Sök i Ratio Lex

Sammansatta stats- och hunkoutxkottets utlåtande Nr 1

1923-04-09 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBU 1923:1, Sammansatta stats- och hunkoutxkottets utlåtande Nr 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och hunkoutxkottets utlåtande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1923 kl. 2 e. m.

Sammansätta stats- och hanhoutskottets utlåtande nr 1, i anledning

av väckta motioner om anslag till en personlig

professur i estetik och litteraturhistoria vid universitetet

i Lund för professorn Albert Nilsson.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom forsta kammaren

under nr 39 av herr Wigforss jämte tre av kammarens övriga ledamöter

samt den andra inom andra kammaren under nr 134 av herrar Engberq

och Jönsson i Revinge har hemställts, »att riksdagen måtte besluta om

beviljande å allmänna indragningsstaten av nödigt anslag för upprättande

av en personlig professur i estetik och litteraturhistoria vid Lunds universitet

för professorn Albert Nilsson».

Förevarande motioner hava efter överenskommelse mellan stats- och

bankoutskotten hänvisats till förberedande behandling av sammansatt statsoch

bankoutskott.

Av motionerna med därvid fogade bilagor framgår, bland annat, att under

ansökningstiden till den efter professorn H. Schäck lediga professuren i

litteraturhistoria med poetik vid universitetet i Uppsala, vilken professur

tillsattes år 1922, flera av de sakkunniga för tillsättande av densamma,

nämligen professorerna M. Lamm, 0. Svlwan och F. Böök, uttalat

det önskemålet, att båda de förnämsta sökandena till ifrågavarande lärostol,

dåvarande docenten vid universitetet i Uppsala A. Blanck samt Nilsson,

måtte bliva satta i tillfälle att ägna sig åt akademisk lärarverksamhet

och att fördenskull för den av nämnda båda sökande, som vid utnämningen

måste förbigås, måtte upprättas en personlig professur vid ett svenskt

universitet.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 samt 2 avd. 1 höft. (Nr 1.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 1.

Sedan till innehavare av professuren i litteraturhistoria med poetik

vid universitetet i Uppsala utnämnts docenten Blanck, hemställde professorna

vid universitetet i Lund F. Böök, H. Larsson, A. Herrlin, E. Liljeqvist

och E. Wrangel i skrivelse till humanistiska sektionen vid sistnämnda

universitet den 19 maj 1922, att sektionen måtte ingå med riksdagspetitum,

avseende inrättande vid universitetet av en personlig professur i estetik

och litteraturhistoria för Nilsson. Till stöd för denna hemställan åberopades,

vad förenämnda sakkunniga anfört, samt framhölls, att någon vidare

utredning rörande Nilssons vetenskapliga förtjänster icke syntes behövlig

för att motivera den gjorda framställningen, då flera sakkunniga spontant

uttalat sig för en sådan åtgärd. Det kunde måhända synas betänkligt att

genom inrättandet av en personlig professur bereda befordringsmöjligheter

åt båda de tvenne förnämsta sökandena till en ledig professorsbefattning.

Men det borde anmärkas, att föreliggande fall icke kunde anses skapa

något prejudikat för framtiden. För det första syntes det ytterst sällan

inträffa, att en forskare erhölle så höga vitsord som Nilsson utan att likväl

kunna placeras på en ordinarie lärostol. För det andra vore det icke

nog med att Nilsson intoge en av de allra främsta platserna bland svenska

litteraturhistoria; han företrädde också en viktig och betydelsefull riktning

inom sin vetenskap, nämligen studiet av de estetiska idéerna och av diktarnas

filosofiska åskådningar. Under sådana förhållanden måste det te sig

som en stor vinst för den litteraturhistoriska forskningen i Sverige, att

Nilsson finge tillfälle att fullfölja sina undersökningar och meddela akademisk

undervisning. Med den litteraturhistoriska kompetensen förenade

Nilsson en filosofisk, och det vore denna kombination, som alltså skulle

motivera en särskild professur för hans räkning.

