Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omläggning av statsverkets räkenskapsår.
1923-05-15 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1923:108, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omläggning av statsverkets räkenskapsår.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
1
Nr 108.
Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1923 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
omläggning av statsverkets räkenskapsår.
(4:e avd.)
Uti en till riksdagen den 9 mars 1923 avlåten proposition (nr
182), vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, begärt riksdagens
yttrande rörande omläggning av räkenskapsåret för statens verk och
myndigheter, med undantag för de affärsdrivande verken, till att omfatta
tiden 1 juli—30 juni.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
I skrivelse den 23 maj 1922 (nr 166) bar riksdagen i anledningav
vissa inom riksdagen väckta motioner angående ändrade bestämmelser
rörande statsrevisionen m. m., avseende utökning av dess ledamöters
antal, utsträckning av tiden för dess sammanträde, utvidgning av dess
revisionella befogenhet samt frågan om dess granskning såsom grund
för utkrävande av konstitutionellt ansvar m. m., anhållit, att Kungl.
Maj:t ville angående statsrevisionens verksamhet och förutsättningarna
för densamma låta verkställa utredning uti vissa i skrivelsen närmare
angivna avseenden ävensom för riksdagen framlägga de förslag, vartill
utredningen kunde föranleda.
Innan den begärda utredningen angående omläggning av statsrevisionen
igångsättes, torde det vara nödvändigt att först taga ståndpunkt
till den i förenämnda skrivelse särskilt avhandlade, för statsrevisionen
och dess verksamhet viktiga frågan om förhållandet mellan
statens räkenskapsår och dess budgetår. Sistnämnda spörsmål har för
den skull ansetts böra upptagas till avgörande vid innevarande riksdag.
För tiden till och med år 1922 sammanföllo statens räkenskapsoch
budgetår med kalenderåret. Då 1921 års riksdag fattade beslut
om budgetårets omläggning till att omfatta perioden 1 juli—30 juni,
Bihang till riksdagtns protokoll 1928. 6 samt. 57 höft. (Nr 108—109.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
förutsattes emellertid, i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition i ämnet,
att kalenderåret fortfarande skulle vara räkenskapsår.
Riksdagen har i förutnämnda skrivelse den 23 maj 1922 berört
denna fråga och har därvid till en början erinrat om, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 juni 1921 (nr 334) i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition angående omläggning av budgetåret i fråga
om sagda omläggnings inverkan på räkenskapsåret för statens verk och
myndigheter anfört bland annat följande:
»Med hänsyn särskilt till nödvändigheten av att för varje räkenskapsår
fullt avslutade riksräkenskaper och fullständigt utarbetad rikshuvudbok — vars
färdigställande hittills i regel dragit en tid av över 9 månader — skola kunna
föreläggas riksdagens revisorer till granskning, skulle enligt Eders Kungl. Maj:ts
förevarande förslag kalenderåret bibehållas såsom räkenskapsår. Budgetredovisningen
åter — vilken till och med år 1919 ingick såsom en del av rikshuvudboken,
men som numera framlägges i särskild ordning — skulle givetvis avse själva
budgetåret. Riksdagen har ansett sig även i denna del kunna giva sin anslutning
till propositionen. Det bör uppmärksammas, hurusom rikshuvudboken och budgetredovisningen
fylla två från varandra skilda huvuduppgifter. Medan rikshuvudboken
innefattar eller åtminstone bör innefatta en redovisning av hela statskapitalet
ävensom storleken av de värdeförändringar, som detsamma under vederbörande
räkenskapsår undergått, utgör budgetredovisningen en räkenslcapsmässig uppställning,
utvisande utfallet av ett visst års budget i jämförelse med de i riksstaten
beräknade olika inkomst- och utgiftsposterna. Enligt riksdagens mening synes
något principiellt eller praktiskt hinder icke föreligga för att de tidsperioder, för
vilka rikshuvudboken och budgetredovisningen uppgöras, icke sammanfalla.»
Enligt förenämnda skrivelse har väl 1922 års riksdag funnit detta
uttalande rörande rikshuvudbokens och budgetredovisningens olika ändamål
äga sin riktighet. Efter att hava berört spörsmålet om budgetredovisningens
kompletterande med vissa dispositionsbokföringsuppgifter
har emellertid sagda riksdag till behandling upptagit frågan, huruvida
det trots budgetårets omläggning kunde anses lämpligt att bibehålla
kalenderåret såsom räkenskapsår för statens verk och myndigheter, vilkas
av Kungl. Maj:t utfärdade specialstater måste i anslutning till statsregleringen
gälla för budgetår och ej för kalenderår, och härvid anfört
följande.
