Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:tsproposition angående vissa understöd och pensioner, att utgå av postmedel eller trajikmedel.
1923-04-24 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1923:28, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:tsproposition angående vissa understöd och pensioner, att utgå av postmedel eller trajikmedel.
Dokumentets text
BanJcoutskottets utlåtande Nr 28.
1
Nr 28.
Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1923 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:tsproposition angående
vissa understöd och pensioner, att utgå av postmedel eller
trajikmedel.
I en till riksdagen avlåten, den 16 februari 1923 dagtecknad proposition
nr 66 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till
riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
l:o.
Under punkt l:o av sagda proposition har hemställts, att riksdagen Ang.
måtte medgiva, att befälhavaren å postångfartyget »Öland», kaptenen fri- understöd
herre Carl Gyllenstierna, styrmannen å nämnda fartyg Anders Theodor ^ruZtTc.
Johansson och långlotsen å samma fartyg Karl Fredrik Eriksson må från Gyllenstierna
och med den 1 januari 1923 under sin återstående livstid åtnjuta årliga ™"
understöd, att utgå av postmedel, friherre Gyllenstierna med 1,100 kronor,
Johansson med 800 kronor och Eriksson med 400 kronor.
Av statsrådsprotokollet inhämtas, att generalpoststyrelsen i skrivelse
den 15 september 1922 gjort framställning om understöd åt ifrågavarande
personer. Beträffande de omständigheter, som föranlett denna
framställning, har styrelsen anfört följande:
... . På initiativ av 1882 års riksdag åtog sig statsverket att sörja för regelbunden Geneiai
förbindelse
under vintertiden mellan Oland och Sveriges fastland, och denna poststyroieen.
trafik hade sedan år 1884 uppehållits genom postverkets försorg medelst det isbry
tarf artyg, benämnt postångfartyget Öland, som för kronans räkning år 1883
byggdes å Bergsunds mekaniska verkstad. Postångfartyget, som i sagda trafik
tidigare uppehållit förbindelse mellan å ena sidan Kalmar och å den andra Borgholm,
Färjestaden och Stora Bör, hade sedan Ölands järn vägarnas tillkomst endast
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 8 sand. 25 haft. (Nr 28.) 837 23 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
trafikerat traden Kalmar—Färjestaden med en seglationssäsong omfattande allt
hitintills månaderna december—april.
Sommartrafiken till och från Öland ombesörjdes till huvudsaklig del av ångfartygsaktiebolaget
Kalmarsund, och från detta bolag hade under år 1922 anbud
gjorts att övertaga jämväl vintertrafiken.
I anledning härav beslöt Kungl. Maj:t den 12 maj 1922, att anbudet icke skulle
föranleda åtgärd, men förutsatte samtidigt, att generalpoststyrelsen skulle genom
nedbringande av postångfartyget Ölands driftkostnader samt lämpliga åtgärder i
övrigt söka ernå ett i möjligaste mån ekonomiskt gynnsamt resultat av nämnda
fartygs trafik. Beträffande en av styrelsen i detta sammanhang gjord framställning
om utsträckande av postångfartygets seglationssäsong bemyndigade Kungl.
Maj:t styrelsen att vidtaga de förändringar härutinnan, som kunde finnas av förhållandena
påkallade.
Generalpoststyrelsen planerade också trafikens utsträckande och hade, för att
äga fullt fria händer vid trafikens omläggning, i vederbörlig tid uppsagt den
personal, som hittills varit mera fast anställd å postångfartyget, befälhavare, styrman,
maskinist och långlots. En utökning av trafiken måste nämligen komma
att ställa långt större krav på befäl och manskap än hittills, i det att den förlängda
säsongen främst komme att omfatta ytterligare en höstmånad med beräknad
stor frakttrafik. Då vintertrafiken i övrigt krävde ett synnerligen uthålligt
arbete, enär det här gällde att även under de svåraste is- och väderleksförhållanden
uppehålla en regelbunden trafik, torde icke kunna begäras, att hittillsvarande
personal skulle på äldre dagar mäkta fullgöra en än mer pressande tjänstgöring
än den de hittills fått underkasta sig.
