Utlåtande i anledning av kamrarnas återremiss av vissa punkter i statsutskottets utlåtande nr 3 A angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1922 tredje huvudtitel, innefattande anslagen till utrikesdepartementet.
1921-06-10 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1921:219, Utlåtande i anledning av kamrarnas återremiss av vissa punkter i statsutskottets utlåtande nr 3 A angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1922 tredje huvudtitel, innefattande anslagen till utrikesdepartementet.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 219.
1
Nr 219.
Ankom till riksdagens kansli den 10 juni 1921 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av kamrarnas återremiss av vissa punkter
i statsutskottets utlåtande nr 3 A angående regleringen
av utgifterna under riksstatens för år 1922 tredje huvudtitel,
innefattande anslagen till utrikesdepartementet.
(1 avd.)
l:o.
I den till riksdagen den 7 januari 1921 avlåtna statsverkspropositionen
hade Kungl. Maj:t under punkt 10 av tredje huvudtiteln föreslagit
riksdagen att, i stället för det nuvarande ordinarie reservationsanslaget
diplomat- och konsulsaspiranter, under rubriken attachéer (aspiranter)
i riksstaten för år 1922 uppföra ett ordinarie reservationsanslag
av 100,000 kronor.
I anledning av denna framställning hade statsutskottet i sitt utlåtande
nr 3 A, punkt 9 anfört följande:
»Med avseende å ifrågavarande tjänstemäns avlöningsförmåner föreslås
anordningen, att ett mot lön svarande fast arvode bestämmes för
varje attaché, och att därtill för de utomlands anställda läggas belopp
motsvarande ortstillägg. Dyrtidstillägg skulle utgå allenast å grundarvodena.
Emot införandet av nu berörda princip har utskottet intet att
erinra.
Ej heller har utskottet något att invända mot storleken av det för
avlöning åt attachéer begärda beloppet. Även för närvarande står för
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 saml. 92 käft. (Nr 219.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 219.
omförmälda ändamål till Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp av 100,000
kronor, varav emellertid ett belopp av 44,000 kronor är uppfört å extra stat.
Under nu rådande situation finner utskottet det icke lämpligt att
frångå det sålunda tillämpade systemet med uppdelning å ordinarie och
extra stat av de för ändamålet anvisade medlen och anser alltså, att ett
belopp av 44,000 kronor fortfarande bör uppföras å extra stat.
Beträffande den föreslagna förändringen av det ordinarie anslagets
benämning anser utskottet Kungl. Maj:ts förslag tillräckligt motiverat
därigenom, att enligt gällande antagningsbestämmelser den förutvarande
skillnaden mellan diplomat- och konsulsaspiranter bortfallit.
Det förstärkningsanslag, som utskottet alltså anser böra anvisas å
1922 års extra stat, bör, i motsats till vad som är fallet med det nuvarande
extra anslaget för ändamalet, vilket är betecknat såsom reservationsanslag,
erhålla naturen »förslagsanslag, högst».
Då såsom bekant under senare tid delade meningar gjort sig
gällande angående dispositionen och bokföringen av dylika förstärkningsanslag,
har utskottet ansett lämpligt att i detta sammanhang klarlägga
sin ställning till frågan, och vill utskottet i sådant avseende anföra
följande.
Om man till en början frånser den beteckning, förstärkningsanslagen
erhållit, torde det ligga i sakens natur, att avsikten med dessa är, att
de få disponeras under enahanda villkor, som moderanslaget. Då reservationsanslagen
även efter budgetårets utgång stå till förfogande och ej
äro avsedda endast för utgifterna under ett visst år, lära även förstärkningar
i reservationsanslag vara avsedda att på liknande sätt disponeras.
Anledningen till att anslagen detta oaktat erhållit beteckningen
»förslagsanslag, högst», framgår av följande.
I december 1916 framlade numera generaldirektören P. Södermark
efter därtill erhållet uppdrag förslag till de extra anslagens beteckning,
därvid föreslogs, att av de extra anslagen eu del måtte betecknas såsom
»förslagsanslag, högst», och en del såsom reservationsanslag, men att de
s. k. förstärkningsanslagen — enär besparingar å dessa ju borde behandlas
pa samma sätt som moderanslagen — måtte lämnas utan beteckning.
Departementschefen ansåg åter, att förslagets huvudsakliga syfte
kunde uppnås, om man med särskild beteckning försåg de anslag, som
borde behandlas såsom »förslagsanslag, högst», under det att de anslag,
Sony borde behandlas såsom reservationsanslag, lämnades utan beteckning!
I sådant fall erfordrades emellertid en särskild åtgärd i fråga om förstärkningsanslagen;
och om dessa anförde departementschefen att
»då de i det övervägande antalet fall fortfarande såsom hittills lära
StatsutskotteU utlåtande Nr 219.
3
komma att under budgetåret överföras till de respektive anslag, de äro
ämnade att förstärka, utan olägenhet kunde i regel förses med beteckningen
»förslagsanslag, högst».