Med anledning av denna skrivelse beslöt humanistiska sektionen — under

uttalande, att sektionen ansåge det vara ett allmänt intresse att tillvarataga

en vetenskaplig kraft av Nilssons rang och därmed samtidigt tillgodose en

forskningsriktning, som inom de svenska universiteten saknade särskild

företrädare — hos det större akademiska konsistoriet hemställa, att konsistoriet

bland sina petita till 1923 års riksdag måtte upptaga framställning om

inrättande vid Lunds universitet av en personlig professur i estetik och

litteraturhistoria för filosofie doktorn Albert Nilsson.

I häröver avgivet yttrande anförde universitetets petitakommitterade,

bland annat, att det av den i humanistiska sektionen framlagda motiveringen

för förslaget otvivelaktigt framginge, att universitetet genom inrättande av

en professur för Nilsson skulle för sin forskning såväl som för sin undervisning

vinna en mycket framstående vetenskaplig kraft med utpräglat

originell läggning. Det vore givet, att universitetet endast med tacksam
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 1.

3

het skulle kunna mottaga eu sådan förstärkning av sin professorska^ Konimitterade

kunde emellertid icke bortse från de många för universitetets

forskning och undervisning viktiga anslagsbehov, vilka under de senaste

åren av hänsyn till rådande ekonomiska förhållanden måst skjutas åt sidan.

Då nu bland dessa ett flertal måste betecknas som så trängande, att deras

upprepade åsidosättande medförde allvarliga svårigheter för universitetets

verksamhet, kunde kommitterade, i den erkända önskvärdheten av det

föreslagna inrättandet av ifrågavarande personliga professur, dock icke finna

ett tillräckligt skäl för förslagets framläggande såsom ett universitetets

behov framför andra, vilka konsistoriet icke ansett sig under nuvarande

förhållanden våga framlägga eller vilka av konsistoriet framlagts men av

högre myndigheter lämnats obeaktade.

Vid ärendets behandling i det större akademiska konsistoriet uttalade

en av de närvarande, professorn M. Forssman, bland annat, att då universitetets

möjlighet att erhålla nya professorslöner under nuvarande tryckta

ekonomiska tider vore ytterligt beskuren, konsistoriet ej borde framlägga

begäran om en professur, som ej vore absolut nödvändig och som, om

den beviljades, skulle komma att stå i vägen för andra nödvändiga krav.

Ingen funnes, som kunde påstå, att ifrågavarande förslag vore ett trängande

universitetsintresse, men samtidigt förekomme vid sammanträdet

en begäran om en professur i kemi, vilket enligt Forssmans förmenande

vore kanske universitetets viktigaste behov för närvarande.

Vid företagen votering beslöt konsistoriet med åtta röster mot sju

att avlåta framställning i enlighet med humanistiska sektionens förslag;

därvid konsistoriet emellertid uttryckligen ville framhålla, dels att förslaget

i fråga icke så mycket avsåge tillgodoseendet av ett speciellt universitetets

behov som fastmera ett allmänt kulturintresse, dels ock att

konsistoriet ansåge, att det av professorn Forssman framhävda önskemålet

angående inrättandet av en ny professur i kemi vore för universitetet av

större vikt än inrättandet av en personlig professur för professorn Albert

Nilsson.

I enlighet med det sålunda fattade beslutet hemställde konsistoriet i

skrivelse till kanslersämbetet för rikets universitet den 1 juli 1922, att

ämbetet måtte utverka proposition till 1923 års riksdag om inrättande

vid universitetet i Lund av en personlig professur i estetik och litteraturhistoria

för professorn Albert Nilsson.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 augusti 1922 förklarade sig kanslersämbetet

för rikets universitet i likhet med konsistoriet vilja framhålla,

att det väckta förslaget icke så mycket avsåge tillgodoseendet av ett speciellt

universitetets behov som fastmera ett allmänt kulturintresse samt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta stats- och bankout skottets utlåtande Nr 1.

att önskemålet angående inrättande av en ny professur i kemi vore för

universitetet av större vikt iln inrättandet av den föreslagna personliga

professuren; och hemställde kanslersämbetet i överensstämmelse härmed,

under förutsättning att ett bifall till förslaget icke måtte lägga hinder i

vägen för inrättandet av en professur i kemi vid Lunds universitet, varom

ämbetet i annan skrivelse samma dag gjorde särskild framställning, om

avlåtande till 1923 års riksdag av proposition om beviljande å allmänna

indragningsstaten av nödigt anslag för upprättande av ifrågavarande personliga

professur.