Då styrelsen alltså på grund av vederbörandes ålder icke ansåge sig vid nu
förestående omläggning av trafiken böra i tjänst vidare anställa befälhavaren,
kaptenen i flottans reserv friherre Carl Gyllenstierna, styrmannen Anders Theodor
Johansson och långlotsen Karl Fredrik Eriksson, vore styrelsen emellertid av
den mening, att de borde med hänsyn till lång och väl vitsordad tjänstgöring
vid sin avgång tillerkännas understöd till lämpliga belopp för sin framtida
bärgning.
Till stöd för det förslag, som av generalpoststyrelsen i detta avseende
framställts, anför styrelsen:
Kaptenen Gyllenstierna, vilken vore född den 18 augusti 1860, hade, jämlikt
med honom upprättat kontrakt, löpande per år, innehaft befattningen såsom befälhavare
å ångfartyget Öland alltsedan den 1 juli 1907, eller i 15 år. I egenskap
av befälhavare hade han, förutom fri kost — för vilken förmån under sista seglationsperioden
till restauratrisen å ångfartyget utbetalts 3 kronor per dag — åtnjutit
dels månadslön, utgående ursprungligen med 250 kronor men sedermera,
från den 1 juli 1917, med 300 kronor under tiden från och med en halv månad
förrän seglation med fartyget börjat å anvisad trafikled till och med en halv månad
efter det fartyget lämnat trafikleden, samt med 150 kronor för den övriga delen
av året, dels tjänstgöringspenningar till belopp av 1 krona för varje tur från
Kalmar till Öland och åter, dels ock tio procent av fartygets inkomster för passagerare
och gods (s. k. kaplake). Gyllenstiernas sammanlagda inkomster, inberäknat
förmånen av fri kost, hade för sista seglationsperioden uppgått till, i runt tal,
10,200 kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
3
Enligt inhämtad upplysning åtnjöte Gyllenstierna pension och fyllnadspension
i egenskap ar f. d. kapten Tid kungl. flottan med tillhopa 2,720 kronor
för år, yarå utginge dvrtidstillägg enligt gällande grunder.
Genom den skedda uppsägningen från befattningen som befälhavare å postångfartyget
Oland, vilken uppsägning träffade Gyllenstierna vid en tidpunkt, då
hans ålder torde hindra honom att skaffa sig annan anställning, komme han
alltså att lida avsevärd minskning i sina inkomster, men han torde med fullt
skäl kunna påräkna, att hän vid sin avgång ur postverkets tjänst skulle beredas
tillägg till sin pensionsinkomst med skäligt belopp för sin återstående livstid.
Styrelsen tilläte sig erinra om att, jämlikt Kungl. Maj:ts brev till styrelsen
den 5 juni 1885, förutvarande befälhavaren å postångfartyget Sofia G. A. Höggren,
som tjänstgjort i 26 år och vilkens avlöningsförmåner vid avgången uppgått till
5,642 kronor för år, beviljats en årlig pension av 2,500 kronor.
Med hänsyn till arten och omfattningen av de göromål, som ålåge befälhavaren
å postångfartyget Öland, torde, enligt styrelsens åsikt, sagda befattning
lämpligen kunna närmast likställas med befattningen såsom förste styrman av
klass 1 å statens ångfärja. Sistnämnde funktionär, som i den för kommunikationsverkens
tjänstemän nu gällande löneplanen vore hänförd till 13 lönegraden,
vore berättigad att vid uppnådd pensionsålder (65 år) åtnjuta en pension av
4,200 kronor. Det syntes styrelsen rättvist och billigt, att Gyllenstierna nu vid
sin avgång ur postverkets tjänst efter uppsägning från styrelsens sida erhölle så
stort tillägg till sin förutvarande pension, att hans sammanlagda pensionsförmåner
komme att uppgå till den för en förste styrman av klass 1 bestämda
tjänstepensionen. Med användande av en sådan beräkningsgrund skulle den
tilläggspension, som eventuellt komme att tillerkännas Gyllenstierna, uppgå till
1,480 kronor för år.
