Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående beredande av likvid för varor, avsedda att levereras till vissa nödlidande länder.

1921-03-15 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1921:33, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående beredande av likvid för varor, avsedda att levereras till vissa nödlidande länder.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1921 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

beredande av likvid för varor, avsedda att levereras till

vissa nödlidande länder.

(l:a avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 4 februari 1921 dagtecknad proposition,

nr 80, vilken för förberedande behandling hänvisats till statsutskottet,

bär Kungl. Maj:t under åberopande av det vid propositionen fogade

statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag föreslagit riksdagen

att — med återkallande av det i skrivelse den 18 juni 1920, nr

405, Kungl. Maj:t meddelade bemyndigande att ikläda svenska staten

betalningsansvar till ett belopp av högst 10 miljoner kronor för varuleveranser

till vissa angivna länder — medgiva, att av statsverkets fond

av rusdrycksmedel må såsom lån disponeras ett belopp av högst 10

miljoner kronor för beredande av likvid, i den ordning och enligt de

grunder, som av Kuugl. Maj:t bestämmas, för varor, som i anledning

av rådande nödtillstånd blivit eller bliva av svenska exportörer levererade

till Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjecko-Slovakien, Österrike, Ungern

och Rumänien.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Till avhjälpande av det nödläge, vari åtskilliga av de av kriget

hårdast drabbade länderna råkat, framlades å en konferens i Köpenhamn

i mars 1920 mellan representanter för de skandinaviska länderna samt

Storbritannien och Nordamerikas förenta stater plan till eu samfälld

hjälpaktion från de allierade och neutrala makterna, avseende leverans

till de nödlidande länderna på kredit av varor, av vilka dessa länder

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 samt. 22 höft. (Nr 33.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 33.

vore i trängande behov. Denna fråga avhandlades sedermera ytterligare

å en internationell konferens i Paris under april månad samma år, vid

vilken konferens Sverige jämväl var representerat.

Enligt den vid nämnda konferenser framlagda planen skulle såsom

likvid för de varor, som levereras till de hjälpbehövande länderna, av

dessa utfärdas förbindelser, löpande med 6 procent ränta och betalbara

i det kreditgivande landets mynt inom ett år från utställandet, men

med rätt för det låntagande landet att omsätta förbindelserna på tolv

månader åt gången, högst dock intill fem år från utställningsdagen. Dessa

förbindelser skulle, vad angår Österrike och Ungern, medföra förmånsrätt

till betalning ur dessa staters tillgångar och inkomster samt prioritet

framför de skadestånd, varom stadgas i det i S:t Germain ingångna

fredsfördraget eller i till detsamma hörande fördrag och överenskommelser.

Vad åter angår övriga låntagande länder skulle ifrågavarande

skuldförbindelser medföra första rätt till betalning ur alla de inkomster,

respektive land kan komma att erhålla såsom kompensation, gottgörelse

eller skadestånd från något fiendeland, med förbehåll för de anspråk,

som kunna häfta vid dessa kompensationer, gottgörelser eller skadestånd

med hänsyn till tidigare upptagna lån.

De kreditgivande länderna skola själva äga bestämma, vilka länder

de vilja bispringa och vilka varor de för sådant ändamål vilja avstå.

Krediten skall ordnas genom respektive staters bemedling, envar stat

dock obetaget att å vederbörande exportörer överflytta någon del av

krediten.

Den centrala ledningen av hjälpaktionen handhaves av en internationell

organisation i Paris, i vilken varje lån givande land är representerat.

Propositionen I en den 7 maj 1920 till riksdagen avlåten proposition, nr 427,

i0204åls ‘rlL. framlade Kungl. Maj:t förslag till vissa åtgärder, avsedda att möjligdag.

gorå deltagande från svensk sida i berörda hjälpaktion.

I det vid denna proposition fogade statsrådsprotokollet över finansärenden

anförde dåvarande departementschefen, bland annat, följande.