Såsom framginge av riksdagens förut återgivna uttalande år 1921
hade riksdagen såsom skäl för bifall till Kungl. Maj:ts då föreliggande
förslag om bibehållande av dessa verks och myndigheters räkenskaper
vid kalenderår framhållit nödvändigheten av, att för varje räkenskapsår
fullt avslutade riksräkenskaper skulle kunna föreläggas riksdagens revisorer
till granskning. Riksdagen, som till fullo erkände vikten av, att
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
3
revisorerna under sitt arbete ägde tillgång till avslutade riksräkenskaper,
ansåge sig dock kunna sätta i fråga, huruvida man för att ernå detta
syfte borde uppgiva kravet på, att sagda räkenskaper — åtminstone i
vad de avsåge redovisning av medel, tillhörande statsregleringen — skulle
omfatta samma tid som denna. Riksdagen ville i sådant avseende erinra,
att enligt § 14 i den av riksdagen för dess revisorer antagna instruktion
det bland annat ålåge revisorerna att efterse och granska, huruvida utgifterna
överensstämde med stat och författningar, ävensom att huvudsakligen
granska dispositionerna, förvaltningen och resultatet på det hela.
Det syntes riksdagen ligga i öppen dag, att en dylik granskning
knappast skulle kunna fylla sin uppgift, därest de med verifikationer
försedda specialräkenskaperna hänförde sig till en annan tidsperiod än
budgetredovisningen. Man hade i den senare, som uppgjordes för perioden
1 juli—30 juni, att röra sig med inkomst- och utgiftsbelopp, vilka
vore redovisade allenast efter inkomsttitlar och beviljade anslag, men
de specialräkenskaper, med ledning av vilka dessa anslags behöriga
användning skulle av statsrevisorerna granskas, skulle med sina verifikationer
fortfarande hänföra sig till kalenderår. Åven ur andra synpunkter,
exempelvis med avseende å ämbetsmyndigheternas medelsförvaltning,
syntes en anordning med skilda redovisningsår för budgetredovisning
och specialräkenskaper komma att medföra påtagliga olägenheter.
Fastställdes budgetåret såsom räkenskapsår för statens ämbetsmyndigheter
innebure detta givetvis, att rikshuvudboken skulle upprättas
för budgetår. Det syntes emellertid icke vara nödvändigt, att densamma
tillhandahölles riksdagens revisorer redan vid revisionens början, utan
torde det, enligt vad riksdagen inhämtat, vara fullt tillräckligt om så
skedde senare under revisionens fortgång.
Att vissa svårigheter ur arbetsbelastningssynpunkt måste övervinnas,
därest man med budgetåret såsom räkenskapsår skulle kunna
hinna avsluta statsräkenskaperna till den tid, då riksdagens revisorer
sammanträdde, hade riksdagen ingalunda förbisett. Med hänsyn till
det anförda hade riksdagen dock ansett sig böra hemställa om att en
utredning måtte komma till stånd i syfte att utröna, om och på vad
sätt i samband med den av riksdagen beslutade omläggningen av budgetåret
ett fastställande av detta såsom räkenskapsår för statens verk och
myndigheter skulle kunna möjliggöras.
Då riksdagens förenämnda skrivelse den 9 juni 1922 anmäldes för
Kungl. Magt, erhöll riksräkenskapsverket befallning att till Kungl. Maj:t
inkomma med utredning angående de åtgärder, som erfordrades, för att
efter omläggningen av statsregleringsperioden till tiden 1 juli—30 juni
4
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
de förvaltande verken och myndigheternas årsräkenskaper ävensom rikshuvudboken
måtte avse statsregleringsåret, samt för att rikshuvudboken
måtte föreligga avslutad den 1 november det år, varunder den ifrågakommande
statsregleringsperioden utginge.
Departementschefen anför följande:
»Såsom framgår av vad jag nu anfört, hava endast få ämbetsmyndigheter
haft något av större vikt att invända mot en omläggning
av statens räkenskapsår till samma tidsperiod som budgetåret eller tiden
1 juli—30 juni. Det långt övervägande flertalet har antingen direkt
uttalat sig för en sådan omläggning eller ock i stort sett ej haft något
att erinra däremot.
