Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående omläggning av västra stambanans ingångslinje till Stockholm rn. m. jämte i ämnet väckta motionei''.

1923-05-02 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1923:90, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående omläggning av västra stambanans ingångslinje till Stockholm rn. m. jämte i ämnet väckta motionei''.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Nr 90.

Ankom till riksdagens kansli den 2 maj 1923 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående

omläggning av västra stambanans ingångslinje till Stockholm

rn. m. jämte i ämnet väckta motionei''.

(4:e avd.)

Uti den till riksdagen den 8 januari 1923 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1923—1924

har Kungl. Maj:t i avseende å statens järnvägar, under åberopande av

det vid propositionen under rubrik »utgifter för kapitalökning, Bil. 1»

fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för nämnda dag,

föreslagit riksdagen (punkt 9) att i avbidan på den proposition, som

kunde komma att avlåtas i ämnet, för ombyggnad av bangårdar i Stockholm

m. m. för budgetåret 1923—1924 beräkna ett reservationsanslag

av 2,500,000 kronor.

I anledning härav har herr J. Pålsson i en inom första kammaren

väckt motion, nr 46, hemställt, att Kungl. Maj:ts berörda förslag måtte

avslås och ifrågavarande reservationsanslag å 2,500,000 kronor icke måtte

upptagas i 1923—1924 års budget.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 9 mars 1923

avlåten proposition (nr 171), vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande

behandling, under åberopande av propositionen bifogat utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen dels bemyndiga Kungl. Maj:t att å svenska statens

vägnar godkänna det mellan delegerade för staten och Stockholms stad

den 15 februari 1923 träffade preliminära avtalet rörande Stockholms

bangårdsfråga med av departementschefen i ovannämnda statsrådsprotokoll

angiven jämkning; dels ock för omläggning av västra stambanans

ingångslinje över Hammarbyleden samt förbättrade anordningar vid Stockholms

centralstation m. m. för budgetåret 1923 — 1924 anvisa ett reservationsanslag,

att utgå av lånemedel, av 2,500,000 kronor.

931 23

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet# utlåtande Nr DO.

7

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Med föranledande av denna proposition har herr Pålsson i motion

nr 202 yrkat, att riksdagen måtte avslå samma proposition.

Slutligen har herr C. Lindhagen i en inom första kammaren väckt

motion, nr 203, hemställt, att riksdagen, med anledning av propositionen

nr 171 angående omläggning av västra stambanans ingåugslinje till

Stockholm in. in. samt till främjande av en allmännyttig lösning av stadens

bostadsfråga, måtte

1) godkänna propositionen, allenast såvitt avser dess förslag om byggandet

av en järnvägsbro över Hammarbyleden;

2) anmoda regeringen att efter förhandlingar med Stockholms stad

uppgöra en definitiv plan och kostnadsberäkning för en successiv lösningav

huvudstadens fjärrtrafiks- och förortsbanefrågor på grundvalen av

programmet: Smedsuddslinjen för fjärrtrafiken, sammanbindning sbanan för

förortstrafiken samt centralstationen huvudsakligen på den plats, där den nu

ligger; samt alternativt,

därest propositionen även i övrigt eller i vissa delar anses böra

huvudsakligen, bifallas, att riksdagen måtte med anledning av propositionen

tillika anmoda regeringen att:

1) efter förhandlingar med Stockholms stad uppgöra en sådan plan

som ovan sägs;

2) tillse att de provisoriska anordningarna kunna i möjligaste mån

tillgodogöras för förenämnda definitiva lösning samt, i den mån så ej

kan ske, inskränkas till det oundgängligaste.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Rörande tillkomsten av det förslag till avtal mellan staten och staden

i Stockholms bangårdsfråga, som nu föreligger till riksdagens provning,

anför departementschefen följande:

»Vid anmälan den 19 juni 1919 av 1915 års bangårdskommissions

förslag till nya bangårdsanordningar i Stockholm ävensom järnvägsstyrelsens

däröver avgivna utlåtande anbefallde Kungl. Maj:t överståthållarämbetet

att infordra Stockholms stadsfullmäktiges yttrande i anledning

av nämnda förslag, varjämte Kungl. Maj:t dels bemyndigade statsrådet

och chefen för dåvarande civildepartementet att utse högst tre

delegerade för att med representanter för Stockholms stad förhandla i

Stockholms bangårdsfråga, dels ock anbefallde överståthållarämbetet att

anmoda Stockholms stadsfullmäktige att utse representanter för att med

1923 års bangård

sförn lag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

de delegerade, som av nämnda departementschef komme att utses, förhandla

såväl angående det sätt, varpå nämnda bangårdsfråga borde tekniskt

lösas, som ock angående den medverkan av Stockholms Btad, som

därvid måste förutsättas.

