefonden för år 1922 anvisa ett reservationsanslag

av 2,000,000 kronor; dels ock besluta sådan ändring i de för

utlämnande av lån från fonden gällande huvudgrunder, att för lån, som

efter den 1 juli 1921 beviljas ur fonden, skall gäldas ränta efter sex

procent.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 165—169 av åberopade

statsrådsprotokollet.

Med anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning har

1919 års lagtima riksdag beslutat inrättandet av den s. k. vattenkraftslånefonden,

från vilken fond, som förvaltas av statskontoret, lån må beviljas

menigheter, bolag, föreningar eller enskilda dels till företag, vilka

avse utbyggande av statens vattenfall eller tillgodogörande av enskilda

tillhöriga vattenfall, då tillgodogörandet är av mera allmänt intresse, dels

till vissa mindre, lokala vattenkraftsanläggningar för distribution inom

orten av elektrisk energi, dels ock till vattenregleringsföretag, då dessa

äro av allmännare betydelse.

Allmänna bestämmelser för lån från fonden hava, i enlighet med

vissa av riksdagen godkända huvudgrunder, fastställts av Kungl. Maj:t

genom kungörelse den 19 december 1919 (nr 787).

Såsom kapitalökning för fonden har riksdagen för vartdera av

åren 1920 och 1921 anvisat ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor.

Av kommerskollegium och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i

en av ämbetsverken gemensamt gjord framställning föreslagits, att anslaget

till vattenkraftslånefonden måtte för år 1922 sättas till 2,500,<»00

kronor, och hava ämbetsverken därvid bland annat framhållit, hurusom

fonden numera, på grund av anläggningskostnadernas och däribland särskilt

arbetskostnadernas alltjämt fortgående stegring, i väsentligt mindre

proportion, än som ursprungligen avsågs, kan anlitas för vattenkraftens

vidare utbyggande. Härtill komme, att företagarnas möjligheter att på

andra vägar anskaffa kapital för närvarande vore mycket begränsade och

att sådant kapital ställde sig mycket dyrt.

Därjämte har av ämbetsverken ifrågasatts ett tillägg till gällande

lånebestämmelser i syfte att tydliggöra, att lån må beviljas till redan

utförd eller under byggnad varande anläggning.

Till stöd härför hava ämbetsverken anfört följande:

»Ovanberörda av Kungl. Magt utfärdade allmänna villkor och bestämmelser

för lån från vattenkraftslånefonden äro till sin byggnad i huvudsak likartade

med de i kungörelsen den 13 september 1918 (nr 718) givna allmänna bestämmelserna

för lån från kraftledningslånefonden. Till sistnämnda kungörelse har Kungl.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

5

Makt på föredragning av chefen för jordbruksdepartementet och i överensstämmelse

med vad riksdagen i ämnet anfört (se riksdagens skrivelse nr 332/1919 p. 8) genom

kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 480) utfärdat bland annat det förklarande

tillägget, att bestämmelserna i sagda kungörelse icke utgöra hinder för att lån

från kraftledningslånefonden må beviljas till redan utförd eller under byggnad

varande anläggning. Liknande förklaring torde vara önskvärd även beträffande

bestämmelserna för vattenkraftslånefonden. Let skulle nämligen eljes lätt uppstå

svårigheter för en rationell fördelning av lånen från fonden. Ämbetsverken tillåta

sig framhålla, att det nu ifrågasatta tillägget till ifrågavarande kungörelse ingalunda

är avsett att rubba huvudsyftet med fonden, vilket givetvis alltjämt bör

vara att främja företag, som avse tillgodogörande av förut ej utnyttjade kraftkällor.

Det föreslagna tillägget till ifrågavarande kungörelse synes därför böra

erhålla sådan avfattning, att därav framgår att, ehuru iån i främsta rummet bör

avse tillgodogörande av förut ej utnyttjade kraftkällor, detta dock ej utgör hinder

för att lån må beviljas till redan utförd eller under byggnad varande anläggning.

»

Redan i detta sammanhang må erinras, hurusom elektrifieringskommittén

vid avgivande av sitt yttrande över den sålunda vid 1919 års

riksdag ifrågasatta och sedermera genomförda ändringen av villkoren för

lån från kraftledningslånefonden särskilt framhöll, att nämnda fonds

främsta syfte finge anses vara att uppmuntra nya företag, varför sådana

för framtiden närmast borde understödjas, så mycket mer som de tillgängliga

medlen vore jämförelsevis snävt begränsade.

Riksgäldsfullmäktige hava i förevarande ärende rörande vattenkraftslånefonden

framhållit, att nu rådande knapphet å kapitalmarknaden och

därav följande svårigheter vid statens upplåning om möjligt borde föranleda

nedsättning under det för vartdera av åren 1920 och 1921 beviljade

anslaget eller 2 miljoner kronor. I varje fall ville fullmäktige

bestämt avstyrka någon ökning av anslaget för 1922.

