Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kung!. Maj.ts proposition angående vissa pensioner och understöd m. m. från allmänna indragningsstaten.

1924-04-01 · 10 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1924:31, Utlåtande, i anledning av Kung!. Maj.ts proposition angående vissa pensioner och understöd m. m. från allmänna indragningsstaten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets inlåtande Nr 31.

iNr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 1 april l!)t!i kl. t e. in.

Utlåtande, i anledning av Kung!. Maj.ts proposition angående vissa

pensioner och understöd m. m. från allmänna indragningsstaten.

I en till riksdagen avlåten, den 7 mars 1924 dagteeknad proposition nr

85, som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling, har Kungl.

Majd, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

(iver ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att bifalla de

förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—12:o hemställt.

l:o.

1 punkt l:o av berörda proposition bär föreslagits, att riksdagen må med- Ang.

giva, att vaktmästaren vid ^rustkammare!! Johan Erik Jansson må från åt

och med månaden nast efter den, varunder han avgår från sin anställning vid livrust.

vid livrustkammaren, under sin återstående livstid uppbära å allmänna in- , k°m™aren

, oi» • • Hj. Jansson,.

dragmngsstaten en årlig pension till belopp av 1,100 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Jansson, som är född den 13

december 1857, varit anställd vid livrustkammaren alltsedan den 1 oktober

1884.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Majds förslag och får

sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj ds ifrågavarande

framställning.

2:o.

Med biträdande av vad i punkt 2:o föreslagits får utskottet, under hänvisning

till den i propositionen lämnade utredningen i förevarande ärende,

hemställa,

att riksdagen ma medgiva, att vaktmästaren vid musikaliska

akademien Frans Henrik Janssons änka Anna

Lovisa Jansson, född Svensson, må från och med den

Ang.

pension åt

vaktmttstaränkan
Anna

Lovisa

Jonsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 8 sand. 26 höft. (Nr 31.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Ang.

personligt

lönetillägg åt

vaktmästaren

vid karolinska

institutet

J. Ekman.

Ang.

pension åt

förre kamreraren

vid

tekniska högskolan

E. F.

TÅlliesköld.

1 juli 1923 under sin återstående livstid, så länge hon

förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av tvåhundrafemtio

kronor.

3:o.

Under punkt 3:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren

vid patolologiska institutionen vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

John Ekman må äga att från och med den 1 juli 1924, så länge han kvarstår

i sin nuvarande befattning, å allmänna indragningsstaten uppbära ett

personligt lönetillägg till belopp av 200 kronor.

I fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har på de i propositionen anförda skäl funnit sig böra biträda

Kungl. Maj:ts förslag, varför utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

4:o.

1 punkt 4:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att förre kamreraren

vid tekniska högskolan Ernst Ferdinand Lilliesköld må, räknat från

och med den 1 januari 1923, under sin återstående livstid uppbära å allmänna

indragningsstaten en årlig pension till belopp av 500 kronor.

Föredragande departementschefen har i detta ärende anfört följande:

»Av handlingarna i ärendet framgår, att Lilliesköld, som är född år 1847,

varit anställd såsom kamrerare vid högskolan från och med den 1 augusti

1892 till och med den 31 december 1922, att han under denna tid uppburit

ett arvode av 800 kronor, varjämte till honom utgått årligt fyllnadsarvode

under åren 1912—1917 med 700 kronor, under åren 1918—1920 med 1,000

kronor och under åren 1921—1922 med 2,700 kronor, samt att han varit

huvudkassör vid statens järnvägar, för vilken tjänst han numera åtnjuter

pension med 4,000 kronor.

Rörande det under åren 1921—1922 utgående fyllnadsarvodet å 2,700 kronor

torde böra beaktas följande omständigheter.