Sedan de i enlighet härmed utsedda representanterna för staten och

Stockholms stad avslutat sina förhandlingar, överlämnade statens delegerade

med skrivelse den 28 januari 1921 till kommunikationsdepartementet

betänkande ävensom preliminärt avtal mellan staten och Stockholms

stad i bangårdsfrågan. Det sålunda träffade avtalet avsåg genomförandet

av ett utav de delegerade uppgjort förslag till bangårdsanordningar

i Stockholm, vilket förslag av de delegerade benämndes 1921

års bangårdsförslag.

Över nämnda förslag avgåvos infordrade yttranden av byggnadsstyrelsen

den 11 mars 1921, av statens förortsbanekommission för Stockholm

den 14 mars 1921 och av järnvägsstyrelsen den 17 maj 1921,

varefter förortsbanekommissionen den 23 september 1921 inkom med

en ny skrivelse i ämnet. Vidare inkommo framställningar i ämnet från

Djurgårdskommissionen samt från Liljeholmens fastighetsägareförening

och åtskilliga andra i frågan intresserade.

Vid anmälan av denna fråga den 13 april 1922 inför Kungl. Maj:t

förordade jag såsom chef för kommunikationsdepartementet vissa jämkningar

i 1921 års bangårdsförslag med därtill hörande avtal; och hemställde

jag i anslutning härtill om bemyndigande att vidtaga åtgärder

för åvägabringande av nya underhandlingar i Stockholms bangårdsfråga

mellan delegerade för staten och Stockholms stad. Denna hemställan:

blev av Kungl. Maj:t bifallen.

Enligt berörda bemyndigande anmodade jag sedermera statens delegerade

vid de tidigare förhandlingarna — regeringsrådet L. A. V. Rydin,

distriktschefen vid statens järnvägar O. A. Schultz samt dåvarande förste

byrådirektören vid samma järnvägar A. G. Hellgren -— att i angivet

syfte träda i förbindelse med Stockholms stads vederbörande myndigheti

Efter det i anledning härav regeringsrådet Rydin till Stockholms stadskollegium

avlåtit en skrivelse i ämnet, utsågo stadsfullmäktige vid sammanträde

den 30 juni 1922 tre delegerade för ifrågavarande underhandlingar,

nämligen borgarråden C. G. Juhlin-Dannfelt, G. H. F. Meurling''

samt G. R, J. Åkerman.

Efter avslutade förhandlingar hava statens delegerade med skrivelse

den 15 februari 1923 till kommunikationsdepartementet överlämnat betänkande

ävensom ett nytt, sistnämnda dag avslutat preliminärt avtal

mellan staten och Stockholms stad i bangårdsfrågan. Detta avtal avser

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr ''JO. it

genomförandet av vissa av de delegerade föreslagna bangårdsanordningar

m. in., huvudsakligen avseende ny infartsled för västra stambanan över

den nya Hammarbyleden. Delegerades förslag benämnes i det följande

1923 års bangårds förslag.B

Detta förslag har numera godkänts av stadsfullmäktige.

Departementschefen erinrar vidare om den ståndpunkt, statsmakterna

tidigare intagit till frågan om västra stambanans omläggning i anledning

av den nya farledens tillkomst, och anför därvid bl. a. följande:

»Beslutet om Hammarbyledens tillkomst daterar sig från den 25 maj

1914, då Stockholms stadsfullmäktige, under förutsättning av erforderligt

tillstånd från det allmännas sida, beslöto, att en ny farled för fartyg

med 5 o meters djupgående skulle anläggas från Saltsjön vid Danviken

genom Hammarbysjön, Årstaviken och Liljeholmsviken till Mälaren

med sluss vid Skanstull i huvudsaklig överensstämmelse med ett av

stadens byggnadskontor utarbetat förslag av den 5 september 1913.

