Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 22

1922-03-28 · 20 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1922:22, Bankoutskottets utlåtande Nr 22

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

1

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 28 mars 1922 kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande pensioner och

understöd.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till

utskottet hänvisade framställningar angående vissa pensioner och understöd.

l:o) I en till riksdagen den 20 januari 1922 avlåten proposition)

nr 33, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att till sådana f. d. poststationsföreståndare

och lantbrevbärare, som frånträtt sina befattningar före 1918 års

ingång och vilka åtnjuta understöd för sin återstående livstid av det

å postverkets stat för driftkostnader upptagna förslagsanslaget till livräntor

och understöd, må under år 1922 av postmedel utbetalas förhöjning

med femtio procent av vederbörande tillkommande understöd.

I fråga om den i ärendet lämnade utredningen får utskottet hänvisa

till åberopade statsrådsprotokollet.

Utskottet, som tillåter sig erinra, att såväl 1920 som 1921 års

riksdag fattat enahanda beslut i ämnet, hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

2:o) I en till riksdagen den 10 februari 1922 avlåten proposition)

nr 70, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

a) I punkt l:o av sagda proposition har föreslagits, att riksdagen

må medgiva, att förra postexpeditörerna Era''Maria Gustafva Phalén

och Ester Frideborg Amalia Alm må från och med den 1 januari 1922

under sin återstående livstid, utöver dem jämlikt lagen angående rätt

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 8 samt. 17 höft. (Nr 22.) 1

Ang. förhöjning

för år

1922 av åt

vissa f. d.

poststationsföreståndare

och lantbrevbärare

utgående

understöd.

Ang. pensioner

och understöd

åt

vissa befattningshavare

vid postverket.

Tilläggspension

för E.

M. G Phalén

och E. F. A.

Alm.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Understöd åt

V. Gustafsson

och B.

R. R. Burström.

Understöd åt

Bernhardina

Pettersson.

Ytterligare

understöd åt

J. A:son

Almén.

till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket med flera verk

den 4 juni 1920 tillerkänd pension av 1,608 kronor, uppbära en årlig

tilläggspension, Phalén med 300 kronor och Alm med 250 kronor, att

utgå av postmedel.

Beträffande utredningen ,i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

På de i statsrådsprotokollet anförda skäl har utskottet ansett sig

böra biträda Kungl. Maj:ts förslag, varför utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

b) I punkt 2:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att extra

postiljonerna Viktor Gustafsson och Bruno Bickard Rudolf Burström må

från och med månaden näst efter den, under vilken vederbörande kan

varda entledigad från sin befattning i postverket, under sin återstående

livstid åtnjuta ett årligt understöd, att utgå av postmedel, Gustafsson

med 1,270 kronor och Burström med 750 kronor.

Utskottet, som med avseende å utredningen i ärendet tillåter sig

hänvisa till propositionen, hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

c) Under punkt 3:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva,

att förra städerskan Bernhardina Pettersson må räknat från och med den

1 januari 1922 under sin återstående livstid uppbära ett årligt understöd

av 350 kronor, att utgå av postmedel.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts

förslag och hemställer sålunda,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

d) I punkt 4:o bär hemställts, att riksdagen må medgiva, att förste

postiljonen Johannes Andersson Almén må, utöver det av honom av

riksdagen förut tillerkända understöd, från och med 1 januari 1922 under

sin återstående tjänstetid vid postverket åtnjuta ett ytterligare årligt

understöd av 408 kronor, att utgå av postmedel, med rätt för honom

att å beloppet uppbära dyrtidstillägg efter de grunder, som äro eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 22. 3

kunna bliva bestämda för åtnjutande av dyrtidstillägg å hans avlöningsförmåner

såsom förste postiljon.

Beträffande utredningen i ärendet tillåter sig utskottet att hänvisa

till propositionen.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle det ifrågasatta understödet utgå

till Almén endast under den tid, häri kvarstår i postverkets tjänst. Vid

avo-ång från tjänsten skulle lian sålunda endast erhålla pension såsom

förste postiljon. Denna pension understiger med 240 kronor det pensionsbelopp,

som skulle hava tillkommit honom, därest han befordrats till

överpostiljon. I enlighet med inom utskottet uttalad uppfattning torde

billigheten bjuda, att Almén vid avgången beredes pension, såsom om

han vunnit befordran till överpostiljon. Utskottet, som icke funnit anledning

till erinran mot Kungl. Majtts förslag, hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

3:o) I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

under nr 26 av herr Tjällgren och den andra inom andra kammaren

under nr 7 av herr Öberg, har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja

postföraren Jonas Gustaf Sellstedt i Sidensjö en årlig pension av

600 kronor under hans återstående livstid».

Vidare har i en inom första kammaren av herrar Rosén och Belglist

väckt motion, nr 27, hemställts, »att riksdagen måtte bevilja förre

postföraren Mikael Mikaelsson i Yttervik, Tärna socken, ett årligt understöd

av 250 kronor».

I en inom andra kammaren under nr 57 väckt motion har herr

Carlström i Helgagård hemställt, »att riksdagen ville bevilja f. d. körpostföraren

Johannes Johansson en årlig pension av 300 kronor att utgå

under hans återstående livstid».

Ytterligare har herr Bengtsson i Norup i en inom andra kammaren

väckt motion, nr 87, hemställt, att riksdagen måtte bevilja förre

postbäraren Per Persson, Hjärsås, under hans återstående livstid ett

årligt understöd av 500 kronor.

Slutligen har i en inom andra kammaren av herr Hamrin väckt

motion, nr 134, hemställts, »att riksdagen måtte bevilja f. postköraren

Karl Al jr. Alfredson i Brötjemark, Jönköpings län, en årlig pension å

300 kronor».

Ang. understöd

åt vissa

postförare.

Motioner.

I: 26 och II: 7.

I: 27.

II: 57.

II: 87.

II: 134.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Beträffande de till stöd för dessa yrkanden anförda motiveringar

ävensom i fråga om vid vissa av motionerna fogade bilagor får utskottet

hänvisa till motionerna.

Av tillgängliga handlingar inhämtas rörande ifrågavarande personer

bland annat följande:

Postföraren Jonas Gustaf Sellstedt, som är född den 19 februari 1848, har

jämlikt kontrakt med postverket ombesörjt postföring med häst och åkdon å linjen

Anundsö—Sidensjö, en väglängd av 19 kilometer, under tiden 1 juni 1897—31

december 1921 eller sammanlagt 24 år 7 månader.

Ersättningen för ifrågavarande postföring har utgått med nedannämnda

belopp under följande tidsperioder:

1

juni

1897-31 juli

1898 ..........

......... kronor 312

1

augusti

1898 — 31 december

1900 ..........

......... ;> 624

1

januari

1901—31 mars

1911 ..........

