Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 20

1923-04-10 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1923:20, Bankoutskottets utlåtande Nr 20

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

. Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 10 april 1923 kl. V2 1 e. ra
-

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande pensioner och

understöd m. m.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda

till utskottet hänvisade framställningar rörande vissa pensioner och

understöd m. m.

l:o) 1 en till riksdagen den 26 januari 1923 avlåten proposition

nr 35 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen medgiva, att till sådana f. d. poststationsföreståndare

och lantbrevbärare, som frånträtt sina befattningar före 1918 års

ingång och vilka åtnjuta understöd för sin återstående livstid av det å

postverkets stat för driftkostnader upptagna förslagsanslaget till livräntor

och understöd, må under år 1923 av postmedel utbetalas förhöjning

med fyrtio procent av vederbörande tillkommande understöd.

I fråga om den i ärendet lämnade utredningen får utskottet hänvisa

till åberopade statsrådsprotokollet.

Utskottet vill erinra, att riksdagen under åren 1919—1920 medgivit,

att förhöjning finge utgå å ifrågavarande understöd, för år 1919

med 35 procent samt för vart och ett av åren 1920—1922 med 50

procent av vederbörande understödsbelopp. I betraktande av den inträdda

sänkningen av levnadskostnaderna och med hänsyn till den starka

reduktion av de till statens befattningshavare utgående dyrtidstilläggen,

som av Kungl. Maj:t föreslagits, har nu, ehuru här ifrågavarande förhöjning

icke är att helt jämställa med dyrtidstillägg i egentlig mening,

någon nedsättning av densamma ansetts vara befogad; och har Kungl.

Maj:t föreslagit, att förhöjningen måtte för år 1923 bestämmas till 40

procent.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 8 sand. 19 höft. (Nr 20.) 1

Ång.

förhöjning

för år 1923

av åt vissa

f. d. jpoststationsf

öreståndare

och lanU

brevbärare

utgående

understöd.

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

Ang.

årligt understöd

åt städerskan

hos

generalpoststyrelsen

Augusta

Fahlström.

Generalpost
styrelsen.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran häremot, hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

2:o) I en inom första kammaren under nr 108 väckt motion har

herr Julin hemställt, »att riksdagen må bevilja städerskan hos generalpoststyrelsen

Augusta Fahlström, från och med den dag hon avgår från

sin befattning hos styrelsen, ett årligt understöd för hennes återstående

livstid ej understigande 420 kronor för helt år räknat att utgå av postmedel.

»

Till stöd för detta yrkande anföres i motionen, bland annat, att

städerskan Augusta Fahlström, som vore född den 16 december 1852

och sålunda uppnått 70 år, i september 1922 hos generalpoststyrelsen

anhållit om pension eller understöd, men att denna ansökan av styrelsen

funnits för det dåvarande icke böra föranleda någon åtgärd. Avvisandet

av den gjorda framställningen syntes hava grundats bland

annat därpå, att styrelsen ansett sökandens tjänstetid kort i jämförelse

med den, som tidigare föranlett riksdagen att bevilja städerskor i statsinstitutioner

ålderdomsunderstöd. Tjänstetiden räknades av generalpoststyrelsen

hava börjat den 1 november 1903, medan den i själva

verket börjat den 1 september 1894, något som sökanden ej förstått att

med nödig tydlighet framhäva, och som generalpoststyrelsen för sin del

vid tillfället icke kunde efter tillgängliga handlingar känna, då städerskan

Fahlström väl utfört städningen inom styrelsens lokaler, men

icke uppburit ersättning härför av styrelsen direkt utan av den funktionär

hos styrelsen, som haft sig ansvaret för lokalernas städning anförtrott.

Beträffande den av motionären förebragta utredningen i övrigt

tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen med därvid fogade

bilagor.

Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

statskontorets utlåtande; och har nämnda ämbetsverk i ärendet

införskaffat yttrande av generalpoststyrelsen, som anfört följande:

»Generalpoststyrelsen vitsordar riktigheten av motionärens uppgifter i fråga

om de faktiska förhållanden, som kunna vara av vikt för frågans bedömande,

och har för sin del intet att erinra mot det av förste expeditionsvakten K. Sahlberg

lämnade intyget. De av K. Sahlberg i berörda intyg meddelade uppgifter voro

icke för generalpoststyrelsen kända vid fattandet av dess beslut den 6 oktober

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

3

1922. På grund av, bland annat, vad i detta intyg blivit upplyst finner generalpoststyrelsen

nu skäligt, att Faklström tilldelas årligt understöd av postmedel.

