Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar.

1922-04-27 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1922:28, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

1

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 27 april kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning angående befrielse

i vissa fall från erläggande av lastpenningar.

(l:a avd.)

1 en den 17 mars 1922 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 188, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

förordning angående befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar.

Härigenom förordnas som följer:

Lastpenningar, varom stadgas i § 14 av förordningen den 9 juni

1911 med tulltaxa för inkommande varor (nr 80), skola icke erläggas

för den del av fartygs avgiftspliktiga dräktighet, som överstiger 1,500 ton.

I övrigt skola från erläggande av lastpenningar vara befriade —

förutom fartyg, som på grund av bestämmelserna i nämnda författningsrum

åtnjuta dylik befrielse —

fartyg, som under samma kalenderår erlagt lastpenningar, maskindrivet

fartyg eller lastpråm sex gånger och segelfartyg fyra gånger;

fartyg, som, efter att hava direkt eller med anlöpande av mellanliggande

hamnar ankommit till svensk hamn från ort, i sjöfartshänseende

belägen bortom en linje Islands västkust—Kap Finisterre, samt därefter

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 samt. 22 höft. (Nr 28.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Utskottet.

Gällande

bestämmelser.

under samma resa anlöpt utrikes, innanför en linje Skagen—Lindesnäs

samt östra mynningen av Kielkanalen belägen ort, ånyo ankommer till

svensk hamn för lossning endast av på resan medförd last från ort, belägen

bortom förstnämnda linje, dock under villkor att för fartyget förut vid

inklarering under resan erlagts lastpenningar;

* fartyg, som, efter att hava i svensk hamn utklarerat till ort, i sjöfartshänseende

belägen bortom en linje Islands västkust—Kap Finisterre,

och därefter under samma resa anlöpt utrikes, innanför en linje Skagen

—Lindesnäs samt östra mynningen av Kielkanalen belägen ort, för resan

ånyo utklarerar i svensk hamn, dock under villkor att i sistnämnda hamn

icke i fartyget intagits annan last än sådan, som är bestämd till ort,

belägen bortom förstnämnda linje, samt att vid den föregående utklareringen

erlagts lastpenningar för fartyget eller på grund av stadgandet

i § 14 b) i förenämnda förordning skyldighet att erlägga sådana icke

förelegat; samt

fartyg, som anlöper enbart frihamn.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1922 och gäller till

och med den 30 juni 1924.

Enligt § 14 i gällande förordning med tulltaxa för inkommande

varor erläggas lastpenningar vid resor mellan Sverige och utrikes ort

och utgå till lika belopp av svenska som av främmande fartyg med 10

öre för varje ton av fartygets avgiftspliktiga dräktighet. Följande lättnader

och befrielser äro dock medgivna.

Om ett fartyg under loppet av ett kalenderår gör flera resor mellan

Sverige och utrikes ort, betalas dessa umgälder endast

a) vid inkommande första resan och vid förnyat inkommande, om

fartyget innehar viss kvantitet last samt lossar större, eller mindre del

därav, och

b) vid utgående första resan.

Då lossning och lastning ägt rum på flera ställen, erläggas last-,

penningar endast å första lossnings- eller lastningsstället.

Från erläggande av lastpenningar äro befriade:

fartyg, med eller utan destination till svensk hamn, som inkommer

och åter utgår i barlast;

fartyg, som, under resa utrikes orter emellan, anlöper svensk hamn

och där endast avlämnar eller emottager passagerare jämte deras effekter

eller ock endast avlastar gods i annat fartyg för export;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. 3

fartyg, som av tvingande orsaker eller till inhämtande av order

för vidare resa anlöper svensk hamn och där icke verkställer lossning

och icke heller företager annan lastning än av förnödenheter för besättning,

medförda resande och fartyg;

fartyg, som i följd av liden sjöskada, varom sjöförklaring avgives,

anlöper svensk hamn och där lossar sin last samt efter verkställd reparation

densamma åter intager och utför;

fartyg, som av nyss omförmälda anledning lossar sin last och densamma

till större eller mindre del försäljer, då sådan försäljning inskränkes till

vad för bestridande av reparationskostnaderna bevisligen erfordrats; samt

fartyg, som, under resa mellan utrikes orter, i svensk hamn lossar

eller lastar varor till högst fjärdedelen av fartygets lastdräktighet.