........ » 936

1

april

1911—31 december

1916 ..........

......... » 468

1

januari

1917-31

1917 ..........

......... » 780

1

»

1918-31 »

1918 ..........

........ » 1,560

1

»

1919-31 »

1921 ..........

......... » 1,794

— per ar

Under tidsperioden 1 juni 1897-31 juli 1898 och 1 april 1911-31 december

1921 har postföringen utgjorts med tre turer i veckan fram och åter samt under

tiden 1 augusti 1898—31 mars 1911 med sex turer i veckan, likaledes fram och åter.

Förre postföraren Mikael Mikaélsson, som är född den 12 februari 1865, har .

jämlikt kontrakt med postverket ombesörjt postföring mellan Forsmark och Tärnaby

under tiden 1 april 1899 — 31 december 1917 eller sammanlagt 18 s/i år.

Under tiden 1 april 1899 — 31 januari 1912 utgjordes postföringen med en

tur i veckan fram och åter samt från och med 1 februari 1912 med två turer i

veckan fram och åter.

Ersättningen för postföringens utgörande har under nedannämnda tidsperioder

utgått sålunda:

1 april 1899—31 januari 1912 med .................... kronor 703:04 per år.

1 februari 1912 — 31 augusti 1917 » ................... » 1,406:08 » »

1 september 1917—31 december 1917 » .................... » 1,872:— » »

Enligt uppgift i motionen skall Mikaélsson tidigare hava fullgjort ifrågavarande

postföring under 17 år, då hans fader innehade kontrakt med postverket om

postföringens utgörande.

Förre postföraren Johannes Johansson, som är född den 9 mars 1854,

har enligt kontrakt med postverket ombesörjt postföring medelst häst och åkdon

å linjen Hjältevad—Karlstorp under tiden 1 januari 1901—30 september 1920, eller

sammanlagt 19 ®/4 ar, med tre turer i veckan fram och åter under tiden 1 januari

1901 31 december 1912 samt därefter med fem turer i veckan fram och åter.

Våglängden mellan Hjältevad och Karlstorp utgör 21 kilometer.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

5

Ersättningen för postföringeus utgörande har utgjort:

tiden

1

januari 1901-

—31 december

1912 ....

.... kronor

577

20

ger

år

»

1

» 1913-

-31 »

1915 ....

____ »

1,097

20

»

»

1

» 1916-

—31 juli

1917 ....

»

1,196

—

»

»

»

l

augusti 1917

- 30 september

1918 ...

»

1,690

—

»

»

T>

1

oktober 1918 -

-30 november

1918 ...

»

2,600

—

»

»

•»

1 december 1918

— 30 september

1920

»

3,380

—

»

Enligt vad utskottet inhämtat, har Johansson den 12 juli 1920 hos generalpoststyrelsen

gjort framställning om erhållande av årligt understöd. Enligt uppgift i

motionen skulle denna framställning hava avslagits på grund av att »han ej haft anställningen

i fråga i 25 år». Generalpoststyrelsens beslut i ärendet den 8 oktober 1920 innebär

emellertid, att »då sökanden icke innehaft sådan anställning i postverket, som

enligt gällande bestämmelser kunde berättiga honom till understöd av postmedel,

fann sig styrelsen förhindrad bifalla framställningen».

Förre postföraren Per Persson, vilken är född den 26 juli 1852, bar endast

under tiden 1 januari 1913—31 december 1915 samt 1 januari 1918-31 december

1921 eller tillhopa 7 år varit medelst personligt kontrakt anställd såsom gående

postförare å linjen Hjärsås—Vanås. Under tiden 1 februari 1875—31 december

1912 har, jämlikt kontrakt mellan generalpoststyrelsen och vederbörande kommun,

postföringen å sagda linjer verkställts genom kommunens försorg mot en ersättning

från postverket av 94 kronor per år för tiden 1 februari 1875—30 juni 1883 och

150 kronor per år för tiden 1 juli 1883—31 december 1912. Den jämlikt kontrakt

mellan Persson och postverket utgående ersättningen för ifrågavarande postföring

har utgjort, under tiden

1 januari 1913—31 december

» 1918—

» 1920—

» 1921— »

1915 ....

.... kronor

250 per år.

1919

»

440 » »

1920 ....

»

840 » »

1921 .....

»

1,050 » »

varjämte under år 1919 utgått dyrtidstillägg med ett belopp av kronor 202: 80.

Postföringen har under tiden t. o. m. den 30 juni 1883 utgjorts med 4 turer

i veckan, fram och åter, samt under tiden därefter med 6 turer i veckan.

Förre postbäraren Kart Alfred Alfredson, som är född den 30 mars 1863,

har jämlikt kontrakt med postverket ombesörjt postföring med häst och åkdon

mellan Brötjemark och Gränna, 13 kilometer, sju gånger i veckan fram och åter

under tiden 21 oktober 1899-30 september 1921 eller omkring 22 år.

Ersättningen för postföringens utgörande har utgått med:

kronor 894: 25 per år under tiden

» 1,277:50 » » » »

» 1,368:75 » » » »

» 2,820: — » » » »

» 3,467:50 » » » »

21 oktober 1899—31 december 1903,

1 januari 1904—30 april 1907,

1 maj 1907—31 december 1917,

1 januari 1918—30 april 1919,

1 maj 1919—30 september 1921.

Den senast utgående ersättningen motsvarade ungefär 3 kronor 65 öre

per mil.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Från och med den 1 oktober 1921 har postföringen till och från Gränna

omlagts på så sätt, att posten befordras med automobil mellan Ödeshög och Gränna,

en väglängd av 29 kilometer. Nuvarande kostnaden för sistnämnda postföring en

gång dagligen fram och åter utgör 12 kronor per dag, motsvarande omkring 2 kronor

7 öre per mil.

Över ovannämnda motion II: 87, angående pension åt förre postföraren

Per Persson, har statskontoret på begäran av utskottet anbefallts

avgiva utlåtande; och har nämnda ämbetsverk över motionen inhämtat

yttrande av genéralpoststyrelsen. Styrelsen har i sitt yttrande,

efter meddelande av här ovan intagna uppgifter rörande Perssons anställning,

vidare anfört följande:

Generalpost■ »Enligt av Kungl. Maj:t i brev till Generalpoststyrelsen den 20 juni 1913

ittrandT^v oc^ ^en juni 1918 fastställda grunder för åtnjutande av årligt understöd gäller.

''''motionen ‘ a^'' dylikt understöd till belopp motsvarande högst 2/3 av senast utgående ersätt
ii:87.

ning kan tilldelas poststationsföreståndare och lantbrevbärare, som i sådan egenskap

tjänstgjort minst 25 år eller, undantagsvis, under kortare tid, och som befinnes

vara i behov av understöd. Dessa grunder, vilka fastställts efter riksdagens hörande,

medgiva icke tilldelande av understöd åt sådana postförare, som, utan att verkställa

lantbrevbäring, allenast forsla post direkt mellan två eller flera postanstalter.

