Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående låneunderstöd åt Ostkustbanans aktiebolag jämte i ämnet väckta motioner.

1922-05-30 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1922:119, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående låneunderstöd åt Ostkustbanans aktiebolag jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Ar 119.

1

Nr 119.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1922 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående låneunderstöd

åt Ostkustbanans aktiebolag jämte i ämnet

väckta motioner.

(4:e avd.)

Uti en till riksdagen den 31 mars 1922 avlåten proposition (nr 244),

vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, bar Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

dels medgiva, att Ostkustbanans aktiebolag må, under villkor i

huvudsaklig överensstämmelse med vad i statsrådsprotokollet angivits,

utöver tidigare av riksdagen beviljat låneunderstöd av 3,000,000 kronor,

åtnjuta ytterligare ett sådant understöd av likaledes 3,000,000 kronor

eller sålunda tillhopa 6,000,000 kronor;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t godkänna det i statsrådsprotokollet

omförmälda förslag till avtal mellan svenska staten, å ena, och Uppsala—

Gävle järnvägsaktiebolag, å andra sidan, angående statsinlösen av Uppsala

—Gävle järnväg.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

I sammanhang med förevarande proposition har utskottet till behandling

förehaft tvenne likalydande motioner, väckta den ena inom första

kammaren (nr 163) av herr S. H. Kvarnzelius m. fl. och den andra inom

andra kammaren (nr 301) av herr A. Lindman m. fl., i vilka motioner

hemställts, att riksdagen ville åt Ostkustbanans aktiebolag, utöver tidigare

beviljade låneunderstöd å 3,000,000 kronor, i ytterligare statslån bevilja

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 samt. 61 käft. (Nr 119.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

ett belopp av 11,000,000 kronor, att utgå i poster och på villkor, som

av den så kallade Ostkustbanekommittén föreslagits i dess ovanberörda

betänkande av den 3 februari 1922.

I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sin framställning

får utskottet hänvisa till motionerna.

Genom resolution den 12 augusti 1903 beviljade Kungl. Maj:t koncession

å järnväg av 1,435 meters spårvidd från Gävle över Söderhamn,

Hudiksvall och Sundsvall till Härnösand (den s. k. Ostkustbanan). Efter

det nämnda koncession sedermera övergått till Ostkustbanans aktiebolag,

beviljades bolaget vid 1913 års riksdag under vissa villkor ett låneunderstöd

av 3,000,000 kronor för banföretagets utförande. Nämnda villkor

hava sedermera i vissa avseenden ändrats, först vid 1915 års riksdag

och därefter vid 1920 års riksdag.

Med anledning av en utav sistnämnda riksdag ifrågasatt utredning

angående den allmänna planen för Ostkustbanan och särskilt sättet för

statens medverkan till denna plans genomförande tillsatte Kungl. Maj:t

för ändamålet en kommitté, Ostkustbanekommittén. Denna kommitté

har den 3 februari 1922 avgivit sitt betänkande.

Över detta betänkande hava infordrade yttranden sedermera avgivits

av järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, fullmäktige i riksgäldskontoret,

statskontoret samt statens arbetslöshetskommission.

Såsom en huvuddel i den allmänna plan för utförandet av Ostkustbanan,

vilken det tillkommit kommittén att utarbeta, har ingått en teknisk,

tillika byggnadsekonomisk utredning. Denna har omfattat uppgörandet

av nya kostnadsberäkningar med massberäkningar för hela banan

samt härpå grundade alternativa kostnadsförslag jämte finansplaner.

De olika kostnadsförslagen hava ursprungligen uppgjorts under

antagande av den prisnivå, som rådde i december 1920, då beräkningarna

i huvudsak verkställdes. För att emellertid möjliggöra ett tillförlitligare

bedömande av huru förhållandena i verkligheten komma att gestalta

sig hava därjämte uppgjorts kostnadsberäkningar under antagande

av vissa fallande priser olika för olika grupper arbeten. Arbetskostnaderna

och kostnaden för rullande materiel hava därvid beräknats komma

att nedgå med 20 %, kostnader för räler med tillbehör samt växlar med

35 % och övriga materialkostnader med 30 %. Vidkommande i nedan

omförmälda tabeller angiva alt. 3 har dock räknats med en sänkning av

arbetskostnaderna av endast 10 %, enär arbetena å däri ingående bandelar

skulle komma till utförande redan under de närmaste åren. De framkomna

resultaten av den sålunda verkställda utredningen framgår av omstående

kostnadssammandrag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

3

K osti i ad sa in in and ra a (beräknat enligt fallande priser).

Alt. 1.

Alt. 2.

Alt. 3.

Gävle—Härnösand

Ljusne—

Härnö-

b)

banan

bygges

bitvis

med tids- avbrott.

a)

banan

bygges i

ett sam- manhang.

sand

(utan eget

spår

Stugsund

—Söder- hamn).

Sundsvall

—Härnö- sand.

Iggesund

—Hu-

diksvall.

Ljusne—

Stug- sund.

Bandelen från Sundsvall t. o. m. Härnösand

10,120,000

10,350,000

10,140,000

10,760,000

—

—

Bandelen från Hudiksvall till Sundsvall .

10,860,000

11,010,000

10,910,000

—

—

—

Bandelen från Iggesund till Hudiksvall .

1,360,000

1,370,000

1,360,000

—

1,450,000

—

Bandelen från Söderhamn till Iggesund •

4,920,000

5,050,000

4,980,000

—

—

—

Bandelen fr. o. m. Ljusne norra till Stug- sund................

2,210,000

2,210,000

2,210,000

—

—

2,310,000

Bandelen fr. o. m. Gävle till Ljusne norra

8,830,000

9,120,000

_

—

—

—

Hudiksvalls station, Alt. I.......

510,000

530,000

510,000

—

—

—

Hudiksvalls station enl. Ostkustbanekom- mitténs ritning av den 20 okt. 1921, Alt. II

—

_

—

—

160,000

—

Söderhamns och Stugsunds stationer, Alt. I

1,430,000

1,460,000

—

—

—

—

Söderhamns och Stugsunds stationer, Alt. III

—

—

1,780,000

—

—

—

Stugsunds station enligt järnvägsstyrel- sens rita. lita. D 3054 ........

_

_

_

—

—

200,000

Rullande materiel...........

4,800,000

4,800,000

4,800,000

1,600,000

—

—

Reparationsverkstäder1.........