Nämnda förslag förutsatte, att västra stambanan samtidigt med farledens

utförande omlades och inleddes på ny högbro över Årstaviken

vid irrsta holmar samt att den nuvarande järnvägslinjen över Liljeholmsviken

slopades. I anslutning till vad förslaget i denna del innehöll

anhöllo jämväl stadsfullmäktige hos Kung!. Maj:t, att staten senast

till ingången av år 1922 måtte hava anordnat ingångslinjen för västra

stambanan till Stockholm på sådant sätt, att den blivande sjötrafiken

genom Årstaviken och järnvägstrafiken bleve så vitt möjligt oberoende

av varandra.

Sedan åtskilliga myndigheter, bland andra järnvägsstyrelsen, avgivit

utlåtande över denna framställning, föreslog Kungl. Maj:t i en den 26

mars 1915 avgiven proposition, nr 109, riksdagen medgiva,

att staten finge — under förutsättning att Stockholms stad förbunde

sig att uppfylla vissa av järnvägsstyrelsen i sådant hänsende

föreslagna villkor, med de smärre jämkningar däri, som Kungl. Maj:t

kunde finna lämpliga — utfästa sig att till tiden för Hammarbyledens

öppnande för allmän trafik, dock tidigast den 1 januari 1922, hava

ombyggt västra stambanans ingångslinje till Stockholm på sådant sätt,

att sjöfarten genom farleden samt järnvägstrafiken däröver bleve i erforderlig

mån oberoende av varandra, antingen genom att förlägga järnvägen

å bro över Årstaviken med omkring 26 meters fri höjd över

medelvattenytan och rörligt spann eller ock genom att förändra den nuvarande

järnvägslinjens korsning med farleden vid Liljeholmen sålunda,

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6'' sand. 46 käft. (Nr 80—90.) 931 29 2

Bro frågans

samband med

Hammarbyleden.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Innebörden

av avtalet.

att järnvägen framdroges å bro med omkring 4''8 meters fri böjd över

medelvattenytan och rörligt spann.»

Riksdagen biföll i huvudsak detta förslag.

Det förslag, varom delegerade med nu angivna utgångspunkt kommit

till enighet, åskådliggöres närmare å vid det preliminära avtalet fogade

ritningar samt innebär i huvudsak följande:

Västra stambanan omlägges över Hammarbyleden, på sätt i det följande kommer

att närmare beröras, och i samband därmed anordnas en mindre personstation å

Södermalm vid huvudlinjen.

De genom avtalet staten tillförsäkrade markområdena å Södermalm medgiva

utvidgning av stationsanordningarna i den mån trafiken så kräver.

Förslaget förutsätter vidare, att fraktstyckegodsrörelsen överflyttas från nuvarande

Norra stationen till Norrtulls godsstation, där nya godsmagasin uppföras. De

anordningar, som i detta hänseende finnas angivna å avtalet bilagda ritningar, överensstämma

med järnvägsstyrelsens förslag den 12 december 1921.

Då delegerade utgått från, att Norrtulls station framdeles kommer att bliva

huvudgodsstationen för de norra stadsdelarna, har genom avtalet staten tillförsäkrats

den stadens mark, som kräves för en framtida utbyggnad av stationen.

Delegerade förutsätta, att Centralstationen under avsevärd tid kommer att bibehållas

å nuvarande plats, och finna därför åtgärder för förbättring av de nuvarande

otillfredsställande anordningarna vid Centralstationen och Norra stationen icke

vidare kunna undanskjutas. Delegerade hava jämväl utgått från att det förslag i

sådant hänseende, som järnvägsstyrelsen framlagt, skall inom den närmaste tiden

komma till utförande. För genomförande av de föreslagna anordningarna behöver

ingen mark vid Centralstationen eller Norra stationen, utöver vad statens järnvägar

för närvarande disponera, tagas i anspråk. Emellertid hava statens delegerade ansett

sig böra i detta sammanhang tillförsäkra staten rätt att, i den mån så kräves,

taga i anspråk ett staden tillhörigt område, beläget väster om bangården i kvarteren

Gäddan och Ugglehuvudet, vilket område i form av en rektangel skjuter in i järnvägsområdet

och härigenom försvårar detta områdes ändamålsenliga utnyttjande.

