Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.

1922-05-23 · 25 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1922:22, Utlåtande i anledning av dels Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlutande AV 22.

1

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1922 kl. 9,30 f. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. May.ts proposition med förslag

till lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område m. m. dels

ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 28 april 1922 dagtecknad proposition, nr 251, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Maj:!, under åberopande av propositionen hilagda utdrag av i

statsrådet och lagrådet hållna protokoll, föreslagit riksdagen att antaga

följande förslag till

l:o) Lag

om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område.

Härigenom förorduas som följer:

1 §.

Den som med nyttjanderätt innehar annan tillhörig mark samt därå äger

boningshus, som lämnar nöjaktig bostad åt honom och hans familj, vare berättigad

att i den ordning denna lag stadgar tillösa sig marken under förutsättning,

dels att sådant boningshus, tillhörigt nyttjanderättshavare, fanns å marken uppfört

den 1 januari 1919 och dels att minst en fjärdedel av det värde, den mark,

som skall lösas, med därå befintliga byggnader äger, belöper på nyttjanderättshavarens

byggnader. Ändå att- avtal om nyttjanderätt icke visas föreligga, skall

vad i föregående punkt stadgas äga motsvarande tillämpning, därest marken, då

lösningsanspråket framställes, sedan mer än fem år innehafts av annan än jordBihang

till. riksdagens protokoll 1922. 9 samt. 2 avd. 19 käft. {Nr 22.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

ägaren; och skall å innehavare av sådan mark tillämpas vad i denna lag sägs om

ny ttjan derättshavare.

Vid uppskattning av värde, som i föregående stycke sägs, skall ej medräknas

värdet av förbättring, vilken marken vunnit genom arbete eller kostnad, som

nyttjanderättshavaren eller föregående nyttj an derättshavare, vars rätt övergått å

denne, nedlagt å marken utöver vad honom ålegat enligt vad vid upplåtelsen avtalats

eller uppenbarligen varit förutsatt.

Avlider nyttjanderättshavare utan att hava utövat honom enligt första

stvcket tillkommande lösningsrätt och skall enligt nyttjanderättsavtalet nyttjanderätten

upphöra till följd av dödsfallet, vare dock nyttjanderättshavarens make,,

bröstarvinge eller adoptivbarn berättigad utöva lösningsrätten.

2 §.

Ingår mark, varom i 1 § förmäles, i tomtindelning, skall utöver vad sagda

paragraf stadgar följande gälla.

Lösningsrätt till tomt må utövas endast i det fall, att nyttjanderättshavarens

boningshus helt eller till större delen är beläget å tomten samt boningshuset med

hänsyn till läget och beskaffenheten av tomten kan anses utgöra ett nöjaktigt

bebyggande av tomten, och skall i ty fall, även om nyttj anderätten omfattar mera

än nämnda tomt, lösningsrätt äga rum endast till tomten.

Utgör den av nyttjanderättshavaren innehavda marken blott del av tomt,

äger _ lösningsrätt rum endast för det fall, att tomtdelen utgör mer än hälften av

vad jordägaren äger i tomten samt dennes återstående andel i tomten är obebyggd;

och skall i ty fall jämväl sistnämnda del lösas.

År nyttj anderättshavarens boningshus uppfört utöver tomtgräns, skall lösningsrätten,

såframt parterna ej om annat åsämjas, avse den tomt, vard största delen

av boningshuset är belägen; och vare nyttjanderättshavaren, därest det för honom

skulle medföra oskälig kostnad eller avsevärd olägenhet att flytta boningshuset

helt in på den tomt, som skall lösas, berättigad att hava huset kvar å den del av den

andra tomten, varå detsamma uppförts, intill dess byggnaden nedrives eller avbrinner.

För det intrång, jordägaren lider av byggnaden, njute han ersättning,

såvida han icke hellre vill avstå tomtdelen mot lösen. Sådan ersättning och lösen

bestämmas vid förrättning, varom i 6 § sägs.

År beslut fattat om ändring i gällande tomtindelning beträffande det område,

där den tomt, vartill lösningsrätt göres gällande, är belägen, skall förrättning,

som i 6 § sägs, vila, intill dess sig visat, huruvida beslutet bliver fastställt.

3 §.

Lösningsrätt äger .ej rum, därest nyttjanderätt en, då ansökan om utövande

av lösningsrätt göres, är förverkad.

Ej heller må lösningsrätt äga rum, därest avståendet av den till lösning

ifrågasatta marken skulle medföra synnerlig olägenhet för huvudfastighet eller

därmed sambrukad, jordägaren tillhörig fastighet. Kan sådan olägenhet undvikas

därigenom, att från lösning undantages viss del av marken, annan än den, varå

nyttjanderättshavarens boningshus är beläget, äge lösningsrätt rum till marken

i övrigt. Vid bedömande, huruvida utövande av lösningsrätt skulle medföra olägenhet,

som ovan sägs, må hänsyn icke tagas till anordning, som vidtagits i syfte

att förhindra utövande av lösningsrätt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

3

4 §.

Har i nyttj anderättsavtal stadgats, att nyttjanderättshavarens byggnader

skola mot lösen tillfalla jordägaren, och framgår icke av avtalet, att lösenbeloppet

skall understiga byggnadernas fulla värde, vare dylikt stadgande utan verkan,

därest nyttj anderättshavaren vill utöva rätt att lösa marken.

Innefattar avtalet, att nyttjanderättshavarens byggnader skola tillfalla

jordägaren antingen utan lösen eller ock mot lösen, som understiger byggnadernas

fulla värde, vare det, därest nyttjanderättshavaren vill utöva lösningsrätt, utan

annan verkan än att han är pliktig att till jordägaren utgiva, förutom lösen för

marken, skälig gottgörelse för avståendet av den förmån, som enligt avtalet sålunda

tillkommer jordägaren.

5 §.

Finnes å mark, som skall lösas, jordägaren tillhörig byggnad, vare nyttj

anderättshavaren pliktig lösa jämväl sådan byggnad.

6 §.

Frågan om nyttjanderättshavarens lösningsrätt samt om den för marken med

vad därtill hör utgående löseskilling, däri jämväl inbegripen den jordägaren enligt 4 §

andra stycket och 5 § tillkommande ersättning, skall på ansökan av nyttjanderättshavaren

avgöras vid lantmäteriförrättning i den ordning nedan stadgas; dock skall

fråga huruvida förhållande, som i 3 § första stycket sägs, föreligger prövas i den

ordning i 9 § första stycket omförmäles.

Ansökan om lantmäteriförrättning skall ingivas till Konungens befallningshavande

senast den dag, då, frånsett vad nedan i denna paragraf stadgas, nyttjanderättshavaren

är skyldig avträda marken. Varder nyttjanderättshavaren inom

sex månader före sagda dag av jordägaren tillspord, huruvida han vill utöva lösningsrätt,

vare dock, vid äventyr av lösningsrättens förlust, skyldig att inom

nittio dagar efter det han tillspordes söka förrättning. Vill någon på grund av

stadgandet i 1 § tredje stycket utöva lösningsrätt, göre ansökan om förrättning

inom nittio dagar från den dag, nyttjanderätten upphörde.

Ansökan om förrättning skall vara åtföljd av gravationsbevis rörande

fastigheten.

Har nyttjanderättshavare sökt förrättning, må han icke mot sitt bestridande

förpliktas att från den mark, lösningsanspråket avser, avflytta tidigare än å den

fardag, som infaller näst efter det lösningsfrågan blivit slutligen avgjord. Ej heller

må förpliktande att avflytta meddelas, i fall, som avses i 1 § tredje stycket, för nyttjanderättshavarens

där omförmälda stärbhusdelägare under den i andra stycket av

förevarande paragraf angivna tid av nittio dagar och i fall, som omförmäles i 17 §

sista stycket, för nyttjanderättshavare under den i sista punkten av samma stycke

angivna tid av trettio dagar. Därest på grund av vad sålunda stadgats nyttj anderättshavaren

sitter kvar utöver den dag, då nyttjanderätten upphör, njute jordägaren

ersättning med belopp, som, i fall överenskommelse ej träffas, bestämmes vid förrättningen

eller, därest så ej kan ske, av skiljemän på sätt i 17 § stadgas.