Kanslersämbetets ifrågavarande hemställan har icke föranlett någon

framställning från Kungl. Maj:ts sida till innevarande riksdag, liksom

Kungl. Maj:t ej heller förelagt riksdagen förslag om upprättande vid Lunds

universitet av en professur i kemi.

Motionärerna hava i sin motivering framhållit, bland annat, att det

av handlingarna i ärendet framginge, att det vore en i hög grad förtjänt

och originellt begåvad vetenskapsman, till vars förmån den ifrågasatta

lärostolen skulle inrättas, och att det såväl för vårt lands andliga odling

över huvud taget som i synnerhet för den svenska litteraturforskningen

skulle vara av den största betydelse, om en så erkänt framstående vetenskaplig;

förmåga kunde fästas som lärare vid ett av rikets universitet. En omständighet,

som i alldeles särskild grad talade för ett tillmötesgående av

det framställda önskemålet, vore möjligheten att genom den föreslagna

professuren tillgodose en forskningsriktning, som för närvarande inom do

svenska universiteten saknade särskild företrädare. Professorn Nilsson hade

speciellt ägnat sig åt studier av de estetiska idéerna och av diktarnas

filosofiska åskådningar, och denna för honom karaktäristiska kombination

av litteraturhistorisk och filosofisk kompetens hade visat sig vara i hög

grad fruktbärande och uppslagsgivande. Hans forskningsresultat hade icke

blott för litteraturvetenskapen varit fruktbringande, utan även, och ej minst,

för skolornas litteratur undervisning varit av ovärderlig nytta. Då estetiken

numera icke inginge i de litteraturhistoriska lärarbefattningarna vid universiteten,

måste det anses såsom synnerligen önskvärt, att när genom en

lycklig tillfällighet en forskare stode till buds, vilken genom läggning och

studier kommit att specialisera sig på litteraturvetenskapens filosofiska

sida och på detta område utfört en banbrytande verksamhet, denne sattes

i tillfälle att fullfölja sina undersökningar och meddela akademisk undervisning.

Beträffande motionärernas framställning i övrigt tillåter sig utskottet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bankoalskoltets utlåtande Nr /.

5

att hänvisa till motionen nr 39 i första kammaren med därvid fogade

bilagor.

Ehuru utskottet icke vill bestrida det behjärtansvärda i motionernas

syfte att genom inrättandet av eu personlig professur bereda möjlighet fölen

högt förtjänt vetenskapsman till fortsatt forskningsarbete och akademisk

lärarverksamhet samt att tillika tillgodose en ur såväl vetenskaplig som allmänt

kulturell synpunkt betydelsefull forskningsriktning, finner utskottet

likväl allvarliga erinringar ur flera synpunkter kunna göras mot det

väckta förslaget. Det synes utskottet icke uteslutet, att ett bifall till motionerna

kan komma att medföra betänkliga konsekvenser. Härtill kommer,

att det nuvarande ekonomiska läget, vilket tvingat statsmakterna att

åsidosätta mycket betydelsefulla allmänna angelägenheter och som jämväl

för Lunds universitets vidkommande måst förhindra tillgodoseendet av behov,

vilka av de akademiska myndigheterna ur universitetssynpunkt betecknats

såsom vida mer trängande än det förevarande, manar till den

största försiktighet vid beviljandet av nya anslag, vilka icke äro av ett

alldeles oundgängligt behov påkallade. Med hänsyn till vad nu anförts

och då Kungl. Maj:t icke ansett sig böra för riksdagen frambära universitetsmyndigheternas

framställning i ämnet, har utskottet funnit sig icke

kunna på grundvalen av enskilda motioner förorda inrättandet av ifrågavarande

personliga professur.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner I: 39 och II: 134 icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 april 1923.

På det sammansatta utskottets vägnar:

O. BERGQVIST.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från statsutskottet: herrar Bergkvist, Nilsson i Gränebo, Oscar Olsson, Rydén,

Nilsson i Bonarp och Osbery;

från bankoutskottet: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Stensholm, Ölingren,

Malmberg, Gustafsson i Urebro och Bäcklund.