*)

1) 370,000

720,000

370,000

—

—

Summa kronor

45,040,000

46,270,000

37,410,000

12,730,000

1,610,000

2,510,000

Räntor å banklån...........

1,960,000

4,200,000

840,000

—

—

—

Extra administrationskostnader.....

—

300,000

—

—

—

—

Summa summarum kronor

47,000,000

50,770,000

38,250,000

12,730,000

1,610,000

2,510,000

*) För alt. 1 a och 1 b ingå kostnaderna

för reparationsverkstäder i kostnadssummorna

för linjen Gävle—Ljusne, varjämte för alt. 1 b

upptagits 370,000 kronor för provisoriska

verkstäder i Härnösand.

Enär fördelningen mellan statens järnvägar

o. Odtkustbanan av kostnaderna för anslutningen

i Sundsvall är beroende av Knngl., Majits

prövning, har kostnad för Ostkustbanan för

denna anslutning icke kunnat ovan upptagas.

Den på statens järnvägar och Ostkustbanan

gemensamt kommande kostnaden har emeller- tid beräknats enligt nedan:

Sundsvalls station, Alt. I........

2,680,000

2,680,000

2,680,000

—

—

—

D:o >11.......

—

—

—

2.300,000

—

-1

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

För att överskådligt framställa de olika alternativens ekonomiska

innebörd, bär uppgjorts nedanstående sammanställning, som också utvisar

antagen fördelning av eget kapital, statslån och banklån.

A 1 t c r

n a t i v

1 a.

1 b.

2.

3.

Gävle—Härnösand

Ljusne—

Härnösand.

Sundsvall-

Härnösand.

Iggesund—

Ljusne—

Stugsund.

i ett sam- manhang.

sektions-

vis.

Hudiks-

vall.

Eget kapital.........

Statslån............

Banklån............

19.000. 000

14.000. 000

14,000,000

19,000,000

15.870.000

15.900.000

11.650.000

15.300.000

11.300.000

5.361.000

7.369.000

1,016,000

594,000

1,965,000

545,000

Summa kronor

Hela kostnaden för Sundsvalls

station...........

Till ingen nytta redan utförda

arbeten samt återstående sådana

arbeten...........

Ränta å statslånet, om ingen an-

ståndsränta medgives.....

Ränteförlust å eget kapital . . .

47,000,000

2,680,000

50,770,000

2,680,000

38,250,000

2,680,000

12,730,000

2,300,000

1,610,000

2,510,000

3.180.000

7.850.000

10.090.000

18.180.000

11,500,000

2 3,130,000

2 4,940,000

660,000

1,630,000

1 4,700,000

40,000

210,000

20,000

280,000

Dessutom har av Ostkustbanekommittén verkställts andra utredningar,

avseende att belysa banans bärighet, trafikavledning från andra järnvägar,

trafikområdets produktionsförmåga och utvecklingsmöjligheter m. m.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Enligt vad den föreliggande utredningen visar, synes situationen

beträffande Ostkustbanebygget för närvarande vara sådan, att, därest icke

inom den närmaste tiden staten utfäster sig att lämna ytterligare låneunderstöd

till banbyggnaden, densamma måste i sin helhet avbrytas. Utan

statens ytterligare medverkan torde nämligen bolaget sakna möjlighet att

anskaffa erforderliga medel för arbetenas fortsatta bedrivande, varför det

ännu oförbrukade kapitalet måste reserveras för betalande av bolagets

skulder och omkostnaderna vid en eventuell avveckling. Härigenom skulle

de redan utförda banarbetena tillsvidare bliva utan nytta — det i banan

nedlagda kapitalet uppgick den 1 januari 1922 till i runt tal 12,800,000

kronor. Vidare komme den nuvarande arbetsstyrkan, omkring 1,000 man,

att ställas utan arbete. På grund av nu berörda förhållanden torde det 1 2

1 Avser läget den 1 juni 1920. Den 1 januari 1922 uppgingo motsvarande siffror till 2,430,000

kronor för alt. 2 och 6,726,000 kronor för alt. 3.

2 Den nämnda ränteförlusten för alternativ 2 i jämförelse med alternativ 1 a hetingas dels av

byggnadskapitalets minskning, dels därav, att man icke, enligt vad ovan angivits, beräknat, att linjen

Ljusne—Härnösand kan lämna någon som helst nettoinkomst efter trafikens öppnande till täckande av

räntor å byggnadskapitalet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

5

vara nödvändigt, att frågan om beviljande av ytterligare understöd till

företaget underställes innevarande års riksdag, fastän detta, med hänsyn

till den tidpunkt, då Ostkustbanekommitténs utredning avslutats, ej kunnat

ske inom den för avlåtande av propositioner i allmänhet stadgade tid.

Statsmakterna hava genom de åtgärder från deras sida, som under

de senare åren vidtagits för stödjande av arbetet på Ostkustbanan, iklätt sig

ett visst ansvar för arbetets fortsatta bedrivande, därest de för beviljande

av understöd förutsatta villkor uppfyllas. I samband med behandlingen

av propositionen nr 426 uttalade 1920 års riksdag därtill, att det för

riksdagen framstått som tydligt, att banan vore i hög grad förtjänt

av statens medverkan för företagets förverkligande. Den av kommittén

nu framlagda utredningen belyser ingående banans stora betydelse för

därav berörda landsdelar och angelägenheten av att densamma i sin helhet

kommer till stånd.

Då jag haft att taga ståndpunkt till det föreliggande problemet,

har jag i främsta rummet letts av hänsyn till statsmakternas nyssberörda

principiella anslutning till tanken att på vissa villkor ekonomiskt stödja

företaget ifråga.

Av de utav kommittén undersökta alternativen för Ostkustbanans

fortsatta utbyggande skulle allenast det av kommittén förordade huvudalternativet,

vilket avser banans utbyggande i dess helhet i ett sammanhang,

komma att säkerställa realiserandet inom beräknelig tid av önskemålen

om Ostkustbanans tillkomst. Jag bortser därvid från det jämväl

undersökta alternativet att utföra banan sektionsvis med vissa avbrott,

vilket i ekonomiskt avseende skulle ställa sig särdeles ofördelaktigt.

