Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående sättet för amortering och förräntning av statslån till Hultsfred— Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag.

1924-05-05 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1924:34, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående sättet för amortering och förräntning av statslån till Hultsfred— Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

1

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1924 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

sättet för amortering och förräntning av statslån

till Hultsfred— Västervik—Åtvidaberg—Bersbo

järnvägsaktiebolag.

I en till riksdagen avlåten, den 22 sistlidna februari dagtecknad proposition

nr 55, som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

Ilo) medgiva, att Hultsfred—Yästervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolags

skuld för ovan omförmälda, den 24 november 1876 beviljade

statslån å ursprungligen 1,750,000 kronor och 1,865,000 kronor må,

räknat från och med den 1 januari 1924, regleras på sådant sätt, att

därav bildas två särskilda lån, nämligen dels ett å 1,787,660 kronor 27

Öre, motsvarande den 31 december 1923 icke förfallet kapital jämte anståndsränta,

den senare beräknad till sitt nutidsvärde, dels ock ett å

3,384,321 kronor 69 öre, utgörande samma dag förfallna kapital- och

rån tebelopp;

2:o) föreskriva, att för de nya lånens erhållande skola gälla följande

villkor och bestämmelser:

att, sedan bolagets järnvägar Hultsfred—Jenny, Yästervik—Åtvidaberg—Bersbo

och Norsholm—Bersbo med bibanor sammanslagits till en

järnväg, till riksgäldskontoret skall avlämnas inteckning i hela den därigenom

uppkomna järn vägsfastigheten med bästa förmånsrätt för lånet å

1,787,660 kronor 27 öre och med förmånsrätt näst''därefter för lånet å

3,384,321 kronor 69 öre;

att annuiteterna beräknas efter fem och fyra tiondels procent å vederbörande

lånebelopp, av vilka annuiteter först gottgöres ränta efter fyra

och en halv procent å oguldet kapitalbelopp av lånet å 1,787,660 kronor

27 öre och efter fem procent å oguldet kapitalbelopp av lånet å 3,384,321

kronor 69 öre samt återstoden utgör avbetalning å vederbörande lånebelopp

;

att nämnda annuiteter skola till riksgäldskontoret inbetalas första gången

den 31 december 1924 och sedermera samma dag varje år, intill dess lånen

blivit till fullo betalda;

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 8 saml. 29 käft. (Nr 34.)

858 84

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Fullmäktig!)

i riksgäklskontoret.

att emellertid bolaget må vara berättigat att, när det så önskar, öka

amorteringarna å lånen eller helt och hållet inbetala desamma; samt

att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskriven ordning erlägges,

bolaget skall, intill dess samma belopp varder behörigen inbetalt,

därå gälda årlig ränta efter fem procent beträffande lånet å 1,787,660

kronor 27 öre samt fem och en halv procent i fråga om lånet å 3,384,321

kronor 69 öre.

I åberopade statsrådsprotokollet erinrar departementschefen till en början

om de Kungl. Maj:ts beslut av år 1876, varigenom Hultsfred—"Västerviks

järnvägsaktiebolag och Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag

för anläggande av järnvägarna Hultsfred—Jenny och Västervik—

Åtvidaberg—Bersbo jämte bibanor beviljats lån till belopp av resp. 1,750,000

kronor och 1,865,000 kronor ävensom därför stadgade villkor med däri

sedermera vidtagna ändringar (sid. 2 prop.).

Sedan sistnämnda bolag beslutat ändring av sin firma, fastställde Kungl.

Maj:t år 1914 bolagsordning för Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo

järnvägsaktiebolag och efter det Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag

genom kontrakt förvärvat Hultsfred—Västerviks järnvägsaktiebolags

järnväg Hultfred—Jenny m. m., medgav Kungl. Maj:t samtidigt,

att koncessionen å berörda järnväg m. m. finge överlåtas å här ifrågavarande

bolag mot vissa villkor. Bolaget har sedermera övertagit betalningsansvaret

för det åt järnvägen Hultsfred—Jenny beviljade statslånet. Kungl.

