Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag till vissa järnvägsbyggnader i Norrland jämte i ämnet väckta motioner.

1923-04-13 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1923:45, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag till vissa järnvägsbyggnader i Norrland jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 45.

1

Nr 45.

Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1923 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställningar om anslag till vissa järnvägsbyggnader

i Norrland jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

l:o) Uti den till riksdagen den 8 januari 1923 avlåtna propositionen

(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret

1923—1924 har Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid propositionen

under rubrik »utgifter för kapitalökning, Bil. 1» fogade statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för nämnda dag, föreslagit

riksdagen (punkt 18) att för fortsättande av arbetena å inlandsbanan

mellan Volgsjön och Gällivare för budgetåret 1923—1924 anvisa ett

reservationsanslag av 1,000,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet sid. 49—64.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren,

nr 86, av herr G. Rosén m. fl. och den andra inom andra kammaren,

nr 101, av herr W. Bäckström m. fl., har hemställts, bl. a., att riksdagen

måtte besluta att för fortsättning av arbetena å inlandsbanan, södra

delen, jämväl norrut från Storuman, för budgetåret 1923—1924 anvisa

ett reservationsanslag av 1,600,000 kronor.

Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första

kammaren, nr 88, av herr O. Bergqvist m. fl. och den andra inom andra

kammaren, nr 118, av herr E. Hage m. fl., hemställts, att riksdagen måtte

för fortsättande av arbetena å inlandsbanan mellan Porjus och Jokkmokk

för budgetåret 1923—1924 anvisa ett reservationsanslag av 700,000

kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 samt. 31 käft. (Nr 45—46.)

Inlandsbanan

mellan

Volgsjön

och Gällivare.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 45.

I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sina framställningar

får utskottet hänvisa till motionerna.

Departementschefen anför följande: »Vid behandling nästlidet år av

frågan om anslag till arbetena å inlandsbanan anförde jag beträffande

banans södra del, att man i första hand borde inrikta sig på banans

färdigställande till Storuman samt byggande av materialväg därifrån till

Blattnicksele. Huruvida banbyggnaden omedelbart skulle fortsättas från

Storuman norrut eller icke vore en fråga, vartill statsmakterna lämpligen

torde böra taga ståndpunkt nästkommande år, då de rådande osäkra

ekonomiska förhållandena måhända kunde något stadgat sig samt större

möjligheter därför förelåge att överskåda den statsfinansiella situationen.

Vidkommande norra delen fann jag ingen anledning att för det dåvarande

frångå den av statsmakterna år 1921 hävdade åsikt, att arbetena å denna

handel alltjämt borde fortgå.

Det torde knappast med fog kunna sägas, att sedan nästföregående

år förhållandena så förbättrats, att någon större utsikt nu finnes att överblicka

det ekonomiska läget. Det lärer jämväl vara ovisst, vid vilken tid

så kan bliva förhållandet. Då sålunda den alltjämt osäkra statsfinansiella

situationen manar till den största försiktighet vid beslutande av nya

utgifter för kapitalökning, har fråga uppstått, huruvida icke banbyggnadsarbetena

i övre Norrland, vilka för närvarande kräva en stor del av dessa

utgifter, borde tills vidare avbrytas i avvaktan på bättre tider. Järnvägsstyrelsen

bar i sådant hänseende framlagt ett förslag, som går ut

på att arbetena å inlandsbanan och statsbanan Hällnäs—Stensele skulle

tills vidare nedläggas. Detta skulle inträffa i fråga om inlandsbanans

norra del redan våren 1923, då tillgängliga medel förbrukats, beträffande

nämnda banas södra del i slutet av år 1923, då järnvägen färdigställts

till Storuman, samt vidkommande statsbanan Hällnäs—Stensele i slutet

av år 1924, då banan blivit fullbordad till Lycksele.