Enligt övriga alternativ skulle banbyggnaden tills vidare begränsas

till vissa bansträckor, varigenom färdigställandet av återstående

bandelar skulle komma att uppskjutas på obestämd tid. Vid sådant

förhållande torde i första hand böra till prövning upptagas, huruvida

nämnda huvudalternativ kan vara från statens sida godtagbart. För den

händelse statens medverkan till banföretaget i den omfattning, sistnämnda

alternativ förutsätter, av statsfinansiella eller andra skäl icke anses kunna

komma i fråga, böra givetvis andra möjligheter till stödjande av företaget

undersökas, och kan det i så fall bliva nödvändigt att gå fram på något

av de utav kommittén undersökta mindre alternativen. Innan något av

dessa lägges till grund för ett statsmakternas slutgiltiga beslut, bör dock

definitivt vara fastslaget, att den lösning av frågan, som av kommittén

förordats, icke lämpligen låter sig genomföra.

Den totala kostnaden för genomförande av huvudalternativet har

kommittén uppskattat till 47,000,000 kronor, därvid dock ej medräknats

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

någon andel i kostnaden för Sundsvalls station samt tillika förutsatts,

att anståndsränta å statslånet skulle åtnjutas under kela byggnadstiden.

Enligt kommitténs förslag skulle finansieringen av företaget i nu angivna

fall ske på det sätt, att 19,000,000 kronor anskaffades genom aktieteckning

och lån från enskilda, 14,000,000 kronor som banklån och återstoden,

14,000,000 kronor, genom statslån, av vilket sistnämnda»belopp 3,000,000

kronor redan beviljats och till en del lyftats.

Detta alternativ skulle sålunda komma att för staten medföra avsevärda

kapitalutlägg under den närmaste tiden, i det att under åren

1923—1925, enligt kommitténs förslag, såsom statslån skulle utbetalas

ytterligare sammanlagt 11,000,000 kronor. Därest en uppdelning av kostnaderna

för Sundsvalls station komme att ske i enlighet med järnvägsstyrelsens

förslag, torde sistnämnda summa komma att ökas med 800,000

kronor. Om vidare, enligt vad fullmäktige i riksgäldskontoret påyrkat,

anståndsränta å statslånet skulle åtnjutas endast efter vanliga bestämmelser,

skulle lånebehovet ökas med ytterligare 750,000 kronor.

Därest Ostkustbanan i sin helhet utbygges, kan vidare inlösen av

såväl denna som vissa andra enskilda banor, framför allt Uppsala—

Gävle järnväg, snart nog bliva påkallad. Härigenom skulle alltså, utöver

det direkta låneunderstödet till Ostkustbanan, ytterligare betydande kapitalutlägg

åsamkas statsverket.

Vad särskilt angår frågan om utsikterna till förräntning av det

ifrågasatta statslånet, har kommittén för sin del efter ingående undersökningar

kommit till ett gynnsamt resultat, enligt vilket man vid en

prisnivå, som med 100 % överstiger 1913 års prisläge, skulle kunna räkna

med en årlig nettobehållning av järnvägens drift å 1,007,000 kronor. Vid

Ostkustbanans utbyggnad i sin helhet skulle man alltså, därest dessa beräkningar

visade sig riktiga, kunna påräkna en trafikinkomst, som icke

blott täckte ränta å statslån och banklån, utan jämväl lämnade en icke

obetydlig avkastning å det insatta kapitalet. Mot dessa beräkningar hava

dock vissa erinringar framställts. Sålunda hava fullmäktige i riksgäldskontoret

framhållit sin tvekan om utsikterna för statslånets förräntande,

varjämte järnvägsstyrelsen verkställt en ingående kritik av de förutsättningar,

på vilka kommitténs beräkningar vila. Järnvägsstyrelsen har för

sin del kommit till den uppfattningen, att Ostkustbanan, utbyggd i sin

helhet vid den prisnivå, varmed kommittén räknat, skulle, i stället för att

såsom kommittén antagit lämna betydande överskott, gå med en avsevärd

förlust. Kommittén har å sin sida sedermera bemött de sålunda

mot kommitténs beräkningar framkomna erinringarna.

Att under nuvarande förhållanden med anspråk på tillförlitlighet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

7

bedöma utsikterna för ett ekonomiskt sett tillfredsställande resultat av

Ostkustbanan låter sig uppenbarligen icke göra. Med hänsyn till vad

som anförts från olika håll under ärendets förberedande behandling finner

jag emellertid ingalunda ställt utom tvivel, att banan skall förmå till

fullo förränta ett över banklånet placerat statslån av ifrågasatt storlek.

Riksdagens tidigare uttalanden och beslut rörande Ostkustbanan kunna

emellertid måhända tolkas så, att riksdagen ansett en sådan risk böra

tagas på grund av banans nytta för det allmänna.

Givetvis måste det vara ägnat att väcka betänkligheter att under

det nu rådande, särdeles tryckta ekonomiska läget binda staten vid så

avsevärda kapitalutlägg, som det här är fråga om, helst om hänsyn även

tages till den mindre gynnsamma inverkan på statens järnvägars ekonomi,

som utbyggnad av hela Ostkustbanan kan medföra. Men härtill komma

ytterligare omständigheter, som tala för ett visst uppskov med det slutliga

ståndpunktstagandet till frågan om utbyggnad av hela banan.

Till en början syftar jag härvid på frågan, huruvida det banklån,

som utöver bolagets eget kapital och statslånet skulle erfordras för

banans färdigställande i hela dess utsträckning, kan av bolaget uppbringas.

Såsom av kommitténs betänkande framgår, hava några mera ingående

undersökningar icke från kommitténs sida verkställts beträffande möjligheten

för bolaget att uppbringa sådant banklån. Under nu rådande

ekonomiska svårigheter torde det emellertid kunna anses ovisst, huruvida

kredit i erforderlig omfattning och på godtagbara villkor nu skall

kunna erhållas. Kommittén har visserligen som ett villkor för utbetalande

av statslånet ansett böra uppställas, att avtal träffats om

den erforderliga bankkrediten. Detta villkor kan emellertid enligt min

uppfattning ej anses för staten tillräckligt betryggande. Om nämligen

hela det av kommittén ifrågasatta statslånet komme att nu beviljas

och arbetena å anläggningen med tillgängliga medel fortsattes,

utan att säkerhet funnes för finansiering av hela banföretaget, synes

en avsevärd risk föreligga för statsverket att nödgas antingen ingripa

med ytterligare försträckning eller ock för betydande kostnader

inlösa hela företaget och fullborda detsamma för egen räkning. Såsom

fullmäktige i riksgäldskontoret framhållit, torde nämligen ett beslut

av statsmakterna om låneunderstöd till hela banföretaget i realiteten vara

att betrakta nära nog som en utfästelse från statens sida att tillse, att företaget