Styrmannen Johansson, som vore född den 30 januari 1859, anställdes 1893
såsom styrman å ångfartyget Öland och hade sedermera oavbrutet eller i 29 års
tid innehaft denna befattning. För sista seglationsperioden hade Johansson uppburit
dels lön av 140 kronor per månad under den tid, han tjänstgjort å fartyget,
samt 100 kronor per månad under den tid, han icke varit i tjänstgöring, dels
tjänstgöringspenningar med 1 krona per tur från Kalmar till Öland och åter, dels
ock fri kost, som utgått med 3 kronor per dag. Johanssons förenämnda avlöningsförmåner
hade under sagda seglationsperiod sammanlagt uppgått till omkring
2,300 kronor. Härförutom hade han å den fasta lönen uppburit dyrtidstillägg
enligt för befattningshavare i statens tjänst fastställda grunder, varjämte han utbekommit
ersättning för övertidsarbete jämlikt gällande bestämmelser.
Enligt vad styrelsen inhämtat från vederbörande taxeringsmyndighet, åtnjöte
Johansson, utöver sin avlöning från postverket, inkomst av kapital med 2,787
kronor samt inkomst av arrende med 834 kronor, däri inberäknat förmånen av
fri bostad och naturaförmåner. Vidare ägde Johansson å Öland genom arv å
hustruns sida förvärvad fastighet, taxerad till 18,000 kronor och intecknad för
4,500 kronor. Johanssons till synes jämförelsevis goda ekonomiska ställning
borde dock, enligt styrelsens förmenande, icke giva anledning till att understöd
skulle förvägras honom, så mycket mindre som han vid sin framskridna ålder
icke torde bliva i tillfälle att vinna någon annan anställning såsom styrman
eller dylikt.
Långlotsen Eriksson, som på grund av försvagad synförmåga och avtagande
kroppskrafter önskat att icke erhålla förnyat uppdrag såsom långlots å postång
-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
Statskontoret.
fartyget Öland, vore född den 16 maj 1861. Han hade under en tid av 32 år
tjänstgjort å sagda fartyg, såsom matros från och med hösten 1890 till år 1905,
därefter såsom rorgängare till år 1917 samt från och med sistnämnda år såsom
långlots. För sitt arbete ombord å fartyget hade Eriksson erhållit gott vitsord.
I avlöningsförmåner hade han för sista seglationsperioden uppburit dels lön av
42 kronor i månaden under den tid han varit å fartyget inmönstrad, dels tjänstgöringspenningar
med 1 krona per tur från Kalmar till Öland och åter, dels ock förmån
av fri kost, beräknad till 3 kronor per dag under samma tid. Hans sammanlagda
avlöningsförmåner av förenämnda slag hade för sista seglationsperioden
uppgått till i runt tal 1,100 kronor. Dessutom hade han uppburit dyrtidstillägg,
vilket under seglationsperioden 1921—1922 utgått med 88 kronor för månad,
ävensom övertidsersättning enligt gällande bestämmelser. Vederbörande kommunalnämndsordförande
hade intygat, att Eriksson, som hade hustru och två
hemmavarande barn att försörja, å hemorten i Väddö i Stockholms län ägde en
hemmansdel, varav han dock ej kunde livnära sig, varför han vore i behov av
största möjliga understöd.
Med anledning av nu ifrågasatt understöd åt förenämnde Johansson och
Eriksson tilläte sig styrelsen erinra om att med dem jämställda befattningshavare
å postångfartyget Öland förut beviljats understöd. Så hade årliga understöd
beviljats av 1896 års riksdag åt förre långlotsen Erik Wicklund, som kunde räkna
26 tjänstår, med 300 kronor och av 1917 års riksdag åt förre långlotsen Anders
Gustaf Eriksson, som tjänstgjort omkring 30 år, med 400 kronor, och hade understödsbeloppen
utgjort omkring en tredjedel av deras avlöningsförmåner vid avgången
ur postverkets tjänst eller respektive omkring 890 och 1,100 kronor.
Enligt denna beräkningsgrund skulle sålunda Johansson och Eriksson vara
berättigade att erhålla understöd i belopp av, till avrundade tal, 800 respektive
400 kronor.
Med stöd av det anförda har styrelsen hemställt om utverkande av
riksdagens medgivande, att bemälda personer måtte från 1923 års ingång
under sin återstående livstid åtnjuta årliga understöd, att utgå av postmedel,
Gtyllenstierna med 1,480 kronor, Johansson med 800 kronor och
Eriksson med 400 kronor.