Visserligen tala — och hava jämväl från flera båll anförts — många

skäl för ett fortsättande, om ock i inskränkt omfattning, av ifrågavarande

banbyggnadsarbeten. Vid övervägande av de olika synpunkter, som i

förevarande fråga framförts, har jag emellertid under rådande förhållanden

funnit statsfinansiella och järn vägsekonomiska skäl böra sättas i

första rummet vid frågans prövning, och anser jag mig med hänsyn till

dessa skäl nödsakad förorda, att planen för ifrågavarande banbyggnadsarbetens

bedrivande — vilken plan redan nu icke kunnat följas i ursprungligen

avsedd takt — ytterligare förskjutes genom arbetenas temporära

nedläggande på sätt järnvägsstyrelsen föreslagit. Därvid torde få

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 45. 3

framhållas, att de orter, som vid ett fortsättande av banbyggnaderna inom

eu tämligen nära framtid skulle hava erhållit järnvägsförbindelse, likväl

få möjlighet till förbättrade kommunikationsförhållanden genom de vägförbindelser,

som finnas eller bliva färdigställda till dessa orter från järnvägarnas

tillfälliga slutpunkter. Därest vid arbetenas successiva avbrytande

arbetarna på de nuvarande bansträckorna icke skulle kunna beredas

sysselsättning på annat håll, torde få tagas i övervägande, huruvida nödhjälpsarbeten

höra anordnas på några av dessa bandelar. Självfallet är,

att, då de ekonomiska förhållandena komma att förbättras, frågan om

anslag för banbyggnadsarbetenas fortsättande i mera planenlig takt kommer

att tagas under förnyat övervägande.

Samma skäl, som sålunda av mig anförts för ett tillfälligt avbrott

av inlandsbanebygget och av arbetena å banan Hällnäs—Stensele, tala

jämväl mot att anslag nu äskas för banan Jörn—Gubblijaure. Av skäl,

järnvägsstyrelsen närmare utvecklat, anser jag det emellertid särdeles

önskvärt, om arbetena å denna banbyggnad kunde under den närmaste

tiden med anlitande av nödhjälpsmedel igångsättas, därest frågan om

banans sträckning icke skulle, med anledning av under senare tiden

undersökta mineralfyndigheter i dessa trakter, behöva upptagas till förnyad

omprövning.

För fullbordande av arbetena å inlandsbanan och banan Hällnäs—- Stensele till de av mig nyss förordade avbrottspunkterna vid Storuman

och Lycksele erfordras emellertid ytterligare anslag av riksdagen. Mot

de av järnvägsstyrelsen för sådant ändamål föreslagna beloppen, 1,000,000

respektive 2,000,000 kronor, har jag intet annat att erinra än att anslaget

till sistnämnda banbyggnad synes kunna nedsättas till 1,700,000 kronor.

Beträffande detta belopp gör jag framställning längre fram.»

Enligt departementschefens förslag skulle arbetena å inlandsbanan

nu tillsvidare nedläggas; beträffande den norra delen skulle detta ske

redan under våren 1923 och i fråga om den södra, sedan denna handel

färdigställts till Storuman (d. v. s. i slutet av år 1923). Detta departementschefens

förslag står i överensstämmelse med järnvägsstyrelsens i

ämnet uttalade uppfattning.

Även om utskottet givetvis icke kan förneka, att det ur rent järnvägsekonomiska

synpunkter måste föranleda stor tvekan att för närvarande

ytterligare betunga statens järnvägars redan förut hårt ansträngda

ekonomi genom att nedlägga kapital på nya bansträckor med så inskränkta

förräntningsmöjligheter som de nu ifrågavarande, bör det enligt utskottets

mening vid bedömandet av förevarande fråga å andra sidan icke

Utskottets

yttrande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4:

Statsutskottets utlåtande Nr 45.

bortses ifrån att dess avgörande i nu antydd riktning skulle framstå som

ett frånträdande, åtminstone tillsvidare, av 1916 års riksdags beslut om

utbyggande av inlandsbanan i hela dess längd. Särskilt med hänsyn till

de berättigade förväntningar om detta besluts genomförande, som lärer

kunna hysas från de av banan berörda landsdelarna, har det synts utskottet

angeläget, att en dylik utgång av frågan nu undvikes.