7 §•

I fråga om förrättning, varom i 6 § sägs, skola bestämmelserna i 2 och

3 kap. skiftesstadgan, i vad de avse annan lantmäteriförrättning än laga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande, Nr 22.

skifte, i tillämpliga delar lända till efterrättelse. Hör mark, om vars inlösen

är fråga, till stad eller eljest till samhälle, för vilket skall föras fastighetsregister

enligt ^ de för stad meddelade bestämmelser, skall vad denna lag innehåller i

avseende å lantmätare och föi ordnande för sådan gälla om mätningsman, som må

vara anställd i stadens eller samhällets tjänst, eller ock, där sådan ej finnes, om

person, som jämlikt 5 kap. 2 § första stycket i lagen om fastighetsbildning i stad

förordnats att tills vidare förrätta avstyckningar i staden eller samhället.

Det åligger lantmätaren att till förrättningen kalla jordägaren och nyttjanderättshavaren

genom särskilda kallelsebrev, som skola till dem med posten

avsändas så tidigt, att kallelserna kunna komma dem till hända minst fjorton

dagar före förrättningen, så ock att föranstalta därom, att kungörelse angående

dag och ställe för förrättningen minst fjorton dagar förut uppläses i kyrkan för

den församling, där fastigheten är belägen, och införes i tidning inom orten; skolande

kungörelsen tillika innehålla, att de, vilkas rätt är beroende av förrättningen,

äga att därvid tillstädeskomma och bevaka sin rätt.

Besväras fastigheten av sökt eller beviljad inteckning för fordran eller för

rätt till avkomst eller annan förmån eller kan fastigheten enligt 11 kap. 2 §

jordabalken i ägarens hand häfta för fordran eller annan rätt, som nyss är sagd,

skola innehavare av sådan fordran eller rätt, om de äro kända och inom riket

boende, underrättas om förrättningen genom särskilda kallelsebrev enligt vad

om kallelsebrevs avsändande till jordägaren och nyttjanderättshavaren är stadgat.

8 §.

Konungens befallningshavande göre hos domaren i orten eller, då fråga är

om område i stad med magistrat, hos rådhusrätten anmälan om förordnande av

lantmätare. Förordnandet skall antecknas i inteckningsprotokollet å nästa rättegångsdag

under lagtima ting eller, då fråga är om område i stad, som nyss sagts,

å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden samt anmärkas i intecknings- eller

fastighetsboken.

9 §.

• Vill jordägaren under åberopande av förhållande, som i 3 § första stycket

sägs, bestrida nyttjanderättshavarens lösningsanspråk, åligger det honom att vid

första sammanträdet under förrättningen antingen visa lagakraftägande utslag, att

nyttjanderätten förverkats, eller ock styrka, att talan därom är anhängig; och skall

i sistnämnda fall förrättningen vila i avbidan på lagakraftägande utslag.

Rättsägarna äga överenskomma om jämkning av gränserna för det område,

som skall lösas.

Förrättningsmännen skola tillse, att området, så vitt möjligt, varder sålunda

bestämt, att hinder för meddelande av fastställelse å förrättningen ej möter; och

äga förrättningsmännen förordna om sådan jämkning av områdets gränser, som

härav kan föranledas.

Vid bestämmandet av löseskillingen skall avdrag göras för värdet av förbättring,

som i 1 § andra stycket sägs. Nyttjanderättshavaren skall tillgodoräknas

värdet av dylik förbättring å sådan del av det innehavda området, som

icke ^ löses, i den mån förbättringen ej uppenbarligen är främmande för det med

upplåtelsen avsedda ändamålet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

5

Det åligger lantmätaren att avfatta det område, som skall lösas, å karta,

upptagande jämte sagda område sådana fasta punkter och mätnings uppgifter, att

områdets läge är fullt bestämt, ävensoih att upprätta noggrann beskrivning över

områdets storlek, läge och gränser; skolande berörda beskrivning intagas i förrättningsprotokollet.

Därest karta, som nu sagts, finnes tillgänglig, vare upprättande

av särskid karta vid förrättningen ej erforderligt.

10 §.

Stanna lantmätaren och gode männen i olika meningar, galle vad de

flesta säga.

Har var sin mening, galle, om de kunna jämkas till varandra, den mening,

som efter jämkning finnes hava erhållit de flesta rösterna, men i annat fall vad

lantmätaren säger.

11 §.

Förrättningen skall avslutas med tillkännagivande, vad rättsägare, _ som är

missnöjd med förrättningen, har att enligt 12 § fullgöra för att fullfölja talan

mot förrättningen ävensom vad enligt 13 § åligger nyttjanderättshavaren. Avskrift

av det vid förrättningen förda protokollet skall vid förrättningens avslutande

eller ock å därvid bestämd dag inom trettio dagar efter förrättningen överlämnas

till någon i orten boende person, som av rättsägarna utses att den mottaga; skolande

avskriften vara hos honom tillgänglig för envar, som åstundar att den granska

eller avskriva.

12 §.

Är rättsägare missnöjd med förrättningen, äge däremot fullfölja talan hos

ägodelningsrätten genom besvär, som skola till ägodelningsrätten eller dess ordförande

ingivas inom sextio dagar från det förrättningen förklarats avslutad enligt vad i

11 § sägs; och skall i fråga om rättegången vid ägodelningsrätten samt besvär över

ägodelningsrättens beslut gälla vad angående klagan över avslutat laga skifte är

stadgat.

Har jordägaren icke vid förrättningen påkallat prövning av förhållande, som

i 3 § andra stycket sägs, må detsamma ej vidare åberopas till bestridande av

nyttjanderättshavarens anspråk.

13 §.

Har nyttjanderättshavaren förklarats berättigad till inlösen, åligger honom

vid lösningsrättens förlust att inom nittio dagar efter det beslutet vunnit laga kraft

hos överexekutor nedsätta den bestämda löseskillingen. Överexekutor äge dock,

när skäl därtill äro, medgiva anstånd av högst nittio dagar med nedsättningen.

Vid nedsättningen ingive nyttjanderättshavaren gravationsbevis rörande

fastigheten, beslutet i ärendet samt bevis, att och när det vunnit laga kraft,

ävensom karta över området, vid äventyr att det felande varder på nyttjanderättshavarens

bekostnad anskaffat av myndighet, som enligt 14 § har att pröva

förrättningen.

År i stad med magistrat Konungens befallningshavande eller viss ledamot

av magistraten överexekutor, skola de ingivna handlingarna med underrättelse

om nedsättningen överlämnas till magistaten för åtgärd, som i 14 § sägs.

Löseskillingen skall av överexekutor ofördröjligen insättas i bankinrättning

för att där innestå mot ränta.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

14 §.

Finnes område, som skall lösas, ej utgöra tomt eller del av tomt eller

eljest särskilt avskild fastighet, skall i den ordning nedan sägs prövning äga

rum, huruvida fastställelse å områdets avskiljande må meddelas.

År fråga om område i stad eller annat samhälle, för vilket skall föras

fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser, skall fastställelse meddelas,

därest områdets, avskiljande överensstämmer med vad i 5 kap. 6 och 8 §§ i

lagen om fastighetsbildning i stad är stadgat. Meddelas fastställelse, skall, såvitt

framställning därom gjorts, det avstyckade området åsättas särskilt namn.

År fråga om annat område än i andra stycket sägs, skall, utan hinder därav

att avhandling rörande områdets överlåtande icke upprättats eller ingivits, fastställelse

meddelas, därest områdets avskiljande överensstämmer med vad om jordavsöndring

är stadgat. Vid ärendets prövning skall så förfaras, som vore området

av jordägaren avsöndrat och,- därest till områdets avsöndrande särskilt tillstånd

erfordras, sådant vore sökt.