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

c

Sammansatta stats- och bank outskottets utlåtande Nr 1.

Uni versi tetsmyndigheterna.

De sakkunniga.

Utskottet.

Reservation

av herrar Oscar Olsson, Malmberg, Eriksson i Grängesberg och Bäcklund,

vilka ansett, att utskottets utlåtande och förslag bort hava följande lydelse:

»I motion nr 39 i första kammaren och i motion nr 134 i andra kammaren

har hemställts om inrättandet av en personlig professur i estetik

och litteraturhistoria vid Lunds universitet för professorn Albert Nilsson.

På förslag av humanistiska sektionen vid universitet i Lund beslöt

större akademiska konsistoriet anhålla, att kanslersämbetet måtte utverka

proposition till innevarande riksdag om inrättandet vid universitetet av en

personlig professur för professor Albert Nilsson, och kanslersämbetet avlät

också hemställan härom. Då emellertid denna professur icke så mycket

avsåge tillgodoseende av ett speciellt universitetets behov som ett allmänt

svenskt kulturintresse och för universitetets behov enligt konsistoriets uttalande

en ny professur i kemi vore av större vikt, skedde kanslerns hemställan

under förutsättning, att ett bifall till förslaget icke måtte lägga

hinder i vägen för inrättandet av kemiprofessuren.

Kungl. Maj:t har inte ansett sig kunna framlägga förslag till innevarande

års riksdag om en ny professur i kemi vid Lunds universitet, och

inte heller föreligger från Kungl. Maj:ts sida förslag om inrättandet av

den personliga professuren i estestik och litteraturhistoria.

Universitetsmyndigheterna stödja sin hemställan på en enhällig uppfattning

inom den svenska litteraturhistoriska vetenskapen om den stora

betydelsen av professor Albert Nilssons forskargärning. Det är vidare eu

lika enhällig uppfattning bland både de sakkunniga och universitets representanter,

att det är ett allmänt svenskt kulturintresse, att en vetenskaplig

kraft av så stor förtjänst, framför allt av så mycken originalitet,

får tillfälle att vid ett svenskt universitet odelat ägna sig åt vetenskapligt

arbete. Även en utländsk vetenskapsman med internationell berömmelse,

professor Yrjö Hira, har betygat det stora värde, professor Albert Nilssons

skrifter haft för hans forskning under det senaste årtiondet, och understryker

ytterligare dennes betydelse av enastående forskare på sitt speciella

arbetsområde inom de estetiska och litteraturhistoriska vetenskaperna (bilaga).

För bedömandet av frågan om inrättandet av en personlig professur

för dr Albert Nilsson bör huvudvikten läggas på den betydelse, de sakkunniga

fäst vid det uppslagsgivande i den för professor Albert Nilsson

karaktäristiska kombinationen av forskningsområden, det vetenskapliga värdet

av denna hans egenart samt den stora vinst, det skulle betyda för

den litteraturhistoriska forskningen i Sverige, om han finge tillfälle att

fullfölja sina undersökningar och meddela akademisk undervisning. Men

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 1.

7

något bör därtill också den omständigheten få väga, att litteraturhistorien

för närvarande i vårt land idkas mer ivrigt än förut och är ett av de

mest studerade humanistiska ämnena, ett förhållande, som — vilket också

fram hålles av professorerna Schack, Sylwan, Lamm och Böök — otvivelaktigt

kan berättiga önskemålen av en tillfällig ökning av lärostolarnas antal.

Utskottet anser sig på dessa skäl böra tillstyrka riksdagen att bifalla

motionernas hemställan om inrättandet av en personlig professur i estetik

och litteraturhistoria för professor Albert Nilsson.