bringas till fullbordan. För lån från statens järnvägslånefonder gäller

ju som en undantagslös regel, mot vars riktighet erinran näppeligen synes

kunna göras, att vid statslånets beviljande finansieringen i övrigt av vederbörande

företag skall vara tillfullo säkerställd. I fråga om det Ost
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

kustbanebolaget tidigare beviljade statslånet å 3,000,000 kronor har visserligen,

dock endast under vissa bestämt angivna förutsättningar i fråga

om arbetenas bedrivande med mera, ett undantag medgivits från nämnda

i allmänhet gällande villkor. När det nu är fråga om att till flerdubbelt

större belopp engagera staten i företaget i dess helhet, anser jag det ej

ekonomiskt riktigt att frångå ett villkor, som eljest anses självklart. Innan

beslut fattas om beviljande av lån till fullbordande av Ostkustbanan i

dess helhet, måste därför enligt min mening företagets finansiering i

övrigt vara fullt säkerställd. Härtill finnes desto större anledning, som

villkoren för lånet skulle i flera hänseenden vara för bolaget förmånligare

än vad som gäller vid järnvägslån i allmänhet.

Härtill kommer emellertid en annan omständighet av icke mindre

vikt än den nyss anförda. Som jag redan antytt, kan, därest Ostkustbanan

i sin helhet utbygges, inlösen av Uppsala—Gävle järnväg snart nog

bliva påkallad. Ett anbud om statsinlösen av järnvägen föreligger jämväl,

men detta anbud är från järnvägens sida icke slutgiltigt bindande

utan beroende på ännu oavgjord rättstvist. I likhet med järnvägsstyrelsen

anser jag allvarliga invändningar kunna göras mot att, innan denna

fråga blivit slutligen avgjord, staten medverkar till banans färdigställande

i dess helhet och engagerar sig i företaget med ett så betydande belopp,

som kommittén förordat. Vad kommittén föreslagit därom, att statslånet

ej skulle få lyftas, innan avtalet genom laga kraftvunnet domstolsbeslut

vunnit giltighet, finner jag lika litet betryggande som motsvarande

bestämmelse beträffande banklånet. Jag stöder denna min uppfattning

på samma skäl, som jag på tal därom åberopat.

Slutligen är att märka, att man icke torde kunna underlåta att

taga under övervägande, huruvida en jämkning av de för Ostkustbanan

gällande inlösningsvillkoren bör äga rum, innan staten definitivt binder sig

för att i den utsträckning, kommittén ifrågasatt, stödja banans fullbordande.

Härutinnan synes ytterligare utredning vara påkallad. Beträffande

fördelningen mellan statens järnvägar och Ostkustbanebolaget av kostnaderna

för Sundsvalls station pågår vidare genom förordnad sakkunnig

särskild utredning, vars resultat kan komma att inverka på frågan om

statslånets storlek.

Vid övervägande av föreliggande spörsmål har jag på grund av

det nu anförda kommit till den uppfattningen, att det icke är lämpligt,

att staten nu binder sig för det låneunderstöd till Ostkustbanan, som

ett godtagande av kommitténs huvudalternativ förutsätter. Innan närmare

klarhet vunnits om möjligheterna att uppbringa det nödiga

banklånet och intill dess domstolssaken angående avtalet om statens rätt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

9

att inlösa Uppsala—Gävle järnväg blivit avgjord, bör enligt min

mening spörsmålet om statens stödjande av företaget icke göras till

föremål för slutligt avgörande. Framhållas må för övrigt, att även om

hela det av kommittén ifrågasatta statslånet nu beviljades, finansieringen

av företaget med hänsyn till ovan åberopade omständigheter alltjämt

skulle vara lika oviss, intill dess villkoren för statslånet uppfyllts, vadan

någon garanti för arbetenas planmässiga bedrivande å hela banbyggnaden

nu ej erhölles.

Av skäl, som jag i det föregående framhållit, torde bolaget

nödgas nedlägga allt nu pågående arbete å banan, därest ej någon

utväg kan finnas att bereda stöd i lämplig form från statens sida till

dess fortsatta bedrivande i viss omfattning. Ett avbrott skulle, ej minst

på grund av de rådande förhållandena å arbetsmarknaden, komma att

medföra avsevärda olägenheter och, med hänsyn till därav föranledda

ökade byggnadskostnader, ökade svårigheter att framdeles finansiera företaget.

Det torde därför vara nödvändigt, att staten i den mindre omfattning,

som kan finnas oundgängligen påkallad, träder emellan utan att

avvakta det slutliga avgörandet i föreliggande fråga. Därvid synes man

kunna fortgå på den väg, som av 1920 års riksdag anvisats. Jag anser

mig i anslutning Härtill böra förorda, att Ostkustbanans aktiebolag nu

beviljas ett ytterligare statslån till jämförelsevis litet belopp på i huvudsak

samma villkor, som gälla för det redan beviljade lånet å 3,000,000

kronor.

Beträffande sistnämnda lån har Kungl. Maj:t i anledning av riksdagens

beslut genom brev den 15 oktober 1920 fastställt bland annat

följande villkor:

*l:o) Ifrågavarande statslån må användas allenast för arbeten å bandelen

från Sundsvall till Härnösand.

2:o) Nu gällande arbetsplan för anläggning av nämnda handel skall i tilllämpliga

delar följas, dock med skyldighet för bolaget att, därest Kungl. Maj:t

skulle finna skål ändra arbetsplanen eller fastställa ny plan för arbetet å bandelens

anläggning, ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som av Kungl. Maj:t

i sådant avseende meddelas.

3:o) Beträffande ifrågavarande försträckning skall iakttagas:

a) att annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknas till fem och

fyra tiondels procent å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet

först gottgöres ränta efter fem procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden

utgör avbetalning därå;

b) att anstånd med betalningen av den ränta, som upplöper å lyftade lånebelopp

under en tid, omfattande högst tre år från lyftningsdagarna men dock ej

sträckande sig utöver ett år från den dag, då bandelen mellan Sundsvall och

Härnösand enligt Kungl. Maj:ts bestämmande senast skall vara färdig och öppnad

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 saml. 61 käft. (Nr 119.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

för trafik, medgives på det sätt, att denna ränta, benämnd anståndsränta, genom

fortsatt annuitetslikvid erlägges till staten, först sedan i stadgad ordning såväl

all annan ränta som ock hela lånekapitalet inbetalts;

c) att så snart ränta, som icke är att hänföra till anståndsränta, upplupit

å lyftat lånebelopp till och med det datum, som motsvarar det för kapitalavbetalning

fastställda, sådan räntas belopp skall inbetalas till staten;

d) att kapitalavbetalning skall genom erläggande av fullständig annuitet

vidtaga tre år efter den dag, då bandelen Sundsvall—Härnösand enligt Kungl.

