Sammansatta stats- och hunkoutxkottets utlåtande Nr 1
1923-04-09 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SBU 1923:1, Sammansatta stats- och hunkoutxkottets utlåtande Nr 1
Dokumentets text
Sammansatta stats- och hunkoutxkottets utlåtande Nr 1.
1
Nr 1.
Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1923 kl. 2 e. m.
Sammansätta stats- och hanhoutskottets utlåtande nr 1, i anledning
av väckta motioner om anslag till en personlig
professur i estetik och litteraturhistoria vid universitetet
i Lund för professorn Albert Nilsson.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom forsta kammaren
under nr 39 av herr Wigforss jämte tre av kammarens övriga ledamöter
samt den andra inom andra kammaren under nr 134 av herrar Engberq
och Jönsson i Revinge har hemställts, »att riksdagen måtte besluta om
beviljande å allmänna indragningsstaten av nödigt anslag för upprättande
av en personlig professur i estetik och litteraturhistoria vid Lunds universitet
för professorn Albert Nilsson».
Förevarande motioner hava efter överenskommelse mellan stats- och
bankoutskotten hänvisats till förberedande behandling av sammansatt statsoch
bankoutskott.
Av motionerna med därvid fogade bilagor framgår, bland annat, att under
ansökningstiden till den efter professorn H. Schäck lediga professuren i
litteraturhistoria med poetik vid universitetet i Uppsala, vilken professur
tillsattes år 1922, flera av de sakkunniga för tillsättande av densamma,
nämligen professorerna M. Lamm, 0. Svlwan och F. Böök, uttalat
det önskemålet, att båda de förnämsta sökandena till ifrågavarande lärostol,
dåvarande docenten vid universitetet i Uppsala A. Blanck samt Nilsson,
måtte bliva satta i tillfälle att ägna sig åt akademisk lärarverksamhet
och att fördenskull för den av nämnda båda sökande, som vid utnämningen
måste förbigås, måtte upprättas en personlig professur vid ett svenskt
universitet.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 samt 2 avd. 1 höft. (Nr 1.)
1
2
Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 1.
Sedan till innehavare av professuren i litteraturhistoria med poetik
vid universitetet i Uppsala utnämnts docenten Blanck, hemställde professorna
vid universitetet i Lund F. Böök, H. Larsson, A. Herrlin, E. Liljeqvist
och E. Wrangel i skrivelse till humanistiska sektionen vid sistnämnda
universitet den 19 maj 1922, att sektionen måtte ingå med riksdagspetitum,
avseende inrättande vid universitetet av en personlig professur i estetik
och litteraturhistoria för Nilsson. Till stöd för denna hemställan åberopades,
vad förenämnda sakkunniga anfört, samt framhölls, att någon vidare
utredning rörande Nilssons vetenskapliga förtjänster icke syntes behövlig
för att motivera den gjorda framställningen, då flera sakkunniga spontant
uttalat sig för en sådan åtgärd. Det kunde måhända synas betänkligt att
genom inrättandet av en personlig professur bereda befordringsmöjligheter
åt båda de tvenne förnämsta sökandena till en ledig professorsbefattning.
Men det borde anmärkas, att föreliggande fall icke kunde anses skapa
något prejudikat för framtiden. För det första syntes det ytterst sällan
inträffa, att en forskare erhölle så höga vitsord som Nilsson utan att likväl
kunna placeras på en ordinarie lärostol. För det andra vore det icke
nog med att Nilsson intoge en av de allra främsta platserna bland svenska
litteraturhistoria; han företrädde också en viktig och betydelsefull riktning
inom sin vetenskap, nämligen studiet av de estetiska idéerna och av diktarnas
filosofiska åskådningar. Under sådana förhållanden måste det te sig
som en stor vinst för den litteraturhistoriska forskningen i Sverige, att
Nilsson finge tillfälle att fullfölja sina undersökningar och meddela akademisk
undervisning. Med den litteraturhistoriska kompetensen förenade
Nilsson en filosofisk, och det vore denna kombination, som alltså skulle
motivera en särskild professur för hans räkning.