För egen del har jag funnit det vara ett naturligt önskemål, att
efter omläggningen av budgetåret till tiden 1 juli—30 juni jämväl räkenskapsåret
omlägges till samma tidsperiod. Endast om starka skäl tala
mot ett sammanförande av budget- och räkenskapsår synes man böra
frångå denna ordning.
Skiljer man budget- och räkenskapsår, blir förhållandet, att statens
i budgetredovisningen upptagna kapital, vari bland annat ingår statsverkets
kassafond, kommer att hänföra sig till en annan tidpunkt än
det i rikshuvudboken redovisade statskapitalet, vilket i viss mån skulle
försvåra bedömandet av det statsfinansiella läget.
En annan olägenhet av skilda budget- och räkenskapsår är den
av riksdagen redan berörda svårigheten att kunna med tillhjälp av de
för en tidsperiod upprättade, med verifikationer försedda specialräkenskaperna
granska användningen och förvaltningen av de för en annan
period beviljade riksstatsanslagen. För alla de verk, vid vilka statsbokföringsreformen
ännu ej är genomförd och vid vilka räkenskaperna fortfarande
upprättas allenast årsvis, måste för en granskning inom statsrevisionen
av medelsdispositionerna en särskild halvårsavslutning vidtagas, vilken
givetvis skulle kräva ett betydande extra arbete. Åven beträffande de
ämbetsmyndigheter, som hava sina räkenskaper lagda enligt det nya
systemet, kvarstår den olägenheten, att man vid en specifik anslagsgranskning
måste använda månadsredovisningar, tillhörande tvänne olika årsräkenskaper.
De invändningar, som anförts mot en omläggning av räkenskapsåret
till budgetår, hava icke varit av principiell natur utan så gott som
uteslutande rört sig om svårigheterna att få räkenskaperna och rikshuvudboken
färdiga i tillräckligt god tid för riksdagens revisorers
granskning.
Det är emellertid ej nödvändigt, att alla räkenskaper, vilka äro
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
5
underkastade granskning av riksdagens revisorer, skola samtidigt och
redan vid revisionsförrättningens början överlämnas till revisorerna.
Såsom riksdagen i den förut refererade skrivelsen den 23 maj 1922
omförmält, kan sålunda rikshuvudboken behöva avlämnas först under
revisionens fortgång, förslagsvis den 1 november.
Att efter en omläggning av räkenskapsåret till tiden 1 juli—30
juni vissa svårigheter ur arbetsbelastningssynpunkt förefinnas för riksräkenskapernas
färdigställande i tillräckligt god tid för statsrevisionens
granskning, kan icke bestridas. Svårigheterna synas dock icke vara
större, än att de med god vilja och lämpliga anordningar kunna
övervinnas.
Vad till en början angår den från en del myndigheter framhållna
olägenheten av omläggningen, att den med bokslutsarbetet sysselsatta
personalen skulle få möjligheten till semesterledighet under sommaren
beskuren samt bliva utsatt för arbetsforcering under den varma årstiden,
torde något hinder för beredande av semester för sagda personal
under försommaren i allmänhet icke förefinnas. Detta gäller framför
allt riksräkenskapsverket, som ej i full utsträckning kan påbörja bokslutsarbetet,
förrän räkenskapsmaterialet inkommit från övriga verk. Åtskilliga
verk skulle enligt den av riksräkenskapsverket uppgjorda planen hava
avgivit sin huvudbok så tidigt som den 1 augusti, varefter semester ju
kunde uttagas.
Beträffande de av vissa länsstyrelser påpekade svårigheter, som
skulle uppkomma därigenom att bokslutsarbetet efter räkenskapsårets
omläggning på föreslaget sätt skulle infalla samtidigt med de under
månaderna juli och augusti forcerade förarbetena för prövningsnämndernas
sammanträden, torde böra erinras om den betydande lättnad,
som beretts länsstyrelserna genom den framflyttning med icke mindre
än ttvå månader av tiden för avslutandet i länen av sagda nämnders
arbeten, vilken beslöts vid 1922 års riksdag.
