Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omläggning av statsverkets räkenskapsår.

1923-05-15 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1923:108, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omläggning av statsverkets räkenskapsår.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

1

Nr 108.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1923 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

omläggning av statsverkets räkenskapsår.

(4:e avd.)

Uti en till riksdagen den 9 mars 1923 avlåten proposition (nr

182), vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, begärt riksdagens

yttrande rörande omläggning av räkenskapsåret för statens verk och

myndigheter, med undantag för de affärsdrivande verken, till att omfatta

tiden 1 juli—30 juni.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

I skrivelse den 23 maj 1922 (nr 166) bar riksdagen i anledningav

vissa inom riksdagen väckta motioner angående ändrade bestämmelser

rörande statsrevisionen m. m., avseende utökning av dess ledamöters

antal, utsträckning av tiden för dess sammanträde, utvidgning av dess

revisionella befogenhet samt frågan om dess granskning såsom grund

för utkrävande av konstitutionellt ansvar m. m., anhållit, att Kungl.

Maj:t ville angående statsrevisionens verksamhet och förutsättningarna

för densamma låta verkställa utredning uti vissa i skrivelsen närmare

angivna avseenden ävensom för riksdagen framlägga de förslag, vartill

utredningen kunde föranleda.

Innan den begärda utredningen angående omläggning av statsrevisionen

igångsättes, torde det vara nödvändigt att först taga ståndpunkt

till den i förenämnda skrivelse särskilt avhandlade, för statsrevisionen

och dess verksamhet viktiga frågan om förhållandet mellan

statens räkenskapsår och dess budgetår. Sistnämnda spörsmål har för

den skull ansetts böra upptagas till avgörande vid innevarande riksdag.

För tiden till och med år 1922 sammanföllo statens räkenskapsoch

budgetår med kalenderåret. Då 1921 års riksdag fattade beslut

om budgetårets omläggning till att omfatta perioden 1 juli—30 juni,

Bihang till riksdagtns protokoll 1928. 6 samt. 57 höft. (Nr 108—109.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

förutsattes emellertid, i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition i ämnet,

att kalenderåret fortfarande skulle vara räkenskapsår.

Riksdagen har i förutnämnda skrivelse den 23 maj 1922 berört

denna fråga och har därvid till en början erinrat om, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 juni 1921 (nr 334) i anledning av

Kungl. Maj:ts proposition angående omläggning av budgetåret i fråga

om sagda omläggnings inverkan på räkenskapsåret för statens verk och

myndigheter anfört bland annat följande:

»Med hänsyn särskilt till nödvändigheten av att för varje räkenskapsår

fullt avslutade riksräkenskaper och fullständigt utarbetad rikshuvudbok — vars

färdigställande hittills i regel dragit en tid av över 9 månader — skola kunna

föreläggas riksdagens revisorer till granskning, skulle enligt Eders Kungl. Maj:ts

förevarande förslag kalenderåret bibehållas såsom räkenskapsår. Budgetredovisningen

åter — vilken till och med år 1919 ingick såsom en del av rikshuvudboken,

men som numera framlägges i särskild ordning — skulle givetvis avse själva

budgetåret. Riksdagen har ansett sig även i denna del kunna giva sin anslutning

till propositionen. Det bör uppmärksammas, hurusom rikshuvudboken och budgetredovisningen

fylla två från varandra skilda huvuduppgifter. Medan rikshuvudboken

innefattar eller åtminstone bör innefatta en redovisning av hela statskapitalet

ävensom storleken av de värdeförändringar, som detsamma under vederbörande

räkenskapsår undergått, utgör budgetredovisningen en räkenslcapsmässig uppställning,

utvisande utfallet av ett visst års budget i jämförelse med de i riksstaten

beräknade olika inkomst- och utgiftsposterna. Enligt riksdagens mening synes

något principiellt eller praktiskt hinder icke föreligga för att de tidsperioder, för

vilka rikshuvudboken och budgetredovisningen uppgöras, icke sammanfalla.»

Enligt förenämnda skrivelse har väl 1922 års riksdag funnit detta

uttalande rörande rikshuvudbokens och budgetredovisningens olika ändamål

äga sin riktighet. Efter att hava berört spörsmålet om budgetredovisningens

kompletterande med vissa dispositionsbokföringsuppgifter

har emellertid sagda riksdag till behandling upptagit frågan, huruvida

det trots budgetårets omläggning kunde anses lämpligt att bibehålla

kalenderåret såsom räkenskapsår för statens verk och myndigheter, vilkas

av Kungl. Maj:t utfärdade specialstater måste i anslutning till statsregleringen

gälla för budgetår och ej för kalenderår, och härvid anfört

följande.