Ej vare den omständigheten hinder för fastställelse, att fastighet, vari område,

som skall lösas, ingår, innehaves såsom fideikommiss.

I denna paragraf omförmäld prövning ankommer å landet samt i städer,

som lyda under landsrätt, på Konungens befallningshavande, i Stockholm på överståthållarämbetet

och i övriga städer på magistraten.

Då beslut, varigenom fastställelse meddelats eller funnits ej erforderlig,

vunnit laga kraft, vare områdets inlösen fullbordad och upphöre det nyttjanderättsavtal,

som legat till grund för lösningsrätten. Den myndighet, som meddelat

beslutet, göre om detsamma ofördröjligen anmälan till domaren eller i fråga om

stad med magistrat till rådhusrätten ävensom, därest myndigheten ej själv är överexekutor,

till denne.

Inlöst område skall övergå till nye ägaren fritt från rätt till avkomst eller

annan förmån, varom i 7 § sista stycket sägs. Angående inlöst områdes befriande

från ansvar för intecknad gäld är särskilt stadgat.

15 §.

Sedan beslut, som i 14 § avses, vunnit laga kraft, utbetale överexekutor

löseskillingen jämte därå upplupen ränta till den, som därtill är berättigad.

Häftar fastigheten för fordran eller annan rätt enligt vad i 7 § sista stycket

sägs, äge stadgandena om fördelning hos överexekutor av köpeskilling för utmätningsvis

såld fast egendom motsvarande tillämpning. Sammanträde för fördelningen

varde hållet så snart ske kan; skolande kallelse till sammanträdet genom överexekutors

försorg minst fjorton dagar förut med posten sändas till jordägaren och

kända innehavare av fordran eller annan rätt, som nu är sagd, samt, om innehavare

är okänd, införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten.

Innehaves fastigheten såsom fideikommiss, hålle överexekutor den innehavaren

tillkommande ersättning inne, till dess Konungen förordnat, huru därmed

skall förfaras.

Utfaller vid fördelning, som nyss är sagd, likvid å intecknings huvudstol,

åligger överexekutor att därom, sedan fördelningen blivit godkänd eller vunnit

laga kraft, ofördröjligen göra anmälan hos domaren i orten eller i fråga om område

i stad med magistrat hos rådhusrätten samt tillika insända fördelningslängden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

7

16 §.

Kostnad för förrättning, som i 6 § avses, för fastställandet av inlöst områdes

avskiljande och för löseskillingens fördelning skall gäldas av nyttjan derättshavaren.

17 §.

Har jordägaren, under åberopande av förhållande, som i 3 § andra stycket

sägs, bestritt nyttjanderättshavarens anspråk att lösa marken, och kommer på

grund därav lösningsrätt ej att äga rum, vare jordägaren pliktig att vid nyttjanderättens

upphörande övertaga nyttjanderättshavarens byggnader och för dem, därest

av nyttjanderättsavtalet annat icke framgår, utgiva full lösen, ävensom ersätta

honom värdet av förbättring, som i 1 § andra stycket sägs, i den mån denna ej

uppenbarligen är främmande för det med upplåtelsen avsedda ändamålet.

Vill nyttjanderättshavare påkalla tillämpning av vad sålunda stadgats,

tillställe jordägaren bevisligen underrättelse därom inom trettio dagar från den dag,

då skyldighet att avträda området för honom inträtt. Kan överenskommelse ej

träffas om vad i löseskilling eller såsom ersättning för markförbättring skall utgå,

skall frågan därom avgöras av tre ojäviga skiljemän, bland vilka en utses av

vardera o ar ten och de sålunda utsedde tillkalla den tredje. Tredskas någondera

parten att utse skiljeman, eller kunna de utsedde ej förena sig om valet av den

tredje, äger domaren i orten eller, där fastigheten är belägen i stad med magistrat,

rådhusrättens ordförande förordna om valet. Den som ej nöjes med vad de flesta

skiljemännen säga, äger draga tvisten under rättens prövning, såframt han instämmer

sin talan inom nittio dagar från det skiljemännens beslut tillställdes honom; och

skall i beslutet lämnas tydlig hänvisning om vad den missnöjde har att iakttaga

för tvistens dragande under rättens prövning.

Har nyttjanderättshavarens lösningsanspråk blivit i följd av jordägarens på

ovan angivna grund gjorda bestridande slutligen ogillat före nyttjanderättens upphörande

och har nyttjanderättshavaren under återstående nyttjanderättstiden vidtagit

sådana åtgärder med avseende å det upplåtna området eller byggnaderna

därå att lösningspliktens fullgörande skulle för jordägaren bliva avsevärt mera betungande,

vare jordägaren, där han hellre än att fullgöra lösningsplikten vill låta

nyttjan derättshavaren tillösa sig marken, berättigad att påfordra markens inlösande

och give det i ty fall nyttjanderättshavaren tillkänna inom trettio dagar från det

underrättelse, som i andra stycket säg3, blivit meddelad. Vill nyttjanderättshavaren

begagna den honom sålunda erbjudna lösningsrätten, åligger det honom att inom

trettio dagar från erbjudandet göra ansökan om sådan förrättning, som i 6 § omför

mäles.

18 §.

Är nyttjanderättshavares rätt att bortföra honom tillhöriga byggnader och

annat, som han påkostat, enligt avtal eller bestämmelse i lag begränsad till viss

tid efter nyttjanderättens upphörande, och har, då nyttjanderätten upphör, skyldighet

att avträda området i följd av stadgandet i 6 § sista stycket ännu ej inträtt,

skall, där inlösen ej kommer till stånd, tiden för bortförandet räknas från den dag,

då området skall avträdas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

19 §.

Avtal om inskränkning i den nyttjanderättshavare enligt denna lag tillkommande

lösningsrätt vare utan verkan.

20 §.

Yad i denna lag stadgas, äge ej tillämpning beträffande mark, som tillhör

kronan, stad, köping eller municipalsamhälle eller som innehaves med tomträtt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 september 1922, vilken dag lagen den

26 mars 1920 (nr 132) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa

under nyttjanderätt upplåtet område skall upphöra att gälla; dock skall ärende

angående lösningsrätt, i vilket sådant tillkännagivande, varom i 6 § sistnämnda

lag sägs, ägt rum före den 1 september 1922, handläggas och prövas enligt äldre lag.

Yad i 2 kap. 2 § andra stycket i lagen den 14 juni 1907 (nr 36) om nyttjanderätt

till fast egendom och 4 § i lagen den 25 juni 1909 (nr 57 s. 2) om

arrende av viss jord å landet inom Norrland och Dalarne stadgas angående förlängning

av arrendeavtal skall ej tillämpas, då på grund av stadgandet i 6 §

sista stycket denna lag nyttjanderättshavare efter upplåtelsetidens utgång kvarsuttit

å område, varom i denna lag förmäles.

2:o) Lag

om ändrad lydelse av 36 §2 mom. i förordningen den 16 juni 1875 (nr 42

s. 12) angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 36 § 2 mom. i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom skall i nedan intagen del erhålla följande

ändrade lydelse:

Ej heller skola — — — — eller att egendom, som gemensamt med

annan häftar för inteckning, helt eller delvis avträdes enligt lagen om rätt i vissa

fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, eller

att frälseränta — — — — andra stycket sägs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 september 1922.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

9

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling

förehaft följande inom riksdagen väckta motioner, nämligen

inom första kammaren:

nr 167 av herr Wohlin,

nr 172 av herrar Sederholm, Nilsson i Skottlandshus, K. J. Gustafsson,

Borell, Erik Andersson och Elof B. Andersson,

nr 173 av herr Lindhagen, samt

inom andra kammaren:

nr 316 av herr Spångberg.