Med anledning av den av riksräkenskapsverket framställda invändningen
mot den ifrågasatta omläggningen av räkenskapsåret, att denna
omläggning skulle utgöra hinder för budgetredovisningens framläggande
inom tre månader efter budgetårets^ utgång, ber jag få
framhålla, att, ehuruväl nämnda redovisning torde utan olägenhet kunna
avlämnas till statsrevisionen något senare än den 1 oktober, ett dylikt
uppskov icke synes behöva i regel ifrågakomma, detta med hänsyn
såväl till de arbetskrafter, vilka stå ämbetsverket till buds, som ock till
de lättnader för budgetredovisningens upprättande, vilka vunnits genom
införandet av månatliga redovisningar. Beträffande särskilt riksräken
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
skapsverkets personalfråga vill jag allenast påpeka, att såsom ett viktigt
syfte med sammanförandet i ett verk av kammarrättens revisionsavdelning
och statskontorets riksbokslntsbyrå framhållits just, att under den
tid, då arbetet behövde forceras å bokslutet, därför kunde användas
lämplig del av revisionsavdelningens personal. Och vad angår riksräkenskapsverkets
uttalande, att det skulle bliva nödvändigt att i vissa fall
till förebyggande av felaktigheter i primärräkenskaperna från riksräkenskapsverket
detachera bokslutspersonal till vederbörande verk för att
där biträda vid räkenskapernas upprättande, vill det synas, som om
riksräkenskapsverket i detta sammanhang underskattat de fördelar, som
statsbokföringsreformen medfört. På grund av sagda reform har ju
nämligen, förutom den lättnad, som åstadkommits genom räkenskapernas
uniformering, förenkling och överskådligare uppställning, beretts möjlighet
att genom avgivande av månatliga medelsredovisningar, vilka i riksräkenskapsverket
kunna granskas månad efter månad, successive under
årets lopp få eventuella felaktigheter i redovisningarna undanröjda, till
fördel för upprättandet av årsräkenskapen.
Det synes svårt att förklara, att en arbetsomläggning, som i och
för sig ej medför någon direkt ökning i den utkrävda arbetsprodukten
utan endast en koncentrering av vissa delar av arbetet inom en kortare
tidrymd, skulle kunna kräva en så avsevärd förstärkning av arbetskraften,
som riksräkenskapsverket angivit. Jag kan också så mycket
mindre biträda en sådan uppfattning, som enligt min mening den
ifrågasatta omläggningen snarast skulle onödiggöra visst dubbelarbete,
som är förenat med att bibehålla räkenskapsåret vid kalenderår. Om
nämligen kassafondens ställning skall kunna redovisas jämväl i rikshuvudboken
— och jag förutsätter, att ett sådant krav ej kan eftergivas
— måste nämligen för sistnämnda fall vid kalenderårets utgång
upprättas en särskild avslutning av riksstatstitlarna, vilken skulle bliva
obehövlig, om både budget- och räkenskapsår utlöpte den 30 juni.
På nu anförda skäl finner jag personalfrågan för riksräkenskapsverkets
del ej böra tillmätas någon avgörande betydelse för bedömandet
av det föreliggande huvudspörsmålet. I fråga om övriga verk och myndigheter
torde man, med bortseende tillsvidare från affärsverken, om
vilka jag strax skall yttra mig, kunna utgå från att, om överhuvudtaget
på grund av räkenskapsårsomläggningen några kostnader för förstärkta
arbetskrafter komma att uppstå, dessa komma att uppgå till skäligen
obetydliga belopp.
Vad riksräkenskapsverket anfört därom, att en omläggning av
räkenskapsåret komme att medföra, att tillsvidare måste anstå med till
-
7
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
tänkt komplettering av rikshuvudboken med en fond för kronans publika
bus, är denna invändning av underordnad betydelse, enär den framförda
frågan ännu befinner sig på ett förberedande stadium. Då utredningen
i sinom tid föreligger färdig, lärer räkenskapsårets förläggning icke
komma att utgöra något som helst hinder för förslagets förverkligande.
Bland i övrigt anförda skäl mot räkenskapsårets förläggande till
budgetåret torde jag vidare böra erinra om att från vissa länsstyrelser
och andra ämbetsmyndigheter ifrågasatts, att en omläggning av statens
räkenskapsår borde föra med sig en omläggning av vissa kommunala
myndigheters och inrättningars samt mer eller mindre enskilda institutioners
räkenskaper. Utan att uttala någon mening om en dylik omläggnings
ändamålsenlighet vill jag framhålla, att den ej står i sådant
samband med frågan om statens räkenskapsår, att anledning föreligger
att i detta sammanhang närmare ingå härpå. Beträffande frågan, huruvida
räkenskapsårsomläggningen skulle komma att påkalla förändring
av statistiken i ytterligare mån än som betingas redan av budgetårets
omläggning,, vill jag endast erinra, att statistiska centralbyrån icke —
vare sig i sitt utlåtande rörande budgetårets omläggning eller i sitt yttrande
angående förändringen av räkenskapsåret — anfört några skäl
från statistisk synpunkt mot omläggningarna ifråga.