Vid bedömande av understödets storlek synes styrelsen hänsyn böra tagas

därtill, att det arbete, som Fahlström haft att utföra, beräknats för en fullt arbetsför

person kräva en tid av 3 timmar dagligen. Till jämförelse åberopas ett

av 1922 års riksdag avgjort understödsärende, däri riksdagen på grund av Kungl.

Maj:ts proposition nr 70/1922 beslöt, att understöd skulle utgå av postmedel åt

förra städerskan vid postverket Bernhardina Pettersson med årligt belopp av 350

kronor. Jämförelsen visar, att

Pettersson med en levnadsålder av 55 år varit anställd i postverket 27 år

med daglig arbetstid av 4 l/2 timmar och en årlig ersättning av 825 kronor,

Fahlström med en levnadsålder av 70 år varit anställd i postverket 28 1/i

år med daglig arbetstid av 3 timmar och en årlig ersättning av 840 kronor.

Med hänsyn härtill finner generalpoststyrelsen ett understödsbelopp av 350

kronor för år åt Fahlström skäligt.»

Statskontoret har för egen del i ärendet anfört följande:

»Den i motionen nr 108/1 gjorda framställningen om årligt understöd åt

städerskan hos generalpoststyrelsen Augusta Fahlström har icke givit statskontoret

anledning till erinran annat än beträffande det föreslagna pensionsbeloppet. Det

belopp, som kan varda beviljat, synes icke böra medföra större inkomst för städerskan

Fahlström än den avlöning, hon åtnjutit för sitt arbete hos generalpoststyrelsen.

Statskontoret vill därför föreslå beviljande åt henne av en pension å

300 kronor, i vilket fall sammanlagda pensionsförmånerna med nu utgående pensions-

och dyrtidstillägg komma att utgöra 840 kronor för år räknat eller samma

belopp som under de senaste åren utgjort hennes årsinkomst från postverket.»

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit finner även utskottet

det vara billigt, att ett årligt understöd av postmedel beviljas städerskan

Fahlström under hennes återstående livstid. I fråga om storleken av

detta understöd ansluter sig utskottet till statskontorets förslag om ett

årligt belopp av 300 kronor. Understödet synes böra utgå från och

med månaden näst efter den, vari städerskan Fahlström entledigas från

sin anställning hos generalpoststyrelsen.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

1: 108, må medgiva, att städerskan hos generalpoststyrelsen

Augusta Fahlström må från och med månaden

näst efter den, vari hon entledigas från sin ananställning

hos styrelsen, under sin återstående livstid

av postmedel uppbära ett årligt understöd av trehundra

kronor.

Statskontoret.

TJtskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

Ang. 3:o) I en inom andra kammaren av herr Lovén väckt motion nr

stad^änkan har hemställts, »att änkan Mathilda Carolina Persson, född Åkesson,

Mathiida boende i Håkanstorp, f. g. 14, Malmö, S:t Pauli församling, måtte av

Carsonn<ffddS statens järnvägars trafikmedel erhålla ett årligt understöd, så länge hon

Åkesson, lever ogift, av 500 kronor, räknat från den 16 oktober 1920.»

Till stöd för detta yrkande har motionären anfört, bland annat,

att Mathilda Carolina Perssons man, muraren Måns Persson, den 16

oktober 1920 överkörts och dödats av ett statens järnvägars tåg vid

korsningen av statens järnväg och Industrigatan inom Malmö stads

område, att vid ifrågavarande gatukorsning icke funnits »någon bevakning

men väl obevakade grindar, som alltid stått öppna», att upprepade

framställningar från trafikanter inom staden till vederbörande myndigheter

rörande vidtagande av skyddsanordningar vid järnvägsövergången

icke föranlett tillräckliga åtgärder samt att muraren Perssons död sålunda

vore att tillskriva bristande skyddsanordningar från statens järnvägars

sida.

Beträffande motiveringen i övrigt samt i fråga om de bilagor, som

fogats vid motionen, får utskottet hänvisa till densamma.