Genom avtalet bär vidare reglerats statens i viss mån svävande dispositionsrätt till

de staden tillhöriga markområden vid Centralstationen och Norra stationen, vilka av

statens järnvägar disponeras.

Södermalms godsstation bibehålies enligt förslaget å nuvarande plats. För att

bereda staden möjlighet att framdeles anordna en gatuförbindelse söder om stationen

från Södra bantorget till Svedenborgsgatan, därest ett av staden planerat framdragande

av denna gata i viadukt över bangårdsområdet framdeles kommer till stånd, har

överenskommelse träffats om utbyte av en del av nuvarande stationsområdet vid

Folkunga- och Västgötagatorna mot ett staden tillhörigt område väster därom, å

vilket sistnämnda område frilastgodsbangården i en framtid skulle kunna förläggas.

Likaledes har avtal träffats om markbyte vid Södra bantorget, varigenom torgets

västra gräns skulle komma att ligga i en rak linje. Genom avtalet har staten, utöver

vad nu angivits, tillförsäkrats viss staden tillhörig mark för en framtida utvidgning

av anordningarna vid Södra stationen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90

11

1921 års bangårdsförslag upptog anläggning av en ny rangerbangård vid Årsta,

vilken vore avsedd att komma till utförande, då godstrafiken så ökats, att rangeringen

icke längre på nöjaktigt sätt kunde avvecklas vid Tomteboda. Genom föreliggande

avtal har staten tillförsäkrats den staden tillhöriga mark, som erfordras för denna

bangård. Behovet av densamma är enligt delegerades mening icke beroende av den

nuvarande sammanbindningsbanans bibehållande.

Vissa andra mindre markförvärv, avsedda för framtida anordningar, hava jämväl

genom avtalet reglerats.

I sin skrivelse den 12 december 1921 bär järnvägsstyrelsen framhållit,

att behovet av förbättrade trafikanordningar vid Centralstationen sedan

många år varit synnerligen trängande. De nuvarande anordningarna

vid nämnda station motsvarade icke på något sätt nutidens berättigade

anspråk på dylika anläggningar. De obekväma och allt för knappa utrymmena

vållade ständigt — och detta även vid nuvarande starkt reducerade

trafik — stora svårigheter för såväl den resande allmänheten

som järnvägspersonalen. Ehuru från järnvägens sida alla åtgärder vidtoges

för att med de tillgängliga resurserna på bästa möjliga sätt ordna

trafiken, åtgärder som genom de allt för trånga och icke ändamålsenliga

lokalerna ofta medförde avsevärda kostnader, vore det i synnerhet vid

högtrafik — och dylik uppstode regelmässigt åtskilliga gånger om året

— omöjligt att avveckla trafiken på ett sätt, som kunde motsvara den

resande allmänhetens skäliga anspråk.

Det förslag till förbättringar i förevarande avseende, som av järnvägsstyrelsen

framlagts och som av delegerade tillstyrkts, finnes angivet

å nämnda skrivelse bifogade ritningar samt innebär, huvudsakligen dels

beredande av rymliga och bekväma utrymmen för persontrafiken vid Centralstationen,

dels bortflyttning av all ilgodsrörelse från nämnda station

till Norra stationen, dels och överflyttning av den huvudsakliga delen av

fraktgodsrörelsen från Norra stationen till Norrtulls station, vilken senare

station därför skulle avsevärt utvidgas.

Kostnaderna för ändringarna i stationsanordningarna å Stockholms

centralstation och Norrtulls station hava beräknats till:

för Stockholms centralstation .............................. 3.6 milj. kronor;

» Norrtulls station.............................................. 2.0 » »

Summa 5.6 milj. kronor.

En väsentlig del av dessa arbeten, vilka avse omdaning av gamla

anläggningar att motsvara nuvarande behov, äro, enligt vad järnvägsstyrelsen

framhållit, av den beskaffenhet, att medel till desammas utförande

böra bestridas ur förnyelsefonden. Sålunda beräknar styrelsen,

Utvidgning

av Centralstationen

in. m.