I infordrat utlåtande den 1 november 1922 har statskontoret anfört:
Statskontoret, som ansåge det skäligt, att nu ifrågavarande personer tillerkändes
någon pension av statsmedel, hade intet att erinra mot de för Johansson
och Eriksson föreslagna pensionsbeloppen. Yad beträffade Gyllenstierna, så enär
den honom år 1917 tillerkända avlöningsförhöjningen å 300 kronor för år torde
böra betraktas såsom dyrtidstillägg, borde man vid beräknande av hans pension
utgå från ett belopp av 9,900 kronor. Med hänsyn till att Gyllenstierna såsom
f. d. officer vid flottan åtnjöte pension med 2,720 kronor torde pensionsbeloppet
för befattningen å postångfartyget Öland icke böra bestämmas till högre belopp
än det, som i betraktande av militärpensionen skulle hava tillkommit honom,
därest hans nu ifrågavarande tjänst varit förenad med pensionsrätt enligt lagen
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. Med tillämpning av denna
lags bestämmelser skulle pensionsunderlaget för honom utgjort 2/3 av 9,900 kronor,
och då han endast kunde räkna 15 tjänstår, skulle pensionen, under antagande
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
5
att antalet för oavkortad pension erforderliga tjänstår för sökanden skulle kava
utgjort 30, hava minskats med hälften. Vidare skulle, med hänsyn till militärpensionen,
endast */3 hava utgått av vad som eljest skulle hava tillkommit honom.
På grund härav torde pensionen böra bestämmas till 9,900 X I X ^ X eller
o 30 o
sålunda 1,100 kronor.
För egen del liar departementschefen yttrat:
»Det synes mig billigt, att ifrågavarande personer vid sin avgång ur Departemenispostverkets
tjänst tillerkännas årliga understöd för sin återstående livs- chefen
tid.
Beträffande storleken av dessa understöd har jag intet att erinra
mot de för styrmannen Johansson och långlotsen Eriksson föreslagna beloppen,
då de beräknats i enlighet med grunder, som tidigare i liknande
fall tillämpats. Vad åter angår kaptenen friherre Gyllenstierna, ansluter
jag mig till statskontorets mening, och torde alltså understödet till honom
böra bestämmas till 1,100 kronor.»
Utskottet anser det vara billigt, att ifrågavarande befattnings- utskottet,
havare efter avgången ur postverkets tjänst tilldelas årliga understöd
under sin återstående livstid. Beträffande beräkningen av understödsbeloppens
storlek har utskottet emellertid icke kunnat ansluta sig till
Kungl. Maj:ts förslag.
Vidkommande först befälhavaren, friherre Gyllenstierna, har denne,
som i egenskap av f. d. kapten vid flottan uppbär en pension av 2,720
kronor årligen, under en tid av endast 15 år haft anställning som befälhavare
å ifrågavarande fartyg, därvid hans tjänstgöring omfattat allenast
omkring halva året. Såsom ersättning härför har han uppburit dels
arvode, som under de senaste fem åren utgått under tjänstgöringstiden
och en månad därutöver med 300 kronor i månaden samt under den
övriga delen av året med 150 kronor i månaden, dels ock under seglationstiden,
förutom fri kost, tjänstgöringsjjenningar med 1 krona per
tur°) ävensom tio procent av fartygets inkomster för passagerare och
gods (s. k. kaplake). Sammanlagda ersättningen har härigenom för
sista seglationsperioden uppgått till omkring 10,200 kronor för år,
varav ett belopp av 9,900 kronor lagts till grund för pensionens beräknande,
medan grundarvodet utgjort endast 2,700 kronor årligen. Under
sådana förhållanden har utskottet, med hänsyn till den begränsade tid,
Gyllenstierna årligen tjänstgjort, och då enligt utskottets mening vid
tilläggspensionens bestämmande icke bör tagas i betraktande hela den
del av inkomsten, som utgjorts av s. k. kaplake, ansett nämnda pension
*) Enligt vad utskottet inhämtat, har fartyget plägat göra 3 turer dagligen.
6
BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 28.
skäligen böra bestämmas till hälften av vad Kungl. Maj:t föreslagit eller
550 kronor, med beaktande jämväl därav, att några pensionsavgifter icke
erlagts.