Den föreliggande propositionen avser att införa befrielse från er- repositionen

läggande av lastpenningar i ytterligare ett antal fall, på sätt framgår

av det nyss återgivna författningsförslagets ordalydelse.

Till ovannämnda vid propositionen fogade protokollsutdrag har Utredningen

chefen för handelsdepartementet redogjort för vissa delvis ännu pågående

utredningar beträffande ändrade bestämmelser i fråga om de

allmänna sjöfartsavgifterna. Departementschefen har därvid anmärkt,

att framställningen till riksdagen endast komme att avse lastpenningarna,

men att, då det syntes departementschefen riktigast, att riksdagen sattes

i tillfälle att uttala sin mening i hela det föreliggande frågekomplexet,

departementschefen ämnade redogöra för och tillkännagiva sin ställning

till under utredningarna framkomna förslag, även i vad de avsåge nedsättning

i två administrativt fastställda statliga sj öfartsavgifter, nämligen

fyr- och båkavgiften samt tonavgiften. Under hänvisning till nämnda

statsrådsprotokoll torde utskottet kunna inskränka sig till att meddela

en kort översikt av innehållet i departementschefens anförande, i vad

detsamma rör den verkställda utredningen, för att sedermera i det

väsentligaste återgiva departementschefens egna uttalanden.

Till en början har departementschefen erinrat, att de allmänna

sj öfartsavgifter, som för närvarande uppbures i svenska hamnar för såväl

svenska som utländska fartyg — i regel lika för båda dessa fartygskategorier

— utgjordes dels av de till statsverket ingående eller till

statsmyndigheter redovisade, nämligen lastpenningar, fyr- och båkavgifter,

tonavgifter samt lotspenningar jämte hemvägsersättning, ^ dels

ock av sådana, som av ägare av hamnar och farleder uppbures såsom

ersättning för dessas begagnande, såsom hamnavgifter, grundpenningar,

kanal- och slussavgifter ävensom vissa fristående avgifter, exempelvis för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

trafiken å sjön Vänern m. fl.; och har departementschefen i huvudsak redogjort

för de grunder, enligt vilka berörda olika avgifter utgå. Av denna

redogörelse framgår, att de allmänna sjöfartsavgifterna i regel utgå med

visst belopp för ton av fartygs nettodräktighet. Mot nämnda beräkningsgrund

hade Sveriges allmänna sjöfartsförening i en år 1913 till Kung!.

Maj:t ingiven framställning riktat anmärkningar samt hemställt om utredning

angående möjligheten och lämpligheten av de allmänna sjöfartsavgifternas

beräknande efter lossat och lastat tonnage. Och 1894 års frilagers-

och frihamnskommitté hade framhållit nödvändigheten att bereda

lindring i umgälderna för fartyg, som besökte frihamn. Med anledning

av berörda och andra framställningar ävensom avgivna utlåtanden hade

Kungl. Maj:t den 26 september 1921 anbefallt kommerskollegium dels

att verkställa utredning rörande möjligheten av en omläggning av nuvarande

system för beräknandet och uppbörden av allmänna sjöfartsavgifter,

med undantag av lotsavgifter jämte hemvägsersättning, ävensom

i samband därmed i vad mån och på vad sätt lättnad i de till

staten utgående eller till statsmyndigheter redovisade dylika avgifter

kunde beredas fartyg vid resor mellan frihamn och utrikes ort, samt

att till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde

föranleda, dels ock att snarast möjligt till Kungl. Maj:t avgiva förslag

i fråga om de provisoriska avgiftslättnader, som kunde befinnas böra i

avvaktan på slutförandet av ovan omförmälda utredning medgivas för

fartygstrafiken å frihamnarna. Tillika bemyndigade Kungl. Maj:t kollegium

att för ändamålet tillkalla särskilda sakkunniga.

