Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kung!. Maj ds proposition med förslag till lag angående upphävande av danska och norska skiljemynts giltighet som lagligt betalningsmedel i Sverige.

1924-01-24 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1924:4, Utlåtande, i anledning av Kung!. Maj ds proposition med förslag till lag angående upphävande av danska och norska skiljemynts giltighet som lagligt betalningsmedel i Sverige.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr i.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 21) januari 1924 kl. 11 e. in.

Utlåtande, i anledning av Kung!. Maj ds proposition med förslag till

lag angående upphävande av danska och norska skiljemynts

giltighet som lagligt betalningsmedel i Sverige.

I en till riksdagen avlåten, den 12 januari 1924 dagteeknad proposition

nr 11, som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att — sedan förslag

framställts att mellan Sverige, Danmark och Norge träffa överenskommelse

om en tilläggsartikel till den mellan samma länder gällande myntkonventionen

enligt vad den vid propositionen såsom bilaga I närslutna svenska

texten till föreslagna överenskommelse utvisade — med godkännande av

samma tilläggsartikel och under förutsättning, att tilläggsartikeln bleve i

behörig ordning ratificerad, för sin del antaga vid propositionen såsom bilaga

II fogade förslag till lag angående upphävande av danska och norska

skiljemynts giltighet som lagligt betalningsmedel i Sverige.

De i ovannämnda bilagor omförmälda förslagen äro av följande lydelse:

Förslag

till

tilläggsartikel till niyntkonventionen den 27 maj 1873 och til läggskonventionen

den 16 oktober 1875.

1.

Det skall vara varje rikes finansförvaltning tillåtet att, utan hinder av

bestämmelserna i myntkonventionen med senare tilläggsartiklar, för sin

räkning låta prägla skiljemynt, vilka skola vara lagligt betalningsmedel

allenast inom det rike, för vars räkning de präglats.

Bestämmelser om det värde, varå dessa skiljemynt skola lyda, liksom

om deras metalliska sammansättning, vikt, form och prägel, meddelas av

det rike, för vars räkning mynten präglas; dock att de genom sitt utseende

skola tydligt skilja sig från de skiljemynt, som hittills präglats i

enlighet med konventionens bestämmelser.

Bihang till riksdagens protokoll 192i. S sand. \ höft. (Nr ’t.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 4.

2

Såsom skiljemynt, utgörande lagligt betalningsmedel allenast inom

varje särskilt rike, skola också anses mynt, som präglats i enlighet med

konventionens föreskrifter, försåvitt åt desamma genom hålslagning eller

på annat lika tydligt sätt förlänats ett utseende, som skiljer sig från det

ursprungliga.

2.

Vad i konventionen med tilläggsartiklar är stadgat skall icke äga tilllämpning

å skiljemynt, som enligt bestämmelserna i denna tilläggsartikel 1

skola vara lagligt betalningsmedel allenast inom vidkommande rikes

gränser; dock att sådana mynt skola utvisa, för vilket rike, vid vilket

myntverk och vilket år de äro präglade.

3.

Varje rikes finansförvaltning skall meddela de andra rikenas finansförvaltningar

alla lagar, förordningar och bestämmelser, som må komma

att utfärdas beträffande skiljemynt, som skola vara lagligt betalningsmedel

allenast inom sagda rike, ävensom tillställa sagda finansförvaltningar

förslag till och prov på alla sådana skiljemynt.

4.

Skiljemynt, präglade enligt konventionen med tilläggsartiklar i ett av

rikena, skola upphöra att vara lagligt betalningsmedel i de andra rikena,

sedan sex månader förflutit från den dag, då denna tilläggsartikel trätt i

kraft.

5.

Denna tilläggsartikel förbliver gällande intill dess ett år förflutit från

den dag, då något av rikena uppsagt densamma.