Herr Wohlin har i sin motion hemställt, att riksdagen, såvitt förevarande

proposition icke avsloges, måtte vidtaga följande ändringar i det

i propositionen innefattade lagförslaget, nämligen:

2 §•

Lösningsrätt äge ej rum, därest nyttjanderätten, då ansökan om

utövande av lösningsrätt göres, är förverkad.

Ej heller må lösningsrätt äga rum, därest å huvudfastigheten den

1 januari 1919 fanns och vid den tid, då lösningsrätt av nytt j anderättshavaren

göres gällande, fortfarande finnes boningshus, tomtplats eller

trädgård på mindre avstånd än tvåhundra meter från området eller området

eljest har sådant läge i förhållande till huvudfastighetens ägor

eller å densamma befintlig anläggning eller arbetsplats, som ej är tillfällig,

att intrång eller olägenhet för jordbruk, skogsskötsel eller eljest

kan genom områdets frånskiljande tillskyndas huvudfastigheten.

3 §•

= 4 § i Kungl. Maj:ts förslag.

4 §.

— 5 § i Kungl. Maj:ts förslag.

5 §.

— 6 § i Kungl. Maj:ts förslag, utom att hänvisningarna till 4, 5, 3, 9

och 17 §§ utbytas mot hänvisningar till resp. 3, 4, 2, 8 och 16 §§.

6 §.

= 7 § i Kungl. Maj:ts förslag, utom att hänvisningen till 6 § utbytes

mot hänvisning till 5 §.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 9 sarnl. 2 avd. 19 hå/t. (Nr 22.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

7 §.

= 8 § i Kungl. Maj:ts förslag.

8 §•

== 9 § i Kungl. Maj:s förslag, utom att hänvisningen till 3 § utbytes

mot hänvisning till 2 §.

9 §.

= 10 § i Kungl. Maj:ts förslag.

10 §.

= 11 § i Kungl. Majrts förslag, utom att hänvisningarna till 12 och 13

§§ utbytas mot hänvisningar till resp. 11 och 12 §§.

11 §•

= 12 § i Kungl. Maj:ts förslag, utom att hänvisningarna till 11 och 13

§§ utbytas mot hänvisningar till resp. 10 och 2 §§.

12 §.

= 13 § i Kungl. Maj:ts förslag, utom att hänvisningarna till 14 § utbytas

mot hänvisningar till 13 §.

13 §.

Finnes område, som skall lösas, ej utgöra särskilt avskild fastighet,

skall, i den ordning nedan sägs, prövning äga rum, huruvida fastställelse

å områdets avskiljande må meddelas.

Efterljudande stycken av paragrafen = motsvarande stycken i 14 §

av Kungl. Maj:ts förslag, utom att hänvisningen till 7 § utbytes mot

hänvisning till 6 §.

14 §.

= 15 § i Kungl. Maj:ts förslag, utom att hänvisningarna till 14 och 7

§§ utbytas mot hänvisningar till resp. 13 och 6 §§.

15 §.

— 16 § i Kungl. Maj:ts förslag, utom att hänvisningen till 6 § utbytes

mot hänvisning till 5 §.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

11

16 §.

= 17 § i Kungl. Maj:ts förslag, utom att hänvisningarna till 3 och 6 §§

utbytas mot hänvisningar till resp. 2 och 5 §§.

17 §.

= 18 § i Kungl. Maj:ts förslag, utom att hänvisningen till 6 § utbytes

mot hänvisning till 5 §.

18 §.

= 19 § i Kungl. Maj:ts förslag.

19 §.

Vad i denna lag stadgas äge ej tillämpning beträffande mark, som

tillhör kronan, stad, köping eller municipalsamhälle, eller mark, som ingår

i tomtindelning.

Herr Sederholm och hans medmotionärer hava hemställt, att propositionen

måtte av riksdagen avslås.

Herr Lindhagen har yrkat, att riksdagen måtte med anledning av

propositionen besluta:

A. Beträffande lagen >den 28 juni 1908> (ensittarlagen).

1) att i överensstämmelse med expropriationslagen rätt att påkalla

avlösning skall äga rum oavsett upplåtelsetidens längd och således bestämmelsen

om de fem åren utgå ur 1 § första stycket;

2) att talförhållandet mellan markens och byggnadernas värde måtte

utgå ur 1 § första stycket eller, om detta ej kan bifallas, att till byggnadernas

värde även lägges värdet av de i 5 § omnämnda jordförbättringarna;
3)

att orden den 1 januari 1919 i 1 § första stycket måtte utbytas

mot jordkommissionens förslag »den 1 januari 1921»;

4) att i 1 § andra stycket införes, att vid värdering av själva jorden,

då den löses av nyttjanderättshavare, hälften av jordvärdestegringen

under senaste tio åren tillgodoräknas honom;

5) att då enligt 3 § första stycket lösningsrätt ej må göras gällande

för det fall, att nyttjanderätten till marken förverkas, ett visst

hänsynstagande även i detta fall till nyttjanderättshavaren må äga rum

i huvudsaklig anslutning till formuleringen å sid. 39 mom. 4 i motionen;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr .22.

6) att till 3 § andra stycket fogas skyldighet för jordägaren att,

därest lösen ej får äga rum, i stället lösa byggnaderna eller ock upplåta

annat lämpligt område i huvudsaklig anslutning till formuleringen å sid.

39 mom 5 i motionen;

7) att uti 4 §, som avser fall, då byggnaderna enligt avtal skola

vid upplåtelsetidens slut tillfalla jordägaren, hänsyn även måtte tagas

till, att avtalet mer eller mindre kan vara och sannolikt i de flesta fall

är ett ockeravtal, samt för ändamålet till paragrafen fogas ett stycke i

huvudsaklig anslutning till sista delen av formuleringen å sid. 39 mom. 3

i motionen;

8) att på lämpligt ställe i lagen även införes rätt till lösen i visst

fall, oaktat lägenhetshavaren formellt ej är ägare till byggnaderna, i

huvudsaklig överensstämmelse med formuleringen å sid. 39 punkt 3

mom 2 i motionen;

9) att till lagen lägges ett stadgande om skyldighet för kronan,

kommun eller municipalsamhälle såsom målsman för nyttjanderättshavaren

att iakttaga hans rätt i huvudsaklig anslutning till den formulering, som

återfinnes å sid. 40 punkt 8 i motionen;

B. Beträffande lagen den 12 maj 1917 (expropriationslagen) (1 § 7 mom

och 99—101 §§):

10) att i huvudsaklig anslutning till formuleringen å sid 40 B 1)

i motionen även det allmänna initiativet enligt expropriationslagen

utsträckes till hela riket;

11) att i enlighet med huvudsakliga formuleringen å sid. 40 punkt

B 2) i motionen ett förtydligande måtte äga rum i syfte att även kronan

äger påkalla expropriation i lagens syfte;

12) att enligt huvudsakliga formuleringen å sid. 40 B 3) i motionen

tomtmark beredes för framtida behov av nya egna hem;

13) att enligt formuleringen å sid. 41 B 4 i motionen vid uppskattning

enligt expropriationslagen av jordlösen hänsyn dock icke får

tagas till mer än hälften av jordvärdestegring under de senaste tio åren;

14) att i förevarande fall vidtaga sådan förenkling i formerna för

jordlösens bestämmande, som påyrkats uti det lagförslag, vilket framburits

år 1921 i motionen nr 84 inom första kammaren;

eller, om dessa yrkanden icke kunna omedelbart bifallas, att hos

regeringen begära ett övervägande, huruvida och i vad mån expropriationslagens

bestämmelser om förvärv av tomten till hus å ofri grund må

kunna göras effektiva samt kompletteras och samarbetas med ensittarlagen

i huvudsaklig anslutning till vad i motionen anförts och yrkats;

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

13

C. Beträffande det allmännas ingripande för effektivt genomförande

av ifrågavarande jordreform:

15) att anmoda regeringen att, med stöd av det i expropriationslagen

redan givna ocli i ensittarlagen nu jämväl föreslagna bemyndigande,

måtte ej mindre omedelbart skridas till verket för organiserandet och inspekterandet

av ifrågavarande jordreform, utan även på det sätt, som i

motiven till motionen ifrågasatts, bringas till intresserades i orterna

kännedom en berättelse med praktiska anvisningar om ifrågavarande lagstiftning

och dess tillämpning;

I). Beträffande lagarnas finansiering:

16) att anmoda regeringen att planlägga den ifrågavarande stora

jordreformens finansiering samt, i den mån riksdagens medverkan erfordras,

därom framlägga förslag för riksdagen.