Visserligen äro såväl lantbrevbärare som vanliga postförare anställda allenast

medelst kontrakt, i vilka överenskommits om viss ersättning för de prestationer,

som vederbörande åtagit sig att utföra för postverkets räkning, men det föreligger

en väsentlig skillnad mellan de åtaganden, som i de olika fallen gjorts. Lantbrevbärare

tillhandagå direkt den korresponderande allmänheten med postgöromål medelst

mottagande och utdelande under sina turer av postförsändelser utav skilda slag,

mottagande av tidningsabonnemang, tillhandahållande av frankotecken m. in. Det

arbete åter, som åligger vanliga postförare, inskränker sig huvudsakligen till att

transportera slutna poster från en postanstalt till en annan.

Emellertid har riksdagen vid'' skilda tillfällen med anledning av väckta

motioner eller på grund av avlåtna propositioner av postmedel beviljat postförare

årligt understöd, nämligen:

1909 åt Anders Johan Johansson, Furusund, till belopp av 300 kronor,

1911 åt Anders Johan Eriksson, Grinstad, till belopp av 120 kronor,

1913 åt Olof Johansson, Ferm, Bua, Om, till belopp av 300 kronor,

1918 åt Adolf Fredrik Lundberg, Rutan, samt åt Jonas Lilja, Dädesjö, vardera

till belopp av 200 kronor.

Härförutom har av riksdagen år 1919 beviljats årligt understöd av 300

kronor åt f. d. entreprenören av posttransporterna inom Jönköpings stad Carl

Gustaf Johansson.

Beträffande förenämnda personer förelågo emellertid särskilda omständigheter.

Eriksson hade under tjänsteutövning ådragit sig allvarlig skada, medförande sådan

nedsättning av arbetsförmågan, att, därest lagen om olycksfall i arbete varit tilllämplig

på honom, han skulle varit berättigad till en årlig livränta av 120 kronor

eller samma belopp, som av riksdagen tillerkändes honom såsom understöd. Posttransportören

-lohansson i Jönköping, som fullgjort posttransporterna därstädes under

opaginerad Kontrollera mot PDF

liankoutskottets utlåtande AV 22.

35 år, hade varit utsatt för olycksfall vid skötseln av sin vid posttransporterna

använda häst, därvid Johansson skadat ena benet, som senare gjorde honom oförmögen

att ägna sig åt sitt förra yrke • De övriga hade under en lång följd av år

- A. J. Johansson under 38 år, Ferm under nära 33 år, Lundberg under 43år

och Lilja under 36 år — fullgjort postföring och varit medelst personliga kontrakt

anställda i postverkets tjänst. Johansson och Ferm hade fullgjort postföring under

sällsynt svåra och krävande förhållanden, varjämte båda levde i svårt ekonomiskt

betryck. Lilja hade dessutom jämväl tjänstgjort såsom lantbrevbärare under 4 år

10 månader.

Såsom ovan nämnts har Persson uteslutande tjänstgjort såsom vanlig postförare

och har i sådan egenskap medelst kontrakt varit anställd i postverkets tjänst

endast _ under 7 år. Enligt ett motionen bifogat intyg skulle han hava ombesörjt

postföringen mellan Hjärsås och Vanås i sammanlagt 32 år. Det vill sålunda synas,

som om Persson under tiden före 1 januari 1913, då han anställdes av postverket,

varit anställd av kommunen.

På grund av det anförda och med hänsyn till den korta tid, Persson varit

anställd i postverkets tjänst, anser generalpoststyrelsen sig icke kunna tillstyrka,

att Persson tilldelas årligt understöd att utgå av postmedel.»

Statskontoret har för egen del åberopat den i generalpoststyrelsens

yttrande innefattade utredningen.

Såsom av den bär ovan lämnade redogörelsen framgår, bär icke

någon av här ifrågavarande personer varit anställd såsom lantbrevbärare,

utan hava samtliga i egenskap av postföringsentreprenörer haft att fortskaffa

slutna poster från en postanstalt till en annan. Enligt gällande

bestämmelser äro de sålunda, på sätt också av generalpoststyrelsen framhållits,

icke berättigade till pension eller understöd. Visserligen har

riksdagen tidigare i enstaka fall beviljat årliga understöd till postförare.

I dessa fall hava emellertid förelegat särskilda omständigheter, vilka

ansetts böra föranleda undantag från gällande bestämmelser, såsom

skada genom olycksfall under tjänsteutövning eller synnerligen lång

anställningstid under sällsynt svåra och krävande förhållanden m. m.

Enligt utskottets mening föreligga emellertid i intet av nu förevarande fall

några dylika särskilda omständigheter. Det må vidare i detta sammanhang

erinras, att enligt från generalpoststyrelsen inhämtade uppgifter

antalet postförare vid 1921 års början utgjorde ej mindre än 792.

I varje tall synes en pensionering av dessa befattningshavare enligt utskottets

mening icke böra ifrågakomma, innan en utredning blivit verkställd

angående de grunder, som därvid böra tillämpas. Utskottet finner

sig alltså böra avstyrka bifall till de väckta motionerna.

Åberopande det ovan anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner:

a) I: 26 och II: 7;

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Ang. understöd

åt telefonarbetaren

L. V. Englunds

änka.

TJtskottet.

b) 1:27;

c) 11:57; %

d) II: 87; samt

e) II: 134

icke må av riksdagen bifallas.

4:o) I en inom andra kammaren av herr Hansson i Bäck väckt motion,

nr 137, hemställes, natt riksdagen måtte besluta, att till avlidna telefonarbetaren

Lars Verner Englunds änka Anna Persdotter Englund i Laknäs,

Leksands socken, måtte från och med detta år utgå femtio (50) kronor

till understöd för vart och ett av hennes fyra minderåriga barn, tills

de äro fyllda sexton år».

Beträffande motiveringen för detta yrkande tillåter sig utskottet

hänvisa till motionen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att änkan Englund, som

är född den 26 oktober 1882, befinner sig i ytterst tryckta ekonomiska

omständigheter och nödgats gång efter annan anlita den allmänna

fattigvården ävensom att hennes man vid sitt frånfälle kunde räkna

sig till godo en tjänstetid i pensionshänseende av 13 Vä år.

Såsom motionären framhållit, föreligger icke någon rätt till pension

för änkan Englund. Någon sådan bör enligt utskottets åsikt icke heller

ifrågakomma, då hon är jämförelsevis ung och på grund härav får antagas

kunna med arbete försörja sig. Däremot synes på grund av föreliggande

omständigheter billigheten bjuda, att, på sätt utskottet i ett

par liknande fall föreslagit, hjälp må utgå av statsmedel i form av uppfostrinysbidrag

för makarnas minderåriga barn; och vill utskottet i sådant

avseende föreslå, att understöd tillerkännas barnen med 100 kronor årligen

för vart och ett av dem, att utgå från och med den 1 januari

1922 intill utgången av det år, under vilket barnet uppnår 18 års ålder.