Haj:ts bestämmande skall vara färdig och öppnad för trafik, dock senast den 31

december 1925; och skall, sedan dagen för första kapitalavbetalningen blivit bestämd,

annuiteten sedermera erläggas samma dag varje år, intill dess försträckningen

och all därå upplupen ränta blivit till fullo guldna;

e) att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskriven ordning erlägges,

bolaget skall, intill dess samma belopp varder behörigen inbetalt, därå

gälda ränta efter fem och en halv procent för år.

4:o) Till säkerhet för ovannämnda försträckningsbelopp jämte ränta därå

skall staten i enlighet med de bestämmelser, som av Kungl. Maj :t framdeles meddelas,

erhålla inteckning antingen i järnvägen Gävle—Härnösand i dess helhet

eller ock, därest uppdelning av denna järnväg kommer att ske, i bandelen Sundsvall—Härnösand;

och äger Kungl. Maj:t i sistnämnda fall förordna, att nämnda

handel skall utgöra en särskild järnväg.

Den inteckning, som staten erhåller, må, försåvitt och i den mån Kungl.

Maj:t det medgiver, förklaras gälla med förmånsrätt närmast efter inteckningar,

beviljade i järnvägen Gävle—Härnösand eller bandelen Sundsvall—Härnösand

till säkerhet för banklån, vilka av bolaget upptagas för fullbordandet av nämnda

järnväg eller handel.

Det åligger bolaget att, sedan Kungl. Maj:t meddelat beslut rörande inteckningssäkerheten

för statslånet, vidtaga alla på bolaget beroende åtgärder, som

enligt lag erfordras, för att samma beslut må, sa snart ske kan, bringas till verkställighet;

och skall stadgande om bolagets skyldighet härutinnan intagas i bolagsordningen.

Härjämte skall bolaget till riksgäldskontoret avgiva skriftlig förbindelse

att, intill dess slutligt beslut angående säkerheten för statslånet fattats, icke utan

Kungl. Maj:ts tillstånd låta inteckna järnvägen Gävle—Härnösand eller någon

del därav.»

I dessa villkor torde dock, med hänsyn till nu föreliggande förhållanden,

vissa ändringar vara påkallade. Sålunda synes bland annat lämpligt,

att såväl det nya statslånet som oek, i fall av behov, de delar av det redan

beviljade lånet, vilka ej redan av bolaget lyftats, må få användas ej

allenast å bandelen Sundsvall—Härnösand utan jämväl å de bandelar i

övrigt, vilka enligt den av kommittén framlagda planen äro avsedda att i

första hand färdigställas, och om vilkas utbyggande full enighet varit rådande,

nämligen bandelarna Iggesund—Hudiksvall och Ljusne—Stugsund.

Sistnämnda två bandelar äro avsedda att fullbordas under december 1922

respektive december'' 1923. I anslutning härtill skulle vissa jämkningar

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

11

erfordras i nu gällande lånevillkor beträffande formuleringen av bestämmelserna

angående inteckningssäkerheten med mera, vilka jämkningar

det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga.

Det nya statslånet synes kunna bestämmas till 3,000,000 kronor.

Jag utgår från att bolaget, därest det nu ifrågasatta lånet erhålles, skall

å nämnda tre bandelar nedlägga jämväl eget kapital i den ungefärliga

utsträckning kommittén förutsatt, varutinnan närmare bestämmelser i fall

av behov kunna meddelas i samband med Kungl. Maj:ts beslut om lånets

utanordning. Vid sådant förhållande skulle enligt mitt förslag dessa

bandelar åtminstone till huvudsaklig del kunna färdigbyggas. Härvid har

jag dock icke tagit hänsyn till kostnaderna för Sundsvalls station eller,

beträffande bandelen Sundsvall—Härnösand, till av kommittén upptagen

kostnad för rullande materiel och för verkstad i Härnösand. A andra

sidan har jag ansett mig kunna räkna med ett något kraftigare prisfah

än som förutsättes i kommitténs kalkyler. I den mån ifrågavarande tre

bandelar bliva färdiga var för sig utan anslutning till övriga delar av

Ostkustbanan, torde trafikeringen av dem kunna provisoriskt övertagas

av statens järnvägar på i huvudsak de villkor, som järnvägsstyrelsen i

detta avseende framlagt.

Bifalles vad jag sålunda föreslagit, torde tillräckliga medel stå till

förfogande för arbetenas bedrivande för så lång tid framåt, att frågan om

ytterligare åtgärder från statens sida icke skulle behöva upptagas till prövning

förrän vid 1924 års riksdag, därest så långt uppskov härmed skulle

befinnas lämpligt. Mitt förslag förutsätter, att arbetena tillo övervägande

del skulle bedrivas på de förenämnda Henne bandelarna. A andra sidan

är det med hänsyn till den rådande arbetslösheten önskvärt, att nu pågående

arbeten å övriga bandelar icke alldeles nedläggas. Skulle bolaget

icke kunna med egna medel bedriva dessa arbeten i den omfattning,

som från nämnda synpunkt kan vara påkallad, torde utförandet

av vissa arbeten kunna ske genom förmedling av statens arbetslöshetskommission

och på villkor, varom överenskommelse kan träffas med densamma.

Jag ber härvid få erinra, att Kungl. Maj:t i proposition nr 362

till 1921 års riksdag framlade förslag om bedrivande av nödhjälpsarbeten

å Ostkustbanan, för vilka arbeten likvid skulle av bolaget erläggas medelst

räntebärande reverser, som skulle betalas, när banans ekonomi sådant medgåve;

och förklarade sig riksdagen icke vilja motsätta sig detta förslag. En

medverkan från statens sida i denna eller annan form för arbetenas bedrivande

bör dock ej ifrågakomma beträffande sträckningen Gävle—

Ljusne, förrän slutgiltigt bindande anbud föreligger om rätt till statsinlösen

av Uppsala—Gävle järnväg.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

Utskottets

yttrande.