Om jag alltså å ena sidan finner de av mig nu berörda erinringarna
mot en omläggning av räkenskapsåret till tiden 1 juli—30 juni av mindre
betydelse i förhållande till de skäl, som enligt min mening tala för en
dylik omläggning, vill jag å andra sidan medgiva, att från vissa av de
affärsdrivande verkens styrelser, i synnerhet domänstyrelsen, framhållits
olägenheter av betydenhet, som skulle följa av berörda omläggning.
De affärsdrivande verken intaga emellertid en särställning till statsregleringen,
i det att de till densamma endast avbörda sina nettoöverskott
och från densamma få mottaga vissa kapitalökningsanslag, medan
deras bruttoinkomster och utgiftsstater ligga helt vid sidan av statsbudgeten.
Vid en eventuell omläggning av statens räkenskapsår till att
sammanfalla med budgetåret kan man fördenskull utan olägenhet bibehålla.
affärsverkens räkenskaper vid kalenderår, under den förutsättningen
nämligen att, på sätt framhållits i förutnämnda inom finansdepartementet
utarbetade promemoria i ämnet, räkenskapsavslutningar verkställas även
vid budgetårets utgång i erforderliga delar, för att de uppgifter, som
behövas för uppbyggande av affärsverkens och deras fonders konti i
rikshuvudboken, skola kunna tillhandahållas riksräkenskapsverket.
Med anledning av de erinringar, som framställts mot halvårsav
-
8 Statsutskottets utlåtande Nr 108.
slutningar från vattenfalls- och domänstyrelsernas sida, ber jag få framhålla
följande.
Då telegraf- och järnvägsstyrelserna ansett sxg kunna utan svårighet
och nämnvärda kostnader åstadkomma räkenskapsavslutning per den 30
juni, synes redan detta förhållande utgöra anledning att antaga, att de
svårigheter, vattenfallsstyrelsen befarat, skola vara överkomliga. Redan
nu uppgöras vattenfallsverkens redovisningar för månad, och föras även
huvudböckerna månadsvis. Emellertid lär fördelningen av kostnaderna
för vattenfallsstyrelsen på de många olika rörelsegrenarna vara ett mycket
tidskrävande arbete. Men det torde ej vara ogörligt att i en räkenskapsavslutning
den 30 juni göra en dylik fördelning ganska summarisk,
om den definitiva fördelningen uppskjutes till bokslutet den 31 december.
Åven i andra avseenden torde lättnader kunna ske beträffande räkenskapsavslutningen
för första halvåret. Inventeringar behöva givetvis ej
ske vid halvårsskiftet. Jag förutsätter emellertid, att vid den omläggning
av vattenfallsverkens bokföring, som redan lär vara påtänkt, i syfte att
vinna förenkling och centralisering, nödig hänsyn tages^ till möjligheten
att underlätta upprättandet av avslutning vid budgetårets utgång.
Vad därefter angår domänverket, lärer enligt inhämtade upplysningar
möjlighet förefinnas för domän styrelsen att genom ett utnyttjande
av de till styrelsen normalt ingående rapporter utan större kostnad
kunna lämna * riksräkenskapsverket de uppgifter, som. behövas för upprättandet
av domänstyrelsens och domänfondens konti i rikshuvudboken.
I fråga om samtliga affärsverk bör för övrigt gälla, att den räkenskap,
som uppgöres per den 30 juni, icke bör av riksräkenskapsverket
självständigt granskas, utan bör densamma undergå revision först i
samband med bokslutet per den 31 december. Det synes mig ock böra
kunna ordnas så, att affärsverkens införande i rikshuvudboken grundas
allenast på rapporter till riksräkenskapsverket, så uppställda i enlighet
med av verket lämnade formulär, att ur desamma utan vidare kunna
hämtas alla de siffror, som böra inflyta i rikshuvudboken.