Maj:t har slutligen år 1922 medgivit, att koncessionen å järnvägen Norsholm—Bersbo,

som av bolaget förvärvats, finge å bolaget överlåtas.

I skrivelse den 1 december 1923 har bolaget hos Kungl. Maj:t gjort

framställning i fråga om sättet för amortering och förräntning av de förut omförmälda

statslånen. Bolaget har därvid framhållit, hurusom en reglering

av bolagets skulder till staten lämpligen syntes kunna ske på det sätt,

att statens icke förfallna och redan förfallna fordringar sammanfördes i två

olika lån; och har bolaget framställt förslag i sådant syfte samt hemställt om

avlåtande av proposition till riksdagen med begäran om förslagets godkännande.

Beträffande denna bolagets framställning får utskottet hänvisa

till propositionen (sid. 3—5).

Väg- och vattenhyggnadsstyrelsen, som den 18 december 1923 avgivit

utlåtande i ärendet, har ansett sig för sin del endast hava anledning att

tillstyrka bolagets ansökan (sid. 5—6).

Fullmäktige i riksgäldskontor, som lämnats tillfälle att yttra sig i

ärendet, hava den 24 januari 1924 anfört huvudsakligen följande:

Å ifrågavarande båda lån å 1,865,000 kronor och 1,750,000 kronor hade

inbetalningar verkställts till riksgäldskontoret från och med år 1881, dock

med undantag för åren 1913, 1914, 1917—1920 och 1923 ävensom för ett av

lånen 1908. Dessa inbetalningar hade emellertid varit otillräckliga, varigenom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

3

efter hand en betydande ogulden förfallen skuld uppkommit. De annuiteter,

som till och med år 1923 förfallit å ifrågavarande lån, utgjorde för lånet å

1.865.000 kronor 4,036,802 kronor 7 öre och för lånet å 1,750,000 kronor

3.790.000 kronor, medan däremot de belopp, som inbetalts å dessa annuiteter,

utgjorde tillsammans respektive 2,566,360 kronor 87 öre och 2,404,572

kronor 79 öre. Därjämte hade å debiterade överräntor inbetalats sammanlagt

respektive 342,984 kronor 29 öre och 412,631 kronor 32 öre. Inalles hade

således å lånen inbetalats respektive 2,909,345 kronor 16 öre och 2,817,204

kronor 11 öre eller tillhopa 5,726,549 kronor 27 öre.

Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolags skuld till

riksgäldskontoret för ifrågavarande två lån uppginge den 31 december 1923

till 5,372,511 kronor 46 öre, fördelade på följande sätt:

Kapital

Ränta

Överränta Anståndsränta

Summa

1) Järnvägen

Hultsfred—

Västervik.

Icke förfal- len skuld...

Förfallen

709,540: 10

—

— 251,388:89

960,928: 99

skuld........ 766,010:06 619,417: 15 251,567: 24 — 1,636,994:45

1,475,550: 16

619,417: 15

251,567: 24

251,388: 89

2,597,923: 44

2) Järnvägen

Västervik—

Åtvidaberg

—Bersbo.

Icke förfal-

len skuld... 756,167: 03

Förfallen

—

—

271,093: 75

1,027,260: 78

skuld......... 770,362:30

700.078: 90

276,886: 04

—

1,747,327:24

1,526,529: 33

700,078: 90

276,886: 04

271,093: 75

2,774,588: 02

Summa 3,002,079: 49

1,319,496: 05

528,453: 28

522,482: 64

5,372,511: 46

Därav förfallen skuld

3,384,321: 69

» icke förfallen skuld 1,988,189: 77

5,372,511:46

Sedan Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag år

1920 förvärvat järnvägen från Norsholm till Bersbo, både bolaget till riksgäldskontoret

efter hand såsom ytterligare säkerhet för statslånen pantförskrivit

inteckningar i nyssnämnda järnväg till sammanlagt belopp av 1,202,000

kronor, varjämte bolaget till riksgäldskontoret för samma ändamål överlämnat

aktier i Växjö—Virserums järnvägsaktiebolag å nominellt 105,000 kronor.