Kostnads

frågan.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

att av denna fond skola bestridas kostnaderna för omdaning av stationsbyggnader

och banhall vid Centralstationen samt flyttning och omläggning

av plattformar och spårsystem vid Centralstationen och Norrtull. Kostnaderna

för de arbeten, som i enlighet härmed skulle bestridas ur förnyelsefonden,

utgöra enligt styrelsens kostnadsberäkning i september

1922:

för Stockholms centralstation .............................. 2.9 milj. kronor;

» Norrtulls station............................................... 0.3 » »

eller tillhopa 3.2 milj. kronor.

För utförande av vissa andra arbeten däremot, vilka äro av natur

att motivera kapitalökning, anser järnvägsstyrelsen medel böra äskas av

riksdagen. Dessa arbeten aATse utökande av nuvarande spårsystem, plattformar

och plattformstak samt uppförande av nytt godsmagasin och ny

godsexpeditionsbyggnad vid Norrtull.

Av riksdagen skulle i enlighet härmed behöva äskas:

för Stockholms centralstation.............................. 0.7 milj. kronor;

» Norrtulls station........................................... 1.7 » »

eller tillhopa 2.4 milj. kronor.

Rörande kostnadsfrågan i övrigt anföres i propositionen bl. a. följande:
^Föreliggande

förslag förutsätter utförande inom den närmaste tiden

av följande bangårdsarbeten, nämligen dels omläggningen av västra stambanan

över Hammarbyleden jämte anordnandet i samband därmed av en

mindre personstation å Södermalm, dels utvidgningar och förändringar

vid Centralstationen och Norra stationen i enlighet med järnvägsstyrelsens

förslag den 12 december 1921, dels ock utvidgning av Norrtulls

godsstation enligt samma förslag.

Byggnadskostnaderna för dessa arbeten beräknas utgöra:

Västra stambanans omläggning jämte anordnande

av mindre personstation å Södermalm ......... 9,85 miljoner kronor;

Utvidgningar och förändringar vid Centralstationen

och Norra stationen ................................. 3,6 :» »

Utvidgning av Norrtulls godsstation ............... 2,0 » )>

eller tillhopa 15,45 miljoner kronor.

Eu del av nu berörda arbeten äro emellertid av den beskaffenhet,

att deras utförande ansetts böra bestridas av förnyelsefondsmedel. Kost»

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

13

naden för de arbeten, som ansetts vara vara av natur att motivera kapitalökning,

har beräknats till 12,250,000 kronor.

Beträffande de nu angivna kostnadsbeloppen bör emellertid beaktas,

att desamma, innan definitiva planer upprättats och jämväl med hänsyn

till ovissheten om blivande prisnivå vid tiden för arbetenas utförande,

måste betraktas såsom approximativa.

För bedömande av den ekonomiska innebörden av föreliggande förslag,

jämfört med tidigare förslag, må här erinras följande.

Enligt de approximativa uppgifter, som återfinnas i motiveringen

till 1921 års förslag, skulle byggnadskostnaderna, beräknade enligt 1921

års prisläge, för sådana arbeten, som avsåge en omgestaltning av de nuvarande

förhållandena, enligt nedannämnda förslag uppgå till:

1921 års bangårdsförslag.................................... 40,o miljoner kronor;

1915 års bangårdskommissions huvudförslag 63,0 » »

Förslag till stambanans omläggning över

Långholmen med säckstation vid nuvarande Centralstationen

..................................................................... 90,0 )> »

1915 års bangårdskommissions förslag med

centralstation å Kungsholmen .................................. 113,0 » »

Bortser man från förslagens helt olika omfång och innebörd och

jämför man endast de kapitalutlägg, som skulle påkomma staten för de

olika förslagens genomförande, finner man, även med hänsynstagande

till prisnivåns fall sedan år 1921, att det nu föreliggande förslaget medför

avsevärt mindre kapitalutlägg i jämförelse med övriga förslag.

För genomförande av ifrågavarande arbeten skulle av riksdagen

behöva äskas:

för omläggningen av västra stambanan m. m............. 9.85 milj. kr.

)> omändring av Centralstationen samt utvidgningar

av Norrtulls station m. m....................................... 2.4 )) »

eller tillhopa 12.25 milj. kr.

Återstoden av kostnaderna för sistnämnda arbeten torde, på sätt

järnvägsstyrelsen ifrågasatt, böra bestridas av förnyelsefondsmedel.

