Bankoutskottets utlåtande Nr 20
1923-04-10 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1923:20, Bankoutskottets utlåtande Nr 20
Dokumentets text
. Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
1
Nr 20.
Ankom till riksdagens kansli den 10 april 1923 kl. V2 1 e. ra
-
Utlåtande, angående vissa framställningar rörande pensioner och
understöd m. m.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda
till utskottet hänvisade framställningar rörande vissa pensioner och
understöd m. m.
l:o) 1 en till riksdagen den 26 januari 1923 avlåten proposition
nr 35 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att till sådana f. d. poststationsföreståndare
och lantbrevbärare, som frånträtt sina befattningar före 1918 års
ingång och vilka åtnjuta understöd för sin återstående livstid av det å
postverkets stat för driftkostnader upptagna förslagsanslaget till livräntor
och understöd, må under år 1923 av postmedel utbetalas förhöjning
med fyrtio procent av vederbörande tillkommande understöd.
I fråga om den i ärendet lämnade utredningen får utskottet hänvisa
till åberopade statsrådsprotokollet.
Utskottet vill erinra, att riksdagen under åren 1919—1920 medgivit,
att förhöjning finge utgå å ifrågavarande understöd, för år 1919
med 35 procent samt för vart och ett av åren 1920—1922 med 50
procent av vederbörande understödsbelopp. I betraktande av den inträdda
sänkningen av levnadskostnaderna och med hänsyn till den starka
reduktion av de till statens befattningshavare utgående dyrtidstilläggen,
som av Kungl. Maj:t föreslagits, har nu, ehuru här ifrågavarande förhöjning
icke är att helt jämställa med dyrtidstillägg i egentlig mening,
någon nedsättning av densamma ansetts vara befogad; och har Kungl.
Maj:t föreslagit, att förhöjningen måtte för år 1923 bestämmas till 40
procent.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 8 sand. 19 höft. (Nr 20.) 1
Ång.
förhöjning
för år 1923
av åt vissa
f. d. jpoststationsf
öreståndare
och lanU
brevbärare
utgående
understöd.
Utskottet.
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
Ang.
årligt understöd
åt städerskan
hos
generalpoststyrelsen
Augusta
Fahlström.
Generalpost
styrelsen.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran häremot, hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
2:o) I en inom första kammaren under nr 108 väckt motion har
herr Julin hemställt, »att riksdagen må bevilja städerskan hos generalpoststyrelsen
Augusta Fahlström, från och med den dag hon avgår från
sin befattning hos styrelsen, ett årligt understöd för hennes återstående
livstid ej understigande 420 kronor för helt år räknat att utgå av postmedel.
»
Till stöd för detta yrkande anföres i motionen, bland annat, att
städerskan Augusta Fahlström, som vore född den 16 december 1852
och sålunda uppnått 70 år, i september 1922 hos generalpoststyrelsen
anhållit om pension eller understöd, men att denna ansökan av styrelsen
funnits för det dåvarande icke böra föranleda någon åtgärd. Avvisandet
av den gjorda framställningen syntes hava grundats bland
annat därpå, att styrelsen ansett sökandens tjänstetid kort i jämförelse
med den, som tidigare föranlett riksdagen att bevilja städerskor i statsinstitutioner
ålderdomsunderstöd. Tjänstetiden räknades av generalpoststyrelsen
hava börjat den 1 november 1903, medan den i själva
verket börjat den 1 september 1894, något som sökanden ej förstått att
med nödig tydlighet framhäva, och som generalpoststyrelsen för sin del
vid tillfället icke kunde efter tillgängliga handlingar känna, då städerskan
Fahlström väl utfört städningen inom styrelsens lokaler, men
icke uppburit ersättning härför av styrelsen direkt utan av den funktionär
hos styrelsen, som haft sig ansvaret för lokalernas städning anförtrott.
Beträffande den av motionären förebragta utredningen i övrigt
tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen med därvid fogade
bilagor.
Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
statskontorets utlåtande; och har nämnda ämbetsverk i ärendet
införskaffat yttrande av generalpoststyrelsen, som anfört följande:
»Generalpoststyrelsen vitsordar riktigheten av motionärens uppgifter i fråga
om de faktiska förhållanden, som kunna vara av vikt för frågans bedömande,
och har för sin del intet att erinra mot det av förste expeditionsvakten K. Sahlberg
lämnade intyget. De av K. Sahlberg i berörda intyg meddelade uppgifter voro
icke för generalpoststyrelsen kända vid fattandet av dess beslut den 6 oktober
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
3
1922. På grund av, bland annat, vad i detta intyg blivit upplyst finner generalpoststyrelsen
nu skäligt, att Faklström tilldelas årligt understöd av postmedel.
Vid bedömande av understödets storlek synes styrelsen hänsyn böra tagas
därtill, att det arbete, som Fahlström haft att utföra, beräknats för en fullt arbetsför
person kräva en tid av 3 timmar dagligen. Till jämförelse åberopas ett
av 1922 års riksdag avgjort understödsärende, däri riksdagen på grund av Kungl.
Maj:ts proposition nr 70/1922 beslöt, att understöd skulle utgå av postmedel åt
förra städerskan vid postverket Bernhardina Pettersson med årligt belopp av 350
kronor. Jämförelsen visar, att
Pettersson med en levnadsålder av 55 år varit anställd i postverket 27 år
med daglig arbetstid av 4 l/2 timmar och en årlig ersättning av 825 kronor,
Fahlström med en levnadsålder av 70 år varit anställd i postverket 28 1/i
år med daglig arbetstid av 3 timmar och en årlig ersättning av 840 kronor.
Med hänsyn härtill finner generalpoststyrelsen ett understödsbelopp av 350
kronor för år åt Fahlström skäligt.»
Statskontoret har för egen del i ärendet anfört följande:
»Den i motionen nr 108/1 gjorda framställningen om årligt understöd åt
städerskan hos generalpoststyrelsen Augusta Fahlström har icke givit statskontoret
anledning till erinran annat än beträffande det föreslagna pensionsbeloppet. Det
belopp, som kan varda beviljat, synes icke böra medföra större inkomst för städerskan
Fahlström än den avlöning, hon åtnjutit för sitt arbete hos generalpoststyrelsen.
Statskontoret vill därför föreslå beviljande åt henne av en pension å
300 kronor, i vilket fall sammanlagda pensionsförmånerna med nu utgående pensions-
och dyrtidstillägg komma att utgöra 840 kronor för år räknat eller samma
belopp som under de senaste åren utgjort hennes årsinkomst från postverket.»
Med hänsyn till vad i ärendet förekommit finner även utskottet
det vara billigt, att ett årligt understöd av postmedel beviljas städerskan
Fahlström under hennes återstående livstid. I fråga om storleken av
detta understöd ansluter sig utskottet till statskontorets förslag om ett
årligt belopp av 300 kronor. Understödet synes böra utgå från och
med månaden näst efter den, vari städerskan Fahlström entledigas från
sin anställning hos generalpoststyrelsen.
Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
1: 108, må medgiva, att städerskan hos generalpoststyrelsen
Augusta Fahlström må från och med månaden
näst efter den, vari hon entledigas från sin ananställning
hos styrelsen, under sin återstående livstid
av postmedel uppbära ett årligt understöd av trehundra
kronor.
Statskontoret.
TJtskottet.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
Ang. 3:o) I en inom andra kammaren av herr Lovén väckt motion nr
stad^änkan har hemställts, »att änkan Mathilda Carolina Persson, född Åkesson,
Mathiida boende i Håkanstorp, f. g. 14, Malmö, S:t Pauli församling, måtte av
Carsonn<ffddS statens järnvägars trafikmedel erhålla ett årligt understöd, så länge hon
Åkesson, lever ogift, av 500 kronor, räknat från den 16 oktober 1920.»