Med anledning av denna skrivelse beslöt humanistiska sektionen — under
uttalande, att sektionen ansåge det vara ett allmänt intresse att tillvarataga
en vetenskaplig kraft av Nilssons rang och därmed samtidigt tillgodose en
forskningsriktning, som inom de svenska universiteten saknade särskild
företrädare — hos det större akademiska konsistoriet hemställa, att konsistoriet
bland sina petita till 1923 års riksdag måtte upptaga framställning om
inrättande vid Lunds universitet av en personlig professur i estetik och
litteraturhistoria för filosofie doktorn Albert Nilsson.
I häröver avgivet yttrande anförde universitetets petitakommitterade,
bland annat, att det av den i humanistiska sektionen framlagda motiveringen
för förslaget otvivelaktigt framginge, att universitetet genom inrättande av
en professur för Nilsson skulle för sin forskning såväl som för sin undervisning
vinna en mycket framstående vetenskaplig kraft med utpräglat
originell läggning. Det vore givet, att universitetet endast med tacksam
-
Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 1.
3
het skulle kunna mottaga eu sådan förstärkning av sin professorska^ Konimitterade
kunde emellertid icke bortse från de många för universitetets
forskning och undervisning viktiga anslagsbehov, vilka under de senaste
åren av hänsyn till rådande ekonomiska förhållanden måst skjutas åt sidan.
Då nu bland dessa ett flertal måste betecknas som så trängande, att deras
upprepade åsidosättande medförde allvarliga svårigheter för universitetets
verksamhet, kunde kommitterade, i den erkända önskvärdheten av det
föreslagna inrättandet av ifrågavarande personliga professur, dock icke finna
ett tillräckligt skäl för förslagets framläggande såsom ett universitetets
behov framför andra, vilka konsistoriet icke ansett sig under nuvarande
förhållanden våga framlägga eller vilka av konsistoriet framlagts men av
högre myndigheter lämnats obeaktade.
Vid ärendets behandling i det större akademiska konsistoriet uttalade
en av de närvarande, professorn M. Forssman, bland annat, att då universitetets
möjlighet att erhålla nya professorslöner under nuvarande tryckta
ekonomiska tider vore ytterligt beskuren, konsistoriet ej borde framlägga
begäran om en professur, som ej vore absolut nödvändig och som, om
den beviljades, skulle komma att stå i vägen för andra nödvändiga krav.
Ingen funnes, som kunde påstå, att ifrågavarande förslag vore ett trängande
universitetsintresse, men samtidigt förekomme vid sammanträdet
en begäran om en professur i kemi, vilket enligt Forssmans förmenande
vore kanske universitetets viktigaste behov för närvarande.
Vid företagen votering beslöt konsistoriet med åtta röster mot sju
att avlåta framställning i enlighet med humanistiska sektionens förslag;
därvid konsistoriet emellertid uttryckligen ville framhålla, dels att förslaget
i fråga icke så mycket avsåge tillgodoseendet av ett speciellt universitetets
behov som fastmera ett allmänt kulturintresse, dels ock att
konsistoriet ansåge, att det av professorn Forssman framhävda önskemålet
angående inrättandet av en ny professur i kemi vore för universitetet av
större vikt än inrättandet av en personlig professur för professorn Albert
Nilsson.
I enlighet med det sålunda fattade beslutet hemställde konsistoriet i
skrivelse till kanslersämbetet för rikets universitet den 1 juli 1922, att
ämbetet måtte utverka proposition till 1923 års riksdag om inrättande
vid universitetet i Lund av en personlig professur i estetik och litteraturhistoria
för professorn Albert Nilsson.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 augusti 1922 förklarade sig kanslersämbetet
för rikets universitet i likhet med konsistoriet vilja framhålla,
att det väckta förslaget icke så mycket avsåge tillgodoseendet av ett speciellt
universitetets behov som fastmera ett allmänt kulturintresse samt
4
Sammansatta stats- och bankout skottets utlåtande Nr 1.
att önskemålet angående inrättande av en ny professur i kemi vore för
universitetet av större vikt iln inrättandet av den föreslagna personliga
professuren; och hemställde kanslersämbetet i överensstämmelse härmed,
under förutsättning att ett bifall till förslaget icke måtte lägga hinder i
vägen för inrättandet av en professur i kemi vid Lunds universitet, varom
ämbetet i annan skrivelse samma dag gjorde särskild framställning, om
avlåtande till 1923 års riksdag av proposition om beviljande å allmänna
indragningsstaten av nödigt anslag för upprättande av ifrågavarande personliga
professur.