Enligt vad jag kunnat inhämta, torde arbetena å Ostkustbanan,

med anlitande av bolagets eget kapital samt återstoden av det redan

beviljade statslånet, kunna hållas i gång så lång tid framåt, att med

anvisandet av medel till det nya lånet skulle kunna anstå till nästkommande

års riksdag.

Det Kungl. Maj:ts prövning underställda förslaget till avtal mellan

staten och Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag angående statsinlösen av

Uppsala—Gävle järnväg är från bolagets sida bindande under förutsättning

— förutom att bolagsstämmans beslut i ämnet vinner laga kraft — att

förslaget blivit av staten godkänt före den 1 september 1922. Med hänsyn

härtill och då avtalets giltighet icke gjorts beroende av Ostkustbanans

tillkomst, torde nämnda förslag böra prövas utan avvaktan på Ostkustbanefrågans

slutliga lösning.

Avtalet synes vara av beskaffenhet att böra av staten godtagas. Att

märka är, att ett sådant godkännande icke medför förpliktelse för staten

till inlösen av ifrågavarande järnväg utan allenast en rätt i detta hänseende.

Först under den förutsättningen, att Ostkustbanan i sin helhet

kommer till stånd, torde emellertid förverkligandet av den möjlighet, avtalet

öppnar, bliva aktuellt. Den enda bestämmelse i avtalet, som omedelbart

skulle träda i tillämpning, avser rätt för järnvägen att i sin trafik

uppbära samma avgifter, som vid varje särskild tid under det avtalet

gäller, eller alltså till den 1 januari 1942, utgå för trafik vid statens

järnvägar. Med hänsyn till vad kommittén härom anfört, och då järnvägsstyrelsen

ej haft någon erinran mot förslaget i denna del, har jag

ej heller ansett betänkligheter böra möta att tillerkänna bolaget en dylik

rätt. Enär statens ställning till Ostkustbanefrågan på det närmaste är

beroende av möjligheten till statsinlösen av Uppsala—Gävle järnväg,

torde det föreliggande förslaget i detta sammanhang böra underställas

riksdagens prövning.»

Då utskottet nu går att taga ställning till förevarande fråga, vill

utskottet erinra, hurusom redan vid beslutet om norra stambanans byggande

i mitten på 1870-talet en kustbana genom de trakter, varom här

är fråga, betraktades såsom en naturlig kommunikationsled vid sidan av

och jämte norra stambanan, vars anläggande emellertid bland annat av

strategiska skäl borde föregå ett beslut om en bana genom kustbygden.

Då sedermera det i början av 1900-talet lyckades att ena de då föreliggande

planerna å vissa lokala kustbanor kring förslaget om en genomgående

bana, vann också detta förslag gillande av bland annat järn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

15

vägsstyrelsen, som uttalade, att banan hade så stora förutsättningar att

få karaktären av statsbana, att ett statsinköp av densamma — jämte

anslutande järnvägar i norr och söder — förr eller senare bleve oundgängligt.

I enlighet med järnvägsstyrelsens förslag och i avsikt att anläggningen

skulle bliva av statsbanetyp, gåvos vid koncessionens beviljande

år 1903 de tekniska bestämmelserna en häremot svarande utformning,

varjämte inlösningsbestämmelserna i viss mån skärptes utöver vad

som eljest var brukligt. Nämnda synpunkter om den särställning, som

banan i viss mån intoge i förhållande till privata järnvägar i allmänhet,

hava också kommit till uttryck i de sedermera vid olika tillfällen föreliggande

framställningarna om statens hjälp vid banbyggets finansiering,

vilka framställningar alltid upptagits välvilligt av statsmakterna. I detta

hänseende vill utskottet nu endast erinra om 1920 års riksdags i ämnet

gjorda uttalanden, som inneburo, att riksdagen funne Ostkustbanan i hög

grad förtjänt av statens medverkan till företagets förverkligande, men

att frågan tarvade närmare utredning såväl beträffande den allmänna

planen för järnvägsanläggningen som ock särskilt om sättet för nämnda

medverkan.

Den sålunda begärda utredningen, vilken riksdagen förutsatte komma

att slutföras så snart ske kunde, har verkställts genom en särskilt för

ändamålet tillsatt kommitté, vilken numera i avgivet betänkande framlagt

r3sultaten av sitt utredningsarbete. Nämnda kommitté har kommit till

den uppfattningen att den enda rationella lösningen av Ostkustbanefrågan

är, att de redan pågående arbetena utan avbrott fortsättas och att banan

fullbordas i hela dess sträckning från Gävle till Härnösand. Företagna

undersökningar rörande andra projekt, avseende banans utbyggande

endast utmed vissa sträckor, har kommittén ansett giva vid handen, att

ett förverkligande av dylika projekt skulle medföra förhållandevis så stora

kostnader för staten och bliva så föga ekonomiskt bärkraftiga, att de

måste förkastas.

I. sitt yttrande över kommitténs betänkande har järnvägsstyrelsen,

efter att hava riktat en kritik mot kommitténs enligt styrelsens förmenande

för banan alltför gynnsamma räntabilitetsberäkningar, dels ifrågasatt

ett uppskjutande av tidpunkten för avgörandena beträffande Ostkustbanans

slutfinansiering i avvaktan såväl på att avtalet om inlösningsvillkor

beträffande Uppsala—Gävle järnväg vunne laga kraft, som ock på de

ekonomiska konjunkturernas utveckling såväl för landet i dess helhet

som för statens järnvägar, dels under förutsättning av sådant uppskov,

hemställt att till prövning upptoges utvägen att i första hand genom

erforderliga statsåtgärder möjliggöra utbyggande inom den närmaste fram
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

tiden av bandelarna Härnösand—Sundsvall, Hudiksvall—Iggesund och

Stugsund—Lj usne.

Såsom av propositionen framgår, har departementschefen i huvudsak

anslutit sig till järnvägsstyrelsens förslag om att statslån bör beviljas

för banbyggets bedrivande allenast å nyssnämnda delsträckor. Med

hänsyn till rådande arbetslöshet förutsättes emellertid, att arbetena icke

helt nedläggas å övriga delar av banan — med undantag dock tillsvidare

för sträckan Ljusne—Gävle — varvid utförandet av vissa arbeten tänkts

kunna komma att ske genom arbetslöshetskommissionens bemedling.