Enligt utskottets förmenande kvarstå också alltjämt de tidigare anförda

allmänna skälen för inlandsbanans fortsatta utbyggande. I detta

avseende får utskottet hänvisa till vad som anförts av de i ärendet hörda

båda länsstyrelserna, av vilkas yttrande framgår, att inlandsbaneföretagets

fullföljande utan avbrott alltjämt anses vara en huvudförutsättning

för Norrlands fortsatta kulturella och ekonomiska utveckling. Länsstyrelsen

i Västerbottens län har — såsom framgår av de utskottet tillhandakomna

handlingarna i ärendet — bl. a. erinrat om den livliga bebyggelse,

som uppstått utmed de redan färdigställda delarna av inlandsbanan söder

om Vilhelmina. Det lede icke det ringaste tvivel, har länsstyrelsen framhållit,

om att så komme att bliva fallet även utefter inlandsbanans övriga

del inom länet, desto mer som omkring den blivande sträckan, mellan

Storuman och Sorsele, odlingsmöjligheterna vore kanske än större och än

mer lovande. Gentemot ett fullföljande av Inlandsbanans del från Harsprånget

över Lule älv närmast ned mot Jokkmokk har visserligen invänts,

att skälen härför betydligt försvagats genom nedläggandet av järnverksdriften

i Porjus, som tidigare beräknades medföra betydande träkolstransporter

från de stora kronoskogarna i dessa trakter. Givetvis

skulle emellertid banans fortsatta utbyggande komma att stimulera planerna

på att återupptaga nämnda industriella verksamhet. I varje fall

utgör banan en nödvändig förutsättning för att de stora värden, som

förefinnas i dessa skogar, skola kunna med framgång exploateras.

Jämväl ur synpunkten av landets försvar anses ifrågavarande kommunikationsföretag

alltjämt vara av den största betydelse. Belysande

härför äro de betänkligheter, som av generalstabschefen anförts med anledning

av det ifrågasatta avbrottet av företaget. I en ingående motivering

har därvid påvisats, att försvaret av Norrbotten kan ur transportsynpunkt

först anses säkerställt efter det en sammanhängande inre förbindelse

blivit fullt utbyggd samt att vikten härav sannolikt ökades efter

genomförandet av den tillämnade försvarsomorganisationen.

De fördelar ur ren arbetsorganisationssynpunkt, som stå att vinna

genom att banbygget nu fortsättes, böra icke heller underskattas. Härigenom

kan bland annat undvikas, att en del lag av yrkesutbildade arbetare

behöva upplösas och avskedas. Beträffande särskilt möjligheterna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 45.

5

att åstadkomma bättre ekonomiskt resultat av ifrågavarande bandelar

har föredraganden inom järnvägsstyrelsen i den av honom anförda reservationen

framställt vissa erinringar, som synas utskottet värda beaktande.

En del liknande synpunkter hava framkommit från statens järnvägars

ingenjörsförening. Det torde vara befogat uttala en förväntan,

att på de sålunda antydda vägarna skall öppnas möjlighet att nedbringa

själva byggnadskostnaderna ävensom de blivande utgifterna för drift och

underhåll samt alltså att kunna förminska de av järnvägsstyrelsen befarade

förlusterna å dessa bandelar.

Givetvis nödvändiggöra emellertid de rådande tidsförhållandena, att

vid arbetenas fullföljande iakttages en betydligt långsammare takt än som tidigare

avsetts. Yad särskilt angår den närmaste tidens anslag, har utskottet

från järnvägsstyrelsens byggnadsbyrå införskaffat vissa upplysningar rörande

förefintliga utvägar att i möjligaste mån kunna begränsa dessa.

