Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om samhällets barnavård m. m., i vad nämnda proposition avser nedan närmare angivna lagförslag, dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om förmynderskap m. m., i vad denna proposition innefattar förslag till lag angående ändrad lydelse av 77 § i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården, dels ock i förstnämnda ämne väckta motioner.

1924-05-22 · 73 sidor, varav 69 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 69 av 73 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1924:27, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om samhällets barnavård m. m., i vad nämnda proposition avser nedan närmare angivna lagförslag, dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om förmynderskap m. m., i vad denna proposition innefattar förslag till lag angående ändrad lydelse av 77 § i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården, dels ock i förstnämnda ämne väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

1

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1924 kl. 9 f. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till lag om samhällets barnavård m. m.,

i vad nämnda proposition avser nedan närmare

angivna lagförslag, dels Kungl. Maj ds proposition

med förslag till lag om förmynderskap m. m., i vad

denna proposition innefattar förslag till lag angående

ändrad lydelse av 77 § i lagen den 14 juni 1918

om fattigvården, dels ock i förstnämnda ämne väckta

motioner.

Genom två särskilda, den 19 mars och den 22 februari 1924 dagtecknade

propositioner, nr 150 och nr 53, har Kungl. Maj:t, under

åberopande av propositionerna bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga, bland andra, här nedan omförmälda

lagförslag, nämligen

genom förstnämnda proposition förslag till

1) lag om samhällets barnavård,

2) lag om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 om fattigvården,

och

3) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 12 juni 1885 angående

lösdrivares behandling, samt

genom sistnämnda proposition

förslag till lag angående ändrad lydelse av 77 § i lagen den 14 juni

1918 om fattigvården.

I samband med dessa propositioner, som i ovan angivna delar hänvisats

till andra lagutskottet, har utskottet till behandling förehaft följande med

anledning av propositionen nr 150 väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 289 av herr Lyberg samt

inom andra kammaren

nr 445 och 446 av herr Paulsen,

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 samt. 2 avd. 23 höft. (Nr 27). 1073 24 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

1902 års

barnavårdslagstiftning.

Av riksdagen

gjorda framställningar

i ämnet.

nr 447 av herr Ericson i Boxholm,

nr 448 av herr Péhrsson i Göteborg,

nr 449 av herr Sehlin,

nr 450 av herr Waller ius,

nr 451 av herr Paulsen, ävensom

nr 453 av fruar Östlund och Thiiring samt herrar Öhman och Eriksson

i Grängesberg.

Beträffande det närmare innehållet av de ifrågavarande lagförslagen

får utskottet hänvisa dels till de kungl. propositionerna jämte de därvid

fogade utdragen av protokoll, förda i statsrådet och lagrådet, och dels

till den här nedan lämnade redogörelsen för grunderna för förslaget till

lag om samhällets barnavård.

Yad motionärerna hemställt återgives i det följande antingen i samband

med utskottets yttrande över grunderna för förslaget till lag om samhällets

barnavård eller vid förslagens behandling i de delar, som motionerna för

varje särskilt fall avse. I fråga om de skäl, som motionärerna anfört

till stöd för sina yrkanden, tillåter sig utskottet att hänvisa till motionerna.

År 1902 togs i vårt land ett betydande steg för åvägabringande av

förbättrade förhållanden på den samhälleliga barnavårdens område. Då

tillkommo de ännu gällande lagarna angående uppfostran åt vanartade

och i sedligt avseende försummade barn samt om fosterbarns vård, vilka

jämte delar av den år 1918 tillkomna lagen om fattigvården utgöra vår

egentliga barnavårdslagstiftning. Redan några få år efter de båda förstnämnda

lagarnas tillkomst visade det sig emellertid, att de voro behäftade

med vissa brister, och från på detta område verksamma personer framställdes

förslag till ändring av lagarna i åtskilliga hänseenden.

Även inom riksdagen väcktes dylika förslag av enskilda motionärer och

riksdagen gav vid upprepade tillfällen tillkänna, att reformer på barnavårdslags

tiftningens område enligt dess förmenande vore av behovet påkallade.

Sålunda begärde riksdagen i skrivelse den 3 mars 1908 revision av lagen

om fosterbarns vård. Denna revision uppdrogs av Kungl. Maj:t åt fattigvårdslagstiftningskommittén,

som jämväl erhöll i uppdrag att utreda, huruvida

och i vilken omfattning lagen angående uppfostran åt vanartade och

i sedligt avseende försummade barn tarvade omarbetning. Vidare anhöll

riksdagen i skrivelse den 8 mars 1918, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta

om att i samband med pågående omarbetning av vissa barnavårdslagar

en utsträckning av samhällets barnavård även till andra områden av

barnavård än dem, som berördes av dessa lagar, måtte tagas under omprövning,

och att därvid särskilt måtte undersökas möjligheten av att

inom varje kommun alla samhällets vårdande, understödjande, kontrollerande

och upplysande barnavårdsuppgifter i görligaste män hänfördes till enhetlig

handläggning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

3

Fattigvårdslagstiftningskommittén avgav den 19 april 1921 betänkande Fattigvårdsmed

förslag till lag om den offentliga barnavården m. ii. författningar, lagstlftDl“ss

over vilka förslag yttranden i sedvanlig ordning infordrats. Förslagen förslag,

liava sedermera överarbetats av särskilda inom socialdepartementet tillkallade

sakkunniga.

Den väsentligaste bristen i vår samhälleliga barnavård är utan tvivel Brister i den

den mindre ändamålsenliga organisationen. Genom verksamhetens solitt- nuvarande

u , i-i , t i 1 samhälleliga

ring pa ett flertal olika kommunala myndigheter, genom bristen på enhet- barnavården.

lighet och planmässighet vid de olika verksamhetsgrenarnas handhavande

samt genom att de särskilda lagarna delvis äro grundade på olika, med

varandra ej förenliga principer har barnavårdsverksamheten ej blott blivit

vida mindre effektiv än eljest bort kunna vara fallet utan även dragit

större kostnader, än som med en ändamålsenligare organisation behövt

uppkomma. Detta framgår med stor tydlighet av de i fattigvårdslagstiftningskommitténs

betänkande och i propositionen gjorda utredningarna.

Aven utom vårt land hava liknande erfarenheter gjorts; en lämplig, enhetlig

organisation av barnavårdsarbetet betraktas i de länder, där reformer

på detta område under senare år vidtagits eller äro under förberedande,

såsom grundförutsättningen för ett tillfredsställande resultat av samhällets

ansträngningar till barnens bästa.

Jämte den mindre ändamålsenliga organisationen torde bristen på effektiv

tillsyn över barnavården i vårt land hava varit väsentligt bidragande

till det i propositionen med stöd av kommitténs utredningar påvisade

missförhållandet, att 1902 års lagstiftning i stora delar av landet vunnit

endast ringa tillämpning, så att den delvis kommit att bliva en lagstiftning

allenast på papperet.

Aven mot vissa av den nuvarande barnavårdslagstiftningens materiella

bestämmelser kunna åtskilliga vägande anmärkningar riktas. Lagarnas

räckvidd är på ett flertal punkter alltför snävt begränsad, vilket haft till

följd, att vissa kategorier av barn icke kommit i åtnjutande av erforderligt

skydd från samhällets sida. Myndigheterna stå därför i en del fall maktlösa

och utan rätt att ingripa mot missförhållanden, som i barnens eget

och samhällets intresse rätteligen borde beivras. Härtill kommer, att

samhället enligt gällande lagstiftning icke äger möjlighet att i tillbörlig

omfattning utkräva ersättning av dem, vilka genom försummelse av föräldraplikt

föranleda ingripande från samhällets sida.

För undanröjande av bristerna i organisationen av samhällets barna- Grunderna

vård föreslås i propositionen nr 150 ett sammanförande hos en enda, för förslaget

i regel särskilt tillsatt kommunal barnavårdsmyndighet av den nu på tre samhällets

särskilda myndigheter fördelade verksamheten beträffande dels fattiga barn, barnavärdsom

behöva omhändertagas för vård utom hemmet, och dels vanvårdade, ^av^arna”9

sedligt försummade och vanartade barn ävensom fosterbarnskontrollen. vården.

Eeglerna för hela denna verksamhet hava likaledes sammanförts i en gemensam

lag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Till belysning av omfattningen av den verksamhet, som enligt det i

propositionen innefattade förslaget skulle ankomma på barnavårdsnämnderna,

torde följande sifferuppgifter böra här förutskickas:

Under år 1922 behandlade barnavårdsnämnderna 1,704 fall. I 563 av

dessa ägde skiljande från hemmet rum. Vid slutet av år 1915 bekostade

barnavårdsnämnderna vård och underhåll för 2,732 barn.

I uppgifter till förste provinsialläkarnas årsberättelser för år 1917 var

fosterbarnens antal upptaget till 9,316, vilken siffra dock, enligt vad i propositionen

framhålles, tydligen understiger verkliga antalet, beroende bl. a. på

den jämförelsevis ringa utsträckning, vari fosterbarnslagen vunnit tillämpning.

Enligt fattigvårdsstatistiken för år 1922 utgjorde antalet av fattigvården

direkt understödda barn (d. v. s. barn under 16 år, vilka själva eller i första

hand åtnjuta fattigvård) 35,353 och antalet indirekt understödda barn 73,240.

Hela antalet fattigunderstödda barn utgjorde alltså 108,593. Av de direkt

understödda barnen voro 24,994 utackorderade i enskilda hem. I propositionen

beräknas, att antalet av fattigvården helt omhändertagna (d. v. s. utom

sina hem vårdade) barn uppgår till omkring 30,000. Enligt Kungl. Maj:ts

förslag skulle befattningen med sistnämnda barn ankomma på barnavårdsnämnderna.

Därest det här nedan omförmälda, av fattigvårdslagstiftningskommittén

framlagda förslaget om anförtroende åt barnavårdsnämnderna av

understödsverksamhet beträffande ensamstående mödrar bleve genomfört,

skulle, utöver ovannämnda antal av omkring 30,000 barn, ytterligare ett antal

av minst 30,000 barn komma att överföras till barnavårdsnämnderna.

I propositionen har utförligt behandlats det såväl inom som vitom vårt

land uppmärksammade spörsmålet, huruvida centraliseringen av barnavården

lämpligen borde sträcka sig längre än, på sätt ovan nämnts, i propositionen

föreslås och särskilt om även den för närvarande av fattigvårdsstyrelsen

omhänderhavda verksamheten för barns understödjande i hemmet borde

överföras till barnavårdsnämnden, antingen i sin helhet, eller, såsom

fattigvårdslagstiftningskommittén förordat, såvitt angår barn till vissa ensamstående

mödrar. Enligt 10 kap. i kommitténs förslag skulle barnavårdsnämnden

hava att i fall av behov lämna understöd även i hemmet

till dels barn utom äktenskap (81 §), dels barn till hustrur, vilkas

äktenskap gått åter eller som vunnit hemskillnad eller äktenskapsskillnad

eller vilkas sammanlevnad med deras män på grund av rättens beslut

blivit hävd eller vilka leva åtskilda från männen och enligt rättens beslut

ensamma handhava vårdnaden om barnen (82 §), dels änkors barn (83 §)

och dels sådana mödrar till barn utom äktenskap, som äro i behov av

understöd på grund av havandeskapet eller barnsbörden (85 §). Enligt

84 § i kommittéförslaget stadgades vidare, att understöd enligt 8 b—83 §§

skulle, då understödsbehovet kunde antagas bliva stadigvarande, i allmänhet

bestämmas för år att utgå med visst belopp i månaden, dock att beloppet

kunde ökas eller minskas, där förändrade förhållanden föranledde därtill.

Slutligen föreslogs i 86 §, att barnavårdsnämnden skulle hava att vaka

över att understöd enligt 10 kap. behörigen användes. Departementschefen

har emellertid funnit sig ej kunna tillstyrka överlämnande till

barnavårdsnämnden av understödsverksamheten beträffande barn i hemmet

under framhållande av att den egentliga understödsverksamheten icke borde

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr ‘21,

splittras mellan två myndigheter, av vilka den ena, fångvårdsstyrelse^ skulle

understödja äldre personer och den andra, barnavårdsnämnden, barnen, en

anordning, som skulle vara ägnad att medföra åtskilliga närmare angivna,

mindre gynnsamma följder och icke heller kunde anses motiverad av sakliga

skäl. Understöd åt barn i» hemmet innebure nämligen, enligt vad departementschefen

framhållit, i själva verket ekonomisk hjälp åt föräldrarna, hos

vilka uppfostringsplikten alltjämt kvarlåge, och kunde därför icke anses skilja

sig särdeles mycket från understöd åt äldre, i fråga om vilken verksamhet

uppfostringssynpunkten i allmänhet vore av mera underordnad betydelse.

Av helt annan innebörd vore uppgiften att omhändertaga barn och vårda

dem utanför deras hem. Här gällde det i första hand att skaffa barnen

hem, där de kunde erhålla vård och uppfostran samt att övervaka denna

vård och uppfostran. Denna verksamhet borde ankomma på den härför

särskilt kvalificerade barnavårdsmyndigheten. Vad särskilt anginge kommitténs

förslag om överlämnande till barnavårdsnämnden av uppgiften att

lämna understöd åt barn till vissa ensamstående mödrar — vilket förslag,

enligt vad av propositionen framgår, i ett stort antal av de avgivna yttrandena

gjorts till föremål för en skarp kritik — har departementschefen

ej nu ansett sig böra fatta bestämd ståndpunkt till denna fråga. Utan

att nu yttra sig om, huruvida i eu framtid åtgärder kunde vidtagas för

vinnande av det syfte, som avsåges med riksdagens skrivelse den 11 juni

1917 — däri hemställts om övervägande av möjligheten att bereda för
skott

av allmänna medel åt barn utom äktenskap ävensom i vissa fall åt

barn inom äktenskap — har departementschefen uttalat, att han, särskilt

med hänsyn till de mycket betydande kostnader, som det av kommittén

framlagda förslagets realiserande skulle kräva, ansåge sig förhindrad att

för närvarande tillstyrka förslagets framliiggande för riksdagen. I avseende

å nämnda kostnader har departementschefen framhållit, att enligt kommitténs

beräkningar det allmännas kostnader ensamt åt hithörande barn,

som ej fyllt två år, skulle uppgå till 3,600,000 kronor årligen, därav

staten skulle bidraga med x/s och */''s stanna å kommunerna, i den män

ersättning ej kunde utfås av barnens fäder. Då emellertid enligt kommitténs

förslag rätt till understöd skulle föreligga, till dess barnen fyllt

sexton år, skulle uppenbarligen å kommunerna, vilka icke skulle vara berättigade

till statsbidrag för barn över två år, stanna en summa, mångfaldigt

större än deras andel, 2,400,000 kronor årligen, av understödet

för barn under två år. Även med frånräknande av den del härav, som

skulle kunna återfås av barnens fäder, och den del, som för närvarande

utginge i form av fattigvård, skulle dock, enligt vad departementschefen

framhållit, genom förslaget en mycket avsevärd merkostnad drabba det

allmänna. Oavsett de övriga skäl, som kunde vara att åberopa gentemot

förslaget, vore det sålunda enligt departementschefens uppfattning tydligt,

att ekonomiska skäl lade hinder i vägen för förslagets framläggande.

För att åvägabringa ett gott samarbete i enkla former mellan fattigvårds
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

styrelsen och barnavårdsnämnden föreslås i propositionen, att samråd mellan

de båda myndigheterna skall i fall av behov äga rum, samt att, om tvekan

uppstår, huruvida den ena eller andra myndigheten har att ingripa, ärendet

skall överlämnas till eu tremannanämnd, bestående av den ledamot, som

enligt förslaget skall hava plats i båda myndigheterna, och en annan ledamot

från vardera av dem. I riktning att förebygga slitningar mellan myndigheterna

verka även förslagets bestämmelser om att barnavårdsnämnden

skall hava sin egen stat och i förekommande fall själv vidtaga åtgärder

för att av andra kommuner liksom av enskilda få sina kostnader ersatta.

eTftZagni } _ propositionen har icke upptagits ett av fattigvårdslagstiftningskommittén

framlagt, i de avgivna yttrandena starkt kritiserat förslag om inrättande

i varje landstingsområde av en särskild, överordnad barnavårdsmyndighet,

benämnd ungdomsråd. Enligt propositionen skola länsstyrelserna

fortfarande hava att pröva ärenden om barns omhändertagande för skyddsuppfostran.

De mera allmänna uppgifter för barnavårdens främjande, som

kommittén velat anförtro åt ungdomsråden, hava ansetts kunna och böra

utföras dels av landstingens organ, dels av statens inspektionsmyndigheter

och dels, såvitt möjligt, av enskilda organisationer.

befogenhet för avhjälpande av vissa i det föregående antydda brister i vår nu
bamavårds-

varande barnavardslagstiftnings materiella bestämmelser föreslås en väsent
myndigheten.

ligt utvidgad befogenhet för barnavårdsnämnden att ingripa. Sålunda skall

enligt förslaget barnavårdsnämnden äga rätt att ingripa beträffande vissa

nya kategorier av barn, nämligen sådana som i föräldrahemmet utsättas

för misshandel, vanvård eller annan fara till liv eller hälsa. Och vidare

förordas en höjning av de åldersgränser, intill vilka nämnden äger ingripa,

i det att åldersgränsen beträffande vanartade barn, i likhet med vad som gäller

eller är föreslaget i de övriga nordiska länderna och i Tyskland, höjts till

18 år samt beträffande vanvårdade barn och barn i fara att bliva vanartade

bestämts till 16 år. Även i fråga om fosterbarnskontrollen innefattar

förslaget väsentligt ökade befogenheter och skyldigheter för kommunens

organ. Sålunda föreslås bland annat en höjning från 7 till 16 år

av åldersgränsen för kontroll i fråga om fosterbarn, d. v. s. till samma

ålder, som enligt förslaget är avsedd att bliva slutpunkt för barnavårdsnämndens

rätt att ingripa beträffande barn, i avseende å vilkas vård eller

uppfostran i föräldrahemmet missförhållanden yppas. Då emellertid ett

övertagande på en gång av tillsynen över nio nya årsgrupper fosterbarn

antagits kunna förorsaka barnavårdsnämnderna vissa svårigheter, har föreslagits,

att detta övertagande skall ske successivt med eu ny årsgrupp

om året, så att först nio ar efter lagens ikraftträdande 16-årsgränsen

uppnås. Slutligen innehåller förslaget bestämmelser, som möjliggöra vidtagande

av verksamma åtgärder till framtvingande av försörjningspliktens

fullgörande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande AV 27.

Av kostnadsberäkningar, som åtfölja förslaget, framgår, att de i följd Kostuaitsdess

genomförande uppkommande kostnadsökningarna beräknats komma att beräkningar.

för år belöpa sig till för staten 75,000 kronor, för samtliga landsting och

städer, som ej deltaga i landsting, till 115,000 kronor och för rikets

samtliga primärkommuner till 180,000 kronor. Dessa kostnadsökningar

sammanhänga bland annat med den föreslagna höjningen till 18 år av

åldersgränsen för vanartade barns omhändertagande för skyddsuppfostran

och med förslagets bestämmelser, att vanartade över femton år ävensom

särskilt svåruppfostrade, kroppsligt sjuka och psykiskt abnorma vanartade

böra, där så kan ske, uppfostras avskilda från andra vanartade barn. Enligt

gjorda beräkningar erfordras, utöver nuvarande antalet skyddshemsplatser,

vilket uppgår till 1,048, ytterligare omkring 250 platser. Detta behov är

avsett att helt kunna fyllas genom av vissa enskilda organisationer inrättade

skyddshem. Eör eventuella inköp för ändamalet av fastigheter eller uppförande

av byggnader hava lån av statsmedel på för organisationerna förmånliga

villkor ifrågasatts. Någon höjning av statens bidrag till skyddshemselevs

uppfostran i skyddshem ifrågasättes ej, men däremot en ökning från

225 till 300 kronor av kommunens bidrag för detta ändamål, varav följer, att

landstingets utgift härför skulle minskas med motsvarande belopp. Genom

vidgad ersättningsskyldighet för föräldrar till omhändertagna barn beräknas

någon minskning i landstingets och kommunens utgifter komma att uppstå.

Ehuru eu plan för bestridande av kostnaderna för den samhälleliga barnavården

framlagts i propositionen, är, med hänsyn till att lagen föreslagits

skola träda i kraft den 1 januari 1926, förslag i kostnadsfrågan avsett att

föreläggas först nästkommande års riksdag.

I den av herr Paulsen avgivna motionen II: 446 hemställes, att riks- Herr Pauidagen

måtte besluta sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag, att barnavårds- “°6tl0n

nämnden ej får befattning med den understödjande verksamheten utan

att denna som hittills förlägges till fattigvårdsstyrelsen.

Fru Östlund m. fl. hemställa i sin motion, dels att 81 § 1 mom. samt Fru östlunds

82, 84, 85 och 86 §§ i fattigvårdslagstiftningskommitténs ovanberörda m flsmotlon
förslag

måtte inarbetas i förslaget till lag om samhällets barnavård, dels

att, för vinnande av eu provisorisk lösning av frågan om understöd åt

änkors barn, 83 § i kommittéförslaget måtte inarbetas i förslaget till lag

om samhällets barnavård, dels och att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning

angående på vilket sätt och efter vilka grunder understöd till

änkors barn för framtiden lämpligast kunde beredas ävensom för riksdagen

skyndsamt framlägga de förslag, utredningen kunde föranleda.

Utskottet instämmer med föredragande departementschefen i fråga om den utskottet,

synnerliga angelägenheten av, att de egentliga barnavårdsbestämmelserna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

sammanföras i eu gemensam lag, och att barnavårdsverksamheten överlämnas

i den omfattning, som kan befinnas ändamålsenligt, till en enda,

liarfor i möjligaste mån kvalificerad kommunal myndighet. Beträffande den

omfattning, vari en dylik centralisering bör komma till stånd, kan utskottet

ävenledes ansluta sig till propositionen. Enligt utskottets förmenande hava

övertygande skäl anförts för att en på av Kungl. Maj:t föreslaget sätt

bestämd centralisering av samhällets barnavård skall vara ägnad att i väsentlig

mån undanröja de i det föregående antydda, med den nuvarande

organisationen förenade betydande olägenheterna och verksamt befordra

det så djupt betydelsefulla barnavårdsarbetets gynnsamma utveckling.

Utan tvivel äro avsevärda fördelar att vänta av en dylik organisation

ej blott därigenom att den samhälleliga barnavårdens effektivitet kommer

att väsentligt höjas, utan också genom att arbetskraft, tid och kostnader

komma att till följd av denna förenkling i organisationen besparas. Utskottet

förbiser icke, att även med den i propositionen föreslagna gränsen

mellan fattigvårdsstyrelsens och barnavårdsnämndens verksamhetsområden

meningsmotsättningar mellan de båda myndigheterna någon gång kunna

tänkas uppstå liksom att emellanåt ett och samma barn kan under olika

perioder behöva olika slag av hjälp från det allmännas sida och därför

bliva föremål för behandling av skilda myndigheter. Men utskottet håller

före, att den, såsom departementschefen framhållit, principiellt motiverade

och i praktiken lätt skönjbara gräns, vilken i propositionen föreslagits,

är att föredraga framför övriga i detta hänseende föreslagna eller eljest

tänkbara anordningar. I departementschefens ovan anförda uttalande angående

olägligheten av att i större eller mindre omfattning fördela understödsverksamheten

i hemmen mellan fattigvårdsstyrelsen och barnavårdsnämnden

kan utskottet ävenledes instämma. Jämväl erfarenheten från andra

länder synes giva stöd för en sådan uppfattning. Utskottet finner sig alltså

kunna lämna sin anslutning till den grundtanke, på vilken propositionen

i fråga om barnavårdens organisation är byggd. Härav följer, att utskottet

icke kan tillstyrka vare sig herr Paulsens motion II: 446, såvitt därigenom

åsyftas, att barnavårdsnämnden ej skall hava befattning med fattiga, utom

hemmet vårdade barn, eller fru Östlunds m. fl:s motion, i vad den avser

införande i barnavårdslagen av bestämmelser om en genom barnavårdsnämnden

bedriven verksamhet för understödjande i hemmet av barn till

ensamstående mödrar samt för understödjande av sådana mödrar till barn

utom äktenskap, som äro i behov därav på grund av havandeskapet eller

barnsbörden. A ad beträffar sistnämnda spörsmål, må framhållas, att, enligt

vad utskottet erfarit, inom socialdepartementet pågår utredning angående

understöd åt barnaföderskor.

Till det i fru Östlunds in. fi:s motion berörda spörsmålet om beredande

av understöd till änkors barn återkommer utskottet i det följande.

Även i övrigt anser utskottet, att de grunder, på vilka Kungl. Maj:ts

föislag är byggt, äro av beskaffenhet att böra godtagas. De sedan till
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

9

komsten av 1902 års lagstiftning vunna erfarenheterna synas hava blivit

vederbörligen beaktade och de framkomna reformförslagen tillbörligen och

på ett väl avvägt sätt tillgodosedda. Förslaget innebär enligt utskottets

mening en följdriktig utveckling av de principer, vilka ligga till grund för

1902 års barnavårdslagar och 1918 års fattigvårdslagstiftning.