Enligt lag åtnjöte riksgäldskontoret inteckningssäkerhet i järnvägarna

Västervik—Bersbo och Hultsfred—Västervik för sin kapitalfordran jämte

vissa års ränta. Med inräknande av ovannämnda inteckningar i järnvägen

Norsholm—Bersbo uppginge inteckningssäkerheten numera till ett belopp,

som enligt verkställd uträkning med omkring 550,000 kronor understege

riksgäldskontorets fordran hos bolaget vid 1923 års utgång.

Även om staten redan nu finge anses innehava en någorlunda tillfredsställande

säkerhet för sin fordran hos järnvägsaktiebolaget, syntes det jämväl

fullmäktige önskvärt, att en reglering av bolagets skuldförhållanden till

staten komme till stånd. Därvid borde givetvis i möjligaste män tillses, att

den blivande amorteringsplanen avvägdes så, att skulden komme att betalas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

på kortast möjliga tid, men annuiteterna ej bestämdes till högre belopp än

som kunde anses svara mot bolagets betalningsförmåga. I detta avseende

inneliölle bolagets framställning ej någon egentlig utredning, men förklarade

bolaget, att järnvägarnas nettoinkomster ökats på sådant sätt, att bolaget

nu syntes vara i stånd att förränta och amortera hela den skuld till staten,

som belastade järnvägarna, även om slutlikviden måste draga ut på tiden.

Enligt de femårssammandrag av bolagets räkenskaper, som avlämnats av

statens ombud i bolagets revision, hade bolagets bruttoinkomster över trafikkostnad

utgjort år 1919 345,753 kronor, år 1920 455,472 kronor, år 1921

284,542 kronor och år 1922 385,834 kronor, varvid vore att märka, att bolaget

under åren 1921 och 1922 varit ägare jämväl av järnvägen Norsholm—

Bersbo. Enligt bolagets plan för skuldernas ordnande skulle de årliga

annuiteterna å statsskulden komma att uppgå till inalles 279,287 kronor.

Aven om det givetvis ej vore möjligt att med någon säkerhet beräkna resultatet

av järnvägsdriften för framtiden, syntes det dock fullmäktige sannolikt,

att bolaget skulle bliva i stånd att årligen inbetala detta belopp till

staten, detta så mycket hellre som bolagets järnvägar, enligt vad väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen i sitt utlåtande meddelat, nu befunne sig i sådant

skick, att några större förbättringar eller utvidgningar av den omfattning

och beskaffenhet, att de kunde menligt inverka på bolagets förmåga att fullgöra

sina förbindelser till staten, icke vore att förvänta. Å andra sidan

syntes det fullmäktige ej tillrådligt att påfordra större årliga inbetalningar

än de av bolaget ifrågasatta, då möjligheten för ett ordentligt fullgörande av

dessa därigenom torde allt för mycket äventyras.

Riksdagen hade förut i ett flertal fall medgivit kapitalisering till särskilda

lån av förfallna belopp av järnvägsbolags skuld till staten. Därvid hade

undantagslöst någon förändring ej vidtagits i fråga om den kvarstående delen

av det ursprungliga lånet, som således alltjämt skolat förräntas och amorteras

genom erläggande av hela annuiteten på det ursprungliga lånet. Därest

så skulle förfaras även i nu föreliggande fall, skulle bolaget hava att å de

ursprungliga lånen betala eu annuitet av inalles 180,750 kronor, i vilket fall

lånens kapital skulle bliva slutbetalt år 1935 och anståndsräntorna år 1938.