Kanslersämbetets ifrågavarande hemställan har icke föranlett någon
framställning från Kungl. Maj:ts sida till innevarande riksdag, liksom
Kungl. Maj:t ej heller förelagt riksdagen förslag om upprättande vid Lunds
universitet av en professur i kemi.
Motionärerna hava i sin motivering framhållit, bland annat, att det
av handlingarna i ärendet framginge, att det vore en i hög grad förtjänt
och originellt begåvad vetenskapsman, till vars förmån den ifrågasatta
lärostolen skulle inrättas, och att det såväl för vårt lands andliga odling
över huvud taget som i synnerhet för den svenska litteraturforskningen
skulle vara av den största betydelse, om en så erkänt framstående vetenskaplig;
förmåga kunde fästas som lärare vid ett av rikets universitet. En omständighet,
som i alldeles särskild grad talade för ett tillmötesgående av
det framställda önskemålet, vore möjligheten att genom den föreslagna
professuren tillgodose en forskningsriktning, som för närvarande inom do
svenska universiteten saknade särskild företrädare. Professorn Nilsson hade
speciellt ägnat sig åt studier av de estetiska idéerna och av diktarnas
filosofiska åskådningar, och denna för honom karaktäristiska kombination
av litteraturhistorisk och filosofisk kompetens hade visat sig vara i hög
grad fruktbärande och uppslagsgivande. Hans forskningsresultat hade icke
blott för litteraturvetenskapen varit fruktbringande, utan även, och ej minst,
för skolornas litteratur undervisning varit av ovärderlig nytta. Då estetiken
numera icke inginge i de litteraturhistoriska lärarbefattningarna vid universiteten,
måste det anses såsom synnerligen önskvärt, att när genom en
lycklig tillfällighet en forskare stode till buds, vilken genom läggning och
studier kommit att specialisera sig på litteraturvetenskapens filosofiska
sida och på detta område utfört en banbrytande verksamhet, denne sattes
i tillfälle att fullfölja sina undersökningar och meddela akademisk undervisning.
Beträffande motionärernas framställning i övrigt tillåter sig utskottet
Sammansatta stats- och bankoalskoltets utlåtande Nr /.
5
att hänvisa till motionen nr 39 i första kammaren med därvid fogade
bilagor.
Ehuru utskottet icke vill bestrida det behjärtansvärda i motionernas
syfte att genom inrättandet av eu personlig professur bereda möjlighet fölen
högt förtjänt vetenskapsman till fortsatt forskningsarbete och akademisk
lärarverksamhet samt att tillika tillgodose en ur såväl vetenskaplig som allmänt
kulturell synpunkt betydelsefull forskningsriktning, finner utskottet
likväl allvarliga erinringar ur flera synpunkter kunna göras mot det
väckta förslaget. Det synes utskottet icke uteslutet, att ett bifall till motionerna
kan komma att medföra betänkliga konsekvenser. Härtill kommer,
att det nuvarande ekonomiska läget, vilket tvingat statsmakterna att
åsidosätta mycket betydelsefulla allmänna angelägenheter och som jämväl
för Lunds universitets vidkommande måst förhindra tillgodoseendet av behov,
vilka av de akademiska myndigheterna ur universitetssynpunkt betecknats
såsom vida mer trängande än det förevarande, manar till den
största försiktighet vid beviljandet av nya anslag, vilka icke äro av ett
alldeles oundgängligt behov påkallade. Med hänsyn till vad nu anförts
och då Kungl. Maj:t icke ansett sig böra för riksdagen frambära universitetsmyndigheternas
framställning i ämnet, har utskottet funnit sig icke
kunna på grundvalen av enskilda motioner förorda inrättandet av ifrågavarande
personliga professur.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner I: 39 och II: 134 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 9 april 1923.