I statsverkspropositionen till 1920 års riksdag hemställde Kungl. Maj:t om

anvisande för tekniska högskolan på extra stat för år 1921 av ett anslag å

19,240 kronor att utgå för vissa angivna ändamål, däribland till förhöjning

av kamrerarens arvode 2,200 kronor samt till ett arbetsbiträde åt kamreraren

1,550 kronor. Riksdagen, som vid det förhållandet att kamrerarbefattningen

innehades av en pensionerad befattningshavare icke ansåg lämpligt att, innan

ny kamrerare blivit tillsatt, vidtaga anordningar av mera stadigvarande natur

beträffande sagda befattning, höjde det föreslagna förstärkningsarvodet från

2,200 kronor till 2,700 kronor för att bereda kamreraren tillfälle att förmedelst

det sålunda höjda tilläggsarvodet kunna tillförsäkra sig om erforderligt

arbetsbiträde. Däremot beviljades icke något särskilt anslag för sistnämnda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko utskottets utlåtande Nr 31.

ändamål. Av det sammanlagda kamrerararvodet, It,500 kronor, lärer vid

sådant förhållande någon mindre de] la betraktas såsom anslag till nödig

arbetshjälp.

Tekniska högskolans förvaltningsnämnd har, under framhållande av att

Lilliesköld på ett synnerligen förtjänstfullt sätt skött sin kamrerarbefattning,

föreslagit, att han skulle erhålla pension med 1,500 kronor årligen

från och med den 1 januari 1928.

Statskontoret har i yttrande den 31 augusti 1923 anfört följande:

Då kamrerarbefattningen vid tekniska högskolan för Lilliesköld varit eu

bisyssla bredvid annan inkomst av statstjänst i form av avlöning eller pension

från statens järnvägar, synes det statskontoret kunna starkt ifrågasättas,

huruvida någon som helst pension bör beredas Lilliesköld för kamrerarbefattningen.

I alla händelser kan statskontoret icke tillstyrka det föreslagna beloppet

1,500 kronor, utan måste med hänsyn till den pension av statsmedel,

som redan tillkommer Lilliesköld, och nyare pensionslagars bestämmelser om

förening av pension för två tjänster hemställa, att beloppet icke sättes högre

än 500 kronor, motsvarande en tredjedel av den pension, som kan anses hava

bort utgå, om annan statspension icke åtnjutits. Skall pension beredas, torde

mot den föreslagna utgångspunkten den 1 januari 1923 icke vara något att

erinra.

Med hänsyn till Lillieskölds länga och väl vitsordade tjänstgöring såsom

kamrer vid tekniska högskolan finner jag mig böra tillstyrka, att pension

beredes honom för denna tjänst. Emellertid kan jag beträffande beloppet

av pensionen icke ansluta mig till det från högskolans sida framställda

förslaget, utan synes mig pensionen, i enlighet med vad statskontoret förordat,

böra bestämmas till 500 kronor för år. Den torde böra utgå från och

med den 1 januari 1923, då Lilliesköld lämnade sin tjänst som kamrerare.»

Då Lilliesköld i egenskap av f. d. huvudkassör vid statens järnvägar åtnjuter

pension till belopp av 4,000 kronor årligen, har utskottet i likhet med

statskontoret ansett det kunna ifrågasättas, huruvida pension borde beredas

honom för hans befattning som kamrerare vid tekniska högskolan. I betraktande

av den avsevärda tid — omkring 30 år — under vilken Lilliesköld

bestritt denna befattning, har utskottet emellertid funnit sig böra tillstyrka,

att någon pension beredes Lilliesköld för densamma, varvid utskottet likväl

ansett sig böra stanna vid att förorda ett belopp av 400 kronor årligen, att

utgå först från och med ingången av år 1924.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande framställning,

må medgiva, att förre kamreraren vid tekniska

högskolan Ernst Ferdinand Lilliesköld må, räknat från

och med den 1 januari 1924, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig ix>nsion

till belopp av fyrahundra kronor.

Departements
chefen.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Ang.

pension åt

förre gynna

stikvaktmästai

en och

eldaren Carl

August Persson.

Ang.

pension åt

gymnastikvaktmästaren

J. Svensson

ljung.

Ang.

pension åt

vaktmäst aren

A. L. Carlsson.

Ang.

pension åt

vaktmästaren

K. 0. Asplund.

5:o.

I enlighet med vad under punkt 5:o föreslagits och under hänvisning till

den i propositionen lämnade utredningen i förevarande ärende får utskottet

hemställa,

att riksdagen må medgiva, att förre gymnastik vaktmästaren

och eldaren vid högre allmänna läroverket i

Hälsingborg Carl August Persson må från och med

den 1 juli 1923 under sin återstående livstid från allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

åttahundraåttio kronor.