Ehuru redan den hjälpverksamhet, som genom Röda korset och

annorledes på privat väg från svensk sida utövats till lindrande av

nöden i vissa av de av kriget svårast hemsökta länderna, innebure en

icke oansenlig insats i det internationella nödbjälpsarbetet, vore departementschefen

av den uppfattningen, att det med hänsyn till det beklagansvärda

läge, i vilket dessa länders folk befunne sig, för vårt land vore

en bjudande plikt att icke undandraga sig att deltaga i den sålunda

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 33.

3

planlagda hjälpaktionen. 1 betraktande av Sveriges resurser vore det

emellertid nödvändigt, att Sverige begränsade sitt deltagande i hjälpaktionen

till de länder, med vilka det sedan gammalt stått i förbindelse,

d. v. s. Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjecko-Slovakien, Österrike,

Ungern och Rumänien. Utgångspunkten för Sveriges deltagande måste

vidare enligt departementschefens mening vara, att understödet finge

lämnas i sådana varor, som inom landet förefunnes eller kunde framställas

i den omfattning, att landets eget oundgängliga behov av sådana

varor icke äventyrades. De varor, vilka därvidlag kunde ifrågakomma,

borde i främsta rummet vara diverse industriprodukter (särskilt maskiner),

vilka kunde befrämja lantbruk och industri inom de hjälpbehö vande

länderna. Därutöver borde möjligen, ehuru i mindre kvantiteter, vissa

livsmedel och industriella råvaror kunna tillhandahållas.

Det högsta varuvärde, som från svensk sida skulle kunna ställas

i utsikt för nödhjälpskrediter till de ifrågavarande länderna, vore enligt

departementschefens uppfattning 20 miljoner kronor. Av detta belopp

borde hälften kunna åstadkommas genom medverkan från vederbörande

exportörers sida, medan andra hälften skulle garanteras av svenska

staten. Sin förhoppning att för åstadkommande av halva kreditbeloppet

medverkan borde kunna påräknas av exportörerna grundade departementschefen

på den omständigheten, att åtskilliga av landets industrier, vilka

till följd av de tryckta exportförhållandena under de senaste åren icke

kunnat vinna normal avsättning för sina artiklar, borde hava intresse

av att, mot likvid i utländska skattkammarväxlar samt statsgaranti till halva

varuvärdet, avyttra vissa inneliggande lagerbehållningar. Med hänsyn

till den ovisshet, som rådde rörande styrkan hos exportörsintresset, ville

departementschefen emellertid uttryckligen betona, att Kungl. Maj:t i

varje fall borde äga full frihet att efter omständigheterna fördela kreditrisken

mellan staten och de enskilda exportörerna, med iakttagande av,

att det av departementschefen föreslagna totalbeloppet av statsgarantien,

10 miljoner kronor, icke överskredes.

För att exportörerna skulle vara villiga att påtaga sig någon mera

väsentlig del av krediten borde man, enligt departementschefens mening,

utgå ifrån, att de å skattkammarväxlarna inflytande kapitalavbetalningarna

skulle tillgodoföras vederbörande exportör, till dess han erhållit full betalning

för det kapitalbelopp, för vilket han själv stode risken, samt

att först v;id därefter inflöte skulle utgöra täckning för det belopp, för

vilket staten iklätt sig betalningsansvar. Ordnades saken på dylikt sätt,

ville det synas, som om exportörerna själva skäligen borde kunna vidkännas

den ränteförlust, som under rådande ränteförhållanden kunde

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 33.

Riksdagens

skrivelse nr

405 år 1920.

komma att uppstå därigenom, att skattkammarväxlarna eventuellt komme

att löpa med endast 6 procent ränta.

Förutom ovannämnda statsgaranti till belopp av 10 miljoner kronor

äskades i samma proposition, nr 427, dylik garanti till ett belopp av

ytterligare 15 miljoner kronor för möjliggörande av varuleveranser på

kredit till nödlidande länder jämväl i andra fall än de med förberörda

hjälpaktion åsyftade.