Utskottet, som kommer att i det följande närmare beröra vissa bestämmelser

i förslaget, vill här såsom särskilt betydelsefulla framhålla de delar

av detsamma, vilka avse att bereda barnen skydd även mot kroppslig

vanvård i föräldrahemmet och att vinna möjlighet för samhället till ingripande

intill högre åldersgräns än för närvarande, i händelse barnen

äro i fara att bliva eller redan blivit vanartade. Särskilt vill utskottet

betona den synnerliga vikten av den föreslagna bestämmelsen i fråga om ingripande

från samhällets sida gent emot vanartade barn intill 18-årsåldern.

De i propositionen och de vid densamma fogade yttrandena åberopade

skälen för att vanartad ungdom i åldern 15—18 år icke bör, såsom

enligt gällande lag är fallet, behandlas såsom lösdrivare tillsammans med

äldre, mera förhärdade individer, utan i fall av behov bliva föremål för

särskilt för ungdom avpassad uppfostrande behandling synas utskottet

särdeles vägande. Enligt utskottets förmenande är kravet på skydd för

vilsekommen ungdom intill 18 år icke blott ur humanitär synpunkt välgrundat

utan även ett uttryck för eu fullt riktig uppfattning om nödvändigheten

för samhället att genom förebyggande åtgärder söka skydda sig mot

brottslighet och andra asociala tendenser. Jämväl den i propositionen föreslagna

utvidgade fosterbarnskontrollen synes utskottet vara ur humanitär

och hygienisk synpunkt i hög grad av behovet påkallad samt byggd på

sådana grunder, att dess genomförande får anses innebära ett betydande

framsteg. Aven de föreslagna bestämmelserna om skärpta åtgärder i syfte

att förmå föräldrar att fullgöra dem åliggande plikter mot sina barn anser

utskottet vara välgrundade..

Av de ovan omförmälda kostnadsberäkningarna, vilka åtfölja propositionen,

framgår, att departementschefen funnit sig föranlåten att högst

väsentligt beskära de av kommittén framställda förslagen om bidrag från

det allmännas sida till barnavården. Den nu framlagda planen för kostnadernas

fördelning mellan stat, landsting och kommun — vilken plan är

avsedd att slutligen prövas först av nästkommande års riksdag — innebär

inga mera väsentliga rubbningar av vad hittills gällt, och de kostnadsökningar,

vilka befunnits ofrånkomliga, böra ses i belysning av de plikter,

som samhället har emot barnen, och den indirekta vinsten för samhället

av ett ingripande i fall av behov till förebyggande av brottslighet, lösdriveri

och sjukdom. Det ligger i sakens natur, att kostnadsberäkningar

på ett område sådant som det förevarande, där statistiska uppgifter delvis

helt och hållet saknas och där man sålunda har att i viss mån utgå från

sannolikhetskalkyler, icke kunna ingiva full trygghet för att de beräknade

kostnaderna icke kunna komma att överskridas. Detta gäller särskilt upp
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Hen''

Pauls ens

motion 11:445

samt herr

Ericsons i

Boxholm

motion.

TJtskottet.

fostran i skyddshem av vissa vanartade. Men utskottet är dock av den

uppfattningen, att med hänsyn till den stora plats, som enligt förslaget

tillmätts såväl de förebyggande uppfostringsåtgärderna, vilka i allmänhet

draga ingen eller ringa kostnad för det allmänna, som den villkorliga utskrivningen,

den mera kostbara uppfostran i anstalter skall komma att

tagas i användning, endast i den mån sådan är av behovet oundgängligen

påkallad. Och utskottet förutsätter, att från vederbörlig myndighets sida

hos barnavårdsnämnderna inskärpes angelägenheten av att nödig försiktighet

och varsamhet iakttagas vid prövning av frågan om vanartade barns

omhändertagande.

Vid granskningen av de föreliggande lagförslagen har utskottet å vissa

punkter ansett sig böra föreslå ändringar i Kungl. Maj:ts förslag. För de

sålunda föreslagna ändringarna, i den mån de icke innebära allenast redaktionella

jämkningar, redogöres bär nedan under de särskilda paragraferna.

Förslaget till lag om samhällets barnavård.

2 §•

På grund av att riksdagen numera antagit det av Kungl. Maj:t i propositionen

nr 53 framlagda förslaget till lag om förmynderskap, erfordras

ett tillägg till förevarande §. Under förutsättning, att det i Kungl. Maj:ts

proposition nr 67 framlagda, av utskottet i förut avgivet utlåtande tillstyrkta

förslaget till lag innefattande bestämmelser om förfarandet i brottmål

rörande vissa minderåriga varder av riksdagen antaget, erfordras ytterligare

en mindre ändring i denna §.

3—6 §§.

Herr Paulsen hemställer i sin motion II: 445, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avser barnavårdsnämnds

sammansättning, att all självskriven het försvinner, samt att nämnden

kommer att utgöras av minst fem för nit och intresse för barn- och

ungdomsvård kända män och kvinnor, vilka väljas av kommunen, i sammanhang

varmed motionären även gjort viss hemställan angående ordförandeskapet

i nämnden.

I herr Ericsons i Boxholm motion hemställes, att 3 § i förslaget måtte

erhålla följande lydelse: »barnavårdsnämnden utgöres av minst fem för

nit och intresse för barn- och ungdomsvård kända män eller kvinnor».

Utskottet förbiser ingalunda vikten av att kommunerna i största möjliga

omfattning bibehållas vid rätten att till ledamöter i kommunala nämnder

och styrelser fritt välja de för varje särskilt uppdrag mest lämpade personerna.

I fråga om barnavårdsnämnderna tala emellertid otvivelaktigt

starka skäl för lämpligheten av att genom uttryckliga lagbestämmelser söka

skapa garantier för en sådan sammansättning av nämnderna, som gör dem

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

1 t

i görligaste mån skickade för de omfattande och grannlaga uppgifter, vilka

genom förevarande lagförslag anförtrotts dem. Kungl. Maj.ds förslag intager

härutinnan den ståndpunkten, att vissa av ledamöterna skola väljas inom

angivna kategorier av medborgare (lärare, ledamöter av fattigvårdsstyrelse,

i vissa fall läkare), under det att minst två andra skola få fritt väljas

bland personer med nit och intresse för barn- och ungdomsvård; endast

beträffande prästerlig och, i vissa kommuner, medicinskt utbildad ledamot

har självskrivenhet stadgats.

Yad först angår representanten för fångvårdsstyrelse!! delar utskottet

föredragande departementschefens uppfattning, att det för befordrande av

ett gott samarbete mellan fångvårdsstyrelse!! och barnavårdsnämnden är

synnerligen angeläget, att en av förstnämnda myndighets ledamöter inväljes

i nämnden. Fattigvården och barnavården hava många beröringspunkter

med varandra, och hur än gränsen dragés mellan deras verksamhetsområden,

kunna, såsom förut framhållits, meningsmotsättningar mellan de båda

myndigheterna icke alltid undvikas. För dessas utjämnande bör då den

gemensamme ledamoten kunna bliva till verkligt gagn, och det är att förvänta,

att han i många fall skall bliva i stånd att verksamt undanröja

det nu ofta påtalade missförhållandet, att fattigvårdsstyrelsen och barnavårdsnämnden

icke i önskvärd omfattning samarbeta. Den omständigheten,

att enligt förslaget skall i nämnden inväljas en person, vars inval är betingat

särskilt av hans ledamotskap i fattigvårdsstyrelsen, vilket med hänsyn

till stadgandet i 16 § 2 mom. ock bör vid valet angivas, utesluter

givetvis icke, att flera ledamöter i fattigvårdsstyrelsen, där så befinnes

lämpligt, inväljas i nämnden.

Yad angår den prästerliga ledamoten, torde han på grund av arten av

sin verksamhet i allmänhet vara väl lämpad för att taga befattning med de ömtåliga

förhållanden, om vilka det i barnavårdsarbetet i stor utsträckning är

fråga. Av synnerlig vikt är, att mödrar till barn utom äktenskap på

ett så tidigt stadium som möjligt och helst redan före barnets födelse

anmäla sig hos barnavårdsnämnden för barnavårdsmans förordnande, och

det är att antaga, att de i en dylik angelägenhet företrädesvis äro benägna

att vända sig till den prästerliga ledamoten, vilken ju merendels genom

sin verksamhet i kommunen står i nära kontakt med församlingsborna. Att

prästen, på grund av den ställning han intager i flertalet kommuner i

landet, äger särskilda förutsättningar att genom personlig påverkan i hemmet

rätta yppade missförhållanden i avseende å barnens sedliga fostran, lärer

även vara uppenbart. Den prästerliga ledamoten torde ock merendels genom

sin verksamhet vara i stånd att verksamt befordra samarbete mellan vederbörande

skolråd och barnavårdsnämnden, vilket givetvis icke är utan betydelse.

För att den prästerliga ledamoten kommer att i många fall göra en betydelsefull

insats i nämndens arbete för de ungas välfärd talar bland

annat den omständigheten, att prästerna, i all synnerhet de yngre bland

dem, under sin verksamhet inom våra nuvarande barnavårdsnämnder (skol
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

råden) vid tillämpningen av 1917 års lag om barn utom äktenskap i allmänhet

nedlagt ett nitiskt arbete och visat stort intresse för denna betydelsefulla

gren av barnavårdsarbetet. Slutligen bör anmärkas, att den

omständigheten, att prästerna numera icke äro självskrivna ledamöter i

våra fattigvårdsstyrelser, icke med nödvändighet bör föranleda ett motsvarande

förhållande i fråga om barnavårdsnämnderna. Otvivelaktigt äro nämligen

garantier för prästernas medverkan i barnavårdsarbetet i mycket

högre grad av behovet påkallade, än då det gäller fattigvårdsverksamheten.

Ehuru utskottet sålunda anser starka sakliga skäl tala för att samhället

försäkrar sig om prästernas medverkan i arbetet till barnens skydd, kan

utskottet dock icke dela departementschefens uppfattning därom, att med

nödvändighet kyrkoherden i församlingen skall vara självskriven ledamot.

Finnas att för uppdraget tillgå flera ordinarie präster, anställda i församlingstjänst

inom kommunen, synes denna ej böra betagas möjligheten till

val av den av dem, som befinnes för uppdraget lämpligast. Omfattar

ett pastorat flera församlingar med en eller flera komministrar, vilka, såsom

undantagslöst torde vara fallet, det åligger att vara kyrkoherden behjälpliga

i hans verksamhet inom pastoratet, bör det stå respektive kommuner

fritt att till ledamot välja antingen kyrkoherden eller någon av komministrarna.

I en del fall saknas emellertid möjlighet till dylikt val. I ett

ej ringa antal kommuner finnes ju nämligen allenast en ordinarie präst

anställd i församlingstjänst inom kommunen, och i sådant fall bör denne

eller hans ställföreträdare — varmed förstås den, som förestår den ordinarie

prästens ämbete — utan val vara ledamot i barnavårdsnämnden.

Därest ytterligare en ordinarie prästerlig befattning i dylik kommun skulle

inrättas, inträder givetvis plikt för kommunen att förrätta val av en av

prästerna till ledamot i nämnden.

Beträffande representanten för lärarkåren delar utskottet till fullo departementschefens

uppfattning om önskvärdheten av att uppfostringssynpunkterna

få i vidsträcktaste mån göra sig gällande i barnavårdsarbetet.

Lärarnas kännedom om och intresse för ungdomen och dess förhållanden

samt deras beröring med såväl barnen som föräldrarna torde göra dem

i hög grad lämpade för deltagande i nämndens arbete. Då härtill kommer,

att kommunerna i allmänhet hava möjlighet till val mellan flera

lärare eller lärarinnor, torde en bestämmelse om att en sådan skall hava

plats i barnavårdsnämnden icke komma att betraktas såsom någon mera

nämnvärd inskränkning i kommunens rätt att fritt välja sina förtroendemän.

Endast i de ytterst få fall, då allenast en lärarrepresentant finnes

i kommunen att för uppdraget tillgå, bör han eller hans ställföreträdare,

på sätt i det föregående beträffande den prästerliga ledamoten förordats,

utan val vara ledamot i nämnden, med skyldighet för kommunen att, därest

ytterligare en lärare eller lärarinna skulle anställas, förrätta val av lärarrepresentant

i nämnden. I enlighet med yrkande, framställt i ett av de över

fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag avgivna utlåtandena, torde möj
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. 13

ligliet böra beredas kommun, som bär särskild folkskolinspektör, att välja

honom till ledamot i stället för lärare eller lärarinna.

Yad vidare angår den av Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelsen om

att en läkare skall i vissa fall vara ledamot i nämnden, bör framhållas,

att fosterbarnskontrollen, vilken hittills i regel åvilat hälsovårdsnämnden,

enligt förslaget överflyttas till barnavårdsnämnden. Med hänsyn härtill och

då även i övrigt läkarnas medverkan i barnavårdsarbetet måste anses vara

av synnerlig vikt, tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förslag härutinnan.

En mindre av förhållandena påkallad jämkning beträffande stadgandets avfattning

har emellertid av utskottet föreslagits.

Yad slutligen angår nämndens övriga, fritt valda ledamöter, vill utskottet

betona, att den av Kungl. Maj:t föreslagna formuleringen, mot

vilken utskottet icke har något att erinra, givetvis icke utesluter, att flera

än två sådana ledamöter inväljas, något som särskilt i större kommuner

mången gång torde befinnas lämpligt.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet funnit 3 § i Kungl.

Maj:ts förslag böra omformuleras i enlighet med ovan angivna grunder.

4 § i förslaget bör såsom följd härav utgå och lämpligen kunna ersättas

med sista stycket i 3 § av Kungl. Maj:ts förslag. Av utskottets uppfattning beträffande

barnavårdsnämndens ordinarie ledamöter följer, att även bestämmelserna

i 5 § om suppleanter böra erhålla en delvis annan lydelse än

enligt propositionen och att vissa huvudsakligen formella jämkningar böra

vidtagas i 6 §.

Med avseende å 6 § må anmärkas, att då i kommun endast två ordinarie

präster eller lärare finnas att tillgå för ledamotskap i barnavårdsnämnden,

och av en av dessa präster eller lärare gjord avsägelse godkännes

av kommunen, han utan val inträder som suppleant i nämnden.

7 §•

Beträffande denna § hava yrkanden i sinsemellan helt motsatt riktning

framkommit. Under det att herr Sehlin i sin motion hemställt, att riksdagen

måtte, med uteslutande ur förslaget av 7 §, helt genomföra principen

om en särskild barnavårdsnämnd i varje kommun, har åter i herr

Pehrssons i Göteborg motion yrkats, att åt kommun, vars befolkningssiffra

icke överstiger 1,500, måtte anförtros att avgöra, huruvida särskild barnavårdsnämnd

skall utses eller icke, varjämte såväl sistnämnde motionär

som herr Paulsen hemställt, att åt länsstyrelsen borde i stället för åt

Kungl. Maj:t anförtros att pröva ansökningar om befrielse från skyldighet

att hava särskild barnavårdsnämnd.

Under det att enligt fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag varje

kommun skulle utan undantag tillsätta särskild barnavårdsnämnd, intager

Kungl. Maj:ts förslag den ståndpunkten, att möjlighet bör i vissa fall

förefinnas för mindre kommun att vinna befrielse från skyldighet i nämnda

Herrar

Pehrssons

i Göteborg

och Sehlins

särskilda

motioner

samt hei*r

Paulsens

motion II: 451.

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

hänseende. Utskottet kan visserligen instämma i det av bl. a. överståtkållarämbetet

gjorda uttalandet, att förslaget att i varje kommun skall

finnas eu barnavårdsnämnd, som uteslutande har att sysselsätta sig med

barnavårdsärenden, skulle vara i sig ägnat att befrämja en god barnavård,

men kan dock icke förbise, att ett jämförelsevis stort antal kommuner finnes

med en synnerligen obetydlig folkmängd, och att det i sådana kommuner

dels kan vara obehövligt att tillsätta särskild nämnd och dels möta vissa

svårigheter att, förutom ledamöter i övriga nämnder, finna lämpliga personer

även för en särskild barnavårdsnämnd. Utskottet kan därför icke

biträda herr Sehlins motion, utan anser i likhet med departementschefen,

att i vissa fall barnavårdsverksamheten bör kunna anförtros åt annat

kommunalt organ.

Då det härefter gäller att avgöra, i vilka fall och på vad sätt undantag

från stadgandet om särskild barnavårdsnämnd bör kunna äga rum, kan

utskottet till en början icke lämna sin anslutning till det i herr Pehrssons

i Göteborg motion framförda förslaget, att kommun, vars befolkningssiffra

icke överstiger 1,500, skulle äga själv avgöra, om särskild barnavårdsnämnd

skall tillsättas eller icke. Av statistiken framgår, att ett dylikt förslags

godtagande skulle medföra, att ej mindre än 1,50(1 eller sålunda omkring

63 % av samtliga 2,371 landskommuner skulle kunna komma att

sakna särskilt tillsatt barnavårdsnämnd, vilket enligt utskottets förmenande

skulle vara ägnat att i väsentlig mån motverka vad med den nya lagstiftningen

åsyftas. Anlitandet av annan myndighet såsom barnavårdsnämnd

synes böra vara en utväg, som betingas av, å ena sidan det på

grund av kommunernas särskilda förhållanden mindre starkt framträdande

behovet av särskild nämnd, och å andra sidan svårigheten att uppbringa

tillräckligt antal dugande krafter för en speciell barnavårdsmyndighet.

Ingendera förutsättningen torde i regel föreligga i kommuner med

så stort invånarantal som närmare 1,500. Att åt nära 2/''s av våra landskommuner

överlåta prövningen, huruvida en dylik undantagsbestämmelse

bör vinna tillämpning, har icke synts utskottet tillrådligt, i all synnerhet

som detta knappast skulle innebära någon förbättring av nu rådande förhållanden,

i det att enligt uppgifter från år 1920 i 815 av landsbygdens

skoldistrikt, eller 34.6 % av dessa, funnos särskilda barnavårdsnämnder,

under det att i övriga 65.4 % skolråden fungerade såsom barnavårdsnämnder.

Ifrågasättas kan, om icke den i motionen föreslagna åtgärden

skulle vara ägnad att i viss mån medföra samma olyckliga konsekvenser,

som föranleddes av de i 1902 års lagstiftning förekommande bestämmelser,

varigenom såväl fosterbarnskontrollen som befattningen med vanartade

och i sedligt avseende försummade barn uppdrogs åt av andra göromål i

hög grad betungade kommunala myndigheter. Att över huvud taget binda

möjligheten av undantag vid eu viss folkmängdssiffra synes utskottet i

likhet med departementschefen icke vara att förorda. Det torde nämligen,

såsom svenska stadsförbundets styrelse i sitt utlåtande erinrat, förhålla sig

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

15

så, att behovet av särskild barnavårdsnämnd kan vara rätt olika starkt

allt efter samhällets struktur, oavsett folkmängdssiffrorna. Utskottet ansluter

sig därför till förslagets ståndpunkt, att undantag från skyldigheten

att hava särskild nämnd bör kunna för viss tid eller tillsvidare av lämplig

myndighet medgivas mindre kommun, där så med hänsyn till förhållandena

prövas lämpligen kunna ske.

Yad sedan angår spörsmålet, åt vilken myndighet dylik prövning med

största fördel bör anförtros, anser väl utskottet vägande skäl tala för att

ärenden av denna art såvitt möjligt böra anförtros åt överordnad lokal myndighet,

i detta fall länsstyrelsen. Mot det av herr Pehrsson i Göteborg

och herr Paulsen i sådant avseende väckta förslaget har emellertid inom

utskottet framhållits den synnerliga vikten av att dylika dispensärenden

avgöras efter vissa enhetliga principer landet över till förebyggande av att

inom de särskilda länen alltför stor olikhet vid dessa frågors bedömande

kommer till uttryck. I sådant avseende har hänvisats på det mindre

lämpliga förhållandet, att vissa dispensärenden enligt fattigvårdslagen i

olika län kommit att behandlas efter helt skilda principer. Vid övervägande

inom utskottet av möjligheten att, med anförtroende åt länsstyrelsen

av uppgiften i fråga, skapa en anordning för undvikande av dylik

olikformighet — i vilket hänseende ifrågasatts inhämtande av yttrande av

statens inspektör för fattigvård och barnavård — har det befunnits, att

en dylik anordning icke skulle ur förenklingssynpunkt vara att föredraga

framför den av Kung!. Maj:t föreslagna. Härtill kommer, att vid en sådan

anordning besvär över länsstyrelsens beslut lämpligen borde föras hos

Kungl. Maj:t i statsrådet, därvid det skulle åligga inspektören — som

tillika är chef för vederbörande byrå i socialdepartementet — att, efter

att förut hava avgivit yttrande i ärendet till länsstyrelsen, ånyo bereda

detsamma till föredragning, vilket knappast skulle vara lämpligt. Att åter

låta ärenden av detta slag prövas i regeringsrätten, synes icke heller vara

att förorda.

Enligt 89 § 2 mom. i förslaget skall utredning i fråga av förevarande

slag verkställas av vederbörande barnavårdskonsulent, vilken, där så erfordras,

torde komma att på ort och ställe studera förhållandena, varefter

länsstyrelsen insänder handlingarna i ärendet jämte eget yttrande till Kungl.

Maj:t. På detta sätt torde vinnas garanti för, att de förhållanden, som

råda i varje särskild kommun, bliva vederbörligen beaktade, och det torde

icke vara att befara att med en sådan anordning, såsom i herr Pehrssons

motion gjorts gällande, den av Kungl. Maj:t verkställda prövningen —

vilken ju skall ske med stöd av den inom socialdepartementets byrå för

fattigvård och barnavård representerade sakkunskapen och erfarenheten å

hithörande område — skulle komma att verkställas på ett schablonmässigt

sätt. Utskottet förväntar tvärt om, att med den föreslagna anordningen

all tillbörlig hänsyn skall komma att tagas till de särskilda kommunernas

olikartade förhållanden. Att märka är även, att, som praktiskt taget alla

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Herr

Lybergs

motion.

dispensansökningar av ifrågavarande slag kunna förväntas inkomma före

lagens ikraftträdande, den till följd av ifrågavarande stadgande å vederbörande

byrå fallande arbetsuppgiften blir av allenast övergående natur.

Av det anförda framgår, att utskottet icke ansett sig kunna biträda

vare sig de av herr Pehrsson eller herr Paulsen i förevarande hänseende

framställda yrkanden.

Yad Kungl. Maj:t föreslagit därom, att i kommun, där särskild barnavårdsnämnd

ej tillsättes, barnavårdsnämnden skall utgöras av fattigvårdsstyrelsen,

förstärkt med en prästerlig ledamot och en representant för

lärarkåren, tillstyrkes av utskottet allenast med den ändring, som föran - ledes av utskottets förslag till ändringar av 3—6 §§. Då i kommun, som

här avses, särskild folkskolinspektör icke lärer finnas anställd, torde bestämmelse

om att sådan inspektör må kunna inväljas i stället för lärare

eller lärarinna icke böra medtagas.

8 §■

I denna § föreslår utskottet den ändring av 1 mom. första stycket och

2 mom., att tjänstgöringstiden för sådan ordförande, vice ordförande eller

särskild föredragande i barnavårdsärenden, vilken utan val är ledamot

av nämnden, bestämmes till fyra år.

9 §•

I 1 mom. första stycket av förevarande § föreslår utskottet eu mindre

ändring för vinnande av full överensstämmelse med motsvarande stadgande

i 15 § 1 mom. fattigvårdslagen. I andra stycket av 1 mom. kar

såsom en konsekvens av de utav utskottet föreslagna ändringarna i 3 och

4 §§ gjorts ett mindre tillägg.

Till förebyggande av att en minoritet av de vid barnavårdsnämndens

sammanträden närvarande ledamöterna skola kunna genomdriva beslut om

barns omhändertagande för skyddsuppfostran, har utskottet funnit lämpligt

föreslå, att för dylikt beslut skall erfordras, att flera än hälften av de

i beslutet deltagande ledamöterna, dock minst tre, äro ense om beslutet.

Härigenom förebygges exempelvis att, om av sju i beslut deltagande ledamöter

tre yrka, att ett barn skall omhändertagas för skyddsuppfostran,

två yrka, att varning skall tilldelas barnet, och två yrka, att ingen som

helst åtgärd skall vidtagas, förstnämnda tre ledamöter, ehuru utgörande

en minoritet, skulle kunna genomdriva den av dem omfattade meningen.

12 och 83 §§.

Herr Lyberg har i sin motion hemställt, att 12 § måtte avfattas på

enahanda sätt som 18 § i fattigvårdslagen enligt det härom av innevarande

års riksdag fattade beslut samt att som en följd härav senare delen

av 83 § måtte såsom överflödig utgå.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr ''21. 17

Utskottet delar motionärens mening och hemställer alltså, att 12 §

måtte erhålla den av honom föreslagna lydelsen. Såsom eu konsekvens

härav bör, på sätt motionären hemställt, andra punkten av 83 § utgå.

14 §.

1 sin motion har herr Pehrsson i Göteborg hemställt om den ändring

av 14 § 1 mom., att skyldighet icke borde åläggas ledamot i barnavårdsnämnd

att vara kretsombud.

Vad angår den i 1 mom. av förevarande § föreslagna bestämmelsen

om kommuns indelning i kretsar anser utskottet, att såsom förutsättning

för en dylik anordning lämpligen bör angivas, icke, såsom i propositionen

föreslagits, att nämndens verksamhet är av ringa omfattning, utan att omfattningen

av dess verksamhet giver anledning till dylik indelning.