Såsom framginge av riksdagens förut återgivna uttalande år 1921

hade riksdagen såsom skäl för bifall till Kungl. Maj:ts då föreliggande

förslag om bibehållande av dessa verks och myndigheters räkenskaper

vid kalenderår framhållit nödvändigheten av, att för varje räkenskapsår

fullt avslutade riksräkenskaper skulle kunna föreläggas riksdagens revisorer

till granskning. Riksdagen, som till fullo erkände vikten av, att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

3

revisorerna under sitt arbete ägde tillgång till avslutade riksräkenskaper,

ansåge sig dock kunna sätta i fråga, huruvida man för att ernå detta

syfte borde uppgiva kravet på, att sagda räkenskaper — åtminstone i

vad de avsåge redovisning av medel, tillhörande statsregleringen — skulle

omfatta samma tid som denna. Riksdagen ville i sådant avseende erinra,

att enligt § 14 i den av riksdagen för dess revisorer antagna instruktion

det bland annat ålåge revisorerna att efterse och granska, huruvida utgifterna

överensstämde med stat och författningar, ävensom att huvudsakligen

granska dispositionerna, förvaltningen och resultatet på det hela.

Det syntes riksdagen ligga i öppen dag, att en dylik granskning

knappast skulle kunna fylla sin uppgift, därest de med verifikationer

försedda specialräkenskaperna hänförde sig till en annan tidsperiod än

budgetredovisningen. Man hade i den senare, som uppgjordes för perioden

1 juli—30 juni, att röra sig med inkomst- och utgiftsbelopp, vilka

vore redovisade allenast efter inkomsttitlar och beviljade anslag, men

de specialräkenskaper, med ledning av vilka dessa anslags behöriga

användning skulle av statsrevisorerna granskas, skulle med sina verifikationer

fortfarande hänföra sig till kalenderår. Åven ur andra synpunkter,

exempelvis med avseende å ämbetsmyndigheternas medelsförvaltning,

syntes en anordning med skilda redovisningsår för budgetredovisning

och specialräkenskaper komma att medföra påtagliga olägenheter.

Fastställdes budgetåret såsom räkenskapsår för statens ämbetsmyndigheter

innebure detta givetvis, att rikshuvudboken skulle upprättas

för budgetår. Det syntes emellertid icke vara nödvändigt, att densamma

tillhandahölles riksdagens revisorer redan vid revisionens början, utan

torde det, enligt vad riksdagen inhämtat, vara fullt tillräckligt om så

skedde senare under revisionens fortgång.

Att vissa svårigheter ur arbetsbelastningssynpunkt måste övervinnas,

därest man med budgetåret såsom räkenskapsår skulle kunna

hinna avsluta statsräkenskaperna till den tid, då riksdagens revisorer

sammanträdde, hade riksdagen ingalunda förbisett. Med hänsyn till

det anförda hade riksdagen dock ansett sig böra hemställa om att en

utredning måtte komma till stånd i syfte att utröna, om och på vad

sätt i samband med den av riksdagen beslutade omläggningen av budgetåret

ett fastställande av detta såsom räkenskapsår för statens verk och

myndigheter skulle kunna möjliggöras.

Då riksdagens förenämnda skrivelse den 9 juni 1922 anmäldes för

Kungl. Magt, erhöll riksräkenskapsverket befallning att till Kungl. Maj:t

inkomma med utredning angående de åtgärder, som erfordrades, för att

efter omläggningen av statsregleringsperioden till tiden 1 juli—30 juni

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

de förvaltande verken och myndigheternas årsräkenskaper ävensom rikshuvudboken

måtte avse statsregleringsåret, samt för att rikshuvudboken

måtte föreligga avslutad den 1 november det år, varunder den ifrågakommande

statsregleringsperioden utginge.

Departementschefen anför följande:

»Såsom framgår av vad jag nu anfört, hava endast få ämbetsmyndigheter

haft något av större vikt att invända mot en omläggning

av statens räkenskapsår till samma tidsperiod som budgetåret eller tiden

1 juli—30 juni. Det långt övervägande flertalet har antingen direkt

uttalat sig för en sådan omläggning eller ock i stort sett ej haft något

att erinra däremot.