Som skäl för beviljande av sistnämnda garanti anförde departementschefen,

att den möjligheten icke vore utesluten, att inom en snar

framtid anspråk på kredit kunde komma att resas jämväl till förmån

för länder, som icke berördes av de å förenämnda konferenser behandlade

hjälpåtgärderna, men som icke desto mindre för sitt återupprättande

ur det genom kriget iråkade nödläget vore i behov av

kraftigt utländskt bistånd. Departementschefen syftade därvid närmast

på våra stora grannländer, Tyskland och Ryssland. Till de rent humanitära

skälen för lämnande av den hjälp, som kunde stå oss till buds,

komme i avseende å dessa båda länder det förhållandet, att tillvaratagandet

av våra egna intressen under vissa omständigheter kunde göra

en kreditgivning i större eller mindre skala fullt motiverad.

I anledning av denna Kungl. Maj:ts proposition anförde riksdagen

(skrivelsen nr 405) följande:

»Riksdagen delar departementschefens uppfattning, att jämväl vårt

land bör i mån av tillgångar deltaga i den vid konferenserna i Köpenhamn

och Paris planerade hjälpaktionen till vissa nödlidande länder.

Denna aktion synes även riksdagen böra för Sveriges del i första hand

omfatta sådana länder, med vilka vårt land sedan gammalt stått i förbindelse,

samt omfatta sådana råvaror, industrialster och förnödenheter,

vilka med hänsyn till vår folkhushållning kunna undvaras.

Beträffande säkerheten för den ifrågasatta krediten har riksdagen

inhämtat, att de av departementschefen omförmälda, å konferensen i

Köpenhamn föreslagna bestämmelserna lära på konferensen i Paris hava

blivit i vissa avseenden ändrade. Den viktigaste förändringen torde vara,

att beträffande de skuldförbindelser, som skola utfärdas av andra länder

än Österrike och Ungern, stadgats, att de skola medföra första rätt till

betalning ur alla de inkomster, respektive land kunna komma att erhålla

såsom kompensation, gottgörelse eller skadestånd från något fiendeland,

med förbehåll för de anspråk, som kunna häfta vid dessä kompensationer,

gottgörelser eller skadestånd med hänsyn till tidigare upptagna lån.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 33.

5

Då sådana lån torde förekomma till ganska betydande belopp,

synes riksdagen, att genom det ifrågavarande tillägget den säkerhet, som

eljest kunnat tillmätas dessa skuldförbindelser, utan tvivel blivit beträffande

sistnämnda länder betänkligt reducerad. Allenast beträffande varuleveranser

till Österrike och Ungern torde följaktligen den av Köpenhamuskonferensen

avtalade säkerheten numera vara att påräkna.

Med hänsyn till den sålunda beträffande flertalet länder minskade

säkerheten har riksdagen icke kunnat undgå att ställa sig betänksam

till frågan om den begärda kreditens beviljande. Då emellertid vårt

land icke synes böra intaga en mera avvisande ställning än övriga å

ovannämnda konferenser representerade stater, har riksdagen icke ansett

sig böra avslå förslaget i denna del.

I fråga åter om den kredit, som, utöver nyssnämnda 10 miljoner

kronor, med statens medverkan skulle lämnas till nödlidande länder, närmast

Tyskland och Ryssland, synes det riksdagen visserligen tveksamt, huruvida

ett beslut i denna fråga bör fattas, innan ännu någon utredning

vunnits rörande sättet för ordnande av denna angelägenhet. Då möjlighet

synes böra förefinnas för vårt land att, därest så skulle befinnas önskvärt,

deltaga jämväl i en ifrågasatt hjälpaktion av senast berörd art,

har riksdagen ansett sig böra medgiva, att Eders Kungl. Maj:t ikläder

svenska staten betalningsansvar av ytterligare högst 15 miljoner kronor

för varor, som kunna komma att levereras till nödlidande länder, under

förutsättning att ifråga om denna kredit enahanda grunder vinna tillämpning

som de, vilka i fråga om den förut angivna krediten å 10 miljoner

kronor skola gälla för Österrike och Ungern.»