Då det givetvis är av stort intresse, att affärsverkens definitiva
årsresultat bliva för riksdagen ävensom för allmänheten lätt tillgängliga,
bör på grundval av de fullständiga boksluten den 31 december genom
riksräkenskapsverkets försorg från trycket utgivas en sammanställning
av affärsboksluten i enlighet med rikshuvudbokens uppställning. I samma
publikation kunna då införas de statistiska tablåerna, vilka alltså för framtiden
skulle grunda sig på de definitiva räkenskapsresultaten.
Med hänsyn till vad nu anförts, synas några betänkligheter icke
behöva hysas mot möjligheten att göra en omläggning av räkenskapsåret.
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
9
så att detta med undantag för de affärsdrivande verken kommer att
sammanfalla med budgetåret.
Såsom framgått av den av mig lämnade redogörelsen torde man
ej kunna beräkna, att rikshuvudboken skall föreligga avslutad förrän
omkring den 1 november. Med denna eventualitet har riksdagen jämväl
räknat i sin skrivelse i ämnet. Någon allmän förskjutning i tiden
för avlämnande av budgetredovisningen torde man däremot ej behöva
förutsätta. Det försenade avlämnandet till statsrevisionen av rikshuvudboken
lärer emellertid icke bliva till någon verklig olägenhet, då statsrevisionens
huvudsakliga arbetsmaterial — specialräkenskaperna — föreligger
färdigt vid revisorernas sammanträde. Av samma anledning
torde ej heller vara att befara några större olägenheter, därest på grund
av särskilda förhållanden under något år budgetredovisningen skulle
hinna färdigställas först någon kortare tid efter den 1 oktober.
Nu berörda förhållanden torde få en avgörande betydelse, då det
gäller att framdeles taga ställning till frågan om ökning av statsrevisionens
sammanträdestid. Givet är att, om denna tid utsträckes att
omfatta jämväl första hälften av december månad, olägenheterna av att
rikshuvudboken avlämnas till statsrevisorerna först i början av november
ytterligare minskas. Frågan om statsrevisionens sammanträdestid liksom
om övriga förändringar beträffande revisionens verksamhet behöver
emellertid icke upptagas till avgörande förrän vid 1924 års riksdag.
Innan den av riksdagen begärda utredningen i dessa avseenden igångsattes,
är det emellertid önskligt att erhålla uttalande, om riksdagen
finner den förut berörda förskjutningen i tiden för avlämnandet av rikshuvudboken
vara av den betydelse, att en omläggning av räkenskapsåret
ej bör komma till stånd.
Därest nu statens huvudräkenskapsår omlägges att sammanfalla
med budgetåret, blir det en given följd, att ett särskilt bokslut måste
upprättas för första halvåret 1923 liksom för affärsverken en räkenskapsavslutning
bör ske den 30 juni 1923. Sagda bokslut behöver emellertid
icke i någon mån forceras. 1923 års statsrevisorer böra nämligen endast
granska 1922 års räkenskaper, vadan arbetet med rikshuvudboken
för nämnda halvår ej behöver igångsättas förrän efter det budgetredovisningen
för samma tid föreligger färdig.
Sker den ifrågasatta räkenskapsomläggningen, torde under 1924
två statsrevisioner få äga rum, en för första halvåret 1923 och en för
budgetåret 1923—1924.
Med hänsyn till den sålunda föreliggande möjligheten att utsträcka
Bihang till riksdagens -protokoll 1923. 6 samt. 57 höft. (Nr 108—109.) 2
Utskottets
yttrande.
10 Statsutskottets utlåtande Nr 108.
tiden för upprättandet av räkenskaperna för första halvåret 1923, inklusive
rikshuvudboken, torde några särskilda kostnader för arbetsförstärkning
för verkställandet av sagda halvårs bokslut icke behöva beräknas.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte genom proposition inhämta riksdagens yttrande
rörande omläggning av räkenskapsåret för statens verk och myndigheter,
med undantag för de affärsdrivande verken, till att omfatta tiden
1 juli—30 juni.»
Att den uppkomna frågan rörande en omläggning av statsverkets
räkenskapsår till samma tidsperiod som budgetåret, d. v. s. tiden 1
juli—30 juni, underställts riksdagens prövning, har, enligt vad av propositionen
inhämtas, närmast berott på den inverkan, denna fråga ansetts
kunna utöva på statsrevisionens arbete. Särskilt har därvid begärts
ett uttalande av riksdagen, huruvida en av en sådan omläggning
föranledd förskjutning i tiden för avlämnandet av rikshuvudboken kunde
anses vålla större olägenhet eller utgöra något väsentligare hinder för
reformens genomförande.