Till stöd för detta yrkande har motionären anfört, bland annat,
att Mathilda Carolina Perssons man, muraren Måns Persson, den 16
oktober 1920 överkörts och dödats av ett statens järnvägars tåg vid
korsningen av statens järnväg och Industrigatan inom Malmö stads
område, att vid ifrågavarande gatukorsning icke funnits »någon bevakning
men väl obevakade grindar, som alltid stått öppna», att upprepade
framställningar från trafikanter inom staden till vederbörande myndigheter
rörande vidtagande av skyddsanordningar vid järnvägsövergången
icke föranlett tillräckliga åtgärder samt att muraren Perssons död sålunda
vore att tillskriva bristande skyddsanordningar från statens järnvägars
sida.
Beträffande motiveringen i övrigt samt i fråga om de bilagor, som
fogats vid motionen, får utskottet hänvisa till densamma.
På anhållan av utskottet har statskontoret anbefallts att yttra sig
över motionen; och har statskontoret med eget utlåtande den 20 februari
1923 överlämnat yttrande i ärendet av järnvägsstyrelsen.
jämvägs- Järnvägsstyrelsen har, med överlämnande av ett från distrikts
styrehen.
förvaltningen vid statens järnvägars III distrikt infordrat yttrande jämte
bilagor, anfört, att styrelsen visserligen ansåge, att vållande till ifrågavarande
olyckshändelse icke kunde läggas statens järnvägars förvaltning
eller personal till last, men att styrelsen på grund av omständigheterna
i detta fall ej hade något att erinra mot, att änkan Persson tillerkändes
ett årligt understöd av i motionen föreslaget belopp, så länge hon
levde ogift.
statskontoret. för egen del har statskontoret framhållit, att det av handlingarna
syntes framgå, att berörda olyckshändelse knappast skett under sådana
omständigheter, att det kunde anses sannolikt, att domstol vid eventuell
rättegång skulle hava tillerkänt änkan Persson skadestånd enligt lagen
den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs
drift. Med hänsyn emellertid till vad i ärendet förekommit och då det
av motionären visats, att änkan Persson befunne sig i synnerligen tryckta
ekonomiska omständigheter, hade statskontoret i likhet med järnvägsstyrelsen
intet att erinra mot att ett årligt understöd av trafikmedel
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
5
beviljades henne. Mot det i sådant avseende föreslagna beloppet syntes
anmärkning ej kunna göras, men borde föreskrift meddelas, att å detta
belopp pensionstillägg och dyrtidstillägg ej skulle utgå.
Med hänsyn till de i ärendet åberopade omständigheterna finner
även utskottet det vara billigt, att änkan Persson under sin återstående
livstid kommer i åtnjutande av ett årligt understöd av allmänna medel.
Mot det av motionären i sådant avseende föreslagna beloppet har utskottet
intet att erinra. Då understödet närmast har karaktären av en
livränta i anledning av det olycksfall, varigenom mannen omkommit,
torde emellertid, på sätt statskontoret ifrågasatt, särskild föreskrift böra
meddelas, att å understödsbeloppet ej må utgå pensions- eller dyrtidstillägg.
Understödet torde, såsom i motionen föreslagits, böra beviljas
av trafikmedel och utgå från och med den 16 oktober 1920.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 9, må medgiva, att avlidne muraren Måns Perssons
änka Mathilda Carolina Persson, född Åkesson, i S:t Pauli
församling, Malmö, må räknat från och med den 16
oktober 1920 under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel
uppbära ett årligt understöd av femhundra
kronor; dock utan rätt att å understödet åtnjuta pensions-
eller dyrtidstillägg.