Utskottet vill icke förneka, att skäl kunna anföras för departementschefens

sålunda föreliggande tvekan att under för handen varande krisförhållanden

och i ärendets nuvarande, i vissa av departementschefen

anmärkta hänseenden icke fullt klargjorda läge fatta slutlig ståndpunkt

till frågan om i vilken utsträckning och under vilka former staten skall

medverka till Ostkustbanans tillkomst. Med hänsyn till det läge, vari

förevarande fråga nu kommit, har det emellertid synts utskottet nödvändigt,

att från statsmakternas sida tages en mera bestämd ställning till

denna fråga än ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag skulle innebära.

Vid sin omprövning av ärendet har utskottet kommit till den uppfattningen,

att staten ej torde kunna undgå att lämna ifrågavarande företag sitt

ekonomiska understöd på ett sådant sätt, att dess tillkomst i hela dess koncessionerade

omfattning från Gävle till Härnösand redan inom den närmaste

tiden kan bliva tryggad. Genom de av Ostkustbanekommittén verkställda

utredningarna av olika slag, torde vara ådagalagt, att endast på detta

sätt kan vinnas en lösning, som motsvarar de anspråk i kommunikationshänseende,

som kunna uppställas från ifrågavarande bygd och de förväntningar,

som staten framkallat genom sin tidigare ståndpunkt till företaget.

Även med erkännande härav har utskottet dock icke kunnat undgå

att fästa stort avseende vid de betänkligheter, som från järnvägsstyrelsens

sida framförts mot att staten på det sätt, varom här är fråga, utan särskilda

garantier befrämjar tillkomsten av ett järnvägsföretag, som kan

komma att ingå som ett led i ett med statens järnvägar konkurrerande

järnvägssystem och som i varje fall skulle kunna komma att genom trafikavledning

tillskynda statens järnvägar vissa förluster. Det har därför

synts utskottet nödigt att söka finna en form för Ostkustbanans understödjande,

varigenom trygghet kunde vinnas för att, samtidigt som befolkningens

krav i kommunikationshänseende tillgodosåges, detta dock skedde

på ett sådant sätt, att vådorna av konkurrensen med statens järnvägar i

möjligaste mån minskades. Givetvis måste det emellertid därvid anses

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande År 119.

15

önskligt, att företaget kan fullbordas i samförstånd med det nuvarande

bolaget, varigenom ur byggnadskostnadssynpunkt bästa möjliga garantier

synas kunna vinnas och tillika möjlighet öppnas till erhållande av ytterligare

kapitalinsatser från vederbörande kommuners och andra av företaget

intresserades sida.

Flera former för statens medverkan till företagets förverkligande

kunna ur nu angivna synpunkter tänkas ifrågakomma. Bland sålunda övervägda

förslag har utskottet ansett i främsta rummet böra tagas under omprövning

ett som innebär, att det kapital, som komme att åtgå för banföretagets

finansiering utöver bolagets eget i utsikt ställda kapital av 19,000,000

kronor, helt skulle bestridas av staten, dels i form av tecknade aktier,

beträffande vilka staten i frågans nuvarande läge lärer kunna påfordra,

att de med avseende å utdelning och andel i bolagets tillgångar komme

att äga bättre rätt än ovannämnda av intressenterna anskaffade kapital

å minst 19,000,000 kronor, dels ock i form av lån på de villkor i fråga

om ränta och amortering samt säkerhet, som i allmänhet gälla för lån

ur allmänna järn vägslånefonden. Proportionen mellan statens insats i

aktier och i form av lån torde i huvudsak böra avvägas ur synpunkten

av att åstadkomma ett skäligt förhållande mellan det av staten och övriga

intressenter tecknade aktiekapitalet. Under alla förhållanden måste emellertid

påfordras att den av intressenterna gjorda insatsen kommer att

uppgå till minst 19,000,000 kronor.

Under antagande av en byggnadskostnad av 47,000,000 kronor

skulle alltså staten hava att räkna med en sammanlagd kapitalinsats av

28,000,000 kronor. Nämnda av Ostkustbanekommittén angivna byggnadskostnad

måste emellertid, såsom kommittén själv antytt, anses högt räknad

och bör enligt utskottets mening kunna icke oväsentligt nedbringas,

i vilket fall statens insats i motsvarande mån bör komma att reduceras.

Otvivelaktigt innebure i varje fall ett godtagande av nu antydda

plan betydande kapitalutlägg från statens sida. Emellertid bör det ihågkommas,

att med dessa utlägg avses att möjliggöra förverkligandet av

ett stort banföretag, genomlöpande en bygd som är rikt befolkad och utmärkes

av en i förhållande till landet i övrigt synnerligen stor produktionsförmåga,

men som hittills i kommunikationshänseende icke varit så

tillgodosedd, som dess utvecklingsmöjligheter bort föranleda. Genom att

det ifrågasatta beloppet komme att fördelas på ett flertal år eller, enligt

den uppgjorda byggnadsplanen, under tiden fram till och med år 1927,

torde detta icke alltför hårt komma att belasta budgeten.

Förbises må ej heller, hurusom ett ordnande av Ostkustbanans

finansieringsfråga efter ovan angivna riktlinjer öppnar möjlighet till fort
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

satt arbete för en betydande arbetsstyrka, medan åter ett uppskov därmed,

troligen, på sätt bolaget gjort sannolikt, komme att medföra banbyggets

inställande tillsvidare, vilket torde komma att föranleda stora utgifter

för staten i form av arbetslöshetshjälp.

På detta sätt kunde bolaget också undgå de svårigheter, som måhända

bleve förbundna med anskaffandet av ett banklån. I detta hänseende

bör beaktas, att enligt kommitténs finansplan statslånet med avseende

å inteckningssäkerheten skulle bliva placerat efter banklånet. I sista hand

bleve det alltså alltid staten, som, därest en realisation av panten komme

ifråga, hade att taga risken för det i banklån beviljade beloppet, för så

vitt icke hela säkerheten för statslånet skulle gå om intet. Givetvis måste

också lånevillkoren för en bankkredit komma att ställa sig ogynnsammare

än om staten själv upplånade motsvarande belopp och insatte detta i företaget.

Också ur synpunkten av att kunna åstadkomma ett företag, som

med avseende å räntabilitetsutsikterna bleve så stark som möjligt, ligger

det alltså i statens intresse att undvika att banklån behöver ifrågakomma.