Vad angår frågan om skyldighet för nämndens ledamöter att tjänstgöra

såsom kretsombud, finner utskottet det icke vara lämpligt att helt

fritaga vissa ledamöter i barnavårdsnämnd, som beslutat indela kommunen

1 kretsar, från skyldighet att fullgöra dylikt uppdrag. Den i förslaget

upptagna särskilda bestämmelsen härom angående tjänsteläkare har därför

synts utskottet böra ur förslaget utgå. Även andra ledamöter böra,

på sätt av herr Pehrsson framhållits, då anledning därtill föreligger, kunna

av nämnden fritagas från uppgiften i fråga. Utskottet förutsätter således,

att barnavårdsnämnderna skola, i stället för ledamöter av nämnden, vilka

svårligen kunna medhinna att tjänstgöra såsom kretsombud, på sätt den

föreslagna avfattningen av förevarande § gör möjligt, till dylika ombud

utse andra lämpliga personer.

2 mom av 14 § har utskottet funnit böra undergå en omformulering

för vinnande av större tydlighet rörande den avsedda innebörden i bestämmelserna.

18 §.

I första stycket av denna § anser utskottet den ändring böra vidtagas,

att däri avsedd utredning må för fall, då särskild föredragande enligt 8 §

2 mom. utsetts, kunna verkställas även av denne.

Såsom en konsekvens av det av utskottet beträffande 3 § framställda

förslaget, att jämväl för kommunen anställd särskild folkskolinspektör må

kunna inväljas i nämnden såsom representant för kommunens skolväsen,

tillstyrker utskottet en mindre ändring i sista punkten av andra stycket

av nu förevarande §.

20 och 21 §§.

Herr Pehrsson i Göteborg föreslår i sin motion, dels beträffande 20 §,

att fattigvårdskonsulenterna skola hava till uppgift att tillhandagå med

upplysningar och råd rörande barnavården, dels ock beträffande 21 §, att

titeln överinspektör icke bör komma till användning beträffande den där

omförmälde tjänstemannen.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 saml. 2 avd. 23 höft. (Nr 27.) 107331 2

Utskottet.

Herr

Pehrssons

i Göteborg

motion.

Utskottet.

Herr

Pehrssons

Göteborg

motion.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Ändra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Utskottet. Utskottet, som biträder de av Kungl. Maj:t föreslagna anordningarna för

åstadkommande av inspektion över den samhälleliga barnavården och

som anser, att fattigvårdskonsulenterna böra, på sätt departementschefen

framhållit, tjänstgöra även såsom barnavårdskonsulenter, finner i anslutning

till herr Pehrssons motion den ändring böra vidtagas i 2 punkten

i 2 stycket av 20 §, att befattning som barnavårdskonsulent angives skola

i varje fall innehavas av fattigvårdskonsulent. Såsom en konsekvens av

denna ändring föreslås jämväl en ändrad avfattning av 3 punkten i

samma stycke.

Beträffande 21 § föreslår utskottet den ändringen, att den däri förekommande

titeln överinspektör utbytes mot statens inspektör.

22 §.

Med avseende å stadgandet i 22 § a) anser utskottet sig böra framhålla,

att bland förhållanden, genom vilka i stadgandet avsedda barn utsättas

för fara till liv eller hälsa, kunna vara att räkna även synnerligen

underhaltiga bostadsförhållanden i föräldrahemmet, och att fall kunna

tänkas, då till avlägsnande av dylik fara för ett barn dess omhändertagande

enligt föreskrifterna därom i lagen kan visa sig vara en nödvändighet.

23 §.

I 1 mom. c) av denna § anser utskottet böra införas ett tillägg till

utmärkande av att aga icke bör tillgripas i annat fall, än då övriga i denna

§ omförmälda uppfostringsåtgärder icke kunna antagas hava åsyftad verkan.

26 §.

Med avseende å bestämmelserna i 1 mom. av denna § vill utskottet

hava framhållit önskvärdheten av att för de fall, då i ärende angående

vanartad flickas omhändertagande för skyddsuppfostran förhör med henne

skall äga rum inför länsstyrelsen, barnavårdsnämnden tillser, att flickan

vid förhöret varder åtföljd av därför lämplig kvinna, samt att nämnden

vid dylikt förhör, där så befinnes lämpligen kunna ske, låter sig representeras

av kvinnlig ledamot i nämnden.

34 §.

Herr Wallerius har i sin motion hemställt, att i lagförslaget måtte införas

en bestämmelse om att inom varje landstingsområde skall finnas en

utackorderingscentral för området eller att en hänvisning å en dylik anordning

skall införas i förslaget.

Utskottet. Det i motionen berörda spörsmålet om vidtagande av lämpliga åtgärder

för underlättande av barns utackordering i för dem lämpade fosterhem är

givetvis för barnavårdens utveckling av icke ringa vikt. I Danmark be
-

Herr

Waller ius

motion.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

1!)

drives i detta avseende ett energiskt och målmedvetet arbete av ett stort

antal enskilda föreningar. Utskottet, som icke underskattar betydelsen av

att även för vårt lands vidkommande lämpliga åtgärder i detta syfte vidtagas,

anser dock, att för varje läns vidkommande bör härutinnan förfaras

på det efter där rådande förhållanden lämpligaste sättet. Möjligen kunna,

såsom motionären antytt, i vissa fall vid ett av landsting upprättat

upptagningshem vidtagas anordningar i det angivna syftet, och därest den

i propositionen omförmälda planen för omorganisation av allmänna barnhusets

verksamhet — i vilken plan ingår jämväl förslag, att barnhuset

skall äga utdela understöd till upptagningshem i skilda delar av landet

— blir förverkligat, torde en viktig förutsättning vara tillfinnandes för

vinnande av vad motionären åsyftat. Då emellertid enligt utskottets förmenande

en bestämmelse om utackorderingscentraler icke lämpligen bör intagas

i lagen, finner sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till motionen.

36 §.

Utskottet, som livligt belijärtar vikten av det i denna § föreslagna

stadgandet, anser sig i samband härmed böra framhålla önskvärdheten av

att sådana anordningar vidtagas, som äro erforderliga för möjliggörande av

specialvård för sjuka och abnorma barn.

44 §.

I avseende å 1 mom. i förevarande § förutsätter utskottet, att innan

av annan än staten anordnat skyddshem inrättas, planen för detsamma

underställes Kungl. Maj:ts prövning. Utan ett sådant förfarande kan nämligen

Kungl. Maj:t vid prövning av ansökan om skyddshems godkännande

knappast känna full obundenhet.

Med hänsyn särskilt till den föreslagna höjningen av åldern för barns

omhändertagande för skyddsuppfostran samt för deras kvarhållande i skyddshem

anser utskottet ett tillägg böra göras till 2 mom. i denna § av innehåll,

att synnerlig uppmärksamhet bör ägnas åt skyddshemselevernas uppfostran

till arbetsduglighet och yrkesskicklighet.

Då enligt förslaget skyddshemselev kan i vissa fall kvarhållas i skyddshem

ända intill fyllda 21 år, lärer böra tagas i övervägande, huruvida författningsbestämmelse

erfordras för att vistelse för skyddsuppfostran i skyddshem

må i värnpliktshänseende anses såsom laga förfall. En liknande bestämmelse

torde till äventyrs böra meddelas jämväl i avseende å manlig

elev i tvångsuppfostnngsanstalt.

51 §.

I avseende å 1 och 4 mom. av denna § anser sig utskottet böra uttala,

att där stadgad anmälningsskyldighet må anses behörigen fullgjord,

om vederbörlig skriftlig anmälan inlämnats till allmänna posten inom för

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

varje fall stadgad tid. Såsom fattigvårdslagstiftningskommittén i sina

motiv framhållit, torde anmälan även medelst telefon böra godtagas.

60 §.

I 1 mom av 60 § föreslår utskottet en mindre, formell jämkning.

61 §.

I sammanhang med denna § vill utskottet, i anslutning till vad departementschefen

därom anfört, understryka angelägenheten av att vid behandling

av frågan om eventuell prolongation av förordningen den 29 juni 1921

angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda

landskommuner uppmärksamhet ägnas åt spörsmålet, om och i vad mån

barnavårdskostnad bör vara att i avseende å rätt till dylikt understöd

likställa med utgifter för folkskole- eller fattigvårdsväsen.

62 §.

Den i 3 stycket av denna § förekommande bestämmelsen om hemsändning

gäller allenast barn, som omhändertagits för samliällsvård. Någon

bestämmelse om hemsändning av barn, som omhändertagits för skyddsuppfostran,

finnes ej upptagen i förslaget, ehuru å andra sidan förbud

mot hemsändning av dylikt barn ej föreslagits. Såsom departementschefen

framhållit, torde vid nu angivna förhållanden hemsändning av för skyddsuppfostran

omhändertaget barn endast kunna liga rum i sådant fall, då

båda vederbörande barnavårdsnämnder äro ense därom.

64, 67 och 68 §§.

I 64 § har hänvisats till särskilt meddelade stadganden angående

skyddshemsavgift och angående kommuns rätt till bidrag av landsting till

bestridande av dylik avgift. Liknande hänvisningar hava meddelats i 67

och 68 §§ beträffande kostnadsbidrag av statsmedel och viss reglering av

ersättningsbelopp från enskilda.

Utskottet förutsätter, att grunderna för de stadganden, vilka sålunda

komma att utfärdas, underställas riksdagen i samband med framläggande

för nästkommande års riksdag av förslag angående statsbidrag till bestridande

av kostnader enligt barnavårdslagen.

I 4 mom. av 68 § föreslår utskottet en redaktionell ändring.

81 §.

I 2 mom. av denna § har synts utskottet böra vidtagas en mindre

ändring till tydliggörande av att anmälan om däri avsett missförhållande

må göras även hos statens inspektör för fattigvård och barnavård samt

den tjänsteman, vilken skall utöva tillsyn över skyddshemmen, ävensom

barnavårdskonsulent.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

83 §.

Beträffande eu av utskottet i denna § föreslagen ändring hänvisas till vad

utskottet därom anfört under 12 §.

Förslaget till lag om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918

om fattigvården.

10 §.

Såsom en konsekvens av den av Kungl. Maj:t föreslagna ändringen av

3 stycket i denna § torde böra däri göras en hänvisning jämväl till den

fattigvårdsstyrelsen enligt lagen om behandling av alkoholister i vissa

kommuner åliggande skyldigheten att tjänstgöra såsom nykterlietsiiämnd.

43 och 44 §§.

Med hänvisning till utskottets hemställan beträffande 20 och 21 §§ i

förslaget till lag om samhällets barnavård tillstyrker utskottet motsvarande

ändringar i förevarande §§.

63 §.

I andra stycket av denna § föreslår utskottet en redaktionell ändring,

motsvarande den i avseende a b8 § 4 mom. i förslaget till barnavardslag

förordade.

77 §•

I propositionen nr 150 har Kungl. Maj:t föreslagit, att första och andra

styckena i 77 § skola upphöra att gälla. Såsom motiv härför har, i anslutning

till vad fattigvårdslagstiftningskommittén därom anfört, framhållits,

att en sådan bestämmelse om målsmansrätt som den i första stycket nu

inrymda icke bör förekomma i fattigvårdslagen, samt att det i andra

stycket förekommande stadgandet om tillsyn över vissa barn, som varit

av fattigvårdsstyrelsen omhändertagna, efter barnavårdslagens tillkomst icke

kan äga tilllämpning för fattigvårdsstyrelsen. Den sålunda förordade lagändringen

har föreslagits skola träda i kraft samtidigt med den föreslagna

barnavårdslagen eller sålunda den 1 januari 1926, dock att nu gällande

bestämmelse i 77 § 2 stycket fattigvårdslagen skall äga tillämpning även

därefter med avseende å barn, som av fattigvårdsstyrelsen omhändertagits,

till dess omsorgen om dessa barns vård och uppfostran övertagits av

barnavårdsnämnden.

Vidare har i Kungl. Maj:ts proposition nr 53 med förslag till lag om

förmynderskap m. m. framlagts förslag till sådan ändring av 77 § fattigvårdslagen,

att första stycket skall upphöra att gälla, samt att tredje stycket

skall erhålla följande ändrade lydelse: »Föreligger anledning att understödstagare

bör förklaras omyndig, har fattigvårdsstyrelsen att anmäla förhållandet

till vederbörande överförmyndare». Denna lagändring är avsedd

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

att träda i kraft samtidigt med lagen om förmynderskap, eller den 1 januari

1925. Chefen för justitiedepartementet har såsom skäl för upphävande

av första stycket i förevarande § framhållit, att stadgandet om

fattigvårdsstyrelsens målsmansrätt över minderårig, som på dess bekostnad

vårdas utom hemmet, ej stode väl tillsammans med den nya familjerättsliga

lagstiftningen. I sin motivering för den föreslagna ändrade avfattningen

av tredje stycket av 77 § har departementschefen hänvisat till ett

uttalande av lagrådet, av innehåll, att om jämlikt 12 kap. 3 § i förslaget

till lag om förmynderskap ärende om omyndighetsförklaring ej skall kunna

upptagas på ansökan eller anmälan av fattigvårdsstyrelse, 77 § sista stycket

i fattigvardslagen borde ändras så, att den däri föreskrivna anmiilan skall

göras hos vederbörande överförmyndare i stället för hos domstol.

Utskottet tillstyrker Kungl, Maj:ts förslag, att första och andra styckena

i 77 § fattigvårdslagen skola upphöra att gälla samt att tredje stycket av

samma § skall erhålla den i propositionen nr 53 angivna lydelse.

Yad angår tiden för denna lagändrings ikraftträdande hemställer utskottet,

att det nuvarande första stycket skall, på sätt föreslagits i propositionen

nr 53, upphöra att gälla redan den 1 januari 1925, att andra

stycket skall i enlighet med vad som föreslagits i propositionen nr 150

upphöra att gälla den 1 januari 1926, dock att tillämpning av nämnda

stycke skall, i enlighet med vad förut nämnts, äga rum med avseende å

vissa barn även efter sistnämnda dag, samt att den föreslagna ändringen

av tredje stycket skall i överensstämmelse med föreskrift i propositionen

nr 53 träda i kraft den 1 januari 1925.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 12 juni 1885

angående lösdrivares behandling.

Beträffande detta lagförslag, vilket frånsett ikraftträdelsebestämmelsen

innehåller ett tillägg till det ifrågavarande lagrummet av innehåll, att personer

under 18 år ej må såsom lösdrivare behandlas, har utskottet icke

funnit anledning till någon erinran.

m^''s*moti1<lS ^"a<^ slutligen angar det i fru Östlunds in. flis motion berörda spörsi

vad den m^let om understöd åt änkors barn, vill utskottet till eu början erinra

stdd åt änkors °m v*ssa * detta hänseende tidigare inom riksdagen framställda förslag.

barn.

I9l9°nhl920 1 en vicl 1919 årS riksda8 i andra kammaren väckt motion, nr 200,

års riksdagar. föreslogs, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om utredning, på vilket sätt och efter vilka grunder understöd av

allmänna medel kunde utan fattigvårds verkan beredas änkor till underhåll

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr ‘21. 23

och uppfostran av deras inom äktenskapet födda och under detsamma

adopterade barn.

I sitt till andra kammarens fjärde tillfälliga utskott avgivna yttrande

över motionen framhöll pensionsstyrelsen, att inom styrelsen förslag framförts

att till behandling upptaga spörsmålet om beredande av eu livränta

eller ett kapitalbelopp för eu gång, då familjeförsörjaren avlede och efterlämnade

änka och minderåriga barn, eventuellt endast minderåriga barn.

Även om i dylika fall änkan vore fullt arbetsför, vore det obestridligt,

att, om mannen icke efterlämnat några tillgångar, änkan komme att fa

svårt att draga sig fram. Särskilt gällde detta tiden närmast efter dödsfallet,

innan hon hunnit skaffa sig arbete och vänja sig in i de nya förhållandena.

I vilket fall som helst komme barnens uppfostran att lida,

om modern nödgades ägna den huvudsakliga delen av sin tid åt förvärvsarbete,

därest icke särskilda anordningar träffades, som i dylikt fall tillgodosåge

barnens intressen. Styrelsen ansåge frågan böra närmare utredas.

I utlåtande över motionen anförde förenämnda utskott:

Utskottet finner för sin del motionärens framställning i hög grad belijärtan

svärd. Omotsägligen föreligger här ett samhällsintresse av betydelsefullaste

slag, så visst som statens framtid beror på den omvårdnad och fostran,

som komma det uppväxande släktet till del. Det synes fördenskull vara en

tvingande nödvändighet, att staten i detta hänseende, där så behöves, träder

hjälpande emellan, och att denna hjälp lämnas icke som en nådegåva, utan som

en skyldighet fullgjord i statens eget intresse. Danmark är det enda

europeiska land, där sådan änkehjälp förekommer. Den infördes där genom

den s. k. Enkebörnsloven av den 29 april 1913. Det torde, särskilt med

hänsyn till nu rådande ekonomiska förhållanden, vara av vikt, att en liknande

lagstiftning snarast möjligt kommer till stånd även i Sverige. Huruvida

ifrågavarande understöd bör ske i form av pensionsförsäkring eller på

något annat sätt, är en fråga, som enligt utskottets mening lämpligast bör

överlåtas åt en blivande utredning att avgöra.»

Andra kammaren biföll utskottets hemställan, men sedan första kammarens

första tillfälliga utskott, under åberopande av att såväl pensionsstyrelsen

som fattigvårdslagstiftningskommittén var för sig redan hade sin uppmärksamhet

riktad på frågan, avstyrkt biträdande av andra kammarens beslut,

biföll första kammaren sitt utskotts hemställan, i följd varav frågan förföll.

Samma motion väcktes även vid 1920 års riksdag, men blev ej heller då

bifallen.

Fattigvårdslagstiftningslcommittén, som i sitt betänkande med förslag till

lag om den offentliga barnavården m. m. (del III sid. 9 o. f.) lämnat en ingående

redogörelse för den danska lagstiftningen angående understöd till

barn av änkor, har beträffande dylikt understöd yttrat bland annat följande:

»Den väg, på vilken man hos oss i främsta rummet ansett ett hjälpande

av änkorna och deras barn böra åstadkommas, är genom pensionsförsäkring.

Utan tvivel är ock denna väg den, som mest skulle motsvara sakens natur

och på bästa sätt tillgodose behovet. Man har emellertid hittills på denna

väg ansett sig kunna lösa frågan endast i en mindre utsträckning. Att döma

av ett uttalande av pensionsstyrelsen torde dock frågan om en pensionering

Fattigv år dslag

stiftning skomrnitténs

betänkande

angående

barnavårdslagen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Yttranden

över fattigvår

dslag stif tnings

kommitténs

betänkande.

24 Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

i större utsträckning än nu förefinnes komma att bliva föremål för utredning.

Kommittén bar icke att uttala sig om, huruvida en pensionering av änkor

med minderåriga barn hos oss kan ordnas eller om den kan göras så omfattande,

att därmed för alla barn till änkor, eventuellt även barn till änklingar,

kan erhållas hjälp i sådan utsträckning, att kommunal understödsverksamhet

för dem icke vidare blir av nöden. I sakens nuvarande läge

torde kommittén emellertid ej böra underlåta att i allt fall ägna frågan om

kommunalt understöd åt sådana barn uppmärksamhet.»

I enlighet med detta sitt uttalande har fattigvårdslagstiftningskommittén

i 83 § av förslaget till lag om den offentliga barnavården upptagit ett stadgande

av innehåll, att om änka är i behov av understöd för barn under 16

år, vilket hon har i sin vård eller bereder vård hos annan, och anledning

ej föreligger, att barnet bör av barnavårdsnämnden omhändertagas för vård

eller skyddsuppfostran, skall barnavårdsnämnden lämna henne det bidrag,

som kräves för att hon må kunna giva barnet erforderlig vård; dock att vad

sålunda sagts ej skall gälla, om hon går i nytt gifte och mannen är underhållsskyldig

mot barnet eller hon lever tillsammans med en man, med vilken

hon har barn.

Pensionsstyrélsen har i utlåtande över kommitténs förslag anfört:

»Så länge de från pensionsförsäkringen utgående pensionerna äro relativt

små och ofta otillräckliga, är det givetvis av stor vikt, att från kommunernas

sida understöd lämnas, som utan att hava fattigvårdskaraktär kunna komplettera

de från pensionsförsäkringen utgående pensionerna till beredande

av ett nödtorftigt livsuppehälle. Genom lagen den 14 juni 1918 om kommunala

pensionstillskott och sjukvårdsbidrag hava kommunerna beretts möjlighet

att lämna dylika tillskott till pensionerna. Även det föreliggande

kommittéförslaget innehåller i detta liänsende betydelsefulla uppslag.

Såsom av kommitterade framhållits, utgår under vissa förutsättningar från

pensionsförsäkringen särskilt pensionstillägg för barn till änkor och ogifta

mödrar m. fl. (barntillägg). För att dylikt särskilt pensionstillägg skall utgå,

fordras emellertid bland annat, att den ensamstående modern är pensionsberättigad

och till arbete varaktigt oförmögen. För att barntillägg skulle

kunna utgå till äkta makar, fordrades före 1922 års ingång bland annat, att

båda makarna voro till arbete varaktigt oförmögna. Enligt lag den 13 oktober

1921 utgår barntillägg under vissa villkor numera även till äkta makar, av

vilka endast mannen är pensionsberättigad och till arbete varaktigt oförmögen.

Frågan om sådan utvidgning av pensionsförsäkringen, att därifrån

skulle kunna beredas understöd åt änka, som ej är invalid och har minderåriga

barn, har, såsom kommitterade framhållit, varit under behandling inom

pensionsstyrelsen. Under nuvarande tryckta förhållanden torde dock föga

utsikt förefinnas att få denna fråga löst i samband med pensionsförsäkringen,

men spörsmålet bör därför ej släppas ur sikte.

Även om rätt till barntillägg finnes, blir det föreliggande understödsbehovet

ofta nog icke fullt avhjälpt, och i en hel del fall föreligger stort

behov av ekonomiskt understöd för barns vård och underhåll, utan att förutsättningar

finnas för rätt till barntillägg. Särskilt må framhållas, hurusom,

då barntillägg utgått till äkta makar, av vilka endast mannen är invalid,

detta indrages vid mannens frånfälle. De efterlevande komma härvid mången

gång i en ekonomiskt svårare ställning såtillvida som, medan mannen ännu

levde, denne kunde se till barnen och hustrun skaffa sig inkomstbringande

arbete utom hemmet. Särskilt i betraktande härav måste det, så länge icke

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Andra lagutskottets utlåtande Nr ''21.

någon särskild rätt till pension föreligger för icke invalida änkor med barn,

anses högst önskvärt, att sådana änkor kunna under tillfredsställande former

erhålla understöd, som ej har fattigvårdskaraktär.

Det synes, som om den väg, kommitterade i förslagets tionde kapitel anvisat

för beredande av understöd i nu berörda och liknande fall, skulle erbjuda

avsevärda fördelar, och att man icke borde låta avskräcka sig från att

beträda densamma, äve''n om det kan förutses, att denna splittring av den

kommunala understödsverksamheten understundom kan komma att medföra

slitningar mellan fattigvårdsstyrelser och barnavårdsnämnder.»

Svenska stadsförbundets styrelse har i utlåtande över kommitténs förslag

anfört bland annat följande:

»Beträffande understöd åt änkors barn torde kunna göras gällande, att

innan denna fråga slutgiltigt löses, man bör vara på det klara med, vilka

möjligheter kunna föreligga att lösa detta problem genom försäkring. Mot

vår allmänna pensionsförsäkring har med fog riktats den anmärkningen, att

gränserna mellan understöd och pension icke klart uppdragits från början

och att de sedermera allt mer och mer utsuddats. Här föreslås nu att taga

ett nytt steg i orätt riktning. Av kommittén själv erkännes, att en anknytning

till folkförsäkringen vore den rätta utvägen och en sådan lösning sättes

för framtiden i utsikt. Som bekant befinna sig för närvarande frågorna om

ett enhetligt och rationellt ordnande av hela vår socialförsäkring under utredning.

I avvaktan på resultaten av detta arbete synes frågan om understöd

åt änkors barn i annan ordning än nu böra anstå.

Styrelsen vill i detta sammanhang emellertid uttala såsom sin mening,

att, därest understöd åt änkors barn skall lämnas på av kommittén föreslaget

sätt, intet som helst skäl synes styrelsen föreligga, varför icke också änklingars

barn skulle erhålla samma förmån.»

Stockholms stads barnavårdsnämnd har i yttrande över kommittéförslaget,

efter att hava avstyrkt den av kommittén föreslagna understödsverksamheten

beträffande ogifta mödrar, anfört bl. a. följande:

»Enligt nämndens mening ligger det större vikt uppå att barn av frånskilda

hustrur och änkor, såsom kommittén föreslår, bliva föremål för större

omvårdnad från samhällets sida än för närvarande är fallet. Att för deras

del skapa särskilda understödsbestämmelser lärer dock svårligen kunna ske.

Frågan om understöd till änkors (och änklingars) barn torde för övrigt

närmast vara eu pensionsförsäkringens sak. Detta medgives ock av kommittén,

och i samband med de förändringar av vår socialförsäkringslagstift

ning, varom utredning för närvarande pågår, kan även den så kallade barnpensioneringen

väntas erhålla en mer tillfredsställande lösning än för närvarande.