(i ro.

Under punkt 6:o liar hemställts, att riksdagen må medgiva, att gymnastikvaktmästaren

vid högre latinläroverket i Göteborg Johan Svensson Ljung

må från och med månaden näst efter den, under vilken avgång från hans

innehavande befattning äger rum, under sin återstående livstid från allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 880 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag

och får sålunda hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av

riksdagen bifallas.

7:o.

I punkt 6:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren

vid högre allmänna läroverket i Falun Alfred Leonard Carlsson må från

och med månaden näst efter den, under vilken avgång från hans innehavande

befattning äger rum, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,100 kronor.

I fråga om den i ärendet förebragta utredningen hänvisar utskottet till

propositionen.

Utskottet biträde]- Kungl. Maj:ts förslag och hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

8:o.

Under punkt 8:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren

vid högre allmänna läroverket i Gävle Klas Olof Asplund må

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr dt.

från och med månaden näst efter den, under vilken lian entledigas från sin

anställning vid läroverket, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära — i stället för honom av 1915 års riksdag tillerkänt

pensionsbelopp av 500 kronor — en årlig pension av 1,100 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att Asplund, som är

född den 7 mars 1844 och liaft oavbruten tjänstgöring vid högre allmänna

läroverket i Gävle sedan höstterminen 1877, först såsom eldare intill år 1884

och därefter såsom både vaktmästare och eldare, genom beslut av 1915 års

riksdag tillerkänts en årlig pension av 500 kronor, att utgå från och med

månaden näst efter den, i vilken han bleve entledigad från sin anställning

vid läroverket. Asplund har emellertid icke tillträtt denna pension utan alltjämt

kvarstått vid sin vaktmästarbefattning, varemot lian frånträtt eldarsysslan.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Aven utskottet finner det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, Vtskotta.

att Asplund, då han efter mer än 46 års väl vitsordad tjänstgöring vid

ifrågavarande läroverk avgår från sin anställning, tillerkännes pension till

enahanda belopp, som numera plägar beviljas med honom likställd vaktmästare

vid högre allmänt läroverk. Utskottet har fördenskull ansett sig

höra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

9:o.

I punkt 9:o liar hemställts, att riksdagen ma medgiva, att till första *ny.

lärarinnan vid samskolan i Vimmerby Tecla von Reis må från och med rionåt7mné*-

månaden näst efter den, under vilken hon erhåller avsked från sin befatt- lärarinnan

ning, dock tidigast från och med den 1 juli 1924, från allmänna indrag- v‘fvimme°-by''

ningsstaten utgå en tilläggspension till sådant belopp, att densamma — Tida von fou

tillika med den eller de pensioner, som hon må äga uppbära på grund av

gällande lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension samt på

grund av sådan delaktighet i enskild pensionsinrättning, som medför rätt

till statsbidrag — uppgår, efter avrundning till närmast högre tiotal kronor,

till två tredjedelar av den enligt gällande bestämmelser stadgade fulla pensionen

för lärarinna i högsta lönegraden vid statens samskolor.

I detta ärende har föredragande departementschefen anfört, bland annat,

följande:

»Genom beslut av 1904. års riksdag erhöllo kvinnor rätt att inneliava vissa

ämneslärarbefattningar vid allmänna läroverk, nämligen ämneslärarinnebefattningar

vid de statssamskolor, som enligt nämnda riksdagsbeslut skulle

upprättas.

För dylika ämneslärarinnor inträdde, enligt lag angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension den 11 oktober 1907 sådan denna lag lydde

opaginerad Kontrollera mot PDF

K

Bankoutskottets utlåtande Nr dl.

intill den 1 januari 1919, rätt att komma i åtnjutande av hel pension vid

uppnådda 55 levnads- och 25 tjänstår. Därvid är dock i nämnda lag

stadgat såsom förutsättning för rätt att över huvud taget erhålla pension,

att tjänstinnehavaren vid uppnåendet av pensionsåldern innehar minst tio

för pension beräkneliga tjänstår. Oavkortad pension utgår för ordinarie

ämneslärarinna med samma belopp som oavkortad lön för sådan lärarinna.