Ett par betänkligheter hava ibland gjort sig gällande i riksdagen,

då det varit fråga om inrättandet av personlig professur. Den ena är farhågan,

att professuren vid innehavarens avgång lätt kan övergå att bli

ordinarie, den andra, att en på grund av inrättandet av en personlig professur

tillfällig uppdelning av ett ämne kan tendera att bli permanent och

därigenom slutligen draga med sig inte endast en ny ordinarie professur

utan även ökade kurser för de studerande vid universitetet med därav

följande olägenheter. I här föreliggande fall kunna emellertid dessa farhågor

för att en av riksdagen såsom tillfällig tänkt anordning skulle kunna

övergå till stadigvarande helt avlägnas. Utskottet anser nämligen, att förutsättningen

för inrättandet av en personlig professur åt dr Albert Nilsson

måste vara, att Kung]. Maj:t vid dr Albert Nilssons utnämning fäster förbehållet,

att denne, därest ordinarie professur i litteraturhistoria med poetik

vid något av rikets universitet blir ledig, skall vara skyldig att söka och

i händelse av utnämning emottaga denna professur.

Professuren torde lämpligen böra upprättas från och med den 15

juli 1923.

Den avlöning, som enligt nu gällande grunder bör vara förenad med

den personliga professuren, och vilken bör utgå från allmänna indragningsstaten,

uppgår efter avdrag av mot pensionsavgift svarande belopp

till 7,200 kronor, av vilka 4,700 kronor utgöra lön och 2,500 kronor

tjänstgöringspenningar. Å denna avlöning torde från allmänna indragniugsstaten

höra för budgetåret 1923—1924 utgå tillfällig löneförbättring

med det belopp, som av riksdagen för nämnda budgetår kan komma att

tillerkännas övriga professorer vid universiteten. Därjämte bör Nilsson i

likhet med andra professorer vid universiteten äga rätt till ett ålderstillägg

å lönen efter 5 års tjänstgöring, likaledes att utgå från allmänna indragningsstaten.

Såsom innehavare av den personliga professuren bör Nilsson vara underkastad

de allmänna bestämmelser, som stadgas för avlöning såsom universitetsprofessor.

T likhet med vad förut skett beträffande innehavare av

personliga professurer, vilka ej utan vidare äga rätt till pension enligt den

civila pensionslagen, synes vidare för Nilsson böra föreskrivas skyldighet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta stats- och hankoutskottets utlåtande Nr 1.

att — därest han ej före pensionsålderns uppnående bliver innehavare av

ordinarie universitetsprofessur — vid den ålder, då universitetsprofessor i

allmänhet är skyldig att avgå från tjänsten, frånträda sin professorsbefattning

mot åtnjutande av pension, beräknad efter samma grunder som stadgats

beträffande övriga universitetsprofessorer.

De åligganden med avseende på undervisningsskyldighet in. m., som

böra tillkomma Nilsson i egenskap av innehavare av den personliga professuren,

synas böra bestämmas av Kungl. Maj:t.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner

I: 39 och II: 134, må

1) medgiva, att för professorn, filosofie doktorn Albert

Nilsson må vid universitetet i Lund från och med

den 1 juli 1923 inrättas en personlig professur i estetik

och litteraturhistoria med de åligganden för Nilsson, som

av Kungl. Maj:t bestämmas;

2) föreskriva, att Nilsson skall vara skyldig såväl

att i tillämpliga delar underkasta sig de för universitetsprofessorer

i allmänhet för åtnjutande av nu gällande

avlöningsförmåner stadgade villkoren och bestämmelserna

som ock att vid den ålder, då annan universitetsprofessor

är skyldig avgå från sin tjänst, mot

åtnjutande av pension, beräknad efter samma grunder,

som stadgats beträffande övriga universitetsprofessorer,

frånträda sin ifrågavarande professur ävensom att vid

eventuell ledighet å ordinarie universitetsprofessur i litteraturhistoria

med poetik söka och i händelse av utnämning

mottaga densamma;

3) bestämma, att Nilsson skall såsom innehavare

av den nu föreslagna professuren åtnjuta en avlöning

av 7,200 kronor, därav 4,700 kronor lön och 2,500 kronor

tjänstgöringspeningar, jämte ett ålderstillägg å 600

kronor efter fem års tjänstgöring, allt att utgå från allmänna

indragningsstaten; samt

4) medgiva, att till Nilsson må för budgetåret 1923—

1924 från allmänna indragningsstaten utgå tillfällig löneförbättring

med det belopp för år räknat, som av riksdagen

må komma att för nämnda budgetår tillerkännas

övriga universitetsprofessorer.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 1.