Emellertid synes det nämnden lämpligt, att till behandling snarast

möjligt upptages frågan, huruvida genom ändring av fattigvårdslagen eller

på annat sätt det kunde givas fattigvårdsstyrelse rätt att med hänsyn till

omständigheterna i varje särskilt fall bestämma, om ett utgående barnunderstöd

skall äga karaktären av fattigvård eller icke, d. v. s. medföra återbetalningsskyldighet

eller ej. Bleve fattigvårdsstyrelsen tillerkänd en dylik befogenhet,

vore i själva verket huvudsyftet med ifrågavarande kapitel förverkligat.

Vilken myndighet, barnavårdsnämnd eller fattigvårdsstyrelse, som utdelar

understödet, synes nämnden från mödrarnas och barnens synpunkt skäligen

likgiltigt. Detta är däremot icke fallet, om man ser saken ur samhällets

synpunkt, ty här gäller frågan, om enhetligheten i samhällets understödsverksamhet

skall förbliva obruten eller ej.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nu föreliggande

proposition.

Beslut vid

innevarande

riksdag.

Utskottets

yttrande.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Socialstyrelsen har i sitt utlåtande i ämnet förklarat sig anse Stockholms stads

barnavårdsnämnds uppslag, huruvida ej fattigvårdsstyrelsen borde erhålla rätt

att bestämma, om ett utgående barnunderstöd skulle medföra återbetalningsskyldighet

eller icke, böra tagas under övervägande; och har socialstyrelsen

framhållit, att härigenom skulle, med bibehållande av den allmänna principen

och enhetligheten i samhällets understödsverksamhet, ej blott beträffande

ensamstående mödrar utan ifråga om alla kategorier av understödstagare

kunna vinnas, att i önskvärda fall fattigvård kunde beredas utan ersättningsskyldighet.

Svenska fattigvårdsförbundets barnavårdsutskott har i denna del yttrat

följande:

»Ett understödjande av änkornas barn genom barnavårdsnämnden har

närmast karaktär av ett »provisorium». Det torde sålunda finnas ringa

skäl för att på sakens nuvarande ståndpunkt överlämna understödsverksamheten

beträffande barnen till änkor åt barnavårdsnämnden, helst understödsverksamheten

ifråga om denna grupp av barn medför påtagliga principiella

inkonsekvenser vid den kommunala understödsverksamhetens handhavande.

Icke heller beträffande barn till de övriga grupperna ensamstående mödrar,

nämligen ensamstående hustrur och ogifta mödrar, synes anledning föreligga

att vidtaga någon förändring.»

Aven i vissa andra utlåtanden över kommittéförslaget har uttalats, att

behovet av understöd åt änkors barn borde tillgodoses genom utvidgning av

pensionsförsäkringen.

Såsom förut framhållits, har i den i nu förevarande utlåtande behandlade

propositionen nr 150 med förslag till lag om samhällets barnavård

in. m. ej medtagits kommitténs förslag, i vad angår frågan om understöd

åt barn av ensamstående mödrar, däribland änkor.

Utskottet vill slutligen erinra, att innevarande års riksdag i anledning

av väckta motioner beslutat hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte låta verkställa utredning, huruvida icke pensionstillägg för barn

kunde i en eller annan form utgå även till änka efter enligt pensionsförsäkringslagen

pensionsberättigad (invalid) man, samt därefter för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Utan tvivel kunna vägande skäl anföras för att understöd utan fattigvårds

karaktär beredes änkor, vilka äro i behov därav för sina barns

uppfostran. Såsom av det föregående framgår, har fattigvårdslagstiftningskommittén

— under uttalande, att för förevarande frågas lösning eu utsträckning

av pensionsförsäkringen vore den väg, som mest skulle motsvara

sakens natur och på bästa sätt tillgodose behovet -— framhållit,

att kommittén icke hade att uttala sig om, huruvida en pensionering av

änkor med minderåriga barn hos oss kunde ordnas eller om den kunde

göras så omfattande, att därmed för alla barn till änkor, eventuellt även

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr ‘21.

27

barn till änklingar, kunde erhållas lijälp i sådan utsträckning, att kommunal

understödsverksamhet för dem icke vidare bleve av nöden. Kommitténs

förslag innefattar däremot ett försök att provisoriskt lösa frågan

genom bestämmelser om kommunalt understöd åt sådana barn.

Någon utredning angående möjligheterna att medelst en utvidgning av

pensionsförsäkringen lösa frågan om beredande av understöd åt änkors

barn föreligger däremot icke. Utskottet anser emellertid önskvärt, att en

dylik utredning kommer till stånd, därvid jämväl övriga möjliga utvägar

för detta betydelsefulla spörsmåls lösande böra komma under övervägande.

Då emellertid en utredning angående det ifrågavarande spörsmålets lödning

och angående de därmed förbundna, givetvis betydande ekonomiska

konsekvenserna antagligen kommer att kräva en viss icke ringa tid, torde

det böra tagas i övervägande, huruvida ej såsom ett provisorium, eventuellt

genom tillägg till fattigvårdslagen, bör öppnas möjlighet för en anordning,

varigenom änka befrias från skyldighet att utgiva ersättning för hennes barn

tilldelad fattigvård. Skulle en dylik utväg befinnas lämplig, torde förslag

härom till äventyrs kunna framläggas före resultatet av utredningen i övrigt

och såvitt möjligt redan för nästkommande års riksdag.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med förklarande, att Kungl. Maj:ts förevarande

förslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick

antagas, måtte för sin del antaga följande:

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

l:o) LAG

om samhällets barnavård.

Härigenom förordnas som följer:

* 1 KAP.

Om barnavårdsnämnd.

Verksamhetsområde och uppgifter.

1 §■

Varje kommun har att i enlighet med bestämmelserna i denna lag ordna sin

barnavård. I varje kommun skall finnas en barnavårdsnämnd.

Hava två eller flera kommuner, enligt vad i lagen om fattigvården sägs,

förenat sig att tillsammans utgöra ett fattigvårdssamhälle, skola de även

gemensamt handhava sin barnavård. I sådant fall skola de anses såsom eu

kommun i fråga om vad till barnavården hörer samt hava gemensam barnavårdsnämnd;

och skola i övrigt de i 7 § 2 mom. i lagen om fattigvården

meddelade bestämmelser äga motsvarande tillämpning.

2 §•

1 mom. Barnavårdsnämnden har att med uppmärksamhet följa de inom

kommunen rådande förhållandena i avseende å barns vård och uppfostran

samt noggrant tillse, att barn, vilka vistas inom kommunen och äro i den

belägenhet, att det enligt denna lag ankommer på nämnden att ingripa,

bliva föremål för dess åtgärder.

Särskilt åligger det nämnden

att, i fall, Som avses i 22 §, taga befattning med misshandlade, vanvårdade

eller för annan fara till liv eller hälsa utsatta barn samt barn, som äro vanartade

eller i fara att bliva vanartade,

att, på sätt i 29 § stadgas, omhändertaga nödställda, sjuka och värnlösa

barn, samt

att enligt bestämmelserna i 7 kap. öva kontroll över fosterbarnsvården.

Jämväl i övrigt har nämnden att ombesörja alla de angelägenheter i avseende

å kommunens barnavård, vilka äro att hänföra till förvaltning och

verkställighet. I sådant hänseende åligger det nämnden, bland annat,

att förvalta de till kommunens barnavård anslagna eller eljest hörande

medel, därför avsedda fastigheter och annan egendom;

att varje år avlämna utgifts- och inkomstförslag för barnavården under

det nästföljande året, föra fullständiga räkenskaper över de medel, nämnden

har om händer, samt lämna redovisning för sin förvaltning, allt i överensstämmelse

med kommunallagarna;

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

( Kanyl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

att jämlikt föreskrifter, som Konungen later utfärda, föra förteckning över

de barn, vilka äro föremål för nämndens verksamhet, samt avgiva statistisk

redogörelse angående barnavården;

att i ärenden, som röra barnavården, själv eller genom ombud företräda

kommunen och bevaka dess rätt; samt

att lios kommunen göta framställningar rörande de på dess beslut ankommande

åtgärder, som nämnden finner böra vidtagas för barnavårdens

ändamålsenliga ordnande och handhavande.

2 mom. Barnavårdsnämnden bör verka för förbättrad barn- och ungdomsvård

och i sådant syfte, i den mån förhållandena därtill föranleda, söka

främja tillkomsten och utvecklingen av barnhem och anstalter till stöd för

hemuppfostran ävensom andra åtgärder till barns och ungdoms välfärd.

3 mom. Om vissa på barnavårds- 3 mom. Om vissa på barnavårdsnämnden

ankommande åtgärder är

stadgat i lagarna om äktenskaplig börd,

om barn i äktenskap, om adoption,

om barn utom äktenskap, om förbud

för vissa underhållsskyldiga att avflytta

från riket samt om förmynderskap

ävensom i 14 kap. 45 § strafflagen och

i lagen innefattande bestämmelser om

förfarandet i brottmål rörande visso.

nämnden ankommande åtgärder är

stadgat i lagarna om äktenskaplig börd,

om barn i äktenskap, om adoption,

om barn utom äktenskap samt om

förbud för vissa underhållsskyldiga att

avflytta från riket ävensom i 14 kap.

45 § strafflagen och i lagen innefattande

vissa bestämmelser om förfarandet

i brottmål rörande minderåriga.

minderåriga.

Sammansättning och tjänstgöringstid.

3 §•

1 mom. Barnavårdsnämnden utgöres

av

a) kyrkoherden i församlingen eller

hans ställföreträdare;

b) en ledamot av kommunens fattigvårdsstyrelse

och en vid kommunens folkskolor

eller fortsättningsskolor anställd

lärare eller lärarinna;

c) minst två andra, för nit och intresse

för barn-och ungdomsvård kända

män eller kvinnor; samt

d) i kommun, som avses i 2 inom.,

en läkare.

De i b) och c) omförmälda ledamöterna

väljas av kommunen. Minst

3 §•

1 mom. Barnavårdsnämnden utgöres

av

a) en ledamot av kommunens fångvårdsstyrelse;
b)

en i församlingstjänst inom kommunen

anställd ordinarie präst;

c) en vid kommunens folkskolor eller

fortsättningsskolor anställd lärare eller

lärarinna eller för kommunen anställd

särskild folkskolinspektör;

d) minst två andra för nit och intresse

för barn-och ungdomsvård kända

män eller kvinnor; samt

e) i kommun, som avses i 2 mom.,

en läkare.

De i a), b), c) och d) omförmälda

ledamöterna väljas av kommunen; dock

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

en av dem skall vara kvinna. Där så skola i kommun, där allenast en sådan

lämpligen kan ske, bör juridisk sak- präst, som i b) sägs, och allenast en

kunskap vara företrädd inom nämn- sådan representant för skolväsendet, varden.

om i c) förmärs, finnas att för upp
draget

tillgå, dessa eller deras ställföreträdare

utan val vara ledamöter i

nämnden.

Minst en av ledamöterna skall vara

kvinna. Där så lämpligen kan ske,

bör juridisk sakkunskap vara företrädd

inom nämnden.

2 mom. I stad är stadsläkare eller 2 mom. I stad är stadsläkare, om

annan, av staden därtill utsedd läkare sådan finnes, eller annan, av staden

ledamot i barnavårdsnämnden. därtill utsedd, i staden bosatt läkare

ledamot i barnavårdsnämnden.

I landskommun, -där provinsial-, extra provinsial-, köpings- eller municipalläkare

är bosatt, är denne ledamot i nämnden. Äro flera sådana läkare

bosatta inom kommunen, bestämmer länsstyrelsen efter anmälan från kommunalstyrelsen,

vilken av dem, som skall vara ledamot.

Provinsial- och extra provinsialläkareäga

att vara tillstädes vid sammanträden

med barnavårdsnämnderna inom deras

distrikt, även då de ej äro ledamöter i

nämnderna, med rätt att deltaga i överläggningarna

men ej i besluten samt

att, där de så begära, få sin mening

antecknad till protokollet.

4 §■

Omfattar kommun eller kommuner,

vilka gemensamt handhava sin barnavård,

två eller flera församlingar, förordnar

domkapitlet en av kyrkoherdarna

i dessa församlingar att vara ledamot i

barnavårdsnämnden och en annan av

kyrkoherdarna till suppleant för denne.

Kyrkoherde, som ej är ledamot i nämnden,

äger att deltaga i dess förhandlingar

men ej i besluten samt att, där han så

begär, få sin mening antecknad till protokollet.

I annexförsamling, där komminister

finnes anställd, äger denne eller den hans

tjänst förestår att, när kyrkoherden ej

4 §•

Provinsial- och extra provinsialläkare

äga att vara tillstädes vid sammanträden

med barnavårdsnämnderna inom deras

distrikt, även då de ej äro ledamöter i

nämnderna, med rätt att deltaga i överläggningarna

men ej i besluten samt

att, där de så begära, få sin mening

antecknad till protokollet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Trångt. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

själv är tillstädes, deltaga i nämndens

förhandlingar och beslut.

31

r> §•

Till suppleanter för de ledamöter,

som avses i 3 § 1 mom. b), utser kommunen

en ledamot eller suppleant i

kommunens fångvårdsstyrelse och eu

vid dess folkskolor eller fortsättning sskolor

anställd lärare eller lärarinna,

där sådan finnes att tillgå.

För de i 3 § 1 mom. c) omförmälda

ledamöterna utser kommunen,

om dessa ledamöter äro två till an
-

5 §•

Till suppleanter för de ledamöter,

som avses i 3 § 1 mom. a) b) och c),

utser kommunen dels en ledamot eller

suppleant i kommunens fångvårdsstyrelse,

dels ock, där så kan ske, en

sådan präst, som i nämnda mom. b)

sägs, och en sådan representant för skolväsendet,

som i samma mom. c) omförmäles'',

dock skola i kommun, där allenast

en dylik präst och en dylik representant

för skolväsendet finnas att för

uppdraget tillgå, dessa utan val vara

suppleanter i nämnden.

För de i 3 § 1 mom. cl) omförmälda

ledamöterna utser kommunen, om

dessa ledamöter äro två till antalet,

talet, två suppleanter och eljest supp- två suppleanter och eljest suppleanter

leanter till minst ledamöternas halva

antal eller, om deras antal ej är jämnt,

till minst det antal, som är närmast

över hälften.

till minst ledamöternas halva antal

eller, om deras antal ej är jämnt, till

minst det antal, som är närmast över

hälften.

Minst en av suppleanterna skall vara kvinna.

Har i stad annan läkare än stadsläkare blivit jämlikt 3 § 2 mom. utsedd

till ledamot av nämnden, skall staden till suppleant för honom utse annan

läkare.

6 §. 6 §.

1 mom. De i 3 § 1 mom. c) om- 1 mom. De i 3 § 1 mom. d) omförmälda

ledamöter i barnavårdsnämn- förmälda ledamöter i barnavårdsnämnden

och suppleanter för dem utses den och suppleanter för dem utses

bland inom kommunen bosatta sven- bland inom kommunen bosatta svenska

män och kvinnor, som fyllt tjugu- ska män och kvinnor, som fyllt tjugufem

år. fem år.

Ledamot eller suppleant kan ej vara

a) den som icke råder över sig och sitt gods;

b) den som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller

eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning

eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till

straffpåföljd, varom sist förmäles, eller den som är ställd under framtiden

för brott, vilket medför nämnda påföljd;

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

c) den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Hustru vare ej, på den grund, att äldre giftermålsbalken är tillämplig i

fråga om makarnas förmögenhetsförhållanden, obehörig att utöva uppdrag,

varom nu är fråga.

Med hänsyn till ämbets- eller tjänstemannaställning må landshövding,

landssekreterare, landskamrerare, länsassessor eller landsfogde icke vara

ledamot eller suppleant i barnavårdsnämnd; ej heller landsfiskal i barnavårdsnämnd

inom sitt distrikt. Av kommunen avlönad tjänsteman, som i

och för sin befattning är redovisningsskyldig inför barnavårdsnämnden, må

icke vara ledamot eller suppleant i samma nämnd.

Beträffande rätt för de valda ledamöterna

och deras suppleanter att avsäga

sig uppdrag att vara ledamot

eller suppleant i barnavårdsnämnd

gäller å landet vad om ledamot eller

suppleant i kommunalnämnd och i

stad vad om stadsfullmäktig är i kommunallagarna

stadgat; dock att lärare

eller lärarinna, som avses i 3 § 1 mom. b)

och 5 §, äger avsäga sig uppdraget endast

då annan sådan finnes att tillgå

samt att kvinna icke äger tillgodonjuta

den henne enligt kommunallagarna

tillkommande särskilda avsägelserätt.

2 mom. De av kommunen utsedda

ledamöter i barnavårdsnämnden och

suppleanter för dem väljas för fyra år,

räknade från och med den 1 januari

året näst efter det, då valet skett.

I kommun, där val sker första

gången, skall halva antalet av de ledamöter,

som avses i 3 § 1 mom. c)

och halva antalet suppleanter för dem

eller, om antalet icke är jämnt, det

antal, som är närmast under hälften,

utses för allenast två år, och böra

dessa ledamöter och suppleanter samt

Beträffande rätt för de valda ledamöterna

och deras suppleanter att avsäga

sig uppdrag att vara ledamot

eller suppleant i barnavårdsnämnd

gäller å landet vad om ledamot eller

suppleant i kommunalnämnd och i

stad vad om stadsfullmäktig är i kommunallagarna

stadgat; dock att den.

som jämlikt 3 § 1 mom. b) eller c)

valts till ledamot, samt suppleant för

honom äga avsäga sig uppdraget endast

då de uppgiva hinder, som av kommunen

godkännes, samt att kvinna icke äger

tillgodonjuta den henne enligt kommunallagarna

tillkommande särskilda

avsägelserätt.

2 mom. De av kommunen utsedda

ledamöter i barnavårdsnämnden och

suppleanter för dem väljas för fyra år,

räknade från och med den 1 januari

året näst efter det, då valet skett;

dock att ledamot, som avses i 3 § 1

mom. a) och suppleant för honom, icke

utses för längre tid än till utgången av

den för dem bestämda tjänstgöringstid

i kommunens fattigvårdsstyrelse.

I kommun, där val sker första

gången, skall halva antalet av de ledamöter,

som avses i 3 § 1 mom. d)

och halva antalet suppleanter för dem

eller, om antalet icke är jämnt, det

antal, som är närmast under hälften,

utses för allenast två år, och böra

dessa ledamöter och suppleanter samt

s. 33 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

33

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

de, vilka skola kvarstå i fyra år, utses de, vilka skola kvarstå i fyra år, utses

genom särskilda val. genom särskilda val.

Särskilt val för kortare tid än fyra år av ledamöter, som i nästföregående

stycke avses, och suppleanter för dem må ock, efter kommunens beslut,

ske, där sådant i anledning av beslutad ökning av antalet ledamöter eller

suppleanter varder nödigt, på det att hälften av hela antalet ifrågavarande

ledamöter och suppleanter, eller, om detta icke är jämnt, det antal, som är

närmast över eller under hälften, må kunna utses vartannat år.

Avgår av kommunen vald ordinarie ledamot under den för honom bestämda

tjänstgöringstid, anställes fyllnadsval. Den sålunda valde tjänstgör

under den tid, som för den avgångne återstått.

7 §• 7 §•

Mindre kommun må, där så med Mindre kommun må, där så med

hänsyn till förhållandena prövas lämp- hänsyn till förhållandena prövas lämpligen

kunna ske, av Konungen för ligen kunna ske, av Konungen för viss

viss tid eller tills vidare befrias från tid eller tills vidare befrias från skylskyldigheten

att hava särskild barna- digheten att hava särskild barnavårdsvårdsnämnd.

I sådant fall skall barna- nämnd. I sådant fall skall barnavårdsnämnden

utgöras av fattigvårds- vårdsnämnden utgöras av fattigvårdsstyrelsen,

förstärkt med kyrkoherden i styrelsen, förstärkt med

församlingen eller hans ställföreträdare a) en i församlingstjänst inom kornsamt

en vid kommunens folkskolor eller munen anställd ordinarie präst samt

fortsättningsskolor anställd lärare eller b) en vid kommunens folkskolor eller

lärarinna. Sistnämnde ledamot väljes fortsättningsskolor anställd lärare eller

av kommunen för fyra år, räknade från lärarinna.

och med den 1 januari året näst efter De i a) och b) omförmälda ledamöterna

det, då valet skett. Till suppleant för väljas av kommunen; dock skola i komden

sålunda valde utser kommunen för mun, där allenast en sådan präst, som

enahanda tid en annan vid samma sko- i a) sägs, och allenast en sådan lärare

lor anställd lärare eller lärarinna, där eller lärarinna, varom i b) förmäles,

sådan finnes att tillgå. finnas att för uppdraget tillgå, dessa

I fall, som här avses, gäller i till- eller deras ställföreträdare utan val vara

lämpliga delar vad i 4 § är stadgat. ledamöter i nämnden.

Till suppleanter för de ledamöter,

som avses i a) och b), utser kommunen,

där så kan ske, en sådan präst, som i

a) sägs, och en sådan lärare eller lärarinna,

som i b) omförmäles; dock skola

i kommun, där allenast en dylik präst

och en dylik lärare eller lärarinna finnas

att för uppdraget tillgå, dessa utan

val vara suppleanter i nämnden.

Beträffande rätt för de jämlikt a)

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 saml. 2 avd. 23 höft. (Nr 27.) 1073 24 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

och b) valda ledamöterna och deras

suppleanter att avsäga sig uppdrag att

vara ledamot eller suppleant samt beträffande

deras tjänstgöringstid och avgång

skola bestämmelserna i 6 § äga

motsvarande tillämpning.

8 §■

1 mom. Kommun, där särskild

barnavårdsnämnd finnes, utser bland

nämndens ledamöter ordförande och

vice ordförande att tjänstgöra för den

tid, de äro valda till ledamöter, eller,

beträffande den, som utan val är ledamot

av nämnden, för en tid av fyra år.

Uppgift å den persons namn och bostad, som valts till ordförande, skall

ofördröjligen insändas till länsstyrelsen, som låter meddela underrättelse

därom i länskungörelserna.

Aro både ordföranden och vice ordföranden frånvarande från nämndens

sammanträde, utser nämnden inom sig ordförande för tillfället.

Nämnden utser inom sig för varje år en kassaförvaltare, därest ej kommunens

förvaltning ordnats på ett sätt, som gör sådan kassaförvaltare obe
-

8 §•

1 mom. Kommun, där särskild

barnavårdsnämnd finnes, utser bland

nämndens ledamöter ordförande och

vice ordförande att tjänstgöra för den

tid, de äro valda till ledamöter.

hövlig.

2 mom. Kommun, där barnavårdsnämnden

har den sammansättning,

som i 7 § sägs, utser en av nämndens

ledamöter med särskild insikt i och

intresse för barnavårds- och uppfostringsfrågor

att för den tid han är

vald till ledamot vara föredragande i

de ärenden, som ankomma på nämndens

prövning.

2 mom. Kommun, där barnavårdsnämnden

har den sammansättning,

som i 7 § sägs, utser eu av nämndens

ledamöter med särskild insikt i och

intresse för barnavårds- och uppfostringsfrågor

att för den tid han är

vald till ledamot eller, beträffande den,

som utan val är ledamot av nämnden,

för en tid av fyra år, vara föredragande

i de ärenden, som ankomma på nämndens

prövning.

Tid för sammanträde, beslutförhet m. m.

9§-

1 mom. Ordinarie sammanträden

hållas av barnavårdsnämnden i mån

av behov och på regelbundet återkommande

tider. Tid och ställe för

dessa sammanträden böra av nämnden

till allmänhetens kännedom kungöras.

9 §•

1 mom. Ordinarie sammanträden

böra hållas av barnavårdsnämnden i

mån av behov och på regelbundet återkommande

tider. Tid och ställe för

dessa sammanträden böra av nämnden

till allmänhetens kännedom kungöras.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande AV 27.

35

(Kanyl. Maj ds för slag.)

Extra sammanträde hålles, då ordföranden

finner sådant nödigt eller

minst halva antalet av nämndens ledamöter

gör framställning därom. Sammanträde

liålles ock på begäran av

läkare, som jämlikt 3 § 2 mom. är

ledamot av nämnden eller berättigad

att deltaga i dess förhandlingar. Kallelse

till extra sammanträde meddelas

på sätt nämnden beslutar.

(Utskottets förslag.)

Extra sammanträde hålles, då ordföranden

finner sådant nödigt eller

minst halva antalet av nämndens

ledamöter gör framställning därom.

Sammanträde hålles ock på begäran

av läkare, som jämlikt 3 § 2 mom. är

ledamot av nämnden eller jämlikt 4 §

är berättigad att deltaga i dess förhandlingar.

Kallelse till extra sammanträde

meddelas på sätt nämnden

beslutar.

2 mom. Ärende må icke hos barnavårdsnämnden till avgörande företagas,

såvida ej flera ledamöter än hälften av hela antalet äro tillstädes.

För beslut angående barns omhän- För beslut angående barns omhändertagande

för skyddsuppfostran, var- dertagande för skyddsuppfostran, var
-

om i 24 och

att minst tre

beslutet.

47 §§ sägs, erfordras,

ledamöter äro ense om

om i 24 och 47 §§ sägs, erfordras, att

flera än hälften av de i beslutet deltagande

ledamöterna, dock minst tre, äro

ense om beslutet.

3 mom. Omröstning till beslut sker öppet, och tillkommer varje röstande

en röst. Vid lika röstetal gäller den mening, ordföranden biträder.

Val skall, där så äskas, förrättas med slutna sedlar, och skiljer lotten

mellan lika röstetal.