Riksdagen anmälde därefter, att riksdagen medgivit, att Kungl.

Maj:t finge ikläda svenska staten betalningsansvar dels i överensstämmelse

med den plan och på de villkor, som vid förenämnda konferenser

framlagts, samt enligt de närmare bestämmelser, som bleve av Kungl.

Maj:t meddelade, till ett belopp av högst 10 miljoner kronor för varor,

som i anledning av rådande nödtillstånd kunde komma att av svenska

exportörer på kredit levereras till Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckoslovakien,

Österrike, Ungern och Rumänien, dels ock i fall av behov på

de villkor, som kunde komma att fastställas för kredit till Österrike och

Ungern, samt enligt av Kungl. Maj:t meddelade särskilda bestämmelser

till ett belopp av ytterligare högst 15 miljoner kronor för varor, som

av enahanda anledning kunde komma att levereras till av nöd hemsökta

länder.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 33.

Kungl, Maj.ts

beslut den 9

juli 1920.

Svenska hjälpkreditkommitténs

skrivelse

den 4 december

1920.

Kungl. Maj:ts

förevarande

förslag.

Vid föredragning den 9 juli 1920 av denna riksdagens skrivelse

beslöt Kungl. Maj:t tillsätta en särskild kommitté med uppdrag att, i

enlighet med de riktlinjer, som angåves i det vid förberörda proposition

fogade utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden samt riksdagens

omförmälda skrivelse, träffa anstalter för ordnandet av Sveriges

deltagande i förstnämnda hjälpaktion samt, efter förhandlingar med

representanter för de svenska exportindustrierna, planlägga och övervaka

skeende varuleveranser m. m.

I skrivelse den 4 december 1920 har ovannämnda kommitté nu

anmält, att några varuleveranser från Sverige i enlighet med planen för

förberörda hjälpaktion hittills icke kunnat äga rum. Så som den ekonomiska

utvecklingen inom vårt land gestaltat sig, med tilltagande

knapphet på penningmarknaden och med alltmera betungande räntesatser

för den industriella krediten, kunde nämligen någon samverkan

med exportörerna icke påräknas, med mindre dessa erhölle kontant likvid

för de varor, de ställde till förfogande. Under sådana förhållanden syntes

det icke möjligt att genomföra Sveriges deltagande i hjälpaktionen, om

icke staten ställde kontanta medel till förfogande för ändamålet. Kommittén

hemställde där lör, att Kungl. Maj: t måtte föreslå riksdagen att

å tilläggsstat för år 1921 anvisa ett belopp av 10 miljoner kronor att

användas till nu avsedda varulikvider.

Beträffande Kungl. Maj:ts förevarande förslag har departementschefen

anfört följande.

»Vid den på våren 1920 i Paris avhållna internationella konferensen

för planläggande av nu ifrågavarande hjälpaktion ställdes från svensk

sida bestämt i utsikt varuleveranser till de nödlidande länderna till ett

värde av minst 10 högst 20 miljoner kronor. Då nu, såsom av det

ovan sagda framgår, den väg, som statsmakterna tänkt sig för Sveriges

deltagande i omförmälda hjälpaktion — varuleveranser mot statsgaranti

för viss del av varuvärdet — visat sig oframkomlig, lärer det, för tillvaratagande

av nationens värdighet, vara nödvändigt att vidtaga andra

åtgärder för att de från svensk sida i utsikt ställda varuleveranserna

snarast möjligt må komma till stånd. Härvid synes, trots önskvärdheten

att under nuvarande hårt pressade statsfinansiella situation undvika

direkta statsutgifter, någon annan-utväg knappast stå öppen än

att, på sätt svenska hjälpkreditkommittén hemställt, hos riksdagen äska

anvisande av de medel, som erfordras för att säkerställa leveransen av

åtminstone det garanterade minimivaruvärdet, 10 miljoner kronor. I

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 33.

