Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring av 40 § i förordningen om kommunalstyrelse i stad.

1922-02-11 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1922:3, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring av 40 § i förordningen om kommunalstyrelse i stad.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 14 februari 1922 kl. 12 m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta

motioner om ändring av 40 § i förordningen

om kommunalstyrelse i stad.

I en motion i första kammaren, nr 16, har herr Johansson,

Johan, i Friggeråker, hemställt,

»att riksdagen för sin del ville antaga följande ändring av K.

F. 21 mars 1862 om kommunalstyrelse i stad § 40:

»Stadsfullmäktige må ej ärende företaga eller däri besluta, såvida

icke flere än hälften av dem äro tillstädes. År — — — —

av de övriga tillstädesvarande icke överstiger hälften av fullmäktiges

hela antal — —-------företagande. Ordförande —

— — — — — — — upplösas.»

I två motioner, nr 78 i första kammaren av herrar Vrång och

Lundell samt nr 96 i andra kammaren av herr Magnusson i Skövde

ra. fl., hemställes,

»att § 40 i nu gällande förordning om kommunalstyrelse i stad

erhåller sådana tilläggsbestämmelser, att

l:o planmässigt uteblivande från stadsfullmäktigesammanträde

i avsikt att hindra besluts fattande bestraffas med verksammare

böter, än nu är förhållandet, samt att

2:o då sådant uteblivande uppenbarligen föreligger, de vid sammanträde

närvarande må vara beslutmässiga, så snart minst hälften

av antalet ledamöter äro tillstädes,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.

5

samt att vederbörande utskott måtte formulera de ändringar i

lagtexten som av ett bifall till dessa yrkanden betingas.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

I 40 § av förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21

mars 1862 stadgas: »Stadsfullmäktige må ej ärende företaga eller

däri besluta, där icke minst två tredjedelar av ledamöternas hela

antal äro tillstädes. Är till följd av stadgandet i § 33 tillstädesvarande

ledamot hindrad att deltaga i handläggningen av visst ärende,

må den omständighet, att antalet av de övriga tillstädesvarande

icke uppgår till två tredjedelar av ledamöternas hela antal, ej utgöra

hinder för ärendets företagande. Ordförande eller ledamot,

som utan anmält, av fullmäktige godkänt förhinder från sammankomst

sig avhåller, skall bota till stadens kassa två riksdaler riksmynt

och dubbelt så mycket, om sammanträdet måste, i anseende

till de närvarandes fåtalighet, inställas eller upplösas.» I motionen

I: 16 föreslås sådan ändring i denna paragraf, att stadsfullmäktige

skola vara beslutmässiga, så snart »flere än hälften» av hela antalet

äro vid sammanträdet tillstädes. I denna motion påyrkas alltså

en ovillkorlig nedsättning av det för beslutanderätt i stadsfullmäktige

erforderliga antalet närvarande medlemmar. I motionerna

I: 78 och II: 96 åter föreslås dels en höjning av bötesbeloppet

vid »planmässigt uteblivande från stadsfullmäktigesammanträde»,

dels en nedsättning av det för besluts fattande erforderliga antalet

närvarande till hälften av hela antalet i de fall, då dylikt planmässigt

uteblivande »uppenbarligen föreligger». I dessa motioner

påyrkas alltså, liksom i motionen I: 16, en ändring av villkoren för

beslutmässighet, ehuru här endast under vissa särskilda betingelser.

Utskottet anser sig först böra upptaga den för alla motionerna

gemensamma frågan om beslutmässigheten vid stadsfullmäktigesammantriiden

till behandling. Härvid är att märka, att ett tillstyrkande

av det i motionen I: 16 framställda förslaget om ovillkorlig

nedsättning av det för fattande av beslut erforderliga antalet närvarande

tydligen innebär även ett besvarande av motionerna I: 78

och II: 96 i deras senare del, där en dylik nedsättning för vissa

särskilda fall föreslås.