Det har därvid beträffande arbetena å Inlandsbanans södra del erinrats,

att i det belopp av 1,000,000 kronor, som i propositionen under av järnvägsstyrelsen

angiven förutsättning, att banbygget tillsvidare endast fullföljdes

till Storuman (Stensele) äskats, inginge omkring 300,000 kronor

för rullande materiel. Då emellertid med nuvarande situation någon

dylik materiel icke för inlandsbanans del torde behöva köpas och det

sålunda endast vore en bokföringsfråga, när banan borde påföras

sin återstående andel av statsbanornas kapitalvärde för rullande materielen,

torde nämnda belopp av 300,000 kronor utan olägenhet kunna

avvaras för detta särskilda ändamål. Om nämnda belopp nu finge användas

för själva byggnadsarbetet, skulle enligt av järnvägsstyrelsens

byggnadsbyrå uppgjorda beräkningar det genom höjande av den i propositionen

föreslagna anslagssumman av 1,000,000 kronor till 1,700,000

kronor sannolikt bliva möjligt fortsätta arbetena såväl å norra

som södra Inlandsbanan och alltså att undvika det i propositionen

förutsatta avbrottet av dessa arbeten. Givetvis förutsättes härför genomförandet

av vissa rätt genomgripande förenklingar i organisatoriskt

avseende.

Å den norra delen torde exempelvis arbetet endast böra bedrivas

å en sektion och icke såsom hittills å ett arbetsdistrikt, uppdelat å flera

sektioner. Utan rullande materiel skulle på sådant sätt denna handels

fortsättande till Jokkmokk sannolikt icke kräva större anslag utöver redan

anvisade än högst 5,000,000 kronor.

Beträffande södra delen av inlandsbanan skulle arbetena närmast

avse ett fortsättande i långsamt tempo från Storuman (Stensele) upp till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 45.

Statsbanan

Jörn—(Jubblijaure.

Utskottets

yttrande.

Vindelälven. Kostnaderna för bananläggningen från Storuman norr ut

till den plats, där man påträffade Vindelälven med dess landsvägsförbindelser,

eller närmare bestämt Sandsele på älvens södra strand, hava beräknats

till omkring 6 miljoner kronor eller något däröver.

Enligt utskottets mening bör alltså något avbrott i arbetena å

inlandsbanan icke äga rum, utan torde desamma såväl å norra och södra

delen böra fortgå i den begränsade omfattning, som nyss angivits, för

vilket ändamål nu skulle erfordras ett förhöjande av det av Kungl. Maj:t

äskade anslagsbeloppet, 1,000,000 kronor, till 1,700,000 kronor.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

förslag samt herr Roséns m. fl. och herr

Bäckströms m. fl. ovannämnda motioner, i vad de avse

inlandsbanan, ävensom de av herr Bergqvist m. fl, och

herr Hage m. fl. i ämnet väckta motionerna, må för

fortsättande av arbetena å inlandsbanan mellan Volgsjön

och Gällivare för budgetåret 1923—1924 anvisa ett

reservationsanslag av 1,700,000 kronor, att utgå av

lånemedel.

2:o) I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren,

nr 89, av herr O. Bergqvist m. fl. och den andra inom andra

kammaren, nr 117, av herr E. Hage m. fl., har hemställts, att riksdagen

måtte till byggande av järnvägen Jörn—Gubblijaure för budgetåret 1923—

1924 anvisa ett reservationsanslag av 700,000 kronor.

I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sin framställning

får utskottet hänvisa till motionerna.

Beträffande denna 147 km. långa tvärbana, vilkens färdigställande

efter fredspris beräknades draga en kostnad av över 8 miljoner kronor,

vill utskottet nu endast erinra om sina vid 1921 och 1922 års riksdagar

uttalade betänkligheter mot igångsättandet av ifrågavarande anläggning.

Det bör också uppmärksammas, att frågan om banans lämpliga

sträckning kommit i ett förändrat läge genom de gjorda upptäckterna av

vissa fyndigheter av koppar och svavelkis i dessa trakter. Dessa fyndigheters

förekomst lärer kunna föranleda banans dragning längre söderut,

ett förhållande som icke nu torde kunna förbises.

Av sålunda anförda skäl har utskottet icke ansett sig kunna för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 45.

7

närvarande tillstyrka bifall till det förslag, som innefattas i de i ämnet

väckta motionerna, dock utan att därmed taga ställning till spörsmålet,

huruvida icke, på sätt järnvägsstyrelsen antytt, det kan befinnas nödigt

och lämpligt att genom igångsättandet av vissa nödhjälpsarbeten åstadkomma

ett påbörjande av anläggningen.