Yad härefter angår styrmannen Johansson, har denne under en tid
av 29 år haft anställning å postångfartyget. Åven Johanssons tjänstgöringsskyldighet
har emellertid avsett endast halva året. Härtill kommer,
att Johansson, såsom av propositionen framgår, befinner sig i god
ekonomisk ställning. På grund av vad nu anförts, anser utskottet även
den för Johansson ifrågasatta pensionen böra reduceras till hälften av
det utav Kungl. Maj:t föreslagna beloppet eller 400 kronor årligen.
Jämväl ifråga om långlotsen Eriksson, som under 32 år varit anställd
å berörda fartyg, gäller vad ovan anförts rörande den årliga tjänstgöringstidens
längd. Med hänsyn’ härtill har utskottet beträffande dennes
pension ansett reduktion böra äga rum till 300 kronor årligen.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att befälhavaren å
postångfartyget »Öland», kaptenen friherre Carl Gyllenstierna,
styrmannen å nämnda fartyg Anders Theodor
Johansson och långlotsen å samma fartyg Karl Fredrik
Eriksson må från och med den 1 januari 1923 under
sin återstående livstid av postmedel åtnjuta årliga
understöd,-att utgå med följande belopp, nämligen:
a) till Gyllenstierna med femhundrafemtio kronor;
b) till Johansson med fyrahundra kronor; samt
c) till Eriksson med trehundra kronor.
2:o.
Ang. I punkt 2:o har föreslagits, att riksdagen måtte medgiva, att till
understöd
åt fälliga kontorsbiträdena hos generalpoststyrelsen Emma Kristina Oberg,
kontorsbitra- född Carlsdotter, och Karolina Dorothea Medéus, född Bosell, må från och
dena hos me(j månaden näst efter den, under vilken de erhålla entledigande från
Ityrlistn^E. sin anställning vid postverket, dock tidigast från och med den 1 januari
k. Öberg och 1924? under sin återstående livstid åtnjuta årliga understöd, att utgå av
''K''Z> itfcd<,us''postmedel, Öberg med 700 kronor och Medéus med 740 kronor.
General- I skrivelse den 4 oktober 1922 har generalpoststyrelsen gjort fram
poststyreisen.
ställning om beredande av understöd åt ifrågavarande befattningshavare
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
7
och därvid omförmält, att styrelsen vid behandling i början av år 1921
av spörsmålet om de hos styrelsen anställda extra kontorsbiträdenas
ställning vidkommande tre sådana biträden ansett, att dessa, med hänsyn
till att de uppnått den för ordinarie kontorsbiträden stadgade pensionsåldern,
60 år, icke lämpligen kunde anställas som extra ordinarie
kontorsbiträden, men att de ej heller kunde uppsägas, då de alla under
flera år tjänstgjort i postverket. Dessa tre extra kontorsbiträden, änkan
Emma Adolfina Bratt samt fruarna Öberg och Medéus, hade därför förklarats
berättigade att tills vidare kvarstå i tjänst såsom tillfälliga kontorsbiträden,
intill dess fråga om beredande åt dem av understöd efter avgång
ur postverkets tjänst kunde bliva av Kungl. Maj:t och riksdagen avgjord.
Jämlikt beslut av 1919 och 1921 års riksdagar uppbure Bratt från och
med den 1 augusti 1921 ett årligt understöd av 900 kronor.
Beträffande Öberg och Medéus syntes de, med hänsyn till sin höga
levnadsålder, icke mera än något år böra kvarhållas i tjänst, varför
tiden syntes vara inne att upptaga frågan om understöd åt dem efter
avgången ur tjänst.
I fråga om storleken av de understöd, som borde tilldelas ifrågavarande
två befattningshavare, har generalpoststyrelsen yttrat följande:
Öberg vore född den 11 mars 1860. Hon liade fast anställning hos styrelsen
sedan den 1 januari 1905, då hon anställdes såsom kvinnligt extra biträde. Tidigare
hade hon innehaft förordnanden som sorteringsbiträde å styrelsens fjärde
byrå tillhopa 3 månader 10 dagar. Hennes sammanlagda tjänstgöringstid skulle
alltså med utgången av år 1923 uppgå till 19y3 år. Det till henne utgående arvode,
som intill utgången av år 1918 icke överskridit 1,400 kronor för år, dyrtidstillägg
oberäknat, hade sedan utgjort för tiden Vi 1919—30/6 1920 1,700 kronor för
år jämte 225 kronor i ortstillägg och för tiden 1/7 1920 tills vidare 2,022 kronor
för år, även här dyrtidstillägg oberäknat.