Tillsammans med annuiteten å det nybildade lånet komme den årliga annuitetssumman

till staten att uppgå till omkring 363,500 kronor. Då en så betydande

årlig inbetalning enligt all sannolikhet skulle överstiga bolagets betalningsförmåga,

hade fullmäktige för sin del ej ansett sig böra göra någon

erinran mot annuitetens beräknande på det sätt, bolaget ifrågasatt.

Vid föregående fall av kapitalisering hade anståndsräntan lämnats orörd

och skulle sålunda likvideras efter kapitalskuldens behöriga slutbetalning

genom fortsatt erläggande av de stadgade annuiteterna. Med likartat förfarande

i detta fall skulle anståndsräntans betalande ytterligare framflyttas

och dess nutidsvärde i hög grad minskas. För undvikande av denna olägenhet

vore det enligt fullmäktiges mening lämpligt, att anståndsräntorna, på

sätt bolaget föreslagit, lades till kapitalskulderna och förräntades tillsammans

med dessa, dock ej med sina nominella belopp utan med det beräknade

nutidsvärdet efter 4 1/2 %.

Mot övriga av bolaget ifrågasatta bestämmelser hade fullmäktige ej funnit

något att erinra. Fullmäktige ansåge sig således för sin del kunna tillstyrka

bifall till det föreliggande förslaget, vilket enligt fullmäktiges mening innebure

eu för såväl staten som bolaget antaglig uppgörelse av de svävande

skuldförhållandena.

Såsom villkor för förevarande skuldreglering torde emellertid böra föreskrivas,

att bolaget efter verkställande av ifrågasatt sammanslagning av de

skilda tre järn vägsfastigheterna skulle lämna riksgäldskontoret inteckning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

5

i hela järnvägen med hasta förmånsrätt för det reglerade ursprungliga

lånet och med förmånsrätt näst efter detta för det nybildade lånet. Samtliga

nuvarande inteckningar måste givetvis därvid dödas och bolaget avlämna

nya skuldebrev å respektive 1,787,660 kronor 27 öre och 3,384,321

kronor 69 öre. Eegleringen av skulderna torde böra räknas från 1924 års

ingång och annuiteterna alltså inbetalas till riksgäldskontor^ första gången

den 31 december 1924 och sedermera samma dag värjo år, intill dess lånen

blivit till fullo betalda. Med annuiteter av 5A % samt en räntefot av respektive

4 Vj och 5 % skulle lånen därigenom bliva slutamorterade, det förra

efter 41 år eller år 1964 och det senare efter 54 år eller år 1977. Den årliga

inbetalningen skulle under åron 1924—1964 utgöra 279,287 kronor 3 öre för

att därefter nedgå till 182,753 kronor 38 öre. Bolaget borde emellertid vara

berättigat att när som helst öka amorteringen å lånen eller helt och hållet

inbetala ettdera eller båda lånen. Därest till betalning förfallet belopp icke

på föreskriven tid erlades, torde räntan därå bestämmas att utgå efter respektive

5 och 5Vj %.

I likhet med vad som torde komma att bliva fallet vid beviljande av nya

lån från allmänna järnvägslånefonden syntes slutligen såsom villkor för

reglering av bolagets skuld till staten böra föreskrivas, att utdelning till

aktieägarna i bolaget ej finge verkställas, om bolagets ställning vore sådan,

att inbetalningen av närmast förfallande annuiteter å statslånen därigenom

omöjliggjordes eller försenades, ävensom att, därest betalningsskyldigheten

för statslånen ej behörigen fullgjordes, bolaget endast efter av Kungl. Maj:t

i varje särskilt fall lämnat medgivande finge inköpa andra järnvägar, förvärva

aktier i andra järnvägsbolag eller eljest vidtaga åtgärder, som innebure

utvidgning av bolagets verksamhet.

För egen del har departementschefen anfört följande.