4 mom. Körande påföljd för uteblivande från sammanträde gäller vad i

kommunallagarna är stadgat om ledamot och suppleant i kommunalnämnd

eller om stadsfullmäktig.

10 §.

Vid barnavårdsnämndens sammanträden skall föras protokoll, upptagande

nämndens beslut och skälen därför.

Protokollet skall justeras antingen genast eller sist vid nämndens nästa

sammanträde; dock kan nämnden särskilt för varje gång uppdraga åt två eller

flera av sina ledamöter att jämte ordföranden verkställa justeringen.

Ordförandens uppgifter m. m.

11 §•

Ordföranden i barnavårdsnämnden tillkommer:

att befordra nämndens beslut till verkställighet och för sådant ändamål å

nämndens vägnar ingå avtal;

att föra eller låta föra protokoll vid nämndens sammanträden;

att vårda nämndens handlingar och ansvara för räkenskapernas ordentliga

förande;

att med laga verkan mottaga stämningar och andra meddelanden, som

skola delgivas nämnden; samt

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

att ombesörja all skriftväxling för nämnden och själv eller genom ombud

inför domstolar och andra myndigheter företräda nämnden och föra dess

talan.

12 §.

Ordföranden äger tillgodonjuta ej

mindre den gottgörelse, som av kommunen

anslås för de honom genom uppdraget

åsamkade kostnader för skrivmaterialier,

postporto samt skrivare- och

räkenskapshjälp, än även, därest kommunen

anser, att jämväl ersättning för

det med uppdraget förenade besvär må

till honom utgå, arvode till belopp, som

kommunen med hänsyn till arbetets omfattning

finner skäligt. Beslut om tilldelande

av sådant arvode eller förhöjning

därav skall underställas länsstyrelsens

prövning.

Revision m. m.

13 §.

I fråga om granskning av barnavårdsnämndens räkenskaper och förvaltning

gäller vad i kommunallagarna finnes stadgat.

En var ledamot av barnavårdsnämnden ansvarar gemensamt med de övriga

för de medel, som nämnden haft under sin förvaltning, ävensom för de

säkerhetshandlingar, mot vilkas antaglighet han icke gjort anmärkning till

protokollet. Denna ansvarighet fortfar, till dess förvaltningen blivit godkänd

av kommunen eller, om klander anställes, av vederbörlig domstol eller ock

till dess natt och år efter räkenskapernas avlämnande förflutit, utan att

klander blivit i laga ordning anställt.

Kommunen äger rätt besluta om ersättning

åt barnavårdsnämndens ordförande

och övriga ledamöter; och skall

därvid i tillämpliga delar lända till

efterrättelse vad om kommunens rätt att

bestämma ersättning åt ordförande och

ledamöter i styrelser och nämnder samt

om underställning av sådant beslut i

kommunallagarna finnes stadgat.

Verksamhetens bedrivande.

14 §.

1 mom. Barnavårdsnämnden bör,

där ej dess verksamhet är av ringa omfattning,

indela kommunen i kretsar,

var och en stående under närmaste

uppsikt av ett kretsombud, vartill må

utses ledamot i nämnden eller annan

lämplig person; dock är läkare, som

på grund av sin tjänst är ledamot

i nämnden, ej skyldig att åtaga sig sådan

uppsikt. I stället för eller jämte

kretsindelning, som nyss är sagd, må

nämnden vidtaga annan, efter korn
-

ig §•

1 mom. Barnavårdsnämnden bör,

där omfattningen av dess verksamhet

därtill giver anledning, indela kommunen

i kretsar, var och en stående under

närmaste uppsikt av ett kretsombud,

vartill må utses ledamot i

nämnden eller annan lämplig person.

I stället för eller jämte kretsindelning,

som nyss är sagd, må nämnden vidtaga

annan, efter kommunens särskilda

förhållanden lämpad fördelning

av arbetet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

immens särskilda förhållanden lämpad

fördelning av arbetet.

2 mom. Jämväl för annat ändamål

än i 1 mom. sägs må barnavårdsnämnden

till sitt biträde kalla därtill

skickade män och kvinnor.

Genom beslut av kommunen må uppdragas

åt barnavårdsnämnden att utse

särskild styrelse att förvalta anstalt

eller ombesörja barns utackordering

eller handhava viss annan barnavårdsnämndens

angelägenhet.

För uppdrag, som i detta moment

avses, må ock, där så prövas ändamålsenligt,

anlitas härför lämpad förening

eller stiftelse.

3 mom. Kommunen äger, där så anses nödigt, att i fråga om skyldighet

för inom kommunen bosatta personer att mottaga uppdrag, som i denna §

sägs, och om tjänstgöringstid meddela bestämmelser, vilka dock ej ma göras

strängare än de, som gälla för ledamotskap i barnavårdsnämnden.

2 mom. Jämväl för annat ändamål

än i 1 mom. sägs må barnavårdsnämnden

till sitt biträde kalla därtill

skickade män och kvinnor. Till sådant

biträde må ock anlitas härför lämpad

förening eller stiftelse.

Barnavårdsnämnden må, där kommunen

sådant medgivit, uppdraga åt

särskild styrelse eller ock åt förening

eller stiftelse att förvalta anstalt eller

ombesörja barns utackordering eller

handhava viss annan barnavårdsnämndens

angelägenhet.

15 §.

Kommunen äger, där så anses nödigt, besluta, att särskilda tjänstemän

må av barnavårdsnämnden anställas för att utföra något eller nagra av de

göromål, som åligga ordföranden, eller att i andra avseenden biträda vid

barnavårdens handliavande.

16 §''

1 mom. Barnavårdsnämnden bör låta sig angeläget vara att uppehålla

samarbete med myndigheter och institutioner, föreningar och andra, vilkas

verksamhet berör barnavården. Särskilt böra barnavårdsnämnderna i olika

kommuner bistå varandra.

2 mom. I kommun, där särskild barnavårdsnämnd är tillsatt, böra, i den

mån så prövas påkallat, representanter för barnavårdsnämnden och fattigvårdsstyrelsen

eller dessa myndigheter i deras helhet sammankomma för rådplägning

om angelägenheter, som beröra bådas verksamhet.

Föreligger i ärende, som är föremål för barnavårdsnämndens behandling,

skäl till &antagande, att förefintligt missförhållande lämpligen bör avhjälpas

genom understöd från fattigvårdsstyrelsen, eller utgår redan sådant understöd,

bör barnavårdsnämnden skyndsamt genom den ledamot, som är ledamot

jämväl i fattigvårdsstyrelsen, inhämta dess uppfattning i ärendet. Av

nämnden införskaffad utredning bör därvid tillhandahallas styrelsen jämte

förslag till de åtgärder, vilka nämnden finner lämpligen böra vidtagas. Kåda

olika meningar mellan nämnden och styrelsen, bör ärendet överlämnas till

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

en tremannanämnd, bestående av den gemensamma ledamoten samt ytterligare

en ledamot av barnavårdsnämnden, vald av denna för ett år i sänder,

och en ledamot av fattigvårdsstyrelsen, utsedd av styrelsen för enahanda tid!

Tremannanämnden har att skyndsamt avgöra, huruvida barnavårdsnämnden

eller fattigvårdsstyrelsen skall taga befattning med ärendet. Finner barnavårdsnämnden

tremannanämndens avgörande icke kunna utan våda avvaktas,

må barnavårdsnämnden tills vidare vidtaga lämplig åtgärd.

Anmälan och undersökning.

17 §-

Vill någon i fall, då enligt denna lag barnavårdsnämnden har att ingripa,

påkalla dess åtgärd, har han att göra anmälan därom hos nämnden eller dess

ordförande eller annan ledamot av nämnden eller den, som nämnden kan

hava utsett att mottaga sådan anmälan. Har anmälan gjorts hos annan än

nämnden eller dess ordförande, vare den, som mottagit anmälan, skyldig att

oföidröjligen fortskaffa densamma till nämnden eller ordföranden.

Kommunal myndighet, befattningshavare i statens, landstingets eller kommunens

tjänst så ock i dylik tjänst ej anställd läkare eller barnmorska hava

att, då de i sin verksamhet erhållit kännedom om förhållanden, som böra

föranleda nämndens ingripande, ofördröjligen göra anmälan därom.

18 §.

Har hos barnavårdsnämnden gjorts

anmälan, som i 17 § sägs, eller har

nämnden eller dess ordförande eljest

fått kännedom om fall, då nämndens

ingripande synes påkallat, skall ordföranden

för ärendets beredande oförtövat

söka inhämta noggrann kännedom

om barnets levnadsförhållanden

och andra på fallets bedömande inverkande

omständigheter. Finnes kretsombud,

bör utredning verkställas av

detta. Ombudet bör kallas till deltagande

i nämndens överläggning rörande

barnet.

Därest anmälan gjorts beträffande

barn, som besöker eller besökt skola,

bör införskaffas upplysning om dess

förhållande därstädes. Lärare eller

18 §.

Har hos barnavårdsnämnden gjorts

anmälan, som i 17 § sägs, eller har

nämnden eller dess ordförande eljest

fått kännedom om fall, då nämndens

ingripande synes påkallat, skall ordföranden

för ärendets beredande oförtövat

söka inhämta noggrann kännedom

om barnets levnadsförhållanden

och andra på fallets bedömande inverkande

omständigheter. Finnes kretsombud

eller föredragande, som omförmäles

i 8 § 2 mom., bör utredning

verkställas av Jcretsombudet eller föredraganden.

Kretsombud bör kallas till

deltagande i nämndens överläggning

rörande barnet.

Därest anmälan gjorts beträffande

barn, som besöker eller besökt skola,

bör införskaffas upplysning om dess

förhållande därstädes. Lärare eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

3!»

(Kung!. Maj:ta .förslag.) (Utskottets förslag.)

lärarinna, av vilken barnet senast åt- lärarinna, av vilken barnet senast åtnjutit

undervisning, bör kallas till njutit undervisning, bör kallas till deldeltagande

i nämndens överläggning tagande i nämndens öveiläggning rörörande

barnet; möter hinder för per- rande barnet; möter hinder för personlig

inställelse, bör läraren eller sonlig inställelse, bör läraren ellei

lärarinnan avgiva skriftligt yttrande lärarinnan avgiva skriftligt yttrande

till nämnden. För vederbörande skof till nämnden. För kommunen anställd

distrikt anställd särskild folkskola särskild folkskolinspektör bör, om han

spektör bör beredas tillfälle att del- ej är ledamot i nämnden, beredas tilltaga

i överläggningen. fälle att deltaga i överläggningen.

Förekommer anledning antaga, att barns vanart eller annat missförhållande

rörande barn är beroende på eller förenat med sjukdom eller andlig eller

kroppslig svaghet, skall läkares yttrande inhämtas.

Tillhör barn, som i denna § avses, församling av främmande trosbekännare,

och är denna församlings föreståndare bosatt inom kommunen, skall

tillfälle beredas honom att yttra sig i ärendet.

Undantag från bestämmelserna i detta kapitel.

19 §''

För Stockholms stad skola bestämmelserna i detta kapitel lända till efterrättelse

allenast i den mån icke Konungen genom särskilt utfärdade föreskrifter

annorlunda förordnar.

För andra större kommuner, varest liandhavaiidet av de ärenden, som avses

i denna lag, anses böra lämpligen ordnas på annat sätt än i detta kapitel

sägs, äger Konungen medgiva undantag från vad däri blivit stadgat.

2 KAP.

Om uppsikt över samhällets barnavård.

2° §.

Länsstyrelserna hava att var för sitt län vaka över att den barnavårdsverksamliet,

varom i denna lag förmäles, ändamålsenligt ordnas och hand
-

haves, så att de barn, vilka är o i bel)

som av omständigheterna påkallas.

I allt vad som rör länsstyrelsernas

befattning med kommunernas barnavård

skola länsstyrelserna hava biträde

av barnavårdskonsulenter, vilka jämväl

skola hava till uppgift att tillhandagå

med upplysningar och råd rörande

barnavården. Dylik befattning må,

där så prövas lämpligt, innehavas av

fattigvårdskonsulent, varom förmäles

därav, bliva föremal for de åtgärder,

I allt vad som rör länsstyrelsernas

befattning med kommunernas barnavård

skola länsstyrelserna hava biträde

av barnavårdskonsulenter, vilka jämväl

skola hava till uppgift att tillhandagå

med upplysningar och råd rörande

barnavården. Dylik befattning skall

innehavas av f attig vårdskon sill eu t)

varom förmäles i lagen om fattigvår
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

i lagen om fattigvården. Konungen den. Konungen utfärdar instruktion

utfardar instruktion för barnavårds- för fattigvårdskonsulenterna i deras

konsulenterna. egenskap av jämväl barnavårdskonsu
lenter.

Där så prövas påkallat, må länsstyrelse förordna vederbörande tjänsteläkare

att verkställa undersökning rörande missförhållande i avseende å barns

vård.

21 §• 21 §.

Jämte det övervakande av samhäl- Jämte det övervakande av samhällets

barnavård, som enligt 20 § åligger lots barnavård, som enligt 20 § åligger

lansstyrelserna, ankommer det på länsstyrelserna, ankommer det på

överinspektören för fattigvård och bar- statens inspektör för fattigvård och

navård att verka för barnavårdens barnavård att verka för barnavårdens

ändamålsenliga ordnande och främja ändamålsenliga ordnande och främja

dess utveckling. I fråga om överin- dess utveckling. I fråga om inspekspektörens

verksamhet i nämnda hän- törens verksamhet i nämnda hänseende

seende meddelar Konungen närmare meddelar Konungen närmare föreforesknfter.

skrifter.

Angående tillsyn över verksamheten vid de i 5 kap. omförmälda skyddshem

förordnar Konungen.

3 KAP.

Om barns omhändertagande och barnavårdsnämndens därmed

sammanhängande verksamhet.

Omhändertagande för skyddsuppfostran och vissa

förebyggande åtgärder.

22 §.

Barnavårdsnämnden har att i enlighet med 23-25 §§ vidtaga åtgärder

beträffande

a) barn under sexton år, som i föräldrahemmet misshandlas eller utsättes

för allvarlig vanvård eller annan fara till liv eller hälsa;

b) barn i sagda ålder, som på grund av föräldrarnas lastbarhet, vårdslöshet

eller oförmåga att fostra barnet är i fara att bliva vanartat; samt

c) barn under aderton år, som befinnes vara så vanartat, att särskilda

uppfostringsåtgärder krävas för dess tillrättaförande.

23 §.

1 mom. Finner barnavårdsnämnden sådant förhållande föreligga, som i

22 § sägs, må nämnden, i den mån omständigheterna därtill föranleda, vidtaga

eu eller flera av följande åtgärder, nämligen

a) tilldela föräldrarna, antingen inför nämnden eller genom särskilt utsett

ombud, eu allvarlig förmaning att bättre uppfylla sina plikter mot barnet

samt erinra dem om de påföljder, vilka, där rättelse ej vinnes, kunna inträda

enligt denna lag;

s. 41 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

41

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

b) giva vanartat barn en allvarlig varning och, där så anses lämpligt, erinra

det om de påföljder, vilka nyss nämnts;

c) då fråga är om vanartad gosse

under femton år eller vanartad flicka

under tolv år och sådant anses gagneligt

med hänsyn till vad om barnet

blivit upplyst, föreskriva, att barnet

skall genom någon av nämndens ledamöter

eller annan av nämnden utsedd

lämplig person tilldelas aga; och

c) då fråga är om vanartad gosse

under femton år eller vanartad flicka

under tolv år och övriga i denna paragraf

omförmälda åtgärder icke kunna

antagas hava åsyftad verkan samt det

anses gagneligt med hänsyn till vad

om barnet blivit upplyst, föreskriva,

att barnet skall genom någon av

nämndens ledamöter eller annan av

nämnden utsedd lämplig person tilldelas

aga; och

d) föreskriva anlitande av lämplig, till stöd för hemuppfostran inrättad

anstalt eller ock barnets hållande till av nämnden bestämd, lämplig sysselsättning.

2 mom. Har barnavårdsnämnden beslutit åtgärd, som i 1 mom. omförmäles,

bör nämnden uppdraga åt någon av sina ledamöter, åt biträde eller

tjänsteman hos nämnden eller annan lämplig person eller åt förening eller

stiftelse att med särskild uppmärksamhet följa barnets levnadsförhållanden

och övervaka dess uppförande samt lämna råd och bistånd vid dess uppfostran.

Om övervakning, som här sägs, må nämnden förordna även utan

att åtgärd vidtagits enligt 1 mom.

24 §.

1 mom. Prövar barnavårdsnämnden de i 23 § anvisade åtgärderna vara

gagnlösa, eller hava sådana åtgärder vidtagits utan att rättelse vunnits, bör

nämnden omhändertaga barnet för beredande åt detsamma av en efter dess

egenskaper och utveckling lämpad behandling (skyddsuppfastvän) enligt i 4

kap. meddelade bestämmelser.

2 mom. Innan barnavårdsnämnden beslutar barns omhändertagande för

skyddsuppfostran, skall tillfälle beredas dess föräldrar, såvida de vistas på

känd ort inom riket, samt barnet, därest det fyllt femton år, att muntligen

eller skriftligen yttra sig i ärendet.

Där så prövas nödigt, må nämnden kalla föräldrarna och barnet att personligen

inställa sig för att höras inför nämnden eller särskilt utsett ombud.

Vistas föräldrarna på annan ort, må förhör utsättas att äga rum inför

ombud därstädes.

25 §.

1 mom. Beslut om barns omhändertagande för skyddsuppfostran skall,

så snart ske kan, skriftligen delgivas föräldrarna. Därvid skall tillika skriftlig

förklaring avfordras dem, huruvida de samtycka till beslutets verkställande.

Behörigt delgivningsbevis och förklaring skola förvaras bland nämndens

handlingar samt vid dess nästa sammanträde föredragas och i protokollet

antecknas.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

2 mom. Lämna föräldrarna icke sådant samtycke, som i 1 mom. sägs,

eller kunna de icke anträffas, skall nämnden, med redogörelse för vad i

ärendet förekommit, så snart ske kan och senast tre veckor efter beslutets

fattande underställa detsamma länsstyrelsens prövning.

3 mom. Finner barnavårdsnämnden verkställighet av dess beslut om

barns omhändertagande för skyddsuppfostran icke kunna utan våda uppskjutas,

äger nämnden, ändock att föräldrarnas samtycke ej givits, förordna,

att beslutet genast skall bringas till verkställighet.

26 §.

1 mom. Har underställning jämlikt 25 § ägt rum, gäller om föräldrarnas

rätt att yttra sig samt deras och barnets hörande inför länsstyrelsen i motsvarande

tillämpning vad i 24 § 2 mom. är stadgat.

Barnavårdsnämnden bör kallas att genom därtill utsedd person närvara

vid förhör inför länsstyrelsen, där sådant äger rum. Om föräldrarnas eller

barnets vid förhör eller skriftligen avgivna yttrande föranleder därtill, bör

tillfälle beredas nämnden att bemöta detsamma, innan ärendet avgöres. Yttrande

bör i ärendet inhämtas från vederbörande barnavårdskonsulent.

2 mom. Framställes begäran därom, att någon skall angående uppgivna

omständigheter vid domstol höras såsom vittne eller upplysningsvis, och är

förhöret icke uppenbarligen onödigt, eller finner länsstyrelsen, utan att sådan

begäran framställts, anledning föreligga till anställande av förhör, äger länsstyrelsen

förordna om sådant vid underrätt, som länsstyrelsen bestämmer;

och skola de, vilka böra närvara vid förhöret, på framställning av länsstyrelsen

genom rättens ordförande inkallas.

3 mom. Finner länsstyrelsen sig icke kunna fastställa barnavårdsnämndens

beslut om barnets omhändertagande för skyddsuppfostran, må länsstyrelsen,

då omständigheterna därtill föranleda, föreskriva, att barnavårdsnämnden

skall vidtaga sådan åtgärd, som avses i 23 §.

4 mom. Länsstyrelsens beslut skall så snart ske kan genom länsstyrelsens

försorg skriftligen mot bevis delgivas föräldrarna. Beslutet skall ock

ofördröjligen tillställas barnavårdsnämnden.

27 §.

Barnavårdsnämnds beslut om barns omhändertagande för skyddsuppfostran

må ej bringas till verkställighet, då fråga är om barn, varom förmäles i

22 § a) och b), efter det barnet fyllt sexton år, och då fråga är om barn,

som i 22 § c) sägs, efter det barnet fyllt aderton år.

28 §.

Har barn under aderton år under tillfälligt uppehåll inom annan kommun

än den, där dess föräldrar eller annan, som har barnet i sin vård, vistas,

eller barnet eljest har sin egentliga vistelseort, anträffats bettlande eller

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Andra lagutskottets utlåtande Nr ‘21.

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

eljest beträtts med vanart, må barnavårdsnämnden i den kommun, där barnet

anträffats, överlämna detsamma till barnavårdsnämnden i den andra kommunen.

Underlåter denna nämnd att vidtaga åtgärd, ocli beträdes barnet

ånyo inom förstnämnda kommun med bettleri eller annan vanart, må anmälan

härom göras lios vederbörande länsstyrelse för den åtgärd, som ankommer

på denna myndighet.

Omhändertagande för samhällsvård.

29 §.

1 mom. Är barn under sexton år, som vistas hos föräldrarna, på grund

av deras sjukdom, liknöjdhet eller oförmåga eller eljest i hemmet rådande

förhållanden utsatt för nöd, utan att likväl sådant fall föreligger, som i 22 §

avses, och varder nödtillståndet icke annorledes avhjälpt, skall barnavårdsnämnden,

då föräldrarna det medgiva, omhändertaga barnet.

2 mom. Befinnes, i annat fall än i 22 § avses, barn under sexton år till

följd av kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet eller annan kroppslig eller

andlig brist eller svaghet vara i behov av särskild vård utom hemmet, som

ej kan beredas av föräldrarna, och varder detta behov icke annorledes avhjälpt,

skall barnavårdsnämnden, då föräldrarna det medgiva, omhändertaga

barnet.

3 mom. Finnes barn under sexton år vara i behov av vård på grund

därav, att föräldrarna övergivit barnet eller avlidit, skall barnavårdsnämnden,

där behovet icke annorledes avhjälpes, omhändertaga barnet.

4 mom. Barn, som omhändertages enligt denna §, skall erhålla vård

(samhällsvård) enligt i 4 kap. meddelade bestämmelser.

Särskilda föreskrifter.

30 §.

Är missförhållande, som avses i 22 § eller 29 § 1 inom., beroende därpå,

att någon av föräldrarna är hemfallen åt missbruk av rusgivande medel eller

för ett lastbart eller oordentligt levnadssätt eller gör sig skyldig till grovt

missbruk eller grov försummelse vid utövande av vårdnaden om sitt barn,

eller finnes skäl till antagande, att barnet utsättes för fara därigenom, att

någon, som vistas i hemmet, är sinnessjuk eller lider av smittosam sjukdom,

bör barnavårdsnämnden hos nykterhetsnämnd, polismyndighet, domstol,

tjänsteläkare eller hälsovårdsnämnd göra anmälan härom för vidtagande av

åtgärd, som av det anmärkta förhållandet kan finnas påkallad och enligt lag

ankommer på nämnda myndigheter.

31 §.

Därest i fall, som avses i 22 eller 29 §, behovet av att barn omhändertages

för skyddsuppfostran eller samhällsvård befinnes vara så trängande,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj ds förslag.)

(Utskottets förslag.)

atfc med omhändertagandet ej kan anstå, till dess barnavårdsnämnden hinner

besluta i ärendet, äger ordföranden i avbidan på nämndens beslut omhändertaga

barnet. Åtgärd, som nu är sagd, må i fall, varom förmäles i 29 §, jämväl

vidtagas av annan ledamot av nämnden eller tjänsteman hos densamma,

därest kommunen sådant medgivit.

Har i fall, som avses i 22 §, omhändertagandet skett utan att föräldrarna

samtyckt därtill, skall ordföranden omedelbart sammankalla nämnden för att

besluta i ärendet.

Av barnavårdsnämnden omhändertaget barn skall erhålla erforderlig vård

ävensom sådan uppfostran, som är ägnad att göra det till en duglig samhällsmedlem.

urtagning shem, varom förmäles i 5 kap. Finnes ej sådant hem att tillgå,

må barnet för tillfället intagas i anstalt, som omförmäles i 31 § i lagen om

fattigvården; har barn, som fyllt två år, intagits i dylik anstalt, skall åtgärd

ofördröjligen vidtagas för beredande av vård åt barnet annorstädes.

1 mom. Omhändertaget barn, som icke är vanartat, bör, där ej särskilda

omständigheter annat föranleda, utackorderas i ett för ändamålet lämpat enskilt

hem.

Inackordering får endast ske till personer, rörande vilkas lämplighet och

förmåga att uppfylla de skyldigheter, som för vart fall åligga dem, nämnden

genom föregående undersökning gjort sig förvissad. Om utackorderingen

bör upprättas skriftligt kontrakt, i vilket ömsesidiga skyldigheter och rättigheter

angivas.

2 mom. Föranleda särskilda omständigheter, att omhändertaget barn,

som icke är vanartat, ej lämpligen bör vårdas i enskilt hem, eller finnes ej

sådant att tillgå, bör barnet överlämnas till barnhem, varom förmäles i 5 kap.

Barn under två år må, där lämpligt barnhem ej finnes att tillgå, för vård

intagas i anstalt, som omförmäles i 31 § i lagen om fattigvården.