I samband med, såsom jag nyss erinrade, upprättandet av statssamskolor

indrogos åtskilliga privata flickskolor, varvid flera förut under många år

vid enskilda läroanstalter tjänstgörande lärarinnor vunno anställning såsom

ordinarie ämneslärarinnor vid de statssamskolor, som kommo att ersätta de

forna privata läroanstalterna. — — — — — —.

De lärarinnor, som på detta sätt flyttades över från enskilda skolor till

statssamskolor, erliöllo i samband därmed icke någon rätt att för löneturseller

pensionsberäkning tillgodoräkna sig någon del av sin föregående tjänstgöring.

Detta förhållande innebar, att vissa av de nyssnämnda lärarinnorna,

vilka vid inträdet i statstjänst nått en mera framskriden ålder, vid uppnådd

pensionsålder ej kunde uppfylla den i gällande pensionslag uppställda fordran

på minst tio års statstjänst för erhållande av pension.

Nu nämnda omständigheter föranledde efter några års förlopp flera lärarinnor,

vilka skulle drabbas av sistnämnda bestämmelse i pensionslagen, att

till Kungl. Maj:t ingiva ansökningar om rätt för dem att för pensions erhållande

tillgodoräkna föregående tjänstetid med full tjänstgöring vid statsunderstödd

högre flickskola in. fl. enskilda läroanstalter.

Bland nämnda lärarinnor var även första lärarinnan vid samskolan i

Vimmerby Tecla von Reis. Beträffande hennes ansökning anförde statskontoret

i sitt den 8 april 1913 i ärendet avgivna utlåtande, att hon, som ar

1907 utnämnts till sin innehavande befattning, vid uppnående under ar 1918

av avgångsåldern, 55 år, syntes kunna räkna minst 10 år i statens tjänst

och alltså kunde utan särskild åtgärd komma i åtnjutande av pension.

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 18 april 1913 instämde

föredragande departementschefen i statskontorets uttalande beträffande Tecla

von Reis’ pensionsrätt, varför någon framställning till riksdagen beträffande

henne ej kom till stånd. I fråga om de övriga sökandena avläts däremot

i enlighet med tillstyrkan av statskontoret proposition till riksdagen, som

med bifall till Kungl. Maj:ts förslag medgav, att ifrågavarande lärarinnor, sju

till antalet, Ange — utan hinder av den i lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension meddelade bestämmelsen, att för erhållande

av pension erfordrades att vid uppnående av föreskriven avgångsålder

innehava minst tio tjänstår — vid avgång ur tjänsten efter uppnådd ålder

av 55 år förklaras berättigade att erhålla pension till avkortat belopp

i förhållande till tjänstårens antal, dock minst 550 kronor för första lärarinna

och lärarinna i andra lönegraden samt 400 kronor för lärarinna i första

lönegraden.

På framställning av Kungl. Maj:t beslöt sedermera 1919 ars riksdag medgiva,

att till en var av förenämnda sju lärarinnor finge från och med manaden

näst efter den, under vilken hon erhållit eller erhölle avsked från

sin befattning, dock tidigast från och med den 1 januari 1919, från allmänna

indragningsstaten utgå eu tilläggspension till sådant belopp, att densamma

— tillika med den eller de pensioner, som hon kunde äga uppbära

på grund av 1913 års riksdags beslut och gällande pensionslag, eller ock

på grund av sådan delaktighet i pensionsinrättningen för lärarinnor vid

Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom eller i svenska lärarinnornas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Hankoutskottets utlåtande Nr HL

7

pensionsföreuing, som medförde rätt till statsbidrag — uppginge, efter avrlindning

till närmast högre tiotal kronor, till två tredjedelar av den enligt

gällande bestämmelser stadgade fulla pensionen för lärarinna i högsta lönegraden

vid statens samskolor.

Jag ber härvid få erinra om att si stberörda pension för närvarande utgör

2,700 kronor samt att pensionsbeloppet är lika för första lärarinna och

lärarinna. Två tredjedelar av sagda belopp utgör alltså nu 1,800 kronor.

