Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av kamrarnas återremiss av vissa punkter i statsutskottets utlåtande nr 3 A angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1922 tredje huvudtitel, innefattande anslagen till utrikesdepartementet.

1921-06-10 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1921:219, Utlåtande i anledning av kamrarnas återremiss av vissa punkter i statsutskottets utlåtande nr 3 A angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1922 tredje huvudtitel, innefattande anslagen till utrikesdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 219.

1

Nr 219.

Ankom till riksdagens kansli den 10 juni 1921 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av kamrarnas återremiss av vissa punkter

i statsutskottets utlåtande nr 3 A angående regleringen

av utgifterna under riksstatens för år 1922 tredje huvudtitel,

innefattande anslagen till utrikesdepartementet.

(1 avd.)

l:o.

I den till riksdagen den 7 januari 1921 avlåtna statsverkspropositionen

hade Kungl. Maj:t under punkt 10 av tredje huvudtiteln föreslagit

riksdagen att, i stället för det nuvarande ordinarie reservationsanslaget

diplomat- och konsulsaspiranter, under rubriken attachéer (aspiranter)

i riksstaten för år 1922 uppföra ett ordinarie reservationsanslag

av 100,000 kronor.

I anledning av denna framställning hade statsutskottet i sitt utlåtande

nr 3 A, punkt 9 anfört följande:

»Med avseende å ifrågavarande tjänstemäns avlöningsförmåner föreslås

anordningen, att ett mot lön svarande fast arvode bestämmes för

varje attaché, och att därtill för de utomlands anställda läggas belopp

motsvarande ortstillägg. Dyrtidstillägg skulle utgå allenast å grundarvodena.

Emot införandet av nu berörda princip har utskottet intet att

erinra.

Ej heller har utskottet något att invända mot storleken av det för

avlöning åt attachéer begärda beloppet. Även för närvarande står för

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 saml. 92 käft. (Nr 219.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 219.

omförmälda ändamål till Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp av 100,000

kronor, varav emellertid ett belopp av 44,000 kronor är uppfört å extra stat.

Under nu rådande situation finner utskottet det icke lämpligt att

frångå det sålunda tillämpade systemet med uppdelning å ordinarie och

extra stat av de för ändamålet anvisade medlen och anser alltså, att ett

belopp av 44,000 kronor fortfarande bör uppföras å extra stat.

Beträffande den föreslagna förändringen av det ordinarie anslagets

benämning anser utskottet Kungl. Maj:ts förslag tillräckligt motiverat

därigenom, att enligt gällande antagningsbestämmelser den förutvarande

skillnaden mellan diplomat- och konsulsaspiranter bortfallit.

Det förstärkningsanslag, som utskottet alltså anser böra anvisas å

1922 års extra stat, bör, i motsats till vad som är fallet med det nuvarande

extra anslaget för ändamalet, vilket är betecknat såsom reservationsanslag,

erhålla naturen »förslagsanslag, högst».

Då såsom bekant under senare tid delade meningar gjort sig

gällande angående dispositionen och bokföringen av dylika förstärkningsanslag,

har utskottet ansett lämpligt att i detta sammanhang klarlägga

sin ställning till frågan, och vill utskottet i sådant avseende anföra

följande.

Om man till en början frånser den beteckning, förstärkningsanslagen

erhållit, torde det ligga i sakens natur, att avsikten med dessa är, att

de få disponeras under enahanda villkor, som moderanslaget. Då reservationsanslagen

även efter budgetårets utgång stå till förfogande och ej

äro avsedda endast för utgifterna under ett visst år, lära även förstärkningar

i reservationsanslag vara avsedda att på liknande sätt disponeras.

Anledningen till att anslagen detta oaktat erhållit beteckningen

»förslagsanslag, högst», framgår av följande.

I december 1916 framlade numera generaldirektören P. Södermark

efter därtill erhållet uppdrag förslag till de extra anslagens beteckning,

därvid föreslogs, att av de extra anslagen eu del måtte betecknas såsom

»förslagsanslag, högst», och en del såsom reservationsanslag, men att de

s. k. förstärkningsanslagen — enär besparingar å dessa ju borde behandlas

pa samma sätt som moderanslagen — måtte lämnas utan beteckning.

Departementschefen ansåg åter, att förslagets huvudsakliga syfte

kunde uppnås, om man med särskild beteckning försåg de anslag, som

borde behandlas såsom »förslagsanslag, högst», under det att de anslag,

Sony borde behandlas såsom reservationsanslag, lämnades utan beteckning!

I sådant fall erfordrades emellertid en särskild åtgärd i fråga om förstärkningsanslagen;

och om dessa anförde departementschefen att

»då de i det övervägande antalet fall fortfarande såsom hittills lära

s. 3 Kontrollera mot PDF

StatsutskotteU utlåtande Nr 219.

3

komma att under budgetåret överföras till de respektive anslag, de äro

ämnade att förstärka, utan olägenhet kunde i regel förses med beteckningen

»förslagsanslag, högst».