Understöden synas, såsom i tidigare fall skett, lämpligen böra anvisas

att utgå av telegrafverkets medel.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 137, må medgiva, att vart och ett av avlidne linjearbetaren

Lars Verner Englunds omyndiga barn Albert

Verner, Signe Maria, Elsa Linnéa och Frida Albertina

må från och med den 1 januari 1922 till och med

det kalenderår, under vilket barnet uppnår 18 års ålder,

av telegrafverkets medel uppbära ett årligt understöd

av etthundra kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande yVr 22. 9

5:o) 1 eu inom andra kammaren under nr 23 väckt motion har

herr Jansson i Falun hemställt, att »riksdagen måtte från och med den

1 januari 1922 bevilja f. d. stationsmästaren vid statens järnvägar C. L.

Ehrnström en årlig pension av 800 kronor att utgå av trafikmedel».

Beträffande motiveringen för detta yrkande tillåter sig utskottet

hänvisa till motionen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ehrnström i skrivelse den

2 juni 1917 hos järnvägsstyrelsen anhållit om pension eller något annat

understöd, då han på grund av framskriden ålder och i järnvägens

tjänst ådragna skador vore oförmögen att försörja sig och sin familj.

1 häröver avgivet yttrande meddelade distriktsförvaltningen vid statens

järnvägars femte distrikt, att Ehrnström vid upptäckten av den brist i

kassan å Avafors station, som vid verkställd inventering den 19 oktober

1914 befunnits föreligga, blivit försatt ur tjänstgöring samt att han underhand

erhållit den upplysningen, att han hade att välja mellan att själv

begära avsked med risk att icke erhålla pension eller ock att låta balansmålet

bliva föremål för kammarrättens prövning och efter dess dom,

som sannolikt komrne att innebära avsked utan pension, söka nåd samt,

om dylik beviljades, sedermera kunna erhålla avsked med pension. Ehrnström

hade emellertid föredragit att själv begära avsked. Vid föredragning

av ärendet den 2 juli 1917 fann styrelsen ansökningen icke kunna

föranleda till någon styrelsens åtgärd.

Med hänsyn till Ehrnströms långvariga tjänstgöring vid statens

järnvägar (omkring 40 år) och då han enligt uppgift därunder erlagt

föreskrivna pensionsavgifter, synes det utskottet, i betraktande jämväl

av hans enligt handlingarna, vitsordade, på senare tid iakttagna välförhållande

och övriga föreliggande omständigheter, billigt, att något

vederlag beredes honom för den pension, han gått förlustig. Utskottet

anser sig i sådant avseende böra föreslå, att Ehrnström tillerkännes en

årlig pension av 400 kronor, motsvarande ungefär vad som skulle till

honom utgå i pension med beräkning allenast av de utav honom inbetalda

pensionsavgifterna.

Pensionen torde, såsom motionären ifrågasatt, böra anvisas att

utgå av tratikmedel från och med den 1 januari innevarande år.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 23, må medgiva, att förre stationsmästaren C. L.

Ehrnström må från och med den 1 januari 1922 under

Bihang till riksdagens ''protokoll 1922. 8 samt. 17 höft. (Nr 22.) 2

Ant/, pension

åt förre stationsmästaren

C. L. Ehrnsti

öm.

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

sin återstående livstid av trafikmedel uppbära en årligpension

av fyrahundra kronor.

Ang. årligt 6:o) 1 en inom andra kammaren av herr Borggren väckt motion,

åtUextravagn. nr 53, har hemställts, att riksdagen måtte bevilja Sven Petter Pålssons

och stall- änka Elsa Pålsson, född Jöns dotter, ett årligt understöd av 300 kronor

apäls som '' att från och med den 1 januari 1922 utgå så länge hon förbliver ogift.

Till stöd för yrkandet har i motionen anförts:

ȁr 1921 den 22 juni avled extra ordinarie vagn- och stallkarlen Sven Petter

Pålsson vid statens järnvägar i Halmstad. Han hade vid sitt frånfälle varit anställd

vid statens järnvägar från den 1 januari 1896 först som extra ordinarie kolvakt,

sedan som extra ordinarie vagn- och stallkarl och erhöll avsked med pension

den 1 januari 1918. Han efterlämnade vid sin död änkan Elsa Pålsson, född Jönsdotter.

Änkan är född den 22 januari 1844, kan ej genom eget arbete försörja

sig och befinner sig sålunda i fattiga omständigheter.

Då riksdagen vid flera tillfållen lämnat understöd åt änkor i liknande omständigheter

och dessutom med hänsyn till Pålssons långa tjänstgöringstid, tillåter

jag mig vördsamt påkalla riksdagens medverkan för att något understöd må komma

henne till del.»

Beträffande vid motionen fogade bilagor får utskottet hänvisa till

motionen: . ^

utskottet. Såsom av handlingarna i ärendet framgår, har Pålsson icke haft

ordinarie anställning i statens tjänst. Hans änka är sålunda icke berättigad

till pension av statsmedel. Ett bifall till motionen skulle

givetvis medföra, att även i likartade fall anspråk korame att framställas

på understöd av statsmedel. Härtill kommer, att Pålsson först

vid närmare 55 års ålder inträdde i statens järnvägars tjänst, där han

kvarstod under 22 år. Under sådana omständigheter har utskottet ansett

sig böra avstyrka bifall till motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 53 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Ang. tillaggs- 7:o) I en inom andra kammaren av herr Knutsson väckt motion,

förste stations- nr bär hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att till f. d. förste

skrivaren Carl stationsskrivaren Carl Leonard Törnebladh bevilja utbetalandet från och

Tsrnebiadh med innevarande år av tilläggspension motsvarande skillnaden mellan

den till honom nu utgående pensionen och den han skolat uppbära, om

han formellt fullgjort 30 ordinarie års tjänst».

opaginerad Kontrollera mot PDF

liankoutskottets utlåtande AV 22.

I I

Till stöd för motionen bär anförts följande:

»Med utgången av juni månad 11)17 beviljades lörste stationsskrivaren tiar!

Leonard Törnebladh, efter uppnådda 65 levnadsår, avsked ur statens järnvägars

tjänst. Enär Törnebladh emellertid vid sin avgång ur tjänsten icke innehaft ordinarie

befattning vid statens järnvägar mor än 27 år och den då gällande lagen

angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar icke

medgav inräknandet av tjänstetiden såsom extra ordinarie, utan föreskrev som

villkor för erhållande av full pension en fullgjord tjänstgöringstid av7 minst 30 år

såsom ordinarie befattningshavare, kunde Törnebladh vid sitt avskedstagande icke

tillerkännas högre pension än efter 59. i procent å pensionsunderlaget, under det

att full pension utgår med 70 procent. .