Herr Spångberg har hemställt, att riksdagen måtte besluta sådan

ändring i eller tillägg till lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, att i de fall, då

tvist kan uppstå, emedan jordägaren påstår sig hava rätt till viss del

i byggnaderna, nyttjanderättshavaren tillerkännes rätt att till sig lösa

denna jordägarens andel i byggnaderna.

Därjämte har av sistnämnde motionär hemställts, att utskottet måtte

verkställa den ändring av lagtexten, som kunde föranledas av ett bifall

till motionen.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för de i propositionen

framlagda förslagen, tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen;

och får utskottet i fråga om vad motionärerna till stöd för sina hemställanden

anfört hänvisa till respektive motioner.

Rätt för lägenhetsinnehavare med egna hus å annans mark att utskottet.

friköpa den av honom innehavda marken infördes genom lagen den 28

juni 1918 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under

nyttjanderätt upplåtet område.

I anledning av ett utav jordkommissionen på grund av lagens

bristande effektivitet den 7 mars 1919 avgivet förslag till revision av

densamma framlade Kungl.,Maj:t i proposition till 1919 års riksdag förslag

till ny lag i ämnet, i vilket förslag upptagits de av jordkommissionen

föreslagna ändringarna med visst, nedan närmare omförmält undantag.

Propositionen vann emellertid icke riksdagens gillande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

Vid påföljande riksdag framlades emellertid förslaget ånyo ock vann

då riksdagens bifall, varefter den 26 mars 1920 utfärdades nu gällande

lag i ämnet att träda i kraft den 1 september samma år.

I ett flertal vid fjolårets riksdag väckta motioner hemställdes om

vissa ändringar i den sålunda tillkomna lagen. Efter framställning av

utskottet, till vars behandling motionerna överlämnats, anbefalldes jordkommissionen

att avgiva yttrande över desamma. I anledning härav

och till besvarande tillika av tidigare erhållen remiss med anbefall ning att

yttra sig över en av herr Lindhagen den 4 september 1920 i skrivelse

till Kungl. Maj:t gjord framställning om bl. a. revision av 1920 års lag

utarbetade och överlämnade jordkommissionen med skrivelse den 28 april

1921 förslag till ny lag i ämnet. Efter hemställan av utskottet föranledde

emellertid förenämnda motioner icke till någon riksdagens åtgärd.

Till grund för nu föreliggande proposition ligger jordkommissionens

sist omförmälda förslag till lag i ämnet. En av kommissionens ledamöter

har i avgiven reservation avstyrkt förslaget under anförande bl. a., att

med de ändringar i 1920 års lag, som kunde visa sig vara av ett verkligt

behov påkallade, borde anstå, till dess kommissionen hunnit slutligen

utforma sin ståndpunkt beträffande friköpningsfrågan i dess helhet och

framlägga definitivt förslag därutinnan.

Över förslaget hava utlåtanden avgivits av bl. a. samtliga länsstyrelser

och överståthållarämbetet.''

Det i propositionen innefattade förslaget utgör en omfattande och

på flera punkter genomgripande omarbetning av nu gällande lagstiftning

i ämnet. På sätt utskottet i sitt vid förra årets riksdag avgivna utlåtande

nr 36 över i ämnet då väckta motioner framhållit, är nämnda lagstiftning

behäftad med brister, vilka tarva ett snart avhjälpande; och

hade det fördenskull varit önskvärt, att frågan om eu allmän revision

av samma lagstiftning redan vid innevarande riksdag kunnat upptagas

till behandling. På grund därav att propositionen i ämnet så sent som

skett inkommit till riksdagen, har utskottet emellertid funnit det icke

vara möjligt att under den begränsade tid, som stått utskottet till buds,

medhinna att ägna samtliga de förslag, som innefattas i propositionen

jämte i anledning därav inom riksdagen väckta motioner, en så ingående

och omsorgsfull granskning, som ämnets vikt kräver. Om ock utskottet

sålunda kommit till den uppfattningen, att med upptagande till behandling

av frågan om en allmän revision av 1920 års lag bör anstå till nästkommande

riksdag, har utskottet dock ansett sig böra med anledning

av propositionen till prövning upptaga frågan om lagens reviderande å

en särskild punkt, där bristfälligheterna enligt utskottets åsikt äro synner
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

15

ligen framträdande samt ett uppskov med avhjälpande av samma bristfälligheter,

till dess lagstiftningen i sin helhet kan komma att bliva reviderad,

skulle kunna leda till att ett ej ringa antal nyttjanderättshavare

bleve berövade de sedau lång tid tillbaka bestående hem, som de förskaffat

sig å annans mark. Utskottet avser härmed det i 1 § i 1920 års

lag för lösningsrätt uppställda villkoret, att vid upplåtelse för viss tid

denna skall överstiga 20 år.

Även 1918 års lag i ämnet upptog i denna del enahanda villkor.

I det av jordkommissionen den 7 mars 1919 avgivna förslaget till

revision av 1918 års lag hemställde emellertid kommissionen bland annat,

att lösningsrätt skulle föreligga vid upplåtelser på viss tid, om det upplåtna

markområdet över 20 år i följd innehafts av annan än ägaren.

Enligt detta förslag skulle alltså vid upplåtelse för viss tid det bestämmande

för om lösningsrätt kunde vid upplåtelsetidens slut få göras gällande

eller ej vara, icke, såsom i enlighet med 1918 års lag, längden av

upplåtelsetiden enligt det senaste kontraktet, utan den sammanlagda tid,

som markområdet varit av jordägaren upplåtet till annan.

Vid inom lagrådet företagen granskning av detta jordkommissionens

förslag lämnade en ledamot förslaget i ovanangivna del utan anmärkning.

En annan ledamot av lagrådet yttrade, att det kunde med

skäl betvivlas, att en utvidgning av lösningsrätten i den omfattning,

kommissionen sålunda föreslagit, skulle få någon större socialpolitisk betydelse,

enär i de fall, då avtal om upplåtelse på viss kort tid förekomme,

åbyggnaderna nog i regel tillhörde jordägaren, varjämte i den omständigheten,

att upplåtelsen ställts på allenast viss kortare tid, kunde ligga

ett uttryck för att jordägaren önskat bliva i tillfälle att vid en icke alltför

avlägsen tidpunkt ånyo pröva, om det överensstämde med hans intresse,

att lägenheten brukades av annan person. De två återstående

ledamöterna av lagrådet anförde, att det av skäl, som egnahemssakkunniga

å sin tid anfört, syntes betänkligt att låta lösningsrätt inträda, då

på grund av flera upplåtelser på kort tid ett område innehafts av annan

än ägaren under mer än 20 år. De av sistnämnda båda ledamöter åsyftade

skälen, som återfinnas i ett av egnahemssakkunniga den 30 september

1913 avgivet utlåtande angående friköpning av lägenheter å ofri grund,

voro, att upplåtelser på kortare tidsperiod än utöver 20 år måste betraktas

såsom allt för tillfälliga för att berättiga innehavaren att inlösa jorden, att

dylika lägenheter i regel läge i allt för omedelbar förening med huvudgården,

för att icke ett särskiljande med full äganderätt skulle kunna

medföra avsevärda olägenheter för densamma, att de fall, där åbyggnader

vid kortare upplåtelsetid än utöver 20 år uppförts på ofri grund, torde

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

höra till undantagen, samt att, då maximitiden för arrendeupplåtelser i allmänhet

vore 20 år, lösningsrätten, därest densamma finge tillämpas vid

20 års upplåtelser, kunde komma att omfatta till en lägenhetsinnehavare

på verkligt arrende utlämnad, intill hans lägenhet gränsande jord.