Beträffande anledningarna till att fullständiga inbetalningar icke verkställts

å ifrågavarande två statslån hänvisas till eu av riksgäldssekreteraren

J. Hägglund och byrådirektören S. Norrman i detta avseende

den 2 mars 1921 avgiven redogörelse, vilken finnes bilagd handlingarna

i ärendet. Det torde här få erinras, att i^ berörda redogörelse omförmälda

åtgärder av Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag

att teckna aktier i järnvägsbolag och inköpa annan järnväg

föranledde anmärkning av riksdagens revisorer samt att riksdagen i

anledning härav i skrivelse den 15 juni 1921, nr 340, begärde utredning

angående en omläggning av statens utlåningsrörelse för understödjande

av enskilda järnvägsföretag i syfte att statens rätt och intressen skulle

bliva bättre tillgodosedda än vad dittills varit fallet. Bland de förslag

till ändrade villkor och bestämmelser för åtnjutande av lån från allmänna

järnvägslånefonden och bibanelånefonden, som Kungl. Maj:t i anledning

härav framlade för 1923 års riksdag och som av riksdagen lämnades utan

erinran, upptogs också en bestämmelse, avsedd att, iitöver de av riksdagen

fastställda, meddelas av Kungl. Maj:t vid beviljande av statslån till

enskilda järnvägar och av innehåll, att därest betalningsskyldigheten för

statslånet ej behörigen fullgöres, bolaget endast efter av Kungl. Maj:t i

varje särskilt fall lämnat medgivande äger inköpa andra järnvägar, förvärva

aktier i andra järnvägsbolag eller eljest vidtaga åtgärder, som innebära

utvidgning av bolagets verksamhet.

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

6 Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Vad nu angår den ifrågasatta regleringen av Hultsfred—Västervik—

Åtvidaberg Bersbo järnvägsaktiebolags skuld å förevarande lån till staten,

så måste densamma anses vara till gagn såväl för det allmänna som för

bolaget. I fråga om den förfallna delen av berörda skuld bar riksdagen

ock förut i flera likartade fall — senast enligt skrivelse den 16 maj 1922,

nr 147 medgivit kapitalisering av förfallen skuld å järnvägslån på

huvudsakligen samma villkor, som nu ifrågasatts. Vidkommande icke förfallen

skuld hava beträffande nu ifrågavarande statslån föreslagits vissa

ändringar i syfte att vinna en mot bolagets betalningsförmåga mera svarande

amortering av samma skuld. Då vad sålunda föreslagits ej givit

mig anledning till erinran, vill jag tillstyrka bolagets framställning i dess

helhet. Därest vad jag nu förordat vinner riksdagens bifall, torde Kungl.

Maj:t for de nya lånen böra föreskriva de av fullmäktige i riksgäldskontoret

föreslagna villkor i fråga om utdelning till aktieägarna och vidtagande av

åtgärder, som innebära utvidgning av bolagets verksamhet.

Såsom fullmäktige i riksgäldskontoret erinra, hava alltsedan år 1881,

med ^undantag för vissa angivna år, inbetalningar å ifrågavarande båda

statslån verkställts till kontoret. Dessa inbetalningar hava emellertid varit

otillräckliga, varigenom efter hand uppkommit en förfallen skuld, utgörande

den 31 december 1923 icke mindre än kr. 5,372,511:46, fördelade på

satt fullmäktige närmare angivit. Enligt vad fullmäktige tillika meddela,

innehar riksgäldskontoret för denna skuld numera inteckningssäkerhet till

belopp, som med omkring 550,000 kronor understiger kontorets nyssnämnda

fordran hos här ifrågavarande järnvägsaktiebolag.