För de lärarinnor, om vilka bär är fråga, skulle emellertid, som nyss nämnts,

i vederbörande pensionsbelopp inräknas de belopp, som lärarinnorna kunde

äga att uppbära från enskilda pensionsinrättningar och till vilka utgått,

jämte bidrag från andra håll, jämväl statsbidrag. Tillika bör jag erinra

dii rom, att genom beslut av 1918 års riksdag pensionsåldern för lärarinna

vid statssamskola från och med år 1919 höjts till 60 år.

Hos Kung!. Maj:t har nu Tecla von Kris anhållit om viss förhöjning i

den pension, vartill hon vore berättigad vid avgång från sin lärarinnebefattning

vid samskolan i Vimmerby.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Tecla von Kris är född den BO

juni 1863, att hon tjänstgjort vid nyssnämnda samskola från början av

höstterminen 1907 till och med slutet av höstterminen 1909 i egenskap av

ordinarie ämneslärarinna och t. f. första lärarinna samt från början av

ar 1910 i egenskap av första lärarinna, att hon av skolöverstyrelsen erhållit

tillstånd att kvarstå vid sin tjänst intill utgången av juni 1924 samt

att hon uppbär viss pension från svenska lärarinnornas pensionsförening,

understödsförening.

I sin ansökning har Tecla von Kris anfört, bland annat, följande:

Hennes tjänstgöring vid samskolan i Vimmerby komme att omfatta 16

ar, under vilken tid hon hittills ej åtnjutit någon som helst tjänstledighet.

Hon funne det vara rättvist, att hon, som hade att uppvisa ungefär dubbelt

så lång tjänstgöring som de statssamskolelärarinnor, vilka genom 1919

ars riksdags beslut garanterats pensionsbelopp av två tredjedelar av full

pension för sådan lärarinna, åtminstone jämställdes med dessa i pensionshäuseende,

ty annars skulle det egendomliga inträffa, att hon komme i en sämre

ställning, ekonomiskt sett, än lärarinnor med betydligt kortare tjänstgöringstid

vid samma slags läroanstalter och med samma utbildning. — — —.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till vad i propositionen anförts i förevarande ärende har ut- utskotta.

skottet funnit sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet

får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av

riksdagen bifallas.

10:o.

I enlighet med vad under punkt 10:o hemställts och under hänvisning a«y.

till den i propositionen lämnade utredningen i ärendet får utskottet hemställa, Pensjon *

seminane
att

riksdagen må medgiva, att vaktmästaren vid folk- EmUNiufZ

skoleseminariet i Karlstad Emil Nilsson må från och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Ang.

pension åt

vaktmästaren

F. A. Hellberg.

Ang.

tilläggspension

åt

f. d. professorn

och äverläraren

vid gymnastiska

centralinstitutet

N. F. Sellén.

med månaden näst efter den, under vilken lian entledigas

från sin befattning, dock tidigast från och med den 1

oktober 1924 under sin återstående livstid uppbära å

allmänna indragningsstaten en årlig pension å ettusenetthundra

kronor.

ll:o.

Under punkt ll:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren

vid tekniska fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna Frans

August Hellberg må från och med månaden näst efter den, varunder han

frånträder sin befattning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 450 kronor, under villkor

att han från samma tidpunkt av Eskilstuna stad erhåller en årlig pension

av minst 450 kronor, jämte därå belöpande andel av dyrtidstillägg å sammanlagda

pensionen, att utgå enligt de grunder, som äro eller varda fastställda

för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst med

icke nyreglerade pensioner.

Under hänvisning till den i propositionen förebragta utredningen i ärendet

får utskottet, som ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av

riksdagen bifallas.

12:o.

I punkt 12:o av ifrågavarande proposition har hemställts, att riksdagen

må medgiva, att f. d. professorn och överläraren vid gymnastiska centralinstitutet

Nils Fredrik Sellén må från och med den 1 februari 1924 under

sin återstående livstid, med bibehållande av honom tillerkänd pension

från arméns pensionskassa jämte fyllnadspension, tillhopa 2,720 kronor,

samt utöver honom därjämte tillkommande pension å 2,280 kronor såsom

överlärare vid gymnastiska centralinstitutet, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension till belopp av 900 kronor.