Dot förhåller sig emellertid så, beträffande Törnebladhs anställningstid vid

statsbanorna, att han icke själv är orsak till att de här ovan angivna villkoren

ej kunnat fullgöras. Törnebladhs hela anställningstid uppgår nämligen till 40 år och

redan i juli månad 1877 blev han av sin överordnade trafikdirektör föreslagen till

ordinarie tjänsteman och hela tiden från åberopade tillfälle av sitt befäl ansetts

böra befordras till ordinarie, men genom oförvållade svårigheter hindrats härutinnan

ända till den 1 januari 1890. från vilken dag han alltså räknar sitt ordinarieskap.

Samtidigt med sitt avskedstagande hemställde Törnebladh hos kungl. järnvägsstyrelsen.

att hänsyn skulle tagas till hans manga tjänsteår och trots de formella

omständigheterna bevilja honom full pension. För att belysa huru det under

stundom kan gestalta sig för män med än så goda förutsättningar för framtiden

efter anställningen vid ett statens verk, såsom i detta fallet beträffande Törnebladh,

må här anföras dels Törnebladhs skrivelse till kungl. järnvägsstyrelsen angående

vädjan om full pension och dels hans närmaste överbefäls v kl ordinarieblivandet

skrivelse angående Törnebladhs lämplighet såsom tjänsteman. Törnebladh

skriver: »Såsom av i avskrift bifogade, av herr trafikdirektören V. Sjöstedt den

18 november 1889 till kungl. styrelsen avlåtna skrivelse framgår, blev undertecknad,

som redan i juli månad 1876 antogs som elev vid statens järnvägar, östra

stambanan, påföljande år eller 1877 föreslagen till ordinarie tjänsteman. Vid

läkareundersökning i och för denna föreslagna befordran kunde jag dock icke erhålla

friskbetyg i enlighet med då gällande bestämmelser, ehuru jag vid tiden i

fråga kände mig fullt frisk och arbetsför. Läkareundersökningen verkställdes av

dåvarande järnvägsläkaren Segerdahl, och jag anhåller vördsamt få relatera, huru

jag därvid behandlades.

Tillsammans med fyra tjänstekamrater inställde jag mig hos bemälde läkare

icke mindre än fem olika gånger under anhållan att bliva undersökt, men blev vid

de olika tillfällena, särskilt vid det sista, mycket oförsynt avvisad med den upplysningen,

att läkaren icke hade tid att bliva besvärad av »järnvägsfolk».^ Da

trafikdirektör Sjöstedt uttryckligen framhållit nödvändigheten av att undersökningen

skedde med första i och för den ordinarie anställningens vinnande, vågade jag vid

femte och sista besöket för läkaren framhålla, att jag och mina kamratei icke

heller hade tid att gång efter annan förgäves besöka honom. Mitt yttrande misshagade

tydligen läkaren, som omedelbart vid tillfället och i en uppbragt sinnesstämning

undersökte mig och kamraterna. Efter undersökningen, varvid kläderna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

ej avtogos, förklarade läkaren, att jag var lungsjuk, en upplysning, som jag icke

kunde tro på, då jag alltsedan barndomen känt mig frisk och stark. Jag bad läkaren

att än en gång övertyga sig om saken, men blev jag då brutalt avvisad.

•lag inberättade genast ° till trafikdirektör Sjöstedt resultatet av mitt besök hos

läkaren, men blev jag da tillrådd att vända mig till den senare vikarierande järnvägsläkaren

Nordenström, som också vid tvenne olika besök efter ingående undersökning

för varje gång förklarade mig fullt frisk. Resultatet av denne läkares

undersökning blev sedan känt för den ordinarie järnvägsläkaren Segerdahl, vilken i

sina försök att hindra min befordran lyckades förmå sin vikarie att icke utfärda

friskbetyg. Då jag för denne framhöll det oberättigade uti att neka en vid trenne

olika tillfällen undersökt och frisk befunnen person läkare- och friskbetyg, svarade •

doktor Nordenström, »att man ej gärna kunde utfärda betyg i strid mot en ämbetsbroders

önskan».

Under de 40 år jag varit i statsbanornas tjänst, har jag icke varit förhindrad

att bestrida min befattning och mina åligganden som järnvägsman, och då

järnvägsläkaren Segerdahl genom personlig ovilja emot mig försökt att stävja min

levnadsbana, därvid han icke ryggat tillbaka för den mest kraftiga och hänsynslösa

åtgärd, vågar jag i och för en mera tryggad ålderdom vördsamt anhålla, att

kung], järnvägsstyrelsen ville taga hänsyn till min vördsamma ansökan.»

Trafikdirektör Sjöstedt skriver den 18 november 1889: »Härmed får jag
vördsamt

till stationsskrivare föreslå skrivbiträdet Carl Leonard Törnebladh och

bifogar för detta ändamål präst-, läkare- och färgsinnebetyg.

Herr Törnebladh antogs redan i juli 1876 till elev vid östra stambanan och

har sedan oavbrutet tjänstgjort på större och mindre stationer å avdelningen, varvid

han haudlagt alla en stationsskrivare tillkommande göromål samt vid undergångna

examina i reglementen och telegrafi visat goda insikter. Då Törnebladh.

efter avlagda kunskapsprov och på grund av nit, skicklighet och ordentlighet vid

tullgörandet av sina åligganden, 1877 skulle föreslås till ordinarie, lyckades han ej

erhålla läkarebetyg i överensstämmelse med kungl. järnvägsstyrelsens fordringar,

varför förslaget då förföll, men enär han alltsedan oavbrutet tjänstgjort och därunder

aldrig varit av sjukdom eller kroppslig svaghet hindrad i sin tjänstgöring

samt °nu erhållit fullständigt friskt läkarebetyg, anser jag det vara min plikt att

föreslå honom till ordinarie befattning, sedan han använts över 18 år i järnvägens

tjänst och därunder på ett tillfredsställande sätt till fullo ersatt ordinarie tjänsteman.

I betraktande av Törnebladhs många gagnande tjänsteår såsom extra, under

vilken tid han alltid i avlöningsväg, såsom icke ordinarie, fått stå tillbaka, får jag

vördsamt föreslå avlöning i 11 :e klassen, eller 1,200 kronor pr år, samt att befordra

gen må räknas från och med den 1 januari 1890.»