4:o) I en inom andra kammaren av herrar Ljungberg och Olsson i
Broberg väckt motion nr 40 har hemställts, »att riksdagen ville medgiva,
att t. f. vaktmästaren å tullverkets extra avlöningsstat Sven Robert
Kihlbergs änka Julia Mathilda Kihlberg, född Jönsson, och hennes dotter
Margit Elisabet tilldelas ett årligt understöd, motsvarande den pension,
vartill de — efter avdrag av vissa avgifter till tullstatens enskilda pensionsinrättning
— skulle varit från nämnda pensionsinrättning berättigade,
därest Sven Robert Kihlberg vid sitt frånfälle varit ordinarie vaktmästare
vid tullförvaltningen i Göteborg, att av det å tullverkets omkostnadsstat
uppförda förslagsanslaget till diverse utgifter från och med
den 1 juni 1922 utgå enligt de grunder, som i under nämnda år gällande
reglemente för tullstatens enskilda pensionsinrättning föreskrives
i fråga om pension till änkor och barn efter ordinarie befattningshavare
vid tullverket.»
Utskottet.
Ang.
årligt understöd
åt tullvaktmästaren
S. R. Kihlbergs
änka och barn.
6
Bankoutskottets utlåtande iVr 20.
Gener all ullstyrelsen.
Statskontoret.
Utskottet.
I motiveringen för detta yrkande har anförts, att Kiklberg, som
vore född den 7 maj 1886 och antagits i tullverkets tjänst den 6 juli
1906, den 3 maj 1922 avlidit utan att dessförinnan hava uppnått ordinarie
tjänst, varigenom hans efterlevande kunnat beredas pension från
tullstatens enskilda pensionsinrättning, samt att detta förhållande helt
syntes kunna tillskrivas den omständigheten, att ett antal erforderliga
vaktmästartjänster inom tullstaten i avvaktan på tullverkets omorganisation
tillsatts endast på extra stat.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen
med därtill hörande bilagor.
Sedan statskontoret på anhållan av utskottet anbefallts avgiva
utlåtande över förevarande framställning, har statskontoret överlämnat
ett i ärendet inhämtat yttrande av generaltullstyrelsen.
Generaltullstyrelsen, som förklarat sig för sin del vilja livligt
understödja den i motionen gjorda framställningen, har beträffande de
pensionsbelopp, som skulle hava tillfallit de efterlevande, därest Kihlberg
vid sin död innehaft anställning som ordinarie vaktmästare av
klass 1 i tullverket, meddelat följande:
Änkan Kihlberg skulle i sådant fall enligt då gällande bestämmelser nu
varit berättigad att för egen del åtnjuta pension med 20 procent å mannens lön
1,540 kronor eller med 308 kronor, att utgå från och med månaden näst efter
den, under vilken mannen avlidit.
De tillskott, som under förutsättning, att Kihlberg innehaft ordinarie vaktmästartjänst
den 1 maj 1922, skulle hava erlagts till tullstatens enskilda pensionsinrättning,
utgöres jämlikt §§ 5, 6 och 7 i reglementet för tullstatens enskilda
pensionsinrättning den 30 maj 1884 av dels s. k. bottenpenning med 6 procent å
lönen, 1,540 kronor, eller med 92 kronor 40 öre, dels åldersavgift med 5 procent
å lönen eller med 77 kronor, dels ock årsavgift med 4 procent av lönen för 5 år
eller med 308 kronor. Sammanlagda beloppet av de avgifter, som under angivna
förutsättning skolat erläggas till pensionsinrättningen, utgör sålunda 477 kronor
40 öre, vilket belopp enligt en å styrelsens kameralbyrå verkställd beräkning skulle
motsvara ett årligt avdrag av högst 28 kronor. I enlighet härmed skulle det
årliga understödet till änkan utgöra 308 kronor, reducerat till 280 kronor, samt
för barnets del utökat jämlikt då gällande bestämmelser med 40 procent å 280
kronor eller 112 kronor till inalles 392 kronor. Detta belopp bör emellertid vid
upphörandet av dotterns rätt till pension minskas med 112 kronor.