De med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade sjöfartsavgiftssakkunniga

hade sedermera avgivit utlåtande, innefattande förslag till

provisoriska lättnader i vissa sjöfartsavgifter för fartygstrafiken å frihamnarna

m. m., vilket utlåtande kollegium med eget yttrande den 14

februari 1922 överlämnat till Kungl. Maj:t. De sakkunnigas förslag avsåge:

1) fullständig befrielse från lastpenningar, tonavgift samt fyr- och

båkavgift för fartyg, som anlöpte enbart frihamn,

2) lastpenningarnas avskaffande även för tullhamnarna samt

3) ett flertal lättnader i skilda hänseenden i fyr- och båkavgiften

förutom den under 1) nämnda fullständiga befrielsen därifrån för fartyg,

som anlöpte enbart frihamn.

De under 3) avsedda lättnaderna innefattade följande:

a) fullständig befrielse från fyr- och båkavgiften under vissa villkor

för alla fartyg vid ankommande från hamnar i sjöfartshänseende belägna

bortom en linje Islands västkust—Kap Finisterre;

b) fullständig befrielse från fyr- och båkavgiften vid såväl an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28. <r>

kommande som förnyat utgående för fartyg, som, efter att hava erlagt

vederbörlig fyr- och båkavgift för utgående, utklarerats och med last

från eller med slutlig destination till ort, belägen bortom under a)

omförmälda linje, avgått till utrikes, innanför eu linje Skagen—Lindesnäs

belägen ort, vid därefter uteslutande inom sist angivna sjö fartsområde

företagna resor (av de sakkunniga benämnda avstickareresor) till

eller från svensk hamn liksom ock vid slutlig avgång jämväl till ort

bortom förstnämnda linje;

c) nedsättning av fyr- och båkavgiften från 25 till 10 öre per ton

för den del av fartygs dräktighet, som överstiger 1,200 ton.

För egen del hade kommerskollegium ansett de sakkunnigas förslag

väl ägnat att läggas till grund för den allenast provisoriska och

mera experimentella reglering av sjöfartsavgifterna med hänsyn till

frihamnstrafiken, varom närmast vore fråga. Dock hade kollegium

icke biträtt de sakkunnigas förslag om fullständig avgiftsbefrielse för

fartyg, som anlöpte enbart frihamn. Beträffande lastpenningarnas avskaffande

hade kollegium anslutit sig till de sakkunnigas förslag. Därjämte

hnde emellertid kollegium, för den händelse Kungl. Maj:t icke

skulle anse ett fullständigt avskaffande av lastpenningarna nu böra vidtagas,

uppgjort ett alternativt förslag, innefattande vissa lättnader i

denna avgift, särskilt med hänsyn till frihamnstrafiken. Någon särbestämmelse

av liknande innebörd beträffande tonavgiften till sjömanshusen

hade kollegium på grund av, bland annat, denna avgifts mindre

betydelse för frihamnsintresset, icke ansett erforderlig. Vad de sakkunniga

föreslagit i fråga om fyr- och båkavgifterna hade kollegium

funnit väl ägnat att underlätta inriktandet av transitotrafiken å svenska

frihamnar samt att jämväl i övrigt tillgodose de speciella frihamnsintressena,

och detta utan att genom lättnadernas realiserande inkomstminskningen

för staten syntes behöva befaras bliva över hövan stor.

Kollegium hade emellertid ansett, att gränsen för den dräktighet, intill

vilken fyr- och båkavgiften skulle utgå med 25 öre per ton, borde

sättas något högre än av de sakkunniga ifrågasatts. Såsom lämpliggräns

hade kollegium förordat 1,500 ton.

Efter särskilda remisser hade utlåtanden i ämnet sedermera avgivits

av statskontoret och generaltullstyrelsen. Statskontoret hade

avrått från att för närvarande utan sammanhang med ordnandet av

frågan om övriga sjöfartsavgifter helt avskaffa lastpenningarna, vilket

skulle i viss mån innebära ett föregripande av den slutliga lösningen,

men tillstyrkt kommerskollegii alternativa förslag beträffande lastpenningarna.