På det sammansatta utskottets vägnar:
O. BERGQVIST.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från statsutskottet: herrar Bergkvist, Nilsson i Gränebo, Oscar Olsson, Rydén,
Nilsson i Bonarp och Osbery;
från bankoutskottet: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Stensholm, Ölingren,
Malmberg, Gustafsson i Urebro och Bäcklund.
Utskottet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
c
Sammansatta stats- och bank outskottets utlåtande Nr 1.
Uni versi tetsmyndigheterna.
De sakkunniga.
Utskottet.
Reservation
av herrar Oscar Olsson, Malmberg, Eriksson i Grängesberg och Bäcklund,
vilka ansett, att utskottets utlåtande och förslag bort hava följande lydelse:
»I motion nr 39 i första kammaren och i motion nr 134 i andra kammaren
har hemställts om inrättandet av en personlig professur i estetik
och litteraturhistoria vid Lunds universitet för professorn Albert Nilsson.
På förslag av humanistiska sektionen vid universitet i Lund beslöt
större akademiska konsistoriet anhålla, att kanslersämbetet måtte utverka
proposition till innevarande riksdag om inrättandet vid universitetet av en
personlig professur för professor Albert Nilsson, och kanslersämbetet avlät
också hemställan härom. Då emellertid denna professur icke så mycket
avsåge tillgodoseende av ett speciellt universitetets behov som ett allmänt
svenskt kulturintresse och för universitetets behov enligt konsistoriets uttalande
en ny professur i kemi vore av större vikt, skedde kanslerns hemställan
under förutsättning, att ett bifall till förslaget icke måtte lägga
hinder i vägen för inrättandet av kemiprofessuren.
Kungl. Maj:t har inte ansett sig kunna framlägga förslag till innevarande
års riksdag om en ny professur i kemi vid Lunds universitet, och
inte heller föreligger från Kungl. Maj:ts sida förslag om inrättandet av
den personliga professuren i estestik och litteraturhistoria.
Universitetsmyndigheterna stödja sin hemställan på en enhällig uppfattning
inom den svenska litteraturhistoriska vetenskapen om den stora
betydelsen av professor Albert Nilssons forskargärning. Det är vidare eu
lika enhällig uppfattning bland både de sakkunniga och universitets representanter,
att det är ett allmänt svenskt kulturintresse, att en vetenskaplig
kraft av så stor förtjänst, framför allt av så mycken originalitet,
får tillfälle att vid ett svenskt universitet odelat ägna sig åt vetenskapligt
arbete. Även en utländsk vetenskapsman med internationell berömmelse,
professor Yrjö Hira, har betygat det stora värde, professor Albert Nilssons
skrifter haft för hans forskning under det senaste årtiondet, och understryker
ytterligare dennes betydelse av enastående forskare på sitt speciella
arbetsområde inom de estetiska och litteraturhistoriska vetenskaperna (bilaga).
För bedömandet av frågan om inrättandet av en personlig professur
för dr Albert Nilsson bör huvudvikten läggas på den betydelse, de sakkunniga
fäst vid det uppslagsgivande i den för professor Albert Nilsson
karaktäristiska kombinationen av forskningsområden, det vetenskapliga värdet
av denna hans egenart samt den stora vinst, det skulle betyda för
den litteraturhistoriska forskningen i Sverige, om han finge tillfälle att
fullfölja sina undersökningar och meddela akademisk undervisning. Men
Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 1.
7
något bör därtill också den omständigheten få väga, att litteraturhistorien
för närvarande i vårt land idkas mer ivrigt än förut och är ett av de
mest studerade humanistiska ämnena, ett förhållande, som — vilket också
fram hålles av professorerna Schack, Sylwan, Lamm och Böök — otvivelaktigt
kan berättiga önskemålen av en tillfällig ökning av lärostolarnas antal.
Utskottet anser sig på dessa skäl böra tillstyrka riksdagen att bifalla
motionernas hemställan om inrättandet av en personlig professur i estetik
och litteraturhistoria för professor Albert Nilsson.
