Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av riksdagens år 1922 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1921.

1923-05-08 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1923:92, Utlåtande i anledning av riksdagens år 1922 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1921.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 92.

1

Nr 92.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1923 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av riksdagens år 1922 församlade revisorers

berättelse angående verkställd granskning av statsverkets

jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse

och förvaltning under år 1921.

(2:a avd.)

Statsutskottet, till vars förberedande behandling ovannämnda revisionsberättelse

jämte de i anledning därav från vederbörande ämbetsverk

och myndigheter till Kungl. Maj:t avgivna utlåtanden och förklaringar

blivit hänvisad, får, efter tagen kännedom av dessa handlingar

och inhämtande av de för ärendenas utredning i övrigt erforderliga

upplysningar, underställa riksdagens prövning de av revisorerna gjorda

framställningar, som ansetts från utskottets sida påkalla yttrande; kommande

utskottet därvid att följa den ordning, som i revisionsberättelsen

blivit iakttagen.

l:o) Beträffande den under berättelsen angående utrikesdepartementet

berörda frågan om departementets räkenskaper har utskottet

under punkt 38 av sitt utlåtande nr 3 redan uttalat sig, vilket uttalande

numera godkänts av riksdagen; och har utskottet härom velat nu allenast

Utrikesdepartementets

anslag

till skrivmaterialier

och expenser

erinra.

mente.

2:o) Under försvarsdepartementet, § 3, hava revisorerna omförmält, Sjukhuset^id

hurusom inom Västernorrlands regementes sjukhus i Sollefteå inredning Und^regcverkställts

för en fullständig röntgenavdelning, ehuru riksdagen uttalat,

att någon särskild röntgenavdelning icke borde anordnas vid detta

sjukhus.

I anledning av denna anmärkning har förklaring avgivits av arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse, vilken förklaring återfinnes å sid. 14 i

del III av revisionsberättelsen och till vilken utskottet tillåter sig hänvisa.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 saml. 48 käft. (Nr 92.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 92.

Utskottet.

Vissa skiljedomar.

Utskottet.

Reglering a

vissa sjuksko

te i skebefatt

ånyar

I den ursprungliga planen för ifrågavarande sjukhus ingick vård

även av civila sjuka från Västernorrlands län, som ledo av invärtes

sjukdomar, för vilkas behandling icke å lasarettet inom länet funnes

specialutbildad läkare, och var för detta ändamål en fullständig röntgenavdelning

inom sjukhuset planlagd. I de anslagsmedel, som för ändamålet

äskad s av 1921 års riksdag, ingingo även beräknade kostnader å

35,000 kronor för utrustning av sagda avdelning. Riksdagen ansåg

emellertid, att någon särskild röntgenavdelning icke borde anordnas vid

detta sjukhus, enär röntgenavdelning funnes inrättad vid civilt sjukhus

i Sollefteå och hinder icke syntes möta för regementets sjuka att anlita

densamma, samt avslog förty framställningen av anvisande av härför

erforderliga medel.

Åven om utskottet icke vill bestrida nyttan för regementets sjukhus

att vid förefallande behov hava tillgång till en särskild röntgenavdelning,

synas vederbörande dock hava i detta hänseende bort ställa

sig riksdagens beslut och uttalande till efterrättelse. Utskottet har allenast

velat vad i frågan förekommit för riksdagen

omförmäla.

3:o) Uuder försvarsdepartementet, § 12, hava revisorerna vid sin

granskning av armé- och marinförvaltningarnas räkenskaper uppmärksammat,

hurusom statsverket på grund av skiljedomsutslag ålagts att

gälda högst betydande belopp. Beträffande de utsedda skiljemännen

hava revisorerna påpekat, att åtskilliga justitieråd gång efter annan

fungerat såsom skiljedomare.

I avseende å vad revisorerna härutinnan i övrigt anfört hänvisar

utskottet till revisionsberättelsen del I, sid. 18.

I anledning av vad i denna fråga förekommit, har det synts utskottet

ÖDskligt, att klarhet kunde vinnas, i vad mån det kan anses

lämpligt och förenligt med det ämbete, ledamot av högsta domstolen

bekläder, att justitieråden åtaga sig skiljemannavärv av nu ifrågavarande

slag. Spörsmålet härom har utskottet funnit vara av beskaffenhet att

böra tagas under närmare skärskådande. Utskottet har emellertid nu

velat inskränka sig till att vad i frågan förekommit för riksdagen

omförmäla.