För egen del har jag funnit det vara ett naturligt önskemål, att

efter omläggningen av budgetåret till tiden 1 juli—30 juni jämväl räkenskapsåret

omlägges till samma tidsperiod. Endast om starka skäl tala

mot ett sammanförande av budget- och räkenskapsår synes man böra

frångå denna ordning.

Skiljer man budget- och räkenskapsår, blir förhållandet, att statens

i budgetredovisningen upptagna kapital, vari bland annat ingår statsverkets

kassafond, kommer att hänföra sig till en annan tidpunkt än

det i rikshuvudboken redovisade statskapitalet, vilket i viss mån skulle

försvåra bedömandet av det statsfinansiella läget.

En annan olägenhet av skilda budget- och räkenskapsår är den

av riksdagen redan berörda svårigheten att kunna med tillhjälp av de

för en tidsperiod upprättade, med verifikationer försedda specialräkenskaperna

granska användningen och förvaltningen av de för en annan

period beviljade riksstatsanslagen. För alla de verk, vid vilka statsbokföringsreformen

ännu ej är genomförd och vid vilka räkenskaperna fortfarande

upprättas allenast årsvis, måste för en granskning inom statsrevisionen

av medelsdispositionerna en särskild halvårsavslutning vidtagas, vilken

givetvis skulle kräva ett betydande extra arbete. Åven beträffande de

ämbetsmyndigheter, som hava sina räkenskaper lagda enligt det nya

systemet, kvarstår den olägenheten, att man vid en specifik anslagsgranskning

måste använda månadsredovisningar, tillhörande tvänne olika årsräkenskaper.

De invändningar, som anförts mot en omläggning av räkenskapsåret

till budgetår, hava icke varit av principiell natur utan så gott som

uteslutande rört sig om svårigheterna att få räkenskaperna och rikshuvudboken

färdiga i tillräckligt god tid för riksdagens revisorers

granskning.

Det är emellertid ej nödvändigt, att alla räkenskaper, vilka äro

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

5

underkastade granskning av riksdagens revisorer, skola samtidigt och

redan vid revisionsförrättningens början överlämnas till revisorerna.

Såsom riksdagen i den förut refererade skrivelsen den 23 maj 1922

omförmält, kan sålunda rikshuvudboken behöva avlämnas först under

revisionens fortgång, förslagsvis den 1 november.

Att efter en omläggning av räkenskapsåret till tiden 1 juli—30

juni vissa svårigheter ur arbetsbelastningssynpunkt förefinnas för riksräkenskapernas

färdigställande i tillräckligt god tid för statsrevisionens

granskning, kan icke bestridas. Svårigheterna synas dock icke vara

större, än att de med god vilja och lämpliga anordningar kunna

övervinnas.

Vad till en början angår den från en del myndigheter framhållna

olägenheten av omläggningen, att den med bokslutsarbetet sysselsatta

personalen skulle få möjligheten till semesterledighet under sommaren

beskuren samt bliva utsatt för arbetsforcering under den varma årstiden,

torde något hinder för beredande av semester för sagda personal

under försommaren i allmänhet icke förefinnas. Detta gäller framför

allt riksräkenskapsverket, som ej i full utsträckning kan påbörja bokslutsarbetet,

förrän räkenskapsmaterialet inkommit från övriga verk. Åtskilliga

verk skulle enligt den av riksräkenskapsverket uppgjorda planen hava

avgivit sin huvudbok så tidigt som den 1 augusti, varefter semester ju

kunde uttagas.

Beträffande de av vissa länsstyrelser påpekade svårigheter, som

skulle uppkomma därigenom att bokslutsarbetet efter räkenskapsårets

omläggning på föreslaget sätt skulle infalla samtidigt med de under

månaderna juli och augusti forcerade förarbetena för prövningsnämndernas

sammanträden, torde böra erinras om den betydande lättnad,

som beretts länsstyrelserna genom den framflyttning med icke mindre

än ttvå månader av tiden för avslutandet i länen av sagda nämnders

arbeten, vilken beslöts vid 1922 års riksdag.