Därest antalet tjänsteår i detta fall uppgått till 30, torde, enligt förut tilllämpade
grunder, två tredjedelar av detta årsarvode kava kunnat utbetalas i
understöd eller 1,348 kronor för år. Då emellertid tjänståldern här vore 19‘/3 år,
syntes understödsbeloppet böra sättas till i|^-3 X 1,348, d. v. s. till 868 kronor
71 öre, eller avrundat 900 kronor för år.
Öberg, som vore änka efter en postexpeditör, åtnjöte från civilstatens änkeocli
pupillkassa änkepension med 240 kronor för år, men ägde icke annan inkomst
utom sin avlöning från postverket. Hennes tjänstgöring hos styrelsen vore
förtjänt av gott vitsord.
Medéus vore född den 27 februari 1859. Hon hade fått anställning hos styrelsen
från och med den 1 januari 1906 och tidigare innehaft förordnanden som
sorteringsbiträde å generalpoststyrelsens fjärde byrå, tillhopa 2 år och 1 månad.
Hennes sammanlagda tjänstetid, räknat fram till utgången av år 1923, uppginge
alltså till 20 år och 1 månad. Avlöningen till henne hade utgått på enahanda
8
Bankoutsicottets utlåtande Nr 28.
Statskontoret.
Motion I: 171.
sätt, som ovan angivits för Öberg. Maximiunderstöd skulle alltså även bär vara
1,348 kronor för full tjänsteålder av 30 år. Till Medéus skulle alltså kunna
ifrågasättas ett understöd av X 1,348 kronor för år, d. v. s. 902 kronor
41 öre, eller avrundat 900 kronor för år.
Medéus hade tidigare varit gift med en f. d. länsman, vilket äktenskap upplösts
1897. Hon hade ingen annan inkomst än den hon åtnjöte från postverket.
För sin tjänstgöring hos styrelsen förtjänade även hon gott vitsord.
På grund av det anförda har generalpoststyrelsen hemställt om medgivande,
att en var av Öberg och Medéus måtte från och med månaden
näst efter den, varunder de kunde komma att entledigas ur postverkets
tjänst, dock icke tidigare än från och med den 1 januari 1924,
av postmedel uppbära ett årligt understöd av 900 kronor.
Statskontoret har i utlåtande den 27 november 1922 anfört:
Vid bestämmandet av beloppet av de pensioner, som under de senaste åren
beviljats av riksdagen, hade, där detta bestämmande skett med stöd av den avlöning,
den pensionerade vid avskedet åtnjutit, såsom utgångspunkt alltid tagits
avlöning enligt äldre stater än de för kommunikationsverken och statsdepartementen
m. fl. verk nu gällande. För bibehållande av nu radande enhetlighet i
detta avseende och därmed underlättande av arbetet med utbetalandet av de av
riksdagen beviljade pensionerna och kontrollen häröver syntes det önskligt, att
ifrågavarande pensioner alltfort bestämdes med avlöningen enligt äldre stater såsom
utgångspunkt. .
Det av nu ifrågavarande kontorsbiträden alltifrån den 1 juli 1920 uppburna
arvodet, 2,022 kronor, jämte dyrtidstillägg enligt de för definitivt lönereglerade verk
gällande grunder motsvarade i det närmaste summan av ett arvode å 1,700 kronor
och därå belöpande dyrtidstillägg enligt de grunder, som vore stadgade för
icke definitivt lönereglerade verk. Vid sadant förhållande och da tillika ifragavarande
tjänstemän före den 1 juli 1920, d. v. s. före ikraftträdandet av avlöningsreglementet
för kommunikationsverken, uppbure arvoden till just nyssnämnda
belopp, 1,700 kronor, syntes goda skäl tala för att taga detta belopp till utgångspunkt
vid bestämmandet av deras pension. Det tänkta pensionsunderlaget skulle
då utgöra två tredjedelar av 1,700 kronor eller sålunda 1,130 kronor. Pensionerna
skulle då bliva, för Öberg, som kunde räkna 19 tjänstår, 715 kronor 66
öre, och för Medéus, som innehade 20 tjänstår, 753 kronor 33 ore. Då dessa
belopp emellertid torde böra minskas något i anledning därav att några pensionsavgifter
icke blivit erlagda, syntes pensionerna böra bestämmas till 7Ö0 kronor
för Öberg och 740 kronor för Medéus.