4:o) Under socialdepartementet, § 7, hava revisorerna, efter erinran

om de åtgärder, som av medicinalstyrelsen vidtagits beträffande regie
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 92.

B

ring av vissa sjuksköterskebefattningar, framhållit, hurusom genomförande

av reglering utav anstalts- och dispensärsköterskors a vinning i

enlighet med de utav medicinalstyrelsen utfärdade »normalförslagen»

medfört, att dessa sköterskor, särskilt på grund av förskrift erna i fråga

om ålderstillägg och dyrtid sti 11 ägg, kunna komma i en uti avlöningshänseende

förmånligare ställning än distriktssköterskor, vilket förhållande

icke torde varit avsett vid frågans avgörande inom riksdagen. Då revisorerna

ansett vikt ligga däruppå, att enhetlighet råder mellan avlöningssystemen

för ifrågavarande grupper av sjuksköterskor och att icke

genom ett godtyckligt handhavande av befogenheten att godkänna

reglering för samma befattningshavare vederbörande huvi dmän varda

oskäligt betungade, hade revisorerna velat fästa uppmärksamheten å

medicinalstyrelsens åtgärder i denna sak.

Beträffande vad revisorerna härutinnan i övrigt anfört hänvisar

utskottet till revisionsberättelsen del I, sid. 25—29.

Över ifrågavarande anmärkning har förklaring avgivits av medicinalstyrelsen,

vilken förklaring återfinnes å sid. 35—41 i revisionsberättelsens

del III.

Aven om de utav medicinalstyrelsen utarbetade normal förslagen

från styrelsens sida endast varit avsedda att angiva de grunder, som

styrelsen i förevarande hänseende ansett böra lända till efterrättelse,

hava dock, såsom även revisorerna påpekat, fordringarna av medicinalstyrelsen

givits en sådan avfattning, att de av vederbörande huvudmän

allmänt uppfattats såsom villkor, vilkas uppfyllande vore en förutsättning

för löneregleringens godkännande av medicinalstyrelsen. Då delta

i vissa fall medfört, att landstingen fått vidkännas större kostnader än

som eljest behövt ifrågakomma, har utskottet ansett sig böra vad i

denna fråga förekommit för riksdagen

omförmäla.

5:o) Under sjätte huvudtiteln, § 3, hava revisorerna bland annat,

vid granskningen av byggnadsstyrelsens räkenskaper uppmärksammat

de betydande arvoden, som utgått för ritningar, kontroll och arbetsledning

vid byggnadsarbeten, utförda genom styrelsens försoig. Revisorerna

hava framhållit, hurusom genom tillämpning av svenska teknologföreningens

arkitekttaxa utan mera nämnväid reduktion de inom statens

byggnadsverksamhet utbetalade arkitektarvodena i vissa fall överskridit

vad som efter sedvanliga grunder bort ifrågakomma, samt hurusom den

Vt skott et.

By ögna ds

styrel.''en.

År kitektarvoden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Statsutskottets utlåtande Nr 92.

omständigheten, att arvodet i regel utgått i proportion efter den beräknade

byggnadskostnaden, bidragit till att motarbeta det intresse för

förenklingar och besparingar, vars förekomst hos arkitekten det borde

ligga i statens intresse att söka befrämja. Härjämte ifrågasätta revisorerna

— under erinran om de höga kostnader, de av byggnadsstyrelsen

utförda byggnadsföretagen betingat — huruvida icke härutinnan

eu ändring till det bättre kunde vinnas genom att i större utsträckning,

än hittills varit fallet, inom styrelsen beredes plats åt den

praktiska erfarenheten.

Beträffande vad revisorerna i övrigt i denna fråga anfört hänvisar

utskottet till revisionsberättelsens del I sid. 40—43.

I anledning av revisorernas uttalanden har förklaring avgivits av

byggnadsstyrelsen, vilken förklaring återfinnes å sid. 52—58 i revisionsberättelsens

del III.