Från l:a distriktsförvälfången erhöll Törnebladh följande skrivelse: »Häri
genom

får distriktsförvaltningen meddela, att kungl. järnvägsstyrelsen på eder därom

gjorda ansökan jämlikt beslut den 18 juni 1917 beviljat eder avsked med utgången

av juni månad 1917. Pensionsbrev och fribiljettsbrev bifogas. Stockholm den 22

juni 1917.

Vid beviljandet av Törnebladhs avsked hade någon hänsyn till hans framställning

om full pension icke kunnat göras.

Då här föreligger ett synnerligen beaktansvärt fall, i det att Törnebladh

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

13

synes varit offer för eu mindre ansvarskiinnande järnvägsläkare och då det åtminstone

enligt numera rådande åskådningssätt en tjänstemans insats i verket skattas

lika högt, då det redeligen utförts, oavsett om det ägt rum under s. k. extra eller

ordinarie anställningsvillkor, synes det mig vara en angelägen sak, att riksdagen

tager under övervägande att åstadkomma rättelse i enlighet med nu gällande pensionsvillkor.

I lagen av den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension för ordinarie

tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk

förskrives enligt g 20 punkt 1. Tjänsteår enligt detta kapitel beräknas

för tid, under vilken tjänsteman efter fyllda aderton år i statens tjänst innehaft

ordinarie eller extra ordinarie befattning eller annan anställning, som av verkets

styrelse prövas vara därmed jämförlig, eller ock bestritt förordnande å sådan etc.

Visserligen omnämnes i åberopade paragrafen extra ordinarie befattning, och

det skulle kunna sägas, att Törnebladh icke innehaft sådan, då han endast varit i

s. k. extra tjänst. Det är därför av behov att erinra därom, att under tiden

1876—1890 det icke vid statens järnvägar tillämpades annan anställningsform än

extra och ordinarie, men att det av förut angivna skrivelsen från trafikdirektör

Sjöstedt tydligen framgår, att Törnebladh under sin extratid fullgjort tjänst såsom

en ordinarie stationsskrivare.

Till grund för pensionen ligger emellertid också den insats, som vederbörande

tjänsteman har att göra till pensionskassan månatligen under sin ordinarie tjänstetid.

Törnebladh har under 27 år, efter vilka han pensionerats, till pensionskassan

inbetalt 2,718 kronor 66 öre, under det han för att få tillgodoräkna sig 30 tjänsteår

skolat till kassan ifråga hava erlagt avgift, beräknad från den 1 januari 1887, med

tillsammans 2.990 kronor 82 öre. Skillnaden utgör 272 kronor 16 öre. Självfallet

är, att om Törnebladh kan beredas full pension, han också villigt erlägger nyssnämnda

skillnadsbelopp.

Utom vad ovan anförts får jag såsom ytterligare skäl till denna framställning

meddela, att Törnebladh haft sjukligt i familjen och icke kunnat göra några

besparingar att upphjälpa den otillräckliga pensionen, vadan han måste framleva

sin ålderdom under tryckta förhållanden.»

På begäran av utskottet bar statskontoret anbefallts att i ärendet

avgiva utlåtande, och bär statskontoret därvid överlämnat ett av järnvägsstyrelsen

avgivet, så lvdande yttrande:

»Den i förstnämnda motion avsedde f. d. förste stationsskrivaren Törnebladh

räknade vid sin avgång ur statens järnvägars tjänst den 1 juli 1917 en tjänstetid i

ordinarie anställning vid verket av 27 år och nära 6 månader. Han vann nämligen

dylik anställning den 1 januari 1890. Dessförinnan hade han använts under mer

än 13 år i statens järnvägars tjänst först såsom elev och sedermera såsom extra

befattningshavare. Rörande anledningen till det osedvanligt långa dröjsmålet med

hans antagande i ordinarie tjänst, så har det icke varit möjligt för styrelsen att

.skaffa någon utredning härutinnan utöver den, som innefattas i numera avlidne tratikdirektören

Sjöstedts i motionen återgivna yttrande av den 18 november 1889

med förslag angående Törnebladhs befordran till ordinarie stationsskrivare. De

läkare, som äro omnämnda i den av motionären åberopade, av Törnebladh samtidigt

med hans avskedsansökan ingivna framställning om full pension, voro båda döda

redan vid tiden för styrelsens handläggning av denna framställning, och veder
-

Järnvägs

styrelsen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Statskontoret.

Utskottet.

hörande distriktsförvaltning hade i avgivet yttrande däröver funnit sig förhindrad

att tillstyrka bifall till densamma. Styrelsen fann också framställningen icke kunna

föranleda till någon åtgärd, och med stöd av § 5 i lagen den 4 juli 1910 angående

rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar bestämdes Tömebladhs pension

till 2,357 kronor om året, vilket belopp motsvarade 59.5 procent å hans vid

avgången från tjänsten innehavda avlöning i pensionshänseende, 3,960 kronor. Sedermera

har med stöd av kungl. brev den 24 oktober 1919 en tilläggspension av 107

kronor om året tillerkänts Törnebladh, att utgå från och med den 1 januari 1919.

Denna tilläggspension motsvarar 59.5 procent å 180 kronor.

Av det sagda torde framgå, att det nu icke låter sig göra att skaffa någon

tillförlitlig utredning för bedömande av riktigheten av motionärens påstående, att

Törnebladh skulle hava varit offer för en mindre ansvarskännande järnvägsläkare

och på den grund blivit relativt dåligt ställd i pensionshänseende. Utan att vidare

ingå på frågan, huruvida Törnebladh själv varit orsak till sin ogynnsamma ställning

i pensionshänseende eller icke, vill styrelsen framhålla, att bland f. d. befattningshavare

vid statens järnvägar, som pensionerats före ikraftträdandet den 1 juli 1920

av lagen den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän

vid kommunikationsverken, åtskilliga personer finnas, vilka fått en ogymisam ställning

i pensionshänseende på den grund, att de först efter långvarig anställning i

icke ordinarie tjänst befordrats till ordinarie befattning, utan att detta berott på

något deras eget förvållande, samt att, såvitt styrelsen har sig bekant, tilläggspension

hitintills icke blivit beviljad i något dylikt fall.»

För egen del har statskontoret åberopat vad järnvägsstyrelsen sålunda

anfört.

Av utredningen i ärendet framgår, att f. d. förste stationsskrivaren

Törnebladh, vilken är född den 6 juni 1852 och den 1 januari 1890

vunnit ordinarie anställning i statens järnvägars tjänst, vid sin avgångur

tjänsten den 1 juli 1917 räknade en tjänstetid i ordinarie anställningar

27 år nära 6 månader. Enligt gällande peijsiönsbestämmeker erhöll

lian vid sitt avsked en pension av 2,357 kronor om året, varefter han

från och med den 1 januari 1919 tillerkändes en tilläggspension av 107

kronor om året. Hans sammanlagda pensionsförmåner utgöra alltså för

närvarande 2,464 kronor årligen. Härå utgår jämväl dyrtidstillägg, utgörande

enligt nu gällande grunder omkring 1,825 kronor för år räknat.