Departementschefen har anslutit sig till statskontorets förslag och
sålunda hemställt, att understöden måtte bestämmas för Oberg till 700
kronor och för Medéus till 740 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom
första kammaren av herr Julin väckt motion nr 171, däri hemställts,
BanZoutslcottets utlåtande Nr 28.
9
»att riksdagen måtte i anledning- av Kungl. Maj:ts proposition nr 66
medgiva, att tillfälliga kontorsbiträdena hos generalpoststyrelsen Emma
Kristina Oberg-, född Carlsdotter, och Karolina Dorothea‘Medéus, född
Bosell, må från och med månaden näst efter den, under vilken de erhålla
entledigande från sin anställning vid postverket, dock tidigast från
och med den 1 januari 1924, under sin återstående livstid åtnjuta årliga
understöd, att utgå av postmedel, Öberg med 900 kronor och Medéus
med likaledes 900 kronor.»
Motionärens förslag innebär, att understödsbeloppen skulle beräknas
i enlighet med generalpoststyrelsens förslag; och har motionären till
stöd för denna uppfattning anfört, bland annat, följande:
>-Statskontoret har säkerligen rätt i sin uppgift om, att riksdagen hittills
\''ia bestämmande av beloppet av understöd sådana som de föreslagna till utgångspunkt
tagit icke gällande avlöningsstaters utan äldre staters arvoden, ett
trl yagsgångssätt som jag finner stå i god samklang med gällande pensionslags
satt att beräkna ett pensionsbelopp. Har detta sätt att räkna varit riktigt ännu
forlidet ar ar det emellertid därför icke sagt, att det i all framtid skall vara
riktigt. Man måste givetvis övergå till att räkna med den nya avlöningsstaten,
clå den tidpunkt inträder, då staten varit gällande tillräckligt länge. Frågan är
endast när denna tidpunkt är inne. Svaret synes man böra hämta ur gällande
pensionslag och jag tillåter mig hänvisa till § 23 i pensionslagen (Svensk författningssamling
nr 254: 1920), enligt vilken innehavet under 3 år av viss avlöning
berättigar att lagga denna avlöning som grund för beräknande av pension. Då
nu i detta fall fruarna Oberg och Medéus innehaft ett avvode av 2,022 kronor
för helt ar räknat alltsedan den 1 juli 1920 har man vid beräknande av den
l™°n, som de skola komma att uppbära tidigast från och med den 1 januari
c ^4, ingen anledning att räkna med annat arvode än sist sagda, vilket motsvarar
ett tänkt pensionsunderlag av 1,348 kronor. I fortsättningen kan jag alltså hänvisa
till generalpoststyrelsens beräkningar, vilka återfinnas å propositionsliäftets
sid. b, vilken bygger just på sagda pensionsunderlag och slutar på ett för en var
av de båda funktionärerna avrundat pensionsbelopp av 900 kronor för år.»
Beträffande motionärens framställning- i övrigt får utskottet hänvisa
till motionen.
Aven utskottet anser, att understöd av postmedel böra tillerkännas
ifrågavarande befattningshavare efter deras avgång ur postverkets tjänst.
Vidkommande storleken av dessa understöd vill utskottet i likhet med
statskontoret erinra, att riksdagen vid bestämmandet av pensioner av
det slag, varom här är fråga, hittills plägat utgå från avlöning enligt
aldre stater än de för kommunikationsverken och statsdepartementen
m. fl. verk nu gällande. Lika med statskontoret finner utskottet det vara
önskvärt, att denna princip upprätthålles tillsvidare, intill dess det nya
lönesystemet vunnit tillämpning vid flera grenar av statsförvaltningen än
Bihang till riksdagens protokoll 192H. ,S’ sand. 25 hiljt. (Kr 28.) 837 m 2
Utskottet.
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
Ang.
pension åt
lokomotiv - föraren vid
Svartälvs
järnväg
J. Kjällmans
änka och barn.