Riksdagen biträdde emellertid sakkunnigförslaget att även de anslag,
som .vore av reservationsanslags natur, borde få denna natur i riksstaten
uttryckligen angiven. I fråga om förstärkningsanslagen åter lämnades
departementschefens förslag utan erinran.
Härav framgår alltså, att när förstärkningsanslagen fingo beteckningen
»förslagsanslag, högst», såväl Kungl. Maj:t som riksdagen utgått
ifrån att de i allmänhet komma att i sin helhet under budgetåret omföras
till vederbörande moderanslag; och vid sådant förhållande lärer den omständigheten,
att de erhållit beteckningen »förslagsanslag, högst» icke
innebära något hinder för Kungl. Maj:t eller, där anslaget ställts till
någon myndighets förfogande, för denna myndighet att låta verkställa
sådan omföring. Snarare torde avsikten med anslagens beteckning såsom
»förslagsanslag, högst» just hava varit att framkalla en sådan omföring,
så att det nya anslaget ej komme att stå kvar såsom ett särskilt
anslag, vilket måhända kunde tänkas bli följden, om det. betecknades
såsom reservationsanslag.
Om före budgetårets utgång sådan omföring icke skett, får denna
omständighet givetvis icke inverka på dispositionsrätten till anslaget, utan
detta står fortfarande till förfogande för det ändamål, vartill det beviljades,
nämligen icke för vissa utgifter under budgetåret utan för förstärkning
av moderanslaget.
Den till stöd för en motsatt uppfattning anförda omständigheten
att »förslagsanslag högst» av riksdagen definierats såsom »sådana till
maximibelopp fixerade anslag, vilka ej få disponeras efter budgetsårets
utgång och som alltså i den mån, de ej under sagda år tagits i anspråk,
skola till kassafonden överföras» är ej avgörande för den nu föreliggande
frågan. Om utgifter, tillhörande ett visst budgetår, icke hinna under
samma år utbetalas och bokföras, kunna de, på sätt i kungl. brev den 13
februari 1920 föreskrives, avföras i nästkommande års räkenskap, och
detsamma måste givetvis gälla en omföringsåtgärd, tillhörande ett visst
budgetår.
Kungl. Maj:t har också nyligen i ett särskilt fall förklarat den
omständigheten, att ett å 1920 års tilläggsstat uppfört förstärkningsanslag
av riksräkenskapsverket överförts till kassafonden, icke utgöra hinder
för att det nu överföres till det reservationsanslag, det är avsett att
förstärka.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 219.
Utskottets
yttrande.
Ur praktisk bokföringssynpunkt synes det slutligen riktigast och
lämpligast, att inga utgifter direkt bokföras å förstärkningsanslaget, utan
att alla utgifter, efter sistsnämnda anslags omföring, bokföras å huvudanslaget.
Med åberopande av det sålunda anförda hemställer utskottet under
nu förevarande punkt, att riksdagen må från och med år 1922*, med uteslutande
av det under rubriken diplomat- och konsulsaspiranter upptagna
ordinarie reservationsanslaget diplomat- och konsulsaspiranter, under rubriken
attachéer (aspiranter) uppföra ett ordinarie reservationsanslag å
56,000 kronor.»
Under punkt 10 hade utskottet, med hänvisning till vad under
punkt 9 anförts, hemställt, att riksdagen måtte till förstärkning av ordinarie
reservationsanslaget attachéer (aspiranter) på extra stat för år 1922
anvisa ett förslagsanslag, högst, 44,000 kronor.
Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag hava båda dessa
punkter av kamrarna återförvisats till utskottet.
Vad som föranlett ifrågavarande punkters återremiss till utskottet
torde hava varit uppkomna tvivelsmål om lämpligheten av att i detta
sammanhang från riksdagens sida lämnades allmänna direktiv rörande
dispositionen och bokföringen av de s. k. förstärkningsanslagen.
Med anledning härav och då olika meningar i sistnämnda fråga
synas föreligga, har utskottet, som funnit, att densamma icke med nödvändighet
behöver få sin lösning i förevarande sammanhang, utan att
den torde böra göras till föremål för närmare prövning vid början av
nästa riksdag, nu ansett, att den i punkt 9 förekommande motiveringen
bör inskränkas till ett yttrande av följande lydelse:
»Med avseende å ifrågavarande tjänstemäns avlöningsförmåner föreslås
anordningen, att ett mot lön svarande fast arvode bestämmes för
varje attaché, och att därtill för de utomlands anställda läggas belopp
motsvarande ortstillägg. Dyrtidstillägg skulle utgå allenast å grundarvodena.
Emot införandet av nu berörda princip har utskottet intet att
erinra.
Ej heller har utskottet något att invända mot storleken av det för
avlöning åt attachéer begärda beloppet. Även för närvarande står för
Statsutskottets utlåtande Nr 219.
5
omförmälda ändamål till Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp av 100,000
kronor, varav emellertid ett belopp av 44,000 kronor är uppfört a
extl*cl stät.