Utskottet hemställer alltså,

att herrar Bergqvists m. fl. och Hages in. fl. ovanberörda

motioner icke må av riksdagen bifallas.

3:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 20) att till fortsättning

av statsbanan Hällnäs—Stensele för budgetåret 1923—1924 anvisa

ett reservationsanslag av 1,700,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes under punkt 18 av statsrådsprotokollet

(sid. 49—64).

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren,

nr 86, av herr G. Rosén m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr

101, av herr W. Bäckström m. fl., har hemställts bl. a., att riksdagen måtte

för foitsättning av statsbanan Hällnäs—Stensele, utan avbrott, för budgetåret

1923—1924 anvisa ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor.

I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sina framställningar

får utskottet hänvisa till motionerna.

1917 års riksdag har under vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse

av mark m. m. beslutat anläggande bl. a. av en tvärbana från Hällnäs

a norra stambanan till Stensele vid inlandsbanan för en med tillämpning

av de före kristidens början år 1914 rådande arbets- och materialpriserna

beräknad anläggningskostnad av 11,150,000 kronor. För bananläggningen

har riksdagen sedermera för åren 1919—1922 och första halvåret

1923 anvisat tillhopa 6,075,000 kronor, varjämte Kungl. Maj:t genom beslut

den 26 augusti 1921 för nödhjälpsarbeten å banan anvisat 1,000,000 kronor.

Banan är 166 km. lång, varav sträckan Hällnäs—Lycksele 63 km.

och sträckan Lycksele—Stensele (Storuman) 103 km.

Järnvägsstyrelsen har nu beträffande ifrågavarande järnvägsanläggning

anfört följande:

»Såsom styrelsen i sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 september 1921 anförde,

borde enligt styrelsens uppfattning den redan i styrelsens skrivelse den 29

september 1919 skisserade planen följas för arbetenas bedrivande å nämnda bana,

varigenom beräknades, att rälsläggningen på hösten 1923 skulle nå fram till bron

över Ume älv vid Lycksele. För möjliggörande därav skulle för första halvåret

1923 utöver förut anvisade medel hava erfordrats ett anslag av 1,500,000 kronor,

Statsbanan

Hällnäs—

Stensele.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

8 Statsutskottets utlåtande Nr 45.

vilket belopp emellertid av Kungl. Maj:t och riksdagen nedsattes till 1,000,000

kronor.

Styrelsen håller för sin del före, att nyssnämnda plan för banbyggnaden

fortfarande bör i stort sett följas för arbetena till och med Lycksele station.

Bron över Ume älv skulle alltså kunna uppmonteras vintern 1923—1924 och bandelen

Hällnäs—Lycksele i slutet av år 1924 kunna öppnas för allmän trafik.

Enligt vad nu verkställda beräkningar utvisa torde för fullbordande av

sistnämnda handel utöver redan anvisade medel erfordras ett belopp av i runt tal

3,300,000 kronor, av vilket belopp dock endast 2,000,000 kronor skulle behöva anvisas

för budgetåret 1923—1924 och återstoden — till avsevärd del utgörande

kostnad för rullande materiell — för budgetåret 1924—1925 att vara i sin helhet

tillgänglig för senare delen av år 1924.

Såsom i styrelsens ovan åberopade skrivelse den 2 september 1921 anfördes,

borde också vidare prövas, huruvida banbyggnaden å sträckan Lycksele—

Stensele skulle bedrivas i omedelbar anslutning med arbetena å linjen Hällnäs—

Lycksele enligt ursprungliga förutsättningarna eller cm banan någon tid borde

med hänsyn till konjunkturerna få sin tillfälliga ändpunkt i Lycksele.

Härvidlag vill styrelsen nu för sin del göra samma uttalande i princip

som beträffande fortsättningen av banbyggnaden norr om Storumap, och anser

styrelsen således, att i avvaktan på konjunkturernas utveckling här ifrågavarande

banbyggnad bör för någon tid avbrytas vid Lycksele. Från denna plats utgår

ett vitt utgrenat vägnät, och en bana, som får sin, om ock tillfälliga slutpunkt

därstädes, kan i varje fall vara av den största betydelse och nytta för berörda

orters utveckling. _ .