Huvudskälet för ordnandet av Ostkustbanans finansieringsfråga efter

ovan angivna riktlinjer är emellertid, att staten på detta sätt skäligen

skulle kunna tillförsäkra sig ett medinflytande över banans förvaltning,

som tryggade staten mot de alltför stora olägenheter, som banans karaktär

av konkurentbana eljest kunde medföra, och varigenom staten, utan att

företagets karaktär av ett från statens järnvägar fristående företag äventyrades,

dock kunde erhålla säkerhet för att driften av banan komme att

ske i samförstånd med statens järnvägar. Särskilt torde därvid böra

tillses, att åt staten tillförsäkras övervägande inflytande i bolagets styrelse,

på det att de intressen av olika slag, som det kan ankomma på

staten att i detta fall tillvarataga, må bliva behörigen beaktade.

Givetvis hade det varit önskvärt, att ovannämnda riktlinjer redan

vid innevarande riksdag kunnat vinna en sådan utformning, att Ostkustbanefrågan

vid densamma vunnit sin definitiva lösning. Emellertid synes

en sådan detalj behandling icke kunna medhinnas, utan torde det böra

ankomma på Kungl. Maj:t att, efter förhandling med banbolagets styrelse,

låta utarbeta förslag i enlighet med de riktlinjer, utskottet bär

ovan angivit, och förutsätter utskottet, att detta så skyndsamt verkställes,

att definitivt förslag i ärendet innefattande de villkor och bestämmelser,

som från statens sida böra uppställas för dess medverkan,

kan framläggas redan i början av nästkommande års riksdag. I sammanhang

därmed torde tagas under övervägande, huruvida icke vissa

jämkningar i avseende å de för Ostkustbanan för närvarande gällande i

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

17

koncessionen intagna inlösningsbestämmelserna kunna anses påkallade,

varvid utskottet särskilt åsyftar att, på siitt järnvägsstyrelsen framhållit

som önskvärt, åt det så kallade a-villkoret icke må kunna givas

den tolkning, att ränta må räknas å nedlagt kapital under själva byggnadstiden.

En ytterligare förutsättning för statens understödjande av Ostkustbanan

är givetvis, att den rättstvist, som öppnats rörande giltigheten av

det av Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag lämnade godkännandet av det

mellan Ostkustbanekommitten och detta bolag uppgjorda avtalet om inlösen

av sistnämnda järnväg, bliver slutligen avgjord och deras talan,

som yrkat på avtalets hävande, ogillad. Underrättens och Svea hovrätts

dom hava redan gått i sådan riktning. Talan har fullföljts hos Kungl.

Maj:t, men hava, enligt vad som uppgivits för utskottet, klagandena förklarat

sig beredda att nedlägga sin talan för att icke förhindra Ostkustbanans

fullbordande, för den händelse detta i övrigt kunde nöjaktig tryggas.

För att emellertid det nuvarande bolaget skall kunna äga trygghet

för arbetenas bedrivande under den närmaste tiden, torde det vara nödvändigt,

att bolaget redan nu tillförsäkras ett ytterligare lån å 3,000,000

kronor. Beträffande villkoren för detta lån får utskottet hänvisa till de

bestämmelser, som äro fastställda för bolaget, redan tidigare provisoriskt

beviljade statslån å 3,000,000 kronor, vilka bestämmelser, torde kunna

tjäna till förebild jämväl för utbetalandet av det nu ifrågasatta ytterligare

lånebeloppet. Dock torde ingen begränsning i fråga om den sträcka av

banan, där det nya lånebeloppet må användas, behöva ifrågakomma, i

vidare mån än att någon del av lånebeloppet icke må nedläggas å bandelen

Ljusne—Gävle, förr än avtalet om inlösen av Uppsala—Gävle järnväg

vunnit definitiv giltighet. När så skett, torde högst en tredjedel av

beloppet få nedläggas å nämnda handel. Härav bör dock följa, att

hela banan och icke allenast viss del av densamma skall utgöra realsäkerhet

för det nya lånet. Då beloppet redan inom närmaste tiden

bör stå till disposition, torde medel för ändamålet — att utgå av lånemedel

— böra anvisa.,''å tillägsstaten för innevarande år, och bör lånet,

i den mån så för arbetenas bedrivande erfordras, få lyftas, så snart bolagsstämma

beslutat vidtaga åtgärder för uppfyllande av de villkor beträffande

säkerheten in. in., som i övrigt enligt ovanstående skall gälla för lånet.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört och med förmälan

därjämte att utskottet i likhet med Kungl. Maj:t funnit det i

statsrådsprotokollet omförmälda förslaget till avtal angående statsinlösen

av Uppsala—Gävle järnväg vara av beskaffenhet att kunna från statens

sida godtagas, får utskottet hemställa,

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 saml. 61 käft. (Nr 119.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

I) att riksdagen i anledning av förevarande proposition,

må

a) såsom statslån åt Ostkustbanans aktiebolag,

att utgå på villkor, som Kungl. Maj:t äger fastställa,

under utgifter för kapitalökning: låneunderstöd, å tillläggsstat

för år 1922 såsom reservationsanslag anvisa

ett belopp av 3,000,000 kronor, att utgå av lånemedel;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t godkänna det i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden den 31

mars 1922 omförmälda förslag till avtal mellan svenska

staten, å ena, och Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag,

å andra sidan, angående statsinlösen av Uppsala—

Gävle järnväg;

II) att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl, Maj:t måtte föranstalta om upprättande

av förslag rörande statens medverkan till en

finansiering av Ostkustbanan i enlighet med ovan angivna

riktlinjer;

III) att herr Kvarnzelius m. fl. och herr Lindmans

m. fl. i ämnet väckta motioner må anses besvarade

genom vad utskottet sålunda anfört och hemställt.

Stockholm den 30 maj 1922.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, C. J. G. Swartz,

J. Nilsson i Skottlandshus, H. F. Lamm, C. G. Ekman, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist,

C. I. Asplund, K. E. Andersson, A. R. Rooth och C. Johansson;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, J. B. Eriksson i Grängesberg,

K. V. Rydén, O. H:son Waldén, O. Olsson i Kullenbergstorp, C. R. Jansson i Falun, L. J.

Carlsson-Forsterud, S. E. J. Lubeck, J. Olofsson i Digernäs, J. D. Norman, B. F:son Holmgren

och F. T. Hamrin.

Reservation:

av herrar K. V. Rydén, O. H:son Waldén, C. R. Jansson i Falun och

J. Olofsson i Digernäs.

Stockholm 1922. Kungl. Boktryckeriet, P. Å. Norstedt 1c Söner

221636

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1922:292 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående låneunderstöd åt Ostkustbanans aktiebolag. s. 1 i texten