Utskottet.
vad för närvarande är fallet. Vad motionären anfört rörande bestämmelserna
i pensionslagen för kommunikationsverkens personal synes icke
vara av beskaffenhet att böra föranleda ett frångående av berörda princip,
då ju nämnda lag icke är tillämplig pa ifrågavarande befattningshavare,
vilka äro anställda såsom tillfälliga biträden. Utskottet har följaktligen
icke ansett sig böra biträda motionärens förslag utan hemställer,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning och med avslag å ovanberörda
motion I: 171, må medgiva, att tillfälliga kontorsbiträdena
hos generalpoststyrelsen Emma Kristina Oberg,
född Carlsdotter, och Karolina Dorothea Medéus, född
Bosell, må från och med månaden näst efter den,
under vilken de erhålla entledigande från sin anställning
vid postverket, dock tidigast från och med den
1 januari 1924, under sin återstående livstid åtnjuta
årliga understöd, att utgå av postmedel, Öberg med
sjuhundra kronor och Medéus med sjuhundrafyrtio
kronor.
3:o.
I punkt 3:o har hemställts, att riksdagen måtte dels medgiva, att
till avlidne lokomotivföraren vid Svartälvs järnväg JohanKjällmans änka
Hulda Lovisa Kjällman, född Funke, och makarnas minderåriga barn
Margit Lovisa, Nils Arent och Anna Lisa må av Svartälvs järnvägs medel
utbetalas pension till ett årligt belopp av 442 kronor, att utgå från och
med den 1 juli 1921 i enlighet med de grunder, som i §§ 6 och 7 av
gällande reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas
rörande pensioner till änkor och barn efter delägare i nämnda kassa
dels ock föreskriva, att vederbörande för åtnjutande av denna förmån
skola vara skyldiga att till Svartälvs järnväg återbetala ett belopp, motsvarande
vad av järnvägens medel för Kjällmans räkning insatts å sparbank
under hans tjänstetid.
Beträffande utredningen i förevarende ärende får utskottet hänvisa
till propositionen.
Med hänsyn till 1922 års riksdags beslut i fråga om pensionering
av personalen vid Svartälvs järnväg finner även utskottet det vara billigt,
att någon pension beredes de efterlevande efter här ifrågavarande befattningshavare
vid nämnda järnväg. De grunder, som av Kungl. Maj:t
Bankoutskottets utlåtande JVr 28.
11
i sådant avseende föreslagits, hava ieke givit utskottet anledning till
erinran.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
4:o.
Under punkt 4:o har föreslagits, att riksdagen måtte medgiva, att
till avlidne banvakten vid statens järnvägar Anders Perssons änka
Petronella Persson må av trafikmedel utbetalas pension till ett årligt belopp
av 274 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1923 i enlighet
med de grunder, som i § 6 av gällande reglemente för statens järnvägars
änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till änkor efter
delägare i nämnda kassa.
Beträffande den i ärendet förebragta utredningen tillåter sig utskottet
att hänvisa till propositionen.
Med hänsyn till vad i propositionen anförts, har utskottet ansett sig
böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag; och hemställer utskottet
sålunda,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
Stockholm den 24 april 1923.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Reservationer:
vid punkten l:o) (ang. understöd åt kaptenen friherre C. Gyllenstierna
in. fl.):
av herrar Eriksson i Grängesberg och Borggren, vilka hemställt, att
riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande framställning, må
medgiva, att befälhavaren å postångfartyget »Öland», kaptenen friherre
Carl Gyllenstierna, styrmannen å nämnda fartyg Anders Theodor Johansson
och långlotsen å samma fartyg Karl Fredrik Eriksson må från och
Ang.
pension åt
banvakten
A. Perssons
änka Petronella
Persson■
Banlcoutshottets utlåtande Nr 28.
12
med den 1 januari 1923 under sin återstående livstid av postmedel åtnjuta
årliga understöd, att utgå med följande belopp, nämligen:
a) till Gyllenstierna med femhundrafemtio kronor;
b) till Johansson med fyrahundra kronor; och
o) till Eriksson med fyrahundra kronor; samt
av herr Winkler, som yrkat bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
Stockholm, K. L Beckmans Boktr., 1923.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1923:317 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:tsproposition angående vissa understöd och pensioner, att utgå av postmedel eller trafikmedel. s. 1 i texten