Efter uppsägningsfristens tilländalöpande skola dock skiljemynt, som i

enlighet med konventionen med tilläggsartiklar präglats i något av rikena,

icke återfå sin egenskap av lagligt betalningsmedel i de övriga rikena,

och skiljemynt, som enligt bestämmelserna i denna tilläggsartikel 1 gälla

såsom lagligt betalningsmedel allenast inom vidkommande rikes gränser,

icke därigenom förlora denna sin egenskap.

6.

Denna tilläggsartikel skall ratificeras så snart vederbörande representationers

samtycke blivit meddelat, och ratifikationerna skola därefter deponeras

i Kristiania så snart ske kan.

Denna tilläggsartikel skall träda i kraft dagen efter den, å vilken sagda

deponering ägt rum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 4.

a

Förslag

till

lag angående upphävande av danska och norska skiljemynts giltighet

som lagligt betalningsmedel i Sverige.

Härigenom förordnas som följer:

Danska och norska skiljemynt, präglade enligt den mellan Sverige, Danmark

och Norge gällande myntkonventionen och tilläggsartiklarna till

densamma den 22 februari 1917 och den 11 maj 1920, skola upphöra att vara

lagligt betalningsmedel i Sverige, och skall förty här i riket icke någon

vara pliktig att mottaga sådana mynt i betalning.

Mynt, varom nu sagts, skola tillsvidare, vid anfordran, inlösas av riksbanken

efter deras lydelse med svenskt skiljemynt eller riksbankens sedlar.

Inlösen sker vid varje riksbankens kontor.

Denna lag skall träda i kraft å dag, som av Konungen bestämmes.

Genom denna lag upphäves vad däremot finnes stridande i § 17 i lagen

den 30 maj 1873 om rikets mynt.

Beträffande den av Kungi. Maj:t i ärendet framlagda utredningen tillåter

sig utskottet hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.

Såväl fullmäktige i Sveriges riksbank som mynt- och justeringsverket

hava i avgivna yttranden förklarat sig icke hava något att erinra mot de

föreslagna nya bestämmelserna.

För egen del har departementschefen till åberopade statsrådsprotokollet

anfört:

»Tilläggsartikelns godkännande påkallar ändring av >;> 17 i lagen den 30

maj 1873 om rikets mynt. Av praktiska skäl har det befunnits lämpligt att

giva denna ändring formen av en särskild lag, varigenom positivt utsäges,

att de danska och norska skiljemynten skola upphöra att vara lagligt

betalningsmedel i Sverige. Dessa mynt böra emellertid fortfarande

tillsvidare, till förebyggande av rättsförlust för den enskilde, inlösas av

riksbanken.

Framdeles och sedan sig visat, om tilläggsartikeln varder godkänd och

ratificerad, har jag för avsikt att föreslå Kungl. Maj:t att meddela förbud

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 4.

Utskottet.

mot införsel till riket av danska och norska skiljemynt, att träda i kraft

senast vid den tid, då dessa mynt upphöra att vara lagligt betalningsmedel.

Ävenledes torde jag under enahanda förutsättning få göra framställ

ning om de bestämmelser, som erfordras för att påskynda indragningen

ur den allmänna rörelsen av danska och norska skiljemynt.»

Utskottet, som vid företagen granskning av Kungl. Majrts förslag icke

funnit anledning till erinran mot detsamma, får, med hänvisning till vad i

ärendet förekommit, tillstyrka bifall till propositionen och hemställer förty,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av

riksdagen bifallas.

Stockholm den 24 januari 1924.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, K. J. A., Öhnyren, Björnsson, Johansson i

Friggeråker, Dalberg, Berge, Bondeson och Abrahamsson;

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg. Gustafsson i Örebro, Borggren.

Hamrin, Bäcklund, Winkler, Rgberg och Kloa.

Stockholm, fsaac Marcus? Boktryckeri-Aktiebolag. 1924.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:14 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående upphävande av danska och norska skiljemynts giltighet som lagligt s. 4 i texten