Riksdagen biträdde emellertid sakkunnigförslaget att även de anslag,

som .vore av reservationsanslags natur, borde få denna natur i riksstaten

uttryckligen angiven. I fråga om förstärkningsanslagen åter lämnades

departementschefens förslag utan erinran.

Härav framgår alltså, att när förstärkningsanslagen fingo beteckningen

»förslagsanslag, högst», såväl Kungl. Maj:t som riksdagen utgått

ifrån att de i allmänhet komma att i sin helhet under budgetåret omföras

till vederbörande moderanslag; och vid sådant förhållande lärer den omständigheten,

att de erhållit beteckningen »förslagsanslag, högst» icke

innebära något hinder för Kungl. Maj:t eller, där anslaget ställts till

någon myndighets förfogande, för denna myndighet att låta verkställa

sådan omföring. Snarare torde avsikten med anslagens beteckning såsom

»förslagsanslag, högst» just hava varit att framkalla en sådan omföring,

så att det nya anslaget ej komme att stå kvar såsom ett särskilt

anslag, vilket måhända kunde tänkas bli följden, om det. betecknades

såsom reservationsanslag.

Om före budgetårets utgång sådan omföring icke skett, får denna

omständighet givetvis icke inverka på dispositionsrätten till anslaget, utan

detta står fortfarande till förfogande för det ändamål, vartill det beviljades,

nämligen icke för vissa utgifter under budgetåret utan för förstärkning

av moderanslaget.

Den till stöd för en motsatt uppfattning anförda omständigheten

att »förslagsanslag högst» av riksdagen definierats såsom »sådana till

maximibelopp fixerade anslag, vilka ej få disponeras efter budgetsårets

utgång och som alltså i den mån, de ej under sagda år tagits i anspråk,

skola till kassafonden överföras» är ej avgörande för den nu föreliggande

frågan. Om utgifter, tillhörande ett visst budgetår, icke hinna under

samma år utbetalas och bokföras, kunna de, på sätt i kungl. brev den 13

februari 1920 föreskrives, avföras i nästkommande års räkenskap, och

detsamma måste givetvis gälla en omföringsåtgärd, tillhörande ett visst

budgetår.

Kungl. Maj:t har också nyligen i ett särskilt fall förklarat den

omständigheten, att ett å 1920 års tilläggsstat uppfört förstärkningsanslag

av riksräkenskapsverket överförts till kassafonden, icke utgöra hinder

för att det nu överföres till det reservationsanslag, det är avsett att

förstärka.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 219.

Utskottets

yttrande.

Ur praktisk bokföringssynpunkt synes det slutligen riktigast och

lämpligast, att inga utgifter direkt bokföras å förstärkningsanslaget, utan

att alla utgifter, efter sistsnämnda anslags omföring, bokföras å huvudanslaget.

Med åberopande av det sålunda anförda hemställer utskottet under

nu förevarande punkt, att riksdagen må från och med år 1922*, med uteslutande

av det under rubriken diplomat- och konsulsaspiranter upptagna

ordinarie reservationsanslaget diplomat- och konsulsaspiranter, under rubriken

attachéer (aspiranter) uppföra ett ordinarie reservationsanslag å

56,000 kronor.»

Under punkt 10 hade utskottet, med hänvisning till vad under

punkt 9 anförts, hemställt, att riksdagen måtte till förstärkning av ordinarie

reservationsanslaget attachéer (aspiranter) på extra stat för år 1922

anvisa ett förslagsanslag, högst, 44,000 kronor.

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag hava båda dessa

punkter av kamrarna återförvisats till utskottet.

Vad som föranlett ifrågavarande punkters återremiss till utskottet

torde hava varit uppkomna tvivelsmål om lämpligheten av att i detta

sammanhang från riksdagens sida lämnades allmänna direktiv rörande

dispositionen och bokföringen av de s. k. förstärkningsanslagen.

Med anledning härav och då olika meningar i sistnämnda fråga

synas föreligga, har utskottet, som funnit, att densamma icke med nödvändighet

behöver få sin lösning i förevarande sammanhang, utan att

den torde böra göras till föremål för närmare prövning vid början av

nästa riksdag, nu ansett, att den i punkt 9 förekommande motiveringen

bör inskränkas till ett yttrande av följande lydelse:

»Med avseende å ifrågavarande tjänstemäns avlöningsförmåner föreslås

anordningen, att ett mot lön svarande fast arvode bestämmes för

varje attaché, och att därtill för de utomlands anställda läggas belopp

motsvarande ortstillägg. Dyrtidstillägg skulle utgå allenast å grundarvodena.

Emot införandet av nu berörda princip har utskottet intet att

erinra.

Ej heller har utskottet något att invända mot storleken av det för

avlöning åt attachéer begärda beloppet. Även för närvarande står för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 219.

5

omförmälda ändamål till Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp av 100,000

kronor, varav emellertid ett belopp av 44,000 kronor är uppfört a

extl*cl stät.