7

likhet med min företrädare i ämbetet anser jag visserligen, att man bör

söka att i avseende å varje varuparti träffa anstalt för, att vederbörande

exportör själv påtager sig så stor del av krediten, som med hänsyn till

föreliggande omständigheter kan anses lämpligt och erforderligt. Då

det emellertid, med hänsyn till de tryckta förhållanden, som nu råda å

penningmarknaden, och de svårigheter, under vilka vårt näringsliv har

att arbeta, lärer vara högst tvivelaktigt, i vad mån ett dylikt enskilt

övertagande av kreditrisk kan vara att påräkna, och det ju nu framför

allt gäller att tillse, att de förpliktelser, som vårt land å Pariskonferensen

iklätt sig, behörigen uppfyllas, synes mig försiktigheten bjuda att icke

sätta beloppet av de medel, vilka av riksdagen böra äskas, lägre än till

10 miljoner kronor.

Snarare kunde det då, med hänsyn till de framställningar, som

nu hos Kungl. Maj:t gjorts om åtgärder för möjliggörande av fisk- och

rågexport till de nödlidande länderna, ifrågasättas, huruvida icke beloppet

av ett eventuellt statsanslag för nu förevarande ändamål borde

sättas något högre än nyss angivits. Det förhåller sig ju nämligen så

— såsom ock av svenska hjälpkreditkommittén framhålles — att enligt

den för hjälpaktionen uppgjorda planen Sverige i främsta rummet ansetts

böra bidraga med vissa för de nödlidande ländernas återuppbyggande

erforderliga industriprodukter; och då behovet av dessa industriprodukter

inom de hjälpbehövande länderna alltjämt kvarstår oförändrat

och härtill kommer, att det särskilt under nuvarande förhållanden för

den svenska industrien är angeläget, att avsättning beredes för så stora

varupartier som möjligt, framstår det givetvis såsom önskvärt, att någon

minskning i de tilltänkta leveranserna av industriprodukter icke må behöva

ifrågakomma. Å andra sidan är det obestridligt, såväl att den

svenska fiskarebefolkningen för närvarande befinner sig i ett läge, som

nödvändiggör åtgärder för underlättande av avsättningen av fiskerinäringens

produkter, som ock att den österrikiska framställningen om

spannmålsleveranser till lindrande av det inom landet rådande nödtillståndet

av humanitära skäl är i allra högsta grad behjärtansvärd.

Då jag det oaktat icke anser mig kunna föreslå högre statsbidrag

för nu ifrågavarande ändamål än det ovan angivna beloppet, 10 miljoner

kronor, är detta beroende av finansiella skäl. Jag vill emellertid erinra,

att den statsgaranti till belopp av 15 miljoner kronor, som — utöver

tiomiljonersgarantien — av fjolårets riksdag ställts till Kungl. Maj:ts

förfogande, ännu icke blivit till någon del tagen i anspråk. Möjligt är

ju, att det skulle kunna låta sig göra att medelst denna garanti få till

stånd export av exempelvis fisk eller spannmål till Österrike; i så fall

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 33.

synes hinder ej böra möta att för ändamålet disponera någon del av

sagda garanti. För stödjande av det svenska jordbruket och fisket torde

emellertid på denna väg icke mycket stå att vinna; hela anordningen

har ju icke heller vidtagits i sådant syfte utan för att bereda hjälp åt

det nödlidande utlandet. Det svenska jordbruket lärer för sitt stödjande

vara i behov av åtgärder av helt annan art än som här avses,

och vad det svenska fisket angår torde — i den mån för exportens

underlättande statsingripande må anses möjligt annorledes än genom

beredandet av visst utrymme för fiskexport i planen för användningen

av det ifrågasatta tiomiljonersanslaget — frågan böra göras till föremål

för utredning i särskild ordning. Dessa spörsmål äro, enligt vad chefen

för jordbruksdepartementet meddelat mig, för närvarande under närmare

övervägande inom sistnämnda departement.