På anhållan av utskottet har statskontoret anbefallts att yttra sig

över motionen; och har statskontoret med eget utlåtande den 20 februari

1923 överlämnat yttrande i ärendet av järnvägsstyrelsen.

jämvägs- Järnvägsstyrelsen har, med överlämnande av ett från distrikts
styrehen.

förvaltningen vid statens järnvägars III distrikt infordrat yttrande jämte

bilagor, anfört, att styrelsen visserligen ansåge, att vållande till ifrågavarande

olyckshändelse icke kunde läggas statens järnvägars förvaltning

eller personal till last, men att styrelsen på grund av omständigheterna

i detta fall ej hade något att erinra mot, att änkan Persson tillerkändes

ett årligt understöd av i motionen föreslaget belopp, så länge hon

levde ogift.

statskontoret. för egen del har statskontoret framhållit, att det av handlingarna

syntes framgå, att berörda olyckshändelse knappast skett under sådana

omständigheter, att det kunde anses sannolikt, att domstol vid eventuell

rättegång skulle hava tillerkänt änkan Persson skadestånd enligt lagen

den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs

drift. Med hänsyn emellertid till vad i ärendet förekommit och då det

av motionären visats, att änkan Persson befunne sig i synnerligen tryckta

ekonomiska omständigheter, hade statskontoret i likhet med järnvägsstyrelsen

intet att erinra mot att ett årligt understöd av trafikmedel

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

5

beviljades henne. Mot det i sådant avseende föreslagna beloppet syntes

anmärkning ej kunna göras, men borde föreskrift meddelas, att å detta

belopp pensionstillägg och dyrtidstillägg ej skulle utgå.

Med hänsyn till de i ärendet åberopade omständigheterna finner

även utskottet det vara billigt, att änkan Persson under sin återstående

livstid kommer i åtnjutande av ett årligt understöd av allmänna medel.

Mot det av motionären i sådant avseende föreslagna beloppet har utskottet

intet att erinra. Då understödet närmast har karaktären av en

livränta i anledning av det olycksfall, varigenom mannen omkommit,

torde emellertid, på sätt statskontoret ifrågasatt, särskild föreskrift böra

meddelas, att å understödsbeloppet ej må utgå pensions- eller dyrtidstillägg.

Understödet torde, såsom i motionen föreslagits, böra beviljas

av trafikmedel och utgå från och med den 16 oktober 1920.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 9, må medgiva, att avlidne muraren Måns Perssons

änka Mathilda Carolina Persson, född Åkesson, i S:t Pauli

församling, Malmö, må räknat från och med den 16

oktober 1920 under sin återstående livstid, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel

uppbära ett årligt understöd av femhundra

kronor; dock utan rätt att å understödet åtnjuta pensions-

eller dyrtidstillägg.

4:o) I en inom andra kammaren av herrar Ljungberg och Olsson i

Broberg väckt motion nr 40 har hemställts, »att riksdagen ville medgiva,

att t. f. vaktmästaren å tullverkets extra avlöningsstat Sven Robert

Kihlbergs änka Julia Mathilda Kihlberg, född Jönsson, och hennes dotter

Margit Elisabet tilldelas ett årligt understöd, motsvarande den pension,

vartill de — efter avdrag av vissa avgifter till tullstatens enskilda pensionsinrättning

— skulle varit från nämnda pensionsinrättning berättigade,

därest Sven Robert Kihlberg vid sitt frånfälle varit ordinarie vaktmästare

vid tullförvaltningen i Göteborg, att av det å tullverkets omkostnadsstat

uppförda förslagsanslaget till diverse utgifter från och med

den 1 juni 1922 utgå enligt de grunder, som i under nämnda år gällande

reglemente för tullstatens enskilda pensionsinrättning föreskrives

i fråga om pension till änkor och barn efter ordinarie befattningshavare

vid tullverket.»

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt tullvaktmästaren

S. R. Kihlbergs

änka och barn.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande iVr 20.

Gener all ullstyrelsen.

Statskontoret.

Utskottet.

I motiveringen för detta yrkande har anförts, att Kiklberg, som

vore född den 7 maj 1886 och antagits i tullverkets tjänst den 6 juli

1906, den 3 maj 1922 avlidit utan att dessförinnan hava uppnått ordinarie

tjänst, varigenom hans efterlevande kunnat beredas pension från

tullstatens enskilda pensionsinrättning, samt att detta förhållande helt

syntes kunna tillskrivas den omständigheten, att ett antal erforderliga

vaktmästartjänster inom tullstaten i avvaktan på tullverkets omorganisation

tillsatts endast på extra stat.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen

med därtill hörande bilagor.

Sedan statskontoret på anhållan av utskottet anbefallts avgiva

utlåtande över förevarande framställning, har statskontoret överlämnat

ett i ärendet inhämtat yttrande av generaltullstyrelsen.

Generaltullstyrelsen, som förklarat sig för sin del vilja livligt

understödja den i motionen gjorda framställningen, har beträffande de

pensionsbelopp, som skulle hava tillfallit de efterlevande, därest Kihlberg

vid sin död innehaft anställning som ordinarie vaktmästare av

klass 1 i tullverket, meddelat följande:

Änkan Kihlberg skulle i sådant fall enligt då gällande bestämmelser nu

varit berättigad att för egen del åtnjuta pension med 20 procent å mannens lön

1,540 kronor eller med 308 kronor, att utgå från och med månaden näst efter

den, under vilken mannen avlidit.