4 KAP.

Om behandlingen av omhändertagna barn.

32 §.

Tillfällig vård av barn.

33 §.

Kan avgörande ej omedelbart träffas rörande den för omhändertaget barn

lämpligaste vårdformen, bör barnet, där så kan ske, tills vidare intagas i

Icke vanartade barns behandling.

34 §.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. 45

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3 mom. Nämnden skall övervaka, att den, som mottagit barn till vård,

fullgör sina skyldigheter. Nämnden bör även med uppmärksamhet följa

barnets utveckling.

Har barnet överlämnats till enskilt hem eller barnhem inom annan kommun,

skall anmälan härom ofördröjligen göras hos barnavårdsnämnden därstädes.

Vanartade barns behandling.

35 §.

1 mom. För skyddsuppfostran omhändertaget vanartat barn skall genom

barnavårdsnämndens försorg intagas i skyddshem, varom förmäles i 5 kap.

Barn, som intagits i skyddshem, benämnes i denna lag skyddshemselev.

Yanartat barn må dock i stället för att intagas i skyddshem överlämnas

till enskilt hem eller barnhem, om sådant anses lämpligare för barnet och

våda för andra barns sedliga utveckling icke kan befaras därigenom uppkomma.

I sådant fall skola bestämmelserna i 34 § gälla i tillämpliga delar.

2 mom. Har för skyddsuppfostran omhändertaget barn, som överlämnats

till enskilt hem eller barnhem, visat sig så vanartat, att dess tillrättaförande

anses kräva strängare uppfostran än den, som kan meddelas i det enskilda

hemmet eller barnhemmet, eller att dess samvaro med andra barn finnes

innebära våda för dessas sedliga utveckling, skall barnavårdsnämnden draga

försorg om dess intagande i skyddshem.

Specialvård för sjuka och abnorma barn.

36 §.

Är omhändertaget barn till följd av kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet

eller annan kroppslig eller andlig brist eller svaghet i behov av särskild

vård, har barnavårdsnämnden att vidtaga erforderliga åtgärder för att bereda

barnet dylik vård å härför lämpad anstalt eller annorstädes.

Vissa uppfostringsåtgärder m. m.

37 §.

1 mom. Om uppsikt över skyddshemselev, om disciplinära åtgärder för

tillrättavisande av sådan elev samt om den rätt till umgänge med elev, som

tillkommer elevens föräldrar, gäller vad därom stadgas i det jämlikt 44 § för

skyddshemmet utfärdade reglementet.

2 mom. Beträffande omhändertaget barn, som ej är skyddshemselev, tillkommer

barnavårdsnämnden eller den, åt vilken nämnden sådant överlåtit,

den rätt att hava uppsikt över barnet och att tukta det, vilken eljest tillkommer

föräldrarna.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Föräldrarna äro i avseende å rätten till umgänge med barnet underkastade

de bestämmelser, som nämnden med hänsyn till barnets uppfostran finner

skäligt meddela, dock må föräldrar till barn, som omhändertagits för samhällsvård,

ej betagas tillfälle till umgänge med barnet, med mindre särskilda

omständigheter därtill föranleda.

38 §.

Anmälan om förordnande av förmyndare för omhändertaget barn bör, när

skäl därtill föreligger, göras hos vederbörande domstol, i fråga om skyddshemselev

av hemmets styrelse och beträffande annat barn av barnavårdsnämnden.

5 KAP.

Om barnhem och skyddshem.

Barnhem.

39 §.

Med barnhem förstås i denna lag

dels för stadigvarande vård och uppfostran av barn avsedd anstalt, som

ej är att hänföra till skyddshem eller allmän uppfostringsanstalt (barnhem

för stadigvarande vård)

dels ock anstalt för tillfällig vård och för observation av barn eller för

vård av späda barn och deras mödrar (upptag n ing shem).

4° §.

Over barn, som intagas i barnhem, skall föras förteckning enligt fastställt

formulär.

41 §.

Då barnhem upprättas av kommun eller landsting, skall för hemmet uppgöras

plan, vilken underställes länsstyrelsen i det län, där hemmet är beläget.

Länsstyrelsen prövar, huruvida hemmet med hänsyn till belägenhet,

utrymme och inredning är så beskaffat, att där intagna barn kunna erhålla

tillfredsställande vård och uppfostran.

På länsstyrelsen ankommer att bestämma, huruvida vid fattigvårdsanstalt

inrättad särskild avdelning för barn må kunna godkännas såsom barnhem.

42 §.

Länsstyrelsen äger, när förhållandena vid barnhem befinnas vara sådana,

att barn ej kunna där erhålla tillfredsställande vård och uppfostran, förordna

om de åtgärder, som må vara erforderliga till missförhållandenas avhjälpande,

eller ock förbjuda, att barn vidare vårdas i barnhemmet.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Majds förslag.)

(Utskottets förslag.)

Skyddsvärn.

43 §.

1 mom. För beredande av skyddsuppfostran åt vanartade barn skall för

varje landstingsområde samt för varje stad, som ej deltager i landsting, finnas

anstalt (skyddshem) med erforderligt antal platser. Skyddshem för landstingsområde

upprättas genom landstingets och för stad, som nyss sagts,

genom stadsfullmäktiges försorg. Två eller flera landsting eller städer av

ovan angivet slag eller landsting och dylik stad må förena sig om gemensamt

skyddshem.

Skyddshem må jämväl kunna upprättas av annan än landsting eller stad,

som nu är nämnd. Landsting eller dylik stad må av Konungen befrias från

skyldighet att upprätta skyddshem, därest erforderligt antal platser står till

förfogande i annan tillhörigt skyddshem.

2 mom. Yanartade barn, vilka på grund av sin ålder eller vanartens beskaffenhet

icke lämpligen kunna uppfostras i skyddshem, som i 1 mom. sägs,

böra, där så kan ske, intagas i särskilda, för sådana barn avsedda, av staten

eller annan upprättade skyddshem eller avdelningar av skyddshem.

3 mom. Vanartade barn, som på grund av kropps- eller sinnessjukdom,

vanförhet eller annan kroppslig eller andlig brist eller svaghet icke lämpligen

kunna uppfostras i skyddshem, som avses i 1 eller 2 mom., och åt vilka

ej heller vård kan beredas å anstalt, som i 36 § sägs, böra, där så kan ske,

intagas i särskilt för sådana barn avsedda, av staten eller annan upprättade

skyddshem eller avdelningar av skyddshem.

4 mom. Skyddshemselever över femton år, som visat särdeles svår vanart,

må överlämnas till allmän uppfostringsanstalt.

44 §.

1 mom. Skyddshem skall vara försett med ett av Konungen fastställt

reglemente. Skyddshem, som upprättas av annan än staten, skall vara godkänt

av Konungen. Högsta antalet elever, som må samtidigt vara intagna

i ett skyddshem, bestämmes av Konungen.

Elever av olika kön må ej intagas i samma skyddshem.

2 mom. Skyddshem skall stå under ledning av en styrelse, som har att

besluta om intagning i hemmet.

Den närmaste skötseln av skyddshemmet utövas av en föreståndare. I

övrigt skall vid hemmet finnas personal, tillräcklig och lämplig att lämna

eleverna den personliga vård och handledning, som i varje särskilt fall erfordras.

Inom skyddshem skall meddelas skolundervisning av den omfattning

och beskaffenhet, som gällande bestämmelser om folkundervisningen föreskriva.

Där sådant i särskilda fall anses lämpligt och överenskommelse

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

kan träffas med vederbörande skoldistrikt, må skyddsliemselev kunna deltaga

i undervisningen inom distriktet tillhörig skola.

Synnerlig uppmärksamhet hör ägnas

åt skyddshemselevernas uppfostran till

arbetsduglighet och yrkesskicklighet.

3 mom. Konungen meddelar närmare bestämmelser angående vanartade

barns intagning i skyddshem, som omförmälas i 43 § 2 och 3 mom., samt

angående överflyttning av elev från ett skyddshem till skyddshem av annat

slag och från skyddshem till allmän uppfostringsanstalt.

4 mom. Beträffande skyddshemselev, som överlämnats till allmän uppfostringsanstalt,

gäller i motsvarande tillämpning vad i 2—6 samt 10 och 11

§§ i lagen angående verkställighet av domstols förordnande om tvångsuppfostran

är stadgat.

6 KAP.

Om utskrivning m. m.

45 §.

För skyddsuppfostran omhändertaget barn må, där så prövas lämpligt,

tills vidare utskrivas (villkorlig utskrivning). Beslut härom meddelas, beträffande

skyddshemselev av hemmets styrelse och eljest av barnavårdsnämnden.

I beslutet bör uppställas villkor med hänsyn till barnets bostad

och sysselsättning samt förordnas om övervakning av barnet. Beslut om

villkorlig utskrivning innefattar rätt för styrelsen eller nämnden att när som

helst återtaga barnet; och skall barnet återtagas, där dess uppförande eller

annat förhållande föranleder därtill.

Villkorlig utskrivning av skyddshemselev bör ej, utan att särskilda omständigheter

därtill föranleda, äga rum, förr än ett år förflutit, sedan eleven

blivit intagen i skyddshemmet, eller senare än att eleven får tillfälle att

vistas utom skyddshemmet minst sex månader, innan han slutligt utskrives.

46 §.

1 mom. När för skyddsuppfostran omhändertaget barn anses ej vidare

vara i behov av sådan uppfostran, skall densamma förklaras avslutad (slutlig

utskrivning).

Beslut om slutlig utskrivning meddelas beträffande skyddshemselev av

hemmets styrelse och eljest av barnavårdsnämnden.

2 mom. Slutlig utskrivning av barn, som omhändertagits för skyddsuppfostran,

skall äga rum senast, då barnet fyller aderton år. Utskrivning

av elev, som intagits i skyddshem efter fyllda femton år, må dock uppskjutas,

till dess tre år förflutit från intagandet. Har skyddshemselevs uppförande

varit opålitligt, må med utskrivningen anstå, till dess han fyllt

tjuguett år.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. 49

(Kungl. Maj ds förslag.) ( Utskottets förslag.)

3 mom. Vid slutlig utskrivning bär vederbörande nämnd eller styrelse

att, då omständigheterna därtill föranleda, tillse, att barnet erhåller lämpligt

arbete och nödig utrustning.

Nämnden eller styrelsen bör även, där så prövas lämpligt, besluta, att

den utskrivne skall stå under tillsyn under eu tid av minst ett och högst

tre år från utskrivningen, i intet fall dock längre än till fyllda tjuguett år

beträffande skyddshem selev och till fyllda aderton år beträffande annan utskriven.

I fråga om träffande av arbetsavtal för den utskrivne har nämnden

eller styrelsen enahanda rätt, som enligt lag tillkommer föräldrarna.

47 §.

1 mom. När för samhällsvård omhändertaget barn anses ej vidare vara

1 behov av sådan vård, har barnavårdsnämnden eller dess ordförande eller,

därest nämnden sådant medgivit, annan ledamot av nämnden eller tjänsteman

hos densamma att fatta beslut om vårdens upphörande samt, då omständigheterna

därtill föranleda, tillse, att barnet erhåller lämpligt arbete

och nödig utrustning.

Vad nu är sagt gäller även, då föräldrarna påkalla samhällsvårdens upphörande,

och sådant fall ej är för handen, som i 2 mom. sägs.

Då beslut, varom ovan förmäles, meddelas av ordföranden eller annan

ledamot eller av tjänsteman, skall anmälan därom göras vid nämndens nästa

sammanträde.

2 mom. Vinner barnavårdsnämnden samhällsvården icke kunna upphöra

utan sådan fara för barnet, som avses i 22 § a) eller b), eller befinnes barnet

så vanartat, som i 22 § c) sägs, bör nämnden förklara barnet vara omhändertaget

för skyddsuppfostran. I fall, som här avses, skall vad i 24 §

2 mom. samt 25 och 26 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning.

3 mom. Samhällsvård skall upphöra senast, då för sådan vård omhändertaget

barn fyllt sexton år.

4 mom. Då samhällsvård upphör, bör barnavårdsnämnden, där så prövas

lämpligt, besluta, att barnet skall stå under tillsyn under en tid av minst

sex månader och högst tre år från upphörandet, dock i intet fall längre än

till fyllda aderton år. I fråga om träffande av arbetsavtal för barnet har

nämnden enahanda rätt, som enligt lag tillkommer föräldrarna.

48 §.

Barnavårdsnämnds beslut om barns omhändertagande förfaller, då verkställighet

skall ske av domstols beslut, varigenom

a) barnet dömts till böter, fängelse eller straffarbete och förordnande meddelats

om den dömdes insättande i allmän uppfostringsanstalt,

b) barnet eljest dömts till fängelse eller straffarbete utan tillämpning av

lagen angående villkorlig straffdom, eller

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 samt. 2 avd. 23 höft. (Nr 27.) 1073 24 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Rungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

c) anstånd med barnet villkorligt ådömt fängelsestraff eller straffarbete förklarats

förverkat.

Yad sålunda stadgats gäller även beträffande skyddshemselev, som jämlikt

43 § 4 mom. överlämnats till allmän uppfostringsanstalt.

7 KAP.

Om kontroll över fosterbarnsvården.

Inledande bestämmelser.

49 §.

1 mom. Barn under sexton år, som mot ersättning fostras bos annan än

föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare, vilken har vårdnaden om

barnet, benämnes i denna lag fosterbarn och står under barnavårdsnämndens

tillsyn i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel. Detsamma gäller,

även om ersättning ej utgår, barn i nämnda ålder, som är intaget i barnhem,

2 mom. Då särskilda omständigheter därtill föranleda, äger barnavårdsnämnden

eller, i brådskande fall, dess ordförande besluta, att barn under

sexton år, vilket vistas hos annan än föräldrarna eller förmyndare, som ovan

sägs, men ej är jämlikt 1 mom. att hänföra till fosterbarn, skall tills vidare

anses såsom sådant; och skall i dylikt fall vad i detta kapitel och 73 § är

stadgat äga tillämpning. Då sådant beslut meddelas av ordföranden, skall

anmälan därom göras vid nästa sammanträde hos nämnden, som prövar, huruvida

beslutet skall äga bestånd.

3 mom. I denna lag förstås med

fosterhem: enskilt hem, vari fosterbarn mottagits, samt

barnafostrare: den, som i fosterhem mottagit fosterbarn, och, då fråga är

om anstalt, dennas föreståndare.

50 §.

Bestämmelserna i detta kapitel äga ej tillämpning å

a) elev i skyddshem eller allmän uppfostringsanstalt,

b) barn, som är intaget i anstalt för abnorma eller vanföra, samt

c) av kommunens barnavårdsnämnd omhändertaget barn, som vistas inom

kommunen.

Barnafostrares anmälningsskyldighet m. m.

51 §.

1 mom. Om mottagandet av fosterbarn åligger det barnafostraren att göra

anmälan hos barnavårdsnämnden.

Anmälan skall göras i stad eller köping med egen kommunalförvaltning

inom två dagar och annorstädes inom åtta dagar efter fosterbarnets mottagande

samt innefatta uppgift om

s. 51 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. 51

(Kungi. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

a) barnafostrarens namn och adress ävensom, då barnet mottagits i barnhem,

dettas benämning samt

b) dens namn och adress, som överlämnat barnet.

Vid anmälan eller inom den tid, nämnden förelägger, skall företes utdrag

av födelse- och dopbok eller åldersbetyg rörande barnet samt lämnas redogörelse

för de villkor, under vilka barnet mottagits, och de förhållanden i

övrigt, som hava betydelse för bedömande av fosterhemmets eller barnhemmets

lämplighet.

Anmälan kan göras skriftligen eller muntligen och må ske, utom hos

nämnden, även hos de i 17 § första stycket omförmälda personer.

2 mom. Då fosterhem eller barnhem flyttas till annan lägenhet inom

kommunen, åligger det barnafostraren att därom göra anmälan hos barnavårdsnämnden

inom den tid, som i 1 mom. sägs.

3 mom. Flyttas fosterhem eller barnhem till annan kommun, är barnafostraren

skyldig att hos dess nämnd göra anmälan i enlighet med vad i

1 mom. sägs.

Barnafostraren skall dessutom före avflyttningen göra anmälan därom hos

barnavårdsnämnden i avflyttningskommunen med uppgift om den kommun,

till vilken flyttning kommer att äga rum.

4 mom. Har fosterbarn avlidit eller har barnafostraren lämnat detsamma

från sig, skall han hos barnavårdsnämnden göra anmälan därom, i stad eller

köping med egen kommunalförvaltning inom två dagar och annorstädes inom

fyra dagar, efter det barnet avlidit eller bortlämnats. Vid anmälan att fosterbarn

överlämnats till annan, skall tillika uppgivas dennes namn och adress.

Tillsyn.

52 §.

Barnavårdsnämnden skall noggrant tillse, att fosterbarn komma i åtnjutande

av tillfredsställande vård och uppfostran samt, i händelse av sjukdom,

den särskilda vård, som omständigheterna påkalla. Synnerlig uppmärksamhet

skall ägnas åt vården av späda fosterbarn.

Nämnden har att giva de barnafostrare, vilka äro i behov därav, erforderliga

föreskrifter rörande barns vård och uppfostran.

53 §.

Då barnavårdsnämnden erhållit vetskap om fosterbarns mottagande i

fosterhem eller barnhem, har nämnden att, såframt den icke redan äger noggrann

kännedom om hemmet, ofördröjligen låta verkställa undersökning angående

dess beskaffenhet.

Även eljest har nämnden att, i den mån så prövas påkallat, låta verkställa

undersökning av förhållandena i fosterhem och barnhem.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungi. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

o

Åtgärder mot missförhållanden i fosterhem.

54 §.

Finner barnavårdsnämnden, att fosterbarn med hänsyn till barnafostrarens

personliga egenskaper eller förhållandena i övrigt icke hos honom erhåller

tillfredsställande vård och uppfostran, skall nämnden genom lämpliga föreställningar

söka åstadkomma rättelse. Då omständigheterna i det särskilda

fallet giva anledning därtill, äger nämnden föreskriva, att barnafostraren skall

anlita lämplig, till stöd för barns hemuppfostran inrättad anstalt eller ock

att barnet skall hållas till av nämnden bestämd, lämplig sysselsättning.

55 §.

Prövar nämnden de i 54 § anvisade åtgärderna vara gagnlösa, eller hava

sådana åtgärder vidtagits, utan att rättelse vunnits, skall nämnden förelägga

barnafostraren att inom tid, som av nämnden bestämmes, lämna barnet från

sig till den, som är skyldig att taga vård om detsamma. Befinnes ej detta

lämpligt, eller kan barnet ej utan allvarlig våda kvarbliva i fosterhemmet, till

dess det kan, på sätt nyss är föreskrivet, av barnafostraren avlämnas, har

barnavårdsnämnden att omhändertaga barnet och därmed förfara såsom med

barn, som omhändertagits för samhällsvård.

Då fosterbarn, vilket mottagits i fosterhem, icke uppnått ett års ålder och

barnafostraren redan för vård omhänderhar två sådana fosterbarn, bör nämnden

jämväl förfara på sätt i nästföregående stycke är stadgat; dock äger

nämnden härvid göra undantag, då särskild anledning därtill förekommer.

I avseende å behandlingen av ärende angående barns omhändertagande

jämlikt denna § skall vad i 31 § är stadgat om omhändertagande för samhällsvård

äga motsvarande tillämpning.

Då åtgärd vidtagits enligt denna §, åligger det nämnden att härom ofördröjligen

underrätta den, som är skyldig att taga vård om barnet.

56 §.

1 mom. Har barnavårdsnämnd vidtagit åtgärd, som i 55 § sägs, äger

nämnden tillika, om skäl därtill föreligger, meddela barnafostraren förbud att

vidare mottaga fosterbarn.

Sådant förbud må ock, utan att åtgärd enligt 55 § vidtagits, meddelas

person, som kan antagas hava för avsikt att mottaga fosterbarn, om med

hänsyn till hans personliga egenskaper eller förhållandena i övrigt fara föreligg01'';

fosterbarn icke kan hos honom erhålla tillfredsställande vård och

uppfostran.

Befinnes lägenhet, som begagnas eller kan antagas komma att begagnas

såsom fosterhem, vara hälsovådlig, må förbud kunna av barnavårdsnämnden

utfärdas mot fosterbarns mottagande i denna lägenhet.

2 mom. Förbud för viss person att mottaga fosterbarn fortfar att gälla

även om den, som förbudet gäller, flyttar till annan kommun. Den barna
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr ''21. 53

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

vårdsnämnd, som meddelat förbudet, skall, då den erhåller kännedom om avflyttningen,

ofördröjligen lämna barnavårdsnämnden i den kommun, dit inflyttningen

uppgivits skola ske eller veterligen ägt rum, underrättelse om

förbudet. Barnavårdsnämnd, som erhållit sådan underrättelse, skall ock, där

den person, förbudet gäller, ånyo avflyttar till annan kommun, om förbudet

underrätta barnavårdsnämnden i sistnämnda kommun.

3 mom. Förbud, som i denna § avses, må av barnavårdsnämnden återkallas,

när förhållandena giva anledning därtill. Har den, som förbjudits

mottaga fosterbarn, flyttat till annan kommun, ankommer på barnavårdsnämnden

i denna kommun att besluta om återkallelse av förbudet.

57 §.

Underlåter den, som är anmälningsskyldig enligt 51 §, att göra föreskriven

anmälan, må barnavårdsnämnden, där den finner omständigheterna därtill

föranleda, vidtaga åtgärd enligt 55 § ävensom meddela förbud för honom att

mottaga fosterbarn.

58 §.

Finner barnavårdsnämnden, att barn, som överlämnats till fosterhem inom

kommunen av barnavårdsnämnden i annan kommun, ej erhåller tillfredsställande

vård och uppfostran eller att det genom vanart utövar menlig inverkan

på andra barn, skall underrättelse härom ofördröjligen meddelas den

nämnd, som överlämnat barnet till fosterhemmet.

Leder sådan underrättelse icke till åsyftad verkan, må barnavårdsnämnden

antingen själv vidtaga åtgärd, som för varje fall är i denna lag stadgad,

eller ock om förhållandet göra anmälan hos länsstyrelsen för åtgärd, som

ankommer på denna myndighet.

Åtgärder mot missförhållanden i anstalt.

59 §.

1 mom. Finner barnavårdsnämnden, att barnhem icke är med hänsyn till

belägenhet, utrymme och utrustning så beskaffat, att där intagna fosterbarn

kunna erhålla tillfredsställande vård och uppfostran, eller att hemmet icke

står under sådan ledning eller har sådan personal, att trygghet vinnes för

dess ändamålsenliga skötsel, eller har barnafostraren åsidosatt honom jämlikt

51 § åliggande anmälningsskyldighet, bör nämnden genom lämpliga föreställningar

hos hemmets innehavare eller hos dess styrelse, där sådan finnes,

söka åstadkomma rättelse.

Åtgärd, som nu är sagd, bör jämväl av nämnden vidtagas, då i barnhem

vårdas flera än två fosterbarn under ett års ålder; dock äger nämnden, då

fullt betryggande anordningar vidtagits, tillåta att flera än två sådana barn

vårdas i hemmet.

2 mom. Leder åtgärd, som i 1 mom. avses, ej till åsyftad verkan, har

nämnden att anmäla saken hos länsstyrelsen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj.-ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Råda i barnhemmet sådana missförhållanden, att där intagna fosterbarn

icke kunna utan fara för liv eller hälsa kvarbliva i hemmet, till dess länsstyrelsen

hinner besluta i ärendet, har barnavårdsnämnden att omedelbart

omhändertaga barnen och med dem förfara såsom med barn, som omhändertagits

för samhällsvård.

I avseende å behandlingen av ärende angående barns omhändertagande

jämlikt detta moment skall vad i 31 § är stadgat om omhändertagande för

samhällsvård äga motsvarande tillämpning.

3 mom. Bestämmelserna i 58 § äga motsvarande tillämpning beträffande

barnhem.

4 mom. Yad i denna § är stadgat om barnhem gäller även annan anstalt,

där fosterbarn är intaget.

Undantag från bestämmelserna i detta kapitel.

60 §.

1 mom. Konungen må, där barnavårdsnämnd

prövas hava vidtagit fullt

betryggande anordningar för tillsyn

över barn, som av nämnden överlämnats

till fosterhem eller barnhem utom

vederbörande kommun, medgiva nämnden

befrielse tills vidare under högst

tio år, i den mån så prövas lämpligt,

från tillämpningen av bestämmelserna

i detta kapitel. I sammanhang härmed

må jämväl meddelas befrielse

från anmälningsskyldighet enligt 34 §

3 mom. och 35 S 1 mom.

60 §.

1 mom. Konungen må, där barnavårdsnämnd

prövas hava vidtagit fullt

betryggande anordningar för tillsyn

över barn, som av nämnden överlämnats

till fosterhem eller barnhem utom

vederbörande kommun, medgiva befrielse

tills vidare under högst tio år,

i den mån så prövas lämpligt, från

tillämpningen av bestämmelserna i

detta kapitel, såvitt angår dylika kärn. I

sammanhang härmed må jämväl meddelas

befrielse från anmälningsskyldighet

enligt 34 § 3 mom. och 35 §

1 mom.

2 mom. Dylikt medgivande må ock, där enahanda anordningar prövas

vara träffade, av Konungen meddelas styrelse för barnavårdsanstalt, som är

försedd med av Konungen fastställt reglemente, i avseende å barn, som tillhöra

anstalten.