Därest Kungl. Maj:ts förslag till innevarande riksdag om pensionstilläggåt,

vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst vinner riksdagens bifall,

skulle Törnebladh komma i åtnjutande av sådant tillägg till belopp av

60 kronor om året, räknat från och med den 1 april innevarande år.

Innan Törnebladh vann ordinarie anställning, hade lian under mera

än 13 år använts i statens järnvägars tjänst först såsom elev och sedermera

såsom extra befattningshavare. Beträffande anledningen till det långa dröjsmålet,

med hans antagande i ordinarie tjänst har järnvägsstyrelsen med
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 22. 15

delat, att det icke varit möjligt för styrelsen att därutinuau erhålla

någon utredning utöver den, som återfinnes uti det av motionären åberopade,

av numera avlidne trafikdirektören Sjöstedt på sin tid avgivna

yttrandet.

I motionen göres gällande, att Törnebladh skulle hava blivit i viss

mån orättvist behandlad, varigenom han kommit i en relativt sämre ställning

i pensionshänseende. Någon tillförlitlig utredning för bedömande

av riktigheten härav lärer emellertid, såsom också järnvägsstyrelsen

framhåller, icke vara möjlig att nu åvägabringa, och torde man vid

sådant förhållande icke heller kunna taga någon hänsyn härtill.

Utskottet anser sig slutligen böra i likhet med styrelsen erinra,

hurusom bland f. d. befattningshavare vid statens järnvägar, vilka avgått

med pension före ikraftträdandet av nu gällande pensionsbestämmelser

för ordinarie tjänstemän vid kommunikationsverken, åtskillig

personal finnes, vilken av enahanda orsak, som här åberopas, kommit

i ogynnsam ställning i pensionshänseende. Någon tilläggspension har

icke heller hittills i något dylikt fall beviljats.

Under sådana omständigheter har utskottet funnit sig böra avstyrka

bifall till här förevarande motion och hemställer,

att föreliggande motion II : 56 icke må av riksdagen

bifallas.

8:o) I en inom andra kammaren av herr Lindiet/ väckt motion,

nr 60, har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja grindvakterskan

Anna Hansson Hall ett årligt understöd av 300 kronor av trafikmedel

att utgå från och med månaden näst efter den, då hon erhållit eller

erhåller avsked från sin befattning».

Beträffande motiveringen för detta yrkande ävensom i fråga om vid

motionen fogade bilagor får utskottet hänvisa till motionen.

På utskottets anhållan har -statskontoret anbefallts avgiva utlåtande

i förevarande ärende; och har nämnda ämbetsverk över motionen

inhämtat yttrande av järnvägsstyrelsen, som därvid anfört följande:

»Anna Hansson Hall blev antagen i statens järnvägars tjänst den 28 maj

1887, och ej såsom motionären uppgiver den 28 maj 1886, och har hon efter sin

första anställning tillhört verket oavbrutet; under tiden 1 juli 1912—1 september

1913 tjänstgjorde hon emellertid endast som reservgrindvakt, enär dåvarande stationsföreståndare

vid Söderala hade åtagit sig att genom familjemedlem upprätthålla

grindbevakningen. Efter sistnämnda tidpunkt övertog åter Anna Hall alla de

med grindbevakningen förenade göromålen, vilka hon under hela sin tjänstetid

Ang, årl:gt

understöd åt

grindvakterskan

Anna

fTanssonHall.

Järnvägs
styrelsen,

s. 16 Kontrollera mot PDF

Statskontoret.

TJtskottet.

Ang. årligt

understöd åt

extra verkstadsmästaren

0. L. Hahnes

änka.

16 Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

fullgjort till full belåtenhet. Hennes avlöning har varierat på sätt i motionen

angives.

Genom anordnande av fållbommar vid den vägövergång, som för närvarande

bevakas av Anna Hall, vilka bommar manövreras från vindspel i närheten av stationshuset,

kan trafikavdelningens personal övertaga grindbevakningen från och med

den 1 nästkommande mars, då behovet av vägvakt sålunda kommer att upphöra.

Under sin förenämnda anställningstid har Anna Hall, enligt vad vederbörande

distriktsförvaltning upplyst, haft sin egentliga utkomst från statens järnvägar.»

För egen del har statskontoret anfört följande:

»Vad i motionen nr 60 anförts till stöd för beviljande av årligt understöd

åt grindvakterskan Anna Hansson Hall synes, tillika med vad kungl järnvägsstyrelsen

upplyst i fråga om hennes anställning vid statens järnvägar, giva vid handen

att starka billighetsskäl föreligga att tilldela henne det ifrågasatta understödet, mot

vars belopp anledning till anmärkning icke synes förefinnas.»

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Anna Hansson Hall,

som är född den 13 februari 1856, under omkring 14 år varit anställd

som grindvakterska vid Söderhamn—Bergviks järnväg och därefter,

sedan staten övertagit nämnda järnväg, under 35 år i samma egenskap

haft anställning i statens järnvägars tjänst. På grund härav och då

hon, såsom järnvägsstyrelsen upplyst, under sistnämnda tid haft sin

egentliga utkomst från statens järnvägar, finner utskottet i likhet med

de hörda myndigheterna billigt, att hon beredes något understöd av

allmänna medel, sedan hon på grund av förändrade anordningar vid vederbörande

järnvägsstation icke längre kan bibehålla sin tjänst. Mot det

i sådant avseende föreslagna beloppet har utskottet icke haft något att

erinra.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion

II: 60, må medgiva, att till grindvakterskan Anna

Hansson Hall, född Larsdotter, må från och med

månaden näst efter den, varunder hon entledigas från

sin anställning i statens järnvägars tjänst, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel

utgå ett årligt understöd av trehundra kronor.

9:o) I en inom andra kammaren av herr Leo väckt motion, nr 84,

har hemställts, »att riksdagen ville tillerkänna e. o. verkstadsmästaren

Oskar Leonard Hahnes efterlämnade änka, Hanna Holme, ett årligt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

17

understöd av 300 kronor att utgå fr. o. in. år 1922, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Hahne, vilken under en tid

av 47 år i egenskap av extra ordinarie befattningshavare varit anställd

i statens järnvägars tjänst och den 1 juli 1920 avgått med pension såsom

extra ordinarie verkstadsmästare, den 24 april 1921 avlidit, efterlämnande

änka och två döttrar. Änkan, som är född den 2 januari 1859, lider

enligt till utskottet överlämnat läkarintyg av periodvis inträdande sinnessjukdom

(Psychosis periodica), vilken för närvarande gör henne oförmögen

till arbete. Enligt företett bouppteckningsinstrument utgjorde

emellertid behållningen i boet efter Hahne något över 10,000 kronor.