De tillskott, som under förutsättning, att Kihlberg innehaft ordinarie vaktmästartjänst

den 1 maj 1922, skulle hava erlagts till tullstatens enskilda pensionsinrättning,

utgöres jämlikt §§ 5, 6 och 7 i reglementet för tullstatens enskilda

pensionsinrättning den 30 maj 1884 av dels s. k. bottenpenning med 6 procent å

lönen, 1,540 kronor, eller med 92 kronor 40 öre, dels åldersavgift med 5 procent

å lönen eller med 77 kronor, dels ock årsavgift med 4 procent av lönen för 5 år

eller med 308 kronor. Sammanlagda beloppet av de avgifter, som under angivna

förutsättning skolat erläggas till pensionsinrättningen, utgör sålunda 477 kronor

40 öre, vilket belopp enligt en å styrelsens kameralbyrå verkställd beräkning skulle

motsvara ett årligt avdrag av högst 28 kronor. I enlighet härmed skulle det

årliga understödet till änkan utgöra 308 kronor, reducerat till 280 kronor, samt

för barnets del utökat jämlikt då gällande bestämmelser med 40 procent å 280

kronor eller 112 kronor till inalles 392 kronor. Detta belopp bör emellertid vid

upphörandet av dotterns rätt till pension minskas med 112 kronor.

Statskontoret har för egen del tillstyrkt bifall till den gjorda

framställningen.

Med åberopande av vad i ärendet förekommit och under erinran,

att riksdagen tidigare i några liknande fall medgivit understöd efter

enahanda grunder som de här föreslagna, får utskottet hemställa,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

7

att riksdagen, med bifall till förevarande motion

II: 40, må medgiva, att t. f. vaktmästaren å tullverkets

extra avlöningsstat Sven Robert ICihlbergs änka Julia

Mathilda Kihlberg, född Jönsson, och hennes dotter

Margit Elisabet må tilldelas ett årligt understöd, motsvarande

den pension, vartill de — efter avdrag av

vissa avgifter till tullstatens enskilda pensionsinrättning

— skulle varit från nämnda pensionsinrättning

berättigade, därest Kihlberg vid sitt frånfälle varit

ordinarie vaktmästare vid tullförvaltningen i Göteborg,

att av det å tullverkets omkostnadsstat uppförda

förslagsanslaget till diverse utgifter från och

med den 1 juni 1922 utgå enligt grunder, som i

det under nämnda år gällande reglemente för tullstatens

enskilda pensionsinrättning föreskrivas i fråga

om pension till änkor och barn efter ordinarie befattningshavare

vid tullverket.

5:o) I en den 13 januari 1923 avlåten proposition nr 18 har A"9- Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av stats- fZrfZonorådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riks- e. a.

dagen medgiva, att förre kronojägaren i Björnhyttans bevakningstrakt av SöderstenGrangärde

revir Erik Gustaf Södersten må från statens domäners fond

uppbära, utöver honom författningsenligt tillkommande pension, fyllnadspension

till sådant belopp, att båda pensionsbeloppen tillsammans uppgå

för tiden från och med den 1 maj till och med den 30 juni 1922 till

790 kronor och för tiden från och med den 1 juli 1922 under Söderstens

återstående livstid till 1,284 kronor, allt för år räknat,

I fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Under hänvisning till av riksdagen tidigare fattade beslut i liknande

ärenden far utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot

Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

6:o] I en inom första kammaren av herr Rosén väckt motion nr Ang. pension

30 har hemställts, att riksdagen måtte besluta, »att förre extra ordinarie Z/Za *’

kronojägaren inom Bjurbäckens revir Set August Stenlund må från och a7«T

limd.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Domänstyr

elsen.

8 Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

med den 1 januari 1923 under sin återstående livstid uppbära en årlig

pension av 400 kronor, att utgå från statens domäners fond.);

I motionen anföres, bland annat, att Stenlund, som varit i skogsstatens

tjänst omkring 22 år, på grund av personalindragning avskedats

med utgången av år 1922, samt att han, som vore över 61 år gammal,

hade hustru och barn att försörja och vore obemedlad.

Beträffande motiveringen i övrigt liksom i fråga om de vid motionen

fogade bilagorna får utskottet hänvisa till motionen.