Då på grund av erforderliga utredningar första byggnadsåret torde

komma att kräva mindre kapitalutlägg än de senare och då förnyelsefondsmedel

stå till förfogande för de ifrågasatta arbetena för omändring

av Centralstationen m. m, torde anslaget för budgetåret 1923—1924

s. 14 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

14 Statsutskottets utlåtande Nr 90.

kunna begränsas till det belopp, som i statsverkspropositionen för ändamålet

beräknats, eller 2,500,000 kronor. Mot storleken av detta belopp

har järnvägsstyrelsen förklarat sig icke hava något att erinra. Återstoden

av det erforderliga anslaget torde böra fördelas med ungefärligen

lika belopp under de tre följande budgetåren.»

Såsom av propositionen inhämtas, har utgångspunkten för det nu

föreliggande, från stadens sida redan godkända avtalet rörande Stockholms

bangårdsfråga varit ett år 1915 i sammanhang med beslutet om

Hammarbyledens inrättande av riksdagen gjort medgivande, att staten

Unge utfästa sig att till tiden för Hammarbyledens öppnande för allmän

trafik, dock tidigast den 1 januari 1922, hava ombyggt västra stambanans

ingångslinje till Stockholm på sådant sätt, att sjöfarten genom

farleden samt järnvägstrafiken däröver bleve i erforderlig mån oberoende

av varandra, antingen genom att förlägga järnvägen å bro över Årstaviken

med omkring 26 meters fri höjd över medelvattenytan och rörligt

spann eller ock genom att förändra den nuvarande järnvägslinjens korsning

med farleden vid Liljeholmen sålunda, att järnvägen framdroges å

bro med omkring 4.8 meters fri höjd över medelvattenytan och rörligt

spann.

Av dessa båda alternativ har man nu stannat för det förstnämnda.

Vid bedömandet av frågan kan det icke bortses ifrån att detta alternativ

ställer sig omkring 6—7 miljoner kronor dyrare än det andra. För den

föreslagna linjeomläggningen med framdragande över en högbro vid

Årsta holmar med 26 meter fri brohöjd beräknas kostnaderna till 9,850,000

kronor, medan åter en 4.8 meters bro vid Liljeholmen skulle draga en

totalkostnad av allenast 3,130,000 kronor. Den föreliggande utredningen

synes emellertid giva vid handen att de fördelar, som kunna vinnas

genom ett godtagande av det förra alternativet, äro så stora, att kostnadsfrågan

icke bör få föranleda dettas förkastande.

Endast på detta sätt kan, enligt vad verkställda utredningar giva

vid handen, järnvägsförbindelserna söderifrån till huvudstaden bliva i

erforderlig grad oberoende av sjötrafiken genom Hammarbyleden och

Slussen, och endast under denna förutsättning har staden befunnits villig

att göra de ur järnvägens synpunkt erforderliga eftergifterna beträffande

de nu gällande bestämmelserna för öppenhållandet av järnvägsbron över

Söderström, vilka bestämmelser i sin nuvarande omfattning utgöra ett

allvarligt hinder för järnvägsförbindelsernas utveckling. I detta hänseende

må nämnas, att enligt avtalsförslaget den för järnvägstrafiken

synnerligen olägliga öppningstiden inskränkts från nuvarande 12 timmar

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

15

per dygn till att omfatta allenast 6 timmar, varav 3 timmar må förläggas

mellan kl. 11 e. m. och 6 f. in., d. v. s. den del av dygnet då

järnvägstrafiken är så gott som ingen eller ytterst ringa.

Högbroalternativets antagande har också från stadens sida uppställts

som en förutsättning för att genom markupplåtelser ekonomiskt medverka

till ombyggnadsarbetena. 1 detta avseende är nu att märka att staten

genom avtalet med äganderätt förvärvar all den Stockholms stad tillhöriga

mark, som erfordras för omläggning av västra stambanan och i

samband därmed stående anordningar, ävensom härutöver i avsevärd

utsträckning mark för sådana framtida utvidgningar, vilka, huru än

bangårdsfrågan kommer att gestalta sig, beräknas bliva erforderliga.