Änkan Hahne torde även kunna påräkna något bidrag till sitt underhåll

av döttrarna, vilka enligt vad handlingarna utvisa båda äro gifta, den

ena med en lokomotivförare och den andra med en landsfiskal. Vid

sådant förhållande och då Hahnes befattning icke var av beskaffenhet

att medföra rätt till pension för efterlevande, har utskottet icke ansett

sig kunna tillstyrka bifall till motionen.

Utskottet hemställer sålunda,

att förevarande motion II: 84 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

10:o) I en inom andra kammaren av herr Lövgren väckt motion,

nr 136, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att förre järnvägsarbetaren

Nils Erik Nilsson i Vännäs Över-Kalix skall från och med år

1922 erhålla ett årligt understöd av 400 kronor att utgå av trafikmedel.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Vid motionen har fogats, bland annat, avskrift av en tjänsteförteckning

för Nilsson. Denna förteckning är av följande utseende:

Tjänsteförteckn iv g.

För järnvägsarbetaren Nils Erik Nilsson Vännäs Över-Kalix:

åren 1883—86 under somrarna på Riksgränsbanan

» 1893—94

» 1908

» 1909

» 1912—20

» » » »

» sommaren på Boden—Lappträskbanan

» » » » »

» somrarna på banan Över-Torneå—Haparanda och Haparanda—Finska

gränsen

» 1904—07 på Militärvägen Boden—Lappträsk

Bihang till riksdagens ''protokoll 1922. 8 samt. 17 höft. (Nr 22.)

Utskottet.

Ang. årligt

understöd åt

förre järnvägsarbetaren

Nils Erik

Nilsson.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

18 Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

åren 1887 — 92 på vägbyggnader inom Över-Kalix socken

» 1895—1900 » » » » och Över-Torneå socknar

» 1902—1903 » » » » socken

» 1901 » » » Piteå socken.

» 1910—1911 » » landsvägen Lappträsk — Hietaniemi inom Karl
Gustavs

församling av Norrbottens län.

Att ovanstående tjänsteförteckning överensstämmer med för oss uppvisade

originalhandlingar eller av oss kända förhållanden intygas på heder och samvete.

Yännäs den 30 september 1920.

L. Andersson. Oskar Samuelsson. J. P. Olsson. N. O. Samuelson.»

I fråga om de vid motionen fogade bilagorna i övrigt tillåter sig

utskottet hänvisa till motionen.

Såsom av den här ovan intagna tjänsteförteckningen framgår, har

Nilsson endast sammanlagt 17 år sommartiden arbetat vid statens järnvägsbyggnader,

varjämte han under 4 år haft arbete vid militärvägen

Boden—Lappträsk. Nilssons tjänstetid berättigar honom sålunda icke

till pension av statsmedel. På grund härav förklarade sig järnvägsstyrelsen,

i anledning av en utav Nilsson gjord ansökning om pension,

genom beslut den 31 januari 1921 — under framhållande av, att anställning

vid de av staten understödda lan ds vägsbyggnader, där Nilsson

uppgivit sig hava arbetat, ej kunde i pensionsavseende anses likställd

med anställning vid statens järnvägsbyggnader — förhindrad bifalla

ansökningen.

Utskottet vill erinra, att enligt gällande bestämmelser angående

pensionering av arbetare vid statens järnvägsbyggnader m. m. såsom

villkor för rätt till pension föreskrivits anställning under minst 25 år.

Då, såsom av utredningen i ärendet framgår, Nilsson icke uppfyller

berörda villkor, är han icke lagligen berättigad till pension. I övrigt

hava några omständigheter icke blivit anförda, vilka synas böra föranleda

ett frångående av hittills tillämpade principer, varför utskottet

med hänsyn till de konsekvenser, ett bifall till framställningen skulle

kunna medföra, ansett sig böra avstyrka bifall till motionen. På grund

härav får utskottet, under erinran jämväl, att riksdagen tidigare avslagit

ett flertal framställningar av liknande art, hemställa,

att förevarande motion II: 136 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

19

ll:o) I en till riksdagen avlåten, den 27 januari 1922 dagtecknad

proposition nr 35 liar Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att bifalla de

förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet över jordbruksärenden

för nyssnämnda dag hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

•riksdagen medgiva,

a) att förre krono]ägaren i Garphyttans bevakningstrakt av Askersunds

revir Johan Albert Österberg'' må från och med den 1 november

L921 under sin återstående livstid från statens domäners fond uppbära,

utöver honom författningsenligt tillkommande pension, en årlig fyllnadspension

till sådant belopp, att båda pensionsbeloppen tillsammans uppgå

till 1,280 kronor för år; samt

b) att förre kronojägaren i Sjuenda bevakningstrakt av Södertälje

x-evirdel Johan Axel Johansson må från och med den 1 november 1921

under sin återstående livstid från statens domäners fond uppbära, utöver

honom författningsenligt tillkommande pension, en årlig fyllnadspension

till sådant belopp, att båda pensionsbeloppen tillsammans uppgå till

1,250 kronor för år.

I fråga om den i ämnet förebragta utredningen får utskottet hänvisa

till propositionen bilagt utdrag av ovannämnda statsrådsprotokoll.

Under hänvisning till av riksdagen tidigare fattade beslut i liknande"

ärenden får utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl.

Maj:ts förslag hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

Stockholm den 28 mars 1922.

Ang. vissa

pentioner

från staten

ilnmäners

fond.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Reservationer:

vid punkt 3:o b) (angående årligt understöd åt förre postföraren

Mikael Mikaelsson)

av herrar Lindley, Vindahl, Bäcklund och Lovén, vilka hemställt,

»att riksdagen, i anledning av förevarande motion I: 27, må medgiva,

att förre postföraren Mikael Mikaelsson i Yttervik, Tärna socken, må

från och med den 1 januari 1922 under sin återstående livstid av postmedel

uppbära ett årligt understöd av tvåhundrafemtio kronor»;

vid punkt 6:o) (angående årligt understöd åt extra vagn- och stallkarlen

S. P. Pålssons änka)

av herr Borggren, vilken — under hänvisning till riksdagens beslut

i anledning av motion II: 68 vid 1920 års riksdag angående årligt understöd

åt e. o. lokomotivreparatören C. E. Åkerlunds änka — hemställt, »att

riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:53, må medgiva, att

''"extra ordinarie vagn- och stallkarlen Sven Petter Pålssons änka Elsa

Pålsson, född Jönsdotter, må från och med den 1 januari 1922 under

sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

av trafikmedel uppbära ett årligt understöd av trehundra kronor».

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCK ERI-AKTIEBOLAG-, 19S2,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1922:303 Skrivelse till Konungen, angående vissa framställningar rörande pensioner och understöd. s. 1 i texten