Med anledning av den av riksräkenskapsverket framställda invändningen

mot den ifrågasatta omläggningen av räkenskapsåret, att denna

omläggning skulle utgöra hinder för budgetredovisningens framläggande

inom tre månader efter budgetårets^ utgång, ber jag få

framhålla, att, ehuruväl nämnda redovisning torde utan olägenhet kunna

avlämnas till statsrevisionen något senare än den 1 oktober, ett dylikt

uppskov icke synes behöva i regel ifrågakomma, detta med hänsyn

såväl till de arbetskrafter, vilka stå ämbetsverket till buds, som ock till

de lättnader för budgetredovisningens upprättande, vilka vunnits genom

införandet av månatliga redovisningar. Beträffande särskilt riksräken
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

skapsverkets personalfråga vill jag allenast påpeka, att såsom ett viktigt

syfte med sammanförandet i ett verk av kammarrättens revisionsavdelning

och statskontorets riksbokslntsbyrå framhållits just, att under den

tid, då arbetet behövde forceras å bokslutet, därför kunde användas

lämplig del av revisionsavdelningens personal. Och vad angår riksräkenskapsverkets

uttalande, att det skulle bliva nödvändigt att i vissa fall

till förebyggande av felaktigheter i primärräkenskaperna från riksräkenskapsverket

detachera bokslutspersonal till vederbörande verk för att

där biträda vid räkenskapernas upprättande, vill det synas, som om

riksräkenskapsverket i detta sammanhang underskattat de fördelar, som

statsbokföringsreformen medfört. På grund av sagda reform har ju

nämligen, förutom den lättnad, som åstadkommits genom räkenskapernas

uniformering, förenkling och överskådligare uppställning, beretts möjlighet

att genom avgivande av månatliga medelsredovisningar, vilka i riksräkenskapsverket

kunna granskas månad efter månad, successive under

årets lopp få eventuella felaktigheter i redovisningarna undanröjda, till

fördel för upprättandet av årsräkenskapen.

Det synes svårt att förklara, att en arbetsomläggning, som i och

för sig ej medför någon direkt ökning i den utkrävda arbetsprodukten

utan endast en koncentrering av vissa delar av arbetet inom en kortare

tidrymd, skulle kunna kräva en så avsevärd förstärkning av arbetskraften,

som riksräkenskapsverket angivit. Jag kan också så mycket

mindre biträda en sådan uppfattning, som enligt min mening den

ifrågasatta omläggningen snarast skulle onödiggöra visst dubbelarbete,

som är förenat med att bibehålla räkenskapsåret vid kalenderår. Om

nämligen kassafondens ställning skall kunna redovisas jämväl i rikshuvudboken

— och jag förutsätter, att ett sådant krav ej kan eftergivas

— måste nämligen för sistnämnda fall vid kalenderårets utgång

upprättas en särskild avslutning av riksstatstitlarna, vilken skulle bliva

obehövlig, om både budget- och räkenskapsår utlöpte den 30 juni.

På nu anförda skäl finner jag personalfrågan för riksräkenskapsverkets

del ej böra tillmätas någon avgörande betydelse för bedömandet

av det föreliggande huvudspörsmålet. I fråga om övriga verk och myndigheter

torde man, med bortseende tillsvidare från affärsverken, om

vilka jag strax skall yttra mig, kunna utgå från att, om överhuvudtaget

på grund av räkenskapsårsomläggningen några kostnader för förstärkta

arbetskrafter komma att uppstå, dessa komma att uppgå till skäligen

obetydliga belopp.

Vad riksräkenskapsverket anfört därom, att en omläggning av

räkenskapsåret komme att medföra, att tillsvidare måste anstå med till
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

tänkt komplettering av rikshuvudboken med en fond för kronans publika

bus, är denna invändning av underordnad betydelse, enär den framförda

frågan ännu befinner sig på ett förberedande stadium. Då utredningen

i sinom tid föreligger färdig, lärer räkenskapsårets förläggning icke

komma att utgöra något som helst hinder för förslagets förverkligande.

Bland i övrigt anförda skäl mot räkenskapsårets förläggande till

budgetåret torde jag vidare böra erinra om att från vissa länsstyrelser

och andra ämbetsmyndigheter ifrågasatts, att en omläggning av statens

räkenskapsår borde föra med sig en omläggning av vissa kommunala

myndigheters och inrättningars samt mer eller mindre enskilda institutioners

räkenskaper. Utan att uttala någon mening om en dylik omläggnings

ändamålsenlighet vill jag framhålla, att den ej står i sådant

samband med frågan om statens räkenskapsår, att anledning föreligger

att i detta sammanhang närmare ingå härpå. Beträffande frågan, huruvida

räkenskapsårsomläggningen skulle komma att påkalla förändring

av statistiken i ytterligare mån än som betingas redan av budgetårets

omläggning,, vill jag endast erinra, att statistiska centralbyrån icke —

vare sig i sitt utlåtande rörande budgetårets omläggning eller i sitt yttrande

angående förändringen av räkenskapsåret — anfört några skäl

från statistisk synpunkt mot omläggningarna ifråga.