I det kommittébetänkande av år 1859, som ligger till grund för

nu gällande kommunalförfattningar, föreslogs, att kommunalnämnd,

Utskottet»

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.

kommunalfullmäktige, kyrkoråd och skolråd skulle vara beslutmässiga,

så snart »mer än hälften» av samtliga ledamöter vore tillstädes,

under det att motsvarande antal vid stadsfullmäktige- och

landstingssammanträde ansågs böra utgöra två tredjedelar. En reservant

inom kommittén, justitieborgmästaren Stolpe, föreslog emellertid,

att i stadens äldste (som enligt hans förslag skulle motsvara

stadsfullmäktige) för beslutmässighet endast borde fordras, att mer

än hälften av ledamöterna vore tillstädes. Varken de sakkunnigas

majoritet eller reservanten giva i denna punkt någon motivering

för sitt ställningstagande. Bland de myndigheter, som yttrade sig

över de kommittérades förslag,berörde Kungl.Maj:ts Befallningshavande

i Södermanlands län något närmare detta spörsmål. Han uttalade

härvid, att bestämmelsen om att två tredjedelar av stadsfullmäktige

skulle vara närvarande för besluts fattande vore olämplig, då därmed

»genom fullmäktiges egensinniga uteblivande viktiga besluts

fattande kunde förhindras». I 1862 års kommunalförordningar upptogs

emellertid de kommitterades förslag i dessa delar i oförändrat

skick. I förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm åter bestämdes,

att stadsfullmäktige skulle vara beslutmässiga, så snart

»minst hälften» av samtliga ledamöter vore tillstädes.

Frågan om beslutmässighet i stadsfullmäktige har därefter förevarit

genom en motion vid 1875 års riksdag, nr 17 i andra kammaren,

vari föreslogs, att närvaron av »mer än hälften» av stadsfullmäktiges

hela antal skulle vara tillräcklig för besluts fattande.

Denna motion var alltså av samma innehåll som motionen I: 16

innevarande riksdag. Det i motionen framställda förslaget motiverades

framför allt med, att det i många städer medförde betydande

praktiska olägenheter att stadsfullmäktige icke kunna fatta beslut

utan att två tredjedelar av hela antalet voro närvarande. Motionen

hänvisades till lagutskottet, som tillstyrkte densamma med följande

motivering: »Enligt gällande författningar äga, på sätt motionären

anmärkt, i Stockholm stadsfullmäktige och på landet kommunalfullmäktige,

där sådana finnas, att i kommunala angelägenheter

fatta beslut, de förre om hälften av''dem äro närvarande och de senare

om flera än hälften av dem äro närvarande. Någon olägenhet

härav har icke försports. Den fara av förslaget, som till äventyrs

vore att frukta därav, att stadskommunernas beslutanderätt kunde

utövas av ett fåtal personer, skulle företrädesvis gälla de mindre

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.

7

städerna, varest fullmäktiges antal är jämförelsevis ringa. Men just

i dessa städer skulle av förslaget föranledas allenast en obetydligminskning

av det antal fullmäktige som enligt nu gällande lag äga

fatta beslut». Det av utskottet i anslutning till motionen framlagda

ändringsförslaget bifölls utan votering av första kammaren

men avslogs av den andra med 79 röster mot 62, varför frågan för

denna gång förföll. Det skäl, som under debatterna främst framfördes

mot utskottets förslag, var, att en nedsättning av det för beslutmässighet

i stadsfullmäktige erforderliga antalet närvarande skulle

leda till, att särskilt i mindre städer ett fåtal personer skulle kunna

fatta avgörande i viktiga frågor. Då häremot invändes, att den föreslagna

bestämmelsen redan vore gällande i fråga om kommunalfullmäktige

och att någon olägenhet härav icke visat sig, genmäldes

bland annat, att kommunal- och stadsfullmäktige i denna punkt icke

kunde jämföras, då kommunalfullmäktige vore en frivillig, på kommunernas

självständiga beslut beroende, stadsfullmäktige åter en

obligatorisk institution.