Till vad revisorerna uttalat ifråga om de höga arkitektarvodena

vill utskottet uttala sin anslutning. Då sagda arvoden utgått i viss

proportion till de beräknade byggnadskostnaderna och statens ifrågavarande

kostnader varit och alltjämt äro avsevärt stora, hava självfallet

dessa arvoden jämväl kommit att belöpa sig till betydande belopp.

Härtill bidrager, såsom revisorerna påpekat, den inom byggnadsstyrelsen

i stort sett tillämpade arkitekttaxan.

Att, arkitektarvoden uppgått till så avsevärda belopp, som revisorerna

i sin berättelse närmare angivit, torde enligt utskottets mening

jämväl kunna förklaras därav, att byggnadsstyrelsen vid utförande av

byggnadsföretag för statens räkning i väsentlig utsträckning anlitat

de till de särskilda arkitektföreningarna anslutna arkitekterna, vilkas

arvoden enligt vederbörande sammanslutningars överenskommelser äro

anmärkningsvärt höga. Därest byggnadsstyrelsen i större utsträckning

än nu torde vara fallet beredde tillfälle till öppen konkurrens för enskilda,

från berörda sammanslutningar fristående arkitekter, kunde

man förvänta, att en nedsättning av ifrågavarande arvoden vore att

emotse och att uppgörelser kunde komma att träffas, vilka ställde sig

för staten ekonomiskt fördelaktigare än hittills. I allt fall synes utskottet

frågan om ett nedbringande av arkitekternas arvoden för statsbeställningar

vara av beskaffenhet att böra närmare prövas.

Utskottet hemBtäller förty,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det Kungl. Maj:ts täcktes vidtaga sådana åt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 92.

5

gärder, som må kunna bidraga till nedbringande av

arkitektarvodena vid statens byggnadsföretag.

6:o) Under ecklesiastikdepartementet, § 8, hava revisorerna — efter

erinran, att enligt gällande författningsbestämmelser i ämnet rektor vid

provårsläroverk skall, därest han tjänstgör såsom förståndare för provårskursen,

utöver honom tillkommande ordinarie avlöningsförmåner åtnjuta

särskilt arvode av högst 1,500 kronor för år — uppmärksammat, att till

rektorer vid provårsläroverk utöver sagda arvode å 1,500 kronor utbetalats

ersättning för handledning av provårskandidater, och hava

revisorerna funnit det anmärkningsvärt, att skolöverstyrelsen oaktat bestämmelserna

i ämnet ansett sig kunna tillerkänna ifrågavarande rektorer

gottgörelse i nämnda hänseende.

Beträffande vad revisorerna i övrigt i denna fråga anfört hänvisar

utskottet till revisionsberättelsen del I, sid. 53—54.

I anledning av revisorernas anmärkning har förklaring avgivits

av skolöverstyrelsen, vilken förklaring återfinnes å sid. 67—71 i revisionsberättelsens

del. III.

Då gällande författningsbestämmelser i ämnet samt den till grund

för desamma liggande utredningen och motiveringen synas böra så

tolkas, att arvodet till rektor vid provårsläroverk skall utgå med högst

angivna belopp av 1,500 kronor, har utskottet velat uttala sin anslutning

till den uppfattning, som revisorerna i detta hänseende gjort gällande,

och förväntar utskottet, att någon ytterligare ersättning för handledning

av provårskandidater utöver berörda arvodesbelopp framdeles icke varder

till vederbörande utbetald. Emellertid har utskottet velat framhålla,

att av den ståndpunkt utskottet sålunda intager i frågan icke får anses

följa, att enligt utskottets mening någon återbetalningsskyldighet i avseende

å redan uppburna belopp för vederbörande föreligger och att

sålunda denna ståndpunkt icke får betraktas såsom stöd för ett eventuellt

krav på dylik återbetalning. Vad i denna fråga förekommit har

utskottet velat för riksdagen

omförmäla.

7:o) Under jordbruksdepartementet, § 4, hava revisorerna uppmärksammat,

hurusom den byråchef inom lantmäteristyrelsen, på vilken

föredragningen av ärenden angående lantmäteriundervisningen ankomme,

J. Hamrin, tillika meddelade undervisning vid samt innehade befattning

Särskild

ersättning till

rektorer vid

provårsläroverk.