Om jag alltså å ena sidan finner de av mig nu berörda erinringarna

mot en omläggning av räkenskapsåret till tiden 1 juli—30 juni av mindre

betydelse i förhållande till de skäl, som enligt min mening tala för en

dylik omläggning, vill jag å andra sidan medgiva, att från vissa av de

affärsdrivande verkens styrelser, i synnerhet domänstyrelsen, framhållits

olägenheter av betydenhet, som skulle följa av berörda omläggning.

De affärsdrivande verken intaga emellertid en särställning till statsregleringen,

i det att de till densamma endast avbörda sina nettoöverskott

och från densamma få mottaga vissa kapitalökningsanslag, medan

deras bruttoinkomster och utgiftsstater ligga helt vid sidan av statsbudgeten.

Vid en eventuell omläggning av statens räkenskapsår till att

sammanfalla med budgetåret kan man fördenskull utan olägenhet bibehålla.

affärsverkens räkenskaper vid kalenderår, under den förutsättningen

nämligen att, på sätt framhållits i förutnämnda inom finansdepartementet

utarbetade promemoria i ämnet, räkenskapsavslutningar verkställas även

vid budgetårets utgång i erforderliga delar, för att de uppgifter, som

behövas för uppbyggande av affärsverkens och deras fonders konti i

rikshuvudboken, skola kunna tillhandahållas riksräkenskapsverket.

Med anledning av de erinringar, som framställts mot halvårsav
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande Nr 108.

slutningar från vattenfalls- och domänstyrelsernas sida, ber jag få framhålla

följande.

Då telegraf- och järnvägsstyrelserna ansett sxg kunna utan svårighet

och nämnvärda kostnader åstadkomma räkenskapsavslutning per den 30

juni, synes redan detta förhållande utgöra anledning att antaga, att de

svårigheter, vattenfallsstyrelsen befarat, skola vara överkomliga. Redan

nu uppgöras vattenfallsverkens redovisningar för månad, och föras även

huvudböckerna månadsvis. Emellertid lär fördelningen av kostnaderna

för vattenfallsstyrelsen på de många olika rörelsegrenarna vara ett mycket

tidskrävande arbete. Men det torde ej vara ogörligt att i en räkenskapsavslutning

den 30 juni göra en dylik fördelning ganska summarisk,

om den definitiva fördelningen uppskjutes till bokslutet den 31 december.

Åven i andra avseenden torde lättnader kunna ske beträffande räkenskapsavslutningen

för första halvåret. Inventeringar behöva givetvis ej

ske vid halvårsskiftet. Jag förutsätter emellertid, att vid den omläggning

av vattenfallsverkens bokföring, som redan lär vara påtänkt, i syfte att

vinna förenkling och centralisering, nödig hänsyn tages^ till möjligheten

att underlätta upprättandet av avslutning vid budgetårets utgång.

Vad därefter angår domänverket, lärer enligt inhämtade upplysningar

möjlighet förefinnas för domän styrelsen att genom ett utnyttjande

av de till styrelsen normalt ingående rapporter utan större kostnad

kunna lämna * riksräkenskapsverket de uppgifter, som. behövas för upprättandet

av domänstyrelsens och domänfondens konti i rikshuvudboken.

I fråga om samtliga affärsverk bör för övrigt gälla, att den räkenskap,

som uppgöres per den 30 juni, icke bör av riksräkenskapsverket

självständigt granskas, utan bör densamma undergå revision först i

samband med bokslutet per den 31 december. Det synes mig ock böra

kunna ordnas så, att affärsverkens införande i rikshuvudboken grundas

allenast på rapporter till riksräkenskapsverket, så uppställda i enlighet

med av verket lämnade formulär, att ur desamma utan vidare kunna

hämtas alla de siffror, som böra inflyta i rikshuvudboken.