Den ändring av bestämmelsen rörande beslutmässighet inom

stadsfullmäktige, som sålunda redan vid kommunalförfattningarnas

tillkomst ifrågasattes och som vid 1875 års riksdag tillstyrktes av

lagutskottet och bifölls av första kammaren, är enligt utskottets

mening väl motiverad. Den nu gällande bestämmelsen kan, såsom

senast årets motionärer påvisa, leda till betydande olägenheter därigenom

att den giver möjlighet för en minoritet inom fullmäktige

att genom uteblivande från sammanträde omöjliggöra besluts fattande

å detsamma. Den föreslagna bestämmelsen om beslutanderätt

så snart mer än hälften av hela antalet medlemmar är tillstädes,

är redan gällande i fråga om kommunalfullmäktige, och en

bestämmelse av praktiskt sett samma innehåll gäller för Stockholm,

utan att, såvitt utskottet har sig bekant, några som helst betänkligheter

häremot yppats. Några skäl för bibehållande av don nu

förefintliga skiljaktigheten i denna punkt mellan kommunal- och

stadsfullmäktige synas så mycket mindre vara för handen som numera

även kommunalfullmäktigeinstitutionen för större kommuner

är obligatorisk; det ovan berörda vid 1875 års riksdag förebragta

skälet för olikartade bestämmelser har alltså bortfallit. Genom den

föreslagna reformen ernås även större likformighet mellan de olika

kommunalförfattningarna, vilket, då så utan olägenheter kan ske,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.

innebär en fördel. En dylik likformighet är i detta fall så mycket

mera befogad, som kommunalfullmäktigeinstitutionen förekommer i

en mängd samhällen av stadsliknande karaktär. Utskottet, som

alltså anser sig böra tillstyrka det i motionen I: 16 framställda förslaget,

vill i anslutning härtill även föreslå en sådan ändring i förordningen

om kommunalstyrelse i Stockholm, att full likformighet

i fråga om beslutmässigheten i kommunal- och stadsfullmäktige blir

rådande.

Då utskottet alltså tillstyrker en ovillkorlig nedsättning av det

för besluts fattande i stadsfullmäktige erforderliga antalet närvarande,

saknar utskottet anledning att ingå på det i motionerna I: 78 och

II: 96 framställda förslaget om en dylik nedsättning blott för de fall

då »planmässigt uteblivande» från stadsfullmäktigesammanträde föreligger.

Vad åter beträffar det i samma motioner gjorda yrkandet

om höjning av bötesbeloppen vid frånvaro från sammanträde, då

dylikt »planmässigt uteblivande» föreligger, finner utskottet icke skäl

att tillstyrka detsamma. Om en ändring av bestämmelsen om beslutmässighet

i föreslagen riktning sker, bortfalla nämligen möjligheterna

för en minoritet inom stadsfullmäktige att genom bortovaro

från sammanträde förhindra besluts fattande och därmed förlora även

de av motionärerna anförda skälen för en höjning av bötesbeloppen

för att hindra dylik bortovaro sin betydelse. Härtill kommer, att det

torde erbjuda oövervinneliga praktiska svårigheter att fastställa, när

det »planmässiga uteblivande», vid vilket särskilt höga böter skulle

utkrävas, föreligger.

Utskottet får alltså hemställa,

1) att riksdagen, med bifall till motionen I: 16

och i anledning av motionerna I: 78 och n: 96,

måtte för sin del antaga följande:

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av § 40 i förordningen om kommunalstyrelse

i stad den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 40 i förordningen

om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862

skall erhålla följande ändrade lydelse:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.

9

§ 40.

Stadsfullmäktige må ej ärende företaga eller

däri besluta, såvida icke flera än hälften av dem

äro tillstädes. Är till följd av stadgandet i § 33

tillstädesvarande ledamot hindrad att deltaga i

handläggning av visst ärende, må den omständighet,

att antalet av de övriga tillstädesvarande icke

överstiger hälften av fullmäktiges hela antal, ej

utgöra hinder för ärendets företagande.

Ordförande------upplösas.

2) att riksdagen, i anledning av förevarande

motioner, måtte för sin del antaga följande

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av § 22 i förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm den 23 maj 1862.