Utskottet.

Lantmäleri
styrelsen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 92.

Viskottet.

söm föreståndare för undervisningsanstalten. Vidare hava revisorerna

efter återgivande av en utav bemälde byråchef utfärdad cirkulärskrivelse

framhållit, hurusom av densamma framginge, att Hamrin bedrivit eller

i allt fall åsyftade att bedriva en omfattande juridisk privatverksamhet,

som stode i nära samband med hans ämbetsutövning, samt att, då

Hamrin i cirkulärskrivelsen uppgivit tjänstetelefon såsom telefonadress

under tjänstetiden, därav syntes framgå, att han avsåge att under tjänstetid

taga befattning med den omfattande juridiska verksamhet, som i

cirkuläret angåves. Vad sålunda förekommit hava revisorerna funnit

innebära ett anmärkningsvärt missförhållande.

Beträffande vad revisorerna i övrigt i detta hänseende anfört

hänvisar utskottet till revisionsberättelsens del I, sid. 62—65.

I anledning av revisorernas anmärkning hava förklaringar avgivits

dels av Hamrin, dels ock av lantmäteristyrelsen, vilka förklaringar återfinnas

å sid. 86—101 i revisionsberättelsens del III.

Vad först beträffar det påtalade förhållandet att Hamrin, som

inom lantmäteristyrelsen är föredragande i ärenden angående lantmäteriundervisningen,

innehar befattning som lärare och föreståndare vid den

anstalt, vars frågor av ekonomisk och annan natur han på grund av

sin ämbetsställning har att inom styrelsen handlägga, har utskottet, med

hänsyn till vad styrelsen i sin avgivna förklaring härutinnan anfört och

ställt i utsikt, icke ansett saken vara av beskaffenhet att böra föranleda

något särskilt yttrande från utskottets sida.

Vidkommande härefter den av revisorerna uppmärksammade omständigheten,

att Hamrin genom berörda cirkulärskrivelse erbjudit sig

mottaga vissa enskilda uppdrag, har utskottet funnit vad i angivna

hänseende i detta enskilda fall förekommit vara syunerligen anmärkningsvärt.

Aven om för närvarande någon författningsenlig och effektiv

form icke lärer finnas för att hindra eu tjänsteman att åtaga sig enskilda

uppdrag, när dessa såsom i förevarande fall mindre väl låta förena

sig med tjänstemannens ställning som sådan, förutsätter utskottet, att,

därest någon praktisk olägenhet av Hamrins enskilda verksamhet skulle

förmärkas, lantmäteristyrelsen icke underlåter att vidtaga därav påkallad

åtgärd.

Till sist har utskottet icke velat underlåta att påpeka det anmärkningsvärda

i den form, vari Hamrin funnit sig böra avfatta sin i ämnet

avgivna förklaring.

Vad i denna fråga förekommit har utskottet ansett sig böra för

riksdagen

omförmäla.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 92.

7

8:o) Under statens affärsdrivande verk, postverket, § 2, hava revisorerna,

under erinran om vederbörliga föreskrifter i allmänna poststadgan,

meddelat, att Stockholms lokalportonmråde omfattade Stockholms’

stad med Brännkyrka och Bromma församlingar, Solna, Spånga, Danderyds

och Nacka socknar, Djursholms stad samt Sundbybergs, Stocksund,

Lidingö och Saltsjöbadens köpingar. Enligt revisorernas förmenande

vore knappast avsikten med [»oststadgans bestämmelse att postförsändelse

skulle mot lokalporto kunna befordras mellan så från varandra skilda

platser som exempelvis städerna Stockholm och Djursholm samt Saltsjöbadens

köping. Då en dylik utsträckning av rätten att använda

lokalporto syntes innebära ett oskäligt gynnande av korrespondenterna

i huvudstaden med omkringliggande orter, ifrågasätta revisorerna, huruvida

icke en omarbetning av gällande lokalportobestämmelser borde ske

i syfte att undvika ojämnheter beträffande förevarande rätt.

Beträffande vad revisorerna i övrigt i detta hänseende anfört hänvisar

utskottet till revisionsberättelsens del I, sid. 104—105.