Statskontoret har för egen del tillstyrkt bifall till den gjorda
framställningen.
Med åberopande av vad i ärendet förekommit och under erinran,
att riksdagen tidigare i några liknande fall medgivit understöd efter
enahanda grunder som de här föreslagna, får utskottet hemställa,
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
7
att riksdagen, med bifall till förevarande motion
II: 40, må medgiva, att t. f. vaktmästaren å tullverkets
extra avlöningsstat Sven Robert ICihlbergs änka Julia
Mathilda Kihlberg, född Jönsson, och hennes dotter
Margit Elisabet må tilldelas ett årligt understöd, motsvarande
den pension, vartill de — efter avdrag av
vissa avgifter till tullstatens enskilda pensionsinrättning
— skulle varit från nämnda pensionsinrättning
berättigade, därest Kihlberg vid sitt frånfälle varit
ordinarie vaktmästare vid tullförvaltningen i Göteborg,
att av det å tullverkets omkostnadsstat uppförda
förslagsanslaget till diverse utgifter från och
med den 1 juni 1922 utgå enligt grunder, som i
det under nämnda år gällande reglemente för tullstatens
enskilda pensionsinrättning föreskrivas i fråga
om pension till änkor och barn efter ordinarie befattningshavare
vid tullverket.
5:o) I en den 13 januari 1923 avlåten proposition nr 18 har A"9- Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av stats- fZrfZonorådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riks- e. a.
dagen medgiva, att förre kronojägaren i Björnhyttans bevakningstrakt av SöderstenGrangärde
revir Erik Gustaf Södersten må från statens domäners fond
uppbära, utöver honom författningsenligt tillkommande pension, fyllnadspension
till sådant belopp, att båda pensionsbeloppen tillsammans uppgå
för tiden från och med den 1 maj till och med den 30 juni 1922 till
790 kronor och för tiden från och med den 1 juli 1922 under Söderstens
återstående livstid till 1,284 kronor, allt för år räknat,
I fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Under hänvisning till av riksdagen tidigare fattade beslut i liknande
ärenden far utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot
Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
6:o] I en inom första kammaren av herr Rosén väckt motion nr Ang. pension
30 har hemställts, att riksdagen måtte besluta, »att förre extra ordinarie Z/Za *’
kronojägaren inom Bjurbäckens revir Set August Stenlund må från och a7«T
limd.
Domänstyr
elsen.
8 Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
med den 1 januari 1923 under sin återstående livstid uppbära en årlig
pension av 400 kronor, att utgå från statens domäners fond.);
I motionen anföres, bland annat, att Stenlund, som varit i skogsstatens
tjänst omkring 22 år, på grund av personalindragning avskedats
med utgången av år 1922, samt att han, som vore över 61 år gammal,
hade hustru och barn att försörja och vore obemedlad.
Beträffande motiveringen i övrigt liksom i fråga om de vid motionen
fogade bilagorna får utskottet hänvisa till motionen.
Över förevarande motion har statskontoret på begäran av utskottet
anbefallts avgiva utlåtande; och har nämnda ämbetsverk i ärendet inhämtat
yttrande av domänstyrelsen, dagtecknat den 24 februari 1923,
däri anförts följande:
»Enligt av domänstyrelsen infordrat åldersbevis är Stenlund född den 4
augusti 1861 och har sålunda den 1 nästinstundande mars, då han på grund av uppsägning
från domänstyrelsens sida kommer att lämna sin nuvarande icke ordinarie
anställning vid domänverket, uppnått en levnadsålder av nära 61 år 7 månader.
Beträffande Stenlunds tjänstetid vid domänverket utvisa tillgängliga handlingar,
att denna omfattar 22 år 1 månad och 8 dagar eller från och med den 22
januari 1901 till och med den 28 februari 1923.