Härigenom förordnas, att § 22 i förordningen

om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj

1862 skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 22.

Stadsfullmäktige må ej ärende företaga eller

däri besluta, såvida icke flera än hälften av dem

äro tillstädes.

Stadsfullmäktig, —------upplösas.

3) att motionerna I: 78 och II: 96, i den mån

de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet

här ovan hemställt,

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 3 sand. 2 häftet. (Nr 2—3.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 februari 1922.

På konstitutionsutskottets vägnar:

SAM. CLASON.

Närvarande: herrar Clason, Engberg*), G. A. Strömberg*), Hellberg, Thulin,

Ljunggren, Beuterskiöld, G. W. Hansson, Lyberg, Stendahl, Vrång, Sävström,

Magnusson i Tumhult, Jansson i Edsbäcken, Vennerström, Nilsson i Antnäs, Borg,

Bäckström, Starbäck och Svensson i Grönvik*).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

l:o) av herrar Hellberg, Thulin och Lyberg som anfört:

Lika med utskottets majoritet ha vi ansett angeläget, att bestämmelsen

om visst antal närvarande ledamöter såsom villkor för

stadsfullmäktiges beslutmässighet icke — såsom under senare tid vid

något enstaka tillfälle ägt ram — må utnyttjas i avsikt att hindra

utövande i behörig ordning av fullmäktiges beslutanderätt. Med

hänsyn till den ansvarskänsla, som i allmänhet präglar våra kommunala

representationers verksamhet, och det starka ogillande, som

drabbat ifrågavarande fall av obstruktion, torde man emellertid hava

anledning antaga, att ytterligare fall av dylik obstruktion åtminstone

under den närmaste framtiden icke äro att befara. Vid sådant

förhållande hava vi icke funnit tillräckliga skäl till omedelbar ändring

av ett lagbud, som varit gällande alltsedan kommunallagarnas

tillkomst, hittills befunnits i och för sig vara till gagn för kommunalförvaltningen

och tidigare icke visat sig vara förenat med några

olägenheter.

Det har synts oss i allt fall välbetänkt att med sänkning av

det antal stadsfullmäktige, vars närvaro fordras för beslutmässighet,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.

11

låta anstå, intill dess genom närmare utredning utrönts, att icke

genom annan jämkning av stadgandets innehåll det med motionen

avsedda syftet kan nås på lämpligare sätt. Spörsmålets besvarande

lärer så mycket hellre böra föregås av utredning, som det är önskvärt,

att undersökning i ett sammanhang verkställes angående frågan,

huruvida kommunallagarnas qvorumbestämmelser över huvud taget

äro riktigt avpassade, samt i vad mån bristen på uniformitet mellan

dem är i alla hänseenden motiverad. Då likartade spörsmål torde

komma att bliva föremål för prövning vid den revision av kommunallagarna,

som är att motse i anledning av därom avlåten riksdagsskrivelse

till Kungl. Maj:t, synes den sålunda ifrågasatta undersökningen

med fördel kunna utföras i samband med berörda^revisionsarbete.

Med den ståndpunkt, vi intagit till det motionsvis framförda

yrkandet angående förordningen om kommunalstyrelse i stad, hava

vi givetvis icke heller kunnat ansluta oss till det av utskottet väckta

förslaget om skärpning av qvorumbestämmelsen i förordningen om

kommunalstyrelse i Stockholm.

På grund av det anförda hava vi ansett,''att utskottet bort

hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner

ville i skrivelse till Konungen anhålla, att

fråga om ändrad bestämmelse angående stadsfullmäktiges

beslutmässighet tages under omprövning

i sammanhang med den utredning, som må komma

att verkställas i enlighet med den av nästlidet års

riksdag till Konungen avlåtna skrivelse om en allmän,

i huvudsak formell revision av kommunallagarna,

samt att motionerna i övrigt icke må

föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

2:o) av herrar Ljunggren, Vrång, Jansson i Edsbäcken och

Bäckström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1922:34 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändring av 40 § i förordningen om kommunalstyrelse i stad. s. 4 i texten