Generaltullstyrelsen hade i likhet med kommerskollegium

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

Departe
mentschefen.

icke biträtt förslaget om fullständig avgiftsbefrielse för fartyg vid anlöpande

av enbart frihamn. Beträffande lastpenningarna hade tullstyrelsen

förklarat sig icke hava något att erinra mot dessas avskaffande, varjämte

styrelsen underkastat kommerskollegii alternativa förslag om vissa

provisoriska lättnader i fråga om lastpenningarna en granskning, som

utmynnat i vissa ändringsförslag. I fråga om fyr- och båkavgiften

hade generaltullstyrelsen förklarat sig vilja framdeles avgiva särskilt

utlåtande.

För egen del har chefen för handelsdepartementet anfört, bland

annat, följande.

Den av sjöfartsavgiftssakkunniga förebragta utredningen syntes departementschefen

giva vid handen, att den omfattning, vari avgifter

här i landet påvilade sjöfarten, särskilt måste verka hindrande för eu

gynnsam utveckling av den svenska frihamnsrörelsen. En nödvändig

förutsättning för att de svenska frihamnarna skulle bliva i stånd att

fylla en av sina åsyftade huvuduppgifter, nämligen förmedling av transitohandeln,

vore påtagligen, att de i avgiftshänseende icke bleve väsentligt

sämre ställda än den eller de frihamnar, med vilka de därvidlag

finge att närmast konkurrera. Under i övrigt lika förhållanden syntes

nämligen den frihamn, där kostnaderna vore lägst, också hava de största

utsikterna att draga till sig trafiken.

Såsom av den verkställda utredningen framginge, förhölle det signa

så, att avgifterna i Köpenhamns frihamn vore väsentligt lägre än de,

som enligt gällande bestämmelser upptoges eller komme att upptagas i

de svenska frihamnarna. Detsamma syntes vara förhållandet med avgifterna

i övriga främmande frihamnar, med vilka för vårt lands vidkommande

konkurrens om transitohandeln över huvud kunde ifrågakomma.

Under sådana omständigheter framstode det enligt departementschefens

mening såsom synnerligen angeläget, att effektiva avgiftslättnader

till förmån för de svenska frihamnarna snarast möjligt åvägabragtes.

Departementschefen ville i detta sammanhang erinra om, att

Stockholms frihamn redan vore i verksamhet och att frihamnarna i

Göteborg och Malmö kunde förväntas bliva öppnade under loppet av

detta år.

De förslag i förevarande ämne, som framlagts av de sakkunniga

och kommerskollegium, avsåge lättnader allenast i de statliga sjöfartsavgifterna.

Givetvis läge det nära till hands att ifrågasätta, huruvida

icke behovet av avgiftslindriug i stället skulle kunna tillgodoses genom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2H.

7

lättnader i de kommunala och andra avgifter, som upptoges av sjöfarten,

särskilt hamnavgifterna. Redan de stora kostnader, som av vederbörande

kommuner nedlagts å frihamnsanläggningarna, syntes emellertid lägga

avgörande hinder i vägen för eu så kraftig minskning av dessa avgifter,

att densamma komme att bliva av verkligt ingripande betydelse för

trafikfrekvensen. Framför allt vore emellertid att märka, att det just

vore i fråga om avgifter till staten, som de svenska frihamnarna vore

hårdare betungade än motsvarande hamnar i det med oss konkurrerande

utlandet. Ur synpunkten av de svenska frihamnarnas intressen framstode

under sådana omständigheter en minskning av de statliga sjöfartsavgifterna

både såsom berättigad och av behovet påkallad.

Vid avvägandet av arten och omfattningen av de lindringar i de

statliga sjöfartsavgifterna, som kunde och borde inrymmas till förmån

för frihamnstrafiken, vore det emellertid med hänsyn till tullhamnarna

nödvändigt att förfara med viss varsamhet. Det mål, som härvid borde

åsyftas, vore uppenbarligen att medgiva sådana avgiftslättnader, som, utan

att skada tullhamnarnas berättigade intressen eller prejudicera den fördjupade

utredning i ämnet, vilken för närvarande påginge, kunde bidraga

till att avlägsna eller minska konkurrensfaran från vederbörande

utländska frihamnar och särskilt gagna den långgående trafiken.