3 mom. I fråga om annan barnavårdsanstalt än i 2 mom. sägs må länsstyrelsen,

efter vederbörande tjänsteläkares och barnavårdsnämnds hörande,

tills vidare medgiva befrielse, i den mån så prövas lämpligt, från tillämpningen

av bestämmelserna i detta kapitel. Medgivande skall avse bestämd

lägenhet; och må för detsamma uppställas de villkor, som prövas erforderliga.

4 mom. Befrielse, som i 3 mom. avses, må även, då synnerliga skäl därtill

föreligga, medgivas beträffande fosterhem; dock att befrielse ej må medgivas

från anmälningsskyldighet, varom stadgas i 51 §. Beslut om befrielse

meddelas av barnavårdsnämnden. Tjänsteläkares hörande erfordras ej.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. 55

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

8 KAP.

Om kostnaderna för samhällets barnavård m. m.

61 §.

Kommunens utgifter för samhällets barnavård skola, i den mån de icke

täckas av eljest för ändamålet avsedda medel, bestridas genom tillskott

efter de grunder, som för kommunalutskylders utgörande i allmänhet äro

stadgade.

62 §.

Utgift, som kommun haft för omhändertaget barn, inverkar på förvärv av

hemortsrätt på enahanda sätt, som i 49 § i lagen om fattigvården är stadgat

beträffande fattigvård, lämnad enligt 1 § samma lag; dock inverkar utgift för

barn, som fyllt sexton år, allenast på barnets eget förvärv av hemortsrätt.

I fråga om ersättning av hemortskommun för utgift för omhändertaget

barn har kommunen den rätt, som enligt 50 och 51 §§ samma lag tillkommer

fattigvårdssamhälle.

Har barn omhändertagits för samhällsvård inom annan kommun än den,

där det har hemortsrätt, gäller om barnavårdsnämnds rätt att påfordra

hemsändning samt om ersättning för hemsändningskostnad i motsvarande

tillämpning vad i 57 § i nämnda lag är stadgat.

63 §.

Har kommun haft utgift för omhändertaget barns vård å anstalt, som

avses i 40, 41 eller 42 § i lagen om fattigvården, eller har kommun haft

utgift för sådant barn i fall, då jämlikt 60 § samma lag ersättning för fattigvård

lämnas av staten, äger kommunen i förhållande till vederbörande landsting

eller staten den rätt, som enligt omförmälda lagrum tillkommer fattigvårdssamhälle.

64 §.

Har kommun, enligt vad därom är särskilt stadgat, för skvddsliemselevs

uppfostran inom eller utom skyddshem erlagt avgift (skijddshemsavgift), och

äro ej sådana omständigheter för handen, att gottgörelse för avgiften enligt

vad i 63 § sägs skall lämnas av staten, då äger den kommun, där eleven har

hemortsrätt, att av det landsting, inom vars område kommunen är belägen,

utfå bidrag till bestridande av avgiften enligt särskilt stadgade grunder.

65 §.

I avseende å behandling av frågor om ersättning av kommun, landsting

eller staten för utgift för omhändertaget barn samt om övertagande av

skyldighet att ansvara för kostnad för sådant barn ävensom i avseende å

tid för anhängiggörande av talan gäller i tillämpliga delar vad för motsvarande

fall är stadgat i 8 kap. i lagen om fattigvården, med iakttagande dock, att

vad där är sagt om fattigvårdsstyrelse och fattigvårdssamhälle skall gälla

barnavårdsnämnd och kommun.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

66 §.

Konungen må med främmande makt under förutsättning av ömsesidighet

träffa överenskommelse om behandling här i riket av dess undersåtar, vilka

omhändertagas jämlikt denna lag, och om gottgörelse för därvid uppkommen

kostnad.

67 §.

Om statsbidrag till bestridande av vissa kostnader enligt denna lag är

särskilt stadgat.

9 KAP.

Om enskildas ersättnings- och arbetsskyldighet.

68 §.

1 mom. Då barn omhändertages för skyddsuppfostran eller samhällsvård

under förhållanden, vilka synas utvisa, att behovet därav kommer att bliva

varaktigt, äger barnavårdsnämnden, i den mån den ej finner skäl till eftergift,

omhändertaga egendom, som då tillhör barnet eller tillfaller det, medan

det är omhändertaget, samt därav uttaga ersättning för kostnaden för barnet,

2 mom. Pör kostnaden för omhändertaget barn under sexton år äger

barnavårdsnämnden uttaga ersättning av barnets föräldrar.

Anspråk på ersättning för kostnad, som här sägs, må ej bifallas, där den

ersättningsskyldige genom att återbetala kostnaden eller någon del därav

kan antagas komma att sakna nödiga medel till underhåll för sig och de sina.

Make, som enligt lag är underhållsskyldig mot andra makens barn eller

adoptivbarn, är, då barnavårdsnämnden omhändertagit barnet, skyldig att

efter sin förmåga ersätta kostnaden för barnet.

Har barn, som omhändertagits för skyddsuppfostran, åtnjutit sådan efter

fyllda sexton år, äro föräldrarna skyldiga att efter sin förmåga utgiva ersättning

för kostnaden för barnet.

3 mom. Om det högsta ersättningsbelopp, som må av barnavårdsnämnden

uttagas enligt denna §, är särskilt stadgat.

4 mom. Har någon, som enligt

dom eller avtal är pliktig att till fullgörande

av lagstadgad underhållsskyldighet

utgiva underhållsbidrag till sitt

barn, försummat att fullgöra denna

plikt, och har till följd härav barnet

måst av barnavårdsnämnden omhändertagas,

då äger barnavårdsnämnden

ej uttaga ersättning enligt 2 mom. av

den av föräldrarna, som icke gjort sig

skyldig till dylik försummelse. I fall,

som här avses, skall i barnavårdsnämndens

protokoll göras anteckning

4 mom. Har någon, som enligt

dom eller avtal är pliktig att till fullgörande

av lagstadgad underhållsskyldighet

utgiva underhållsbidrag till sitt

barn, försummat att fullgöra denna

plikt, och har till följd härav barnet

måst av barnavårdsnämnden omhändertagas,

då äger barnavårdsnämnden

ej uttaga ersättning enligt 2 mom. av

den av föräldrarna, som icke gjort sig

skyldig till försummelse av sin underhållsskyldighet.

I fall, som här avses,

skall i barnavårdsnämndens protokoll

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kuntjl. Maj ds förslag.) (Utskottets för slag.)

om anledningen till omhändertagandet göras anteckning om anledningen till

och den begränsning i ersättnings- omhändertagandet och den begränsskyldigheten,

som nu är sagd. ning i ersättningsskyldigheten, som

nu är sagd.

69 §.

Där kommun för vård å sjukvårdsinrättning, barnhem, förbättrings- eller

uppfostringsanstalt eller till åtgärder för förebyggande av framtida fattigvårdsbehov

ställt särskilda medel till barnavårdsnämndens förfogande, ankommer

det på kommunen att bestämma, huruvida ersättningsskyldighet,

varom i 68 § sägs, skall äga rum för utgift, som bestrides av dessa medel.

70 §.

Talan om utbekommande av ersättning enligt 68 § anhängiggöres hos

länsstyrelsen i länet.

Om den, som sökes, har sitt bo och hemvist eller uppehåller sig i annat

län, överlämnas ärendet för prövning till länsstyrelsen därstädes. Talan mot

den, som ingenstädes äger stadigt hemvist eller icke är svensk medborgare,

prövas av länsstyrelsen i det län, där han finnes.

71 §.

1 mom. Då enskild person är jämlikt 68 § 2 mom. skyldig att ersätta

kostnaden för omhändertaget barns vård, bör, där ej omständigheterna annat

föranleda, i den ordning i denna § sägs bestämmas det belopp, varmed den

ersättningsskyldige har att å vissa tider, så länge vården fortfar, till barnavårdsnämnden

utgiva bidrag till barnets vård.

Vid bidragets bestämmande bör hänsyn tagas, å ena sidan till kostnaden

för vården samt å andra sidan till den ersättningsskyldiges betalningsförmåga,

varjämte tiderna för bidragets utgivande böra så lämpas, att utgivandet

underlättas.

Barnavårdsnämnden i den kommun, där barnet äger hemortsrätt, bör med

den ersättningsskyldige om utgivandet träffa avtal, vilket skall slutas genom

skriftlig, av två personer bevittnad handling.

Därest avtal ej kan komma till stånd, äger nämnden att, med bifogande

av utredning rörande den ersättningsskyldiges betalningsförmåga, lios länsstyrelsen

i länet göra ansökan om fastställande av bidrag. Länsstyrelsen

prövar efter ovan angivna grunder, med vilket belopp och å vilka tider bidrag

skall utgå. I fall, som här avses, skall vad i 70 § andra stycket är stadgat

äga motsvarande tillämpning.

2 mom. Yppas, efter det avtal träffats eller bidraget blivit av länsstyrelsen

fastställt, anledning till jämkning i bidragets belopp eller tiderna för dess

erläggande, må sådan jämkning kunna efter överenskommelse mellan barnavårdsnämnden

och den ersättningsskyldige äga rum. Kommer ej dylik

överenskommelse till stånd, må länsstyrelsen, utan hinder av förut träffat

avtal eller meddelat beslut, kunna förordna om jämkning.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

72 §.

Skyldig att efter föreläggande av barnavårdsnämnden inställa sig till

och efter sin förmåga fullgöra honom å fattigvårdsanstalf eller eljest anvisat

arbete är

a) den, som av lastbarhet, vårdslöshet, lättja eller liknöjdhet så försummar

sina skyldigheter mot sitt barn, som ej fyllt sexton år, att skyddsuppfostran

eller samhällsvård måste beredas detta, och tillika undandrager sig fullgörandet

av den honom härför åliggande ersättningsskyldighet, samt

b) den, som enligt av domstol meddelat slutligt utslag eller skriftligt,

av två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad

underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till sitt barn, som ej fyllt

sexton år, men av lättja eller liknöjdhet underlåter att fullgöra denna plikt

och härigenom föranleder sådan försämring av det uppehälle och den uppfostran,

som lagligen tillkomma barnet, att särskild åtgärd mot den försumlige

prövas påkallad för att framtvinga underhållsskyldighetens fullgörande.

Den arbetsskyldige må kvarhållas å anstalten eller i arbetet, intill dess

grundad anledning föreligger till antagande, att han skall söka efter förmåga

fullgöra sina skyldigheter mot barnet; dock må han ej kvarhållas i oavbruten

följd under längre tid än ett år.

Yad i 71, 72, 74, 75 och 76 §§ i lagen om fattigvården är stadgat om

inverkan av arbetsskyldighetens fullgörande, om handräckning samt om

varning och tvångsarbete såsom påföljd vid underlåtenhet av eller tredska

eller dåligt uppförande vid utförande av anvisat arbete skall i motsvarande

tillämpning lända till efterrättelse, med iakttagande dock, att vad enligt

nämnda §§ åligger fattigvårdsstyrelsen i stället skall ankomma på barnavårdsnämnden.

10 KAP.

Straffbestämmelser och allmänna föreskrifter.

73 §.

Försummar någon att fullgöra anmälningsskyldighet i fall, som omförmäles

i 51 §, vare förfallen till böter från och med fem till och med etthundra kronor.

Har någon i trots av förbud, varom i 42, 56 eller 57 § sägs, mottagit

fosterbarn, straffes med böter från och med femtio till och med femhundra

kronor eller, då omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse

i högst sex månader.

74 §.

1 mom. Har någon genom att dölja barn, som avses i 22 eller 49 §,

eller genom att hjälpa det att avvika eller genom vilseledande uppgifter

uppsåtligen lagt hinder i vägen för verkställighet av beslut eller undersökning

i ärende rörande barnet,

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

eller bär någon uppsåtligen förlett eller hjälpt barn, som omhändertagits

för skyddsuppfostran, att avvika från hem eller anstalt, dit det överlämnats,

straffes, där gärningen icke eljest är i lag belagd med strängare straff,

med böter från och med fem till och med femhundra kronor eller, då omständigheterna

äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.

2 mom. Den, som överträder av barnavårdsnämnd eller styrelse eller

föreståndare för skyddshem meddelat förbud mot att besöka barn, som omhändertagits

för skyddsuppfostran, straffes, där gärningen icke eljest är i

lag belagd med strängare straff, med böter från och med fem till och med

femhundra kronor.

75 §.

1 mom. Har barnavårdsnämnd i fall, som avses i 24 § 2 mom., kallat

föräldrar att personligen inställa sig inför nämnden eller särskilt utsett ombud,

och utebliva de utan laga förfall, skall en var av dem bota fem kronor

och av nämnden genom upprepade viten, som dock tillsammans ej må överstiga

etthundra kronor för en var av dem, tillhållas att inställa sig. Kunna

de ändå ej förmås till inställelse, må nämnden begära handräckning hos

polismyndigheten.

Då i fall, som nyss är sagt, barn kallats till inställelse, må nämnden

ålägga den, som har barnet i sin vård, att ombesörja dess inställande eller

efter omständigheterna därom förordna på annat lämpligt sätt. Där så erfordras,

må nämnden begära handräckning hos polismyndigheten.

Har underställning jämlikt 25 § ägt rum, äger länsstyrelsen förelägga

föräldrarna inställelse vid vite eller äventyr av hämtning. Om barnets inställande

gäller i motsvarande tillämpning vad i nästföregående stycke är

stadgat.

2 mom. Där barnavårdsnämnd i annat fall än i 24 § 2 mom. avses, kallat

någon, som bor eller uppehåller sig inom kommunen, till personlig inställelse

för att höras i något till nämndens behandling hörande ärende, skall

vad i 1 mom. är stadgat äga motsvarande tillämpning, med iakttagande dock,

att den sålunda kallade ej är pliktig att hörsamma kallelsen, om han ej minst

fyra dagar förut erhållit del därav.

76 §.

Förseelse, som i detta kapitel avses, må ej åtalas av allmän åklagare, där

den ej av målsägande eller vederbörande barnavårdsnämnd till åtal angives.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kommunens kassa.

Saknas tillgång till böternas eller vitenas fulla gäldande, skola de förvandlas

enligt allmän strafflag.

77 §.

Barnavårdsnämnd eller dess ordförande samt styrelse eller föreståndare

för skyddshem äga att, där de så pröva nödigt för vidtagande av åtgärd,

som enligt denna lag ankommer på dem, utan kostnad för nämnden eller

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

styrelsen erhålla handräckning av polismyndighet ävensom biträde av prästerskap

och kommunal myndighet.

78 §.

Vad i denna lag stadgas angående föräldrar gäller adoptant, när fråga är

om adoptivbarn. Barnets föräldrar äro ej skyldiga att utgiva ersättning

enligt 68 § 2 mom., där ej adoptanten samt, om denne är gift, hans make

bliva ur stånd att fullgöra sin ersättningsskyldighet.

Tillkommer vårdnaden om barn allenast den ena av dess föräldrar eller

särskilt förordnad förmyndare, skall vad i 3, 6 och 10 kap. är stadgat med

avseende å föräldrarna gälla om den, som har vårdnaden.

79 §.

Medicinalstyrelsen har att till ledning för barnavårdsnämnder och enskilda

meddela nödiga råd och anvisningar beträffande vård av barn, särskilt

av späda sådana.

80 §.

Barnavårdsnämnden skall årligen före januari månads utgång till provinsialläkaren

eller extra provinsialläkaren i det distrikt, dit kommunen hör,

avgiva förteckning å samtliga under nämndens tillsyn stående barn, som vid

slutet av nästföregående år vårdades i fosterhem och barnhem inom kommunen.

Förteckningen skall för varje barn innehålla uppgift å barnets namn

och födelsedag, barnafostrarens namn och adress ävensom, då barnet mottagits

i barnhem, dettas benämning.

11 KAP.

Om klagan i mål och ärenden enligt denna lag.

81 §.

1 mom. Da barnavårdsnämnd meddelat beslut, varigenom barns omhändertagande

för samhällsvård vägrats,

eller barnavårdsnämnd eller styrelse för skyddshem, som avses i 43 § 1

mom., avslagit framställning om slutlig utskrivning av för skyddsuppfostran

omhändertaget barn,

eller barnavårdsnämnd meddelat beslut i fråga, som avses i 7 kap.,

eller barnavårdsnämnd eller styrelse för anstalt meddelat beslut rörande

behandlingen vid fullgörande av arbetsskyldighet eller beträffande kvarhållande

av arbetsskyldig å anstalten eller i arbetet,

eller barnavårdsnämnd meddelat beslut i annat ärende enligt denna lag,

vilket icke angår i 3, 4 eller 6 kap. avsedd fråga och icke heller förvaltningsfråga,

för vars behandling nämnden jämlikt de i denna lag eller kommunallagarna

givna föreskrifter är ansvarig endast inför kommunen,

s. 61 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. 61

(Kunyl. Maj ds förslag.) (Ufsköttel s förslag.)

må den, som beslutet rörer, anföra besvär hos länsstyrelsen inom trettio

■dagar, räknade från det han av beslutet erhållit del; dock går beslutet i

verkställighet, där ej förbud däremot meddelas av länsstyrelsen.

2 mom. Oavsett huruvida besvär enligt 1 mom. anförts, har länsstyrelsen

att, då missförhållande föreligger, vars avhjälpande enligt denna lag

ankommer på barnavårdsnämnd eller styrelse för anstalt, tillhålla nämnden

eller styrelsen att vidtaga erforderlig åtgärd.

En var äger rätt att om missför- En var äger rätt att om missförhållande,

som här nämnts, göja an- hållande, som här nämnts, göra anmälan

hos uppsiktsmyndighet, varom i mälan hos myndighet eller befattnings
2

kap. förmäles. harare, som avses i 2 kap.

3 mom. Över varning, som meddelats jämlikt 72 § i denna lag, må klagan

ej föras; dock äger länsstyrelsen, i sammanhang med prövning av yrkande om

den felandes dömande till tvångsarbete, pröva varningens befogenhet.

4 mom. Barnavårdsnämnd, vilken är missnöjd med beslut av styrelse för

skyddshem, som avses i 43 § 1 mom., eller med beslut av styrelse för

arbetshem rörande någons intagning i skydds- eller arbetshemmet, äger över

beslutet anföra besvär hos länsstyrelsen inom trettio dagar från det nämnden

erhållit del av beslutet.

5 mom. Över beslut av styrelse för skyddshem, som avses i 43 § 2 och

3 mom., må klagan föras i fall, då sådan är enligt denna § medgiven över

annan skyddshemsstyrelses beslut; och äger Konungen meddela närmare bestämmelser

angående klagan, varom här är fråga.

6 mom. Utdrag av barnavårdsnämnds eller anstaltsstyrelses protokoll i

ärende, som i denna § sägs, skall utan avgift tillhandahållas den, som är i

behov därav för klagan över nämndens eller styrelsens beslut.

82 §.

Är någon missnöjd med handräckning, som av polismyndighet meddelats

enligt denna lag, må han däröver anföra besvär hos länsstyrelsen inom trettio

dagar från handräckningens fullbordande.

83 §.

För talan mot beslut, som enligt

denna lag fattats av kommunalstämma,

kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige

eller allmän rådstuga, gäller vad

om besvär över deras beslut är stadgat

i kommunallagarna. Om underställning

av beslut, varom i 12 § förmäles, gäller

vad i nämnda lagar sägs rörande underställning

av där avsedda beslut.

83 §.

För talan mot beslut, som enligt

denna lag fattats av kommunalstämma,

kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige

eller allmän rådstuga, gäller vad

om besvär över deras beslut är stadgat

i kommunallagarna.

84 §.

1 mom. Är någon missnöjd med länsstyrelses utslag angående

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

a) ersättning för kostnad för omhändertaget barn eller angående skyldighet

att ansvara för sådan kostnad,

b) fastställelse av eller jämkning i bidragsskyldighet enligt 71 §,

c) liemsändning eller ersättning för hemsändningskostnad,

d) behandlingen vid fullgörande av arbetsskyldighet eller kvarhållande av

arbetsskyldig å anstalt eller i arbete, eller

e) gottgörelse av staten jämlikt 63 §,

må han däröver anföra besvär hos kammarrätten.

Besvären skola innan klockan tolv å trettionde dagen efter den, då klaganden

erhållit del av utslaget, avlämnas till länsstyrelsen, som över besvären

infordrar vederbörandes förklaring och, sedan sådan inkommit, till kammarrätten

insänder handlingarna i mulet jämte bevis om utslagets delgivning

och eget utlåtande.

2 mom. År utslaget meddelat av länsstyrelsen i annat län, än det klaganden

tillhör, må besvären, om klaganden det föredrager, inom ovan stadgade

tid avlämnas till länsstyrelsen i sistnämnda län, vilken det åligger att

översända dem till den länsstyrelse, som meddelat utslaget, för att vidare

behandlas i föreskriven ordning.

3 mom. Bestämmelserna i 81 § 3 och 4 mom. i lagen om fattigvården

skola äga motsvarande tillämpning beträffande mål enligt denna lag.

4 mom. Över kammarrättens beslut i mål och ärenden, som avses i denna

lag, må ej klagan föras.

85 §.

1 mom. Vill någon söka ändring i länsstyrelses utslag i mål rörande

ådömande av tvångsarbete enligt 72 § i denna lag, skall vad i 83 § i lagen

om fattigvården är stadgat äga motsvarande tillämpning.

2 mom. För klagan över länsstyrelses utslag i andra frågor enligt denna

lag, än förut i detta kapitel är sagt, gäller, efter varje saks beskaffenhet, vad

om besvär över länsstyrelses beslut är i kommunallagarna eller eljest stadgat.

86 §.

Länsstyrelses beslut enligt 3—7 kap. går i verkställighet titan hinder

därav att klagan förts.

12 KAP.

Övergångsbestämmelser.

87 §.

Denna lag skall med de i 88 och 89 §§ angivna undantag lända till efterrättelse

från och med den 1 januari 1926.

Genom denna lag upphävas lagen den 6 juni 1902 om fosterbarns vård

samt lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade och i sedligt

avseende försummade barn tillika med alla de stadganden, vilka innehålla

ändring eller förklaring av nämnda lagar eller tillägg därtill.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

63

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Vtskuttets förslag.)

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,

som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall i stället denna lända till

efterrättelse.

88 §.

Bestämmelserna i 7 kap. äga ej tillämpning å barn, födda före den 1

januari 1919. I fråga om barn under sexton år, som vistas hos annan än

föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare, vilken har vårdnaden om

barnet, må dock, då särskilda omständigheter därtill föranleda, barnavårdsnämnden

eller, i brådskande fall, dess ordförande besluta, att barnet, fastän

fött före nyssnämnda dag, skall tills vidare anses såsom fosterbarn; och skall i

sådant fall vad i 7 kap. och 73 § är stadgat äga tillämpning. Då dylikt beslut

meddelas av ordföranden, skall anmälan därom göras vid nästa sammanträde

hos nämnden, som prövar, huruvida beslutet skall äga bestånd.

89 §.

1 mom. I kommun, där särskild barnavårdsnämnd skall tillsättas i enlighet

med bestämmelserna i denna lag, skall sådant första gången ske före

den 1 augusti 1925; åliggande det denna barnavårdsnämnd att efter samråd,

i den mån så anses erforderligt, med fattigvårdsstyrelse och andra myndigheter,

vilka förut handhaft hithörande ärenden, avlämna utgifts- och inkomstförslag

för år 1926 i överensstämmelse med kommunallagarna.

2 mom. Kommun, som vill vinna befrielse från skyldighet att tillsätta

särskild barnavårdsnämnd, skall till länsstyrelsen ingiva sin till Konungen

ställda ansökan därom. Efter det utredning i frågan verkställts av vederbörande

barnavårdskonsulent, insänder länsstyrelsen handlingarna i ärendet

jämte eget yttrande till Konungen.

Har ansökan, som nyss är sagd, bifallits, skall kommunen inom av Konungen

bestämd tid förrätta val, som avses i 7 § och 8 § 2 mom.; och skall beträffande

avlämnande av utgifts- och inkomstförslag för näst därefter följande

år i tillämpliga delar gälla vad i 1 mom. är stadgat.

3 mom. Har särskilt tillsatt barnavårdsnämnd att övertaga befattning

med barn, vilkas vård och uppfostran förut omhänderhafts av fattigvårdsstyrelsen,

må kommun kunna besluta, att med övertagandet skall anstå till

den 1 januari 1927, intill vilken tid fattigvårdsstyrelsen fortfarande har att

i enlighet med lagen om fattigvården ombesörja nämnda barns vård och

uppfostran.

4 mom. Där anmälningsskyldighet enligt 51 § åligger någon, som icke

enligt äldre lag varit anmälningsskyldig, må med anmälan kunna anstå intill

den 1 juli 1926.

5 mom. Yad i denna lag stadgas angående ersättning av kommun, landsting,

staten eller enskild person för utgift för omhändertaget barn skall icke

tillämpas i fråga om utgift, som uppstått, innan lagen trätt i kraft, utan

skall i sådant hänseende iakttagas vad hittills varit föreskrivet.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

Därest före den 1 januari 1926 beslut meddelats i ärende, som avses i

denna lag, skall i fråga om fullföljd av talan mot beslutet eller underställning

därav gälla vad förut varit stadgat.

90 §.

Barnavårdsnämnden äger att av de myndigheter, vilka hittills haft sig

anförtrodda de enligt denna lag på barnavårdsnämnden ankommande angelägenheter,

erhålla hos dem tillgängliga uppgifter och handlingar rörande

barn, om vilka nämnden har att övertaga vård eller tillsyn.