Under nu rådande situation finner utskottet det icke lämpligt att

frångå det sålunda tillämpade systemet med uppdelning å ordinarie och

extra stat av de för ändamålet anvisade medlen och anser alltså, att ett

belopp av 44,000 kronor fortfarande bör uppföras å extra stat.

Beträffande den föreslagna förändringen av det ordinarie anslagets

benämning anser utskottet Kungl. Maj:ts förslag tillräckligt motiverat

därigenom, att enligt gällande antagningsbestämmelser den förutvarande

skillnaden mellan diplomat- och konsulsaspiranter bortfallit.

Det förstärkningsanslag, som utskottet alltså anser böra anvisas å

1922 års extra stat, har utskottet funnit böra erhålla naturen »förslagsanslag,

högst».»

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, far utskottet

hemställa,

att kamrarna må fatta beslut i enlighet med utskottets

under punkterna 9 och 10 av dess utlåtande

nr 3 A framlagda förslag, därvid dock motiveringen

till punkt 9 må erhålla ovannämnda förändrade lydelse.

2:o.

I punkt 12 under tredje huvudtiteln hade Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att å extra stat för år 1922 till extra handelsattachéer anvisa

ett reservationsanslag av 140,000 kronor.

Utskottet hade i punkt 12 av sitt utlåtande nr 3 A beträffande

denna framställning anfört följande:

»I fråga om avlöningen för samtliga specialattachéer med undantag

av militär- och marinattachéer har föreslagits, att viss del av deras arvoden,

12,000 kronor, skulle bestämmas till att motsvara lön, under det

återstoden skulle motsvara ortstillägg. Endast å den förra delen av arvodena

skulle dyrtidstillägg utgå.

Förslaget om en uppdelning av arvodena åt ifrågavarande tjänstemän

synes utskottet vara lämpligt. Emellertid anser utskottet, att grundarvodet

bör sättas lägre än som föreslagits, och tillstyrker utskottet, att

ett belopp av 9,000 kronor bestämmes att motsvara lön.

Utan att finna en sådan reglering av arvodena hava betydelse för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 219.

fragan om specialattacheernas och de ordinarie tjänstemännens inbördes

tjänsteställning, vill utskottet betona, att det avdrag å arvode, specialattaché

bör vidkännas under ledighet från tjänsten, lämpligen bör fastställas

i överensstämmelse med vad gäller för ordinarie tjänsteman i

närmast motsvarande lönekategori.

I övrigt har utskottet intet att erinra med anledning av förevarande

förslag, utan hemställer, att riksdagen må till förstärkning av

ordinarie reservationsanslaget handelsattachéer å extra stat för år 1922

bevilja ett förslagsanslag, högst, 140,000 kronor.»

Denna punkt har av båda kamrarna återförvisats till utskottet.

Anledningen härtill synes hava varit, att ifrågavarande punkt liksom

ock den under 3:o) här nedan omförmälda såsom avseende förstärkmngsanslag

ansetts böra prövas i sammanhang med de ovan behandlade

punkterna 9 och 10.

Utskottet hemställer,

att kamrarna ma fatta beslut i enlighet med utskottets

under punkt 12 av dess utlåtande nr 3 A

framlagda förslag.

3:o.

Under punkt 16 av tredje huvudtiteln hade Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att till förstärkning av anslaget extra biträden och vaktbetjänte

vid beskickningar och konsulat å extra stat för år 1922 anvisa ett förslagsanslag,

högst, 67,000 kronor.

Utskottet hade i sitt utlåtande nr 3 A, punkt 16, hemställt, att

riksdagen måtte till förstärkning av anslaget extra biträden och vaktbetjänte

vid beskickningar och konsulat å extra stat för år 1922 bevilja

ett förslagsanslag, högst, 55,000 kronor.

Denna punkt har av båda kamrarna visats åter till utskottet.

Under åberopande av vad av utskottet anförts under punkt 2 här

ovan, får utskottet hemställa,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 219.

7

att kamrarna må fatta beslut i enlighet

skottets under punkt 16 av dess utlåtande

framlagda förslag.

Stockholm den 10 juni 1921.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, C. J. O. Swartz, A. C.

Ollas A. Ericsson, H. F. Lamm, J. Nilsson i Skottlandshus, II. M. Bäckström, J.

G. G. Ekman, E. A. Hallin, C. 1. Asplund och J. Nilsson i Malmö samt

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, J.

Revinge, O. H:son Waldén, P. Nilsson i Bonarp, C. R. Jansson i Falun, L. J.

Frosterud, S. E. J. Lubeck, W. Bäckström, K. E. W. Söderhielm, F. T. Hamrin

Andersson i Ovanmyra.

med utur

3 A

Lindblad,

L. Widell,

Jönsson i

Carlssonoch

J. E.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:3a Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1922 tredje huvudtitel, innefattande anslagen till utrikesdepartementet. s. 1 i texten