Beträffande de närmare anstalterna för ordnandet och likviderandet

av de varuleveranser, vilka ingå såsom ett led i här ifrågavarande

internationella hjälpaktion, föreligger nu, såsom framgår av den av mig

ovan lämnade redogörelsen, ett av svenska hjälpkreditkommittén utarbetat

förslag. Detta förslag är emellertid endast att anse såsom ett försök att

uppdraga vissa allmänna linjer för de anordningar, som böra träffas för

realiserandet av Sveriges deltagande i omförmälda hjälpaktion och ingalunda

att betrakta såsom någon definitiv plan, avsedd att i alla detaljer

följas. Att i en angelägenhet sådan som den förevarande på förhand

fastställa en dylik plan lärer — med hänsyn till de tid efter annan

vitt skiftande förhållandena och den mångfald olika faktorer, som öva

inflytande på bedömandet av de uppstående spörsmålen — icke vara möjligt,

utan lärer åt Kungl. Maj:t böra inrymmas befogenhet att inom

ramen av det beviljade anslaget fritt ordna alla de med varuleveranserna

och likviderna sammanhängande frågorna på det sätt, som efter

prövning av föreliggande omständigheter kan anses bäst ägnat att främja

det med hjälpaktionen avsedda syftet. Bland annat torde det, såsom

hjälpkreditkommittén uttalat, böra få ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra,

huruvida de å de främmande staternas skuldförbindelser influtna

likviderna må få på nytt tagas i anspråk för stödjande av export till

de nödlidande länderna.

För täckande av anslagssumman läge det måhända närmast till

hands att taga i anspråk tillfälliga lånemedel. Då det under nu rådande

förhållanden å lånemarknaden är angeläget att så långt som möjligt

begränsa statens upplåning, har jag emellertid, efter samråd med

chefen för finansdepartementet och i enlighet med vad av honom tillstyrkts,

ansett mig böra föreslå att det erforderliga beloppet, 10 mil
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 33.

!)

joner kronor, måtte få — i stället för att upplånas i öppna marknaden

— såsom lån ställas till förfogande från statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Detta synes, med hänsyn till det ändamål, vartill medlen skola

användas — anskaffning av varor för nödlidande länder — icke höra

vara ägnat att väcka betänklighet. Därest det skulle komma att visa

sig, att hela det från fonden i anspråk tagna beloppet icke kommer

att till fonden åter inflyta, torde framdeles få tagas under övervägande,

huru förlusten skall slutligt täckas. Däremot torde fonden — med hänsyn

till det ändamål, varom här är fråga, och ovissheten om, i vilken

omfattning rånte- och kapitalavbetalningar å de utländska skuldförbindelserna

kunna påräknas — icke böra tillgodoräknas annan ränta än den,

som för fonden uppstår för det fall, att summan av till fonden inflytande

rånte- och kapitalavbetalningar å sagda förbindelser kommer att överstiga

det kapitalbelopp, som från fonden tagits i anspråk.»