Ett par betänkligheter hava ibland gjort sig gällande i riksdagen,
då det varit fråga om inrättandet av personlig professur. Den ena är farhågan,
att professuren vid innehavarens avgång lätt kan övergå att bli
ordinarie, den andra, att en på grund av inrättandet av en personlig professur
tillfällig uppdelning av ett ämne kan tendera att bli permanent och
därigenom slutligen draga med sig inte endast en ny ordinarie professur
utan även ökade kurser för de studerande vid universitetet med därav
följande olägenheter. I här föreliggande fall kunna emellertid dessa farhågor
för att en av riksdagen såsom tillfällig tänkt anordning skulle kunna
övergå till stadigvarande helt avlägnas. Utskottet anser nämligen, att förutsättningen
för inrättandet av en personlig professur åt dr Albert Nilsson
måste vara, att Kung]. Maj:t vid dr Albert Nilssons utnämning fäster förbehållet,
att denne, därest ordinarie professur i litteraturhistoria med poetik
vid något av rikets universitet blir ledig, skall vara skyldig att söka och
i händelse av utnämning emottaga denna professur.
Professuren torde lämpligen böra upprättas från och med den 15
juli 1923.
Den avlöning, som enligt nu gällande grunder bör vara förenad med
den personliga professuren, och vilken bör utgå från allmänna indragningsstaten,
uppgår efter avdrag av mot pensionsavgift svarande belopp
till 7,200 kronor, av vilka 4,700 kronor utgöra lön och 2,500 kronor
tjänstgöringspenningar. Å denna avlöning torde från allmänna indragniugsstaten
höra för budgetåret 1923—1924 utgå tillfällig löneförbättring
med det belopp, som av riksdagen för nämnda budgetår kan komma att
tillerkännas övriga professorer vid universiteten. Därjämte bör Nilsson i
likhet med andra professorer vid universiteten äga rätt till ett ålderstillägg
å lönen efter 5 års tjänstgöring, likaledes att utgå från allmänna indragningsstaten.
Såsom innehavare av den personliga professuren bör Nilsson vara underkastad
de allmänna bestämmelser, som stadgas för avlöning såsom universitetsprofessor.
T likhet med vad förut skett beträffande innehavare av
personliga professurer, vilka ej utan vidare äga rätt till pension enligt den
civila pensionslagen, synes vidare för Nilsson böra föreskrivas skyldighet
8
Sammansatta stats- och hankoutskottets utlåtande Nr 1.
att — därest han ej före pensionsålderns uppnående bliver innehavare av
ordinarie universitetsprofessur — vid den ålder, då universitetsprofessor i
allmänhet är skyldig att avgå från tjänsten, frånträda sin professorsbefattning
mot åtnjutande av pension, beräknad efter samma grunder som stadgats
beträffande övriga universitetsprofessorer.
De åligganden med avseende på undervisningsskyldighet in. m., som
böra tillkomma Nilsson i egenskap av innehavare av den personliga professuren,
synas böra bestämmas av Kungl. Maj:t.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motioner
I: 39 och II: 134, må
1) medgiva, att för professorn, filosofie doktorn Albert
Nilsson må vid universitetet i Lund från och med
den 1 juli 1923 inrättas en personlig professur i estetik
och litteraturhistoria med de åligganden för Nilsson, som
av Kungl. Maj:t bestämmas;
2) föreskriva, att Nilsson skall vara skyldig såväl
att i tillämpliga delar underkasta sig de för universitetsprofessorer
i allmänhet för åtnjutande av nu gällande
avlöningsförmåner stadgade villkoren och bestämmelserna
som ock att vid den ålder, då annan universitetsprofessor
är skyldig avgå från sin tjänst, mot
åtnjutande av pension, beräknad efter samma grunder,
som stadgats beträffande övriga universitetsprofessorer,
frånträda sin ifrågavarande professur ävensom att vid
eventuell ledighet å ordinarie universitetsprofessur i litteraturhistoria
med poetik söka och i händelse av utnämning
mottaga densamma;
3) bestämma, att Nilsson skall såsom innehavare
av den nu föreslagna professuren åtnjuta en avlöning
av 7,200 kronor, därav 4,700 kronor lön och 2,500 kronor
tjänstgöringspeningar, jämte ett ålderstillägg å 600
kronor efter fem års tjänstgöring, allt att utgå från allmänna
indragningsstaten; samt
4) medgiva, att till Nilsson må för budgetåret 1923—
1924 från allmänna indragningsstaten utgå tillfällig löneförbättring
med det belopp för år räknat, som av riksdagen
må komma att för nämnda budgetår tillerkännas
övriga universitetsprofessorer.»
Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 1.
9
Till min kännedom har kommit, att professor Albert Nilssons kolleger vfd’Sveriges
universitet och högskolor med en gemensam skrivelse ärna understödja förslaget
om att för hans räkning en personlig professur i estetik bleve inrättad vid Lunds
universitet Man har jämväl låtit mig törsta att jag i delta syfte i någon lämplig
torm kunde förena mig med estetikens och litteraturhistoriens representanter i Sverige.
Jag har med tillfredsställelse tagit vara pa möjligheten att med mina svenska kulleger
få deltaga i en åtgärd, vars ändamål synes mig vara i hög grad betydelsefullt
för den nordiska forskningen. Och jag har trott mig finna den lämpligaste formen för ett
sadant deltagande genom att här med några ord uttala min erkänsla för allt det vetande
och all den väckelse, jag under det senaste årtiondet hämtat ur professor Nilssons
skrifter.
Åtminstone för den, som icke varit i tillfälle att på nära håll följa den svenska
litteraturforskningens utveckling, var redan professor Nilssons år 1913''utgivna inledning
till Tegnérs filosofiska och estetiska skrifter full av nya tankar och nya uppslag
Genom att framhålla det inflytande, Kants filosofi och Schillers diktning utövat på
Tegner, kunde professor Nilsson ställa Tegnérs poesi i en ny belysning. Den filosofiskt
estetiska kritik, med vars tillhjälp han uttolkat Tegnérs tankedikter, har för mig
fördjupat uppfattningen om Tegnérs personlighet samt på ett betydelsefullt sätt riktat
och korrigerat föreställningarna om svenskt kulturliv under begynnelsen av senaste
sekel. Ännu större, synes det mig, är likväl den tjänst, professor Nilsson gjort åt
forskningen genom sin självständiga uttolkning av TLorilds filosofi. Da jag tidigare, i
tidskriften Nya Argus för den 16 april 1916, utförligt bedömt detta arbete, torde jag
icke här behöva närmare karaktärisera detsamma. Det bör vara nog att påpeka, hurusom
man svårligen kan unga att imponeras av författarens framställning under det
man, än med instämmande och än med tveksamma reservationer, följer hans bevisförening
i den solida, tunga, men dock icke i pedantisk mening vetenskapliga boken
Aven om man icke kände sig kompetent att i alla enskildheter taga parti i°den polemik,
vartill professor Nilssons Thorildtolkning givit anledning, så kan man icke annat
än övertygas saväl av hans bok som av hans senare inlägg i frågan — om att han
förträffligt gjort sig hemmastadd i det adertonde seklets estetiska och filosofiska litteratur.
Den filosofiska tolkningsmetod, professor Nilsson begagnat i sina Tegnér- och
Thonldstudier, har jämväl med framgång blivit tillämpad i hans bok Svensk Romantik,
Den platoniska strömningen. Särskilt i Atterboms och Stagnelius’ alstring ha inånga
dunkla punkter genom hans kommentering fått en ny belysning. Även i detta sitt
senaste verk har författaren visat prov på samma lyckliga förening av filosofiskt tänkande
och^ estetisk uppskattning, som gjort sig gällande redan i har* förstlingsverk
om Guyau’s estetik, och som senare givit egenart åt alla hans skrifter. Det innebär
intet förringande av de framstående forskare, som intaga lärostolar i estetik och litteratur
vid de nordiska universiteten, om man säger att professor Nilsson i sin förkärlek
för de rent teoretiska forskningsuppgifterna står ensam bland sina samtida. Det skulle
därför hos fackmännen i de nordiska länderna helt visst väcka en allmän tillfredsställelse,
om denne författare för siu betydelsefulla skriftställarverksamhet erhölle det offentliga
erkännande, att för hans räkning en personlig professur i estetik bleve inrättad
vid Lunds universitet.
Helsingfors den 20 januari 1923. Yrfä Ilirn.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 sand. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.)
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1923:134 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om anslag till en personlig professur i estetik och litteraturhistoria vid universitetet i Lund för prof s. 3 i texten