Över förevarande motion har statskontoret på begäran av utskottet

anbefallts avgiva utlåtande; och har nämnda ämbetsverk i ärendet inhämtat

yttrande av domänstyrelsen, dagtecknat den 24 februari 1923,

däri anförts följande:

»Enligt av domänstyrelsen infordrat åldersbevis är Stenlund född den 4

augusti 1861 och har sålunda den 1 nästinstundande mars, då han på grund av uppsägning

från domänstyrelsens sida kommer att lämna sin nuvarande icke ordinarie

anställning vid domänverket, uppnått en levnadsålder av nära 61 år 7 månader.

Beträffande Stenlunds tjänstetid vid domänverket utvisa tillgängliga handlingar,

att denna omfattar 22 år 1 månad och 8 dagar eller från och med den 22

januari 1901 till och med den 28 februari 1923.

Därest Stenlund varit uppförd på ordinarie stat hade han jämlikt gällande

pensionslag icke varit berättigad till pension, enär nämnda lag för dylik rätt i

allmänhet förutsätter i fråga om tjänstemän och betjänte vid den lokala skogsförvaltningen

65 levnadsår och 35 tjänsteår och intet av de i lagen angivna

undantagsfallen äger tillämpning på Stenlund.

Det synes domänstyrelsen självfallet, att under sådana förhållande en icke

ordinarie tjänsteman vid domänverket icke heller bör kunna tillerkännas pension

eller med pension jämförligt årligt understöd av statsmedel.

På grund av det nu anförda nödgas domänstyrelsen avstyrka bifall till den

inom riksdagen väckta motionen.

Som emellertid efter vad handlingarna utvisa och domänstyrelsen för övrigt

har sig bekant ömmande omständigheter — Stenlunds jämförelsevishöga ålder och

mer än 22-åriga samvetsgranna och plikttrogna tjänstgöring, hans rätt stora familj,

vilken för sitt uppehälle torde vara av honom beroende och ej minst det förhållandet

att Stenlunds synförmåga numera lärer vara så nedsatt, att han endast med svårighet

kan utföra även enklare arbeten — föreligga, synes styrelsen billigheten kräva, att

Stenlund, åt vilken vederbörande revirförvaltare kunnat bereda sysselsättning till

utgången av nästinstundande april månad, måtte under innevarande år tilldelas

ett tillfälligt understöd av 400 kronor för år, att utgå från statens domäners fond.

Därest detta förslag kommer att vinna statsmakternas bifall, har styrelsen för

avsikt att hädanefter i avgivande underdåniga generalförslag rörande domänverkets

driftkostnader föreslå ett understöd av 400 kronor för år att till Stenlund

utgå i den mån han befinnes vara mindre arbetsför.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 20.

9

För egen del har statskontoret yttrat:

»Beträffande Stenlund har upplysts, bland annat, att han är endast 61 år

gammal och att han har åtminstone en del av sin arbetsförmåga i behåll. Vid

sådant förhållande och då motsvarande ordinarie personal blir berättigad till pension

först vid 65 års ålder, synes någon pension åtminstone för närvarande ej

böra beviljas honom. Då emellertid i detta fall särdeles ömmande omständigheter

synas föreligga, torde den av domänstyrelsen anvisade utvägen till beredande av

något understöd åt Stenlund tills vidare kunna anlitas.»

Såsom icke-ordinarie befattningshavare är Stenlund icke berättigad

att erhålla pension i vanlig ordning. Då han icke uppnått den för

befattningshavare vid den lokala skogsförvaltningen föreskrivna pensionsåldern

och endast kan räkna omkring 22 tjänstår i domänverkets

tjänst, anser utskottet i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna,

att någon pension eller därmed jämförligt understöd icke bör tillerkännas

honom av riksdagen. Domänstyrelsen har emellertid ifrågasatt,

att Stenlund borde för innevarande år tilldelas ett tillfälligt understöd.

Detta förslag finner utskottet med hänsyn till i ärendet åberopade

ömmande omständigheter vara behjärtansvärt; men lärer det enligt utskottets

mening ankomma på Kungl. Maj:t att efter ansökan meddela

beslut i berörda avseende. Vid sådant förhållande och då domänstyrelsen,

därest ett dylikt understöd beviljas Stenlund för år 1923, torde

komma att. i blivande generalförslag rörande domänverkets driftkostnader

föreslå ett årligt understöd, att utgå till Stenlund i den mån han

befinnes mindre arbetsför, har utskottet ansett ifrågavarande motion icke

böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion I: 30 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 april 1923.

I

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Statskontoret.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 8 saml. 19 häft. (Nr 20.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:318 Skrivelse till Konungen, angående vissa framställningar rörande pensioner och understöd. s. 5 i texten