Memorial i anledning av kamrarnas åter remiss av punkt 2
1922-04-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1922:51, Memorial i anledning av kamrarnas åter remiss av punkt 2
Dokumentets text
Statsutskottets memorial Nr Öl.
3
Nr 51.
Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1922 kl. 3 e. m.
Memorial i anledning av kamrarnas åter remiss av punkt 2 (utrikesdepartementet)
i statsutskottets utlåtande nr 3 A.
(l:a avd.)
I den till riksdagen den 7 januari 1922 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under tiden 1 januari—30 juni
1923 hade Kungl. Maj:t, i avseende å tredje huvudtiteln, under åberopande
av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för förstnämnda dag, föreslagit riksdagen (punkt 2)
att dels höja det i staten för utrikesdepartementet ingående förslagsanslaget
å högst 40,000 kronor till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
med 3,000 kronor till 43,000 kronor, dels ock för tiden den 1
januari—30 juni 1923 upptaga det ordinarie förslagsanslaget till utrikesdepartementet,
nu 470,000 kronor, med 236,500 kronor.
I sitt utlåtande nr 3 A angående regleringen av utgifterna under
tredje huvudtiteln för tiden 1 januari 30 juni 1923 hade statsutskottet
under punkt 2:o) med anledning av denna framställning hemställt, att
riksdagen måtte dels för tiden den 1 januari 30 juni 1923 upptaga
det ordinarie förslagsanslaget till utrikesdepartementet, nu 470,000 kronor,
med 236,500 kronor;
dels i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t matte
föranstalta om att de till kabinettssekreteraren nu utgående lösenavgifterna
för passvisering skulle från och med den 1 april 1922 av honom
till statsverket redovisas;
dels ock medgiva, att efter det omförmälda lösenavgift mdragits
till statsverket kabinettssekreterare, som vore gift, skulle fr. o. m. år
1923 äga såsom bidrag till representationskostnader åtnjuta ett årligt
4 Statsutskottets memorial Nr 51.
belopp av 6,000 kronor, att utbetalas i den ordning, som beträffande lön
vore stadgat.
Skottet tillhandakomna protokollsutdrag hava båda kamrarna
vid behandHngen av utskottets ifrågavarande utlåtande nr 3 A till
utskottet återremitterat nämnda punkt.
Med anledning härav får utskottet anföra följande.
TV / fråga om nu förevarande anslag har allenast den förändringen av
Ivungl. Maj.-t nu föreslagits, att i posten till avlöningar åt icke ordinarie
personal, nu 40,000 kronor, äskats en förhöjning till 43,000 kronor, allt
tor helt ar raknat. Denna höjning har förorsakats av att å departementets
stat medel ansetts böra beredas för avlönande av en chaufför
till en automobil, som år 1920 från statens handelskommission övertagits
or regeringens och utrikesdepartementets räkning. Avlöningen till nämnda
c au or ar hittills bestritts av huvudtitelns allmänna besparingar, varjamte
kostnaden för automobilens underhåll och drift utgått från huvudtitelns
anslag till skrifmaterialier, expenser, renskrivning, ved, ljus m. m.
Anslaget till utrikesdepartementet har av Kungl. Maj:t föreslagits
r- ,°u tldvn d,en 1 januari—30 juni 1923 upptagas till hälften av det
tor helt ar beräknade beloppet, 473,000 kronor, eller till 236,500 kronor.
• x utskottet har icke funnit annan anledning till erinran mot Kungl.
Mapts förslag, än att det för anställande av en chaufför beräknade särskilda
beloppet icke torde böra beviljas. Beträffande den hittills vidtagna
åtgärden att av huvudtitelns allmänna besparingar bekosta chaufförens
aflöning vill utskottet ej underlåta att framhålla, att densamma
svårligen kan anses stå i god överensstämmelse med de i rikets ständers
skrivelse den 12^ maj 1841 angivna grunder i avseende å dispositionen
av besparingar å huvudtitlarna. Då emellertid det till ministern för
utrikes ärendena för innevarande år utgående representationsbidraget
möjligen kan anses vara något knappt tillmätt och prövning av denna
iraga icke lärer kunna ske vid innevarande års riksdag, vill utskottet
icke motsätta sig, att medel till avlöning åt chauffören ävensom kostnaderna
för automobilens underhåll och drift må intill den 1 juli 1923
beredas på samma sätt som hittills.
I samband med behandlingen av detta anslag har utskottet ansett
sig böra beröra vad riksdagens revisorer i sin berättelse om den år 1921
verkställda granskningen av statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning
undei år 1920 (sid. 9 12) anfört i fråga om dispositionen av lösenav
gitter
vid utrikesdepartementets passavdelningar.