Med hänsyn till vad inom lagrådet sålunda anmärkts upptogs i de

till 1919 och 1920 års riksdagar avgivna propositioneima oförändrad den

i 1918 års lag förekommande bestämmelsen, att upplåtelseavtal på viss tid

skulle, för att berättiga till friköpning, vara slutet på över 20 år; och

återfinnes, såsom ovan nämnts, detta villkor i nu gällande lag av den

26 mars 1920.

Under hösten 1920 införskaffade jordkommissionen från kommunalnämnder,

municipalnämnder och magistrater i riket vissa uppgifter angående

lägenheter med innehavarna av desamma tillhörande hus å ofri grund,

vilka uppgifter bland annat avsåge att få utrönt, dels huruvida upplåtelseavtal

förelåge, samt, därest så vore förhållandet, upplåtelsetidens längd,

dels ock den sammanlagda tid, lägenhet innehafts av annan än jordägaren.

Av den bearbetning kommissionen, på sätt av dess vid förevarande proposition

fogade betänkande framgår, ägnat de till kommissionen inkomna

uppgifterna inhämtas, att beträffande 35,791 lägenheter erhållits uppgift

rörande den gällande upplåtelsetiden, vilken för 3,502 av dessa lägenheter

uppgivits vara viss tid till och med 20 år och för 15,508 obestämd tid

samt för de övriga 16,781 antingen viss tid över 20 år eller lägenhetsinnehavarens

livstid. Beträffande de 15,508 lägenheter, angående vilka uppgivits,

att de innehades på obestämd tid, anmärkte kommissionen i sitt betänkande,

att det torde vara ganska antagligt, att denna siffra i sig inneslöte

ett mycket stort antal lägenheter, om vilka det måste antagas, att

de på grund av muntlig överenskommelse vore upplåtna för ett år i sänder.

I fråga om nästan alla dessa lägenheter hade visserligen meddelats,

att upplåtelseavtal icke förelåge, men därmed torde i flertalet fall hava

åsyftats säga, att skriftligt kontrakt angående deras utarrendering icke

funnes upprättat mellan jordägarna och nyttjanderättshavarna. Troligt

torde ock vara, att i dylika fall parterna genom att muntligen överenskomma

om visst årligt arrende tillika menat, att lägenheten skulle upplåtas

för ett år i sänder. Ifråga om sådana lägenheter skulle alltså föreligga

upplåtelse för viss tid, d. v. s ett år, och rätt''till friköpning av

dem icke enligt gällande lag tillkomma nyttjanderättshavarna. Av kommissionens

utredning framgår vidare, att av ovan nämnda 3,502 lägenheter,

vilka upplåtits på viss tid till och med 20 år och följaktligen ej

heller äro enligt gällande lag föremål för friköpning, 2,675 äro belägna

inom rikets lantkommuner. Beträffande 2,291 av dessa 2,675 lägen
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

17

heter hava uppgifter lämnats angående under hur lång tid de varit ur

jordägarens innehav och har denna tid beträffande 1,438 lägenheter uppgivits

utgöra 21 år eller därutöver. Av ovannämnda 15,508 på obestämd

tid upplåtna lägenheter äro 13,722 belägna inom rikets lantkommuner

och hava av de 9,066 lägenheter, beträffande vilka uppgift i ifrågavarande

avseende lämnats, ej mindre än 7,054 varit ur jordägarens innehav

21 år eller därutöver. Angående det synnerligen stora antal lägenheter,

i fråga om vilka det är obekant, huru länge de inalles varit upplåtna,

torde det enligt kommissionens mening såsom sannolikt kunna antagas,

att jämväl de varit ur jordägarens besittning en mycket lång

tidrymd.

I auslutning till den sålunda förebragta utredningen anför jordkommissionen

i sitt betänkande bl. a. följande: Det insamlade statistiska materialet

hade ådagalagt, att de skäl, som på sin tid anfördes mot ett utsträckande

av friköpningsrätten till den omfattning kommissionen i mars 1919

föreslog, vore grundade på antaganden, som icke vunnit bekräftelse i de insamlade

uppgifterna. Upplåtelserna på 20 år och kortare tid kunde icke

anses såsom tillfälliga i den mening, egnahemssakkunniga tänkt sig. Det

hade nämligen visat sig, att det vore synnerligen vanligt, att upplåtelser på

lång tid, 40—50 år, vid kontraktstidens utgång överginge i upplåtelser antingen

på kort tid, 1—20 år, eller på obestämd tid. Dessa lägenheter

kunde således endast ur formellt juridisk synpunkt anses såsom korttidsupplåtelser;

i verkligheten hade de en mycket lång tid, ganska ofta i

många generationer eller, såsom det understundom yttrades i de inkomna

uppgifterna, »alltid» eller »över 100 år», innehafts av annan än jordägaren.

Ej heller syntes fog finnas för antagandet, att just de lägenheter,

som för närvarande vore upplåtna på kort tid, skulle vara belägna

i så omedelbar förening med sina resp. huvudfastigheter, att deras friköpande

skulle medföra avsevärd olägenhet för huvudfastigheterna. Det

största flertalet av dessa lägenheter hade nämligen, såsom ovan framhållits,

tidigare varit upplåtna på lång tid, vadan man av upplåtelsetidens

nuvarande längd icke syntes kunna härleda något stöd för egnahemssakkunnigas

berörda antagande. Det överväldigande flertalet lägenheter

bestode endast av tomtplats och nödigt område för trädgård eller

potatisland.

Åtskilliga länsstyrelser hava i sina utlåtanden över jordkommissionens

den 28 april 1921 i ämnet avgivna förslag uttalat sin anslutning

till kommissionens redan tidigare intagna ståndpunkt, att vid upplåtelse

på viss tid rätt till friköpning ej borde göras beroende av upplåtelsetidens

längd enligt det löpande nyttjanderättsavtalet.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 9 sand. 2 avd'' 19 Käft. (Nr 22.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

Lagrådet har i sitt i ärendet avgivna utlåtande i denna punkt

enstämmigt anfört följande: I första rummet torde det få anses såsom

en brist i den nuvarande lagstiftningen, att tillbörlig hänsyn icke tagits

därtill att lägenhet, som numera vore upplåten allenast för viss kortare

tid, likväl kunde hava varit ur jordägarens besittning en lång följd av

år. Mången gång kunde densamma utgöra en typisk sådan gammal avsöndring,

som efter all sannolikhet skulle gjorts för alltid, om icke tidigare

gällande lagstiftning lagt hinder i vägen. Den av förslaget intagna ståndpunkten

att låta lösningsrätt inträda oberoende av den sista upplåtelsetidens

längd syntes därför böra principiellt godtagas.

Ovan återgivna yttrande av lagrådet finner utskottet äga full giltighet.

Vid tidigare behandling av förevarande fråga synes man ej hava

haft riktig insikt om, huru ofta det i själva verket inträffar, att en på

kortare tid gällande upplåtelse föregåtts av upplåtelser på längre tid.