Även om staten alltså redan nu må anses hava en någorlunda tillfredsställande

säkerhet för sin fordran hos bolaget, anser utskottet det vara

önskvärt, att en reglering av bolagets skuldförhållanden till staten kommer

till stånd. I detta avseende hava fullmäktige framhållit, att det borde

tillses, att amorteringsplanen avvägdes så, att skulden betalades på kortast

möjliga tid och att annuiteterna ej bestämdes högre än som kunde anses

svara mot bolagets betalningsförmåga.

Enligt bolagets plan för skuldernas ordnande skulle de årliga annuiteterna

å statskulden under åren 1924—1964 komma att uppgå till sammanlagt

279,287 kronor, varvid iakttagits, att anståndsräntorna lagts till

kapitalskulderna för att med dem förräntas, dock ej med sina nominella

belopp utan med det beräknade nutidsvärdet efter 4 V2 procent. Efter

år 1964 skulle den årliga inbetalningen minskas till 182,753 kronor.

Fullmäktige hava för sin del ansett sig kunna tillstyrka bifall till det

av bolaget framställda förslaget, såsom innebärande en för såväl staten

som bolaget antaglig uppgörelse av de svävande skuldförhållandena. För

ifrågavarande skuldreglering hava fullmäktige föreslagit vissa villkor angående

dels avlämnande till riksgäldskontoret av inteckning i hela järnvägen

och dödande av nuvarande inteckningar, dels ock ränte- och annui
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

7

tetsberäkningar m. m. Fullmäktige hava emellertid dessutom framhållit,

att i likhet med vad som syntes komma att bliva fallet vid beviljande av

nya lån från allmänna järnvägslånefonden borde föreskrivas, att utdelning

till aktieägarna i bolaget ej finge verkställas, om bolagets ställning vore

sådan, att inbetalningen av närmast förfallande annuiteter å statslånen därigenom

omöjliggjordes eller försenades, ävensom att, därest betalningsskyldigheten

för statslånen ej behörigen fullgjordes, bolaget endast efter

av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall lämnat medgivande finge inköpa andra

järnvägar, förvärva aktier i andra järnvägsbolag eller eljest vidtaga åtgärder,

som innebure utvidgning av bolagets verksamhet.

I likhet med departementschefen anser utskottet den här ifrågasatta

anordningen vara till gagn såväl för det allmänna som för bolaget. Riksdagen

har ock förut i likartade fall medgivit kapitalisering av förfallen

skuld å järnvägslån på huvudsakligen samma villkor, som nu ifrågasättas.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava emellertid i detta fall föreslagit vissa

särskilda villkor beträffande utdelning till aktieägarna och vidtagande av

åtgärder, som innebära utvidgning av bolagets verksamhet. I sistnämnda

avseende skulle nämligen, därest betalningsskyldigheten för statslånen ej

behörigen fullgjordes, dylika åtgärder få vidtagas endast efter Kungl. Maj:ts

medgivande i varje särskilt fall. Häremot synes icke vara annat att erinra,

än att ett dylikt medgivande icke bör göras beroende av huruvida betalningsskyldigheten

för statslånen fullgöres eller ej. Utskottet anser nämligen,

att i varje fall Kungl. Maj:ts samtycke bör av bolaget inhämtas

för vidtagande av åtgärder i ovanberörda syfte.

Då utskottet i övrigt icke haft något att erinra mot propositionen, får

utskottet, som förutsätter, att för de nya lånen komma att föreskrivas jämväl

ovannämnda av fullmäktige föreslagna villkor med det däri av utskottet

gjorda tillägg, hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 55 må av

riksdagen bifallas.

Stockholm den 5 maj 1924.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Reservation

av herr Lovén.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, K. J. A., Lindley, Björnsson, Vindahl,

Johansson i Friggeråker, Bondeson och Östergren;

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro,

Borggren, Bäcklund, Winkler, Lovén, Gardell och Jönsson i Fridhill,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:157 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. May.ts proposition angående sättet för amortering och förräntning av statslån till Hultsfred—Västervik— Åtvidaber s. 4 i texten