Revisorerna anföra här, efter att hava lämnat en del uppgifter
Statsutskottets memorial Nr 51.
5
rörande lösenavgifterna och kostnaderna för utrikesdepartementets båda
passavdelningar, följande:
»Vad angår det förhållandet, att utgifterna under år 1920 för den
ena av nämnda passavdelningar delvis bestritts från tredje huvudtitelns
allmänna besparingsfond, har detta förhållande redan varit föremål för
anmärkning av riksdagen, som.i skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 juni
1921, nr 3 A, angående regleringen av utgifterna under riksstatens för
år 1922 tredje huvudtitel, innefattande anslagen till utrikesdepartementet,
framhållit, att anlitandet av sagda besparingsfond för berörda ändamål
icke överensstämde med de av 1841 års riksdag angivna grunder för
dispositionen av besparingarna å huvudtitlarna.
Vidkommande kostnaderna i övrigt för mera nämnda avdelningar,
vilka kostnader enligt den här ovan lämnade redogörelsen bestritts från
olika riksstatsanslag, har det givetvis väckt revisorernas uppmärksamhet,
att samtidigt som statsverket fått vidkännas så dryga kostnader för dessa
avdelningar, vid samma avdelningar influtna löseninkomster till så betydande
belopp tillfallit den person, som uppehållit den av statsmedel avlönade
kabinettssekreterarbefattningen. Framhållas må jämväl, att vid
beskickningar och konsulat, med undantag av de olönade konsulaten,
motsvarande sportelinkomster icke förekomma, enär vid dessa passviseringsavgifterna
i sin helhet utgå i form av stämpelavgift, som odelad
tillfaller statsverket.
Visserligen torde enligt gällande bestämmelser angående expeditionslösen
vederbörande befattningshavare inom utrikesdepartementet vara
berättigad att uppbära nu ifrågavarande lösenavgifter, men då berörda
avgifter efter vad revisorerna kunna finna, icke omnämndes vid framläggandet
för innevarande års riksdag av förslag till nya stater för den
diplomatiska och konsulära personalen inom utrikesdepartementet och
följaktligen icke någon hänsyn därtill togs vid fastställandet av sagda
stater, hava revisorerna ansett sig böra bringa nu relaterade förhållanden
till riksdagens kännedom.»
Med anledning av detta revisorernas uttalande har kabinettssekreteraren
den 27 december 1921 avgivit förklaring och därvid anfört
följande:
''»Vidare har det väckt revisorernas uppmärksamhet, ''»att samtidigt
som statsverket fått vidkännas så dryga kostnader för dessa avdelningar,
vid samma avdelningar influtna löseninkomster till så betydande belopp
tillfallit den person, som uppehållit den av statsmedel avlönade kabinettssekreterarebefattningen.
» Det hör härtill anmärkas, att båda dessa
passavdelningar visserligen tillskynda statsverket avsevärda utgifter, som
6
Statsutskottets memorial Nr 51.
betunga tredje huvudtitelns olika anslag, men att de samtidigt tillföra
statsverket högst betydande belopp i form av stämpelmedel, som, ehuru
de icke komma tredje huvudtitelns anslag till godo, likväl utgöra eu
ingalunda oviktig inkomstkälla för statsverket. Vad särskilt den utländska
passavdelningen angår, så består dess verksamhet icke allenast i att
behandla frågor om visering, som verkställes av utrikesdepartementet,
för vilka, förutom stadgad stämpelavgift, de av kabinettssekreteraren
uppburna lösenavgifterna upptagas. Dess ojämförligt största arbetsbörda
utgör nämligen att behandla förfrågningar från beskickningar och konsulat,
huruvida visering i olika fall kan beviljas eller icke. Dessa viseringar,
som, i de fall de beviljas, verkställas av vederbörande beskickning
eller konsulat, medföra för statsverket eu inkomst i form av stämpelmedel
till belopp, söm mångdubbelt överstiger utgifterna. Det synes
sålunda icke fullt riktigt att jämföra de löseninkomster, som den utländska
passavdelningen tillför kabinettssekreteraren, med de utgifter, som
för densammas upprätthållande i sin helhet krävas. Dessa utgifter hänföra
sig, som sagt, till ojämförligt största delen till det arbete, som
avdelningen har med de i utlandet verkställda viseringarna.
Revisorerna anföra slutligen i ifrågavarande § 2: »Visserligen torde
enligt gällande bestämmelser angående expeditionslösen vederbörande
befattningshavare inom utrikesdepartementet vara berättigad att uppbära
nu ifrågavarande lösenavgifter, men då berörda avgifter, efter vad revisorerna
kunna finna, icke omnämndes vid framläggandet för innevarande
års riksdag av förslag till nya stater för den diplomatiska och konsulära
personalen inom utrikesdepartementet och följaktligen icke någon hänsyn
därtill togs vid fastställandet av sagda stater, hava revisorerna ansett
sig böra bringa nu relaterade förhållande till riksdagens kännedom».