I förevarande ärende har statskontoret uti avgivet utlåtande anfört följande:

Då professorn Sellén visat sig uppfylla de i den civila pensionslagen fastställda

villkor för erhållande av hel pension, hade han genom statskontorets beslut

den 20 september 1923 förklarats berättigad att fr. o. in. månaden näst efter

den, vari avgång från tjänsten efter den 6 januari 1924 uppnådd ålder av

65 år komme att äga rum, under sin återstående livstid åtnjuta pension å

5,000 kronor, motsvarande det för honom gällande pensionsunderlaget. Emellertid

vore Sellén i egenskap av f. d. officer å stat berättigad att från

arméns pensionskassa åtnjuta pension jämte fyllnadspension till sammanlagt

belopp av 2,720 kronor, vilken förmån, som underginge viss reducering så

länge han åtnjöte lön å gymnastiska centralinstitutets stat, komme att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31. <>

utgå oavkortad efter det lian avgått från sin tjänst å sistnämnda stat;

och på grund härav måste den civila pensionen reduceras enligt bestämmelsen

i 16 § 3:o) av förenämnda lag till eu tredjedel, dock med iakttagande

att densamma jämte den militära pensionen icke understege civilpensionens

oreducerade belopp eller 5,000 kronor. Därest det i stället för en civilpension

och eu militärpension gällt förening av två pensioner, som båda bestämts

imligt den civila pensionslagen, skulle, där reducering över huvud taget

skulle förekomma, sammanlagda pensionsbeloppet dock icke understigit vad

som motsvarat hela den större pensionen och en tredjedel av den mindre enligt

regeln, att vederbörande i sådant fall alltid av pensionsbeloppet Unge

behålla vad som beräknades motsvara av honom själv erlagda avgifter för

egen pensionering. I nu förevarande fall, där undantagsvis eu större civilpension

förenades pa en hand med eu lägre militärpension, bleve åter följden

av förenämnda reduceringsföreskrift, att vederbörande ginge miste om ett

belopp, motsvarande hela den lägre pensionen. I dylika undantagsfall hade,

såsom i förevarande ansökning framhållits, riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag

beviljat pensionsfyllnad till sådant belopp, att detsamma jämte de författningsenligt

utgående pensionsbeloppen ungefär motsvarade den större

pensionen jämte en tredjedel av den mindre.

Den pension, som enligt ovanberörda grunder skulle tillkomma Sellén,

vore 5,000 kronor såsom pension å hans civila tjänst jämte en tredjedel av

pensionen för lians militära befattning, 2,720 kronor, eller sålunda tillhopa

5,906 kronor 66 öre. Då han förklarats berättigad uppbära pension med

2,280 + 2,720 = 5,000 kronor, skulle tilläggspensionen för honom utgöra 906,

kronor 66 öre, avrundad till 900 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag, som står i överensstämmelse med vissa av riksdagen

tidigare i liknande fall meddelade beslut, har utskottet funnit sig böra

biträda. Utskottet får sålunda hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av

riksdagen bifallas.

Stockholm den 1 april 1924.

På bankoutskottets vägnar:

K. J. GUSTAFSSON.

Utskottet.

»Utäng till riksdagens protokoll 1924. S samt. 26 höft. (Nr 31.)

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Reservation

vid punkten 4:o (ang. pension åt förre kamreraren vid tekniska högskolan

E. F. Lilliesköld):

av herrar Abrahamsson och Gardell, vilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hava följande lydelse:

»Då den befattning, Lilliesköld innehaft som kamrerare vid tekniska högskolan,

endast varit en bisyssla, som han skött vid sidan av annan, fullt

avlönad statstjänst, för vilken han nu åtnjuter en årlig pension av 4,000

kronor förutom dyrtidstillägg, samt med hänsyn till de konsekvenser, som

skulle följa av att riksdagen går in för att bevilja pensioner för dylika bisysslor,

har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till Kungl. Maj-.ts

förslag. Utskottet får sålunda hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke

må av riksdagen bifallas.»

Herr Eriksson i Grängesberg har begärt fä antecknat, att han icke deltagit

i behandlingen av de i förevarande utlåtande upptagna ärenden.

Stockliolm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:108 Skrivelse till Konungen i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. a1 i texten