I anledning av revisorernas anmärkning har förklaring avgivits

av general poststyrelsen, vilken förklaring återfinnes å sid. 158—159 i

revisionsberättelsens del III.

Då utskottet i likhet med revisorerna håller före, att en utsträckning,

på sätt påtalats, av rätten att använda lokalporto innebär ett

gynnande av korrespondenterna i huvudstaden med närliggande orter,

och då denna anordning ter sig särskilt påfallande i jämförelse med

den tillämpning, som eljest givits åt poststadgans bestämmelser i hithörande

avseende, har utskottet ej kunnat undgå finna, att en omarbetning

av bestämmelserna i fråga vore önsklig till undanröjande av förekommande

ojämnheter. Utskottet har emellertid nu allenast velat vad

i ärendet förekommit för riksdagen

omförmäla.

9:o) Under statens affärsdrivande verk, statens järnvägar, § 8, hava

revisorerna erinrat om följande. I anledning av Kungl. Maj:ts förslag

anvisade 1920 års riksdag medel för ombyggnad av Storviks bangård.

Då vid 1921 års riksdagen av järnvägsstyrelsen verkställd ny beräkning

av kostnaderna för ifrågavarande arbeten förelåg, anförde riksdagen, att

enligt riksdagens mening under dåvarande tidsförhållanden ombyggnaden

av bangården vid Storvik, varå arbetena ännu ej påbörjats, icke borde

komma till utförande. Kungl. Maj:ts i ämnet då gjorda framställning

Tiiliten till

lokalporto.

Utskottet.

Ombyggnad

av Storviks

bangård.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande Nr 92.

vann icke riksdagens bifall. Revisorerna hava nu vid besök å ort och

ställe uppmärksammat, att omfattande arbeten å bangården likväl på''

''gingo, och hava, efter vad revisorerna meddelat, dessa arbeten bekostats

förmedelst medel från anslag för arbetslöshetens bekämpande.

Revisorerna framhålla nu, att det borde för järnvägsstyrelsen hava

stått klart, att, sedan 1921 års riksdag uttalat, att ombyggnaden icke

under nuvarande tidsförhållanden borde komma till utförande, endast

synnerligen tvingande skäl kunde motivera, att arbetena det oaktat påbörjades.

Sådana skäl hava efter revisorernas mening icke förefunnits.

Arbetena ifråga hade icke varit särskilt av bebovet pakallade för arbetslöshetens

bekämpande vid statens järnvägar. Revisorerna hava med

hänsyn till vad i ärendet förekommit icke funnit, att efter den utgång

frågan fick i riksdagen år 1921, tillräckliga skäl förelegat för att på

sätt som skett igångsätta och utföra ombyggnaden vid Storvik, utan

hava revisorerna för sin del betecknat järnvägsstyrelsens åtgärder i

denna sak såsom ett anmärkningsvärt åsidosättande av 1921 års riksdagsbeslut.

Beträffande vad revisorerna i övrigt i denna fråga anfört hänvisar

utskottet till revisionsberättelsens del I, sid. 135—139.

I anledning av denna revisorernas anmärkning har förklaring avgivits

av järnvägsstyrelsen, vilken förklaring återfinnes å sid. 195 197

i revisionsberättelsens del III.

vt,kottet. Utskottet, som funnit, att det sätt, varpå ifrågavarande ärende

blivit av järnvägsstyrelsen handlagt, icke stått i överensstämmelse med

1921 års'' riksdagsbeslut, har velat vad i ärendet förekommit för riksdagen
omförmäla.

Vattenfalls- 10:o) Under statens affärsdrivande verk, statens vattenfallsverk, § 1,

förvärv''för hava revisorerna uppmärksammat vissa förhållanden i samband med

kronans räk- vattenfallsstyrelsens förvärv för kronans räkning av åtskilliga fastigheter

nivattenfall^ med tillhörande vattenrätt m. m. i Ångerman älvens och Indalsälvens

Ångerman. flodområden. Revisorerna hava framhållit, hurusom de kostnader, staten

Indalsälvens fått vidkännas i och för förvärv av ifrågavarande vattenfall, synts revifiodområden.

sorerna anmärkningsvärt höga. Under alla förhållanden hade det förefallit

revisorerna, som om berörda kostnader skulle kunnat i icke

oväsentlig mån nedbringas, därest vattenfallsstyrelsen såsom ombud vid

inköpen anlitat personer, för vilka tanken på egen vinning på statens

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 92.