Med utgående från den värdering av ifrågavarande markområden,

som efter verkställd utredning användes av 1921 års bangårdsdelegerade,

skulle värdet av den mark staten genom avtalet med äganderätt förvärvar,

uppgå till 10,946,000 kronor, därav å mark, som erfordras för

västra stambanans omläggning, belöper 1,997,000 kronor. I dessa belopp

är ej inräknat värdet av den mark, som får av staten utan ersättning

disponeras, så länge den användes för järnvägsändamål. Värdet

av den mark, som staden förvärvar genom avtalet, beräknas uppgå till

6,265,000 kronor. Mervärdet staten till godo är alltså — bortsett från

de betydande områden, som upplåtits med dispositionsrätt för järnvägsändamål

— omkring 4 Va å 5 miljoner kronor.

Dessutom har emellertid ur framtida kommunikationssynpunkt vunnits

ytterligare fördelar genom att staten och staden ömsesidigt förbundit

sig att icke å vissa områden vidtaga sådana åtgärder, att användande

av någon del av dessa områden för järnvägsändamål därigenom försvåras

eller fördyras, utan att underhandlingar mellan parterna dessförinnan

upptagas i frågan. De områden, varom dylik överenskommelse

genom avtalet träffats, utgöra dels den staden tillhöriga marken mellan

Centralstationsområdet och Klaraviken, som kan bliva behövlig för en

framtida utvidgning av Centralstationen, dels ock vissa områden å Södermalm,

eventuellt erforderliga för framtida utvidgning av person- och

godsstationerna därstädes.

På liknande sätt hava också reserverats vissa områden å Södermalm

och Långholmen samt Kungsholmen, över vilka en järnvägslinje kan

tänkas framdragen för att genom en bro Långholmen —Smedsudden

vinna anslutning från den nu föreslagna järnvägsbron över Årsta holmar

till en järnvägslinje över Kungsholmen.

T avtalet har alltså fastslagits en förpliktelse till ömsesidig medverkan

mellan stat och stad, att ej genom olämpliga åtgärder förhindra

Smedsuddslinjens framtida tillkomst.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Vad de föreslagna ombyggnadsarbetena vid Centralstationen och

Norra stationen beträffar, har det synts utskottet uppenbart att man

vid deras planläggande eftersträvat att åstadkomma betydande begränsningar

i förhållande till vad som tidigare planerats. Av kostnaderna

för dessa arbeten, 5.6 miljoner kronor, eller 3.6 miljoner kronor för utvidgningar

och förändringar av Centralstationen och 2 miljoner kronor

för utvidgning av Norrtulls godsstation, skulle enligt propositionen ett

belopp av 3.2 miljoner kronor utgå av förnyelsefondsmedel. Enligt vad

utskottet inhämtat, torde emellertid ett ytterligare belopp av 700,000

kronor kunna på detta sätt beredas. Endast beträffande det överskjutande

beloppet 1.7 miljoner kronor påkallas alltså anvisande av särskilt

anslag. Det erforderliga sammanlagda anslagsbeloppet skulle alltså

kunna reduceras från 12.25 miljoner kronor till 11.55 miljoner kronor.

I det för budgetåret 1923—1924 erforderliga anslaget, 2,500,000 kronor,

har dock ingen nedsättning ansetts kunna ske.

Efter dessa bangårdsanordningars genomförande skulle, enligt vad

som beräknats, ingen nämnvärd utvidgning av Centralstationen bliva

erforderlig under ett par tiotal år framåt.

Enligt utskottets mening torde det i propositionen framlagda förslaget

få anses öppna möjlighet att för en jämförelsevis begränsad

kostnad erhålla en lösning av de för stadens vidkommande mest trängande

trafikfrågorna, vilken, utan att äventyra ett framtida ordnande av stadens

bangårdsväsen efter av stadens blivande tillväxt betingade linjer, dock

torde få anses innebära ett tillgodoseende av kommunikationsbehovet för

avsevärd tid framåt. Utskottet får därför tillstyrka propositionen.

Av vad utskottet sålunda anfört följer, att utskottet icke ansett sig

kunna biträda de i ämnet väckta motionerna. Beträffande särskilt herr

Lindhagens motion må framhållas, att nu föreliggande förslag icke kan

anses föregripa en framtida lösning av Stockholms bangårdsfråga på av

motionären antydda vägar, d. V. s. genom anläggandet av eu Smedsuddslinje

för fj ärr trafiken, sammanbindningsbanans reserverande för förortstrafiken

samt med Centralstationen alltjämt i huvudsak på dess nuvarande

plats. Såväl den föreslagna högbron över Årsta holmar som

ock de nya stationsanläggningarna torde tvärtom i stort sett låta naturligt

inpassa sig i ett sådant framtidsprogram. Vid uppgörande av

nu ifrågavarande förslag har man just haft uppmärksamheten riktad på

att underlätta genomförandet av Smedsuddslinjen, i vilket syfte överenskommits

om ett ömsesidigt undantagande av betydande markområden å

Södermalm, Långholmen och Kungsholmen. — Av motionären har förutsatts

ett ytterligare uppskov med frågans avgörande i avvaktan på

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlutande Nr 90.