Styrelsen vill i detta sammanhang erinra om styrelsens yttrande redan x

ett tidigare skede av dessa frågors behandling, att om av statsekonomiska skäl

en begränsning av byggnadsplanen för inlandsbanan och tvärbanorna bleve oundgängligen

nödvändig, detta syfte lämpligen kunde tillgodoses genom utsträckning

av tiden för byggnadsplanens genomförande, varvid bandelen Lycksele—Stensele,

såsom den ur ekonomisk synpunkt minst bärkraftiga, syntes styrelsen kunna sättas

såsom sista led i byggnadsplanen.»

Mot järnvägsstyrelsens sålunda uttalade uppfattning, att ifrågavarande

banbyggnad tillsvidare borde avbrytas vid Lycksele, har avvikande

mening anförts av överingenjören Hj. Fogelmarck.

Departementschefen har anslutit sig till järnvägsstyrelsens åsikt, att

banbygget tempoxdirt borde avbrytas vid Lycksele. Beträffande anslagsbeloppet

för budgetåret 1923—1924 har departemenschefen ansett detta

kunna reduceras från av järnvägsstyrelsen föreslagna 2,000,000 kronor

till 1,700,000 kronor.

Enligt vad utskottet vid sin omprövning av ärendet inhämtat, synes

det av Kungl. Maj:t äskade beloppet, 1,700,000 kronor, tillfyllest för att

möjliggöra arbetenas bedrivande i sådan utsträckning, att hela sträckan

Hällnäs—Lycksele hunne rälsläggas vintern 1923—1924. Med sålunda

tillgängliga" medel torde också arbetena kunna fortgå under så lång

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 45.

9

tid, att något anslag för arbetenas utsträckande ovanför Lycksele mot

Stensele icke behöver beviljas förrän vid 1924 års riksdag. Någon

omprövning av frågan, huruvida arbetena tillsvidare skola avbrytas vid

Lycksele, synes alltså icke påkallas vid innevarande riksdag. Utskottet

anser sig därför böra tillstyrka, att med avgörandet av sistnämnda fråga

må anstå till 1924 års riksdag samt att i avvaktan härpå nu beviljas

det av Kungl. Maj:t äskade anslagsbeloppet, 1,700,000 kronor.

Utskottet hemställer,

a) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts

förslag, må till fortsättning av statsbanan Hällnäs—Stensele

för budgetåret 1923—1924 anvisa ett reservationsanslag

av 1,700,000 kronor, att utgå av lånemedel,

b) att de av herr Rosén m. fl. och herr Bäckström

in. fl. i ämnet väckta motionerna, i vad samma

motioner avse statsbanan Hällnäs—Stensele, må anses

besvarade med vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 13 april 1923.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, C. J. G. Swartz,

N. A. Nilsson i Kabbarp, J. Nilsson i Skottlandshus, II. F. Lamm, O. U. B. Olsson, J. L.

Widell, C. G. Ekman, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist och K. E. Andersson i Eliantorp samt

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Eåstock, K. V. Rydén, O. H:son Waldén,

P. Nilsson i Bonarp, C. R. Jansson i Falun, O. Olsson i Kullenbergstorp, S. Bengtsson

i Norup, J. D. Norman, L. J. Carlsson-Frosterud, A. Å. Törnkvist i Karlskrona, P. M. Olsson

i Blädinge och J. Olofsson i Digernäs.

Reservationer:

vid punkt 2 (statsbanan, Jörn—Gubblijaure) av herr O. Bergqvist,

vilken ansett, att utskottet bort tillstyrka de i ämnet väckta motionerna;

vid punkt 3 (statsbanan Hällnäs—Stensele) av herr O. Bergqvist,

vilken ansett, att utskottet bort tillstyrka de i ämnet väckta motionerna.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 samt. 31 käft. (Nr 45—46.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:105 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag till vissa järnvägsbyggnader i Norrland jämte i s. 2 i texten