Redan vid vattenkraftslånefondens tillkomst ifrågasattes från åtskilliga

håll, framhåller nu departementschefen, att den årliga avsättningen

till fonden skulle sättas högre än till det av vattenfallssakkunniga

föreslagna beloppet 2,000,000 kronor. Dåvarande departementschefen uttalade

emellertid, att man på grund av den rådande ekonomiska situationen

och med hänsyn jämväl till angelägenheten av att vinna någon

tids erfarenhet rörande bland annat de anspråk på bidrag, som komme

att ställas på fonden, för det dåvarande syntes böra stanna vid det av

de sakkunniga föreslagna beloppet. Med hänsyn till den nu vunna erfarenheten

i förevarande hänseende och de väsentligt stegrade utbyggnadskostnaderna

för vattenkraftsanläggningar hade det varit önskligt, om

en ökning av fonden nu kunnat ske. På av riksgäldsfullmäktige anförda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

Utskottets

yttrande.

skal finner departementschefen emellertid en sådan åtgärd under rådande

finansiella förhållanden ej böra ifrågasättas, utan anser han avsättningen

till fonden för år 1922 böra upptagas till samma belopp som för åren

1920 och 1921 eller 2,000,000 kronor.

I fråga om räntefoten å lån från fonden föreslår departementschefen,

lika med riksgäldsfullmäktige, att densamma fastställes till 6 procent,

att gälla i avseende å lån, som beviljas ur fonden efter den 1 juli 1921.

Utskottet anser sig böra tillstyrka att till vattenkraftslånefonden

verkställes en avsättning med av Kungl Maj:t nu föreslaget belopp.

Den av departementschefen föreslagna höjningen av räntan å lån

från fonden har ej heller föranlett någon erinran från utskottets sida.

I anslutning till vad kommerskollegium och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

anfört, har av departementetschefen vidare ifrågasatts ett

förtydligande tillägg till gällande lånebestämmelser, avsett att möjliggöra,

att lån finge beviljas icke blott för tillgodogörande av förut outnyttjade

kraftkällor utan även till redan utförda eller under byggnad varande anläggningar;

och har departementschefen uttalat, att sedan riksdagen satts i

tillfälle att taga del av det i detta hänseende framställda förslaget,

kungörelse i angivna syfte torde böra utfärdas.

I avseende härå vill utskottet till en början framhålla, att huvudändamålet

med ifrågavarande fond måste anses vara att befrämja själva

tillkomsten av nyanläggningar av ovan angivet slag och icke den fortsatta

finansieringen av redan fullbordade företag. Det torde dock å andra

sidan icke kunna bestridas, att ett undantagslöst upprätthållande av fordran

på, att ett företag icke må vara påbörjat, då lån från fonden beviljas,

i vissa fall skulle kunna medföra resultat, som vid fondens inrättande

icke varit avsedda och vilka ur rationell fördelningssynpunkt

måste anses mindre önskvärda.

Särskilt med hänsyn till den långa tid, som för närvarande på

grund av de föreliggande stora lånebehoven i vissa fall måste förflyta,

innan en inkommen framställning om låneunderstöd kan bifallas, torde det

exempelvis kunna inträffa att utbyggnaden av ett vattenfall påbörjas eller

bringas till fullbordan med tillfälligt anskaffade medel, i förhoppning att

statslån framledes skall kunna erhållas. Då dylika eller andra likartade

omständigheter föreligga, bör enligt utskottets mening det förhållandet, att

lån icke på ett tidigare stadium kunnat beviljas, icke utgöra hinder för att

sådant sedermera erhålles. En mildring av de hittills i förevarande hänseende

gällande bestämmelserna torde därför få anses befogad, och anser

sig utskottet av denna anledning kunna tillstyrka, att i detta syfte bland

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

7

lånevillkoren intages ett stadgande av ovan angivna utav ämbetsverken

föreslagna innebörd. För att huvudändamålet med fonden icke genom ett

dylikt stadgande må äventyras, torde dock för tillämpningen av detsamma

böra uppställas såsom villkor, att ansökning om statslån förelegat, innan

arbetet å anläggningen begynts.

Beträffande sättet för täckande av ifrågavarande anslag har Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att detsamma finge utgå av lånemedel.

Häremot har utskottet intet att erinra.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet,

med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag, hemställa,

att riksdagen må

a) såsom kapitalökning för vattenur aftslånefonden

för år 1922 anvisa ett reservationsanslag av 2,000,01)0

kronor att utgå av lånemedel;

b) besluta sådan ändring i de för utlämnande

av lån från fonden gällande huvudgrunder, att för lån,

som efter den 1 juli 1921 beviljas ur fonden, skall gäldas

ränta efter sex procent.

Stockholm den 18 februari 1921.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Evarnzelius, C. J. G. Swartz, H. F. Lamm, J.

Nilsson i Skottlandshus, H. M. Bäckström, J. L. Widelig K. A. Tengdahl, A. B. Booth och

Olaus Pettersson samt

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Eåstock, J. Jönsson i Revinge, P.

Nilsson i Bonarp, C. B. Jansson i Falun, L. J. Carlsson-Frosterud, S. E. J. Liibeck, W.

Bäckström, O. Nilsson i Örebro, J. Erlansson, O. Osberg och K. A. Westman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:70 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för kapitalökning å statens under kommunikationsd s. 4 i texten