Då enligt sakens natur en avsevärd del av korttidsupplåtelserna årligen

gå till ända samt, enligt vad förut återgivna statistiska sifferuppgifter

giva vid handen, många nyttjanderättshavare därigenom utsättas för

risken att gå förlustiga eller ock få avgälderna oskäligt höjda för sina

på ofri grund uppförda hem, anser utskottet sig böra, utan avvaktan på

eu allmän revision av 1920 års lag, föreslå, att densamma på så sätt

ändras, att vid upplåtelse på viss tid lösningsrätt inträder oberoende av

den sista upplåtelsetidens längd. Övriga i propositionen innefattade ändringsförslag,

syftande till utvidgning av nu gällande lösningsrätt, synas

utskottet böra upptagas till prövning först i samband med frågan om eu

allmän revision av 1920 års lag. Vid detta förhållande finner sig utskottet nu

enbart böra föreslå, att första stycket i 1 § av nämnda lag sålunda ändras,

att detsamma erhåller den av jordkommissionen år 1919 föreslagna lydelse,

varigenom vid upplåtelse på viss tid såsom villkor för lösningsrätt uppställes,

att det upplåtna markområdet över 20 år i följd innehafts av

annan än jordägaren. Utskottet anser sig böra framhålla, att genom den

sålunda föreslagna ändringen bättre överensstämmelse vinnes mellan villkoren

för lösningsrätt enligt 1 § och enligt 2 § i lagen. Det torde nämligen

ej kunna anses följdriktigt, att för bestämmande, huruvida lös^- ningsrätt föreligger eller ej, föregående kontraktstid får tillgodoräknas

för det i 2 § omhandlade fall, att avtal, avseende upplåtelse för viss

tid, ej visas föreligga, under det att sådant tillgodoräknande ej får ske,

när, såsom i 1 § förutsättes, upplåtelse på viss tid föreligger.

Då utskottet på förut angiven grund funnit frågan om eu revision

av 1920 års lag, frånsett ovan behandlade särskilda punkt i densamma,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande AV 22.

ej vid denna riksdag kunna upptagas till behandling, är härav en given

följd, att de yrkanden, som med anledning av propositionen beträffande

andra delar av lagen framställts uti de av herrar Wohlin, Lindhagen och

Spångberg var för sig väckta motionerna, av utskottet ej heller ansetts

kunna upptagas till bedömande.

Vidkommande därefter de i herr Lindhagens motion i flaga om

expropriationslagen under punkterna 10 14 framställda yikandena hai

utskottet med hänsyn till vad utskottet ovan anfört därom, att propositionen

så sent som skett inkommit till riksdagen, ej funnit sig kunna

underkasta samma yrkanden en så ingående prövning, att de böla bliva

föremål för någon riksdagens åtgärd.

I eu punkt har emellertid herr Lindhagens motion, i vad angar

expropriationslagen, synts utskottet böra föranleda ett närmare bedömande.

Såsom i berörda motion framhålles, tinnes jämväl i expropriationslagen

stadganden, som avse att möjliggöra för vissa nyttjanderättshavare,

som äga boningshus å annans mark, att lösa marken. I 1 § under

7) i expropriationslagen stadgas sålunda, att annan än kronan tillhörig

fastighet må exproprieras för att inom bebyggt område vid järnvägsstation,

hamnplats eller fiskläge eller å annan ort med större sammanträngd

befolkning åstadkomma tryggade bostadsförhållanden. Därjämte meddejas

} 99—ioi §§ i expropriationslagen särskilda bestämmelser angående

dylik expropriation. Dessa innehålla i huvudsak, att expropriation för

nu ifrågavarande ändamål må, om den ej skall utövas av kronan, icke

beviljas annan än kommun eller municipalsamhälle, inom vars område

marken är belägen, att expropriation allenast må avse område, som är

bebyggt med boningshus, tillhöriga annan än markens ägare, att vid upp

skattning av marken hänsyn icke skall tagas till visst, av husägaren

därå verkställt förbättringsarbete, samt att, om den nye markägaren ej

vill upplåta området till husägaren med tomträtt, därest dylik upplåtelse

kan ske, och ej heller mellan dem träffas arrendeavtal rörande området,

husägaren skall vara berättigad att köpa detta för en med utgångspunkt

från expropriationsersättningen efter vissa grunder närmare bestämd köpeskilling.

I herr Lindhagens motion anföres beträffande hithörande bestämmelser

i expropriationslagen huvudsakligen följande: Lagstiftningen, som

med rätta ansågs brådskande och ivrigt eftersträvades i orterna, hade

ännu icke lett till några påföljder och kunde icke heller väntas få någon

verkan för sitt betydelsefulla ändamål. Två ansökningar, som syntes

åsyfta expropriation för ifrågavarande ändamål, hade visserligen inkommit

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

till Kungl. Maj:t, men den ena hade sedan återkallats och den andra

rörde i själva verket icke föreliggande ämne. Anledningarna till detta

misslyckande voio manga. Da rätt till expropriation — frånsett kronan

icke kunde meddelas annan än kommun eller municipalsamhälle, inom

vars område den mark, expropriationen skulle avse, vore belägen,'' hade

följden blivit, att det mött svårigheter att åstadkomma beslut om sökande

av expropriationsrätt. I en kommun eller ett municipalsamhälle vore

många eller kanske de flesta ej intresserade av saken och motsatte sig

därför att bidraga till infriande av de andras önskemål, då detta kunde

föranleda ekonomiska förpliktelser för kommunen, respektive municipalsamhället.

Ävenledes uppstode stor tvekan i följd av ovissheten om en

expropriationsnämnds värdering, vilken antoges lätt kunna bliva alldeles

för betungande först för kommunen, resp. municipalsamhället och sedan

för tomtinnehavarna. Vidare mötte vanskligheter beträffande anskaffandet

av lån på rimliga villkor för bekostande av expropriationen genom

kommunen eller municipalsamhället och därefter för tomternas överlåtelse

eller upplåtelse till vederbörande husägare. Någon lånefond funnes icke

upprättad såsom skett för många andra samhälleliga ändamål. Där kommunalförvaltningen

helst skulle vilja framdeles frigöra sig från lånet

genom tomternas försäljning till vederbörande, hade ock eu viss betänksamhet

yppats därav att, såsom i fisklägen, många tomter besuttes av

fattiga änkor, som ansåges ej hava råd att erlägga någon köpeskillingför

dem.

Pa grund av vad sålunda anförts hemställer herr Dindhagen i sin

motion, att därest förut omförmälda, under 10—14 i motionen upptagna

yrkanden angående ändringar i expropriationslagen icke kunde omedelbart

bifallas, liksdagen matte hos Ivungl. Maj:t begära ett övervägande,

huruvida och i vad mån expropriationslagens bestämmelser om förvärv

av tomt till hus å ofri grund måtte kunna göras effektiva, varförutom i

motionen yrkades, att berörda bestämmelser måtte kompletteras och samarbetas

med förenämnda 1920 års lag.

Såsom av det ovan anförda framgår, har lagstiftarens syfte att

för ägaie till boningshus a annans mark möjliggöra att ernå trygghet i

besittningen av deras hem kommit till uttryck ej blott i 1920 års lag

om rätt i vissa fall för nyttjandsrättshavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område utan ock i ovan återgivna bestämmelser i expropriationslagen.

Medan enligt den förra lagen initiativet till lösningsförfarandet

lagts helt i nyttjanderättshavarens egen hand, förutsätter åter

expropriationslagen, att samma förfarande igångsätfes enbart av kronan

eller vederbörande kommun eller municipalsamhälle. Förutsättningarna

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

21

för att ett 1 osaingsförfarande skall få äga rum äro i båda lagstiftningarna

väsentligen olika. Då det emellertid med hänsyn till gemensamheten i

syftemålen för de båda lagstiftningarna föreligger ett nära samband dem

emellan, förutsätter utskottet, att vid förnyad behandling av frågan om

revision av 1920 års lag nödig uppmärksamhet jämväl skall komma att

ägnas frågan om möjligt åvägabringande av större överensstämmelse

emellan ifrågavarande lagstiftning^-.

Enligt vad utskottet erfarit torde under expropriationslagens hittillsvarande

mer än fyraåriga tillämpning ej i något enda fall lösningsförfarande

jämlikt lagens hithörande bestämmelser hava kommit till stånd.