Då det givetvis är av stort intresse, att affärsverkens definitiva

årsresultat bliva för riksdagen ävensom för allmänheten lätt tillgängliga,

bör på grundval av de fullständiga boksluten den 31 december genom

riksräkenskapsverkets försorg från trycket utgivas en sammanställning

av affärsboksluten i enlighet med rikshuvudbokens uppställning. I samma

publikation kunna då införas de statistiska tablåerna, vilka alltså för framtiden

skulle grunda sig på de definitiva räkenskapsresultaten.

Med hänsyn till vad nu anförts, synas några betänkligheter icke

behöva hysas mot möjligheten att göra en omläggning av räkenskapsåret.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

9

så att detta med undantag för de affärsdrivande verken kommer att

sammanfalla med budgetåret.

Såsom framgått av den av mig lämnade redogörelsen torde man

ej kunna beräkna, att rikshuvudboken skall föreligga avslutad förrän

omkring den 1 november. Med denna eventualitet har riksdagen jämväl

räknat i sin skrivelse i ämnet. Någon allmän förskjutning i tiden

för avlämnande av budgetredovisningen torde man däremot ej behöva

förutsätta. Det försenade avlämnandet till statsrevisionen av rikshuvudboken

lärer emellertid icke bliva till någon verklig olägenhet, då statsrevisionens

huvudsakliga arbetsmaterial — specialräkenskaperna — föreligger

färdigt vid revisorernas sammanträde. Av samma anledning

torde ej heller vara att befara några större olägenheter, därest på grund

av särskilda förhållanden under något år budgetredovisningen skulle

hinna färdigställas först någon kortare tid efter den 1 oktober.

Nu berörda förhållanden torde få en avgörande betydelse, då det

gäller att framdeles taga ställning till frågan om ökning av statsrevisionens

sammanträdestid. Givet är att, om denna tid utsträckes att

omfatta jämväl första hälften av december månad, olägenheterna av att

rikshuvudboken avlämnas till statsrevisorerna först i början av november

ytterligare minskas. Frågan om statsrevisionens sammanträdestid liksom

om övriga förändringar beträffande revisionens verksamhet behöver

emellertid icke upptagas till avgörande förrän vid 1924 års riksdag.

Innan den av riksdagen begärda utredningen i dessa avseenden igångsattes,

är det emellertid önskligt att erhålla uttalande, om riksdagen

finner den förut berörda förskjutningen i tiden för avlämnandet av rikshuvudboken

vara av den betydelse, att en omläggning av räkenskapsåret

ej bör komma till stånd.

Därest nu statens huvudräkenskapsår omlägges att sammanfalla

med budgetåret, blir det en given följd, att ett särskilt bokslut måste

upprättas för första halvåret 1923 liksom för affärsverken en räkenskapsavslutning

bör ske den 30 juni 1923. Sagda bokslut behöver emellertid

icke i någon mån forceras. 1923 års statsrevisorer böra nämligen endast

granska 1922 års räkenskaper, vadan arbetet med rikshuvudboken

för nämnda halvår ej behöver igångsättas förrän efter det budgetredovisningen

för samma tid föreligger färdig.

Sker den ifrågasatta räkenskapsomläggningen, torde under 1924

två statsrevisioner få äga rum, en för första halvåret 1923 och en för

budgetåret 1923—1924.

Med hänsyn till den sålunda föreliggande möjligheten att utsträcka

Bihang till riksdagens -protokoll 1923. 6 samt. 57 höft. (Nr 108—109.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

10 Statsutskottets utlåtande Nr 108.

tiden för upprättandet av räkenskaperna för första halvåret 1923, inklusive

rikshuvudboken, torde några särskilda kostnader för arbetsförstärkning

för verkställandet av sagda halvårs bokslut icke behöva beräknas.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte genom proposition inhämta riksdagens yttrande

rörande omläggning av räkenskapsåret för statens verk och myndigheter,

med undantag för de affärsdrivande verken, till att omfatta tiden

1 juli—30 juni.»

Att den uppkomna frågan rörande en omläggning av statsverkets

räkenskapsår till samma tidsperiod som budgetåret, d. v. s. tiden 1

juli—30 juni, underställts riksdagens prövning, har, enligt vad av propositionen

inhämtas, närmast berott på den inverkan, denna fråga ansetts

kunna utöva på statsrevisionens arbete. Särskilt har därvid begärts

ett uttalande av riksdagen, huruvida en av en sådan omläggning

föranledd förskjutning i tiden för avlämnandet av rikshuvudboken kunde

anses vålla större olägenhet eller utgöra något väsentligare hinder för

reformens genomförande.