9

Till min kännedom har kommit, att professor Albert Nilssons kolleger vfd’Sveriges

universitet och högskolor med en gemensam skrivelse ärna understödja förslaget

om att för hans räkning en personlig professur i estetik bleve inrättad vid Lunds

universitet Man har jämväl låtit mig törsta att jag i delta syfte i någon lämplig

torm kunde förena mig med estetikens och litteraturhistoriens representanter i Sverige.

Jag har med tillfredsställelse tagit vara pa möjligheten att med mina svenska kulleger

få deltaga i en åtgärd, vars ändamål synes mig vara i hög grad betydelsefullt

för den nordiska forskningen. Och jag har trott mig finna den lämpligaste formen för ett

sadant deltagande genom att här med några ord uttala min erkänsla för allt det vetande

och all den väckelse, jag under det senaste årtiondet hämtat ur professor Nilssons

skrifter.

Åtminstone för den, som icke varit i tillfälle att på nära håll följa den svenska

litteraturforskningens utveckling, var redan professor Nilssons år 1913''utgivna inledning

till Tegnérs filosofiska och estetiska skrifter full av nya tankar och nya uppslag

Genom att framhålla det inflytande, Kants filosofi och Schillers diktning utövat på

Tegner, kunde professor Nilsson ställa Tegnérs poesi i en ny belysning. Den filosofiskt

estetiska kritik, med vars tillhjälp han uttolkat Tegnérs tankedikter, har för mig

fördjupat uppfattningen om Tegnérs personlighet samt på ett betydelsefullt sätt riktat

och korrigerat föreställningarna om svenskt kulturliv under begynnelsen av senaste

sekel. Ännu större, synes det mig, är likväl den tjänst, professor Nilsson gjort åt

forskningen genom sin självständiga uttolkning av TLorilds filosofi. Da jag tidigare, i

tidskriften Nya Argus för den 16 april 1916, utförligt bedömt detta arbete, torde jag

icke här behöva närmare karaktärisera detsamma. Det bör vara nog att påpeka, hurusom

man svårligen kan unga att imponeras av författarens framställning under det

man, än med instämmande och än med tveksamma reservationer, följer hans bevisförening

i den solida, tunga, men dock icke i pedantisk mening vetenskapliga boken

Aven om man icke kände sig kompetent att i alla enskildheter taga parti i°den polemik,

vartill professor Nilssons Thorildtolkning givit anledning, så kan man icke annat

än övertygas saväl av hans bok som av hans senare inlägg i frågan — om att han

förträffligt gjort sig hemmastadd i det adertonde seklets estetiska och filosofiska litteratur.

Den filosofiska tolkningsmetod, professor Nilsson begagnat i sina Tegnér- och

Thonldstudier, har jämväl med framgång blivit tillämpad i hans bok Svensk Romantik,

Den platoniska strömningen. Särskilt i Atterboms och Stagnelius’ alstring ha inånga

dunkla punkter genom hans kommentering fått en ny belysning. Även i detta sitt

senaste verk har författaren visat prov på samma lyckliga förening av filosofiskt tänkande

och^ estetisk uppskattning, som gjort sig gällande redan i har* förstlingsverk

om Guyau’s estetik, och som senare givit egenart åt alla hans skrifter. Det innebär

intet förringande av de framstående forskare, som intaga lärostolar i estetik och litteratur

vid de nordiska universiteten, om man säger att professor Nilsson i sin förkärlek

för de rent teoretiska forskningsuppgifterna står ensam bland sina samtida. Det skulle

därför hos fackmännen i de nordiska länderna helt visst väcka en allmän tillfredsställelse,

om denne författare för siu betydelsefulla skriftställarverksamhet erhölle det offentliga

erkännande, att för hans räkning en personlig professur i estetik bleve inrättad

vid Lunds universitet.

Helsingfors den 20 januari 1923. Yrfä Ilirn.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 sand. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:134 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om anslag till en personlig professur i estetik och litteraturhistoria vid universitetet i Lund för prof s. 3 i texten