De betänkligheter, riksdagen i sin ovan omnämnda skrivelse givit

uttryck åt beträffande Kungl. Maj:ts framställning till 1920 års riksdag

om ifrågavarande hjälpverksamhet, framträda givetvis med ökad styrka

inför Kungl. Maj:ts föreliggande förslag. Att under nu rådande

ekonomiska och ''finansiella förhållanden belasta statsverket med en

så betydande utgift för ett ändamål, som, hur behjärtansvärt det än

må vara, dock icke är ett direkt statsändamål, måste enligt utskottets

mening möta de allvarligaste betänkligheter. Men därtill kommer, att

förhållandena i Europa synas utskottet hava numera utvecklats på ett

sådant sätt, att den ekonomiska risken för staten vid ifrågavarande

hjälpverksamhet måste anses vara väsentligt större, än som vid riksdagen

1920 kunnat antagas. Med hänsyn till den i ärendet lämnade

utredningen finner emellertid utskottet i likhet med departementschefen

oundgängligt, att, därest Sverige skall kunna, såsom ställts i utsikt, deltaga

i den planerade verksamheten, ett direkt anslag för ändamålet ställes till

förfogande; och har utskottet intet att erinra mot det i sådant avseende

äskade beloppet, 10,000,000 kronor. Detta belopp synes i främsta rummet

böra komma de länder till godo, vilkas läge gör ett bistånd från svensk

sida särskilt påkallat. Beträffande de varor, som skola levereras, synes

utskottet ingen anledning förefinnas att utesluta jordbrukets och fiskets

produkter.

Departementschefens uttalande att på Kungl. Maj:t borde få ankomma

att avgöra, huruvida de å de främmande staternas skuldförbindelser

inflytande likvider må på nytt få tagas i anspråk för stödjande

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 sand. 22 höft. (Nr 33.) 2

Utskottets

yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Statsutskottets utlåtande Nr 33.

av export till de nödlidande länderna, anser sig utskottet icke kunna biträda.

I övrigt bär utskottet intet att erinra mot att åt Kungl. AIaj:t inrymmes

befogenhet att fritt ordna alla de med varuleveranserna och

likviderna sammanhängande frågorna på sådant sätt, att det med hjälpkreditaktionen

avsedda ändamål icke förfelas.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle de för ändamålet erforderliga

medlen såsom lån disponeras ur statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Enligt utskottets mening bör emellertid beloppet lämpligen uppföras på

riksstaten att utgå av tillfälliga lånemedel. Frågan huruvida eller i

vilken mån rusdrycksmedelsfondens tillgångar skola disponeras för statsrégleringsändamål,

synes böra upptagas i ett sammanhang och komma

till avgörande senare under riksdagen.

Av utredningen i ärendet framgår, att från Sverige lämnats bidrag

till kostnaderna dels för internationella lijäpkreditkommitténs sekretariat

i Paris, dels för hemforsling av österrikiska, ungerska, polska, tjeckoslovakiska

och jugo-slaviska krigsfångar. Då Kungl. Maj:t ej äskat

något anslag för ifrågavarande utgifters bestridande, saknar utskottet

anledning att vidare yttra sig angående desamma.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts

förevarande proposition må — med återkallande av det

i skrivelse den 18 juni 1920, nr 405, Kungl. Maj:t

meddelade bemyndigande att ikläda svenska staten

betalningsansvar till ett belopp av högst 10 miljoner

kronor för varuleveranser till vissa angivna länder —

på tilläggsstat för år 1921 under titel »utgifter för

kapitalökning» för beredande av varukredit åt vissa

nödlidande länder anvisa ett reservationsanslag av

10,000,000 kronor att utgå av tillfälliga lånemedel och

att disponeras enligt grunder, som av Kungl. Maj:t

bestämmas.

Stockholm den 15 mars 1921.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 33.

11

Vid föreslående ärendes slutbehandling inom utskottet lmva närvarit:

från första kammaren: herrar S. II Kvarnselius, C■ J. G- Smärta, A• C. Lindblad,

Ollas A. Ericsson, N. A. Nilsson, IL E. Lamm, J. Nilsson i Skottlandshus, J. L. Wiclell,

C. G. Ekman, 0. Bergqvist och J. Nilsson i Malmö samt

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, J- Jönsson i Revinge,

0. Ilson Waldén, P■ Nilsson i Bonarp, C. It- Jansson i Falun, S. Bengtsson i Norup, P. B.

Nilsson i Landeryd, S. E. J. Liibeck, IV. Bäckström, 0, Nilsson i Örebro och J. E. Andersson

i Ovanmyra.

Reservation:

av herrar Ollas A. Ericsson, J. L. Widell, S. Bengtsson i Norup,

P. B. Nilsson i Landeryd och J. E. Andersson i Ovanmyra.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:102 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående beredande av likvid för varor, avsedda att levereras till vissa nödlidande länder. s. 1 i texten