I avseende härå vill utskottet erinra, hurusom redan av 1922 års

riksdag framhållits, att det icke syntes nödvändigt att rikshuvudboken

för senaste räkenskapsåret — d. v. s., efter verkställd omläggning, 1

juli—30 juni — tillhandahölles riksdagens revisorer redan vid statsrevisionens

början den 1 oktober. I propositionen har nu såsom tidpunkt

för rikshuvudbokens avlämnande angivits den 1 november eller

dagarna däromkring. Icke ens en så jämförelsevis sen tidpunkt torde

medföra någon större olägenhet för statsrevisorernas arbete. Under bestämd

förutsättning att såsom hittills de olika verkens specialräkenskaper

— vilka jämte därtill hörande verifikationer utgöra statsrevisionens

huvudsakliga granskningsmaterial — finnas tillgängliga vid revisionens

början, torde den ifrågasatta omläggningen tvärtom i stort sett komma

att medföra fördelar för statsrevisionens del. Härutinnan kan utskottet

i huvudsak inskränka sig till att hänvisa till de av nästföregående riksdag

gjorda uttalandena. Otvivelaktigt måste det, såsom därvid antytts,

anses önskvärt, att räkenskaperna för de olika verken hänföra sig till

samma tid som budgetredovisningen. Härigenom underlättas nämligen

verkställandet av erforderliga jämförelser mellan de i denna förekommande,

endast efter riksstaten specificerade utgiftsposterna med själva

specialräkenskaperna, som lämna närmare redovisning för anslagens användning.

På grund härav och då enligt sakens natur budgetredovisningen

måste avse budgetåret, är det alltså, därest förutnämnda önske
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

11

mål skall kunna uppfyllas, räkenskapsåret som måste flyttas. Från de

utgångspunkter, som synas böra vara avgörande vid riksdagens ställningstagande

till propositionen, torde alltså intet vara att invända mot

det i densamma framlagda förslaget.

Under ärendets förberedande behandling har från vissa myndigheter

framhållits, att förslagets genomförande torde komma att visa sig

förenat med en del olägenheter. Vid sin omprövning av ärendet har

utskottet emellertid ansett sig kunna utgå ifrån att vid de överväganden,

som föregått propositionens framläggande, möjligheter befunnits föreligga

till ett undanröjande eller förminskande i erforderlig grad av dessa olägenheter.

På grund härav och med tagen hänsyn å andra sidan till de fördelar,

som särskilt ur riksdagens synpunkt skulle stå att vinna genom

en dylik omläggning, har utskottet ansett sig böra tillstyrka ett antagande

från riksdagens sida av det framlagda förslaget. Eu synpunkt, som vid

förändringens genomförande dock icke bör förbises, är dess inverkan

på personalkostnaderna för de olika verken. I detta avseende måste

nämligen fasthållas, att en eventuell omläggning av räkenskapsåret,

lika litet som budgetårsreformen i övrigt, må föranleda någon utökning

av vederbörande personal eller eljest i någon nämnvärd grad inverka i

fördyrande riktning på löneutgifterna inom respektive förvaltningar.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet

hemställa,

att riksdagen må beträffande det riksdagen underställda

förslaget rörande omläggning av räkenskapsåret

för statens verk och myndigheter, med undantag

dock för de affärsdrivande verken, till att omfatta

tiden 1 juli—30 juni i skrivelse till Kungl. Maj:t anmäla,

vad här ovan blivit i ämnet anfört.

Stockholm den 15 maj 1923.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 108.

Vid- förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, C. J. G. Swartz, J. Nilsson

i Skottlandshus, H. F. Lamm, O. U. B. Olsson, J. L. Widell, C. G. Ekman, J. Nilsson

i Malmö, 0. Bergqvist, K. A. Tengddhl, K. E. Andersson i Eliantorp och 0. Johansson

i Hälsingborg samt

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, J. Jönsson

i Revinge, P. Nilsson i Bonarp, 0. Olsson i Kullenbergstorp, 5. Bengtsson i Norup,

.7. D. Norman, L. J. Carlsson-Frosterud, A. Å. Törnkvist i Karlskrona, P. M. Olsson i

Blädinge, E. Andersson i Prästbol och S. J. Karlsson i Nynäshamn.

Reservation

av herr C. J. G. Swartz.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:251 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omläggning av statsverkets räkenskapsår. s. 1 i texten