I avseende härå vill utskottet erinra, hurusom redan av 1922 års
riksdag framhållits, att det icke syntes nödvändigt att rikshuvudboken
för senaste räkenskapsåret — d. v. s., efter verkställd omläggning, 1
juli—30 juni — tillhandahölles riksdagens revisorer redan vid statsrevisionens
början den 1 oktober. I propositionen har nu såsom tidpunkt
för rikshuvudbokens avlämnande angivits den 1 november eller
dagarna däromkring. Icke ens en så jämförelsevis sen tidpunkt torde
medföra någon större olägenhet för statsrevisorernas arbete. Under bestämd
förutsättning att såsom hittills de olika verkens specialräkenskaper
— vilka jämte därtill hörande verifikationer utgöra statsrevisionens
huvudsakliga granskningsmaterial — finnas tillgängliga vid revisionens
början, torde den ifrågasatta omläggningen tvärtom i stort sett komma
att medföra fördelar för statsrevisionens del. Härutinnan kan utskottet
i huvudsak inskränka sig till att hänvisa till de av nästföregående riksdag
gjorda uttalandena. Otvivelaktigt måste det, såsom därvid antytts,
anses önskvärt, att räkenskaperna för de olika verken hänföra sig till
samma tid som budgetredovisningen. Härigenom underlättas nämligen
verkställandet av erforderliga jämförelser mellan de i denna förekommande,
endast efter riksstaten specificerade utgiftsposterna med själva
specialräkenskaperna, som lämna närmare redovisning för anslagens användning.
På grund härav och då enligt sakens natur budgetredovisningen
måste avse budgetåret, är det alltså, därest förutnämnda önske
-
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
11
mål skall kunna uppfyllas, räkenskapsåret som måste flyttas. Från de
utgångspunkter, som synas böra vara avgörande vid riksdagens ställningstagande
till propositionen, torde alltså intet vara att invända mot
det i densamma framlagda förslaget.
Under ärendets förberedande behandling har från vissa myndigheter
framhållits, att förslagets genomförande torde komma att visa sig
förenat med en del olägenheter. Vid sin omprövning av ärendet har
utskottet emellertid ansett sig kunna utgå ifrån att vid de överväganden,
som föregått propositionens framläggande, möjligheter befunnits föreligga
till ett undanröjande eller förminskande i erforderlig grad av dessa olägenheter.
På grund härav och med tagen hänsyn å andra sidan till de fördelar,
som särskilt ur riksdagens synpunkt skulle stå att vinna genom
en dylik omläggning, har utskottet ansett sig böra tillstyrka ett antagande
från riksdagens sida av det framlagda förslaget. Eu synpunkt, som vid
förändringens genomförande dock icke bör förbises, är dess inverkan
på personalkostnaderna för de olika verken. I detta avseende måste
nämligen fasthållas, att en eventuell omläggning av räkenskapsåret,
lika litet som budgetårsreformen i övrigt, må föranleda någon utökning
av vederbörande personal eller eljest i någon nämnvärd grad inverka i
fördyrande riktning på löneutgifterna inom respektive förvaltningar.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet
hemställa,
att riksdagen må beträffande det riksdagen underställda
förslaget rörande omläggning av räkenskapsåret
för statens verk och myndigheter, med undantag
dock för de affärsdrivande verken, till att omfatta
tiden 1 juli—30 juni i skrivelse till Kungl. Maj:t anmäla,
vad här ovan blivit i ämnet anfört.
Stockholm den 15 maj 1923.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 108.
Vid- förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, C. J. G. Swartz, J. Nilsson
i Skottlandshus, H. F. Lamm, O. U. B. Olsson, J. L. Widell, C. G. Ekman, J. Nilsson
i Malmö, 0. Bergqvist, K. A. Tengddhl, K. E. Andersson i Eliantorp och 0. Johansson
i Hälsingborg samt
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, J. Jönsson
i Revinge, P. Nilsson i Bonarp, 0. Olsson i Kullenbergstorp, 5. Bengtsson i Norup,
.7. D. Norman, L. J. Carlsson-Frosterud, A. Å. Törnkvist i Karlskrona, P. M. Olsson i
Blädinge, E. Andersson i Prästbol och S. J. Karlsson i Nynäshamn.
Reservation
av herr C. J. G. Swartz.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1923:251 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omläggning av statsverkets räkenskapsår. s. 1 i texten