17

eu lösning, som bättre än den nn framlagda skulle kunna tillgodose

stadens och dess inbyggares intressen av att erhålla goda förortskommunikationer.

I avseende å motionärens i detta hänseende framställda

yrkande vill utskottet endast erinra, att propositionens förslag redan

godkänts från stadens sida samt att vid sådant förhållande statsmakterna

icke torde hava anledning motsätta sig genomförandet av detsamma på

grund av intressesynpunkter, vilka det torde tillkomma den andra parten

att i första hand tillvarataga och som sålunda kan antagas hava redan

blivit tillbörligen beaktade.

I fråga om tiden för broarbetets fullbordande, som i det av stadsfullmäktige

godkända preliminära avtalet fastställts till den 1 januari

1927, har järnvägsstyrelsen anmärkt, att densamma synes vara kort.

Järnvägsstyrelsen anser det emellertid ingalunda uteslutet att utföra brobj^ggnaden

inom den angivna tiden och har heller icke ansett det nödigt

att på denna punkt påyrka någon ändring av avtalet.

Departementschefen anför i denna fråga att det eventuella förhållandet,

att arbetets fullbordande kan på grund av försenade leveranser,

oberäknat vidlyftiga utredningar eller dylikt, bliva fördröjt utöver den

nämnda tiden, icke bör kunna läggas staten till last. Ej heller tidsutdräkt

i de mellan järnvägsstyrelsen och stadens vederbörande myndigheter

erforderliga gemensamma utredningarna bör hava denna följd,

varför jämkning i avtalets bestämmelse i denna del ifrågasättes.

Utskottet delar de av departementschefen sålunda anförda betänkligheterna.

Det lärer emellertid icke . kunna undvikas att eu ändring av

avtalsförslaget i av departementschefen angiven riktning — vilken givetvis

föranleder, att ärendet ånyo måste underkastas ny behandling av de

kommunala myndigheterna och underställas stadsfullmäktige — kommer

att föranleda ett nytt till äventyrs långvarigt och eljest obehövligt uppskov

med frågans slutliga avgörande och därmed även med broarbetets

påbörjande.

I syfte att vid avtalets tillämpning all nödig hänsyn skall tagas till

de synpunkter, som av departementschefen anförts i fråga om tiden för

broarbetets fullbordande och borttagandet av den gamla banken vid

Liljeholmen, förutsätter dock utskottet, att innan avtalet av Kungl. Maj:t

slutligen godkännes, från stadens vederbörande myndigheter, vilka hava

att fullfölja detsamma, inhämtas ett godkännande i huvudsak av den

allmänna tolkning av avtalsförslagets förevarande bestämmelser, som

av departementschefen utvecklats.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 samt. 46 käft. (Nr 89—90.) 031 S3 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Utskottet vill sålunda under nu angivna förutsättning förorda avtalets

godkännande i dess mellan de båda parterna överenskomna, av staden

redan godkända skick.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

och med avslag å herr Pålssons ovanberörda

motioner, nr 46 och 202, ävensom herr Lindhagens

i ämnet väckta motion, må

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att under ovan angiven

förutsättning å svenska statens vägnar godkänna

det mellan delegerade för staten och Stockholms

stad den 15 februari 1923 träffade preliminära avtalet

rörande Stockholms bangårdsfråga;

b) för omläggning av västra stambanans ingångslinje

över Hammarbyleden samt förbättrade anordningar

vid Stockholms centralstation m. m. för budgetåret

1923—1924 anvisa ett reservationsanslag av

2,500,000 kronor, att utgå av lånemedel.

Stockholm den 2 maj 1923.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 89.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:164 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omläggning av västra stambanans ingångslinje till Stockholm m. m. s. 1 i texten