9

bekostnad varit främmande. Att så icke varit förhållandet med de i de

påtalade fallen begagnade anbuden syntes, såvitt den förebragta utredningen

gåve vid handen, icke varit för vattenfallsstyrelsen obekant.

Beträffande vad revisorerna i övrigt i denna fråga anfört hänvisar

utskottet till sid. 156—162 i revisionsberättelsens del I.

I anledning av denna revisorernas anmärkning har förklaring avgivits

av vattenfallsstyrelsen, vilken förklaring återfinnes å sid. 214 —

219 i revisionsberättelsens del III.

De frågor, som revisorerna i nu förevarande sammanhang berört,

hava i sina huvudsakliga delar varit föremål för anmärkning från

konstitutionsutskottet vid 1922 års riksdag, och blev den av sagda utskott

då gjorda anmärkningen av kamrarna lagd till handlingarna. Med

hänsyn till vad som blivit upplyst rörande den ställning de av vattenfallstyrelsen

anlitade ombuden haft till ifrågavarande ärenden, har utskottet

vid vederbörlig granskning funnit det sätt, varpå frågan blivit

av vattenfallstyrelsen handlagd, vara synnerligen anmärkningsvärt, och

har utskottet förty ansett sig böra vad i ämnet förekommit för riksdagen

omförmäla.

ll:o) Vad i övrigt blivit av revisorerna anmält och erinrat, har

utskottet funnit dels hava medfört åsyftad eller i utsikt ställd rättelse,

dels vara av vederbörandes utlåtande nöjaktigt förklarat, dels ej vara

av den vikt, att, oaktat förklaringen ej varit fullt tillfredsställande,

någon riksdagens åtgärd bort av förhållandena föranledas, dels slutligen

icke hava varit av beskaffenhet att från utskottets sida påkalla något

yttrande; vilket utskottet skolat för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 8 maj 1923.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Utskottet,

Övriga

anmärkningar.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 samt. 48 käft. (Nr 92.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 92.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, J. Nilsson i Skottlandshus, O.

U. B. Olsson, J. L. Widell, C. G. Ekman, O. Bergqvist, E. A. Hallin, K. E. Andersson

i Eliantorp, F. L. Lindqvist, O. Pettersson i Olovstorp, P. A. Bergström och C.

Johansson i Hälsingborg;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Byde''n, A. Wiklund,

J. Jönsson i Revinge, C. B. Jansson i Falun, O. Olsson i Kullenbergstorp, S.

Bengtsson i Norup, J. D. Norman, A. E. Ljungberg, S. Persson i Fritorp, S. J. Karlsson

i Nynäshamn och O. Andersson i Höör;

Med undantag därav att i behandlingen av punkterna 5—9 och 11 deltagit

herr J. Pälsson i st. f. herr C. G. Ekman och

av punkterna 10 och 11 deltagit herr A. Pettersson i Västerås i st. f. herr K.

E. Andersson i Eliantorp, herr O. Nilsson i Örebro i st. f. herr O. Andersson i Höör

samt herr P. M. Olsson i Blädinge i st. f. herr A. Wiklund.

Reservationer:

vid punkt 4 (reglering av vissa sjuksköterskebefattningar) av herrar

O. Bergqvist, P. A. Bergström, A. Anderson i Råstock och K. V. Rydén;

vid punkt 11 (Övriga anmärkningar) av herrar O. U. B. Olsson,

J. Pålsson, P. A. Bergström, C. R. Jansson i Falun, O. Olsson i Kullenbergstorp,

J. D. Norman, och S. Persson i Fritorp, vilka ansett att vad

revisorerna under statens järnvägar, § 4, anfört i fråga om förvaltningen

av Mora—Vänerns järnväg bort föranleda utskottet att därom till riksdagen

göra en omförmälan.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:192 Skrivelse till Konungen i anledning av riksdagens år 1922 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande s. 7 i texten