Vad nu först anginge den av de sakkunniga föreslagna fullständiga

avgiftsbefrielsen för fartyg, som anlöpte enbart frihamn, kunde

det enligt departementschefens mening icke bestridas, att densamma ur

vissa under utredningen framhållna synpunkter vore ägnad att väcka

vissa betänkligheter. Den farhågan läte sig nämligen svårligen avvisa,

att vid bifall till förslaget en del tullhamnar, på vilkas anläggning nedlagts

högst avsevärda kostnader, skulle få sin till följd av tidsförhållandena

redan i många fall mindre goda ekonomiska ställning än

ytterligare försämrad genom den allvarliga skärpning av konkurrensen

med frihamnarna, som vore att befara. På grund härav och då det

ville synas departementschefen, som om de svenska frihamnarnas intresse

av att i avgiftshänseende bliva så ställda, att de med framgång kunde

upptaga tävlan med utländska dylika hamnar, borde åtminstone provisoriskt

kunna tillgodoses genom övriga i ärendet Ramkomna förslag,

hade departementschefen ansett sig i nu förevarande avseende böra

ansluta sig till den av kommerskollegium uttalade uppfattningen.

Beträffande lastpenningarna hade såväl de sakkunniga som kommerskollegium

i första hand föreslagit deras fullständiga avskaffande, således

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

även för tullhamnarna. Alternativt hade kollegium emellertid ifrågasatt

vissa lättnader i desamma, nära anslutande sig till de av de sakkunniga

förordade lindringarna i fyr- och båkavgiften. Statskontoret, som i .förhandenvarande

budgetära situation icke ansett sig kunna förorda lastpenningarnas

fullständiga slopande, hade förklarat sig biträda det av

kommerskollegium alternativt uppgjorda förslaget.

Av statsfinansiella skäl hade departementschefen funnit sig i

fråga om lastpenningarnas avskaffande böra intaga samma ståndpunkt

som statskontoret, så mycket mer som i det vid årets riksdag framlagda

förslaget till riksstat för budgetperioden 1 januari—30 juni 1923

inkomsttiteln lastpenningar alltjämt upptagits med ett icke obetydligt

belopp. Redan det av kommerskollegium i nu ifrågavarande hänseende

alternativt avgivna förslaget, som ju toge sikte just på frihamnarna

och den långgående sjötrafiken i allmänhet, syntes departementschefen

emellertid böra vara ägnat att verksamt befrämja det ändamål — utveckling

av den svenska frihamnsinstitutionen — som med de tilltänkta

avgiftslättnaderna närmast åsyftats. På grund härav och då ur statsfinansiell

synpunkt allvarligare betänkligheter icke syntes behöva hysas

mot detta förslag, tillstyrkte departementschefen, att åtgärder nu vidtoges

för dess realiserande, dock med de smärre modifikationer däri,

som föranleddes av vissa av generaltullstyrelsen, såsom ovan är nämnt,

framställda erinringar.

I likhet med kommerskollegium ansåge departementschefen, att

bestämmelserna om de ifrågasatta avgiftslättnaderna — med hänsyn

bland annat till den pågående utredningen rörande omläggning av grunderna

för beräknandet av de allmänna sjöfartsavgifterna — lämpligen

borde givas provisorisk karaktär. Departementschefen tillstyrkte sålunda,

att deras giltighet begränsades till den 1 juli 1924. Tiden för

ikraftträdandet syntes kunna bestämmas till den 1 juli 1922.

Den för sjöfarten ojämförligt mest betydande förändringen i bestående

förhållanden innefattades i förslaget om befrielse från eller

nedsättning i fyr- och båkavgiften. De sakkunnigas förslag härutinnan

hade biträtts av kommerskollegium med den ändringen likväl, att

kollegium förordat en höjning från 1,200 till 1,500 ton av gränsen för

den dräktighet, för vilken avgiften skulle erläggas med det ordinarie

beloppet av 25 öre per ton, varjämte kollegium, såsom förut nämnts,

ställt sig avvisande mot tanken att införa fullständig avgiftsbefrielse

för fartyg, som anlöpte enbart frihamn. Mot förslaget i den gestaltning,

detsamma sålunda fått av kommerskollegium, hade statskontoret förklarat

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

9

öig icke Lava något att erinra, liksom generaltullstyrelsen sagt sig

hava funnit de härmed avsedda avgiftslättnaderna i stort sett val avvägda.