Med anledning härav torde böra framhållas, att dessa lösenavgifters
höga belopp är av övergående natur. I samma mån som pass- och viseringstvånget
i de olika länderna inskränkes eller upphäves, komma dessa
avgifter att minskas eller upphöra. Utvecklingen går ock i den riktningen,
att viseringstvånget kommer att mellan allt fler länder upphävas, och
till svenska regeringen har framställning i sådant syfte redan från ett
par håll gjorts. Då det gällde att fastställa en ordinarie lönestat, synes
det icke hava varit påkallat att taga hänsyn till en löseninkomst av
övergående natur som den nu ifrågavarande. Detta torde hava varit
orsaken till att man icke funnit anledning att för riksdagen särskilt påpeka
förhållandet.»
Utskottet, som instämmer i vad revisorerna anfört och finner
det mindre lämpligt, att kabinettssekreteraren uppbär sportelinkomster
Statsutskottets memorial Nr 51.
7
till belopp, vida överstigande den enligt stat till honom utgående avlöningen,
har ansett sig böra föreslå, att åtgärder vidtagas för lösenavgifternas
indragning. Att så sker är för övrigt endast ett fullföljande av
vad som i likartade fall ägt rum inom andra delar av statsförvaltningen
under de senaste åren. I detta fall synes därjämte den omständigheten,
att staten måste vidkännas betydande kostnader för passavdelningarna,
utgöra ett ytterligare skäl för indragning till statsverket av de vid passens
utlämnande utgående lösenavgifterna.
Utskottet har med anledning härav ansett riksdagen böra hos Kung!.
Maj:t anhålla om vidtagande av åtgärder i denna riktning, vilket, enligt
vad utskottet inhämtat, jämväl föreslagits av allmänna civilförvaltningens
lönenämnd i ett den 18 februari 1922 avgivet utlåtande.
För beredande åt kabinettssekreteraren av någon ersättning- för
den förmån, han förlorar genom dessa sportiers indragning till statsverket,
har utskottet ansett sig böra föreslå, att det för närvarande till kabinettssekreteraren
under viss förutsättning utgående bidraget till representationskostnader
höjes från 3,000 kronor till 6,000 kronor för år. Då denna
förhöjning icke kan vinna tillämpning förrän från och med år 1923, synes
kabinettssekreteraren böra till den dag före den 1 januari 1923, Kungl.
Maj:t kan finna lämpligt bestämma, bibehålla sportelinkomsterna.
Utskottet anser alltså, att medelsbehovet å detta anslag bör för tiden
1 januari—30 juni 1923 bestämmas till hälften av det för innevarande
år beviljade beloppet, 470,000 kronor, ökat med 3,000 kronor, motsvarande
förhöjningen i kabinettssekreterarens representationsbidrag, eller
hälften av 473,000 kronor, d. v. s. 236,500 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må
a) för tiden den 1 januari—30 juni 1923 upptaga
det ordinarie förslagsanslaget till utrikesdepartementet,
nu 470,000 kronor, med 236,500 kronor;
b) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t må föranstalta om att de till kabinettssekreteraren
nu utgående lösenavgifterna för passvisering skola från
den dag Kungl. Maj:t bestämmer, dock senast den 1
januari 1923, av honom till statsverket redovisas;
c) medgiva, att efter det de i mom. b) omförmälda
lösenavgifterna indragits till statsverket kabinettssekreterare,
som är gift, skall fr. o. m. år 1923 äga såsom
8
Statsutskottets memorial Nr 51.
bidrag till representationskostnader åtnjuta ett årligt
belopp av 6,000 kronor, att utbetalas i den ordning,
som beträffande lön är stadgat..
Stockholm den 28 april 1922.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS,
Närvarande: se under utlåtandet nr SO.
Reservation:
av herrar J. B. Johansson, P. B. Nilsson i Landeryd och J. D.
Norman, vilka ansett, att utskottets motivering bort hava följande lydelse:
»I fråga om nu förevarande anslag--- 236,500 kronor.
Utskottet har icke funnit — — — å huvudtitlarne. Utskottet har
emellertid icke velat motsätta sig att medel---som hittills.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1922:3a Skrivelse till Konungen angående regleringen för tiden 1 januari—30 juni 1923 av utgifterna under riksstatens tredje huvudtitel, innefattande anslagen till utri s. 1 i texten