Under nu rådande situation finner utskottet det icke lämpligt att
frångå det sålunda tillämpade systemet med uppdelning å ordinarie och
extra stat av de för ändamålet anvisade medlen och anser alltså, att ett
belopp av 44,000 kronor fortfarande bör uppföras å extra stat.
Beträffande den föreslagna förändringen av det ordinarie anslagets
benämning anser utskottet Kungl. Maj:ts förslag tillräckligt motiverat
därigenom, att enligt gällande antagningsbestämmelser den förutvarande
skillnaden mellan diplomat- och konsulsaspiranter bortfallit.
Det förstärkningsanslag, som utskottet alltså anser böra anvisas å
1922 års extra stat, har utskottet funnit böra erhålla naturen »förslagsanslag,
högst».»
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, far utskottet
hemställa,
att kamrarna må fatta beslut i enlighet med utskottets
under punkterna 9 och 10 av dess utlåtande
nr 3 A framlagda förslag, därvid dock motiveringen
till punkt 9 må erhålla ovannämnda förändrade lydelse.
2:o.
I punkt 12 under tredje huvudtiteln hade Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att å extra stat för år 1922 till extra handelsattachéer anvisa
ett reservationsanslag av 140,000 kronor.
Utskottet hade i punkt 12 av sitt utlåtande nr 3 A beträffande
denna framställning anfört följande:
»I fråga om avlöningen för samtliga specialattachéer med undantag
av militär- och marinattachéer har föreslagits, att viss del av deras arvoden,
12,000 kronor, skulle bestämmas till att motsvara lön, under det
återstoden skulle motsvara ortstillägg. Endast å den förra delen av arvodena
skulle dyrtidstillägg utgå.
Förslaget om en uppdelning av arvodena åt ifrågavarande tjänstemän
synes utskottet vara lämpligt. Emellertid anser utskottet, att grundarvodet
bör sättas lägre än som föreslagits, och tillstyrker utskottet, att
ett belopp av 9,000 kronor bestämmes att motsvara lön.
Utan att finna en sådan reglering av arvodena hava betydelse för
6
Statsutskottets utlåtande Nr 219.
fragan om specialattacheernas och de ordinarie tjänstemännens inbördes
tjänsteställning, vill utskottet betona, att det avdrag å arvode, specialattaché
bör vidkännas under ledighet från tjänsten, lämpligen bör fastställas
i överensstämmelse med vad gäller för ordinarie tjänsteman i
närmast motsvarande lönekategori.
I övrigt har utskottet intet att erinra med anledning av förevarande
förslag, utan hemställer, att riksdagen må till förstärkning av
ordinarie reservationsanslaget handelsattachéer å extra stat för år 1922
bevilja ett förslagsanslag, högst, 140,000 kronor.»
Denna punkt har av båda kamrarna återförvisats till utskottet.
Anledningen härtill synes hava varit, att ifrågavarande punkt liksom
ock den under 3:o) här nedan omförmälda såsom avseende förstärkmngsanslag
ansetts böra prövas i sammanhang med de ovan behandlade
punkterna 9 och 10.
Utskottet hemställer,
att kamrarna ma fatta beslut i enlighet med utskottets
under punkt 12 av dess utlåtande nr 3 A
framlagda förslag.
3:o.
Under punkt 16 av tredje huvudtiteln hade Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att till förstärkning av anslaget extra biträden och vaktbetjänte
vid beskickningar och konsulat å extra stat för år 1922 anvisa ett förslagsanslag,
högst, 67,000 kronor.
Utskottet hade i sitt utlåtande nr 3 A, punkt 16, hemställt, att
riksdagen måtte till förstärkning av anslaget extra biträden och vaktbetjänte
vid beskickningar och konsulat å extra stat för år 1922 bevilja
ett förslagsanslag, högst, 55,000 kronor.
Denna punkt har av båda kamrarna visats åter till utskottet.
Under åberopande av vad av utskottet anförts under punkt 2 här
ovan, får utskottet hemställa,
Statsutskottets utlåtande Nr 219.
7
att kamrarna må fatta beslut i enlighet
skottets under punkt 16 av dess utlåtande
framlagda förslag.
Stockholm den 10 juni 1921.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, C. J. O. Swartz, A. C.
Ollas A. Ericsson, H. F. Lamm, J. Nilsson i Skottlandshus, II. M. Bäckström, J.
G. G. Ekman, E. A. Hallin, C. 1. Asplund och J. Nilsson i Malmö samt
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, J.
Revinge, O. H:son Waldén, P. Nilsson i Bonarp, C. R. Jansson i Falun, L. J.
Frosterud, S. E. J. Lubeck, W. Bäckström, K. E. W. Söderhielm, F. T. Hamrin
Andersson i Ovanmyra.
med utur
3 A
Lindblad,
L. Widell,
Jönsson i
Carlssonoch
J. E.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1921:3a Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1922 tredje huvudtitel, innefattande anslagen till utrikesdepartementet. s. 1 i texten