Därest Stenlund varit uppförd på ordinarie stat hade han jämlikt gällande
pensionslag icke varit berättigad till pension, enär nämnda lag för dylik rätt i
allmänhet förutsätter i fråga om tjänstemän och betjänte vid den lokala skogsförvaltningen
65 levnadsår och 35 tjänsteår och intet av de i lagen angivna
undantagsfallen äger tillämpning på Stenlund.
Det synes domänstyrelsen självfallet, att under sådana förhållande en icke
ordinarie tjänsteman vid domänverket icke heller bör kunna tillerkännas pension
eller med pension jämförligt årligt understöd av statsmedel.
På grund av det nu anförda nödgas domänstyrelsen avstyrka bifall till den
inom riksdagen väckta motionen.
Som emellertid efter vad handlingarna utvisa och domänstyrelsen för övrigt
har sig bekant ömmande omständigheter — Stenlunds jämförelsevishöga ålder och
mer än 22-åriga samvetsgranna och plikttrogna tjänstgöring, hans rätt stora familj,
vilken för sitt uppehälle torde vara av honom beroende och ej minst det förhållandet
att Stenlunds synförmåga numera lärer vara så nedsatt, att han endast med svårighet
kan utföra även enklare arbeten — föreligga, synes styrelsen billigheten kräva, att
Stenlund, åt vilken vederbörande revirförvaltare kunnat bereda sysselsättning till
utgången av nästinstundande april månad, måtte under innevarande år tilldelas
ett tillfälligt understöd av 400 kronor för år, att utgå från statens domäners fond.
Därest detta förslag kommer att vinna statsmakternas bifall, har styrelsen för
avsikt att hädanefter i avgivande underdåniga generalförslag rörande domänverkets
driftkostnader föreslå ett understöd av 400 kronor för år att till Stenlund
utgå i den mån han befinnes vara mindre arbetsför.»
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
9
För egen del har statskontoret yttrat:
»Beträffande Stenlund har upplysts, bland annat, att han är endast 61 år
gammal och att han har åtminstone en del av sin arbetsförmåga i behåll. Vid
sådant förhållande och då motsvarande ordinarie personal blir berättigad till pension
först vid 65 års ålder, synes någon pension åtminstone för närvarande ej
böra beviljas honom. Då emellertid i detta fall särdeles ömmande omständigheter
synas föreligga, torde den av domänstyrelsen anvisade utvägen till beredande av
något understöd åt Stenlund tills vidare kunna anlitas.»
Såsom icke-ordinarie befattningshavare är Stenlund icke berättigad
att erhålla pension i vanlig ordning. Då han icke uppnått den för
befattningshavare vid den lokala skogsförvaltningen föreskrivna pensionsåldern
och endast kan räkna omkring 22 tjänstår i domänverkets
tjänst, anser utskottet i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna,
att någon pension eller därmed jämförligt understöd icke bör tillerkännas
honom av riksdagen. Domänstyrelsen har emellertid ifrågasatt,
att Stenlund borde för innevarande år tilldelas ett tillfälligt understöd.
Detta förslag finner utskottet med hänsyn till i ärendet åberopade
ömmande omständigheter vara behjärtansvärt; men lärer det enligt utskottets
mening ankomma på Kungl. Maj:t att efter ansökan meddela
beslut i berörda avseende. Vid sådant förhållande och då domänstyrelsen,
därest ett dylikt understöd beviljas Stenlund för år 1923, torde
komma att. i blivande generalförslag rörande domänverkets driftkostnader
föreslå ett årligt understöd, att utgå till Stenlund i den mån han
befinnes mindre arbetsför, har utskottet ansett ifrågavarande motion icke
böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion I: 30 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 april 1923.
I
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Statskontoret.
Utskottet.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 8 saml. 19 häft. (Nr 20.)
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1923:318 Skrivelse till Konungen, angående vissa framställningar rörande pensioner och understöd. s. 5 i texten