2ro) LAG

om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918

(nr 422) om fattigvården.

Härigenom förordnas, att 36 § i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården skall

upphöra att gälla samt att 1 och 10 §§, 12 § 1 mom., 30, 38, 43 och 44 §§, 60 § 2

mom., 63, 68, 74, 77 och 92 §§ i samma lag skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Befinnes---------sägs.

Fattigvård-------uppfostran.

Med----— — ----— år.

Börande omhändertagande av minderårig, som på grund av nöd eller

annan dylik anledning är i behov av vård utom hemmet, stadgas i lagen

om samhällets barnavård.

10 §.

Fattigvårdsstyrelsen----verkställighet.

I sådant — — — — — — — handha vande.

Angående skyldighet i vissa fall för Angående skyldighet i vissa fall för

fattigvårdsstyrelsen att tjänstgöra så- fattigvårdsstyrelsen att tjänstgöra såsom

barnavårdsnämnd stadgas i lagen som barnavårdsnämnd och nykterhetsom

samhällets barnavård. nämnd stadgas i lagen om samhällets

barnavård och lagen om behandling av

alkoholister.

12 §.

1 mom. Ledamöter-----år.

Ledamot —------talan.

Hustru vare ej, på den grund, att äldre giftermålsbalken är tillämplig i

fråga om makarnas förmögenhetsförhållanden, obehörig att utöva uppdrag,

varom nu är fråga.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. 65

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag)

Med hänsyn till ämbets- eller tjänstemannaställning må landshövding,

landssekreterare, landskamrerare, länsassessor eller landsfogde icke vara

ledamot eller suppleant i fattigvårdsstyrelse; ej heller landsfiskal i fångvårdsstyrelse

inom sitt distrikt. Av kommunen avlönad tjänsteman, som i

och för sin befattning är redovisningsskyldig inför fattigvårdsstyrelsen, må

icke vara ledamot eller suppleant i samma styrelse.

Beträffande — —--avsägelserätt.

30 §.

Då understöd lämnats i hemmet eller understödstagare utackorderats i

enskilt hem, bör fattigvårdsstyrelsen vaka över att beviljat understöd behörigen

användes och att de, som emottagit understödstagare till vård, fullgöra

sina skyldigheter.

38 §.

1 mom. Fattigvårdsstyrelsen —----samhället.

2 mom. I fattigvårdssamliälle, där särskild barnavårdsnämnd är tillsatt,

böra, i den mån så prövas påkallat, representanter för fattigvårdsstyrelsen

och barnavårdsnämnden eller dessa myndigheter i deras helhet sammankomma

för rådplägning om angelägenheter, som beröra bådas verksamhet.

Då i fattigvårdssamliälle, där särskild barnavårdsnämnd är tillsatt, fattigvårdsstyrelsen

vid prövning av fattigvårdsbehov finner skäl till antagande,

att någon, som ej fyllt aderton år, bör i enlighet med lagen om samhällets

barnavård omhändertagas av barnavårdsnämnden, bör fattigvårdsstyrelsen

skyndsamt genom den ledamot, som är ledamot jämväl i barnavårdsnämnden,

inhämta dess uppfattning i ärendet. Av styrelsen införskaffad utredning

bör därvid tillhandahållas nämnden jämte förslag till de åtgärder, vilka styrelsen

finner lämpligen böra vidtagas. Råda olika meningar mellan styrelsen

och nämnden, bör ärendet överlämnas till en tremannanämnd, bestående

av den gemensamma ledamoten samt ytterligare en ledamot av fattigvårdsstyrelsen,

vald av styrelsen för ett år i sänder, och eu ledamot av barnavårdsnämnden,

utsedd av denna för enahanda tid. Tremannanämnden har att

skyndsamt avgöra, huruvida fattigvårdsstyrelsen eller barnavårdsnämnden skall

taga befattning med ärendet. Finner styrelsen tremannanämndens avgörande

icke kunna utan våda avvaktas, må styrelsen tills vidare vidtaga lämplig åtgärd.

43 §.

Konungens---------påkalla.

I allt vad som rör Konungens befall- I allt vad som rör Konungens befallningshavandes

befattning med fattig- ningsliavandes befattning med fattigvårdsförvaltningen

inom länen skola vårdsförvaltningen inom länen skola

Konungens befallningsliavande hava Konungens befallningshavande hava

biträde av fattigvårdskonsulenter, vilka, biträde av särskilt tillsatta tjänstemän,

jämväl skola hava till uppgift att till- fattigvårdskonsulenter, vilka jämväl

handagå med upplysningar och råd skola hava till uppgift att tillhandagå

rörande fattigvården. Dylik befatt- med upplysningar och råd rörande

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 samt. 2 avd. 23 käft. (Nr 27.) 107324 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

ning må, där så prövas lämpligt, innehavas

av barnavårdskonsulent, varom

förmäles i lagen om samhällets barnavård.

Instruktion för fattigvårdskonsulenterna

utfärdas av Konungen.

(Utskottets förslag.)

fattigvården. Instruktion för fattigvårdskonsulenterna

utfärdas av Konungen.

Om skyldighet för fattigvän dskonsulenterna

att tjänstgöra jämväl såsom

barnavårdskonsulenter är stadgat i lagen

om samhällets barnavård.

44 §.

Jämte det övervakande av fattigvården

i länen, som enligt 43 § åligger

Konungens befallningshavande,

ankommer det på överinspektören för

fattigvård och barnavård att verka för

fattigvårdens ändamålsenliga ordnande

och främja dess utveckling. Han kar

ock att öva uppsikt över de i 33 §

omförmälda arbetshemmen. Angående

överinspektörens verksamhet i

ovannämnda hänseenden meddelar

Konungen närmare föreskrifter.

44 §.

Jämte det övervakande av fattigvården

i länen, som enligt 43 § åligger

Konungens befallningshavande,

ankommer det på statens inspektör för

fattigvård och barnavård att verka för

fattigvårdens ändamålsenliga ordnande

och främja dess utveckling. Han har

ock att öva uppsikt över de i 33 §

omförmälda arbetshemmen. Angågende

inspektörens verksamhet i ovannämnda

hänseende meddelar Konungen

närmare föreskrifter.

60 §.

2 mom. Har, efter det en person fyllt sexton men innan han fyllt sextio

år, såväl han som de personer, beträffande vilka i 49 § 2 mom. stadgas, att

dem tilldelad fattigvård inverkar på hans förvärv av hemortsrätt, oavbrutet

under minst tre år vistats utom det fattigvårdssamhälle, varest han har

hemortsrätt, utan att under denna tid hava av samhället åtnjutit fattigvård,

äger samhället att av staten erhålla gottgörelse för fattigvård enligt 1 §,

som samhället efter utgången av samma tid fått bekosta för någon av dem.

I fråga om inverkan på rätt att erhålla sådan gottgörelse skall utgift för av

barnavårdsnämnd jämlikt lagen om samhällets barnavård omhändertaget barn

anses såsom fattigvård.

Dylik--— — —--— — ansökning.

63 §.

Har —---—----—--eftergift.

Har någon, som enligt dom eller Har någon, som enligt dom eller

avtal är pliktig att till fullgörande av avtal är pliktig att till fullgörande av

lagstadgad underhållsskyldighet utgiva lagstadgad underhållsskyldighet utgiva

underhållsbidrag till barn eller adoptiv- underhållsbidrag till barn eller adoptivbarn,

försummat att fullgöra denna barn, försummat att fullgöra denna

plikt, och har fattigvård till följd härav plikt, och har fattigvård till följd härav

måst lämnas den underhållsberätti- måst lämnas den underhållsberättigade,

då äger fattigvårdsstyrelsen ej gade, då äger fattigvårdsstyrelsen ej

s. 67 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

67

(Kungl. Maj ds förslag.)

sådan rätt till ersättning, som i första

stycket sägs, mot den av föräldrarna

eller adoptivföräldrarna, som icke gjort

sig skyldig till dylik försummelse. I

fall, som här avses, skall i fattigvårdsstyrelsens

protokoll göras anteckning

om anledningen till fattigvårdsbehovet

och den begränsning i fattigvårdsstyrelsens

rätt till ersättning, som nu är

sagd.

(Utskottets förslag.)

sådan rätt till ersättning, som i första

stycket sägs, mot den av föräldrarna

eller adoptivföräldrarna, som icke gjort

sig skyldig till försummelse av sin

underhållsskyldighet. I fall, som här

avses, skall i fattigvårdsstyrelsens protokoll

göras anteckning om anledningen

till fattigvårdsbehovet och den

begränsning i fattigvårdsstyrelsens

rätt till ersättning, som nu är sagd.

68 §•

Om tiden för anhänggigörande av talan om ersättning enligt 62 och 63 §§ skall

vad enligt allmänna lagen gäller om preskription av fordran äga tillämpning.

74 §■

Undandrager — — — — — — — äger fattigvardsstyrelsen, där han fyllt

aderton år och icke är till arbete oförmögen,-------omförmäles.

Styrelse-------för styrelsen.

77 §''

Föreligger anledning, att understödstagare bör förklaras omyndig, har

fattigvårdsstyrelsen att anmäla förhållandet till vederbörande överförmyndare.

92 §.

I stället för vad i förordningen den 9 juni 1871 angående fattigvården är

stadgat till förekommande av bettleri samt om barn, som bettlar, skola följande

bestämmelser gälla:

1 mom. Envar, som efter fyllda aderton år gör sig förfallen till bettleri,

må anhållas och, där han ej är i den nödställda belägenhet, att han bör erhålla

fattigvård, behandlas såsom lösdrivare, på sätt i lagen angående lösdrivares

behandling är stadgat.

Till___—-------räkning.

2 mom. Där någon, som ej fyllt aderton år, anträffas bettlande, skall

med honom förfaras i enlighet med lagen om samhällets barnavård.

3 mom. Inom —— — — — behandling. Har den anhållne ej fyllt

aderton år, skall han överlämnas till barnavårdsnämnden för den åtgärd,

som enligt lag ankommer på densamma.

För__________— bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1

januari 1926; dock att nu gällande be- januari 1926; dock

stämmelser i 30 och 36 §§ samt i att det nuvarande första stycket av

77 § 2 stycket fortfarande skola äga 77 § skall upphöra att gälla den 1

tillämpning med avseende å barn, som januari 1925:

s. 68 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

68

(Kungl. Maj:ts förslag.)

av fångvårdsstyrelse!! omhändertagits,

till dess omsorgen om dessa

barns vård och uppfostran övertagits

av barnavårdsnämnden; samt att vad

i 68 § i dess nuvarande lydelse är

stadgat om tillämpning av 55 § första

stycket skall gälla beträffande fattigvård,

som utgått före denna lags ikraftträdande

eller för vilken, om fattigvården

icke lämnats av den sökande

fattigvårdsstyrelsen, kostnaden inom

samma tid av styrelsen guldits.

Vad i 75 § är stadgat må ej efter

den, som icke fyllt aderton år.

(Utskottets förslag.)

att i stället för det nuvarande tredje

stycket i samma paragraf skall från och

med sistnämnda dag gälla vad i paragrafen

enligt dess nya lydelse är stadgat;

att nu gällande bestämmelser i 30

och 36 §§ samt i 77 § andra stycket

även efter den 1 januari 1926 skola äga

tillämpning med avseende å barn,

som av fattigvårdsstyrelsen omhändertagits,

till dess omsorgen om dessa

barns vård och uppfostran övertagits

av barnavårdsnämnden; samt

att vad i 68 § i dess nuvarande

lydelse är stadgat om tillämpning av

55 § första stycket skall gälla beträffande

fattigvård, som utgått före

den 1 januari 1926 eller för vilken,

om fattigvården icke lämnats av den

sökande fattigvårdsstyrelsen, kostnaden

inom samma tid av styrelsen

guldits.

denna lags ikraftträdande tillämpas på

3: o) LAG

om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 12 juni 1885

(nr 27) angående lösdrivares behandling.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 12 juni 1885 angående lösdrivares

behandling skall erhålla följande ändrade lydelse:

Var, som sysslolös stryker omkring från ort till annan utan medel till

sitt uppehälle, må, där ej omständigheterna ådagalägga, att han söker arbete,

behandlas såsom lösdrivare på sätt i denna lag sägs.

Till enahanda behandling vare ock den förfallen, vilken eljest, utan att

äga medel till sitt uppehälle, underlåter att efter förmåga söka ärligen försörja

sig och tillika förer ett sådant levnadssätt, att våda därav uppstår för

allmän säkerhet, ordning eller sedlighet.

Personer under aderton år må ej såsom lösdrivare behandlas.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. 69

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1926; därvid skall iakttagas,

att beträffande person under aderton år, vilken före nämnda dag dömts

till tvångsarbete genom utslag, som vunnit laga kraft eller ej överklagas,

verkställighet av tvångsarbetet skall äga rum enligt lagen angående lösdrivares

behandling;

att vad i 12 § av sistnämnda lag föreskrives ej må tillämpas på den, som

icke fyllt aderton år;

att när någon, som ej fyllt aderton år, frigives efter att hava undergått

tvångsarbete, han skall i enlighet med det för honom utfärdade pass begiva

sig till den ort, dit han förpassats, och ofördröjligen anmäla sig hos barnavårdsnämnden

därstädes; samt

att, när eljest person under aderton år frigives, efter att hava anhållits

eller häktats för lösdriveri, han skall överlämnas till vederbörande barnavårdsnämnd.

B. att riksdagen i anledning av motionen II: 453 måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, på vad sätt

och efter vilka grunder understöd utan fattigvårds karaktär må

kunna beredas änkor, vilka äro i behov därav för sina barns

uppfostran, samt om framläggande för riksdagen av de förslag,

till vilka utredningen kan giva anledning;

C. att motionerna 1:289 samt II: 445, 446, 447, 448, 449,

450, 451 och 453, i den mån de icke blivit besvarade genom

vad utskottet ovan under A och B hemställt, icke måtte till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 maj 1924.

På andra lagutskottets vägnar:

BROK PETRÉN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Fetrén, von Sydow, Alfred Petrén, Linder,

greve Spens*), von Kock, Tjällgren och Franzén;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hagman, Karlsson

i Gasabäck, Hage, Holmström i Stockholm, Carlsson i Solberga och Persson i Trången.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Andra lagutskottets ''utlåtande Nr 27.

Reservationer.

Beträffande utskottets hemställan under punkt A.

ay herrar Hagman, Hage och Holmström i Stockholm, vilka anfört följande:

»Vi anse oss kunna i stort sett ansluta oss till den motivering och

det lagförslag, som av utskottet framlagts. I vissa punkter vilja vi dock

deklarera en avvikande mening.

Vad motiveringen särskilt angår, så anse vi, att utskottet borde ha

givit uttryck åt den meningen, att det kan ifrågasättas, om den kungl.

propositionen funnit en lämplig avvägning för uppdelningen av barnavården

mellan barnavårdsnämnden och fattigvårdsstyrelsen. Säkerligen torde även

mycket starka skäl kunna anföras för den ståndpunkt, som framförts i

den av fru Östlund m. fl. framlagda motionen II : 453, där det bl. a.

ifrågasättes, att barnavårdsnämnd skulle övertaga även understödsverksamheten

beträffande barn i hemmet.

Emellertid ha vi ansett oss ej kunna för närvarande påyrka någon

ändring i lagtexten i denna riktning, men då vi hoppas, att riksdagen

kommer att bifalla den utredningsskrivelse angående änkors barn, vilken

av utskottet tillstyrkts, torde det bliva möjlighet för att den blivande utredningen

även kommer in på detta spörsmål, varvid enligt vår uppfattning

även den fråga borde upptagas till behandling, huruvida ej ett organisatoriskt

sammanförande av kommunernas barnavård, fattigvård och pensionsväsende

samt eventuellt även annan del av kommunernas verksamhet

borde ske i samband med åstadkommande av en gemensam kommunal

nämnd (arbetande i större kommuner på olika sektioner, vilka vid avgörande

av vissa frågor kunna sammanträda till plenum, samt i mindre

sådana med olika föredragande för olika frågor).

Utan att, som frågan nu ligger, kunna göra ett bestämt uttalande i densamma,

synes det oss likväl som om man genom åstadkommande av en

dylik social nämnd skulle kunna på ett organisatoriskt enklare sätt lösa

sådana slitningar, som då och då uppstå mellan fattigvårdsstyrelse och

barnavårdsnämnd angående understöd till barn in. m.

På nu nämnda punkter anse vi oss emellertid ej kunna göra något

yrkande. Däremot anse vi oss böra framföra ett dylikt yrkande, då det

blir fråga om sammansättningen av den i 1 kap. av lagen nämnda barnavårdsnämnden.

På denna punkt skulle vi helst vilja helt instämma i de av herrar

Paulsen och Ericson i Boxliolm framförda motionsyrkandena, enligt vilka

all själv skriv enhet skulle försvinna vid väljande av barnavårdsnämnden.

Emellertid skulle ett helt och fullt fullföljande av denna princip medföra

nödvändigheten att vidtaga mycket betydande omformuleringar i lagtexten

på ett flertal ställen. Under sådana förhållanden anse vi oss kunna gå

med på att stadgandena om barnavårdsnämndens sammansättning utformas

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27V

så att dels eu medlem av kommunens fångvårdsstyrelse blir medlem i

barnavårdsnämnd dels också en vid kommunens folkskolor eller fortsättningsskolor

anställd lärare eller lärarinna eller för kommunen anställd

särskild folkskolinspektör skall tillköra samma nämnd. Ty även om vi

från våra principiella utgångspunkter ej finna en sådan anordning tilltalande,

så kunna vi dock som en kompromiss godkänna densamma, i

synnerhet som medlemmen av fattigvårdsstyrelsen enligt 16 § i lagförslaget

skall ingå som självskriven medlem i den i nämnda paragraf omnämnda

tremannanämnden. Ävenså kan det möjligen sägas om representanten

från lärarehåll, att denne i sin egenskap av lärare ofta sitter inne med

personlig kännedom om de barn, som kunna komma att bliva föremål för

barnavårdsnämndens verksamhet.

Vad slutligen beträffar den i 3 § 1 mom. e) omnämnda läkaren, så är

det helt naturligt att vid prövning inom barnavårdsnämnd av åtgärder rörande

vissa barn behov ofta föreligger av medicinsk sakkunskap, varför vi anse

oss kunna gå med på, att jämväl nämnde läkare blir medlem av nämnden.

Däremot kunna, enligt vårt förmenande, ingå skäl av den art, som nu

anförts, framföras för utskottets förslag angående att en prästman ovillkorligen

skall vara medlem av nämnden.

I detta sammanhang vilja vi för övrigt erinra därom, att, då vid 1918

års riksdag frågan om antagande av en ny fattigvar dslag förelåg till behandling,

framfördes från den då sittande regeringen, liksom nu, den

uppfattningen, att kyrkoherde eller hans ställföreträdare borde tillerkännas

rätten att deltaga i fattigvårdsstyrelsens förhandlingar och beslut. Utskottets

majoritet anslöt sig också till denna uppfattning av ungefärligen samma

skäl, som'' nu anföres av andra lagutskottet, nämligen att »kyrkoherde eller

hans ställföreträdare på grund av sin tjänst erhåller en ingående kännedom

om församlingens invånare».

Trots denna motivering fattade andra kammaren på denna punkt det

beslutet, att kyrkoherden eller hans ställföreträdare endast skulle vara berättigad

deltaga i fattigvåvdsstyrelsens förhandlingar men ej i dess beslut.

Detta stadgande, som sedan blev riksdagens beslut genom eu sammanjämkning

mellan första och andra kammarens ståndpunkt och som grundade sig på

en reservation, avgiven av socialdemokratiska och liberala medlemmar i

utskottet (bland vilka sistnämnda må nämnas herrar Leander, Larsson i

Lerdala och Olsson i Eamsta) gäller, som bekant, fortfarande.

Under hänvisning till denna motivering och då vi ha fullt klart för oss,

att vederbörande valkorporationer, även om vårt förslag till formulering

av 3 § godtages, komma att i barnavårdsnämnd insätta en representant

för kommunens prästerskap, där en dylik representant finnes, som besitter

duglighet och lämplighet för uppdraget, vilja vi alltså yrka,

att riksdagen måtte bifalla utskottets förslag till lag om

samhällets barnavård, dock så att följande paragrafer erhålla

här nedan föreslagen lydelse:

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Andra lagutskottets utlutande Nr 27.

3 §•

1 mom. Barnavårdsnämnden utgöres av:

a) en ledamot av kommunens fångvårdsstyrelse;

b) en vid kommunens folkskolor eller fortsättningsskolor anställd lärare

eller lärarinna eller för kommunen anställd särskild folkskolinspektör;

c) minst tre andra för nit och intresse för barn- och ungdomsvård kända

män eller kvinnor; samt

d) i kommun, som avses i 2 mom., en läkare.

De i a), b) och c) omförmälda ledamöterna väljas av kommunen; dock

skall i kommun, där allenast en sådan representant för skolväsendet, varom

i b) förmäles, finnes att för uppdraget tillgå, denne eller hans ställföreträdare

utan val vara ledamot i nämnden.

Minst en av ledamöterna skall vara kvinna. Där så lämpligen kan ske,

bör juridisk sakkunskap vara företrädd inom nämnden.

2 mom. = utskottets förslag.

5 §•

Till suppleanter för de ledamöter, som avses i 3 § 1 mom. a) och b),

utser kommunen dels en ledamot eller suppleant i kommunens fattigvårdsstyrelse,

dels ock, där så kan ske, en sådan representant för skolväsendet,

som i samma mom b) omförmäles; dock skall i kommun, där allenast en

dylik representant för skolväsendet finnes att för uppdraget tillgå, denne

utan val vara suppleant i nämnden.

För de i 3 § 1 mom. c) omförmälda ledamöterna utser kommunen

suppleanter till minst ledamöternas halva antal eller, om deras antal ej

är jämnt, till minst det antal, som är närmast över hälften.

Minst en av suppleanterna skall vara kvinna.

Har i stad annan läkare än stadsläkare blivit jämlikt 3 § 2 mom. utsedd

till ledamot av nämnden, skall staden till suppleant för honom utse

annan läkare.

0 §•

1 mom. De i 3 § 1 mom. c) omförmälda ledamöter i barnavårdsnämnden

och suppleanter för dem utses bland inom kommunen bosatta

svenska män och kvinnor, som fyllt tjugufem år.

Ledamot eller suppleant kan ej vara

a) den — — — — — gods;

b) den — — — — — påföljd;

c) den — — — — — talan.

Hustru — — — — — fråga.

Med — — — — —■ — nämnd.

Beträffande rätt för de valda ledamöterna och deras suppleanter att avsäga

sig uppdrag att vara ledamot eller suppleant i barnavårdsnämnd gäller

å landet vad om ledamot eller suppleant i kommunalnämnd och i stad

vad om stadsfullmäktig är i kommunallagarna stadgat; dock att den, som

s. 73 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskott,efs utlåtande Nr 27.

73

jämlikt 3 § 1 mom. b) valts till ledamot,, samt suppleant för honom.

äga avsäga sig uppdraget endast då de uppgiva hinder, som av kommunen

godkännes, samt att kvinna icke äger tillgodonjuta den henne enligt

kommunallagarna tillkommande särskilda avsägelserätt.

2 mom. De av — — — — — — — — fångvårdsstyrelse.

I kommun, där val sker första gången, skall halva antalet av de ledamöter,

som avses i 3 § 1 mom. c) och halva antalet suppleanter för dem

eller, om antalet icke är jämnt, det antal, som är närmast under hiilften,

utses för allenast två år, och böra dessa ledamöter och suppleanter samt

de, vilka skola kvarstå i fyra år, utses genom särskilda val.

Särskilt — — — — — — — — — — — — — vartannat år.

Avgår — — — — — — — — — — — — —--återstått.

7 §•

Mindre kommun må, där så med hänsyn till förhållandena prövas lämpligen

kunna ske, av Konungen för viss tid eller tills vidare befrias från

skyldigheten att hava särskild barnavårdsnämnd. I sådant fall skall barnavårdsnämnden

utgöras av fattigvårdsstyrelsen, förstärkt med en vid kommunens

folkskolor eller fortsättningsskolor anställd lärare eller lärarinna.

Denne ledamot väljes av kommunen; dock skall i kommun, där allenast

eu sådan lärare eller lärarinna-finnes att för uppdraget tillgå, denne eller

hans ställföreträdare utan val vara ledamot i nämnden.

Till suppleant för den jämlikt denna § valde ledamoten utser kommunen,

där så kan ske, en sådan lärare eller lärarinna, som ovan sägs; dock

skall i kommun, där allenast en dylik lärare eller lärarinna finnes att för

uppdraget tillgå, denne utan val vara suppleant i nämnden.

Beträffande rätt för den jämlikt denna § valde ledamoten och hans

suppleant att avsäga sig uppdrag att vara ledamot eller suppleant samt

beträffande deras tjänstgöringstid och avgång skola bestämmelserna i 6 §

äga motsvarande tillämpning.»

Beträffande utskottets hemställan under punkt B.

av herrar von Sydow, greve Spens, Tjällgren, Öberg, Carlsson i Solberga

och Persson i Trången, vilka ansett, att utskottet icke bort föreslå någon

skrivelse till Kungl. Maj:t i anledning av fru Östlunds m. flis ifrågavarande

motion.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 9 sand. 2 avd. 23 haft. (Nr 27.) 107324 6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:245 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om samhällets barnavård m. in., i vad nämnda proposition avser nedan a1 i texten