Då sålunda sagda bestämmelser ej visat sig ägnade att förverkliga det

ändamål, som vid deras tillkomst åsyftats, eller att för ägare av hus å

ofri grund inom ort med större sammanträngd befolkning möjliggöra ernående

av tryggad besittning till den mark, varå husen uppförts, anser

utskottet det böra tagas under övervägande, huruvida och i vilka avseenden

åtgärder må kunna vidtagas för att expropriationslagens ifrågavarande

bestämmelser skola kunna vinna den med dem åsyftade tillämpning.

Utskottet har fördenskull funnit sig höra hemställa, att riksdagen

måtte till Kungl. Maj:t avlåta en skrivelse med framställning i berörda syfte.

Vad slutligen angår herr Lindhagens i motionen framställda yrkanden

beträffande dels ingripande från det allmännas sida för ett effektivt genomförande

av ifrågavarande jordreform och dels densammas finansiering,

så bygga yrkanden härom på att de i propositionen och motionen innefattade,

av utskottet ej biträdda lagförslagen skulle komma att vinna riksdagens

bifall. Även förutsatt att så ej blir fallet, håller utskottet emellertid

för angeläget, att i samband med framläggande ånyo för riksdagen

av förslag till en allmän revision av 1920 års lag till behandling upptages

frågan om vilka åtgärder, som må finnas påkallade att åt lägenhetsinnehavare,

som därav kunna vara i behov, medelst lån tillhandahållas

nödiga medel till erläggande av dem påvilande löseskillingar.

Därest, såsom i nu förevarande proposition föreslagits, nyttjanderättshavare

skulle genom eu blivande lagstiftning i ämnet komma att tillerkännas

rätt att utan avvaktan å upplåtelsetidens utgång utöva lösningsrätt, kan

det antagas, att lånebehovet från nyttjanderättshavares sida komme att

göra sig starkt gällande. Ävenledes synes utskottet vara av synnerlig

vikt, att den av utskottet nu förordade lagens innehåll på ett effektivt

sätt bringas till därav intresserades kännedom ute i orterna. Att i enlighet

med motionärens yrkanden genom särskilda skrivelser till Kungl Maj:t framställa

önskemål i nu berörda hänseenden synes utskottet ej vara erforderligt.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

På grund av vad sålunda auförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte i anledning av Kungl.

Maj:ts ifrågavarande proposition n:r 251 för sin del

antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § första stycket i lagen den 26 mars 1920 (n:r 132)

om rätt i vissa fall för nyttjauderättsliavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område.

Härigenom förordnas, att 1 § första stycket i lagen den 26 mars

1920 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område skall erhålla följande ändrade lydelse:

Har en för viss tid till brukande upplåten del av en fastighet över

tjugu år i följd innehafts av annan än ägaren, och har området så bebyggts,

att därå den 1 januari 1919 fanns och vid upplåtelsetidens slut

fortfarande finnes nöjaktig bostad för brukaren och hans familj, vare

brukaren, därest minst en fjärdedel av det värde, området med därå

befintliga byggnader äger, belöper å brukaren tillhöriga byggnader, vid

upplåtelsetidens slut berättigad lösa det upplåtna området, där ej nedan

i denna lag annorlunda stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1922.

Nyttjanderättshavare vare i fråga om upplåtelse för tjugu år eller

viss kortare tid ej i något fall pliktig att giva sitt lösningsanspråk

jordägaren tillkänna före den 1 oktober 1922; och må, då sådant tillkännagivande

skett sist å nämnda dag, ansökning om förordnande, som

i 10 § i förenämnda lag den 26 mars 1920 avses, ingivas till Konungens

befallningshavande inom nittio dagar från tillkännagivandet, där ej nyttjanderättshavaren

eljest äger längre tid därtill.

B) att förevarande proposition i övrigt ej måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

C) att riksdagen måtte i anledning av den av herr Lindhagen i

ämnet väckta motionen i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t ville taga under övervägande, huruvida och i vilka avseenden åt
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

gärder må kunna vidtagas, för att bestämmelserna i expropriationslagen

rörande expropriation för åstadkommande av tryggade bostadsförhållanden

inom bebyggt område vid järnvägsstation, hamnplats eller fiskläge eller

å annan ort med större sammanträngd befolkning må kunna vinna den

med desamma åsyftade tillämpning, ävensom för riksdagen framlägga det

förslag, som härav kan föranledas;

D) att herr Lindhagens motion i övrigt ej måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

E) att herr Wohlins motion i ämnet ej måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

F) att herr Sederholms m. flis motion i ämnet, i den mån densamma

ej kan anses besvarad genom vad ovan under B) hemställts, ej

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda; samt

G) att herr Spångbergs motion ej måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

i

Stockholm den 23 maj 1922.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, von Sydow*, Linder, greve Spens, Hult,

Tjällgren*, Lindhagen och Franzén-,

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hagman*, Karlsson i

Gasabäck, Hage, Magnusson i Skövde, Svensson i Skönsberg och Persson i Trången.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

Reservationer:

I) av herrar von Sydow ocli greve Spens, vilka ansett, att, då utskottet

icke haft tid att ingå i erforderlig prövning av ärendet, utskottet

bort hemställa, att riksdagen måtte för närvarande avslå såväl

den kungl. propositionen som de av herrar Wolilin, Lindhagen och Spångberg

i ämnet väckta motionerna.

II) av herrar Bror Petrén, Hult och Magnusson i Skövde beträffande

viss del av utskottets motivering samt utskottets hemställan under

punkt. C).

Särskilt yttrande''

av herr Lindhagen, som anfört:

»Det är visserligen sant, att den tidsutdrägt, som föranletts av det

grundlagsenliga infordrandet av vissa myndigheters och lagrådets yttranden,

vållat att propositionen sent inkommit till riksdagen. Genom extra

sessioner, såsom ägt rum inom vissa andra utskott, skulle dock icke

osannolikt även andra lagutskottet hunnit behandla förevarande fråga i

hela dess vidd. Då majoriteten inom utskottet emellertid synes redan

vid ärendets första behandling i utskottet bestämt sig för att undanskjuta

frågan såsom för sent inkommen, synes ej någon annan utväg återstå

än att avvakta propositionens återkomst nästa år, på sätt utskottet ock

förutsatt.

Genom propositionens framläggande skulle emellertid, åtminstone

enligt utskottets förslag, vinnas, att de husägare, vilkas kontrakt utgå

innan nästa riksdag hinner fatta beslut och lag i anledning därav promulgerats,

skulle kunna rädda sina hem även i de fall att den sammanlagda

upplåtelsen och ej blott den senaste arrendetiden uppgår till över

tjugu år.

Likaledes skulle genom min motion i vissa delar och utskottets

yttrande över den kunna till nästa riksdag förväntas en allsidigare proposition,

som yttrar sig även över expropriationslagens uteblivna effektivitet

i vad avser dess bestämmelser i enahanda syfte, över frågan om de båda

lagarnas, samarbetande, över ifrågavarande jordreforms finansiering samt

över dess organiserande i övrigt och kungörande till allmänhetens känne
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

25

dom. Av dessa angelägen heter har utskottet ansett endast den första

höra framföras till regeringen genom särskild skrivelse, men beträffande

de tre övriga stannat vid ett erinrande om desamma i motiveringen.

Ehuru jag ausett samtliga dessa frågor med lika rätt bort framföras till

regeringen, genom eu skrivelse vill jag dock ej särskilt påyrka detta, då

det av utskottet förordade skrivelseförslaget säkerligen skall stärka uppmärksamheten

även för de övriga i motiveringen mera undangömda

ämnena.

Det kan ifrågasättas, om ej den nu förordade ändringen i eusittarlagen

bort även till formen givas karaktären av en provisorisk lag, gällande

för allenast ett år, men till någon erinran mot den nu förordade formen

för det provisoriska beslutet har jag för min del ej funnit anledning.»

Bihang till riksdagms protokoll 1922. 9 samt. 2 avd. 19 käft. (Nr 22.)

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1922:261 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttja s. 10 i texten