Ehuru departementschefen, innan slutligt yttrande från generaltullstyrelsen

inkommit, givetvis icke ville binda sig vid detaljerna i förslaget,

sådant det efter de av kommerskollegium förordade modifikationerna

numera förelåge, ansåge departementschefen sig emellertid redan

nu kunna och böra tillkännagiva, att han i princip anslöte sig till den

uppfattning, som av ämbetsverken samstämmigt uttalats. Ett genomförande

av förslaget syntes departementschefen böra vara ägnat att väsentligt

stärka de svenska frihamnarnas ställning i konkurrensen med

utlandets motsvarande institutioner ävensom lända den långgående sjötrafiken

i allmänhet till verksamt gagn, på samma gång som, enligt

vad vissa av de sakkunniga verkställda beräkningar gåve vid handen,

den därav föranledda minskningen i den totala uppbörden av fyroch

båkavgifter skulle hålla sig inom rimliga gränser. Departementschefens

avsikt vore sålunda att — med tillgång till slutligt utlåtande

från generaltullstyrelsen — ånyo för Kungl. Maj:t anmäla ärendet i vad

anginge fyr- och båkavgiften samt därvid påkalla avgiftslättnader i

anslutning till de av kommerskollegium tillstyrkta riktlinjerna.

Vad slutligen angår tonavgiften, ansåge departementschefen, i

likhet med kommerskollegium, någon ändring i de rörande denna

avgift gällande bestämmelserna icke för närvarande böra vidtagas.

Departementschefen ansåge sig vidare böra framhålla, att enligt hans

mening den jämförelsevis obetydliga minskning i den totala uppbörfen av

lastpenningar samt fyr- och båkavgifter, som skulle föranledas av de förordade

avgiftslindringarna, icke vore av beskaffenhet att böra påverka

de i budgetförslaget för första halvåret 1923 gjorda beräkningarna rörande

avkastningen av nämnda inkomsttitlar, så mycket mindre som till

följd av tidsförhållandena dessa beräkningar i allt fall icke kunde göra

anspråk på att vara annat än högst approximativa.

Bevillningsutskottet har i likhet med föredragande departementschefen

ansett, att det av kommerskollegium i första hand tillstyrkta

förslaget i fråga om lastpenningarna, nämligen dessas fullständiga avskaffande,

av statsfinansiella skäl icke bör vinna bifall. Däremot har

utskottet funnit det med propositionen framlagda förslaget, innefattande

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 saml. 22 höft. (Nr 28.) 2

Utskottets

yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

befrielse i åtskilliga fall från erläggande av lastpenningar, vara, särskilt

med hänsyn till syftet att främja den svenska frihamnsinstitutionens

utveckling, väl avvägt.

Vad departementschefen meddelat rörande avsedda ändringar i de

sjöfartsavgifter, beträffande vilka Kungl. Maj:t beslutar utan riksdagens

medverkan, har icke givit bevillningsutskottet anledning att ifrågasätta

något riksdagens uttalande.

I anslutning till vad sålunda anförts i fråga om det föreliggande

förslaget får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 188, antaga ovan införda

förslag till förordning angående befrielse i vissa fall

från erläggande av lastpenningar.

Stockholm den 27 april 1922.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, G list ai Nilsson, Antonsson, K. A- Nilson, Wigforss,

Rosén, Wohlin, Boman, Bärg i Katrineholm, Jönsson i Boa, Johansson i Kullersta,

Lithander, Johansson i Kälkebo, Olsson i Ramsta, Alexis Björkman, Isak Svensson»

Bengtsson i Kullen, Lövgren i Nyborg och Pettersson i Hällbacken.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1922-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1922:133 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 26 kap. 4 § byggningabalken. s. 4 i texten